Karl Gustav's letter to Princess Katarina, dated September 18/28 (Old Style), 1635

Source:

Utkast till en teckning af Carl X Gustafs uppfostran II, article written by Otto von Feilitzen for Paedagogisk Tidskrift, volume 8, page 127, published by H. F. Hult and Ernst G. F. Olbers, 1872; original at the Austrian National Library (Österreichische Nationalbibliothek)

https://books.google.com/books?id=K0mDU0ApS30C&newbks=1&newbks_redir=0&dq=utkast+till+en+teckning+af+carl+x+gustafs+uppfostran+ii&source=gbs_navlinks_s

"Under senare delen af året ser man den unge fursten något mera deltaga i hofvets förströelser... I samma bref omtalas äfven en inbjudning till hertigen att öfvervara sin forna tjenarinnas, Anna Tepels begrafning, utan tvifvel den samma, om hvilken pfalzgrefvinnan Catharina i sitt ... bref till sin gemål rörande sonens Adolf Johans döpelse-akt skref: 'aber Jungfraw anna tepel, die ist vrsach zu der betrübnis, den sie hatt geweindt, ist Eine grosse nerin, wan mans recht betenckt', och såsom ganska betecknande för den ömsinthet, som vid denna tid utmärkte Carl Gustaf, kan här anföras den omsorg man haft att förbereda honom på sorgeposten, en omsorg, som vi under dessa år vid alla dylika tidningars meddelanden alltjämt se med den unge fursten iakttagas. ...

Sjelf skrifver Carl Gustaf samma dag [den 18 september 1635] till modern i detta ämne..."

"During the latter part of the year, the young Prince is seen to participate somewhat more in the entertainments of the court... The same letter also mentions an invitation to the Duke to officiate at the funeral of his former servant, Anna Tepel, undoubtedly the same one about which Countess Palatine Katarina wrote in her ... letter to her husband concerning the baptism act of her son Adolf Johan: 'but Lady Anna Tepel, who is the cause of the sadness, because she cried, is a great buffoon, if one really thinks about it', and as quite indicative of the tenderness that distinguished Karl Gustav at this time, the care that was taken to prepare him for the funeral can be cited here, a care that we still see observed with the young Prince during these years in all such reports. ...

Karl Gustav himself writes on the same day [September 18, 1635] to his mother on this subject..."

The letter:

Högborna Nådiga Förstinna högdt älskade Frw modher medh närwarande lägenheet hafuer iagh i Sonligh Wnderdånigheet icke afstå kunnat E. M. N. och min kiäre Herre fadher tilscrifua, tilkiänna gifuandes migh än Gudi lof wäl må önskandes och sådant af E. M. N. och alt thet migh kiärt är, altidh refereras män effter iag igönom monga åthskilleliga förestälta frågor och spörssmål om sijder förnummit hafuer icke alt corresponderat eller önskningen swara, i thet att Fraw Anna Tepell af Gudi hädan kallat är, hwars lijffztijdh iag för gammall trogen tiänst gerna hade längre önskadt, doch will iagh saken Gudi hafwa heem stält som alt regerar och i bästa måttan lager, wnder hwilkens beskydd E. M. N. medh alt thet kiärt är iagh wnderdånligen och Sonligen will hafua befalat. och förblifuer

E. M. N.

Wnderdånige ödmiuke

sohn så länge iag leffuer.

Carll Gustaff Pfalzgrave

bey Rhein.

Stockholm den 18 Sep:

A:o 1635.

S. Jrw. Anna Tepel then ytersta tiänst wille iag gerna bewijsa beledsagandes henne till sin lägerplatz om tijden sådant kunde medhgifua och E. M. N. nådiga befalningh woro.

With modernised spelling:

Högborna Nådiga Furstinna,

Högtälskade Frumoder,

Med närvarande lägenhet haver jag i sonlig underdånighet icke avstå kunnat Eders Moderliga Nåde och min käre herr fader tillskriva, tillkännagivandes mig än Gudi lov väl må, önskandes ock sådant av Eders Moderliga Nåde och allt det mig kärt är alltid refereras; men efter jag igenom många åtskilliga föreställda frågor och spörsmål omsider förnummit haver icke allt korresponderat eller önskningen svara, i det att Frau Anna Tepel av Gudi hädankallad är, vars livstid jag för gammal, trogen tjänst gärna hade längre önskat, dock vill jag saken Gudi hava hemställt, som allt regerar och i bästa måttan lagar, under vilkens beskydd Eders Moderliga Nåde med allt det kärt är jag underdånligen och sonligen vill hava befallat och förbliver

Eders Moderliga Nådes

underdånige, ödmjuke son så länge jag lever

Karl Gustav, Pfalzgraf bei Rhein.

Stockholm, den 18 septembris anno 1635.

Saliga Jungfrau Anna Tepel den yttersta tjänst ville jag gärna bevisa, beledsagandes henne till sin lägerplats om tiden sådant kunde medgiva och Eders Moderliga Nådes nådiga befallning vore.

French translation (my own):

Noble, gracieuse princesse,

Madame ma très chère Mère,

Dans la situation actuelle, je n'ai pu m'empêcher, filialement et avec soumission, d'écrire à Votre Grâce Maternelle et à Monsieur mon cher père, annonçant que, Dieu soit loué, je me porte bien, souhaitant aussi que de telles choses soient toujours dites par Votre Grâce Maternelle et tous ceux qui me sont chers; mais comme je n'ai pas pu correspondre à tout ou répondre au souhait que j'ai appris en raison de nombreuses et diverses questions et demandes qui m'ont été posées, la raison étant que Madame Anne Tepel a été rappelée par Dieu, dont j'aurais volontiers souhaité une vie plus longue pour son service fidèle, je veux néanmoins avoir confié l'affaire à Dieu, qui gouverne tout et dans la meilleure mesure, sous la protection duquel je veux avec soumission et filiale avoir recommandé Votre Grâce Maternelle et tous ceux qui me sont chers; et je reste

de Votre Grâce Maternelle

le fils soumis et humble, aussi longtemps que je vivrai,

Charles-Gustave, comte palatin du Rhin.

Stockholm, le 18 septembre 1635.

Je serais heureux de rendre un dernier service à feue dame Anne Tepel en l'accompagnant jusqu'à son lieu de repos si le temps le permettait et si le gracieux commandement de Votre Grâce Maternelle l'était.

English translation (my own):

High-Born, Gracious Princess,

My dearly beloved Lady Mother,

With the present situation, I have filially and submissively not been able to refrain from writing to Your Motherly Grace and my dear lord father, announcing that, praise be to God, I am doing well, wishing also to always be told such things by Your Motherly Grace and all who are dear to me; but because I have not been able to correspond with everything or reply to the wish that I have learned of due to many and various questions and inquiries that have been posed to me, the reason being that Lady Anna Tepel has been called away by God, whose lifetime I would have gladly wished could have been longer for her faithful service, I nevertheless want to have entrusted the matter to God, who rules everything and in the best measure, under whose protection I submissively and filially want to have recommended Your Motherly Grace and all who are dear to me; and I remain

Your Motherly Grace's

submissive, humble son as long as I live

Karl Gustav, Count Palatine by Rhine.

Stockholm, September 18, 1635.

I would gladly render the late Lady Anna Tepel the final service by accompanying her to her resting place if time would permit it and if Your Motherly Grace's gracious command were so.

Above: Karl Gustav.

Above: Princess Katarina.

Bengt Baaz's letter to Johan Kasimir, dated September 18/28 (Old Style), 1635

Sources:

Utkast till en teckning af Carl X Gustafs uppfostran II, article written by Otto von Feilitzen for Paedagogisk Tidskrift, volume 8, pages 126 to 127 and footnote 3, published by H. F. Hult and Ernst G. F. Olbers, 1872; original at the Austrian National Library (Österreichische Nationalbibliothek)

https://books.google.com/books?id=K0mDU0ApS30C&newbks=1&newbks_redir=0&dq=utkast+till+en+teckning+af+carl+x+gustafs+uppfostran+ii&source=gbs_navlinks_s

Persson, Fabian, Presence Makes the Heart Grow Fonder: Proximity and the Creation of Dynasty, page 53 in Geevers, Lisbeth and Gustafsson, Harald, Dynasties and State Formation in Early Modern Europe (New York: Amsterdam University Press, 2023; Routledge, 2025)

https://www.taylorfrancis.com/chapters/oa-edit/10.5117/9789463728751_CH03/presence-makes-heart-grow-fonder-proximity-creation-dynasty-fabian-persson

"Under senare delen af året ser man den unge fursten något mera deltaga i hofvets förströelser... I samma bref omtalas äfven en inbjudning till hertigen att öfvervara sin forna tjenarinnas, Anna Tepels begrafning, utan tvifvel den samma, om hvilken pfalzgrefvinnan Catharina i sitt ... bref till sin gemål rörande sonens Adolf Johans döpelse-akt skref: 'aber Jungfraw anna tepel, die ist vrsach zu der betrübnis, den sie hatt geweindt, ist Eine grosse nerin, wan mans recht betenckt', och såsom ganska betecknande för den ömsinthet, som vid denna tid utmärkte Carl Gustaf, kan här anföras den omsorg man haft att förbereda honom på sorgeposten, en omsorg, som vi under dessa år vid alla dylika tidningars meddelanden alltjämt se med den unge fursten iakttagas. ..."

"During the latter part of the year, the young Prince is seen to participate somewhat more in the entertainments of the court... The same letter also mentions an invitation to the Duke to officiate at the funeral of his former servant, Anna Tepel, undoubtedly the same one about which Countess Palatine Katarina wrote in her ... letter to her husband concerning the baptism act of her son Adolf Johan: 'but Lady Anna Tepel, who is the cause of the sadness, because she cried, is a great buffoon, if one really thinks about it', and as quite indicative of the tenderness that distinguished Karl Gustav at this time, the care that was taken to prepare him for the funeral can be cited here, a care that we still see observed with the young Prince during these years in all such reports. ..."

The letter:

... H. F. N. Hertigh Carl Gustaf H. M:tt wpwartat så väl vid Åke Totts husfrus som Erik Horns uthfärder (jordfärder). ...

Then casum mortis och invitations breff ad sepulturam effter E. F. N:des nådiga befalningh qua fieri potuit subtilitate, hafuer iagh H. F. N. Hertigh Carll någorlunda wptäckt, och gaff sig wäll tilfredz så länge han hooss migh war, män när han öfuerkom till Jungfruerna forsan præmissa aliquorum vexatione hafver han något gråtit, thet iagh doch effter måltidh straxt stillade, och är åter wäll tillpass. ...

Hwadh reesan widhkommer ad sepulturam effter E. F. N. nådigast befalar migh ther om någott förmäla, så hafuer iagh in aliorum absentia med Wnder Ståthållaren Scheringh Rosenhane ther om confererat, hwilken icke tyckess orimmeligit wara brede wijdh een lijten recreation att H. F. N. sin trogna tiänarinna then ytersta Ehra bewijste effter och H. F. N. af några Hoffjunckrar kunde bliffua ledsaget som samma reesa hafua tänckt sigh wppå taga, tå haffuer iagh honom obiicierat thet myckit synes emootstå näst studiers cessation aëris inconstantiam och denne åhrsens tijdhz farligheet hwadh causeras kunde af een långh reesa hoc Anni tempore besynnerligen för wnge Personer sedan absentiam Administratoris; post hunc discursum kom och een annor qua methodo man bruka skulle, bäst att komma fort mädan H. F. N. eij meer än twenne hästar här hafuer; ther till swarades åthskilleligit, antingen på watn till Grimsholm och ther begära H. M:tz änckie Dronningenes wagn till Nykiöpingh eller och medh skiysshästar; män effter watn i hösttidh är farligit och wägarna blifva så slemma att iagh nepligh[en] troor H. F. N. medh rijdande uthålla kunna ställes allt sådant uti största wnderdånigheet i E. F. N. nådiga betänckiande, och här om express befalningh præstoleras, trooligen Gudh bidiandes, att han E. F. N:de medh all Förstligh omwårdnadh beskyddar och bewarar.

With modernised spelling:

... Hans Furstliga Nåde hertig Karl Gustav Hennes Majestät uppvartat såväl vid Åke Totts husfrus som Erik Horns utfärder [jordfärder]. ...

Den casum mortis och invitationsbrev ad sepulturam efter Eders Furstliga Nådes nådiga befallning, qua fieri potuit subtilitate, haver jag Hans Furstliga Nåde hertig Karl någorlunda upptäckt, och gav sig väl tillfreds så länge han hos mig var, men när han överkom till jungfrurna forsan præmissa aliquorum vexatione haver han något gråtit, det jag dock efter måltid straxt stillade, och är åter väl tillpass. ...

Vad resan vidkommer ad sepulturam, efter Eders Furstliga Nåde nådigast befallar mig därom något förmäla, så haver jag in aliorum absentia med underståthållaren Schering Rosenhane därom konfererat, vilken icke tyckes orimligt vara bredvid en liten rekreation att Hans Furstliga Nåde sin trogna tjänarinna den yttersta ära beviste, efter ock Hans Furstliga Nåde av några hovjunkrar kunde bliva ledsaget som samma resa hava tänkt sig uppåtaga, då haver jag honom objicierat det mycket synes emotstå näst studiers cessation aëris inconstantiam och denna årsens tids farlighet, vad kauseras kunde av en lång resa hoc anni tempore, besynnerligen för unga personer sedan absentiam administratoris.

Post hunc discursum kom ock en annor qua methodo man bruka skulle, bäst att komma fort, medan Hans Furstliga Nåde ej mer än tvenne hästar här haver. Därtill svarades åtskilligt, antingen på vatten till Grimsholm och där begära Hennes Majestäts änkedrottningens vagn till Nyköping eller ock med skjutshästar; men efter vatten i hösttid är farligt och vägarna bliva så slämma att jag näpplig[en] tror Hans Furstliga Nåde med ridande uthålla kunna, ställes allt sådant uti största underdånigheet i Eders Furstliga Nådes nådiga betänkande, och härom express befallning prestoleras, troligen Gud bedjandes att han Eders Furstliga Nåde med all furstlig omvårdnad beskyddar och bevarar.

French translation (my own):

... Sa Grâce le duc Charles-Gustave, a servi Sa Majesté et a également assisté aux funérailles de l'épouse d'Åke Tott et à celles d'Éric Horn. ...

Quant au casus mortis et à la lettre d'invitation aux funérailles, conformément à l'ordre gracieux de Votre Grâce, j'en ai parlé avec la plus grande subtilité possible à Sa Grâce le duc Charles. Il s'est montré plutôt calme tant qu'il était avec moi. Mais lorsqu'il s'est approché des jeunes filles, peut-être à cause de l'agitation de certaines d'entre elles, il a pleuré un peu. Je l'ai immédiatement calmé après le repas, et il va mieux. ...

Quant au voyage pour l'enterrement, comme Votre Grâce m'a très gracieusement ordonné d'en parler, j'en ai discuté, en l'absence d'autres personnes, avec le sous-gouverneur Schering Rosenhane. Il ne me semble pas déraisonnable que, outre une petite distraction, Sa Grâce ait témoigné l'honneur finale à sa fidèle serviteuse, car Sa Grâce pouvait également être accompagnée de quelques junkers de la cour qui avaient l'intention d'entreprendre le même voyage. Je lui ai objecté qu'il me semblait très contraire à l'interruption des études en raison de l'instabilité de l'air et du danger que représentait un long voyage à cette époque de l'année, notamment pour les jeunes en l'absence de l'administrateur.

Après ce discours, il en fut un autre, sur la méthode à employer pour arriver au plus vite, Sa Grâce ne disposant que de deux chevaux. Plusieurs réponses furent données, soit par bateau jusqu'à Gripsholm, puis pour demander à Sa Majesté la reine douairière de se rendre à Nyköping en carrosse, soit avec des chevaux de carrosse. Mais comme l'eau est dangereuse en automne et que les routes sont si mauvaises que je ne crois guère que Sa Grâce puisse la supporter à cheval, toutes ces choses sont soumises avec la plus grande soumission à la gracieuse considération de Votre Grâce, et j'attends ses ordres exprès à ce sujet. Je prie Dieu de tout cœur qu'il protège et préserve Votre Grâce avec toute sollicitude princière.

English translation (my own):

... His Princely Grace Duke Karl Gustav has attended Her Majesty and has also attended both Åke Tott's wife's funeral and Erik Horn's funeral. ...

Of the casus mortis and the letter of invitation to the funeral, in accordance with Your Princely Grace's gracious command, with what subtlety was possible, I have somewhat discovered it to His Princely Grace Duke Karl, and he showed himself to be quite calm for as long as he was with me, but when he came over to the maidens, perhaps due to the agitation of some of them, he cried a little. I immediately calmed him down after the meal, and he is doing well again. ...

As for the journey to the burial, since Your Princely Grace most graciously commands me to say something about it, I have conferred, in the absence of others, with the understadtholder Schering Rosenhane about it. It does not seem unreasonable to be next to a small recreation that His Princely Grace showed his faithful servant the utmost honour, as His Princely Grace could also be accompanied by some court junkers who had intended to undertake the same journey, then I have objected to him that it seems very much opposed to the cessation of studies due to the inconstancy of the air and the danger of this time of year which could be caused by a long journey at this time of year, particularly for young people because of the absence of the administrator.

After this discourse there came another, on what method one should use to best come quickly, as His Princely Grace has no more than two horses here. To this were several replies, either by water to Gripsholm and there to request Her Majesty the Dowager Queen's carriage to Nyköping, or also with carriage horses; but because the water in autumn is dangerous and the roads are becoming so bad that I hardly believe His Princely Grace can endure it on horseback, all such things are placed with the greatest submission into Your Princely Grace's gracious consideration, and express command is awaited about this, I faithfully praying to God that He protect and preserve Your Princely Grace with all princely care.

Above: Kristina.

Above: Karl Gustav.

Above: Maria Eleonora.

Above: Johan Kasimir.

Princess Katarina's letter to Bengt Baaz, dated August 18/28 (Old Style), 1635

Source:

Utkast till en teckning af Carl X Gustafs uppfostran II, article written by Otto von Feilitzen for Paedagogisk Tidskrift, volume 8, page 125 and footnote 1, published by H. F. Hult and Ernst G. F. Olbers, 1872; original at the Austrian National Library (Österreichische Nationalbibliothek)

https://books.google.com/books?id=K0mDU0ApS30C&newbks=1&newbks_redir=0&dq=utkast+till+en+teckning+af+carl+x+gustafs+uppfostran+ii&source=gbs_navlinks_s

"I pfalzgrefvinnans concept till svar, dat. Stegeborg den 18 Augusti 1635, läses nedanstående..."

"In the Countess Palatine's concept in response, dated Stegeborg, August 18, 1635, the following is read..."

The letter:

— — Belangende Edert förfrågende Huruledes medh wår Elskelige kiäre Son så wäl på Resan som j Vpsala skall förhålles, kunne wij ickie fulkommeligen Resolvera för ähn wij förnimme huhru snart Resan kan ahngå, Huruledes j Eder j Sjelffwe depositionen medh wår son skole förhålla, deer till wele j tagha welborne herres herr Johan Skiyttes Rådh och betenckiandhe, menn Hwadh Expenser j förmene deer till skole kunna behöfwes och Nöden fordra, wele j oss med förste låtha förnimma, så wele wij straxt derom giffwa Eder allen beskiedh och Anordning. — —

With modernised spelling:

— — Belangande Edert förfrågande huruledes med Vår älsklige käre son såväl på resan som i Uppsala skall förhållas, kunne Vi icke fulkomligen resolvera förrän Vi förnimme huru snart resan kan angå, huruledes I Eder i själva depositionen med Vår son skola förhålla; därtill ville I taga välborne herres herr Johan Skyttes råd och betänkande, men vad expenser I förmena därtill skola kunna behövas och nöden fordra, ville I Oss med första låta förnimma, så vele Vi straxt därom giva Eder allen[a] besked och anordning. — —

French translation (my own):

— — En ce qui concerne votre demande concernant la manière dont Notre très cher fils devrait être entretenu pendant le voyage et à Upsal, Nous ne pouvons pas la résoudre complètement tant que Nous ne saurons pas quand le voyage pourra commencer, comment vous entretiendrez Notre fils lors de la déposition réelle; à cet égard, pouvez-vous prendre conseil et rapport du gentilhomme bien né sieur Jean Skytte, mais quelles dépenses vous pensez être nécessaires pour cela et si la nécessité l'exige, vous devez Nous le faire savoir en premier, afin que Nous vous donnions immédiatement uniquement des informations et des dispositions à ce sujet. — —

English translation (my own):

— — Regarding your inquiry as to how Our dearly beloved son should be maintained both on the journey and in Uppsala, We cannot fully resolve on it until We learn how soon the journey may begin, how you will maintain Our son in the actual deposition; in this regard may you take the advice and report of the well-born gentleman Lord Johan Skytte, but what expenses you think may be needed for this and as necessity requires, you must let Us know first, so We will immediately give only you information and arrangements about it. — —

Above: Princess Katarina.

Above: Karl Gustav.

Bengt Baaz's letter to Princess Katarina, dated August 15/25 (Old Style), 1635

Source:

Utkast till en teckning af Carl X Gustafs uppfostran II, article written by Otto von Feilitzen for Paedagogisk Tidskrift, volume 8, pages 123 to 124 and footnote 1, published by H. F. Hult and Ernst G. F. Olbers, 1872; original at the Austrian National Library (Österreichische Nationalbibliothek)

https://books.google.com/books?id=K0mDU0ApS30C&newbks=1&newbks_redir=0&dq=utkast+till+en+teckning+af+carl+x+gustafs+uppfostran+ii&source=gbs_navlinks_s

"Året 1635 synas studierna fortgått på samma sätt som föregående år utan några synnerliga afbrott eller förändringar. Af Bengt Baaz' bref till pfalzgrefvinnan Catharina den 15 aug. 1635 upplysas vi dock, att fråga varit om en resa med H. K. M:t till Upsala, samt att Carl Gustaf redan nu åtskilliga gånger påmint om att blifva vid akademien installerad medelst den då öfliga depositionen (Rörande de denna tid vid akademien brukliga depositionerna få vi hänvisa till Geijers kända uppsats: Läroverketsfrågan, i Litteraturbladet 1838, s. 110 och följ.). Samma bref talar äfven om, huru Johan Skytte alltjämt med uppmärksamhet följer den unge furstens studier, och huru 'Drotzen' med honom hållit ett förhör, som dock ej kunnat vara någon examen rigorosum, då det anstäldes midt under en bröllopshögtidlighet.

[Bengt Baaz skrifver härom följande...]"

"In the year 1635, the studies seem to have continued in the same way as the previous year, without any notable interruptions or changes. However, from Bengt Baaz's letter to Countess Palatine Katarina on August 15, 1635, we are informed that it was a question of a journey with Her Royal Majesty to Uppsala, and that Karl Gustav had already reminded him several times to install him at the Academy by means of the then customary deposition (Regarding the depositions customary at the Academy at this time, we may refer to Geijer's well-known essay: Läroverketsfrågan, in Litteraturbladet 1838, pages 110 and following.). The same letter also speaks of how Johan Skytte still followed the young Prince's studies with attention, and how 'the Steward' held a quiz with him, which, however, could not have been a rigorous examination, as it was held in the middle of a wedding ceremony."

[Bengt Baaz writes the following about this...]"

The letter:

Höghborna Nådiga Förstinna, E. F. N:de skall min wnderdåniga troplichtiga skiyldiga tiänst altidh willigh och redebogen wara så lenge iagh leffuer.

E. F. N:de uti wnderdånigheet kan iagh här medh icke förhålla några reesor hafua warit H. K. M:t uti sinnet till Vpsala förresa; Hwarföre H. F. N. Hertigh Carl några reesor migh om depositione påmint hafuer säijandes sin Här Fadher H. F. N. min Nådige Herre och Förste sigh efterlåtit hafua thersammastädes deponeras, weet iagh fördenskull migh samma sak icke att skicka, effter in Academiis sådana ritus äro monga och af högre standz Personer, högre och större Expenser eller omkostningar fordra; Hwarföre dristar iagh migh samma deposition icke öfuer Hertigh Carl Gustavum gå låta, för än på thenna min wnderdåniga relation een nådigh resolution kommandes warder, förmodandes, om E. F. N. nådigast täcktes samma depositionem Hertigh Carl antaga låta (fast för H. F. N. än synes tijdh wara) att en director thertill brucktes, som höga Förstlige Personer in Academiis wiste låta accommodera, hwar till H. Göstaff Horn synnerligen tiänte. Wtaff Rijckzrådh är ingen som besöker H. F. N. Hertigh Carl meer än H. Johan Skytte, hwilken flitijgdt Examinerar Hertigh Carls progress in studiis, refererandes them androm Rijkzens rådh hans sätt att studera, på hvilken relation Drotzen Hertigh Carl och Examinerat hafuer senast i bröllopet hooss Mårten Rosenstiern; — — —

With modernised spelling:

Högborna, Nådiga Furstinna,

Eders Furstliga Nåde skall min underdåniga, tropliktiga, skyldiga tjänst alltid villig och redobogen vara så länge jag lever.

Eders Furstliga Nåde uti underdånighet kan jag härmed icke förhålla några resor hava varit Hennes Kungliga Majestät uti sinnet till Uppsala förresa, varföre Hans Furstliga Nåde hertig Karl några resor mig om depositione påmint haver, sägandes sin herr fader, Hans Furstliga Nåde min nådige herre och furste, sig efterlåtit hava därsammastädes deponeras.

Vet jag fördenskull mig samma sak icke att skicka, efter in Academiis sådana ritus äro många och av högre stånds personer högre och större expenser eller omkostningar fordra, varföre dristar jag mig samma deposition icke över hertig Karl Gustavum gå låta förrän på denna min underdåniga relation en nådig resolution kommandes varder, förmodandes, om Eders Furstliga Nåde nådigast täcktes samma depositionem hertig Karl antaga låta (fast för Hans Furstliga Nåde än synes tid vara), att en direktör därtill bruktes som höga furstliga personer in Academiis visste låta ackommodera, vartill herr Gustaf Horn synnerligen tjänte.

Utav Riksråd är ingen som besöker Hans Furstliga Nåde hertig Karl mer än herr Johan Skytte, vilken flitigt examinerar hertig Karls progress in studiis, refererandes dem androm Riksens råd hans sätt att studera, på vilken relation drotsen hertig Karl ock examinerat haver senast i bröllopet hos Mårten Rosenstiern. — — —

French translation (my own):

Noble et gracieuse princesse,

Mon service soumis, dévoué et reconnaissant sera toujours prêt et disponible pour Votre Grâce aussi longtemps que je vivrai.

Je ne puis m'empêcher de dire à Votre Grâce que j'ai eu à plusieurs reprises l'intention de voyager avec Sa Majesté Royale à Upsal, raison pour laquelle Sa Grâce le duc Charles m'a parfois rappelé la déposition, en disant que son seigneur père, Sa Grâce, mon gracieux seigneur et prince, s'était laissé déposer là.

Je ne sais donc pas comment l'envoyer, car il existe de nombreux rites de ce genre à l'Académie et des dépenses ou des frais de plus en plus élevés sont exigés des personnes de statut supérieur, c'est pourquoi je n'ose pas laisser la même déposition aller au duc Charles-Gustave jusqu'à ce qu'une gracieuse résolution soit prise sur ce ma soumise relation, en supposant que, s'il plaisait très gracieusement à Votre Grâce, le duc Charles accepte le même dépôt (bien qu'il semble être trop tard pour Sa Grâce), qu'un directeur soit utilisé pour cela qui sache comment accueillir les personnes princières de haut rang dans l'Académie, ce pour quoi le sieur Gustave Horn serait particulièrement utile.

Du Conseil du Royaume, personne ne rend visite à Sa Grâce le duc Charles plus que le sieur Jean Skytte, qui examine avec diligence les progrès du duc Charles dans ses études, racontant aux autres conseillers du Royaume sa façon d'étudier, relation sur laquelle le drost a également examiné le duc Charles, plus récemment au mariage de Mårten Rosenstiern. — — —

English translation (my own):

High-Born, Gracious Princess,

My submissive, dutiful and indebted service shall always be willing and ready for Your Princely Grace as long as I live.

I submissively and hereby cannot withhold relating to Your Princely Grace that I have several times had it in mind to travel with Her Royal Majesty to Uppsala, which is why His Princely Grace Duke Karl has sometimes reminded me of the deposition, saying that his lord father, His Royal Grace, my gracious Lord and Prince, had left himself be deposited there.

I therefore do not know how to send the same, as there are many such rites in the Academy and higher and greater expenses or costs are demanded from persons of higher status, which is why I dare not let the same deposition go to Duke Karl Gustav until a gracious resolution comes on this my submissive relation, assuming that, if it most graciously pleased Your Princely Grace, that Duke Karl should accept the same deposit (although it seems to be too late for His Princely Grace), that a director be used for this who knew how to accommodate high princely persons in the Academy, for which Lord Gustaf Horn would be particularly serviceable.

From the Council of the Realm, no one visits His Princely Grace Duke Karl more than Lord Johan Skytte, who diligently examines Duke Karl's progress in studies, telling the other councilmen of the Realm about his way of studying, on which relation the Steward has also examined Duke Karl, most recently at the wedding of Mårten Rosenstiern. — — —

Above: Karl Gustav.

Above: Princess Katarina.

Excerpts from Peder Vibe's letter to the Danish Chancellor Christian Friis, dated September 6/16 (Old Style), 1635

Source:

Nogle Efterretninger om den svenske Enkedronnings, Maria Eleonore's, Undvigelse til Danmark og Ophold der i Aarene 1640 til 1645, correspondences included by Laurids Engelstoft for Det skandinaviske Litteraturselskabs Skrifter, syvende Aargang: 1811, pages 65 to 69, published by the Scandinavian Literature Society, 1811; original at Oxford University; backup copy without parts of the page clipped out is at the New York Public Library

https://books.google.com/books?id=47oEAAAAQAAJ&dq=Christina+estlandh&source=gbs_navlinks_s

https://books.google.com/books?id=CAD5kZ60ofUC&newbks=1&newbks_redir=0&dq=Det+skandinaviske+Litteraturselskabs+Skrifter,+syvende+Aargang:+1811&source=gbs_navlinks_s

Anders Fryxell's summary of this letter is here:

https://kingkristina.blogspot.com/2024/07/excerpt-and-summary-of-peder-vibes.html

The letter excerpts:

Jeg haffuer udi itt aff mine forrige Breffue formeldet, att jeg med en egen Post ville lade E. Magn. vide nogle particularia, som ere her passeret, nemlich imellem Enche Dronningen og Raadett. Hindis May. er heel malcontente med Raadett, formedelst att di iche forschaffer, huis Underholdung, hinde er loffuet och tilsagt, och samme mescontentement er saa vitt kommett, att der er ingen videre fortrolig Communication mellem dennem; Hindis May. och offentlich beklager sig offuer dennem for alle. For tre Uger siden haffuer Hindis May. ladett mig befale, att jeg ville komme ud paa en liden Herregaard, som hun haffuer kiöbt aff H. Carl Carlsön, en fiering Veys her fra Byen, huor Hendis May. var allene med tuende Jomfruer och tuende Hofjunkere, huilket jeg och giorde. Flux der jeg var ankommet, begynte Hindis May. att klage paa Raadett, sigendis, att hun forhoffte, att Hands May., min Naadigste Herre, iche forlod hende, mens jo vist forsuarte hende, hvis dett giordis fornöden, formedelst den nahe Forwandtschafft, som er imellem min Naadigste Herre och hinde. Huorpaa jeg suaerte, att Hindis May. skulle ingenlunde tuiffule, att min Naadigste Herre jo var tilgenegett att giöre alt det, Hindis May. kand vere til Villie och Velbehagelighed, eftersom den Venschafft och nahe Forvandtschafft, som er imellem min Naadigste Herre och Hindis May., dett udfordrer. Huorpaa Hindis May. continuerte hindis Klagemaal imod Raadet mesten den gansche Dag igiennem, och sagde, at hun ville holde fortroelich Correspondentz med min Naadigste Herre, om schönt hun vel viste, att det schulle fortryde Regerungen och Raadett her udi Rigett. Hindis May. giorde mig den Eere och lod mig fordre til Taffel, paa dett (som hun sagde) att hun desz lenger kunde tale med mig. Hindis May. discourerte samme Tid om Dronningens, hendis Dotters, tilkommendis Echteschafft; sagde, hun viste vel, att Herrerne udi Landett haffuede fore at forenige Hindis May. den unge Dronning, med en aff deris Middel, och att man allerede kaste Öyett paa Rigens Canzelers yngste Sön: mens hun schulle aldrig tilstede, att hindis Dotter fich anden end een aff förstelig Stamme; viste vel, att den unge Dronning intett skulle giöre, ey udi nogett consentere uden hindis Raad och Villie. Derpaa begynte Hindes May. att tale om Hertug Uldrich höyloblich Hukommelse, ach höyligen berymte hannem, och derhoss formelte, huor mögett Hans May., Hindis S. Herre haffuede elschet hands F. N., och til Conclusion sagde Hindis May., att, huis hands F. N. haffuede bleffuet ved Liffuitt, da haffuede hun vilt ynskett hindis Datter hannem til Herre. Hindis May. beklagete sig och, att man intett vist communicerede hinde om huis der passerer udi Pryssen och Tyskland, bad mig derfor, jeg ville lade Hindis May. vide, huad jeg derom kunde höre och udspöre. Huorfor Hindis May. schicher mesten huer Lördag hindis Kammerjunker (paa huilchen hun mest forlader sig) til mig; jeg och flitteligen refererer hannem, huis nytt jeg fornemmer, heller kand udspöre. Den gansche Hindis May. discours er for witlöfftig att skriffue, kand bedre udi sin Tid mundtlich refereris, end nu med Pennen udföris. Doch haffuer jeg vilt stychuiss, saa vitt mig haffuer verett muglich, giffuitt E. Magn. dett att vide, til att fornemme derpaa E. Magn. Menung och Ordnung, huorledis jeg herudi schal comportere mig, om Hindis May. vider continuerer saadanne discourser med mig, paa dett jeg kand contentere Hindis May. ach derhoss iche giöre mig suspect hoss Raadett, som iche gierne seer, att Hindis May. haffuer nogen Communication med nogen fremmett. Hindis May. haffuer tagett sig den Tractament, som Raadet giör hende, saa hart til Hiertett, at hun er bleffuitt deroffuer hordeligen siug; dog nu er det nogenlunde bleffuett bedre med Hendis May.

With modernised spelling:

Jeg haver udi et af mine forrige breve formeldt, at jeg med en egen post ville lade Eders Magnificens vide nogle particularia, som ere her passeret, nemlig imellem enkedronningen og Rådet. Hendes Majestæt er hel malkontent med Rådet, formedelst at de ikke forskaffer hvis underholding hende er lovet og tilsagt, og samme mécontentement er så vidt kommet, at der er ingen videre fortrolig kommunikation mellem dennem; Hendes Majestæt og offentlig beklager sig over dennem for alle.

For tre uger siden haver Hendes Majestæt ladet mig befale, at jeg ville komme ud på en liden herregård, som hun haver købt af hr. Carl Carlsen, en fjerdingvejs her fra byen, hvor Hendes Majestæt var alene med tvende jomfruer og tvende hofjunkere, hvilket jeg og gjorde. Fluks der jeg var ankommet, begyndte Hendes Majestæt at klage på Rådet, sigendes, at hun forhåbede, at Hans Majestæt, min nådigste herre, ikke forlod hende, mens jo vist forsvarede hende, hvis det gjordes fornøden, formedelst den nahe forvandtskaft, som er imellem min nådigste herre og hende; hvorpå jeg svarede, at Hendes Majestæt skulle ingenlunde tvivle, at min nådigste herre jo var tilgeneget at gøre alt det, Hendes Majestæt kan være til vilje og velbehagelighed, eftersom den venskaft og nahe forvandtskaft, som er imellem min nådigste herre og Hendes Majestæt, det udfordrer.

Hvorpå Hendes Majestæt kontinuerede hendes klagemål imod Rådet mesten den ganske dag igennem, og sagde, at hun ville holde fortrolig korrespondance med min nådigste herre, omskønt hun vel vidste, at det skulle fortryde regeringen og Rådet her udi riget.

Hendes Majestæt gjorde mig den ære og lod mig fordre til taffel, på det (som hun sagde) at hun des længere kunne tale med mig. Hendes Majestæt diskurrerede samme tid om dronningens, hendes datters, tilkommendes ægteskaft; sagde, hun vidste vel, at herrerne udi landet havde fore at forenige Hendes Majestæt den unge dronning, med en af deres middel, og at man allerede kaste[de] øjet på Rigens kanslers yngste søn; mens hun skulle aldrig tilstede, at hendes datter fik anden end én af fyrstelig stamme; vidste vel, at den unge dronning intet skulle gøre, ej udi noget konsentere uden hendes råd og vilje.

Derpå begyndte Hendes Majestæt at tale om hertug Ulrik (højlovlig hukommelse) og højligen berømte hannem, og derhos formeldte, hvor meget Hans Majestæt, hendes salige herre, havde elsket Hans Fyrstelige Nåde; og til konklusion sagde Hendes Majestæt, at, hvis Hans Fyrstelige Nåde havde blevet ved livet, da havde hun villet ønsket hendes datter hannem til herre.

Hendes Majestæt beklagede sig og, at man intet vist kommunicerede hende om hvis der passerer udi Preussen og Tyskland, bad mig derfor, jeg ville lade Hendes Majestæt vide, hvad jeg derom kunne høre och udspørge; hvorfor Hendes Majestæt skikker mesten hver lørdag hendes kammerjunker (på hvilken hun mest forlader sig) til mig. Jeg og flitteligen refererer hannem, hvis nyt jeg fornemmer eller kan udspørge.

Den ganske Hendes Majestæts diskurs er for vidtløftig at skrive, kan bedre udi sin tid mundtlig refereres, end nu med pennen udføres; dog haver jeg villet stykkevis, så vidt mig haver været mulig, givet Eders Magnificens det at vide, til at fornemme derpå Eders Magnificens' mening og ordning, hvorledes jeg herudi skal komportere mig, om Hendes Majestæt videre kontinuerer sådanne diskurser med mig, paa det jeg kan kontentere Hendes Majestæt og derhos ikke gøre mig suspekt hos Rådet, som ikke gerne ser, at Hendes Majestæt haver nogen kommunikation med nogen fremmed.

Hendes Majestæt haver taget sig den traktament, som Rådet gør hende, så hårdt til hjertet, at hun er blevet derover hårdeligen syg; dog nu er det nogenlunde blevet bedre med Hendes Majestæt.

French translation (my own):

J'ai mentionné dans une de mes précédentes lettres que je ferais connaître à Votre Magnificence, par courrier séparé, certains détails qui se sont déroulés ici, notamment entre la reine douairière et le Conseil. Sa Majesté est très mécontente du Conseil, qui ne lui fournit pas l'entretien promis, et ce mécontentement a atteint un tel point qu'il n'existe plus de communication confidentielle entre eux; Sa Majesté s'en plaint publiquement à tous aussi.

Il y a trois semaines, Sa Majesté m'a fait venir dans un petit manoir qu'elle avait acheté au sieur Charles Carlsson, à un quart de mille de la ville. Elle y était seule avec deux jeunes filles et deux junkers de la cour, ce que j'ai fait. Dès mon arrivée, Sa Majesté a commencé à se plaindre du Conseil, disant qu'elle espérait que Sa Majesté, mon très gracieux seigneur, ne l'abandonnerait pas, mais qu'il la défendrait certainement si nécessaire, en raison de l'étroite parenté qui existe entre lui et mon très gracieux seigneur. A quoi j'ai répondu que Sa Majesté ne doutait en rien que mon très gracieux seigneur était disposé à faire tout ce qui pouvait être à sa volonté, comme l'exigeaient l'amitié et l'étroite parenté qui existent entre lui et Sa Majesté.

Sa Majesté continua alors ses plaintes contre le Conseil pendant la majeure partie de la journée, et elle dit qu'elle voulait maintenir une correspondance confidentielle avec mon très gracieux seigneur, bien qu'elle sache bien que cela déplairait à la régence et au Conseil ici dans le royaume.

Sa Majesté me fit l'honneur de me faire inviter à sa table, afin (selon elle) de pouvoir me parler plus longuement. Elle parla en même temps du futur mariage de la reine, sa fille; elle dit qu'elle savait bien que les seigneurs du pays avaient l'intention d'unir Sa Majesté la jeune reine à un homme de leur fortune, et qu'ils jetaient déjà leurs regards sur le plus jeune fils du grand chancelier du Royaume, mais qu'elle ne permettrait jamais à sa fille d'épouser un autre homme que celui de lignée princière; elle savait bien que la jeune reine ne ferait rien et ne consentirait à rien sans son avis et sa volonté.

Sa Majesté commença alors à parler du duc Ulric (de mémoire très louable) et le loua grandement, et en outre elle mentionna combien Sa Majesté, son feu seigneur, avait aimé Sa Grâce; et en conclusion Sa Majesté dit que si Sa Grâce avait vécu, elle aurait voulu qu'il soit le mari de sa fille.

Sa Majesté s'est plainte de ne rien lui avoir été communiqué sur ce qui se passait en Prusse et en Allemagne, et elle m'a donc prié de lui faire savoir ce que je pourrais entendre et sur quoi je pourrais m'informer. C'est pourquoi Sa Majesté m'envoie habituellement son junker de chambre (sur qui elle compte le plus) chaque samedi. Je lui rapporte également avec diligence toute nouvelle que j'entends ou sur laquelle je peux m'informer.

L'ensemble du discours de Sa Majesté est trop long pour être écrit et il serait plus facile de le rapporter de vive voix et à temps qu'avec la plume. Cependant, j'ai souhaité, autant que possible, en informer Votre Magnificence par parties, afin de connaître son avis et ses instructions sur la conduite à tenir si Sa Majesté poursuit ses entretiens avec moi. Cela me permettra de la satisfaire et de ne pas me rendre suspect aux yeux du Conseil, qui voit d'un mauvais œil Sa Majesté communiquer avec un étranger.

Sa Majesté a tellement mal pris le traitement que lui inflige le Conseil qu'elle en est tombée gravement malade; cependant, son état s'est quelque peu amélioré.

English translation (my own):

I have mentioned in one of my previous letters that I would by a separate post let Your Magnificence know some particulars that have passed here, namely between the Dowager Queen and the Council. Her Majesty is quite discontent with the Council because they are not providing the maintenance that has been promised to her, and the same discontent has reached such a point that there is no further confidential communication between them; Her Majesty also publicly complains about this to everyone.

Three weeks ago Her Majesty had me ordered to come to a small manor house which she had bought from Lord Carl Carlsson, a quarter of a mile from the city, where Her Majesty was alone with two maidens and two court junkers, which I did. As soon as I had arrived, Her Majesty began to complain about the Council, saying that she hoped that His Majesty, my most gracious Lord, would not abandon her, but that he would certainly defend her if necessary, on account of the close kinship which exists between my most gracious lord and her; to which I replied that Her Majesty should in no way doubt that my most gracious Lord was disposed to do all that could be to her will and pleasure, as the friendship and close kinship which exists between my most gracious Lord and Her Majesty make it necessary.

At this Her Majesty continued her complaints against the Council for most of the whole day, and she said that she wanted to maintain a confidential correspondence with my most gracious Lord, although she well knew that it would displease the regency and the Council here in the realm.

Her Majesty did me the honour and had me invited to table, so that (as she said) that she could talk to me longer. Her Majesty discoursed at the same time of the future marriage of the Queen, her daughter; she said she knew well that the lords in the country intended to unite Her Majesty the young Queen with one who was of their means, and that they were already casting their eyes on the Grand Chancellor of the Realm's youngest son, but she would never allow her daughter to marry anyone other than someone of princely lineage; she knew well that the young Queen would do nothing and not consent to anything without her advice and will.

Then Her Majesty began to speak of Duke Ulrik (of most laudable memory) and greatly praised him, and in addition she mentioned how much His Majesty, her late Lord, had loved His Princely Grace; and in conclusion Her Majesty said that if His Princely Grace had lived, she would have wanted him to be her daughter's husband.

Her Majesty complained that nothing was communicated to her about what was happening in Prussia and Germany, and she therefore begged me to let her know what I might hear and inquire about; Her Majesty therefore usually sends her chamber junker (on whom she relies the most) to me every Saturday. I also diligently report to him any news I hear or can inquire about.

The whole of Her Majesty's discourse is too extensive to write and can be better reported by mouth in time than now executed with the pen; however, I have wished, as far as I have been able, to let Your Magnificence know in parts, in order to learn your opinion and order on how I should comport myself herein if Her Majesty continues such discourses with me, so that I can satisfy her and at the same time not make myself suspect to the Council, which does not gladly see Her Majesty having any communication with any foreigner.

Her Majesty has taken the treatment that the Council gives her so hard to heart that she has become seriously ill because of it; however, things have now become somewhat better with her.

Above: Maria Eleonora.

Above: Kristina.

Above: King Christian IV of Denmark.

Above: Peder Vibe.

Above: Christian Friis.

Notes: The Grand Chancellor's youngest son = Erik Axelsson Oxenstierna (1624-1656).

Prince Ulrik of Denmark, King Christian IV's youngest legitimate son, was fatally wounded by an unexpectedly treacherous shot from an imperial horseman on August 11, 1633, during meetings for peace talks in Schweidnitz, and he died from the injury the following night. He was just 22 years old.

The regency's open letter in Kristina's name for Johannes Matthiæ, installing him as her preceptor and court chaplain, dated August 27/September 6 (Old Style), 1635

Source:

Riksarkivet, images 228 to 229/pages 790 to 791 in Juli-December 1635; Riksregistraturet

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+8cb4d0eb-9b89-11d5-a701-0002440207bb&s=Balder

The 4,600th post on this blog!

The letter:

Wij Christina etc. Göre Witterligit, att wij Haffue tilbetrodt och förordnadt, som wij och Här medh tilbetro och förordne Oß Elskeligh Höglärd M. Johan Matthiæ att wara wår Præceptor och äldsta Hoffpredikant, Och skall Han först på bägge deße sine ombetrodde Embetes wegnar wara Oß och Sweriges Crono Huld och trogen, Wårt gagn och bästa sökia, skada och förderff i tijdh Warna och tilKänna giffua, såsom och sielff affwäria, så mÿcket Honom står till görande. Sedan, skall Han på Præceptoris Embetes wegnar wara förplichtadt att instruera oß Vthi den rätta rene Ewangelische lära och religion, Gudz sanna fruchtan, Christelige och Konungzlige dÿgder, och sådanne bokelige Konster och Tungemål som Oß i framtijden och Fäderneslandet Kunne wara till nÿtta och beröm: Serdeles skall Han stadigt Holla, stÿrckia och förmana Oß till nåde, benägenheet och godh affection emot wårt eget Fädernesland och [wåre] Trogne Vndersåthere aff Högre och nidrige stånd. Och in Summa sigh medh wår information aldeles effter wår giffne Jnstruction och sin anlagde Obligation så förHolla som Han dhet för Gudh, wår och Rijkzens Förmÿndare, och för Oß sielffue will Kunna förswara. Der Hooß och i lijka motto wara förplichtadt att både sielff Gudz rene och Klare Ord, effter som dhet i Propheternes och Apostlarnes skriffter författad ähr, lära och predika, och dhe Högwärdige Sacramenta administrere, såsom och Haffua der noga inspection öffuer att thet samme aff andre Vthi wåre Hoffförsambling och SlottzKyrckia motte tilbörligen bliffwa effterKommit, Och fördenskuld sigh i lära och leffuerne så förHolla, så att andre Kunne taga der aff Exempel och Han dhet för Gudh, Oß och Hwar redeligh man Kan trÿggeligen till swars wara nu och i tilKommande tijder. Och på dhet Han deße bägge Kall, desto bättre må Kunna förestå, dÿ Haffwe wij nådigst bewilliat och effterlåtit, som Wij och Vthi detta breffs Krafft bewillie och effterlåte Honom, dhet Han åhrligen skall beKomma Vthaff wår RäntteCammer den Löhn som förbe:te twenne charger Honom Här till på wår giorde Hoff-Stat påfördt ähr, eller Här effter påfördh bliffuer räknandes ifrån den tijden Han först till samme tienster antagen bleff. Wij befalle fördenskuld Här medh wår RijkzSkattmästare, CammarRådh och andre som dette angår, att dhe be:te M. Johan Matthiæ i rättan tijdh sitt åhrlige deputat och tilförordnade Salarium föllia och beKomma låthe. Till wißo etc.

GGO. CCH. CF. P SP. GBO.

With modernised spelling:

Vi Kristina, etc., göre veterligt att Vi have tillbetrott och förordnat, som Vi ock härmed tillbetro och förordne Oss älsklig höglärd magister Johan Matthiæ att vara Vår preceptor och äldste hovpredikant, och skall han först på bägge dessa sina ombetrodda ämbetes vägnar vara Oss och Sveriges Krono huld och trogen; Vårt gagn och bästa söka; skada och fördärv i tid varna och tillkännagiva, såsom ock själv avvärja, så mycket honom står till görande.

Sedan skall han på præceptoris ämbetes vägnar vara förpliktad att instruera Oss uti den rätta, rena evangeliska lära och religion, Guds sanna fruktan, kristliga och konungsliga dygder, och sådana bokliga konster och tungomål som Oss i framtiden och Fäderneslandet kunna vara till nytta och beröm. Särdeles skall han stadigt hålla, styrka och förmana Oss till nåde, benägenhet och god affektion emot Vårt eget Fädernesland och [Våra] trogna undersåtare av högre och nedriga stånd och in summa sig med Vår information alldeles efter Vår givna instruktion och sin anlagda obligation så förhålla som han det för Gud, Vår och Riksens förmyndare och för Oss själva vill kunna försvara; därhos och i lika måtto vara förpliktad att både själv Guds rena och klara ord eftersom det i profeternas och apostlarnas skrifter författad är lära och predika och de högvärdiga sacramenta administrera, såsom ock hava där noga inspektion över att detsamma av andra uti Vår hovförsamling och slottskyrka måtte tillbörligen bliva efterkommit och fördenskull sig i lära och leverne så förhålla så att andra kunna taga därav exempel; och han det för Gud, Oss och var redlig man kan tryggeligen till svars vara nu och i tillkommande tider.

Och på det han dessa bägge kall desto bättre må kunna förestå, ty have Vi nådigst beviljat och efterlåtit, som Vi ock uti detta brevs kraft bevilje och efterlåte honom det han årligen skall bekomma utav Vår Räntekammare den lön som förbemälte tvenne charger honom härtill på Vår gjorda hovstat påförd är eller härefter påförd bliver, räknandes ifrån den tiden han först till samma tjänster antagen blev. Vi befalle fördenskull härmed Vår Riksskattmästare, Kammarråd och andra som detta angår att de bemälte magister Johan Matthiæ i rättan tid sitt årliga deputat och tillförordnade salarium följa och bekomma låte. Till visso, etc.

Gabriel Gustafsson Oxenstierna.

Claes Christersson Horn.

Claes Fleming.

Per Sparre.

Gabriel Bengtsson Oxenstierna.

French translation (my own):

Nous Christine, etc., faisons savoir que Nous avons confié et nommé, comme Nous confions et nommons aussi par la présente Notre bien-aimé et très savant M. Jean Matthiæ pour être Notre précepteur et aumônier principal de la cour, et il devra d'abord, au nom de ces deux fonctions confiées, être fidèle à Nous et à la Couronne de Suède; rechercher Notre bien et Nos meilleurs intérêts; avertir et annoncer à temps les dommages et la destruction, ainsi que les éviter lui-même, autant qu'il est en son pouvoir de le faire.

Ensuite, au nom de son office de précepteur, il sera tenu de Nous instruire dans la doctrine et la religion évangéliques pures et justes, dans la véritable crainte de Dieu, dans les vertus chrétiennes et royales, ainsi que dans les arts littéraires et les langues qui pourront être utiles et glorieux pour Nous et pour la Patrie à l'avenir. En particulier, il Nous encouragera, Nous fortifiera et Nous exhortera constamment à la grâce, à l'inclination et à la bonne affection pour notre Patrie et pour Nos fidèles sujets, des classes supérieures comme inférieures. En résumé, grâce à Nos informations, conformément à Nos instructions et à ses obligations, il se comportera de manière à pouvoir la défendre devant Dieu, devant Nos tuteurs et ceux du royaume, et devant Nous-mêmes.

En outre, et dans une mesure égale, il sera obligé d'enseigner et de prêcher la parole pure et claire de Dieu lui-même, telle qu'elle est écrite dans les écrits des prophètes et des apôtres, et d'administrer les sacrements hautement dignes, ainsi que de veiller soigneusement à ce que ceux-ci soient dûment observés par les autres dans Notre congrégation de cour et Notre église du château, et qu'il se comporte donc dans la doctrine et la manière de vivre de telle manière que d'autres puissent en prendre exemple; et qu'il puisse en toute sécurité être responsable devant Dieu, devant Nous et devant tout homme honnête maintenant et dans les temps à venir.

Afin qu'il puisse s'acquitter au mieux de ces deux fonctions, Nous lui avons accordé et permis, comme Nous l'accordons et le permettons aussi par la présente, de percevoir annuellement de Notre Chambre des Comptes le traitement qui lui a donc été imposé par lesdites deux charges, par Notre état de la cour, ou qui lui sera imposé ultérieurement, à compter de sa première acceptation pour les mêmes services. Nous ordonnons donc par la présente à Notre grand trésorier, au Conseil de la Chambre et aux autres personnes concernées, que ledit M. Jean Matthiæ perçoive son traitement annuel délégué et assigné en temps voulu. En foi de quoi, etc.

Gabriel Gustafsson Oxenstierna.

Claude Christersson Horn.

Claude Fleming.

Pierre Sparre.

Gabriel Bengtsson Oxenstierna.

English translation (my own):

We Kristina, etc., make known that We have entrusted and appointed, as We also hereby entrust and appoint Our well-beloved and highly learned Mr. Johannes Matthiæ to be Our preceptor and senior court chaplain, and he shall first, on behalf of both of these entrusted offices, be faithful to Us and the Crown of Sweden; seek Our benefit and best interests; warn of and announce harm and destruction in time, as well as avert it himself, as much as is in his power to do.

Then, on behalf of the office of preceptor, he shall be obliged to instruct Us in the right, pure evangelical doctrine and religion, in the true fear of God, in Christian and royal virtues, and in such literary arts and languages as may be of use and praise to Us and the Fatherland in the future. In particular, he shall constantly hold, strengthen and exhort Us to grace, inclination and good affection towards Our own Fatherland and towards Our faithful subjects of the higher and the lower classes, and in sum, with Our information, immediately in accordance with Our given instruction and his established obligation, he shall behave in such a way as he will be able to defend it before God, before Our and the realm's guardians, and before Us Ourself.

In addition, and in equal measure, he shall be obliged to himself both teach and preach the pure and clear word of God, as it is written in the writings of the prophets and Apostles, and to administer the highly worthy sacraments, as well as to have careful inspection over that the same be duly observed by others in Our court congregation and castle church, and that he therefore behave in doctrine and way of living in such a way that others can take an example from it; and that he can safely be accountable to God, to Us and to every honest man now and in times to come.

And so that he may all the better be able to fulfill both of these callings, We have therefore most graciously granted and permitted, as We also, by the power of this letter, do grant and permit that he shall annually receive from Our Chamber of Accounts the salary which the two aforementioned charges have herefore been imposed on him, on Our made court state or which will be imposed hereafter, counting from the time he was first accepted for the same services. We therefore hereby order Our Grand Treasurer, Council of the Chamber and others who are concerned herewith that the said Mr. Johannes Matthiæ shall follow and receive his annual deputed and assigned salary in due time. For [further] assurance, etc.

Gabriel Gustafsson Oxenstierna.

Claes Christersson Horn.

Claes Fleming.

Per Sparre.

Gabriel Bengtsson Oxenstierna.

Above: Kristina.

Above: Johannes Matthiæ.

Maria Eleonora's open letter for Lucretia Schlezer, dated January 1/11 (Old Style), 1635

Source:

Riksarkivet, page 18 in K 88; Handlingar rörande drottning Maria Eleonoras levnadsförhållanden och egendom; Drottning Maria Eleonora; Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+449a4ba6-bc46-4242-b710-4e5e5e2cf5a5&s=Balder

The letter:

Wir Maria Eleonora von Gottes Gnaden, der Schweden, Gothen Vnd Wenden Königin, Grosfürstin in Finland, Hertzogin Zu Ehsten Vnd Carelen, Fraw Vber Jngermanland, Gebohr[e]n aus Cuhrfürstlichen Stam Zu Brandenburg, in Preußen, Zu Jülich, Clev Vnd Berg Hertzogin, Wittib.

Thun Kund Vnd beKennen offentlich Hiemit, dz Wir der Ehr Vnd Tugendreichen Frawen Lucretien Pruckmannin, Sehl. Doctoris Joannis Schlezers, Vnsers Weijland bestalten LeibMedici, Hinterbliebenen Witwen aus Königl. Huld Vnd gnaden, in allergnedigsten anmerckung der getrewen Dienste Vnd fleißigen aufwartung, so Dieselbe Vnser Hertzgeliebten Tochter, Frewlein Christinen, Der Crohn Schweden designirten Königin Vnd Erb Princeßin, etliche Jahr beij tag Vnd nacht geleistet, Jährlich Zu ihrem VnterHalt DreijHundert Reichsthaler Die tage ihres lebens vermacht Haben. Vermach ihr auch Dieselbigen gelder Hiemit dergestalt Vnd also, dz Jhr Kunftig Jahr Zu anfangs Des Januarii, wan man mit Gott 1636. schreiben wird selbige gelder erstmals Vnd folgends Vmb selbige Zeit Jährlich Anfehlbahr aus Vnser Kammer sollen gefolgt werden. Deßen Zu VhrKund Vnd versicherung Haben Wir ihr Diesen schein Vnter Vnserm Königl. Handzeichen Vnd gewöhnlichem Jnsiegel Zustellen laßen. Geschehen Vnd gegeben aufm Königl. Schloß StockHolm den ersten Januarii nach der gnadenreichen geburt Vnsers einigen Seligmachers Vnd Erlösers Jesu Christi 1635.

Maria Eleonara.

With modernised spelling:

Wir Maria Eleonora, von Gottes Gnaden der Schweden, Gothen und Wenden Königin, Großfürstin in Finnland, Herzogin zu Esten und Karelen, Frau über Ingermannland, geboren aus kurfürstlichen Stamm zu Brandenburg, in Preußen, zu Jülich, Cleve und Berg Herzogin, Wittibe; tun kund und bekennen offentlich hiemit, dass Wir der ehr- und tugendreichen Frauen Lucretien Pruckmannin, seliges doctoris Johannis Schlezers, Unsers weiland bestallten Leibmedici, hinterbliebenen Witwen aus königlichen Huld und Gnaden, in allergnädigsten Anmerkung der getreuen Dienste und fleißigen Aufwartung, so dieselbe Unser herzgeliebten Tochter, Fräulein Christinen, der Krone Schweden designierten Königin und Erbprinzessin, etliche Jahr bei Tag und Nacht geleistet, jährlich zu ihrem Unterhalt dreihundert Reichstaler die Tage ihres Lebens vermacht haben; vermach ihr auch dieselbigen Gelder hiemit dargestellt und also, dass ihr künftig Jahr zu Anfangs des januarii, wann man mit Gott 1636 schreiben wird selbige Gelder erstmals und folgends um selbige Zeit jährlich anfehlbar aus Unser Kammer sollen gefolgt werden.

Dessen zu Urkund und Versicherung haben Wir ihr diesen Schein unter Unserm königlichen Handzeichen und gewöhnlichem Insiegel zustellen lassen. Geschehen und gegeben auf'm Königlichen Schloss Stockholm, den ersten januarii nach der gnadenreichen Geburt unsers einigen Seligmachers und Erlösers Jesu Christi 1635.

Maria Eleonora.

French translation (my own):

Nous Marie-Éléonore, par la grâce de Dieu, Reine des Suédois, des Goths et des Vandales, Grande Princesse de Finlande, Duchesse d'Estonie et de Carélie et Dame d'Ingrie, née de la famille électorale de Brandebourg, de Prusse, Duchesse de Juliers, de Clèves et de Bergen, veuve, faisons par la présente connaître et confessons publiquement que Nous avons légué à l'honorable et vertueuse Madame Lucrétie Pruckmann, la veuve survivante du feu docteur Jean Schlezer, Notre feu médecin désigné, par grâce et miséricorde royales, en reconnaissance très gracieuse des services loyaux et des soins diligents qu'elle a rendus à Notre très chère fille, Mademoiselle Christine, désignée reine et princesse héréditaire de la couronne de Suède, pendant plusieurs années, jour et nuit, trois cents riksdalers par an pour son entretien pendant les jours de sa vie. Nous lui léguons aussi les mêmes fonds que ci-dessus indiqués et de telle manière que l'année prochaine au commencement de janvier 1636, lorsque, si Dieu le veut, on écrira que les mêmes fonds seront payés de Notre chambre pour la première fois et ensuite à la même époque annuellement.

En guise de certificat et d'assurance, Nous avons fait délivrer ce certificat sous Notre signature royale et Notre sceau habituel. Fait et donné au Château Royal de Stockholm, le premier janvier de l'année 1635 après la naissance gracieuse de notre unique Sauveur et Rédempteur, Jésus-Christ.

Marie-Éléonore.

Swedish translation (my own):

Vi Maria Eleonora, med Guds nåd, Sveriges, Götes och Vendes Drottning, Storfurstinna till Finland, Hertiginna uti Estland och Karelen, Fru över Ingermanland, född av kurfurstensläkten Brandenburg, av Preussen, Hertiginnan av Jülich, Cleve och Bergen, änka, gör härmed veterligt och offentligt bekänner att Vi av kunglig nåd och barmhärtighet har testamenterat till den hedervärda och dygderika fru Lucretia Pruckmann, den efterlevande änkan efter salige doktoren Johannes Schlezer, Vår salige och utnämnde livmedikus, av kunglig huld och nåde, i ett högst nådigt erkännande av den trogna tjänst och flitiga omsorg som hon under flera år, dag och natt, givit Vår hjärtansälskade dotter, fröken Kristina, designerad drottning och arvfurstinna till Sveriges Krona, trehundra riksdaler årligen för hennes underhåll under hennes levnadsdagar. Vi testamenterar henne också samma medel som ovan sagts och på så sätt, att man under det kommande året i början av januari 1636, då man, om Gud så vill, kommer att skriva, att samma medel första gången utbetalas ur Vår kammare och därefter vid samma tidpunkt årligen.

Som en urkund och försäkran om detta har Vi låtit detta levereras under Vår kungliga underteckning och sedvanliga sigill. Gjort och givet på Kungliga Slottet i Stockholm, den första januari, år 1635 efter vår ende Frälsare och Återlösares, Jesu Kristi, nådiga födelse.

Maria Eleonora.

English translation (my own):

We Maria Eleonora, by the grace of God, Queen of the Swedes, Goths and Vandals, Grand Princess of Finland, Duchess of Estonia and Karelia and Lady of Ingria, born of the electoral family of Brandenburg, of Prussia, Duchess of Jülich, Cleves and Bergen, widow, hereby make known and publicly confess that We have bequeathed to the honourable and virtuous Lady Lucretia Pruckmann, the surviving widow of the late Dr. Johannes Schlezer, Our late and appointed personal physician, out of royal grace and mercy, in most gracious recognition of the loyal service and diligent care which she has rendered to Our dearly beloved daughter, Lady Kristina, designated Queen and Hereditary Princess of the Crown of Sweden, for several years, day and night, three hundred riksdalers annually for her maintenance for the days of her life. We also bequeath to her the same funds as stated above and in such a way that in the coming year at the beginning of January 1636, when, God willing, one will write that the same funds will be paid out of Our chamber for the first time and thereafter at the same time annually.

As a certificate and assurance of this, We have had this certificate delivered under Our royal signature and customary seal. Done and given at the Royal Castle in Stockholm, on the first of January in the 1635th year after the gracious birth of our only Saviour and Redeemer, Jesus Christ.

Maria Eleonora.

Above: Maria Eleonora.

Above: Kristina.

Excerpt and summary of Peder Vibe's letter to the government of Denmark in Copenhagen, dated September 6/16 (Old Style), 1635

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 1, pages 63 to 64, published by Anders Fryxell, 1836

http://runeberg.org/afhandlsve/1/0069.html

https://books.google.com/books?id=o0wCAAAAYAAJ&newbks=1&newbks_redir=0&dq=drottning+christina+1664&source=gbs_navlinks_s

The letter summary:

[Stockholm] den 6 Sept. 1635. ... Enkedrottningen är helt ovillig öfver rådet, att det "icke forscaffer huis underholdung hinde er loffuet och tilsagt." Detta är så långt gånget, att all kommunikation är med dem afbruten, och hon beklagar sig offentligt. För tre veckor sedan böd hon Wiben ut på en liten herregård tre mil från staden, hvilken gård hon köpt af Hr Karl Karlsson. Hon var der ensam med 2 "jomfruer och 2 hofjunkare." Då Wibe kom, började hon "flux" klaga på rådet, och tala om sitt hopp om försvar af Danska konungen, hennes slägtinge. Wibe svarade i höfliga, allmänna ordalag, hvarpå drottningen hela dagen continuerade med att klaga på rådet; sade, att hon ville hålla förtrolig korrespondens med konungen af Danmark, ehuru hon viste, att det skulle förtryta rådet; bjöd också Wibe till middag för att, som hon sade, kunna så mycket längre tala med honom. Hon talte om drottning Kristinas tillkommande äktenskap; sade sig veta, att rådet dertill ämnade en af de sina, och att man redan kastat ögat på kanslerens yngsta son; men enkedrottningen skulle aldrig tillåta äktenskap med någon, som ej vore af furstelig stand, och dottren säkerligen aldrig handla mot modrens vilja. Sedan begynte hon tala om salig hertig Ulrik, dess dygder, samt huru högt konung Gustaf Adolf honom älskat. Om denne hertig lefvat, hade hon önskat honom till måg. Hon klagade, att ej få veta nyheter från Tyskland, skickade nu hvar Lördag, sin kammarjunkare i sådan afsigt till Wibe. Wibe begär instruktion, hur han i denna sak skall förhålla sig. Enkedrottningen har grämt sig öfver rådets bemötande.

With modernised spelling:

[Stockholm], den 6 september 1635. ... Änkedrottningen är helt ovillig över Rådet att det »ikke forskaffer hvis underholding hende er lovet og tilsagt.« Detta är så långt gånget att all kommunikation är med dem avbruten, och hon beklagar sig offentligt. För tre veckor sedan böd hon Viben ut på en liten herregård tre mil från staden, vilken gård hon köpt av herr Carl Carlsson. Hon var der ensam med 2 »jomfruer och 2 hofjunkere.« Då Vibe kom, började hon »fluks« klaga på Rådet och tala om sitt hopp om försvar av danske konungen, hennes släktinge. Vibe svarade i hövliga, allmänna ordalag, varpå drottningen hela dagen kontinuerade med att klaga på Rådet; sade att hon ville hålla förtrolig korrespondens med konungen av Danmark, ehuru hon visste att det skulle förtryta Rådet; bjöd också Vibe till middag för att, som hon sade, kunna så mycket längre tala med honom.

Hon talte om drottning Kristinas tillkommande äktenskap; sade sig veta att Rådet därtill ämnade en av de sina och att man redan kastat ögat på kanslerns yngste son; men änkedrottningen skulle aldrig tillåta äktenskap med någon som ej vore av furstlig stand, och dottern säkerligen aldrig handla mot moderns vilja. Sedan begynte hon tala om salig hertig Ulrik, dess dygder, samt huru högt konung Gustav Adolf honom älskat. Om denne hertig levat, hade hon önskat honom till måg. Hon klagade att ej få veta nyheter från Tyskland, skickade nu var lördag sin kammarjunkare i sådan avsikt till Vibe. Vibe begär instruktion hur han i denna sak skall förhålla sig. Änkedrottningen har grämt sig över Rådets bemötande.

English translation (my own):

[Stockholm], September 6, 1635. ... The Dowager Queen is completely displeased with the Council that it "does not provide the maintenance she is promised." This has gone so far that all communication with them is interrupted, and she complains in public. Three weeks ago, she invited Vibe to a small manor house three miles from the city, which she bought from Lord Carl Carlsson. She was there alone with 2 "chambermaids and 2 chamber junkers." When Vibe came, she "immediately" began to complain to the Council and talk about her hope for defense from the Danish king, her relative. Vibe replied in polite, general terms, whereupon the Queen continued all day to complain about the Council; she said she wished to hold a confidential correspondence with the King of Denmark, although she knew it would displease the Council; she also invited Vibe to luncheon in order, as she said, to be able to talk to him that much longer.

She spoke of Queen Kristina's impending marriage; she said she knew that the Council intended one of their own for that, and that they had already cast their eye on the Chancellor's youngest son; but the Dowager Queen would never allow marriage to anyone who was not of princely status, and the daughter would certainly never act against her mother's will. Then she began to speak of the late Duke Ulrik, his virtues, and how much King Gustav Adolf had loved him. If this duke had lived, she would have wished him well. She complained of not getting news from Germany, now every Saturday she sent her chamber junker with such intention to Vibe. Vibe requests instructions on how he should behave in this matter. The Dowager Queen has complained about the Council's treatment [of her].

Above: Kristina.

Above: Maria Eleonora.

Above: Peder Vibe.