Francis William Bain on Kristina's abdication

Source:

Christina, Queen of Sweden, pages 238 to 241, by Francis William Bain, 1890; original at the University of Connecticut Library

https://archive.org/details/christinaqueenof00bain/page/238/mode/2up

Kristina's act of abdication, dated June 6/16 (Old Style), 1654, is here:

https://kingkristina.blogspot.com/2019/04/the-abdication-of-king-kristina-took.html

Karl Gustav's letter of assurance to Kristina, of the same date, is here:

https://kingkristina.blogspot.com/2024/08/karl-gustavs-assurance-to-kristina.html

Kristina's farewell speech is here:

https://kingkristina.blogspot.com/2022/09/kristinas-abdication-speech-june-6-1654.html

The account:

At length the day came. On June 6, Christina and the king-elect entered the Senate, and the Act of abdication was read, by which she resigned the crown for ever, herself and her posterity, and recognized Charles as her successor, provided that he maintained her rights to her revenues. She was tied by no conditions except that of doing nothing injurious to the State; she was to be subject and accountable to no one, and was to reserve supreme power and jurisdiction over her domestics and the members of her household. This, and another Act, in which the Prince promised to observe these conditions, being signed, the grand officers clothed the Queen in her royal robes and placed the crown on her head; she took in her right hand the Sceptre, and in her left the Golden Ball; two Senators, representing the Grand Marshal and the Treasurer, went before her, carrying the Sword and the Key. In this state she entered the grand hall of the Castle, where all the Estates of the realm, the foreign ambassadors, and the ladies of the Court were assembled. She mounted the daïs, and sat for the last time in the silver throne: behind her were her Grand Chamberlain and her Captain of the Guard; on her left, the Prince.

Schering Rosenhane then read in a loud voice the two Acts, which he handed respectively to the Queen and the Prince. Then, at a given signal, the grand officers came forward to receive the royal insignia. But Count Brahé would not take the crown off her head, and she had to do it herself. Then she removed the royal mantle, which was seized by the nearest spectators, and torn into a thousand pieces: each one wishing to carry away a memorial of the Queen they were never again to see. Divested of her royal trappings, Christina, no longer the Queen, stepped forward in a dress of plain white silk, and spoke to the assembly, bidding them farewell in an affecting speech: — "I thank Almighty God, who caused me to be born of a royal stock, and raised me to be Queen over so large and mighty a kingdom: and for that he has granted me so uncommon a measure of success and blessing. I thank, too, those nobles who preserved the State when I was in tender years, and likewise the Senate and the Estates for the fidelity and attachment they have shown me." She then recounted all that had been done in Sweden during the ten years of her reign, and solemnly affirmed that in a difficult position she had done nothing for which she had to reproach herself; she had sacrificed her own time and repose to the welfare of her people. She spoke of her father, Gustavus Adolphus, and what he had done for Sweden; then[,] turning to the Prince, she praised his fine qualities, and predicted that he would increase the national glory. She bade them transfer to him the fidelity they had shown to her, and renew to him the oaths, from which she now released them, that they had taken to herself.

Her speech was received with profound emotion; few could restrain their tears. Schering Rosenhane made answer for the Estates, for the Chancellor would take no part in the ceremony. They were obliged to consent to a measure they disliked against their will; yet they thanked her for the trouble she had taken in their behalf. Then[,] addressing Charles Gustavus, the Queen bade him keep his eye fixed upon the great examples of his ancestors, protesting that his worth, and not his kinship, had caused her to choose him for her successor. She wished for no other recompense than that he would be kind and attentive to her mother, and those of her friends whom she had recommended to him. The Prince begged her to re-ascend the throne; but[,] finding this of no avail, he thanked her for her goodness to him, and promised to observe all her wishes. He next addressed the Senate and the Estates, who, through the mouth of Rosenhane, assured him of their love and obedience. Then[,] taking Christina by the hand[,] he led her back to her room.

The same afternoon his own coronation was performed, very simply, owing to the exhausted state of the finances. He caused a medal to be struck, to commemorate his gratitude. On the obverse was himself, as king — "CAROLUS GUSTAVUS REX"; on the reverse, a picture of Christina crowning him, with the motto: "A DEO ET CHRISTINA."

The reign of Christina had come to an end.

Above: Kristina.

Notes: Although the legend is famous and widespread, in reality Per Brahe did not refuse to take the crown off of Kristina's head, and Kristina did not take the crown off herself.

Kristina's coronation robe was not destroyed, but she took it along on travels and later sold it in order to make ends meet during one of her lowest points financially. In fact, it still exists today and can be seen on display at the Royal Armoury (Livrustkammaren) in Stockholm.

Excerpt of a letter from the French plenipotentiaries to a memorandum in King Louis XIV's name, dated September 23/October 3 (New Style), 1646

Sources:

Negociations secretes touchant la paix de Munster et d'Osnabrug, volume 3, part 1, pages 347 to 348, published by Jean Neaulme, 1725; original at the Boston Public Library/John Adams Library

https://archive.org/details/negociationssecr03lecl/page/346/mode/2up

Mémoires concernant Christine, volume 1, page 115 and footnote (a), Johan Arckenholtz, 1751; original at the National Library of the Netherlands (Koninklijke Bibliotheek)

https://books.google.com/books?id=KgtcAAAAcAAJ&dq=reine+christine+de+suède+ferrario+savant+d%27italie+1653+lettre&source=gbs_navlinks_s

The letter excerpt:

NOus avons eu grande joie d'apprendre par ledit Memoire que la Reine ait eu contentement de ce que nous avons fait ici avec les Imperiaux. L'agrément que Sa Majesté témoigne au service que nous avons rendu en cette occasion, redoublera nos soins pour achever ce qui reste. Nous avons aussi à rendre graces très-humbles de la communication si ample que l'on nous a donnée de toutes choses, & specialement des bonnes & solides raisons dont Monsieur le Cardinal Mazarin s'est servi pour persuader à l'Ambassadeur de Suede que sa Maîtresse doit se disposer à la Paix. Nous essaierons de les faire valoir auprès des Ministres de cette Couronne, qui sont en l'Assemblée, & ne cesserons point que nous n'aions conduit cette affaire au point que Leurs Majestez desirent.

Si dans les divers partis qui se pourront proposer pour induire les Suedois à convenir de leur satisfaction, on peut insinuer celui de les faire contenter de quelque somme d'argent que la France fourniroit en gardant Benfelt & les Villes Forestieres en tout ou en partie, ainsi qu'il nous est très-judicieusement remarqué, nous n'en perdrons aucune occasion. Mais il est bien vrai que nous y prévoions grande difficulté, pour ne pas dire impossibilité, principalement parce que la Maison d'Autriche y est trop interessée, & qu'elle voit mal-volontiers notre accroissement en ces quartiers-là, & notamment s'il se doit faire à la diminution de ses Domaines, & avec l'alienation des Places qui sont à elle en proprieté. Mais nous ne laisserons pas de tenter tous les moiens pour y ménager, s'il se peut, quelque avantage pour la France.

Nous sommes ici en de grandes peines de l'état présent des affaires d'Allemagne. Nous appréhendons que celui où le Duc de Baviere se trouve reduit ne le porte à prendre quelque conseil extrême, & ne lui fasse changer de conduite envers nous. La proximité des Armées fait craindre qu'on ne vienne à un Combat général, où la victoire & la perte nous sembleroient quasi être également dangereuses. Si les Imperiaux avoient l'avantage, ils ne voudroient plus traiter aux mêmes conditions, & il faudroit continuer la Guerre encore long-temps pour les y faire revenir; si notre parti demeure victorieux, il y a sujet d'apréhender la conduite des Suedois, non seulement ils ne se voudroient pas contenter des conditions ausquelles ils se rendent sans cela difficiles, mais ils prétendroient donner la loi à tout le Monde, & à nous les premiers. Ils se rendroient les Maîtres absolus dans les affaires d'Allemagne, & tâcheroient d'y ruiner tout à fait le parti de la Religion Catholique, qui est une visée qu'ils ont en cette Guerre il y a long-temps. Enfin nous ne voions qu'inconveniens, quelque changement qui arrive par un combat, dans l'état présent des affaires, & ce qui nous donne grande peine est, qu'en ruinant le Duc de Baviere nous agissons contre nos propres intérêts.

Nous ne mettons pas en ligne de compte que la Franconie & la Suabe se trouvent par ce moien occupées par les Troupes Suedoises, qui étoient des Provinces destinées pour la subsistance de nos armées seules, quand elles passeroient le Rhin. Mais ce qui est bien plus important, les Suedois ne haïssent peut-être point tant le Duc de Baviere, pour être de Religion contraire, que parce qu'ils connoissent qu'il a été jusques-ici attaché d'affection à la France, & qu'il peut favoriser ses desseins. Ils veulent être les seuls ausquels les Princes & Etats de l'Empire, mal-contens, ou opprimez par la Maison d'Autriche, puissent avoir recours; & toute Puissance étrangere, qui peut partager avec eux cette autorité, leur déplait. Ils croient que le Duc de Baviere est le seul Prince capable de former un parti qui puisse s'opposer à leur puissance, & estiment, non sans quelque fondement, que c'est lui qui est cause qu'ils ne sont plus tant recherchez qu'ils étoient au commencement de cette Négociation. Il est bien certain que leur haine, de quelque motif qu'elle vienne, est si implacable contre ce Prince, qu'un des Senateurs de Suede a dit au Sieur Chanut, ainsi qu'il nous le mande, que si les Armées confederées entroient dans la Baviere, on y devoit tout mettre à feu & à sang, & le Sieur Rosenhan n'a pû s'empêcher de dire dans Munster même, que si on étoit contraint de sortir de la Baviere, l'Armée de Suede mettroit le feu par tout, étant, disoit-il, meilleur de ruiner son ennemi, que de lui laisser moien de mal-faire. Enfin il paroît que si ledit Duc étoit ruïné, les Suedois se rendroient arbitres de la Paix & de la Guerre en Allemagne, & que l'autorité que le Roi s'est acquise dans la Négociation passeroit entierement en leurs mains, auquel cas il seroit fort à craindre qu'ils n'eussent pas pour nous la même fidelité, & le même soin de nos intérêts que nous avons des leurs. ...

With modernised spelling:

Nous avons eu grande joie d'apprendre par ledit mémoire que la reine ait eu contentement de ce que nous avons fait ici avec les Impériaux. L'agrément que Sa Majesté témoigne au service que nous avons rendu en cette occasion redoublera nos soins pour achever ce qui reste.

Nous avons aussi à rendre grâces très humbles de la communication si ample que l'on nous a donnée de toutes choses, et spécialement des bonnes et solides raisons dont Monsieur le cardinal Mazarin s'est servi pour persuader à l'ambassadeur de Suède que sa maîtresse doit se disposer à la paix. Nous essayerons de les faire valoir auprès des ministres de cette Couronne, qui sont en l'assemblée, et ne cesserons point que nous n'ayons conduit cette affaire au point que Leurs Majestés désirent.

Si, dans les divers partis qui se pourront proposer pour induire les Suédois à convenir de leur satisfaction, on peut insinuer celui de les faire contenter de quelque somme d'argent que la France fournirait en gardant Benfeld et les villes forêtières en tout ou en partie, ainsi qu'il nous est très judicieusement remarqué, nous n'en perdrons aucune occasion. Mais il est bien vrai que nous y prévoyons grande difficulté, pour ne pas dire impossibilité, principalement parce que la Maison d'Autriche y est trop intéressée et qu'elle voit mal volontiers notre accroissement en ces quartiers-là, et notamment s'il se doit faire à la diminution de ses domaines et avec l'aliénation des places qui sont à elle en propriété. Mais nous ne laisserons pas de tenter tous les moyens pour y ménager, s'il se peut, quelque avantage pour la France.

Nous sommes ici en de grandes peines de l'état présent des affaires d'Allemagne. Nous appréhendons que celui où le duc de Bavière se trouve réduit ne le porte à prendre quelque conseil extrême et ne lui fasse changer de conduite envers nous. La proximité des armées fait craindre qu'on ne vienne à un combat général, où la victoire et la perte nous sembleraient quasi être également dangereuses. Si les Impériaux avaient l'avantage, ils ne voudraient plus traiter aux mêmes conditions, et il faudroit continuer la guerre encore longtemps pour les y faire revenir.

Si notre parti demeure victorieux, il y a sujet d'appréhender la conduite des Suédois. Non seulement ils ne se voudraient pas contenter des conditions auxquelles ils se rendent sans cela difficiles, mais ils prétendraient donner la loi à tout le monde, et à nous les premiers. Ils se rendraient les maîtres absolus dans les affaires d'Allemagne et tâcheraient d'y ruiner tout à fait le parti de la religion catholique, qui est une visée qu'ils ont en cette guerre il y a longtemps.

Enfin, nous ne voyons qu'inconvénients, quelque changement qui arrive par un combat, dans l'état présent des affaires, et ce qui nous donne grande peine est qu'en ruinant le duc de Bavière, nous agissons contre nos propres intérêts. Nous ne mettons pas en ligne de compte que la Franconie et la Souabe se trouvent par ce moyen occupées par les troupes suédoises, qui étaient des provinces destinées pour la subsistance de nos armées seules quand elles passeraient le Rhin. Mais ce qui est bien plus important, les Suédois ne haïssent peut-être point tant le duc de Bavière, pour être de religion contraire, que parce qu'ils connaissent qu'il a été jusqu'ici attaché d'affection à la France et qu'il peut favoriser ses desseins.

Ils veulent être les seuls auxquels les princes et États de l'Empire, malcontents ou opprimés par la Maison d'Autriche, puissent avoir recours; et toute puissance étrangère qui peut partager avec eux cette autorité leur déplaît. Ils croient que le duc de Bavière est le seul prince capable de former un parti qui puisse s'opposer à leur puissance et estiment, non sans quelque fondement, que c'est lui qui est cause qu'ils ne sont plus tant recherchés qu'ils étaient au commencement de cette négociation.

Il est bien certain que leur haine, de quelque motif qu'elle vienne, est si implacable contre ce prince qu'un des sénateurs de Suède a dit au sieur Chanut, ainsi qu'il nous le mande que si les armées conféderées entraient dans la Bavière, on y devait tout mettre à feu et à sang, et le sieur Rosenhane n'a pu s'empêcher de dire dans Münster-même que si on était contraint de sortir de la Bavière, l'armée de Suède mettrait le feu par tout, étant, disait-il, meilleur de ruiner son ennemi que de lui laisser moyen de mal faire.

Enfin, il paraît que si ledit duc était ruiné, les Suédois se rendraient arbitres de la paix et de la guerre en Allemagne, et que l'autorité que le roi s'est acquise dans la négociation passerait entièrement en leurs mains, auquel cas il serait fort à craindre qu'ils n'eussent pas pour nous la même fidélité et le même soin de nos intérêts que nous avons des leurs. ...

Swedish translation (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):

Vi har haft stor glädje av att få veta från nämnda memorialet att drottningen har varit nöjd med vad vi har gjort här med de kejserliga. Det godkännande som Hennes Majestät visar för den tjänst vi har utfört vid detta tillfälle kommer att fördubbla våra ansträngningar att fullborda det som återstår.

Vi måste också ödmjukt tacka för den mycket omfattande information som vi har fått om alla saker, och särskilt för de goda och solida skäl som monsieur kardinal Mazarin använde för att övertyga den svenske ambassadören om att hans älskarinna måste ställa sig till förfogande för fred. Vi skall försöka få dem att räknas med ministrarna av denna Krona, som sitter i församlingen, och vi kommer inte att sluta förrän vi har fört denna angelägenhet till den punkt som Deras Majestäter önskar.

Om man bland de olika partier som kan föreslås för att förmå svenskarna att gå med på det till deras belåtenhet kan antyda att man kan låta dem nöja sig med en summa pengar som Frankrike skulle bidra med genom att behålla Benfeld och skogsstäderna helt eller delvis, vilket mycket klokt har påpekats för oss, kommer vi inte att förlora någon möjlighet. Men det är helt sant att vi förutser stora svårigheter, för att inte säga omöjlighet, främst därför att Österrikes Hus är alltför intresserade av det och inte vill se vår tillväxt i dessa kretsar, och särskilt om det måste ske genom en minskning av dess domäner och genom en alienering av de platser som är dess egendom. Men vi skall inte underlåta att försöka alla medel för att, om möjligt, skapa någon fördel för Frankrike.

Vi är här i stor smärta över det nuvarande läget i Tyskland. Vi befarar att det tillstånd som hertigen av Bayern befinner sig i kan leda till att han tar några extrema beslut och ändrar sitt uppträdande gentemot oss. Arméernas närhet gör oss rädda för att vi kan hamna i en allmän strid, där seger och förlust för oss skulle verka nästan lika farliga. Om de kejserliga hade fördelen, skulle de inte längre vilja förhandla på samma villkor, och det skulle vara nödvändigt att fortsätta kriget under lång tid för att få dem att återvända till dem.

Om vårt parti förblir segerrikt, finns det anledning att frukta svenskarnas uppförande. De skulle inte bara inte vilja nöja sig med de villkor som de annars gör sig envisa att uppfylla, utan de skulle också pretendera ge lagen åt alla, och först och främst åt oss. De skulle göra sig till absoluta herrar i Tysklands angelägenheter och försöka fullständigt ruinera den katolska religionens parti där, vilket är ett mål de länge har haft i detta krig.

Slutligen ser vi bara nackdelar, oavsett vilken förändring som uppstår genom en strid, i det nuvarande läget, och det som smärtar oss mycket är att vi, genom att ruinera hertigen av Bayern, agerar mot våra egna intressen. Vi tar inte hänsyn till att Franken och Schwaben således är ockuperade av svenska trupper, vilka var provinser avsedda enbart för våra arméers uppehälle när de korsade Rhen. Men vad som är mycket viktigare är att svenskarna kanske inte hatar hertigen av Bayern så mycket för att han har en motsatt religion, som för att de vet att han har varit bunden till Frankrike fram till nu och att han kan stödja dess dessänger.

De vill vara de enda som Imperiets furstar och Ständer, missnöjda eller förtryckta av Österrikes Hus, kan vända sig till; och varje utländsk makt som kan dela denna auktoritet med dem misshagar dem. De tror att hertigen av Bayern är den enda fursten som kan bilda ett parti som kan motsätta sig deras makt, och de anser, inte utan någon grund, att det är han som är orsaken till att de inte längre är så eftertraktade som de var i början av denna förhandling.

Det är helt säkert att deras hat, oavsett motiv, är så oförsonligt mot denne furste att en av Sveriges senatorer sagt till monsieur Chanut, som han informerar oss om, att om de konfedererade arméerna gick in i Bayern, skulle allt där behöva brännas och brännas, och herr Rosenhane kunde inte låta bli att säga i själva Münster att om de tvingades lämna Bayern, skulle den svenska armén sätta eld på allt, ty det, sade han, var bättre att förgöra sin fiende än att lämna honom medlen att göra skada.

Slutligen verkar det som att om den nämnde hertigen ruinerades, skulle svenskarna bli skiljedomarna i fred och krig i Tyskland, och att den auktoritet som konungen har förvärvat i förhandlingen helt skulle övergå i deras händer, i vilket fall det skulle vara mycket att befara att de inte skulle ha samma trohet och samma omsorg om våra intressen för oss som vi har för deras. ...

English translation (my own):

We have had great joy to learn from the said memorandum that the Queen has had contentment with what we have done here with the Imperials. The approval that Her Majesty shows for the service we have rendered on this occasion will redouble our efforts to complete what remains.

We also have to give very humble thanks for the very ample communication that has been given to us of all things, and especially for the good and solid reasons that Monsieur the Cardinal Mazarin used to persuade the Swedish ambassador that his mistress must dispose herself for peace. We will try to make them count with the ministers of this Crown, who are in the assembly, and we will not stop until we have brought this affair to the point that Their Majesties desire.

If, among the various parties that may be proposed to induce the Swedes to agree to their satisfaction, one can insinuate that of making them content with some sum of money that France would provide by keeping Benfeld and the forest towns in whole or in part, as has been very judiciously pointed out to us, we will not lose any opportunity. But it is quite true that we foresee great difficulty, not to say impossibility, mainly because the House of Austria is too interested in it and does not like to see our growth in these quarters, and notably if it must be done with the reduction of its domains and with the alienation of the places that are its property. But we will not fail to try all means to arrange, if possible, some advantage for France.

We are here in great pain over the present state of affairs in Germany. We fear that the state to which the Duke of Bavaria finds himself reduced may lead him to take some extreme counsel and change his conduct towards us. The proximity of the armies makes us fear that we may come to a general combat, where victory and loss would seem to us to be almost equally dangerous. If the Imperials had the advantage, they would no longer want to treat on the same terms, and it would be necessary to continue the war for a long time to make them return to them.

If our party remains victorious, there is reason to fear the conduct of the Swedes. Not only would they not want to content themselves with the conditions to which they otherwise make themselves difficult, but they would pretend to lay down the law to everyone, and to us first. They would make themselves absolute masters in the affairs in Germany and would try to completely ruin the party of the Catholic religion there, which is an aim they have had in this war for a long time.

Finally, we see only disadvantages, whatever change comes about through a combat, in the present state of affairs, and what gives us great pain is that in ruining the Duke of Bavaria, we are acting against our own interests. We do not take into account that Franconia and Swabia are thus occupied by Swedish troops, which were provinces intended for the subsistence of our armies alone when they crossed the Rhine. But what is much more important, the Swedes perhaps do not hate the Duke of Bavaria so much for being of a contrary religion, as because they know that he has been attached to France until now and that he can favour its designs.

They want to be the only ones to whom the princes and Estates of the Empire, discontented or oppressed by the House of Austria, can have recourse; and any foreign power that can share this authority with them displeases them. They believe that the Duke of Bavaria is the only prince capable of forming a party that can oppose their power, and they esteem, not without some foundation, that it is he who is the cause for their being no longer as sought after as they were at the beginning of this negotiation.

It is quite certain that their hatred, from whatever motive it may come, is so implacable against this prince that one of the senators of Sweden told Monsieur Chanut, as he informs us, that if the confederate armies entered Bavaria, everything there would have to be put to fire and blood, and Lord Rosenhane could not help saying in Münster itself that if they were forced to leave Bavaria, the Swedish army would set fire to everything, being, he said, better to ruin one's enemy than to leave him with the means to do harm.

Finally, it appears that if the said Duke were ruined, the Swedes would become arbiters of peace and war in Germany, and that the authority that the King has acquired in the negotiation would pass entirely into their hands, in which case it would be very much to be feared that they would not have for us the same fidelity and the same care for our interests that we have for theirs. ...

Above: Kristina.

Above: King Louis XIV of France.

Skogekär Bergbo's poem possibly about Ebba Sparre, written in the late 1640s and published in 1680

Source:

Wenerid, för mehr än trettio åhr sedan skrifwin, nu mehra tryckt i Stockholm Anno 1680, poem 68, by Skogekär Bergbo, 1680

https://runeberg.org/venerid/0078.html

The poem:

Först drömmar / tänckte iagh / och sedan speel upwäckia

Om iagh nu sompnar mehr får iagh igen min dröm

Och inthet är dhet tijdh / dherföre honom glöm

Och tänd ey bränan up / dhen du har tänckt så släckia

Men waker iagh så fins nogh tijden medh at stäckia

Föruthan hennes Roos och deyligheetz beröm

Dhet icke som een Strijdh och ouphörligh Ström

Må längre kunna än föruthan watn räckia

Doch hon är wärd beröm / och aff migh låfwas bör

När iagh för hennes skuld / mehr inthet annat gör

Hwem är så skön / hwem är begåfwad medh dhe Seder

Som dhen migh fångat har i Nympher ibland Eder

J säye alla thet som iagh at hon Ehr öfwergår

Och at hon wist är wärd / dhen ähra hon aff migh får.

With modernised spelling:

Först drömmar, tänkte jag, och sedan spel uppväcka.

Om jag nu somnar mer, får jag igen min dröm.

Och inte är det tid, därföre honom glöm

Och tänd ej brännan upp, den du har tänkt så släcka.

Men vakar jag, så finns nog tiden med att stäcka

Förutan hennes ros och dejlighets beröm.

Det icke, som en strid och oupphörlig ström,

Må längre kunna än förutan vatten räcka.

Dock hon är värd beröm och av mig lovas bör

När jag för hennes skull mer intet annat gör.

Vem är så skön, vem är begåvad med de seder

Som den mig fångat har I nymfer ibland eder?

I säga alla det som jag, att hon er övergår

Och att hon visst är värd den ära hon av mig får.

French translation (my own):

D'abord les songes, pensais-je, et puis les jeux s'éveillent.

Si je m'endors encore, je retrouverai mon songe.

Et ce n'est pas le moment, alors oublie-le

Et n'allume pas le feu que tu as voulu éteindre.

Mais si je me réveille, j'ai assez de temps pour courir

Hors des louanges de sa beauté.

Ce qui, comme un ruisseau têtu et incessant,

Ne peut durer plus longtemps que sans eau.

Pourtant elle est digne de louanges et doit être louée par moi

Quand je ne fais rien d'autre pour elle.

Qui est aussi belle, qui est douée de ces mœurs

Comme celle qui m'a capturée, que vous autres nymphes avez parmi vous?

Vous dites toutes ce que je dis, qu'elle vous surpasse

Et qu'elle est certainement digne de l'honneur qu'elle reçoit de moi.

English translation (my own):

First dreams, I thought, and then games awaken.

If I now fall asleep more, I will regain my dream.

And it is not time, therefore forget it

And do not light the fire which thou hast intended to extinguish.

But if I wake, there is enough time to run

Outside the praise of her loveliness.

That which, like a stubborn and ceaseless stream,

May not be able to last longer than without water.

Yet she is worthy of praise and should be praised by me

When for her sake I do nothing else.

Who is so beautiful, who is gifted with those morals

As the one who has captured me, who you nymphs have among you?

You all say what I say, that she surpasses you

And that she is certainly worthy of the honour she receives from me.

Above: Ebba Sparre.

Note: Skogekär Bergbo is believed to have been a pseudonym for either Gustaf Rosenhane or, more likely, his brother Schering Rosenhane.

Council meeting of October 3/13 (Old Style), 1660

Source:

Riksarkivet, pages 195 to 198 in K 92; Handlingar rörande drottningens levnadsförhållanden, besök i Sverige osv; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+e31afe2c-65de-4674-9d97-7aaff261116b&s=Balder

Kristina's memorandum of the same day is here:

https://kingkristina.blogspot.com/2021/11/kristinas-memorandum-to-council-of.html

The council meeting excerpt (from copy transcript):

[October]

den 3:

H:r Seved Båt begiärte på H:nes M:ttz Dr. Christinæ wägnar, at de 4. af Rådet, som wore deputerade till at tractera med H:nes M:tt motte nu Komma upp och emottaga den Skrifften H:nes M:tt hafwer låtit fatta och ärnar at öfwerlefwerera.

Resolv: at de 4: af Senaten skole gå åstad, det och strax skiedde.

Sedan Kommo de 4. Deputerade ifrån H:nes M:tt Dr: Christina.

H Sch: Ros: berättade hwad H. M:tt Dr. Christina hafwer gifwit dem i Com̃ission 1, angående den changement H:nes M:tt haf:r giordt i Religionen, det H:nes M:tt är förkastadt både i Göteborg och annorstädes, såßom skulle hon dermed hafwa förbrutit sine underholdzlender, det hon icke will förmoda.

Sedan upplästes Hennes M:ttz Memorial. 1: anholler H:nes M:tt, at en serskildt act öfwer Religionens förandring motte skie uti Recessen insereras.

Sedan upplästes Hennes M:ttz Memorial 1. anholler at Recessen motte confirmeras af Sambl. Ständerne.

G. Tott. Hölt före, at H. M:tt intet borde åstunda, at den Artikeln angående Religionens förandring skall insereras, det han och hafwer sagdt, at H:nes M:tt och borde den Recessen blifwa såßom han är och intet tilleggias der till effter det Kom i framtiden gifwa någon irring deruti och Senaten likasom tacite consenterat till det changementet i Religionen.

H G. Poße hölt före, at när Recessen nu confirmeras, så behöfwes intet at införa den förandringen i Religionen, effter alle nu wette, at H:nes M:tt är Catholisk, utan gå det förbij.

H S. Båt[:] »Hennes M:tt giör det till sin säkerhet, at hon i framtiden motte icke befara sådant, emedan, när Recessen giordes war H:nes M:tt ense med wår Religion, men nu är H:nes M:tt Catholisk worden.«

Men så war hela Senaten i den mening at man intet skulle nembna om Religionen, utan allenast Simpliciter confirmera Recessen, hwilket Kan wara nog, och der med borde H:nes M:tt låta sig nöja, doch skulle detta communiceras först med Ständerne och taga deras betänkiande.

R: D: Frågade om någon af Senaten hafwer till at säja emot H. M:tt Dr: Christinæ postulater, »efftersom H:nes M:tt hafwer förandrat sin Religion, och om man skall införa uti Recessen deßa ord /: oansedt H:nes M:tt hafwer fullit ifrån Religion, wele wij lichwähl unna H:nes M:tt sine underholdzlender :/ Eller och om wij Simpliciter skole confirmera Recessen, som han nu är.

H R: Skattm: och H Sten Bielke höllo före, at der H:nes M:tt nådhel. skulle stå der på, at de orden angående Religionen motte införas, Skulle man forholla H. M:tt at der uti Kunde Kanskie införas något, som H:nes M:tt Kunde touchera och altså wore det bettre, at der om intet rördes[.]

H R. D[:] At H:nes M:tt motte giöra en Skrifft till H. Kongl. M:tt Kongen, och at någre af Rådet strax effter måltiden gå upp till H:nes M:tt, och säja H:nes M:tt, at man är sinnad till at giöra H:nes M:tt all tillbörl. Satisfaction, allenast man får tid först till at communicera med Ständerne här om, och will Senaten giöra deras bästa at inducera dem och dertill.

H G. Bonde fan detta wara gådt; at man säjer H:nes M:tt för denna gongen, men der H:nes M:tt insisterar om Religionens förandring och will at det skall införas i Recessen, Hwad man då skall swara H:nes M:tt om man icke skall endskÿlla det, at de intet Kunne wara der på, effter de ännu intet hafwa com̃unicerat detta ärendet med Ständerne[.]

Detta förslaget fans wara godt.

H Sch: Ros: berättade, hwad de hos Hennes M:tt D. Christina hafwa uträttat, och huru de funno Hennes M:tt liggandes till seng, Klagandes sig hafwa ondt i hufwudet, och berättade de H. M:tt huru Senaten hafwer funnit godt at consentera till H:nes M:ttz begiäran, omgående hennes underholdzlender, twiflandes intet med mindre att Ständerne ju skulle bejaka det samma och lofwade, at ett Project här öfwer skall uppsättjas, och wijsas åt H:nes M:tt, men det tÿchte de för deras personer wara onödigt, at Hennes M:tt med Ständerne heröfwer communicerar, utan allenast at Senaten det giör och intet H:nes M:tt, hwilket H. M:tt mÿcket wähl upptog och fan sig wähl contenterad med.

With modernised spelling:

[Oktober] den 3.

Herr Seved Bååth begärte på Hennes Majestäts drottning Christinæ vägnar att de 4 av Rådet som voro deputerade till att traktera med Hennes Majestät måtte nu komma upp och emottaga den skriften Hennes Majestät haver låtit fatta och ärnar att överleverera.

Resolverades att de 4 av Senaten skulle gå åstad; det ock strax skedde.

Sedan kommo de 4 deputerade ifrån Hennes Majestät drottning Kristina.

Herr Schering Rosenhane berättade vad Hennes Majestät drottning Kristina haver givit dem i kommission, 1. angående den changemang Hennes Majestät haver gjort i religionen, det Hennes Majestät är förkastad både i Göteborg och annorstädes, såsom skulle hon därmed hava förbrutit sina underhållsländer, det hon icke vill förmoda.

Sedan upplästes Hennes Majestäts memorial.

1. Anholler Hennes Majestät att en särskild akt över religionens förändring måtte ske uti recessen insereras.

Sedan upplästes Hennes Majestäts memorial.

1. Att recessen måtte konfirmeras av samtliga Ständerna.

Greve Tott höllt före att Hennes Majestät inte borde åstunda att den artikeln angående religionens förändring skall insereras, det han ock haver sagt att Hennes Majestät ock borde den recessen bliva, såsom han är ock inte tilläggas därtill, efter det kom i framtiden giva någon irring däruti och Senaten likasom tacite konsenterat till det changemanget i religionen.

Herr Gustaf Posse höllt före att när recessen nu konfirmeras, så behöves inte att införa den förändringen i religionen, efter alla nu veta att Hennes Majestät är katolsk, utan gå det förbi.

Herr Seved Bååth: »Hennes Majestät gör det till sin säkerhet att hon i framtiden måtte icke befara sådant, emedan när recessen gjordes var Hennes Majestät ense med vår religion, men nu är Hennes Majestät katolsk vorden.«

Men så var hela Senaten i den mening att man inte skulle nämna om religionen, utan allenast simpliciter konfirmera recessen, vilket kan vara nog, och därmed borde Hennes Majestät låta sig nöja; dock skulle detta kommuniceras först med Ständerna och taga deras betänkande.

Riksdrotset frågade om någon av Senaten haver till att säga emot Hennes Majestät drottning Christinæ postulater, »eftersom Hennes Majestät haver förändrat sin religion, och om man skall införa uti recessen dessa ord (oansett Hennes Majestät haver fullit ifrån religion, vele vi likväl unna Hennes Majestät sina underhållsländer), eller ock om vi simpliciter skole konfirmera recessen som han nu är.«

Herr Riksskattmästaren och herr Sten Bielke höllo före att där Hennes Majestät nådeligen skulle stå därpå at de orden angående religionen måtte införas, skulle man förhålla Hennes Majestät att däruti kunde kanske införas något som Hennes Majestät kunde touchera, och alltså vore det bättre att därom intet rördes.

Herr Riksdrotsen: Att Hennes Majestät måtte göra en skrift till Hans Kungliga Majestät kungen, och att några av Rådet strax efter måltiden gå upp till Hennes Majestät och säga Hennes Majestät att man är sinnad till att göra Hennes Majestät all tillbörlig satisfaktion, allenast man får tid först till att kommunicera med Ständerna härom, och vill Senaten göra deras bästa att inducera dem ock därtill.

Herr Gustaf Bonde fann detta vara gott att man säger Hennes Majestät för denna gången, men där Hennes Majestät insisterar om religionens förändring och vill att det skall införas i recessen, vad man då skall svara Hennes Majestät om man icke skall entskylla det att de inte kunne vara därpå, efter de ännu inte hava kommunicerat detta ärendet med Ständerna.

Detta förslaget fanns vara gott.

Herr Schering Rosenhane berättade vad de hos Hennes Majestät drottning Kristina hava uträttat och huru de funno Hennes Majestät liggandes till säng, klagandes sig hava ont i huvudet, och berättade de Hennes Majestät huru Senaten haver funnit gott att konsentera till Hennes Majestäts begäran omgående hennes underhållsländer, tvivlandes inte med mindre att Ständerna ju skulle bejaka detsamma och lovade att ett projekt häröver skall uppsättas och visas åt Hennes Majestät; men det tyckte de för deras personer vara onödigt att Hennes Majestät med Ständerna häröver kommunicerar, utan allenast att Senaten det gör och inte Hennes Majestät, vilket Hennes Majestät mycket väl upptog och fann sig väl kontenterad med.

French translation (my own):

Le 3 octobre.

M. Seved Bååth a demandé au nom de Sa Majesté la reine Christine que les 4 membres du Conseil chargés de traiter avec Sa Majesté viennent maintenant recevoir l'écrit que Sa Majesté a laissé être rédigé et qu'elle a l'intention de remettre.

Il fut résolu que les 4 du Sénat lui iraient; c'est arrivé immédiatement.

Ensuite, les 4 députés sont venus de Sa Majesté la reine Christine.

M. Schering Rosenhane a raconté ce que Sa Majesté la reine Christine leur avait donné en commission, 1. concernant le changement que Sa Majesté a apporté à la religion, que Sa Majesté est répudiée à Gothembourg et ailleurs, comme si elle aurait ainsi perdu ses terres d'entretien, ce qui elle ne voulait pas présumer.

Ensuite, le mémorial de Sa Majesté a été lu.

1. Sa Majesté demande qu'un acte particulier sur le changement de religion puisse avoir lieu et soit inséré dans le recès.

Ensuite, le mémorial de Sa Majesté a été lu.

1. Que le recès doit être confirmé par tous les Etats.

Le comte Tott a estimé que Sa Majesté ne devrait pas retarder la mise en œuvre de l'article concernant le changement de religion, qu'il a aussi déclaré que Sa Majesté devrait aussi rester au recès et que rien ne devrait y être ajouté, comme cela pourrait arriver à l'avenir pour y semer quelque confusion, et le Sénat consentit également tacitement au changement de religion.

M. Gustave Posse a estimé que lorsque le recès est désormais confirmé, il n'est pas nécessaire d'introduire ce changement de religion, puisque tout le monde sait désormais que Sa Majesté est catholique, mais de passer outre.

M. Seved Bååth: «Sa Majesté s'engage à ne pas craindre de telles choses à l'avenir, car lorsque la suspension a été prononcée, Sa Majesté était d'accord avec notre religion, mais maintenant Sa Majesté est devenue catholique.»

Mais alors tout le Sénat était d'avis qu'il ne fallait pas parler de religion, mais seulement pour confirmer la suspension, ce qui peut suffire, et Sa Majesté devrait s'en contenter; cependant, cela doit d'abord être communiqué aux successions et leur examen doit être pris en compte.

Le grand drost a demandé si un membre du Sénat devait s'exprimer contre les demandes de Sa Majesté la reine Christine, «parce que Sa Majesté a changé de religion, et si ces mots devaient être insérés dans le recès (indépendamment du fait que Sa Majesté ait abandonné la religion, nous accorde toujours à Sa Majesté ses terres d'entretien), ou si nous confirmons simplement le recès tel qu'il est actuellement.»

M. le grand trésorier et M. Sten Bielke ont estimé que si Sa Majesté insistait gracieusement pour que les mots concernant la religion soient insérés, Sa Majesté devrait être informée que peut-être pourrait y être inséré quelque chose qui pourrait la toucher, et il serait donc préférable que rien ne soit touché.

M. le grand drost: Que Sa Majesté puisse écrire à Sa Majesté Royale le Roi, et que certains membres du Conseil immédiatement après l'heure du repas se rendent auprès de Sa Majesté et disent à Sa Majesté qu'ils sont disposés à donner à Sa Majesté toute satisfaction, à condition qu'ils ont d'abord le temps de communiquer à ce sujet avec les États, et le Sénat veut faire de son mieux pour les y inciter également.

M. Gustave Bonde a pensé qu'il était bon de le dire à Sa Majesté cette fois, mais si Sa Majesté insiste sur le changement de religion et souhaite que cela soit introduit dans le recès, que faut-il alors répondre à Sa Majesté si l'on ne peut pas excuser qu'elle ne puisse pas sur ce, car ils n'ont pas encore communiqué cette affaire aux États.

Cette proposition a été jugée bonne.

M. Schering Rosenhane a raconté ce qu'ils avaient fait avec Sa Majesté la reine Christine et comment ils avaient trouvé Sa Majesté allongée dans son lit, se plaignant de maux de tête, et a expliqué à Sa Majesté comment le Sénat avait jugé bon de consentir à la demande de Sa Majesté concernant ses terres d'entretien, ne doutant que les États l'approuveraient, ils promirent qu'un projet à ce sujet serait élaboré et présenté à Sa Majesté; mais ils pensaient qu'il n'était pas nécessaire pour leur personne que Sa Majesté en informe les États, mais seulement que le Sénat le fasse et non Sa Majesté, ce que Sa Majesté prenait très bien et se trouvait très contente.

English translation (my own):

October 3.

Lord Seved Bååth requested on behalf of Her Majesty Queen Kristina that the 4 of the Council who were deputed to treat with Her Majesty must now come up and receive the writing Her Majesty has let be made and which she intends to deliver.

It was resolved that the 4 of the Senate should go to her; it happened immediately.

Then the 4 deputies came from Her Majesty Queen Kristina.

Lord Schering Rosenhane told what Her Majesty Queen Kristina had given them in commission, 1. regarding the change Her Majesty has made in religion, that Her Majesty is repudiated both in Gothenburg and elsewhere, as if she would thereby have forfeited her maintenance lands, which she did not want to presume.

Then Her Majesty's memorandum was read.

1. Her Majesty requests that a particular act on the change of religion may happen and be inserted into the recess.

Then Her Majesty's memorandum was read.

1. That the recess must be confirmed by all the Estates.

Count Tott held that Her Majesty should not delay that the article regarding the change of religion should be realised, that he also said that Her Majesty should also remain by the recess and that nothing should be added to it, as it might in the future come to cause some confusion therein, and the Senate likewise tacitly consented to the change in religion.

Lord Gustaf Posse held that when the recess is now confirmed, there is no need to introduce that change in religion, since everyone now knows that Her Majesty is Catholic, but to pass it by.

Lord Seved Bååth: "Her Majesty makes it her security that she may not fear such things in the future, because when the recess was made Her Majesty was in agreement with our religion, but now Her Majesty has become Catholic."

But then the whole Senate was of the opinion that religion should not be mentioned, but only to simply confirm the recess, which may be enough, and Her Majesty should be content with that; however, this should first be communicated with the Estates and their consideration taken.

The Grand Steward asked if any of the Senate had to speak against Her Majesty Queen Kristina's requests, "because Her Majesty has changed her religion, and if these words should be inserted into the recess (regardless of Her Majesty having abandoned the religion, we would still grant Her Majesty her maintenance lands), or if we shall simply confirm the recess as it is now."

The Lord Grand Treasurer and Lord Sten Bielke held that if Her Majesty were to graciously insist that the words regarding religion be inserted, Her Majesty should be informed that perhaps something could be inserted in there that could touch her, and it would therefore be better that nothing be touched.

The Lord Grand Steward: That Her Majesty may write to His Royal Majesty the King, and that some of the Council immediately after the mealtime go up to Her Majesty and tell Her Majesty that they are disposed to give Her Majesty all due satisfaction, as long as they have time first to communicate with the Estates about this, and the Senate wants to do its best to induce them to that also.

Lord Gustaf Bonde thought it good to tell Her Majesty this time, but if Her Majesty insists on the change of religion and wants it to be introduced in the recess, what one should then answer to Her Majesty if one is cannot excuse that they could not be thereupon, as they have not yet communicated this matter with the Estates.

This proposal was found to be good.

Lord Schering Rosenhane told what they had done with Her Majesty Queen Kristina and how they found Her Majesty lying in bed, complaining of a headache, and told Her Majesty how the Senate had seen fit to consent to Her Majesty's request regarding her maintenance lands, not doubting that the Estates would approve the same, and they promised that a project on this should be drawn up and shown to Her Majesty; but they thought it unnecessary for their persons that Her Majesty should communicate about this to the Estates, but only that the Senate should do so and not Her Majesty, which Her Majesty took very well and found herself well contented with.

Above: Kristina.

Note: fullit = fallit.

Council meeting of October 2/12 (Old Style), 1660

Source:

Riksarkivet, pages 195 to 196 in K 92; Handlingar rörande drottningens levnadsförhållanden, besök i Sverige osv; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+e31afe2c-65de-4674-9d97-7aaff261116b&s=Balder

The something Kristina had to communicate and wanted to send in writing was this memorandum of October 3/13 (Old Style):

https://kingkristina.blogspot.com/2021/11/kristinas-memorandum-to-council-of.html

The council meeting excerpt (from copy transcript):

[October]

den 2.

H:r R. D: refererade, hwad han af Hennes M:tt Drott: Christina hafwer förnummit nembl. at han intet finner något hos hemma både uti tal och annat förehafwande så wida han förstår, än at H. M:tt söker det som Kan wara gagnel:t för Fäderneslandet och Regementet.

2. Sade H. M:tt intet annat sökia, än Rijkzens wählfärd och sitt interesse öfwer sine underhåldzlender at sättja dem i bättre postur.

R: at någre af Rådet motte deputeras till at upptaga H. M:ttz angelägenheter.

Hwad nu H. M:tt och deras Excell. Excell:cer behaga härutinnan at giöra det hemställas dem.

H Sch: Ros: Hölt detta alt wara billigt och moste man möta H. M:tt på bästa sättet och sökia at giöra H. M:tt all bill: Satisfaction. Och blefwe nembde dertill effter skrefne af Rådet nembl:

H Sch: Rosenh:

H Gustaf Bonde

Gr. Carl Leijonhufvud

H. Sten Bielke

Hwilka strax ginge upp till H:nes M:tt at förnimma hwad H:nes M:tt hafwer till at proponera.

Sedan Kommo de 4. Deputerade af Rådet tillbaka ifrån H:nes M:tt Dr. Christina.

H Sch: Ros: berättade, hwad de hos H. M:tt D: Christina hafwa uträttat nembl. först hällsat H. M:tt på Senatens wägnar 2:o. Önskade H:nes M:tt all lÿckel: wählgång och gratulerade Hennes M:ttz anKomst.

Hennes M:tt swarade mÿcket wähl, och lät sig behaga Senatens hälsning och gratulation sade sig fuller hafwa något at communicera, allenast för denna gången är det intet färdigt, effter H. M:t wille öf:rgifwa det skrifftel.

H Sch: Ros: swarade, at de denna gången intet äro Komna till at begiära nogot af H. M:tt utan efftersom H. M:tt hafwer begierat at få någre af Senaten till at conferera med Altså äro de Komna till den änden at förnimma, hwad H. M:ttz willja är, och willja altid wara färdige till at inställa sig när H:nes M:tt det begierar och notificerar.

With modernised spelling:

Oktober den 2.

Herr Riksdrotsen refererade vad han av Hennes Majestät drottning Kristina haver förnummit, nämligen att han inte finner något hos hemma både uti tal och annat förehavande, såvida han förstår, än att Hennes Majestät söker det som kan wara gagneligt för Fäderneslandet och regementet.

2. Sade Hennes Majestät intet annat söka än Riksens välfärd och sitt intresse över sina underhållsländer att sätta dem i bättre postur.

Resolverades att några av Rådet måtte deputeras till att upptaga Hennes Majestäts angelägenheter.

Vad nu Hennes Majestät och Deras Excellenser behaga härutinnan att göra det hemställas dem.

Herr Schering Rosenhane höllt detta allt vara billigt och måste man möta Hennes Majestät på bästa sättet och söka att göra Hennes Majestät all billig satisfaktion. Och blevo nämnde därtill efterskrivna av Rådet, nämligen: herr Schering Rosenhane, herr Gustaf Bonde, greve Carl Leijonhufvud, herr Sten Bielke, vilka strax gingo upp till Hennes Majestät att förnimma vad Hennes Majestät haver till att proponera.

Sedan kommo de 4 deputerade av Rådet tillbaka ifrån Hennes Majestät drottning Kristina.

Herr Schering Rosenhane berättade vad de hos Hennes Majestät drottning Kristina hava uträttat, nämligen först hälsat Hennes Majestät på Senatens vägnar. 2. Önskade Hennes Majestät all lyckliga välgång och gratulerade Hennes Majestäts ankomst.

Hennes Majestät svarade mycket väl och lät sig behaga Senatens hälsning och gratulation; sade sig fuller hava något att kommunicera, allenast för denna gången är det inte färdigt, efter Hennes Majestät ville övergiva det skriftligen.

Herr Schering Rosenhane svarade att de denna gången inte äro komna till att begära något av Hennes Majestät, utan eftersom Hennes Majestät haver begärat att få några av Senaten till att konferera med, alltså äro de komna till den änden att förnimma vad Hennes Majestäts vilja är, och vilja alltid vara färdiga till att inställa sig när Hennes Majestät det begär och notificerar.

French translation (my own):

Le 2 octobre.

M. le grand drost a fait référence à ce qu'il avait appris de Sa Majesté la reine Christina, à savoir qu'il ne trouve rien chez lui, tant dans la parole que dans d'autres domaines, pour autant qu'il sache, autre que le fait que Sa Majesté recherche ce qui peut être bénéfique pour la Patrie et le régiment.

2. Il a déclaré que Sa Majesté ne cherche rien d'autre que le bien-être du Royaume et son intérêt pour les pays qu'elle entretient pour les mettre dans une meilleure position.

Il fut résolu que certains membres du Conseil soient chargés de s'occuper des affaires de Sa Majesté.

Désormais, tout ce que Sa Majesté et Leurs Excellences veulent faire dans cet espace leur appartient.

M. Schering Rosenhane pensait que tout cela était juste et qu'il fallait rencontrer Sa Majesté de la meilleure façon et chercher à lui donner toute satisfaction raisonnable. Et les suivants furent ensuite nommés par le Conseil, à savoir: M. Schering Rosenhane, M. Gustave Bonde, le comte Charles Leijonhufvud et M. Sten Bielke, qui se rendirent immédiatement auprès de Sa Majesté pour savoir ce que Sa Majesté avait à proposer.

Puis les 4 députés du Conseil sont revenus de Sa Majesté la reine Christine.

M. Schering Rosenhane a raconté ce qu'ils avaient fait avec Sa Majesté la reine Christine, à savoir qu'ils avaient d'abord salué Sa Majesté au nom du Sénat. 2. Ils ont souhaité à Sa Majesté une heureuse prospérité et ont congratulé Sa Majesté pour son arrivée.

Sa Majesté répondit très bien, et elle se laissa contenter des salutations et des congratulations du Sénat; elle a dit qu'elle avait effectivement quelque chose à communiquer, mais que ce n'est pas encore terminé pour le moment, puisque Sa Majesté souhaite le remettre par écrit.

M. Schering Rosenhane répondit que cette fois ils ne sont pas venus demander quoi que ce soit à Sa Majesté, mais que comme Sa Majesté a demandé à conférer avec certains membres du Sénat, ils sont ainsi parvenus à comprendre quelle est la volonté de Sa Majesté, et ils seront toujours prêts à comparaître lorsque Sa Majesté le désirera et le leur avisera.

English translation (my own):

October 2.

The Lord Grand Steward referred to what he had learned from Her Majesty Queen Kristina, namely that he finds nothing at home both in speech and in other matters, as far as he understands, other than that Her Majesty is seeking what can be beneficial for the Fatherland and the regiment.

2. He said that Her Majesty seeks nothing but the welfare of the Realm and her interest over her maintenance countries to put them in a better posture.

It was resolved that some of the Council might be deputed to attend to Her Majesty's affairs.

Now, whatever Her Majesty and Their Excellencies please to do in this space is left to them.

Lord Schering Rosenhane thought this was all fair and that one must meet Her Majesty in the best way and seek to make Her Majesty all reasonable satisfaction. And the following were subsequently appointed by the Council, namely: Lord Schering Rosenhane, Lord Gustaf Bonde, Count Carl Leijonhufvud, and Lord Sten Bielke, who immediately went up to Her Majesty to find out what Her Majesty had to propose.

Then the 4 deputies of the Council came back from Her Majesty Queen Kristina.

Lord Schering Rosenhane told what they had done with Her Majesty Queen Kristina, they had namely first greeted Her Majesty on behalf of the Senate. 2. They wished Her Majesty every happy prosperity and congratulated Her Majesty on her arrival.

Her Majesty answered very well, and she allowed herself to be pleased with the salutation and congratulation of the Senate; she said she did indeed have something to communicate, only it is not yet finished at this time, as Her Majesty wished to deliver it in writing.

Lord Schering Rosenhane replied that this time they have not come to request anything from Her Majesty, but because Her Majesty has requested to get some of the Senate to confer with, they have thus come to the end of perceiving what Her Majesty's will is, and they will always be ready to appear when Her Majesty desires it and notifies them of it.

Above: Kristina.

Kristina's letter to Schering Rosenhane, concerning his arrival from Germany, dated September 17/27 (Old Style), 1653

Source:

Riksarkivet, image 58/page 1798 in September-Oktober 1653; Riksregistraturet

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+8cb4d153-9b89-11d5-a701-0002440207bb&s=Balder

The letter:

Christina etc. etc. Wår synnerlige ynnest etc. etc. etc. Efftersom Wij befinne, H:r ÖfwerStåthållare Schering Rosenhane, att edher närwarellse ther Vthe i Tÿschlandh, och serdeles i Brehmen, ther Commissarierne negotiera i Wåre och Chronones affaires icke behöfwes; men her mehra tarfwes, att J, edhert ÖfwerStåthållare Embethe persohnligen förträde och förrätte, såsom och ähre Oß närmare widh Handen, ther Wij edert rådh eller dådh behöfwe: Hwarföre ähr her medh Wår nådige willie och befallning, att J medh allerförste begifwe edher Hijth heran igen: Tage J SiöWägen från Lÿbeck eller Wißmar, ähr bäst att J gå Hijth på Stockholm, att sij här på Staden och the saker Här [som] måste ställas i Ordre och godh författning. Skulle J befinna beqwämbligare till att gå Landwägen igenom Danmarck, tå Kunne J först laga edher wägh på Götheborg thijth Wij oß ärne medh alldraförste att begifwa, och ther till om tijdh och till deß Wij afsij huru then här inrÿtne Pesten sigh will anlåta, att förblifwa. Wij hafwe edher thetta till effterrättellse icke wellat förhålla, Befallandes edher här medh Gudh Alzmechtigh etc. etc.

With modernised spelling:

Kristina, etc., etc.

Vår synnerliga ynnest, etc., etc., etc. Eftersom Vi befinne, herr överståthållare Schering Rosenhane, att Eder närvarelse därute i Tyskland, och särdeles i Bremen, där kommissarierna negotiera i Våra och Kronones affaires icke behövs, men här mera tarvas att I Edert överståthållarämbete personligen förträde och förrätte, såsom ock äre Oss närmare vid handen där Vi Edert råd eller dåd behöve, varföre är härmed Vår nådiga vilje och befallning att I med allerförsta begive Eder hit häran igen, tage I sjövägen från Lübeck eller Wismar. Är bäst att I gå hit på Stockholm att se här på staden ock de saker här [som] måste ställas i order och god författning.

Skulle I befinna bekvämligare till att gå landvägen igenom Danmark, då kunna I först laga Eder väg på Göteborg, dit Vi Oss ärne med allraförsta att begiva och därtill (om tid och till dess Vi avse huru den här inritna pesten sig vill anlåta) att förbliva. Vi have Eder detta till efterrättelse icke velat förhålla, befallandes Eder härmed Gud Allsmäktig, etc., etc.

French translation (my own):

Kristina, etc., etc.

Notre faveur spéciale, etc., etc., etc. Comme Nous trouvons, sieur et gouverneur Schering Rosenhane, que votre présence là-bas en Allemagne, et particulièrement à Brême, où les commissaires négocient Nos affaires et celles de la Couronne, n'est pas nécessaire, mais qu'ici il est plus nécessaire que vous assumiez personnellement et accomplissiez votre fonction de gouverneur, et aussi que vous soyez plus proche de Nous si Nous avons besoin de vos conseils ou de votre action, c'est pourquoi Nous voulons et ordonnons gracieusement que vous reveniez ici à la toute première occasion, en prenant la route maritime de Lübeck ou de Wismar. Il est préférable que vous alliez ici à Stockholm pour voir la ville et les choses qu'il faut y mettre en ordre et en bon état.

Si vous trouvez plus pratique de passer par terre à travers le Danemark, vous pouvez d'abord vous rendre à Gothembourg, où Nous avons l'intention d'aller à la toute première occasion et d'y rester (pour un temps, et jusqu'à ce que Nous sachions comment cette peste envahissante veut se comporter). Pour votre information, Nous n'avons pas voulu vous cacher cela, vous recommandant par la présente à Dieu Tout-Puissant, etc., etc.

English translation (my own):

Kristina, etc., etc.

Our especial favour, etc., etc., etc. Because We find, Lord Governor Schering Rosenhane, that your presence out there in Germany, and particularly in Bremen, where the commissioners are negotiating in Our and the Crown's affairs, is not needed, but here it is more necessary that you personally assume and carry out your office of governor, as also that you be nearer to Us if We need your rede or deed, it is therefore and hereby Our gracious will and command that you, at the very first opportunity, return here again, taking the sea route from Lübeck or Wismar. It is best that you go here to Stockholm to see the city and the things here that must be put in order and in good condition.

Should you find it more convenient to go overland through Denmark, then you can first make your way to Gothenburg, where We intend to at very first opportunity to go and to stay there (for a time, and until We determine how this entered plague wants to behave). For your information, We have not wanted to withhold this from you, hereby commending you to God Almighty, etc., etc.

Above: Kristina.

Above: Schering Rosenhane.

Notes: In Swedish and the other main Continental Scandinavian languages, "råd eller dåd" literally means "counsel or deed". However, "råd" is cognate to the archaic English word "rede", which means "advice" or "counsel" and in its modern pronunciation rhymes with "deed", so I have wanted to maintain the rhyme of the words in both languages.

Kristina's letter to Schering Rosenhane, concerning a physician, dated August 14/24 (Old Style), 1649

Source:

Riksarkivet, image 97/page 431 in August 1649; Riksregistraturet

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+8cb4d136-9b89-11d5-a701-0002440207bb&s=Balder

The letter:

Christina etc. etc. etc.

Wår ÿnnest. etc. Effter som H: Ambassad:r Schering Rosenhane, Wij behöfwe en förnämbligh och den bäste Medicum som är till at få, Then Wij till Wår LijfMedicum beKendes warde, Och Wij förmeene den bäste wara till at finna j Montpelier; Hwarföre Hafwe Wij Professoribq, j samme Accademïe Härom tillschref:t som i sij af Hoos gående Copia, och Wij sielfwe originalet eder Här Hoos tillskicke, medh befallningh, at J brefwet Professoribq inHändige låthe; Och effter som dhet skicker sigh der Hoos, at Wij låthe thette widh Hofwet Wetta, Tÿ Kunne J och låtha thette Komma till Kongl: Ministerrars wetenskap, på sätt som J thet bäst befinne: Och der J allerede för dätte brefwetz AnKompst wore Dedan reeste; och hade Lemnat Eder Secretarium där qwar, Tå Kunne J gif:a Honom Eder Ordre, Huru Han sigh widh hofwet Häruthinnan Hafwer till at förhålla, Men wårt breef stÿrar Han elliest till Accademien fort: Här J Eder effterrätta Wele. Gudj befl: etc. etc.

With modernised spelling:

Kristina, etc., etc., etc.

Vår ynnest, etc. Eftersom, herr ambassadör Schering Rosenhane, Vi behöve en förnämlig och den bäste medicum som är till att få, den Vi till Vår livmedicum bekändes varde, och Vi förmene den bäste vara till att finna i Montpellier, varföre have Vi professoribus i samma Akademi härom tillskrivit, som I se av hosgående kopia, och Vi själva originalet Eder härhos tillskicke, med befallning att I brevet professoribus inhändiga låte; och eftersom det skickar sig därhos att Vi låte detta vid hovet veta, ty kunne I ock låta detta komma till kungliga ministrars vetenskap på sätt som I det bäst befinne.

Och där I allaredo förr detta brevets ankomst vore dädan reste och hade lämnat Eder sekretarium där kvar, då kunne I giva honom Eder order huru han sig vid hovet härutinnan haver till att förhålla, men Vårt brev styr han eljest till Akademien fort. Här I Eder efterrätta ville. Gudi befallat, etc., etc.

French translation (my own):

Christine, etc., etc., etc.

Notre faveur, etc. Parce que, Monsieur l'ambassadeur Schering Rosenhane, Nous avons besoin d'un médecin distingué et le meilleur qui soit disponible, celui que Nous déclarerons être Notre médecin, et Nous apprenons que les meilleurs se trouvent à Montpellier, nous avons donc écrit aux professeurs de la même Académie, comme vous le voyez sur la copie ci-jointe, et Nous vous envoyons ici l'original lui-même, avec l'ordre que vous remettez la lettre aux professeurs; et comme il convient que Nous le fassions savoir à la cour, vous pourriez donc aussi faire en sorte que cela soit porté à la connaissance des ministres royaux de la manière qui vous semblera la meilleure.

Et si vous êtes déjà parti avant l'arrivée de cette lettre et y avez laissé votre secrétaire, vous pourrez alors lui donner vos ordres sur la façon dont il doit se comporter à la cour, mais sinon il transmettra Notre lettre à l'Académie. Que vous agissiez conformément aux présentes. Nous vous recommandons à Dieu, etc., etc.

English translation (my own):

Kristina, etc., etc., etc.

Our favour, etc. Because, Lord Ambassador Schering Rosenhane, We need a distinguished and the best doctor that is obtainable, the one we will profess to be Our physician, and We learn that the best are to be found in Montpellier, We have therefore written to the professors at the same Academy, as you see from the attached copy, and We send the original itself to you here, with the order that you hand over the letter to the professors; and as it is appropriate that We let this be known there at court, you could therefore also let this come to the knowledge of the royal ministers in the way you think best.

And if you will have already left before the arrival of this letter and left your secretary there, then you could give him your orders as to how he should behave herein at court, but otherwise he will forward Our letter to the Academy. May you act in accordance herewith. We commend you to God, etc., etc.

Above: Kristina.

Above: Schering Rosenhane.

Kristina's letter to Schering Rosenhane, in response to his letter from Paris, dated February 17/27 (Old Style), 1649

Source:

Riksarkivet, images 288 to 290/pages 280 to 282 in Januari-Februari 1649; Riksregistraturet

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+8cb4d131-9b89-11d5-a701-0002440207bb&s=Balder

The letter:

Christina etc.

Wår ÿnnest etc. Wij Hafwe i förrgår, H:r Ambassadeur Scheringh Rosenhane, beKommet Edert bref daterat Paris d. 12/22 pass: och therhoos lagd een uthförlig relation öfwer Orsaken och tillfälle, till den emellan Regeringen och Parlamentet i Franckrijke opståndne tumulten och oeenigheeten, ståendes an om J Hofwet föllia eller qwar i Staden blifwa skole, och beKlagandes Edert trångmål på penningar dersammastedes. Såsom Oß nu mÿcket ledt är, aff thenne Hårde och starcka rörelsen och mißHälligheeten så widt Hafwa vthbrustit, att them på både sijdor till Wapneskiffte är uthslagen, serdeles wedh thenne tijdh och sakens tillstånd i Tÿsklandh, ther Wij om freden ännu inthet ähr försäkrade, och Man icke weth, Huru Keijsaren och Sfanien Herwedh äre sinnade; Då tÿcker Oß wara bäst, efftersom Wij och Hermed Eder befalle, att J begifwa Eder till Hofwet, och wedh Eder anKomst, och på Edert angifwande förmedelst förre Creditiver, condolere Drotningen Regentinnan Heröfwer medh behörlige curialier och construtioner, af Wårt medhlijdande och gode affection och begärligheet till att wara Henne och Konungen i all giörlig och möijelig måtto till någon adsistence och tienst; Oppehållandes Eder wedh Hofwet till des J Wår annan wijdare ordres Herom beKommer. Och alldenstund Wij wäl Kunne besinna Eder icke mächta föllia och blifwa Hoos Hofwet vthan tämmelig beKostnadt, så endoch Wij wele förmoda, att än ingen nödh thervppå skall Eder incommodera, sedan J ett åhrs deputat vthbeKommit Hafwe, icke desto minder wele Wij wed nästa post giöra Eder een wäxell på någre penning:r vthöf:r Eder till Hielp i Speserne. Elliest wele J och giöra Eder flijth, att medh första senda Oß Hijthöfwer ChröningzKiortelen och Hwadh flerre saker till Wårt behof den ähre bestelte; Efftersom Wij inthet twifle, att Wår förre wexell ju är öf:rKommen, och Carl Soop Kan therifrån blifwa expedierat. Och Wij befalle Eder Gudh. etc.

Post Script: Endoch Wij vti sielfwe brefwet månde förmäla, H:r Ambassadeur, att J på förre Creditif skulle sökia Hoos Drottningen Regentinnan audience, Så Hafwe Wij lijkwäl nu sedermehra Hoosgående Handbref förferdigat, thet J wedh Eder anKomst till Hofwet öfwer lefwerera Kunne. Gudh befallat ut in l:ris.

With modernised spelling:

Kristina, etc.

Vår ynnest, etc. Vi have i förrgår, herr ambassadör Schering Rosenhane, bekommit Edert brev, daterat Paris den 12/22 passato, och därhos lagd en utförlig relation över orsaken och tillfälle till den emellan regeringen och Parlamentet i Frankrike uppståndna tumulten och oenigheten, ståendes an om I hovet följe eller kvar i staden bliva skole och beklagandes Edert trångmål på penningar därsammastädes.

Såsom Oss nu mycket lett är av denna hårda och starka rörelsen och misshälligheten så vitt hava utbrustit, att dem på båda sidor till vapneskifte är utslagen, särdeles vid denna tid och sakens tillstånd i Tyskland, där Vi om freden ännu inte är försäkrade, och man icke vet huru kejsaren och Spanien härvid äro sinnade, då tycker Oss vara bäst, eftersom Vi ock härmed Eder befalle att I begive Eder till hovet och vid Eder ankomst och på Edert angivande förmedelst förra kreditiver kondolere drottningen-regentinnan häröver med behörliga kurialier och konstruktioner av Vårt medlidande och goda affektion och begärlighet till att vara henne och konungen i all görlig och möjlig måtto till någon assistens och tjänst, uppehållandes Eder vid hovet till dess I Vår annan vidare ordres härom bekommer.

Och alldenstund Vi väl kunne besinna Eder icke mäkta följa och bliva hos hovet utan tämlig bekostnad, så ändock Vi vele förmoda att än ingen nöd däruppå skall Eder inkommodera, sedan I ett års deputat utbekommit hava, icke desto mindre vele Vi vid nästa post göra Eder en växel på några penningar utöver Eder till hjälp i spetserna. Eljest ville I ock göra Eder flit att med första sända Oss hitöver kröningskjorteln och vad flera saker till Vårt behov den äro beställda, eftersom Vi inte tvivle att Vår förra växel ju är överkommen, och Carl Soop kan därifrån bliva expedierad. Och Vi befalle Eder Gud, etc.

Postskriptum.

Ändock Vi uti själva brevet månde förmäla, herr ambassadör, att I på förra kreditiv skulle söka hos drottningen-regentinnan audiens, så have Vi likväl nu sedermera hosgående handbrev förfärdigat, det I vid Eder ankomst till hovet överleverera kunna. Gud befallat, ut in litteris.

French translation (my own):

Christine, etc.

Notre faveur, etc. Avant-hier, Monsieur l'ambassadeur Schering Rosenhane, Nous avons reçu votre lettre, datée de Paris, le 22/12 du passé, et qui y est jointe est un compte rendu détaillé de la cause et de l'occasion du tumulte et de la discorde qui s'éleva entre le gouvernement et le Parlement en France, vous demandant si vous deviez suivre la cour ou rester dans la ville, et déplorant votre manque d'argent là-bas.

Comme Nous sommes maintenant profondément attristées par ce mouvement dur et fort et par la discorde qui a éclaté jusqu'à présent, que les deux côtés soient poussés à changer d'armes, surtout en ce moment et compte tenu de l'état des choses en Allemagne, où Nous sommes pas encore assurées de la paix, et on ne sait pas ce que l'Empereur et l'Espagne ont en tête à ce sujet, alors Nous pensons qu'il est préférable, car Nous vous ordonnons aussi par la présente de vous rendre à la cour et, à votre arrivée et sur votre indication, par des lettres de créance antérieures, pour présenter désormais mes condoléances à la reine-régente avec les soins et constructions appropriés de Notre compassion, de Notre bonne affection et de Notre empressement à lui être utile et à lui rendre service, ainsi qu'au roi, dans toutes les mesures possibles et possibles. Vous resterez à la cour jusqu'à ce que vous receviez Nos autres ordres à ce sujet.

Et parce que Nous pourrions très bien considérer que vous ne pourriez peut-être pas suivre et rester à la cour sans dépenses considérables, même si Nous voudrions supposer qu'aucun besoin supérieur ne vous satisfera, puisque vous êtes député depuis un an, Nous voudrions néanmoins vous faire au prochain poste un échange de quelques argent en plus pour vous aider à la tête. Au reste, que vous aussi fasse de votre mieux pour Nous envoyer ici la robe de couronnement et toutes autres choses pour Nos besoins qui ont été commandées, car Nous ne doutons pas que Notre dernier échange ait été reçu, et que Charles Soop puisse être expédié à partir de là. Et Nous vous recommandons à Dieu, etc.

Apostille.

Bien que dans la lettre elle-même Nous ayons dit, Monsieur l'ambassadeur, que vous deviez demander audience à la reine-régente sur la base de vos pouvoirs précédents, Nous avons néanmoins préparé une lettre manuscrite à joindre, que vous pourrez remettre à votre arrivée à la cour. Nous vous recommandons à Dieu, ut in litteris.

English translation (my own):

Kristina, etc.

Our favour, etc. The day before yesterday, Lord Ambassador Schering Rosenhane, We received your letter, dated Paris, the 12/22 of last month, and included with it is a detailed account of the cause and occasion of the tumult and discord that arose between the government and Parliament in France, asking whether you shall follow the court or remain in the city, and lamenting your lack of money there.

As We are now greatly saddened by this harsh and strong movement and the discord that has erupted so far, that they on both sides are driven to a change of arms, especially at this time and with the state of things in Germany, where We are not yet assured of peace, and one does not know what the Emperor and Spain have in mind about this, then We think it best, as We also hereby command you to go to the court and on your arrival and at your indication, by means of previous credentials, to condole the Queen Regent hereafter with the proper curials and constructions of Our compassion and good affection and eagerness to be of any assistance and service to her and the King in all feasible and possible measure. You will stay at court until you receive Our other further orders about this.

And because We well could consider that you might not to be able to follow and stay at court without considerable expense, so although We would want to suppose that no need above that will accommodate you, as you have been a deputy for a year, We nevertheless would like to make you at the next post an exchange of some money in addition to you to help at the head. For the rest, may you also do your best to send to Us over here the coronation dress and whatever other things for Our needs that have been ordered, as we have no doubt that Our last exchange has been received, and that Carl Soop can be expedited from there. And We commend you to God, etc.

Postscript.

Although in the letter itself We said, Lord Ambassador, that you were to seek an audience with the Queen Regent on the previous credential, We have nevertheless now prepared a handwritten letter to be enclosed, which you can hand over upon your arrival at court. We commend you to God, ut in litteris.

Above: Kristina.

Above: King Louis XIV of France.

Above: Anne of Austria, queen regent of France.

Above: Schering Rosenhane.