Source:
Riksarkivet, page 3 in Brev till Kungl. Maj:t; Korrespondenten Jonas Cling; Ordinarie beskickningar 1625-1806; Svenska beskickingars till Frankrike brev och arkiv 1625-1806; Diplomatica Gallica 1542-1809
The letter:
Stormächtigeste Drottningh
AllerNådigste Fröken
E:s Kongl. M:tt täcktes sigh nådigst låta behagha at iagh bredhe widh mine ordinarie relationer till Cantzlijt, tagher migh then stoora dristigheten E:s K: M:tt ochså à part undertidhen uthi allsomstörsta vnderdånigheet utförligare berätta och utläggia någon förnämsta sakernas omständigheeter, som på thenne orthen passera, ther medh at noghare fullgiöra min underdånighe ödmiuke skÿldigheet och tienst, som H:s K: M:tt nådigst hafwer täcktz migh uppåläggia. Belangande närwarande conjoincture, så wäxer then diuision, som ähr emillan Drottningen och Prince de Conde ännu dagheligen till, och hafwer ett slätt utseende; Duc d'Orleans ähr såsom Mediator och låta märkia sigh wara mÿcket bekÿmbrat theröfwer, at han intett Kan finna någon förmedlingh häruthinnan till deß bijläggningh; Campagnen går för thenne orsaken skull nÿttigt uth, effter troupperna intett förstå sigh wäl tillsammans, och man måste hafwa ögon uppå hwart thetta will utslå; och peuplens inclination ähr partagerat, somligh, twiffla om Princens dessein, män mästedeelen aff inbiten haat till Cardinalen applaudera honom. Drottningen sende för några daghar sedhan till Duc d'Orleans, och begäradhe han wille förklara sigh på 3 puncter, om han approberade 1. att Princens troupper hölle sigh afsöndrade ifrån Arméen. 2. Att Mons:r de Bouteuille fortificerade Bellegarden uthan Kongens ordre, och 3. att Princen låte inläggia Spansk garnison uthi Stenaÿ; män han swaradhe inteth strax ther på, uthan wille haffwa tijdh at betänckia sigh, och först erfahra om sådant befinnes wara i sanningh, i medler tijdh hafwer han warit uthi åtskillighe långe conferencer medh Prince de Condé. Hwadh then första puncten angår, så ähr thet wist at Princen hafwer, under prætext at honom skall wara gifwen orsak till nÿa mißtanckar, förhållit att här till Mons:r de Valon sin reesa, som skulle commendera hans troupper, och conjungera sigh medh Mar:al d'Aumont uthi nödhfall. Medh Bellegardens befästningh ähr thet och Klart, Män sidst Stenaÿ belangande, så föregifwer Princen, at the 400 man Spanier som Madame de Longueville och Mar:al Turene hafwa inlåtit uthi stadhen, ähre ther ännu qware, och at man intett Kan drifwa them uth, för än tidhen Kommer som the ähre förlijkte om, män at the sedhan hafwa förstärkt sigh till 800 man, ähr thet hemlighen uthan hans wetenskap, och hafwer garnisonen uthi Citadellen beKendt att the intett hafwa Kunnat märkia när sådant ähr skedt. M:r Chasteauneauf, Premier Presidenten och Coadjuteuren (: hwilken håller sigh nu in till drånningen, för Madame de Cheureuses skull, sedhan Princen söndradhe thet gifftermål som war beslutit emillan Prince de Contij och hennes dotter Mademoiselle de Cheureuse :) ähre the som drottningen nu mäst tagher sine nådh uthaff, och säies wara uthaff theras ingifwande att alla Cours Souueraines och Stadz-Magistraten Kallades i går på Palais Roÿal, och att Coadjuteuren skulle hafwa fattat thenne Kongens Declaration, som här hoos fölier trÿkta emot Prince de Conde, som gaffs at hwarthera en Copie uthaff, theruthinnan ochså war infördt att Princen hafwer welat intagha Haure de Grace igenom Surprise, och låtit upslå i alla gatuhörnen här i Paris uproriske Placarts, män som Duc d'Orleans i går mårgons Kom på Palais Roÿal för än Parlementetz deputerade wore Komne, och laß samma skrifft, ströck han thet uth medh en penna, och lät stå alt thet andra, föregifwandes at man intett skulle påläggia Princen thet men intet Kunne bewisa, efftersåsom the som hafwa stått sin rätt uthi Haure de Grace, intett hafwa beKändt någon tingh på honom, och man eij heller Kan säia att han har befalt utgå några skriffter, fast än the ähre trÿckte i hans nampn. Theßföruthan hålles ochså wist före, at Drottningen igenom theras rådh hafwer, nu alldeles öfwergifwit Cardinalens interesse, och sendt ordre till honom uthi Broel, at han skall begifwa sigh ther ifrån åt Jtalien, somlighe willia säia till Turin, och somlighe till Modene. J mårgon bittidha läre Prince de Conde swara uthi Parlamentet på alla the beskÿllningar, som Kongen hafwer honom pålagt. Huru widare går läre fuller alt brista vth på Rijkzdaghen, och ähr ännu disputen hwarest then skall hållas; Duc d'Orleans, Princen och Noblessen willia änteligen thet skall skee här i Paris, män Drånningen står ther emot, och sägher sigh allaredho hafwa skrifwit Honom uth till Tours. Hwadh mehra Kan wara förefallit, refererar iagh migh vnderdånigast till mine rapporter som ähro stälte på Cantzlijt, Och befaller här mèdh E: K: M:tt uthi Gudz Nådighe protection till all Kongeligh prosperitet och lÿckeligh Regieringh, och migh uthi E: K: M:tz gunst och nådhe Vnderdånigast ödmiukeligen. Aff Paris den 8/18 Augusti 1651.
E:s Kongl. M:tz
Wnderdånigste hörsamme
tienare.
Jonas Cling
With modernised spelling:
Stormäktigaste Drottning,
Allernådigste Fröken,
Eders Kungliga Majestät täcktes sig nådigst låta behaga att jag bredvid mina ordinarie relationer till Kansliet tager mig den stora dristigheten Eders Kungliga Majestät också à part undertiden uti allsomstörsta underdånighet utförligare berätta och utlägga någon förnämsta sakernas omständigheter som på denna orten passera, därmed att nogare fullgöra min underdåniga, ödmjuka skyldighet och tjänst som Hans Kungliga Majestät nådigst haver täckts mig uppålägga.
Belangande närvarande konjunktur, så växer den division som är emellan drottningen och prins de Condé ännu dagligen till och haver ett slätt utseende; duc d'Orléans är såsom mediator och låta märka sig vara mycket bekymrad däröver att han inte kan finna någon förmedling härutinnan till dess biläggning. Kampanjen går för denna orsakens skull nyttigt ut, efter trupperna inte förstå sig väl tillsammans, och man måste hava ögon uppå vart detta vill utslå; och pöbelns inklination är partagerad: somliga tvivla om prinsens dessäng, men mestadelen, av inbiten hat till kardinalen, applådera honom. Drottningen sände för några dagar sedan till duc d'Orléans och begärade han ville förklara sig på 3 punkter, om han approberade:
1. att prinsens trupper hölle sig avsöndrade ifrån armén;
2. att monsieur de Bouteuille fortificerade Bellegarden utan kungens order; och
3. att prinsen låte inlägga spansk garnison uti Stenay.
Men han svarade inte strax därpå, utan ville hava tid att betänka sig och först erfara om sådant befinnes vara i sanning; emellertid haver han varit uti åtskilliga långa konferenser med prins de Condé. Vad den första punkten angår, så är det visst att prinsen haver, under pretext att honom skall vara given orsak till nya misstankar, förhållit att härtill monsieur de Valon sin resa, som skulle kommendera hans trupper och konjungera sig med maréchal d'Aumont uti nödfall. Med Bellegardens befästning är det ock klart, men sist Stenay belangande, så föregiver prinsen att de 400 män spanjer som madame de Longueville och maréchal Turenne hava inlåtit uti staden äro där ännu kvara, och att man inte kan driva dem ut förrän tiden kommer som de äro förlikte om, men att de sedan hava förstärkt sig till 800 män, är det hemligen utan hans vetenskap; och haver garnisonen uti citadeln bekänt att de inte hava kunnat märka när sådant är skett.
Monsieur Châteauneuf, premierpresidenten och koadjutorn (vilken håller sig nu in till drottningen, för madame de Chevreuses skull, sedan prinsen söndrade det giftermål som var beslutit emellan prins de Conti och hennes dotter mademoiselle de Chevreuse) äro de som drottningen nu mäst tager sina nåd utav, och säges vara utav deras ingivande att alla kurs suveräns och stadsmagistraten kallades igår på Palais Royal, och att koadjutorn skulle hava fattat denna kungens deklaration, som härhos följer tryckta emot prins de Condé, som gavs att vardera en kopia utav. Därutinnan också var infört att prinsen haver velat intaga Havre de Grâce igenom surpris och låtit uppslå i alla gatuhörnen här i Paris upproriska placarts, men som duc d'Orléans igår morgons kom på Palais Royal förrän Parlementets deputerade vore komna och las samma skrift, ströck han det ut med en penna och lät stå allt det andra, föregivandes att man inte skulle pålägga prinsen det men inte kunne bevisa, eftersåsom de som hava stått sin rätt uti Havre de Grâce inte hava bekänt någonting på honom; och man ej heller kan säga att han har befallt utgå några skrifter, fastän de äro tryckte i hans namn.
Dessförutan hålles också visst före att drottningen igenom deras råd haver nu alldeles övergivit kardinalens interesse och sänt order till honom uti Broël att han skall begiva sig därifrån åt Italien, somliga vilja säga till Turin, och somliga till Modène. Imorgon bittida lär prins de Condé svara uti parlamentet på alla de beskyllningar som kungen haver honom pålagt. Huru vidare går lär fuller allt brista ut på Riksdagen, och är ännu disputen varest den skall hållas; duc d'Orléans, prinsen och noblessen vilja äntligen det skall ske här i Paris, men drottningen står däremot och säger sig allaredo hava skrivit honom ut till Tours.
Vad mera kan vara förefallet, refererar jag mig underdånigast till mina rapporter som äro ställte på Kansliet, och befaller härmed Eders Kungliga Majestät uti Guds nådiga protektion till all kunglig prosperitet och lycklig regering, och mig uti Eders Kungliga Majestäts gunst och nåde underdånigast ödmjukligen. Av Paris, den 8/18 augusti 1651.
Eders Kungliga Majestäts
underdånigste hörsamme
tjänare.
Jonas Cling.
French translation (my own):
Très Puissante Reine,
Très Gracieuse Mademoiselle,
Il a gracieusement plu à Votre Majesté Royale de me permettre, en plus de mes relations ordinaires avec la Chancellerie, de prendre la grande liberté de parfois aussi en dehors d'eux pour dire et expliquer à Votre Majesté Royale dans la plus grande soumission et avec quelque détail les circonstances des choses qui se passent en ce lieu, pour remplir ainsi plus soigneusement mon devoir et mon service humbles et soumis que Votre Majesté Royale a bien gracieusement voulu m'imposer.
En ce qui concerne l'état actuel des choses, la division qui existe entre la reine et le prince de Condé s'accroît encore de jour en jour, et a un aspect lisse; le duc d'Orléans agit comme médiateur et s'en montre très soucieux de ne trouver ici aucune médiation pour son règlement. Pour cette raison, la campagne s'avère bénéfique, car les troupes ne se comprennent pas bien, et il faut garder un œil sur où cela se passera; et le penchant du peuple est partagé: certains doutent du dessein du prince, mais la plupart, par haine invétérée contre le cardinal, l'applaudissent. La reine a envoyé il y a quelques jours au duc d'Orléans et lui a demandé de s'expliquer sur 3 points, s'il approuvait:
1. que les troupes du prince se tenaient séparées de l'armée;
2. que M. de Bouteuille a fortifié Bellegarde sans les ordres du Roi; et
3. que le prince avait une garnison espagnole stationnée à Stenay.
Mais il ne répondit pas immédiatement, mais voulait avoir le temps de réfléchir et de découvrir d'abord si de telles choses s'avéraient vraies; cependant, il a été dans plusieurs longues conférences avec le prince de Condé. Sur le premier point, il est certain que le prince a, sous prétexte de lui donner de nouveaux soupçons, fait venir dans celle-ci M. de Valon, qui commanderait ses troupes et se joindrait au maréchal d'Aumont en cas de urgence. Quant à la fortification de Bellegarde, elle est claire aussi, mais en ce qui concerne Stenay, le prince prétend que les 400 Espagnols que Madame de Longueville et le maréchal de Turenne ont laissé entrer dans la ville sont toujours là, et qu'ils ne peuvent être chassés jusqu'au moment où ils se réconcilieront, mais qu'ils se sont fortifiés depuis à 800 hommes, c'est secrètement à son insu; et la garnison de la citadelle avoua qu'elle n'avait pu s'apercevoir qu'une telle chose s'était produite.
Monsieur Châteauneuf, le premier-président et le coadjuteur (qui se range désormais du côté de la reine, pour l'amour de Madame de Chevreuse, puisque le prince a dissous le mariage qui avait été décidé entre le prince de Conti et sa fille Mademoiselle de Chevreuse) sont ceux dont la reine prend maintenant ses faveurs, et on dit que c'est de leur soumission que tous les souverains de la cour et les magistrats de la ville ont été convoqués hier au Palais Royal, et que le coadjuteur aurait pris cette déclaration du roi qui est ci-jointe imprimée contre le prince de Condé, dont chacun reçut un exemplaire. A l'intérieur il était aussi inséré que le prince avait voulu prendre le Havre de Grâce par surprise et avait fait afficher des pancartes insurrectionnelles à tous les coins de rue ici à Paris, mais comme le duc d'Orléans est venu au Palais Royal hier matin devant les députés du Parlement était arrivé et avait lu la même lettre, il la barra d'une plume et laissa tout le reste debout, prétendant qu'ils ne l'imposeraient pas au prince mais ne pouvaient pas le prouver, car ceux qui avaient tenu leur droit au Havre de Grâce ne l'avaient pas fait. lui avoua quoi que ce soit; on ne peut pas non plus dire qu'il ait ordonné la publication de lettres, bien qu'elles soient imprimées en son nom.
Outre cela, il est également certain que la reine, par leur avis, a maintenant complètement abandonné l'intérêt du cardinal et lui a envoyé des ordres à Broël pour qu'il parte de là pour l'Italie, certains disent à Turin, et certains à Modène. Demain de bonne heure, le prince de Condé répondra au Parlement de toutes les accusations que le Roi a portées contre lui. Comment cela va-t-il plus loin, tout éclatera certainement au Conseil, et la dispute est encore là où elle doit se tenir; le duc d'Orléans, le prince et la noblesse veulent enfin qu'elle ait lieu ici à Paris, mais la reine s'y oppose et dit qu'elle l'a déjà envoyé à Tours.
Quoi qu'il en soit, je me réfère très soumisement à mes rapports qui ont été déposés à la Chancellerie, et je recommande par la présente Votre Majesté Royale à la protection gracieuse de Dieu, à toute prospérité royale et à un règne heureux, et je me recommande très soumisement et humblement à la faveur et à la grâce de Votre Majesté Royale. De Paris, le 8/18 août 1651.
De Votre Majesté Royale
le très soumis et obéissant
serviteur
Jonas Cling.
English translation (my own):
Most Powerful Queen,
Most Gracious Lady,
It has graciously pleased Your Royal Majesty to allow me, in addition to my ordinary relations with the Chancellery, to take the great liberty of sometimes also apart from them to tell and explain to Your Royal Majesty in the utmost submission and in some detail the circumstances of the things that pass in this place, thus to more carefully fulfill my submissive, humble duty and service which Your Royal Majesty has most graciously deigned to impose upon me.
As regards the present state of affairs, the division which exists between the Queen and the Prince de Condé is still daily increasing, and having a smooth appearance; the Duke of Orléans is acting as a mediator and shows himself to be very concerned about it that he cannot find any mediation here for its settlement. For this reason, the campaign turns out beneficially, as the troops do not understand each other well, and one must keep an eye on where this will turn out; and the inclination of the people is divided: some doubt the Prince's design, but most people, out of inveterate hatred for the Cardinal, applaud him. The Queen sent a few days ago to the duc d'Orléans and requested him to explain himself on 3 points, if he approved:
1. that the Prince's troops kept themselves separated from the army;
2. that Monsieur de Bouteuille fortified Bellegarde without the King's orders; and
3. that the Prince had a Spanish garrison stationed in Stenay.
But he did not answer immediately, but wanted to have time to consider and first find out if such things were found to be true; however, he has been in several long conferences with the Prince de Condé. As regards the first point, it is certain that the Prince has, under the pretext of giving him cause for new suspicions, arranged for Monsieur de Valon's journey to this, who would command his troops and conjoin with the Maréchal d'Aumont in case of emergency. As for the fortification of Bellegarde, it is also clear, but as far as Stenay is concerned, the Prince pretends that the 400 Spaniards whom Madame de Longueville and the Maréchal de Turenne have allowed into the city are still there, and that they cannot be driven out until the time comes when they are reconciled, but that they have since strengthened themselves to 800 men, it is secretly without his knowledge; and the garrison in the citadel confessed that they had not been able to notice when such a thing had happened.
Monsieur Châteauneuf, the Premier President and the coadjutor (who is now siding with the Queen, for Madame de Chevreuse's sake, as the Prince dissolved the marriage which had been decided between the Prince de Conti and her daughter Mademoiselle de Chevreuse) are those from whom the Queen now takes her favours, and it is said to be from their submission that all the court's sovereigns and the city magistrates were summoned yesterday at the Palais Royal, and that the coadjutor would have taken this King's declaration which is herewith printed against the Prince de Condé, of which each was given a copy. Inside it was also inserted that the prince had wanted to take Havre de Grâce by surprise and had insurrectionary placards posted in all the street corners here in Paris, but as the Duke of Orléans came to the Palais Royal yesterday morning before the deputies of the Parliament had arrived and read the same letter, he crossed it out with a pen and left everything else standing, pretending that they would not impose it on the Prince but could not prove it, as those who had stood their right in Havre de Grâce had not confessed anything to him; nor can it be said that he has ordered any letters to be published, although they are printed in his name.
Besides this, it is also certain that the Queen, through their advice, has now completely abandoned the Cardinal's interest and sent orders to him at Broël that he should depart from there for Italy, some say to Turin, and some to Modena. Early tomorrow, the Prince de Condé will answer in Parliament to all the accusations the King has made against him. How it goes further, it will certainly all break out in the Council, and the dispute is still where it should be held; the Duke of Orléans, the Prince and the nobility finally want it to take place here in Paris, but the Queen stands against it and says she has already sent him out to Tours.
Whatever else may appear, I most submissively refer back to my reports which have been placed in the Chancellery, and I hereby commend Your Royal Majesty to God's gracious protection and to all royal prosperity and a happy reign, and I most submissively and humbly commend myself to Your Royal Majesty's favour and grace. From Paris, August 8/18, 1651.
Your Royal Majesty's
most submissive and obedient
servant
Jonas Cling.
Above: Kristina.
Above: Anne of Austria, Queen Regent of France.
Above: Louis II de Bourbon, the Prince de Condé.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
