Sources:
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; Lettere della regina ai suoi ministri; Lettere al signore Bremont; 43: Christine de Suède à Brémont, Rome, 3 mai 1687 (digitisation pages NP-51r to 51v-52r)
Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Lettere della regina ai suoi ministri, : , 1601-1700.
The Foli@ online digital heritage library is here:
Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 4, page 149, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1760
The letter (with Kristina's handwriting in italics; this transcript added after receiving permission and guidance on March 19, 2024 from Elizabeth Denton, the Head of the Collection of Patrimonial Documents):
Rome ce 3. May 1687.
Mr. Bremont; Le public vous est obligé de tout ce que vous contribuez a l'union entre Le Roy d'Angleterre et Le Prince d'Orange, et moy en mon particulier Je vous Sçauray un gré tres grand de tout ce que vous auez fait et ferés Contniuent a cette union; Car il n'y a rien que Je Souhaitte plus que de voir celle de L'Angleterre et de L'Hollande qui depend à mon gré de la bonne intelligence de ces deux grands Princes, et J'espere de cette union la mortification de la france tost ou tard, qui est une des choses du Monde que Je desire le plus apres celle de voir deuant de mourir un grand et digne Pape assis dans le Throne de Rome. C'est ce que Je Souhaitte le plus apres mon Salut; Je dis peu, Car Je Souhaitte ce beau Spectacle mesme autant que mon Salut, et ma confience en Dieu est Si grande que J'espere qu'il m'en fera la grace. Jl y va de Sa gloire, et Je ne crois pas qu'il abbandonnera Son Eglise dans la desolation ou Elle est a present. Jl est temps que Sa puissante main Se fasse connoistre et qu'elle ne tarde plus. Voilà tout ce que Je puis vous dire en responce de la vostre. mais J'ay receu une Seconde de vous, et pour reponce ie vous dis que ce que vous Souhaittez est raisonnable et il n'est pas difficile de vous Satisfaire, et Je vous promets que vous aurés la Musique de mon Accademie; mais elle ne Seruira de rien en vos quartiers; Car ou trouuer des gens capables de la chanter et de la joüer? Mr. Sidney qui l'a entendue, il vous dira que cela est impossible; Mais a tout hazard Je vous promets de vous enuoyer la Musique, et ie voudray qu'il me cousta encore autant qu'elle m'a cousté de pouuoir en donner le plaisir a Mad[am]e la Princesse; mais Je crois cela impossible. Adieu.
With modernised spelling:
Rome, ce 3 mai 1687.
Monsieur Brémont;
Le public vous est obligé de tout ce que vous contribuez à l'union entre le roi d'Angleterre et le prince d'Orange, et moi en mon particulier je vous saurai un gré très grand de tout ce que vous avez fait et ferez contniuant [sic] à cette union, car il n'y a rien que je souhaite plus que de voir celle de l'Angleterre et de l'Hollande, qui dépend à mon gré de la bonne intelligence de ces deux grands princes; et j'espère de cette union la mortification de la France tôt ou tard, qui est une des choses du monde que je désire le plus, après celle de voir devant de mourir un grand et digne pape assis dans le trône de Rome.
C'est ce que je souhaite le plus après mon salut. Je dis peu, car je souhaite ce beau spectacle même autant que mon salut, et ma confiance en Dieu est si grande que j'espère qu'il m'en fera la grâce. Il y va de sa gloire, et je ne crois pas qu'il abandonnera son Église dans la désolation où elle est à présent. Il est temps que sa puissante main se fasse connaître et qu'elle ne tarde plus.
Voilà tout ce que je puis vous dire en réponse de la vôtre, mais j'ai reçu une seconde de vous, et pour réponse je vous dis que ce que vous souhaitez est raisonnable et il n'est pas difficile de vous satisfaire, et je vous promets que vous aurez la musique de mon Academie; mais elle ne servira de rien en vos quartiers, car où trouver des gens capables de la chanter et de la jouer? Mr. Sidney, qui l'a entendue, vous dira que cela est impossible; mais, à tout hasard, je vous promets de vous envoyer la musique, et je voudrai qu'il me coûta encore autant qu'elle m'a coûté de pouvoir en donner le plaisir à Madame la princesse; mais je crois cela impossible. Adieu.
Arckenholtz's transcript of the letter:
Le 3. Mai 1687.
Le Public vous est obligé de toute la part que vous avez à l'union entre le Roi d'Angleterre & le Prince d'Orange; & moi en mon particulier je vous saurai beaucoup de gré de tout ce que vous avez fait & ferez pour continuer cette union, car il n'y a rien que je souhaite plus, que de voir celle d'Angleterre & de Hollande, qui depend selon moi de la bonne intelligence de ces deux grands Princes. J'espére que cette union mortifiera la France tôt ou tard, ce qui est une des choses du monde que je desire le plus, après celle de voir, avant de mourir, un grand & digne Pape assis sur le Trône de Rome. C'est ce que je souhaite le plus après mon salut, je dis plus, car je souhaite même ce beau spectacle, autant que mon salut: & ma confiance en Dieu est si grande, que j'espére qu'il m'en fera la grace. Il y va de sa gloire, & je ne crois pas qu'il abandonne son Eglise dans la désolation où elle est à-présent. Il est tems que sa puissante main se fasse connoître, & qu'elle ne tarde plus. Voilà tout ce que je puis vous dire en réponse à la vôtre. Vous m'avez écrit une seconde Lettre, & en réponse je vous dirai que ce que vous souhaitez est raisonnable, & il n'est pas difficile de vous satisfaire. Je vous promets que vous aurez la musique de mon Académie, mais elle ne servira de rien en vos quartiers; car où trouver des gens capables de la chanter & de la jouer? Mr. Sidney, qui l'a entendue, vous dira que cela est impossible, mais à tout hazard je vous promets de vous l'envoyer; & je voudrois qu'il m'en coûtât encore autant qu'elle m'a coûté, de pouvoir en donner le plaisir à Madame la Princesse, mais je crois la chose impossible. Adieu.
Swedish translation (my own):
Den 3 maj 1687.
Allmänheten är skyldig Er för all den del Ni har i föreningen mellan konungen av England och prinsen av Orange; och jag personligen kommer att vara Er mycket tacksam för allt Ni har gjort och kommer att göra för att fortsätta denna förening, ty det finns inget jag önskar mer än att se Englands och Hollands, som enligt min mening beror på den goda intelligensen av dessa två stora furstar. Jag hoppas att denna union kommer att mortifiera Frankrike förr eller senare, vilket är en av de saker i världen som jag mest önskar, efter det att se, innan jag dör, en stor och värdig påve sittande på Roms tron. Det här är det jag önskar mest efter min frälsning, jag säger mer, ty jag till och med önskar detta vackra skådespel lika mycket som för min frälsning; och min tillit till Gud är så stor att jag hoppas att han skall ge mig nåden. Hans ära står på spel, och jag tror inte att han överger sin Kyrka i den ödeläggelse den befinner sig i för närvarande. Det är dags att hans mäktiga hand gjorde sig känd och att den inte dröjde längre. Det är allt jag kan säga till Er som svar på Ert brev. Ni har skrivit ett andra brev till mig, och som svar skall jag säga Er att det Era önskemål är rimliga, och det är inte svårt att tillfredsställa Er. Jag lovar Er att Ni kommer att få musiken från min Akademi, men den kommer att vara värdelös i Era kvarterer, ty var finner man folk som kan sjunga och spela den? Mr. Sidney, som har hört det, kommer att säga Er att det är omöjligt, men när som helst lovar jag att skicka det till Er; och jag skulle vilja att det fortfarande skulle kosta mig lika mycket som det har kostat mig, för att kunna ge prinsessan nöjet av det, men jag tror att det är omöjligt. Farväl.
English translation (my own):
May 3, 1687.
The public is obliged to you for all the part you have in the union between the King of England and the Prince of Orange; and I personally will be very grateful to you for all that you have done and will do to continue this union, for there is nothing I wish more than to see that of England and Holland, which depends, in my opinion, on the good intelligence of these two great princes. I hope that this union will mortify France sooner or later, which is one of the things in the world that I most desire, after that of seeing, before I die, a great and worthy Pope seated on the Throne of Rome. It is what I wish the most after my salvation, I say more, because I even wish for this beautiful spectacle as much as for my salvation; and my confidence in God is so great that I hope He will give me the grace. His glory is at stake, and I do not believe that He is abandoning his Church in the desolation in which it is at present. It is time that His mighty hand made itself known, and that it did not delay any longer. That is all I can say to you in response to your letter. You have written me a second letter, and in reply I will tell you that what you wish is reasonable, and it is not difficult to satisfy you. I promise you that you will have the music from my Academy, but it will be useless in your quarters, for where will one find people capable of singing and playing it? Mr. Sidney, who has heard it, will tell you that it is impossible, but at any chance I promise to send it to you; and I would like it to still cost me as much as it has cost me, so as to be able to give the pleasure of it to the Princess, but I believe the thing impossible. Goodbye.
Dutch translation of the original (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):
Rome, 3 mei 1687.
Monsieur Brémont,
Het publiek is u dankbaar voor alles wat u bijdraagt aan de unie tussen de koning van Engeland en de prins van Oranje, en ik zal u in het bijzonder zeer dankbaar zijn voor alles wat u hebt gedaan en zult doen om deze unie voort te zetten, want er is niets dat ik meer verlang dan die van Engeland en Holland te zien, die naar mijn oordeel afhankelijk is van het goede begrip van deze twee grote prinsen; en ik hoop van deze unie de vernedering van Frankrijk vroeg of laat, wat een van de dingen in de wereld is die ik het meest verlang, na het zien van een grote en waardige paus gezeten op de troon van Rome vóór de dood.
Dit is wat ik het meest wil na mijn redding. Ik zeg weinig, omdat ik dit prachtige schouwspel net zo graag wil als mijn redding, en mijn vertrouwen in God is zo groot dat ik hoop dat hij mij de genade zal schenken. Zijn glorie staat op het spel, en ik geloof niet dat hij zijn Kerk in de verlatenheid waarin zij zich nu bevindt, zal verlaten. Het is tijd dat zijn machtige hand zich kenbaar maakt, en dat mag niet langer duren.
Dat is alles wat ik u kan vertellen in antwoord op uw brief, maar ik heb een tweede van u ontvangen, en in antwoord daarop vertel ik u dat wat u wilt redelijk is en dat het niet moeilijk is om u tevreden te stellen, en ik beloof u dat u de muziek van mijn Academie zult hebben; maar het zal in uw verblijf niet van nut zijn, want waar kunt u mensen vinden die in staat zijn om het te zingen en te spelen? Mijnheer Sidney, die het wel heeft gehoord, zal u vertellen dat dit onmogelijk is; maar in het geval dat, beloof ik u de muziek te sturen, en ik wou dat het mij net zoveel kost als het mij kostte om het genoegen ervan aan mevrouw de prinses te kunnen geven; maar ik geloof dat dat onmogelijk is. Vaarwel.
Swedish translation of the original (my own):
Rom, den 3 maj 1687.
Monsieur Brémont,
Allmänheten är skyldig till Er för allt Ni bidrar till föreningen mellan konungen av England och prinsen av Orange, och jag kommer i synnerhet att vara Er mycket tacksam för allt Ni har gjort och kommer att göra för att fortsätta denna förening, eftersom det finns intet som jag önskar mer än att se Englands och Hollands, som efter mitt gottfinnande beror på dessa två stora furstars goda förståelse; och jag hoppas från denna förening Frankrikes fördärvning förr eller senare, vilket är en av de saker i världen som jag önskar mest, efter att före döden se en stor och värdig påve sitta på Roms tron.
Detta är vad jag önskar mig mest efter min frälsning. Jag säger lite, för jag vill ha detta vackra skådespel lika mycket som min frälsning, och min tillit till Gud är så stor att jag hoppas att han ska ge mig nåden. Hans ära står på spel, och jag tror inte att han kommer att överge sin Kyrka i den ödeläggelse som den är nu. Det är dags för hans mäktiga hand att göra sig känd, och den får inte fördröja.
Det är allt jag kan säga Er som svar på Ert brev, men jag har fått ett andra från Er, och som svar säger jag Er att det Ni vill ha är rimligt och det är inte svårt att tillfredsställa Er, och jag lovar Er att Ni kommer att ha musiken från min Akademi; men det kommer inte att vara till någon nytta i Ert rum, för var kan Ni finna folk som kan sjunga och spela den? Mr. Sidney, som har hört det, kommer att berätta att detta är omöjligt; men i fallet lovar jag att sända Er musiken, och jag skulle vilja att det skulle kosta mig lika mycket som det kostade mig att kunna ge nöjet av den till madam prinsessan; men jag tror att det är omöjligt. Farväl.
English translation of the original (my own):
Rome, May 3, 1687.
Monsieur Brémont,
The public is obliged to you for everything you contribute to the union between the King of England and the Prince of Orange, and I in particular will be very grateful to you for everything you have done and will do continuing this union, because there is nothing that I wish more than to see that of England and Holland, which depends at my discretion on the good understanding of these two great princes; and I hope from this union the mortification of France sooner or later, which is one of the things in the world that I desire most, after that of seeing before death a great and worthy pope seated on the throne of Rome.
This is what I want most after my salvation. I say little, because I want this beautiful spectacle as much as my salvation, and my trust in God is so great that I hope He will give me the grace. His glory is at stake, and I do not believe that He will abandon His Church in the desolation in which it is now. It is time for His mighty hand to make itself known, and it must not delay.
That is all I can tell you in response to your letter, but I have received a second one from you, and in response I tell you that what you want is reasonable and it is not difficult to satisfy you, and I promise you that you will have the music of my Academy; but it will be of no use in your quarters, because where can you find people capable of singing and playing it? Mr. Sidney, who has heard it, will tell you that this is impossible; but, in case, I promise to send you the music, and I would like it to cost me as much as it cost me to be able to give the pleasure of it to Madame the princess; but I believe that to be impossible. Goodbye.
%20Christina,%20Queen%20of%20Sweden%20Alexandra%20Maria%20Vasa%20(1626-1689)%20as%20Diana.jpg)
Above: Kristina.
Above: King James II of England and VII of Scotland.
Above: William (Willem), Prince of Orange.
Above: Mary, Princess of Orange.
_-_Charles_II_(1630-1685)_-_RCIN_405672_-_Royal_Collection.jpg)
~2.jpg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpeg)
.jpg)
%20(6).jpeg)
%20(7).jpeg)
%20Christina,%20Queen%20of%20Sweden%20Alexandra%20Maria%20Vasa%20(1626-1689)%20as%20Diana.jpg)
%20(12).jpeg)
