Source:
Mémoires concernant Christine, volume 2, page 201, Johan Arckenholtz, 1751
The report (with Kristina's comments in italics and parentheses):
Rapport du Mémoire de Charles Broberg.
Les Sommaires en marges sont écrits de la main de la Reine.
Considérant que son Père & tous ses frères ont eu l'honneur & le bonheur de ne servir que la Reine, & que la plûpart d'eux ont même fini la vie dans son service, il assure, que la seule appréhension d'en être privé sera capable de faire mourir de douleur & lui, & son frère, Antoine, & que rien autre n'a été la cause des grandes maladies de l'un & de l'autre, dont celle d'Antoine ne peut pas manquer de l'achever, étant tout à fait irrémédiable. C'est aussi ce que l'a obligé d'entreprendre ce pénible voïage, non obstant l'indisposition où il se trouve, afin de supplier Sa Majesté de lui continuer ses bonnes graces, & de vouloir par sa bonté le relever lui & son frère de leurs peines. (Qu'ils ne fassent pas des sottises, & je les conserverai toûjours dans mes bonnes graces.)
La grace que lui, Charles Broberg, demande très-humblement en son particulier, c'est, qu'il plaise à la Reine de lui accorder sous le titre de Directeur, la charge de Président de Norköping, puisque déjà depuis l'an 1678., Sa Majesté lui en a donné son brêvet, laquelle charge il se promèt de pouvoir éxercer non moins pour le bon service de la Reine, que pour le bien & l'utilité de la ville, qu'il aura à cœur. (Cela ne se peut. Je le révoque.)
Et puisque la pension de 800. Ecus argent de Suède, dont par la grace de la Reine il a joui jusqu'à présent, ne peut lui suffire pour y subsister selon le respect dû à la Reine; il supplie très-humblement Sa Majesté de la vouloir argumenter de 400. Ecus & d'ordonner qu'il la puisse avoir par les mêmes moïens qu'on la lui a païée jusques ici. (Je ne veux ni la lui ôter ni l'augmenter.)
Il représente aussi que durant trois ans une facheuse maladie l'a tenu la plûpart du tems au lit, & lui a fait consumer plus qu'il n'a au monde, pour sa guérison, desorte qu'il se trouve fort en detté, & que si Mr. Texeira ne lui eut fourni, sur l'obligation de son frère Antoine, de quoi faire le voïage, il n'auroit jamais eu le bonheur d'exposer, comme il fait, ses nécessités à S. M. qu'il supplie très-humblement d'user de compassion & de lui faire charité de quelque chose dont il puisse satisfaire à ses dettes. (Il pouvoit s'épargner ce voïage. Je suis pourtant disposée à lui faire quelque gratification. Voïez & projettez ce qu'on pourra faire.)
Pour son frère Antoine, il prend Dieu à témoin qu'il a toûjours eu l'intention de bien servir la Reine. Il avoue qu'il est très-juste que chacun rende compte de ses faits, & se réjouït de ce que son Excellence le Gouverneur Général, qui rigoureusement a fait revoir & éxaminer tous ses livres & Comptes dans le Conseil de la Chambre, aussi bien que par des Personnes privées & très-versées dans ces matières, n'a pourtant pas trouvé qu'il ait commis aucune infidélité, ni aucune faute digne d'être notée. Seulement il a fait quelque observation sur une somme de mille écus, qu'il avoit reçuë pour aller rencontrer S. E. Mgr. le Marquis en Skonen. Mais après que lui Broberg a remontré que cet argent fut emploïé pour défraïer S. E. Mgr. le Marquis tant pour sa demeure à Helsingbourg que pour tout son voïage jusqu'à Stockholm, & que S. E. a témoigné que c'est la vérité, le Gouverneur Général lui en a donné aussi sa décharge, & Broberg supplie très-humblement S. M. de la vouloir confirmer, afin que sa femme & ses enfans, qui n'en sont point informés, n'en soïent point inquiétés après sa mort qu'il voit prochaine. (Il ne fait qu'éxécuter mes ordres, & on fait bien de s'y soumettre. J'approuve tout ce qu'a fait le Gouverneur Général.)
De plus, se voïant chargé de femme & d'enfans & d'une grande famille, & n'aïant d'autre refuge que la seule bonté & clémence de la Reine dans sa nécessité, qu'il proteste être plus grande qu'on ne sauroit croire; il supplie très-humblement S. M. d'augmenter sa pension de seulement cent écus par an, & lui faire la grace de la pouvoir toucher à la St. Jean, afin qu'il puisse faire à tems la provision de son ménage. (J'y consens.)
Enfin, il supplie très-humblement S. M. de lui renouveller ses graces & de lui octroïer la confirmation de celle qu'Elle lui fit si bénignement il y a quelques années par la donation de Carris, pour pouvoir se relever des procés & des embarras, où innocement il est tombé, & pour pouvoir laisser, en mourant quelque peu de subsistance à sa femme & à ses enfans qui sans cette grace & la protection de S. M. resteront infailliblement misérables. (J'y consens, mais je veux auparavant savoir, si le Gouv. Gén. n'a rien de contraire à me représenter là-dessus. Enfin, il aura cela, ou quelque autre grace.)
CHRISTINE ALEXANDRA.
Faites voir cette résolution au Gouverneur Général.
Swedish translation (my own):
Rapporten av memoaren av Carl Broberg.
Sammanfattningarna i marginalen är handskrivna av Drottningen.
Med tanke på att hans far och alla hans bröder hade äran och lyckan att endast tjäna Drottningen, och att de flesta av dem till och med avslutade sitt liv i hennes tjänst, försäkrar han att den enda farhågan att bli berövad kommer att kunna göra både honom och hans bror, Anton, dö av smärta, och att inget annat har varit orsaken till bådas stora sjukdomar, av vilka den av Anton inte kan misslyckas med att avsluta det, eftersom de är helt ohjälpliga. Det är också det som tvingade honom att företa denna plågsamma resa, utan att hindra den ohälsa, i vilken han befinner sig, för att be Hennes Majestät att fortsätta hennes goda nåder och genom hennes vänlighet att lyfta honom och hans bror ur deras sorger. (Låt dem inte göra något dumt, och jag vill alltid gärna behålla dem i min goda nåd.)
Den nåd, som han, Carl Broberg, mycket ödmjukt ber om i sitt privatliv, är att det må behaga Drottningen att förläna honom under direktörstitel tjänsten som president i Norrköping, enär Hennes Majestät redan sedan år 1678 har givit honom hennes patent, som han lovar att kunna utöva inte mindre för Drottningens goda tjänst än för stadens bästa och nytta, som han kommer att ha på hjärtat. (Det kan inte vara den. Jag återkallar honom.)
Och sedan pensionen av 800 kronor silver från Sverige, som han av Drottningens nåd hittills åtnjutit, icke kan vara tillräcklig för att han där efter den aktning Drottningen tillkommer; han ber mycket ödmjukt Hennes Majestät att argumentera för den för 400 kronor och befalla, att han må äga den på samma sätt, som han har fått betalt för den hittills. (Jag vill inte ta bort den eller öka den.)
Han representerar också att en olycklig sjukdom under tre år höll honom mestadels i sängen och fick honom att konsumera mer än han har i världen för sitt botemedel, så att han hamnar i skuld, och att om herr Texeira inte hade gjort det. förutsatt honom, på sin bror Antons skyldighet, med tillräckligt för att göra resan, skulle han aldrig ha haft lyckan att, som han gör, avslöja sina förnödenheter för Hennes Majestät, som han ber mycket ödmjukt att visa medlidande och ge honom. välgörenhet av något som han kan betala sina skulder med. (Han skulle kunna bespara sig denna resa. Ändå är jag beredd att ge honom lite tillfredsställelse. Se och projektera vad man kan göra.)
När det gäller sin bror Anton tar han Gud till vittnes att han alltid hade för avsikt att tjäna Drottningen väl. Han medger att det är mycket rättvist, att envar skall redogöra för sina gärningar, och gläder sig över att Hans Excellens Generalguvernören, som rigoröst lät granska och granska alla sina böcker och räkenskaper i Kammarrådet, samt av privata personer och väl bevandrad i dessa frågor, fann dock inte att han gjort sig skyldig till någon otrohet, inte heller något fel värdigt att anmärkas. Han gjorde endast någon observation på en summa av tusen kronor, som han fått för att gå och träffa Hans Excellens Markisen av Skånen. Men sedan han, Broberg, visat, att dessa pengar använts för att försvara Hans Excellens Markisen både för hans hem i Helsingborg och för hela resan till Stockholm, och att hans excellensen vittnade att detta är sanningen, har Generalguvernören också givit honom. hans utskrivning, och Broberg ber mycket ödmjukt Hennes Majestät att bekräfta det, så att hans hustru och barn, som inte är underrättade, inte må bli oroliga efter hans död, som han ser närma sig. (Han utför bara mina befallningar, och man gör klokt i att följa dem. Jag godkänner allt som Generalguvernören har gjort.)
Dessutom, eftersom han ser sig bemödd med hustru och barn och en stor familj och inte har någon annan tillflykt än Drottningens enda vänlighet och nåd i hans nöd, låt honom protestera att han är större än man kan tro; han ber mycket ödmjukt Hennes Majestät att höja hans pension med endast hundra kronor om året och göra honom den nåd att kunna träffa honom på Johannesdagen, så att han i tid kan försörja sitt hushåll. (Jag samtycker därtill.)
Slutligen ber han mycket ödmjukt Hennes Majestät att förnya hennes nåder till honom och att ge honom bekräftelsen på det som hon gav honom så välvilligt för några år sedan genom donationen av Carris, för att kunna återhämta sig från rättegångarna och pinsamheter, i vilka han oskyldigt föll, och för att efter sin död kunna lämna något uppehälle åt sin hustru och sina barn, som utan denna nåd och beskydd från Hennes Majestät blir ofelbart bedrövliga. (Jag håller med, men först vill jag veta om Generalguvernören har något som strider mot att representera mig i detta. Till sist kommer han att ha det, eller någon annan nåd.)
Kristina Alexandra.
Visa denna resolution för Generalguvernören.
English translation (my own):
Report of the memorandum by Carl Broberg.
The summaries in the margins are handwritten by the Queen.
Considering that his father and all his brothers had the honour and the happiness of serving only the Queen, and that most of them even ended their life in her service, he assures that the only apprehension of being deprived will be able to make both him and his brother, Anton, die of pain, and that nothing else has been the cause of the major illnesses of both, of which that of Anton cannot fail to finish it, being quite irremediable. It is also what obliged him to undertake this painful journey, not obstructing the indisposition in which he finds himself, in order to beg Her Majesty to continue her good graces, and by her kindness to raise him and his brother out from their sorrows. (Let them not do anything stupid, and I will always keep them in my good graces.)
The grace which he, Carl Broberg, asks for very humbly in his private life, is that it may please the Queen to grant him, under the title of Director, the office of President of Norrköping, since already since the year 1678 Her Majesty has given him her patent, which he promises to be able to exercise no less for the good service of the Queen than for the good and usefulness of the city, which he will have at heart. (It cannot be. I am revoking him.)
And since the pension of 800 crowns of silver from Sweden, which, by the Queen's grace, he has enjoyed until now, cannot be sufficient for him to subsist there according to the respect due to the Queen; he very humbly begs Her Majesty to argue for it for 400 crowns and to order that he may have it by the same means that he has been paid for it heretofore. (I don't want to take it away or increase it.)
He also represents that for three years an unfortunate disease kept him most of the time in bed, and made him consume more than he has in the world for his cure, so that he finds himself in debt, and that if Mr. Texeira had not provided him, on the obligation of his brother Anton, with enough to make the journey, he would never have had the happiness of exposing, as he does, his necessities to Her Majesty, whom he begs very humbly to be compassionate and to give him charity of something with which he can satisfy his debts. (He could spare himself this journey. Yet I am prepared to give him some gratification. See and project what one can do.)
As for his brother Anton, he takes God to witness that he always intended to serve the Queen well. He admits that it is very fair that everyone should give an account of his deeds, and is delighted that His Excellency the Governor General, who rigorously had all his books and accounts reviewed and examined in the Council of the Chamber, as well as by private persons and well versed in these matters, did not find, however, that he committed any infidelity, nor any fault worthy of being noted. He only made some observation on a sum of one thousand crowns, which he had received to go and meet His Excellency the Marquis of Skånen. But after he, Broberg, demonstrated that this money was used to defray His Excellency the Marquis both for his home in Helsingborg and for his entire trip to Stockholm, and that His Excellency testified that this is the truth, the Governor General has also given him his discharge, and Broberg very humbly begs Her Majesty to confirm it, so that his wife and children, who are not informed, may not be worried after his death, which he sees approaching. (He is only carrying out my orders, and one does well to abide by them. I approve of everything the Governor General has done.)
Moreover, seeing himself burdened with a wife and children and a large family, and having no other refuge than the sole kindness and clemency of the Queen in his necessity, let him protest that he is greater than one can believe; he very humbly begs Her Majesty to increase his pension by only one hundred crowns a year, and to do him the grace of being able to see him on St. John's Day, so that he can make the provision for his household in time. (I consent to that.)
Finally, he very humbly begs Her Majesty to renew her graces to him and to grant him the confirmation of that which she gave him so benignly a few years ago by the donation of Carris, in order to be able to recover from the trials and the embarrassments into which he innocently fell, and in order to be able to leave, after his death, some subsistence to his wife and his children, who, without this grace and the protection from Her Majesty, will remain infallibly miserable. (I agree, but first I want to know if the Governor General has anything contrary to representing me on this. Finally, he will have that, or some other grace.)
Kristina Alexandra.
Show this resolution to the Governor General.
.jpg)
.tif.jpg)
.png)
.png)
_-_Nationalmuseum_-_15931.tif.jpg)
