Kristina appointed Axel Oxenstierna as a count on November 27/December 7 (Old Style), 1645 as a mark of appreciation for his role in conducting the recently signed Treaty of Brömsebro, and she/he/they made the following speech to him in front of the Senate.
Sources:
Handlingar rörande Sveriges historia, tredje serien: Svenska riksrådets protokoll 11: 1645-1646, page 244, published by Severin Bergh, P. A. Norstedt & Söner, 1906
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 117 to 120, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760
Christina: Brev från sex decennier, pages 10 to 12, edited and translated by Sven Stolpe, 1960
"Queen Christina's relationship with Axel Oxenstierna was during certain periods of her reign strained; at some point she hints that the Oxenstiernas have their own plans that are dangerous for the royal family. By and large, however, she always gave him recognition and admiration. This is also evident from this letter, in which she informs him that he has been awarded the title of count."
The speech:
Välborne Her Canceller. Ehuruväl månge orsaker kunne hafva bevecht våre förfäder och framfarne Sveriges rijkes konungar att inrätta dedh grefvelighe ståndet, så kan dedh vara huru dedh vill; intet tvifvel är, att dee ju hafva der med velat läta see sigh icke vara insensibles att signalera sine trogne tiänare och dem sådana præmia virtutis nådeligen meddelat. Ty oansedt och andre äretitlar hafve haft sitt æstime, så är lijkväl intet tvifvel, att denne hafver synnerligen varit öfver andre verderat. Och efter nu gifz migh genom Gudz nåde tillfälle att beneficera dem, som hafva gort migh gode och anseenlige tiänster, så kan jag, uthan någons præjuditz, medh skäl säja, dedh I hafven sä employerat dee 34 åhr, om jagh rätt eftertänker, som I hafven tiänt både min sal. faarfader, som och sädan min sal. k[äre] Her fader och således comporterat eder uthi ambassader, commissioner och ombetrodde gouvernementet, att I visserligen hafva tedt eder een stoor minister hoos een stoor konung. Dedh borde fuller intet migh kalla honom så, men dedh är lijkväl verdzkunnigt, att han först hafver frelst oss utur den vilitet vij tillförne såte uthi, och för den skuldh billigt af oss stoor æstimeras. Jagh vill nu intet opreppa alle particulariteter, eftersåsom dedh skulle lædera eder modestie. Dedh är nogh, att I äre försäkrade, Gud seer edre actioner, edert samveet kan sigh tryggia der vidh, och een stoor konung hafver dedh lätit sigh behagha, hvilken, ibland annat och der af hafver varit lyckesam, att han hafver af Gudh varit beneficerat medh een stoor ministro, öfver hvilken han hafver haft ähra att commendera. Så är icke eller dedh ringa att skatta, att ehuruväl I hafven varit socius consiliorum och altidh coopererat att conducera affairerne till gode och önskelighe utslagh, så hafve I lijkväl vättat respectera eder konung som eder herre, honom medh trooheet, flijt, dexteritet, och skyldigh hörsamheet väl gådt till handa. Sädan när Gudh techtes m[in] sal. Her fader hädankalla och migh här qvarlemna ett omyndigt barn, så hafve I troligen tiänt fäderneslandet och medh edre medcolleger så anrättat min ungdomz åhr, att jagh nu väl är kommen till denne ålder och uthi min anträdde regering funnit alle saker uthi sådant önskelighit tillstånd, att vij alle deraf nu kunne tagha icke ringa contentament. Dedh kunde een annan till eventyrs icke hafva vetat undragha och sättia modum ambitioni, män I hafven af sådane vaniteter intet låtit eder transportera, utan altidh betänkt den respect, som I Gudh och migh, eder laglige öfverheet, hafven varit skyldigh. Ytermehra, oansedt den tiden är kort, som jagh hafver sutet vidh regementet, så hafver jagh lijkväl öfverflödigt förnummit eder vigilantz, dexteritet, förståndh och höge qvaliteter icke hafva varit uthan effect. Dedh är allom kunnigt, att dedh danske kriget förmedelst vapnens fortsättiande och edert försichtige conduicte, i synnerheet vidh fredztractatens utförande, hafver nådt dedh önskelige utslaget, som vij nu alle kunne oss högeligen hugna öfver. Detta som här allenast i summevijs är mentionerat, så att alle väl kunne merkia vara myckit förbijgåt, är således korteligen allenast attingerat, att I må försäkra eder, dedh jagh edre meriter erkänner. Ty såsom I hafven sielf skattat eder skyldigheet troligen och väl tiäna, så hafver och jagh hållit migh obligerat edert arbete, flijt och dexteritet behörligen att ihoghkomma. Jagh vill förhoppas, att I förhålle edre barn icke allenast medh exempel, uthan och medh förmaningar, att dee ingå edre footspor, giöre sigh meriterade hoos fäderneslandet och migh, som Gudh och naturen hafver satt till deres rätte öfverheet, och vänte af migh all gunst och nåde, intet tviflandes derom, att jagh icke skal deres tiänster ansee och dem efter skäl och occasionerne beneficera, förblifvandes både eder och dem samtligen medh synnerligh gunst altidh bevågen.
With modernised spelling:
Välborne herr Kansler. Ehuruväl många orsaker kunna hava bevekt Våra förfäder och framfarna Sveriges Rikes konungar att inrätta det grevliga ståndet, så kan det vara huru det vill; intet tvivel är att de ju hava därmed velat läta se sig icke vara insensibles att signalera sina trogna tjänare och dem sådana præmia virtutis nådeligen meddelat. Ty oansett ock andra äretitlar hava haft sitt estime, så är likväl intet tvivel att denna haver synnerligen varit över andra värderad. Och efter nu givs mig genom Guds nåde tillfälle att beneficera dem som hava gjort mig goda och ansenliga tjänster, så kan jag, utan någons prejudis, med skäl säga det I haven så emplojerat de 34 år, om jag rätt eftertänker, som I haven tjänt både min salige farfader, som ock sedan min salige käre herrfader och således komporterat Eder uti ambassader, kommissioner och ombetrodde guvernemanget, att I visserligen hava tett Eder en stor minister hos en stor konung. Det borde fuller inte mig kalla honom så, men det är likväl världskunnigt att han först haver frälst oss utur den vilitet vi tillförne såto uti, och fördenskull billigt av oss stor estimeras. Jag vill nu inte upprepa alla partikulariteter, eftersåsom det skulle ledera Eder modesti. Det är nog att I äre försäkrade Gud ser Edra aktioner, Edert samvete kan sig trygga därvid, och en stor konung haver det låtit sig behaga, vilken, ibland annat, ock därav haver varit lyckosam att han haver av Gud varit beneficerad med en stor ministro, över vilken han haver haft ära att kommendera. Så är icke eller det ringa att skatta, att ehuruväl I haven varit socius consiliorum och alltid koopererat att konducera affärerna till goda och önskliga utslag, så hava I likväl vetat respektera Eder konung som Eder herre, honom med trohet, flit, dexteritet och skyldig hörsamhet väl gott tillhanda.
Sedan när Gud täcktes min salige herrfader hädankalla och mig här kvarlämna ett omyndigt barn, så hava I troligen tjänt Fäderneslandet och med Edra medkolleger så anrättat min ungdomsår att jag nu väl är kommen till denna ålder och uti min anträdde regering funnit alla saker uti sådant önskligt tillstånd att vi alla därav nu kunne taga icke ringa kontentemang. Det kunde en annan till äventyrs icke hava vetat unddraga och sätta modum ambitioni, men I haven av sådana vaniteter inte låtit Eder transportera, utan alltid betänkt den respekt som I Gud och mig, Eder lagliga överhet, haven varit skyldig. Yttermera, oansett den tiden är kort som jag haver suttit vid regementet, så haver jag likväl överflödigt förnummit Eder vigilans, dexteritet, förstånd och höga kvaliteter icke hava varit utan effekt. Det är allom kunnigt att det danska kriget förmedelst vapnens fortsättande och Edert försiktiga konduit, i synnerhet vid fredstraktatens utförande, haver nått det önskliga utslaget som vi nu alla kunne oss högeligen hugna över. Detta som här allenast i summavis är mentionerat, så att alla väl kunna märka vara mycket förbigått, är således kortligen allenast attingerat att I må försäkra Eder det jag Edra meriter erkänner. Ty såsom I haven själv skattat Eder skyldighet troligen och väl tjäna, så haver ock jag hållit mig obligerad Edert arbete, flit och dexteritet behörligen att ihågkomma. Jag vill förhoppas att I förhålle Edra barn icke allenast med exempel, utan ock med förmaningar att de ingå Edra fotspår, göra sig meriterade hos Fäderneslandet och mig, som Gud och naturen haver satt till deras rätta överhet, och vänta av mig all gunst och nåde, inte tvivlandes därom att jag icke skall deras tjänster anse och dem efter skäl och ockasionerna beneficera, förblivandes både Eder och dem samtligen med synnerlig gunst alltid bevågen.
Arckenholtz's transcript of the speech:
Wälborne Herr Canceller,
Ehuru wäl många orsaker kunna hafwa bewekt wåre förfäder och framfarne Sweriges Rikes konungar at inrätta det Grefwelige ståndet; så kan det wara huru det will: intet twifwel är, at de ju hafwa dermed welat låta se, sig icke wara insensibles att signalera sine trogne Tienare, och dem sådane præmia virtutis nådeligen meddelat. Ty oansedt ock andre äretitlar hafwa haft sit estime; så är likwäl intet twifwel, at denne hafwer synnerligen warit öfwer andre wärderad.
Och efter nu gifs mig, at beneficera dem, som, hafwa giordt mig goda och anseenlige tienster; så kan iag utan någons præjudice med skiäl säja, det J hafwen sä employerat de 34. år, om iag rätt efter täncker, som i hafwen tient, både min S. farfader, som ock sedan min S. kiäre fader dödde, och således comporterat eder uti Ambassader, Commissioner och ombetrodde gouvernementer, at i wisserligen hafwen tedt Eder en stor minister, hos en stor konung.
Det borde fuller intet mig kalla honom så, men det är likwäl werlden kunnigt, at han först hafwer frälst oss utur den vilitet wi til förene såto uti, och fördenskuld billigt, af oss stor estimeras. Iag will nu intet oprepa alla particulariteter, efter såsom det skulle lædera Eder modestie. Det är nog, at jären försäkrade, Gud ser edre actioner, edert samwete kan sig tryggia der wid, och en stor konung hafwer det låtit sig behaga, hwilken, ibland annat, och deraf hafwer warit lyckosam, at han hafwer af Gud warit beneficerat med en stor Ministre öfwer hwilken han hafwer haft äran at commendera. Så är icke eller det ringa at skatta, at ehuruwäl i hafwen warit socius consiliorum, och altjd coopererat at conducera affairerne til gode och önskelige utslag; så hafwen i likwäl welat respectera eder konung som eder Herre; honom med trohet, flit, dexteritet, och skyldig hörsamhet wäl gådt tilhanda.
Sedan när Gud täcktes min s. Herr fader hädankalla, och mig här qwarlämna ett omyndigt Barn, så hafwe i troligen tient fädernes Landet, och med edre med-Colleger så anrättat min ungdoms år, at iag nu wäl är kommen til den ålder, och uti min anträdde Regering funnit alle saker uti sådant önskeligit tilstånd, at wi alle deraf nu kunne taga icke ringa contentement. Det kunde en annan til äfwentyrs icke hafwa wetat undraga, och sättia modum ambitioni: Men i hafwe af sådane vaniteter intet låtit eder transportera, utan altid betäenkt den respect som i Gud och mig, eder laglige öfwerhet, hafwen warit skyldig.
Yttermera oansedt den tjden är kort, som iag hafwer sutet wid Regementet; så hafwer iag likwäl öfwerflödigt förnummit eder vigilantz, dexteritet, förstånd och höge qualiteter, icke hafwa warit utan effect. Det är allom kunnigt, at det Danske kriget, förmedelst wapnens fortsättjande, och edert försicktige conduite i synnerhet wid fredstractatens utförande, hafwer nådt det önskeliga utslaget, som wi nu kunna oss högeligen hugna öfwer. Detta som här allenast i summe-wis är mentionerat, så at alle wäl kunna märckia wara mycket forbigådt, är således korteligen allenast attingerat, at i må försäkra Eder det jag edre meriter erkänner.
Ty såsom i hafwen sielf skattat eder skyldighet, troligen och wäl tiena; så hafwer ock iag hållit mig obligerad, edert arbete, flit och dexteritet behörigen at ihugkomma. Jag will förhoppas, at J förehålle edre Barn icke allenast med exempel, utan ock med förmaningar, at de ingå edre fotspår, giöra sig meriterade hos fädernes landet och mig, som Gud och naturen hafwer satt til deras rätta Öfwerhet, och wänta af mig all gunst och nåde, intet twiflandes derom at iag icke skal deras tienster anse, och dem efter skäl och occasionerne beneficera, förblifwandes både Eder och dem samteligen, med synnerlig gunst altid bewågen.
Gjörwell's transcript of the speech:
Wälborne Herr Canceller.
Ehuruwäl många orsaker kunna hafwa bewekt wåra Förfäder och framfarne Sweriges Rikes Konungar, at inrätta det Grefliga Ståndet, så kan det wara huru det wil; intet twifwel är, at de ju hafwa dermed welat låta se, sig icke wara insensible, at signalera sina trogne tjenare, och dem sådane præmia virtutis nådeligen meddelat. Ty oansedt ock andre Äre-Titlar hafwa haft sit estime, så är likwäl intet twifwel, at denne hafwer synnerligen warit öfwer andre wärderad. Och efter nu gifwes mig, genom Guds nåd, tilfälle, at beneficera dem, som hafwa gjort mig goda och ansenliga tjenster, så kan jag utan någons prejudice med skäl säga, det I hafwen så emplojerat de tretiofyra år, om jag rätt eftertänker, som I hafwen tjent, både min Salig Farfader, som ock sedan min Saliga kära Fader dödde, och således comporterat Eder uti Ambassader, Commissioner och anbetrodde Gouvernementer, at I wisserligen hafwen tedt Eder en Stor Minister hos en Stor Konung. Det borde fuller wara intet mig kalla honom så, men det är likwäl werlden kunnigt, at han först hafwer frälst Oß utur den Vilitet, wi tilförene suto uti, och fördenskull billigt af oß för Stor estimeras. Jag wil nu intet uprepa alla particulariteter, efter såsom det skulle ledera Eder Modestie. Det är nog, at I ären försäkrad, Gud ser Edre Actioner; Edert Samwete kan sig tryggia derwid, och en Stor Konung hafwer det låtit sig behaga, hwilken, ibland annat, ock deraf hafwer af Gud warit beneficerad med en Stor Minister, öfwer hwilken han hafwer haft äran, at commendera. Så är icke heller det ringa at skatta, at ehuruwäl I hafwen warit Socius consiliorum, och altid coopererat, at conducera affairerne til goda och önskeliga utslag; så hafwen I likwäl welat respectera Eder Konung som Eder Herre, honom med trohet, flit, dexteritet och skyldig hörsamhet wäl gåt til handa. Sedan när Gud täcktes min Saliga Herr Fader hädankalla, och mig här qwarlämna et omyndigt Barn, så hafwen I troligen tjent Fäderneslandet, och med Edre Medcolleger så anrättat min Ungdoms år; at jag nu wäl är kommen til den ålder, och uti min anträdde Regering funnit alla saker uti sådant önskeligt tilstånd, at wi alle deraf nu kunna taga icke ringa contentement. Det kunde en annan til äfwentyrs icke hafwa welat undraga och sätta modum ambitioni; men I hafwe af sådane vaniteter intet låtet Eder transportera, utan altid betänkt den respect, som I Gud och mig Eder lagliga Öfwerhet, hafwen warit skyldig. Yttermera, oansedt den tiden är kort, som jag hafwer sutet wid Regementet; så hafwer: jag likwäl öfwerflödigt förnummit Eder vigilantz, dexteritet, förstånd och höga qualiteter icke hafwa warit utan effect. Det är allom kunnigt, at det Danska kriget, förmedelst wapnens fortsättande, och Eder försigtiga conduite i synnerhet wid Freds-Tractatens utförande, hafwer nått det önskeliga utslaget, som wi nu kunna Oß högeligen hugna öfwer. Detta som här allenast i summewis är mentionerat, så at alle wäl kunna märka wara mycket förbigåt, är således korteligen allenast attingerat, at I mågen försäkra Eder, det jag Edre meriter erkänner. Ty såsom I hafwen sjelf skattat Eder skyldighet, troligen och wäl tjena; så hafwer ock jag hållit mig obligerad, Edert arbete, flit och dexteritet behörligen, at ihugkomma. Jag wil förhoppas, at I förhållen Edre barn, icke allenast med exempel, utan ock med förmaningar, at de ingå Edre fotspår, gjöra sig meriterade hos Fäderneslandet och mig, som Gud och naturen hafwa satt til deras rätta Öfwerhet, och wänta af mig al gunst och nåde, intet twiflandes derom, at jag icke skal deras tjenster anse, och dem efter skäl och occasionerne beneficera, förblifwande både Eder och dem samteliga med synnerlig gunst altid bewågen.
Contemporary Swedish translation (by Stolpe):
Välborne herr kansler!
Ehuru många orsaker kunna ha föranlett våra förfäder och framfarna Sveriges rikes konungar att inrätta greveståndet, så må därmed vara hur det vill: inget tvivel råder om att de därmed ha velat göra klart, att de inte varit okänsliga, när det gällt att utmärka sina trogna tjänare och i nåd meddela dem sådana praemia virtutis. Ty även om andra ärotitlar haft sin estime, så råder icke något tvivel om att denna har varit i hög grad värderad utöver de andra. Och eftersom nu genom Guds nåd ges mig ett tillfälle att beneficera dem som ha gjort mig goda och betydande tjänster, så kan jag utan att vilja kränka någon säga, att Ni har på ett sådant sätt använt de, om jag tänker rätt efter, trettiofyra år, som Ni tjänat såväl min salig farfar som också sedan min salig fader och på ett sådant sätt uppträtt i ambassader, kommissioner och anförtrodda guvernement, att Ni i sanning framstått som en stor minister hos en stor konung. Jag borde säkert inte kalla honom så, men det är ändå bekant för hela världen, att han först frälst oss ur det slaveri vi tidigare voro underkastade och därför också rimligtvis med skäl av oss alla högeligen skattats. Jag vill nu inte upprepa alla detaljer, eftersom det skulle kränka Er blygsamhet. Det är nog, att Ni blir försäkrad om att Gud ser Edra handlingar; Ert samvete kan trygga sig vid detta, och en stor konung har låtit detta behaga sig, vilken bland annat också varit lyckosam däruti, att han av Gud blivit välsignad med en stor minister, över vilken han haft äran att befalla. Man bör inte heller skatta ringa, att trots att Ni varit socius consiliorum och alltid samarbetat för att få statens affärer att ge goda och önskvärda resultat, har Ni likväl velat respektera Eder konung som Eder herre och gått honom till handa med trohet, flit, dexteritet och skyldig hörsamhet. Sedan, när Gud behagade hädankalla min salig herr fader och här kvarlämna mig som ett omyndigt barn, har Ni med trohet tjänat fäderneslandet och tillsammans med Edra kolleger så ordnat mina ungdomsår, att jag nu lyckligen har kommit till den ålder och i min påbörjade regering funnit alla saker i ett så utmärkt tillstånd, att vi alla däröver kunna vara synnerligen tillfredsställda. En annan person kunde kanske inte ha velat draga sig tillbaka och sätta modum ambitioni, men Ni har inte låtit Er influeras av sådan fåfänga utan alltid betänkt den respekt Ni varit skyldig Gud och mig, Eder lagliga överhet. Trots att den tid då jag suttit vid regementet är kort, har jag ändå i övermått märkt, att Er vigilans, dexteritet, förstånd och höga kvaliteter inte varit utan resultat. Det är allom bekant, att det danska kriget genom vapenskiftets fortsättning och i synnerhet Ert försiktiga uppträdande vid fredstraktatens utförande har nått det lyckliga slut som vi nu i hög grad kunna fröjda oss över. Detta, som här bara sammanfattningsvis summeras, så att alla väl kunna se, att mycket är förbigått, framlägges i korthet, bara för Ni skall kunna vara förvissad om, att jag erkänner Edra förtjänster. Ni har själv insett Er skyldighet att med trohet väl tjäna, och jag har ansett mig obligerad att behörigen minnas Edert arbete, Er flit och dexteritet. Jag hoppas, att Ni förehåller Edra barn inte bara med exempel utan också med förmaningar att gå i Edra fotspår, göra sig förtjänta om fäderneslandet och mig, som Gud och naturen ha satt till deras rätta överhet, och av mig vänta all gunst och nåd, utan att tvivla på att jag skall observera deras tjänster och efter orsak och tillfällen gottgöra dem. Jag förbliver både Eder och dem alla med synnerlig gunst alltid bevågen.
French translation (by Arckenholtz):
Noble Seigneur Chancelier. Quels qu'aïent été les motifs qui ont porté nos ancêtres, & les Rois de Suède nos Prédecesseurs, à instituer l'ordre des Comtes dans ce Roïaume, on ne sauroit douter qu'ils n'aïent voulu par-là faire connoître, qu'ils n'étoient pas insensibles au plaisir de distinguer leurs fidéles serviteurs, en leur conférant gracieusement de semblables recompenses qui sont duës à la vertu. Car quoique les autres tîtres d'honneur aïent leur prix, on ne peut cependant révoquer en doute, que celui-ci ne l'emporte sur eux. Etant donc, par la grace de Dieu, en état d'en honorer ceux qui m'ont rendu de bons & importans services; je puis dire avec raison & sans faire tort à qui que ce soit, que durant les trente quatre années, (si je m'en souviens bien,) que vous avez été au service de mon Grand-Pére & de mon Père de bien heureuse mémoire, de même qu'au mien, après leur mort, dans les Ambassades, les Commissions, & les Gouvernemens, qui vous ont été confiés, Vous vous êtes conduit de maniére, à vous faire certainement reconnoître pour le grand Ministre d'un grand Roi. Il ne me sied peut-être pas bien de nommer ainsi feu mon Père. Mais tout le monde sait, qu'il a rendu le nom des Suédois plus illustre qu'il n'avoit jamais été, & qu'à cet égard, il mérite bien que nous lui donnons le tître de Grand. Je ne veux pas entrer dans le détail des particularités qui vous régardent, craignant de blesser Votre modestie. Il suffit que vous soïez persuadé que Dieu régarde vos actions: que votre conscience se repose là-dessus, & que vous avez en l'approbation d'un grand Roi, qui a été heureux d'avoir rencontré en vous un grand Ministre, sur qui il a eu l'honneur de commander. Ce qui n'est pas moins estimable en vous, c'est, qu'en l'assistant de vos Conseils, & en travaillant toûjours avec lui à conduire les affaires à une conclusion bonne & desirable; Vous avez néanmoins fit respecter votre Roi, comme Votre Maître, & vous lui avez donné en tout & par tout des preuves de votre fidélité, de votre activité, & de votre dextérité, de-même que de l'obéissance que vous lui deviez.
Après qu'il eût plu au Tout-puissant d'appeller de ce monde à lui le Seigneur mon Pére, & de me laisser orpheline en bas âge, vous avez fidèlement servi la Patrie, & avec vos Collégues vous avez pris soin de me faire bien emploïer les années de ma jeunesse, & fait en sorte, qu'aïant atteint l'âge où je suis, j'ai trouvé à mon entrée dans la régence, toutes choses dans l'état où on les pouvoit souhaiter, & dans un si bon ordre, que nous tous ne pouvons qu'en être très-contens. Un autre que vous, n'auroit peut-être pas été capable de se modérer & de mettre des bornes à son ambition; mais vous ne vous êtes pas laissé emporter à de pareilles vanités, aïant toûjours eu devant les yeux & le respect dû à Dieu & celui que vous me devez comme à Votre légitime Souveraine. Enfin, quoiqu'il n'y ait que peu de tems que je tiens en main le timon du gouvernement, combien n'ai je pas eu de preuves des bons effets de votre vigilance, de votre capacité, de votre génie, & de vos éminentes qualités? Chacun sait, que si la guerre avec le Danemarck au eu une fin si heureuse & dont nous pouvons tous nous réjouir, c'est par les armes & par Votre sage conduite, particuliérement dans la Négociation de la Paix. Je ne touche que légèrement tous ces points, & de manière que tout le monde remarquera que j'en passe sous silence un grand nombre d'autres. Vous vous tiendrez néanmoins pour assuré, par le peu que je viens de dire, que je connois votre mérite. Et comme vous pensez, qu'il est de votre devoir de me servir bien & fidellement; je ne me crois pas moins obligée de reconnoître vos travaux, votre assiduité, & votre habileté. Je me flatte que non seulement Vous continuerez de donner un si bon exemple à vos Enfans, mais encore que vous les exhorterez à suivre vos traces & à se faire un mérite envers la Patrie & envers moi, que Dieu & la Nature ont établie leur Souveraine; de servir avec fidélité &, de s'attendre par-là à toutes sortes de graces & de faveur, étant assurés, que j'aurai égard à leurs services & que je les recompenserai selon la raison & les occasions; Vous étant & à eux tous toûjours très-affectionée.
English translation (mostly from Bain, the rest translated into English by me from Arckenholtz's French translation):
My Lord Chancellor,
Although other titles of honour have their value, it cannot be doubted that the title of Count is the highest of all.
Finding myself, by the grace of God, in a position to reward good and faithful services, I confer on you this dignity, the first in the kingdom. I can say with truth, and without injury to any one else, that during the thirty-four years you have served my grandfather, my father, and myself, you have performed every duty entrusted to you, in a manner worthy of the great minister of a great king.
Perhaps it hardly becomes me to speak thus of my father; but every one knows that he made Sweden greater than she had ever been before, and he therefore deserves from us the name of Great. I will not dwell on your own particular actions, lest I should offend your modesty. God and your own conscience are your witnesses that you had the full approbation of a great king, whose good fortune it was to have you for his minister. It is not the least of your merits that, although you laboured with him, and assisted him with your advice, you still respected your King as your master.
When it pleased the Most High to take my father from this world, and to leave me a helpless child, you continued to serve your country, and you took care that I was properly instructed. Another in your place might not have known how to impose limits on his own ambition; but you have always been loyal, and have remembered what you owed to God and to me, your lawful Sovereign.
Although I have ruled so short a time, I have had many proofs of your vigilance, your capacity, and your other eminent qualities. Everyone does, that if the war with Denmark has had such a happy end, and of which we can all rejoice, it is by arms and your wise conduct, especially in the negotiation of peace. I only lightly touch all these points, and so that everyone will notice that I do not mention many others. Nevertheless, you will rest assured, by the little that I have just said, that I know your merit.
And, as you believe, it is your duty to serve me well and faithfully. I do not believe myself less obliged to recognise your labours, your diligence, and your skill. I flatter myself that not only will you continue to give such a good example to your children, but also that you will exhort them to follow in your footsteps and to merit to the country and to me, whom God and nature have established as their Sovereign, to serve with fidelity, and to expect all those who are strong and gracious, being assured, that I will have regard to their services, and that I will recompense them according to reason and opportunity; being to them and all always very affectionate.
English translation (fully my own, and better than my parts in the above):
Noble Lord Chancellor. Whatever the motives that led Our ancestors, and the Kings of Sweden, Our predecessors, to institute the order of counts in this kingdom, there can be no doubt that they did not want to make known that they were not insensitive to the pleasure of distinguishing their faithful servants by graciously conferring on them similar rewards which are due to virtue, for although the other titles of honour have their esteem, it cannot however be doubted that this one will not be prized more especially than them. Being therefore, by the grace of God, in a position to honour those who have rendered me good and important services, I can say with reason and without doing wrong to anyone that during the thirty-four years, if I remember correctly, that you were in the service of my grandfather and my father of blessed memory, as well as my service, after their deaths, in the embassies, the commissions, and the governments which have been entrusted to you, you have conducted yourself in such a way as to certainly make yourself recognised as the great minister of a great King. Perhaps it does not suit me to refer to my late father that way, but everyone knows that he has made the name of the Swedes more illustrious than ever before, and in this respect he well deserves that we give him the title of the Great. I will not go into the details of the particularities that concern you, for fear of hurting your modesty. It is enough for you to be persuaded that God watches your actions, that your conscience rests on this, and that you have the approval of a great King who was happy to have found in you a great minister whom he had the honour of commanding. What is not less estimable in you is that, by assisting him with your counsels and always working with him to bring matters to a good and desirable conclusion, you have nevertheless made your King respected as your master, and you have given him in everything and all proofs of your fidelity, of your diligence, and of your dexterity, as well as of the obedience that you owed him.
After it had pleased the Almighty to call my lord and father from this world, and to leave me an orphan at a young age, you faithfully served the Fatherland, and with your colleagues you took care to make me make good use of the years of my youth, and ensure that, having reached the age at which I am, I found, upon my entry into ruling, all things in the state in which one could wish them, and in a such good order that we all can only be very happy with it. Anyone other than you would perhaps not have been able to moderate himself and set limits on his ambition, but you did not allow yourself to be carried away by such vanities, having always had before your eyes the respect due to God and that which you owe me as your legitimate sovereign. Finally, although I have only been at the helm of government for a short time, how many proofs have I had of the good effects of your vigilance, your capacity, your genius, and your outstanding qualities? Everyone knows that if the war with Denmark had such a happy ending, which we can all rejoice in, it was by arms and by your wise conduct, particularly in the peace negotiation. I only touch on all these points lightly, and in such a way that everyone will notice that I pass over a large number of others in silence. You will nevertheless hold yourself assured, by the little that I have just said, that I know your merit. And as you think it is your duty to serve me well and faithfully, I do not think myself less obliged to recognise your work, your diligence, and your dexterity. I flatter myself that not only will you continue to give such a good example to your children, but that you will also exhort them to follow in your footsteps and to make themselves a merit towards the Fatherland and towards me, whom God and nature have established as their sovereign, to serve me faithfully, and to expect thereby all kinds of graces and favours, being assured that I will have regard for their services and that I will reward them according to reason and occasion, being toward you and them always very affectionate.
Above: Kristina.
Above: Axel Oxenstierna.
Notes: praemia virtutis = belöningar för duglighet.
beneficera = belöna.
socius consiliorum = riksråd.
dexteritet = skicklighet.
modum ambitioni = gräns för ärelystnaden.
vigilans = omsorg.
