Maria Eleonora's letter to Magnus Gabriel de la Gardie, dated April 6/16 (Old Style), 1648

Source:

Maria Eleonora van Brandenburg (1599-1655), koningin gemalin van Zweden, echtgenote van Gustaaf Adolf II van Zweden, 6 april 1648 en z.d. (G015-1375); Het huis Wasa in Polen, Zweden, Koerland; G015: Collectie Handschriften, 1e serie; Koninklijk Huisarchief, Den Haag

The Royal Collection, The Netherlands; G015-1375

https://www.koninklijkeverzamelingen.nl/archief/g/g015?active-item=g015-1375-1376&view-scans=g015-1375

The letter:

HochWo[hl]Geborner Herr Graff

Dem Selben VorHalt ich nicht Das ich Seine Vnterschietliche Schreiwen entfangen, Deswegen ich mich Kegen Dem Herren Graffen sehr Hochglich bedanke / Vndt mit sonderbaren freiden Dar bei sein gutt meinendes Hertz genuksan Zu erKenen Habe / Wie Woll ich es noch nimalß Von Dem Selben Vorschuldet Habe ich Vorsgier aber Den Herren Graffen Das solches Von mir nimals soll Vorgesen bleiben sondern ich werde mich ieder Zeit daHin bemühen Den Herren Graffen alle freindtschafft in Kegen Fahlle Wider Zu beZeigen Worim ich Werde Wisen Kinen Den Selben gutes Zu thun, Dan ich gleichsam Dar Zu Vorbunden bin, Weil Der Herr Graff meine Basse geHeirhat[et], Welche ich alle Zeit sehr Hochg geliebet [Vndt] Welche ich alle freintschafft noch ferner erWeisen Werde bis in mein ende, bitte auch sehr Höchglich Der Herr Graff wolle es in Keinen ibeln Vormerken Das ich Dem selben auf sein schreiben nicht alsobalt beandwortet dan Gott Weis Das auch meine grose Vnpaßlikeit Daran Vor Hindert in gleigen fall bitt ich Der Herr Graff wolle an meiner bestendigen Affec[t]ion in geringesten nicht Zweifflen sondern sich Vorsgiert Halten Das solange ich lebe Darein Werde Continowiren, ich bin Woll sehr Hoch erfreihet Das meine Hochgerte Hertz alder liebeste Tochtter Die Königin Den Herren Graffen Gustavvs Zu mir [h]eraus Vor etzlige sZeitt geschiken Dan Gott Weis Wie Hoch im Von meines Hoch Seligesten Königes Wegen in alle Zeit gelibet es Hat meine Hochgerte Tochtter mir Daran ein grose Vor[g]nigung gedhan Weill sie mir Kein liber pershon Hat schiken Kenen Dan im Vnt ich es in Hocgster Warheit in So Hochg nach rimen Kan Das ehr in allem so mein bestes Vnt Hocgsten Respekt gesucht Das ich in nu Vnt noch immer genuksam Dar Vor Vorgelten Kan, ich Habe Den selben woll nicht geren so balt Von mir lasen wollen aber ich Habe auf sein Vmstendiges bitten im nicht lengere Dirffen auf Halten Weill Ehr so Hoch Darum bei mir Darum angeHalten ich bin recht iber sein abreise betribet geWesen, ich Hof Der Herr Graff Wirt gleichmesige mir so Zugethan Vor bleiben Wie Der Herr Graff Gustavvs Wie ich Dan Zum beschlus gantz Hochglich im Will gebeten Haben ich Werde im gleichgen fall Kein Zweifel in im setzen Weill ich seh wie Hochg sich der Herr Graff Kegen mich erbiettet welches mich Dan sehr Hochg Vor Obligiret Vnt Vorsgire Dem Selben Das ich in Kegen teill bin Vndt Vorbleibe

Das Herren Graffen Seine

bestendige freindin bis

in mein grab.

Maria Eleonora MP

Stetin

Den 6 aprill

1648

mein Herr Graff ich bitte Der Selbe Wolle Seine Hochgeerte gemalin Vndt Dem Herren Graffen Gustavvs Gustavvs Sohn ser Hochglich meinent Wegen grissen Vnt im so Hoch Danken Vor alle Wolthat Die er mir erWiesen Welches ich rümen soll so lange ich lebe Vnt es mit Dank barem gemmüte erKene

À Monsieur,

Monsieur le Conte Magnus

de la Gardie.

With modernised spelling (with Maria Eleonora's spelling mistakes preserved as much as possible):

Hochwo[hl]geborner Herr Graf,

Demselben vorhalt' ich nicht, dass ich seine unterschiedliche Schreiwen [sic] entfangen [sic], deswegen ich mich gegen dem Herrn Grafen sehr hochlich [sic] bedanke und mit sonderbaren Freuden dabei sein gutmeinendes Herz genugsam zu erkennen habe, wiewohl ich es noch niemals von demselben vorschuldet [sic] habe. Ich vorschier [sic] aber den Herrn Grafen dass solches von mir niemals soll vorgessen [sic] bleiben, sondern ich werde mich jederzeit dahin bemühen, den Herrn Grafen alle Freundschaft in Gegenfalle wieder zu bezeigen; warum ich werde wissen können denselben Gutes zu tun, dann ich gleichsam dazu vorbunden [sic] bin, weil der Herr Graf meine Base geheirat[et], welche ich allzeit sehr hoch geliebt [und] welche ich alle Freundschaft noch ferner erweisen werde bis in mein Ende.

Bitte auch sehr höchlich, der Herr Graf wolle es in keinen übeln vormerken [sic], dass ich demselben auf sein Schreiben nicht also bald beantwortet; dann Gott weiß, dass auch meine große Unpasslichkeit daran vorhindert [sic] in gleichen Fall. Bitt' ich der Herr Graf wolle an meiner beständigen Affek[t]ion in geringsten nicht zweiflen [sic], sondern sich vorschiert [sic] halten, dass so lange ich lebe darein werde kontinuieren.

Ich bin wohl sehr hoch erfreut, dass meine hochgeehrte herzallerliebste Tochter die Königin den Herrn Grafen Gustavus zu mir [h]eraus für etzliche Zeit geschicken, dann Gott weiß wie hoch ihm von meines hochseligsten Königes wegen in alle Zeit geliebt. Es hat meine hochgeehrte Tochter mir daran ein große Vor[g]nügung [sic] getan, weil sie mir kein lieber Person hat schicken können dann ihm; und ich es in hochster [sic] Wahrheit in so hoch nachrühmen kann, dass er in allem so mein Bestes und hochsten [sic] Respekt gesucht, dass ich ihn nu und noch immer genugsam dafür vorgelten [sic] kann. Ich habe denselben wohl nicht gern so bald von mir lassen wollen, aber ich habe auf sein umständiges Bitten ihm nicht längere dürfen aufhalten, weil er so hoch darum bei mir darum angehalten [sic]. Ich bin recht über sein Abreise betrübt gewesen.

Ich hoffe, der Herr Graf wird gleichmässige mir so zugetan vorbleiben [sic] wie der Herr Graf Gustavus, wie ich dann zum Beschluss ganz hochlich [sic] ihm will gebeten haben. Ich werde im gleichen Fall kein Zweifel in ihm setzen, weil ich sehe wie hoch sich der Herr Graf gegen mich erbietet, welches mich dann sehr hoch vorobligiert [sic] und vorschire [sic] demselben dass ich in Gegenteil bin und vorbleibe [sic]

das Herrn Grafen [sic]

seine beständige Freundin bis in mein Grab

Maria Eleonora, m. p.

Stettin, den 6. April 1648.

Mein Herr Graf, ich bitte derselbe wolle seine hochgeehrte Gemahlin und dem Herrn Grafen Gustavus Gustafsson sehr hochlich [sic] meinentwegen grüssen und ihm so hoch danken für alle Wohltat die er mir erwiesen, welches ich rühmen soll so lange ich lebe, und es mit dankbarem Gemüte erkenne.

A Monsieur, Monsieur le comte Magnus de la Gardie.

With modernised spelling:

Hochwo[hl]geborner Herr Graf,

Demselben vorhalt' ich nicht, dass ich seine unterschiedliche Schreiben empfangen, deswegen ich mich gegen dem Herrn Grafen sehr höchlich bedanke und mit sonderbaren Freuden dabei sein gutmeinendes Herz genugsam zu erkennen habe, wiewohl ich es noch niemals von demselben verschuldet habe. Ich versicher aber den Herrn Grafen dass solches von mir niemals soll vergessen bleiben, sondern ich werde mich jederzeit dahin bemühen, den Herrn Grafen alle Freundschaft in Gegenfalle wieder zu bezeigen; warum ich werde wissen können denselben Gutes zu tun, dann ich gleichsam dazu verbunden bin, weil der Herr Graf meine Base geheirat[et], welche ich allzeit sehr hoch geliebt [und] welche ich alle Freundschaft noch ferner erweisen werde bis in mein Ende.

Bitte auch sehr höchlich, der Herr Graf wolle es in keinen Übeln vermerken, dass ich demselben auf sein Schreiben nicht also bald beantwortet; dann Gott weiß, dass auch meine große Unpasslichkeit daran verhindert in gleichen Fall. Bitt' ich der Herr Graf wolle an meiner beständigen Affek[t]ion in geringsten nicht zweifeln, sondern sich versichert halten, dass so lange ich lebe darein werde kontinuieren.

Ich bin wohl sehr hoch erfreut, dass meine hochgeehrte herzallerliebste Tochter die Königin den Herrn Grafen Gustavus zu mir [h]eraus für etzliche Zeit geschicken, dann Gott weiß wie hoch ihm von meines hochseligsten Königes wegen in alle Zeit geliebt. Es hat meine hochgeehrte Tochter mir daran ein große Ver[g]nügung getan, weil sie mir kein lieber Person hat schicken können dann ihm; und ich es in höchster Wahrheit in so hoch nachrühmen kann, dass er in allem so mein Bestes und höchsten Respekt gesucht, dass ich ihn nu und noch immer genugsam dafür vergelten kann. Ich habe denselben wohl nicht gern so bald von mir lassen wollen, aber ich habe auf sein umständiges Bitten ihm nicht längere dürfen aufhalten, weil er so hoch bei mir darum angehalten. Ich bin recht über sein Abreise betrübt gewesen.

Ich hoffe, der Herr Graf wird gleichmässige mir so zugetan verbleiben wie der Herr Graf Gustavus, wie ich dann zum Beschluss ganz höchlich ihm will gebeten haben. Ich werde im gleichen Fall kein Zweifel in ihm setzen, weil ich sehe wie hoch sich der Herr Graf gegen mich erbietet, welches mich dann sehr hoch verobligiert und vorsicher demselben dass ich in Gegenteil bin und verbleibe

des Herrn Grafen

seine beständige Freundin bis in mein Grab

Maria Eleonora, m. p.

Stettin, den 6. April 1648.

Mein Herr Graf, ich bitte derselbe wolle seine hochgeehrte Gemahlin und dem Herrn Grafen Gustavus Gustafsson sehr höchlich meinentwegen grüssen und ihm so hoch danken für alle Wohltat die er mir erwiesen, welches ich rühmen soll so lange ich lebe, und es mit dankbarem Gemüte erkenne.

A Monsieur, Monsieur le comte Magnus de la Gardie.

French translation (my own):

Monsieur le très noble comte,

Je tiens à vous informer que j'ai bien reçu vos diverses lettres, dont je vous remercie très vivement; j'y perçois, avec une joie particulière, la bienveillance de votre cœur, bien que je n'aie jamais rien fait pour la mériter de votre part. Toutefois, je vous assure que je n'oublierai jamais ce geste et que je m'efforcerai toujours, en retour, de vous témoigner toute mon amitié; je veillerai ainsi à vous rendre service, comme je suis tenue de le faire puisque vous avez épousé ma nièce — que j'ai toujours aimée et à qui je continuerai à témoigner toute mon amitié jusqu'à la fin de mes jours.

Je vous supplie également très humblement de ne pas prendre en mauvaise part le fait que je n'aie pas répondu plus tôt à votre lettre, car Dieu sait que ma grande indisposition m'en empêche. Je vous prie de ne pas douter le moins du monde de mon inviolable affection, et d'être assuré que j'y continuerai tant que je vivrai.

Je suis infiniment heureuse que ma très honorée et très chère fille, la reine, m'ait envoyé le comte Gustave pour quelque temps; car Dieu sait combien je l'ai toujours aimé, pour l'amour de mon feu roi. Ma très honorée fille m'a fait grand plaisir en agissant ainsi, car elle n'aurait pu m'envoyer personne qui me fût plus cher; et je puis affirmer en toute vérité qu'il a toujours eu à cœur mes intérêts et veillé à ce que je sois traitée avec le plus grand respect, à tel point que je saurais difficilement le récompenser à sa juste valeur. Je n'aurais pas voulu le laisser repartir si tôt, mais devant son insistance, je n'ai pu le retenir davantage, tant il m'en priait. Son départ m'a véritablement attristée.

J'espère que vous me témoignerez autant d'affection que le comte Gustave, car je compte beaucoup sur vous pour la décision à prendre. Je ne doute pas de vous à cet égard, voyant tout ce que vous entreprenez pour moi, ce dont je lui suis reconnaissante; et je lui assure qu'au contraire, je suis et resterai

de Monsieur le comte

l'amie fidèle jusqu'au tombeau

Marie-Éléonore, m. p.

Stetin, le 6 avril 1648.

Monsieur le comte, je vous prie de bien vouloir transmettre, de ma part, mes salutations les plus chaleureuses à votre très honorée épouse ainsi qu'au comte Gustave Gustafsson, et de remercier ce dernier très sincèrement pour toute la bienveillance dont il a fait preuve à mon égard — bienveillance que je louerai tant que je vivrai et que je reconnais avec gratitude.

A Monsieur, Monsieur le comte Magnus de la Gardie.

Swedish translation (my own):

Högvälbårne herr greve,

Jag undanhåller herr greven inte att jag har mottagit dess åtskilliga skrivelser, för vilka jag betackar mig herr greven mycket högeligen, och jag förnimmer med särskild glädje dess välmenande hjärta, ehuru jag aldrig har förtjänat det från honom. Men jag försäkrar herr greven att detta aldrig skall glömmas av mig, utan jag skall alltid beflita mig om att däremot betyga all vänskap till herr greven; därför skall jag veta att kunna göra honom gott, vartill jag är likaledes förbunden eftersom herr greven har gift sig med min systerdotter, som jag alltid har älskat högt och till vilken jag ytterligare skall fortsätta att bevisa all vänskap intill min ända.

Jag ber också högeligen herr greven att inte ta det illa upp att jag inte har svarat på dess skrivelse tidigare, ty Gud vet att min stora opasslighet hindrar mig från att göra det. Jag ber herr greven att inte tvivla det minsta på min beständiga tillgivenhet, utan att hålla sig försäkrad att jag skall fortsätta däri så länge jag lever.

Jag är väl mycket glad över att min högtärade och hjärtansallrakäraste dotter drottningen har sänt greve Gustaf till mig för en tid, ty Gud vet hur högt jag alltid har älskat honom, för min högsalige konungs skull. Min högtärade dotter har gjort mig en stor förnöjelse häri, ty hon kunde inte ha sänt någon person som var mig kärare än honom; och jag kan med den högsta sanning säga att han alltid har sökt mitt bästa och min högsta respekt i allt så mycket att jag knappt kan belöna honom nog för det. Jag ville inte gärna låta honom lämna mig så snart, men på grund av hans enträget bedjande har jag inte kunnat få hålla honom kvar längre, ty han hade bett mig om det så mycket. Jag var rätt bedrövad över hans avresa.

Jag hoppas att herr greven förblir lika tillgiven mot mig som greve Gustaf, vilket jag ganska högeligen gärna vill ha bett honom om i hans beslut. Jag skall i inget fall sätta tvivl på honom häri, ty jag ser hur mycket herr greven erbjuder sig för mig, vilket jag därför är honom förpliktad; och jag försäkrar honom att jag tvärtom är och förblir

herr grevens

beständiga väninna intill min grav

Maria Eleonora, m. p.

Stettin, den 6 april 1648.

Herr greve, jag ber Er att varmt hälsa Er högtärade gemål och greve Gustaf Gustafsson å mina vägnar och tacka honom så högt för all den välgärning han visat mig, vilken jag skall prisa så länge jag lever, och jag erkänner den med ett tacksamt gemyt.

Till monsieur, herr greve Magnus de la Gardie.

English translation (my own):

High- and Well-Born Lord Count,

I do not withhold from you that I have received your various letters, for which I very greatly thank my Lord Count, and I do quite perceive from them with particular joy your well-meaning heart, although I have never deserved it from you. But I assure my Lord Count that this shall never be forgotten by me, but I shall always strive to testify all friendship to my Lord Count in return; wherefore I will know to be able to do you good, as I am obliged to do because my Lord Count has married my niece, whom I have always loved very much and to whom I shall still further continue to prove all friendship until my end.

I also greatly beg my Lord Count not to take it badly that I have not replied to your letter sooner, for God knows that my great indisposition prevents me from doing so. I beg my Lord Count not to doubt my steadfast affection in the slightest, but keep yourself assured that I will continue in it as long as I live.

I am really very greatly delighted that my highly honoured and most dearly beloved daughter the Queen has sent Count Gustaf to me for a time, as God knows how much I have always loved him, for the sake of my late King. My highly honoured daughter has done me a great pleasure in this, for she could have sent no person dearer to me than him; and I can say with the highest truth that he has always sought my best interests and my highest respect in everything so much that I can scarcely reward him enough for it. I would not gladly let him leave me so soon, but because of his constant begging I have not been able to detain him any longer, as he had been asking me for it so much. I was truly saddened at his departure.

I hope my Lord Count will remain as affectionate to me as Count Gustaf is, as I want to have very greatly asked of him in his decision. I will not doubt him in this matter, as I see how much my Lord Count undertakes for me, which I am therefore obliged to him for; and I assure him that, on the contrary, I am and will remain

my Lord Count's

constant friend until my grave

Maria Eleonora, m. p.

Stettin, April 6, 1648.

My Lord Count, I beg you to want to very heartily greet your highly honoured wife and Count Gustaf Gustafsson on my behalf and to thank him most sincerely for all the kindness he has shown me, which I shall praise as long as I live, and I acknowledge it with a grateful feeling.

To Monsieur, the Lord Count Magnus de la Gardie.

Above: Maria Eleonora.

Above: Kristina.

Above: Magnus Gabriel de la Gardie with Marie Euphrosyne.

Notes: dann = denn.

Stettin is the German name for the city of Szczecin in what is now the West Pomeranian Voivodeship in Poland.

As I figured out what Maria is saying in this letter while I was transcribing and translating it, I found her words very sweet and touching and I could feel the emotion and care she put into them. It was also sweet to find that she loved Gustaf Gustafsson too, regardless of the fact that he was not her biological son (he was born to Margareta Slots-Cabeljau in 1616, two years before Maria met Gustav Adolf and four years before they were married).

Maria Eleonora's escape, in "Lördagen" magazine, year 1916

Source:

Maria Eleonoras flykt, article written for Lördagen, issue 47, page 376, issue of Saturday, November 18, 1916; original at the Finnish National Library (Kansalliskirjasto/Nationalbiblioteket)

https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/762352?term=drottning&term=Kristina&term=drottningen&page=4

Lördagen, 18.11.1916 no 47, s. 376 https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/762352 Kansalliskirjaston Digitaaliset Aineistot

The article:

Maria Eleonoras flykt.

—

Bland Gustaf II Adolfs ungdomsförhållanden är väl mest kändt hans kärlek till den sköna Ebba Brahe, en afkomling af Gustaf I:s syster och Joakim Brahe. Å Stockholms slott knoppades och slog i blom de unga tus kärlek, hvilken dock på det högsta misshagade drottning Kristina, fruktande de olyckor och förvecklingar, som kunde uppstå, genom att en svensk fröken upptogs till sin konungs maka. Gustaf Adolf åter förklarade, att, gåfve drottningen icke sitt bifall till en förening mellan honom och den sköna Ebba, skulle han förbli ogift. Emellertid värkade tiden och frånvaron i det lifländska kriget afkylande på konungens eldiga känslor, hvilket grämde Ebba på det smärtsammaste. Då härtill kom, att Gustaf Adolf trädde i kärleksförbindelse med den sköna Margareta Cabeliau, dotter till en rik holländare, som inflyttat till det nyanlagda Göteborg, och denna under Pleskows belägring födde honom en son, sårade detta hans trolofvade ännu mera. Detta var väl egentliga anledningen till, att Ebba lät förmå sig att gifva sin hand till den i det ryska kriget ärekrönte och nu hemkomne Jakob de la Gardie. Härigenom var konungens ungdomsdröm lyktad, och han valde till gemål Maria Eleonora af Brandenburg, hvilken älskade honom ända till afguderi och födde honom dottern Kristina. Ej fullt sex år därefter ljöt Gustaf Adolf hjältedöden på Lützens slagfält. Denna förlust höll på att nästan förkrossa den hardt när otröstliga drottningen, som nu slösade hela sin kärlek på den lilla sexåriga Kristina. Men då hon därvid uppfostrade dottern på ett förvändt sätt, beslöt förmyndarestyrelsen att själf låta utbilda den lilla prinsessan och aflägsnade henne från modern genom att gifva denna till rikssäte Nyköpings slott [sic] och möttes hon där endast med strängt allvar och stel etikett. Här öfverlämnade sig drottningen om möjligt än mera åt sorgen öfver konungens död och hon beslöt att i all hemlighet rymma från slottet, eskorterad af fyra adelsmän och en hoffröken. Den höga rymmerskan ställde kosan söderut och begaf sig till Frankrike [sic].

English translation (my own):

Maria Eleonora's flight.

—

Among the relationships of Gustav II Adolf's youth, his love for the beautiful Ebba Brahe, a descendant of Gustav I's sister and Joakim Brahe, is probably best known. At Stockholm Castle the young couple's love blossomed, but Queen Christina was extremely displeased, fearing the misfortunes and complications that could arise from a Swedish young lady being accepted as her King's wife. Gustav Adolf again declared that if the Queen did not approve of a union between him and the beautiful Ebba, he would remain unmarried. However, time and absence in the Livonian War had a cooling effect on the King's fiery feelings, which grieved Ebba most painfully. When, in addition, Gustav Adolf entered into a love affair with the beautiful Margareta Cabeljau, daughter of a wealthy Dutchman who had moved to the newly founded Gothenburg, and she bore him a son during the siege of Pleskow, this hurt his betrothed even more. This was probably the real reason why Ebba was persuaded to give her hand to Jakob de la Gardie, who had been crowned in the Russian war and had now returned home. Thus the King's youthful dream was fulfilled, and he chose as his wife Maria Eleonora of Brandenburg, who loved him to the point of idolatry and bore him his daughter Kristina. Less than six years later, Gustav Adolf died a heroic death on the battlefield of Lützen. This loss was almost crushing for the inconsolable Queen, who now wasted all her love on the little six year old Kristina. But when she raised her daughter in a perverse way, the regency government decided to have the little princess educated by itself and removed her from her mother by giving her the royal seat of Nyköping Castle [sic], and she was met there only with strict seriousness and rigid etiquette. Here the Queen, if possible, gave herself up even more to the grief over the King's death, and she decided to run away from the castle in all secrecy, escorted by four noblemen and a court lady. The high-ranking runaway set sail south and headed for France [sic].

Note: Maria Eleonora escaped to Denmark, not France.

Sven Lagerbring on Gustav Adolf's proposed match with the future queen Elizabeth Stuart of Bohemia, having to give up Ebba Brahe, his marriage to Maria Eleonora and her grief for him and her escape to Denmark, and the births of Kristina and of Gustaf Gustafsson

Source:

Sammandrag af Swea Rikes Historia, ifrån de äldsta til de nyaste tider, volume 1, part 3, pages 87 to 90, by Sven Lagerbring, 1778

https://books.google.com/books?id=hkafVuqdOgkC&newbks=1&newbks_redir=0&dq=drotning+christina&source=gbs_navlinks_s

The account (I have fixed a typo):

§ 10. K. Carl IX hade icke den fägnaden at se sin äldste och älskade Prins hwarken gift eller förlofwad, änskönt Gustaf Stenbock, Friherre til Torpa, och Johan Skytte hade i befalning 1610, at föreslå Swenske Prinsens Trolofning med Engelska Prinseßan, K. Jacob I[:s] Doter. Men denna Prinseßan Elisabeth förestod et långt bedröfligare öde, då hon förmäldes med Fredrik V Churförsten af Pfaltz, den olyckelige Konungen i Böhmen. Således hade denna Stats-kärlek ingen framgång; det ser ock ut, såsom Gustaf Adolf uti en sådan förbindelse wille förena tycket med Rikets wälgång. Tycket måtte ock warit grunden til Konungens kärlek för Fröken Ebba Brahe; men denna förbindelse behagade intet Enke-Drotningen Christina, Konungens Fru Moder, som ock anstaltade, at Fröken Ebba blef gift med Fältherren Jacob de la Gardie. Om likwäl Ebba Brahe uti sit sinne hade föredragit en kär och älskwärd Prins, synes det kunna förlåtas. Hon hade ock wid tilfälle skrifwit på en ruta i Kongl. Slottet: »Jag är förnögd med lyckan min, och tackar min Gud för nåden sin.« När Enke-Drotningen fick se detta Tänke-språk, tillade hon: »Det ena du wil det andra du skal, så pläret mäst gå i sådana fall.« Ebba Brahes Giftermål afbröt alla förslag om inländsk äktenskap, och Konungen förmäldes med Maria Eleonora, Churförsten Johan Sigismunds Doter af Brandenburg 1620. Konungen följde äfwen i denna förening sin egen smak och tycke, emedan han året förut hade sjelf set sin tilkommande Gemål i Berlin, innan Trolofningen skedde. Om inbördes kärlek emellan äkta personer kan göra et äktenskap lyckligt, har wäl aldrig något warit lyckligare än detta. Sorgen blef så mycket större, då hon öfwerlefde sin Gemål; hon kunde icke finna någon annan tröst, än uti sin gråt och tårar. Konungens Hjerta hade hon förwarat i en Guld-dosa, som hängde wid des säng, hwar hon dageligen utgöt bittra klagomål öfwer sin förlust, och hwar wecka gick hon åtminstone en gång neder i grafwen, at betrakta des döda kropp. Detta lämnar et oförnekeligt bewis om en oskrymtad kärlek, men äfwen kan hända, om litet förstånd: måtta är nödwändig i alt. Så wäl Rådet som Prästerskapet förmådde henne ändteligen, at afstå 1634 med sina döds-besök, och lämna Konungens Hjerta i grafwen hos den öfriga kroppen; men då inrättade Drotning Maria Eleonora en slags Orden, hwars tekn war et krönt hjerta med Gustaf Adolfs likkista på den ena sidan, och en tysk Skrift på den andra, på det intet tilfälle måtte glömmas at förnya sorgen. Men så mycken kärlek hon hade för sin afdöde Herre, så liten hade hon för Swerige och hwad Swenskt war, tålde ock ingen Swensk i sin tjenst; förde flitig brefwäxling med Sweriges uppenbare och hemlige fiender, och sammanfogade med deße egenskaper en obetänksam slösaktighet, derutinnan hon war aldeles utan like: et märkeligare prof derpå kan icke finnas, än at hon hade i sin tjenst mot ansenlig lön twänne Italienske Byggmästare, som altid följde henne, hwar hon reste, och när hon kom til något wälbelägit ställe, skulle orten aftagas och ritning göras til et Slott, som där skulle upbyggas, och blef deras möda hederligen betald, fast hon annars, i anseende til des oordenteliga hushålning, hade swårt at skaffa sig sina oomgängeliga behof. Med et sådant sinnelag war det icke rådeligt, at lämna henne mycket omgänge och tilträde til sin Doter Drotningen, hwarföre ock hon wistades någon tid på Gripsholm, förmodeligen emot sin wilja. Det war ock härifrån hon afwek hemligen til Dannemark 1640, hwar hon gaf än tydeligare bewis på sin afwoghet emot Swerige, då hon sade til Swenske Residenten i Helsingör, at hon wille heller åta watn och bröd på et annat ställe, än blifwa Kongligen tracterad i Swerige. Intet twifwel är, at Danske Ministeren hade mycken del i Enke-Drotningens undanflykt; men Konungen sjelf hade på intet sätt någon förmån derutaf: ty först kostade det Konungen ganska mycket at underhålla en så förnäm Gäst, som icke fick någon inkomst ifrån Swerige, och sedan blef man däröfwer högeligen förtörnad, hwilket ock mycket bidrog til det påföljande Kriget emot Dannemark. På bemedling ifrån Chur-försten i Brandenburg blef likwäl öfwerenskommit, at Enke-Drotningen skulle få en wiß inkomst ifrån Swerige. Hon kom äfwen tilbakars 1649, och dödde i Stockholm 1655. Af så utomordenteliga Föräldrar föddes Drotning Christina, Gustaf Adolfs enda arfwinge, 1626 d. 8 December, hwilken uti utomordentelighet öfwerträffade både Fader och Moder. Konungens naturliga Son war Gustaf Gustafson, som blef Grefwe af Wasaborg 1646, och war Stamfader för Grefwarne af detta namn. Under trettio-åriga Tyska Kriget blef han insatt til Biskop i Osnabrück, dock afträddes Biskopsdömet i Westphaliska Freden emot 80000 Riksdaler.

With modernised spelling:

§ 10. Konung Karl IX hade icke den fägnaden att se sin äldste och älskade prins varken gift eller förlovad, änskönt Gustaf Stenbock, friherre till Torpa, och Johan Skytte hade i befallning 1610 att föreslå svenske prinsens trolovning med engelska prinsessan, konung Jakob I[:s] dotter. Men denna prinsessan Elizabeth förestod ett långt bedrövligare öde, då hon förmäldes med Fredrik V, kurfursten av Pfalz, den olycklige konungen i Böhmen.

Således hade denna statskärlek ingen framgång. Det ser ock ut såsom Gustav Adolf uti en sådan förbindelse ville förena tycket med rikets välgång. Tycket måtte ock varit grunden till konungens kärlek för fröken Ebba Brahe, men denna förbindelse behagade inte änkedrottningen Christina, konungens frumoder, som ock anstaltade att fröken Ebba blev gift med fältherren Jakob de la Gardie. Om likväl Ebba Brahe uti sitt sinne hade föredragit en kär och älskvärd prins, synes det kunna förlåtas. Hon hade ock vid tillfälle skrivit på en ruta i Kungliga Slottet:

»Jag är förnöjd med lyckan min och tackar min Gud för nåden sin.«

När änkedrottningen fick se detta tänkespråk, tillade hon:

»Det ena du vill, det andra du skall, så pläret mest gå i sådana fall.«

Ebba Brahes giftermål avbröt alla förslag om inländsk äktenskap, och konungen förmäldes med Maria Eleonora, kurfursten Johan Sigismunds dotter av Brandenburg 1620. Konungen följde även i denna förening sin egen smak och tycke, emedan han året förut hade själv sett sin tillkommande gemål i Berlin, innan trolovningen skedde. Om inbördes kärlek emellan äkta personer kan göra ett äktenskap lyckligt, har väl aldrig något varit lyckligare än detta.

Sorgen blev så mycket större då hon överlevde sin gemål. Hon kunde icke finna någon annan tröst än uti sin gråt och tårar. Konungens hjärta hade hon förvarat i en gulddosa som hängde vid dess säng, var hon dagligen utgöt bittra klagomål över sin förlust; och var vecka gick hon åtminstone en gång neder i graven att betrakta dess döda kropp. Detta lämnar ett oförnekligt bevis om en oskrymtad kärlek, men även kanhända om litet förstånd — måtta är nödvändig i allt.

Såväl Rådet som prästerskapet förmådde henne äntligen att avstå 1634 med sina dödsbesök och lämna konungens hjärta i graven hos den övriga kroppen; men då inrättade drottning Maria Eleonora en slags orden vars tecken var ett krönt hjärta med Gustav Adolfs likkista på den ena sidan och en tysk skrift på den andra, på det intet tillfälle måtte glömmas att förnya sorgen.

Men så mycken kärlek hon hade för sin avdöde herre, så liten hade hon för Sverige och vad svenskt var, tålde ock ingen svensk i sin tjänst, förde flitig brevväxling med Sveriges uppenbara och hemliga fiender, och sammanfogade med dessa egenskaper en obetänksam slösaktighet, därutinnan hon var alldeles utan like. Ett märkligare prov därpå kan icke finnas än att hon hade i sin tjänst mot ansenlig lön tvenne italienska byggmästare som alltid följde henne var hon reste, och när hon kom till något välbeläget ställe, skulle orten avtagas och ritning göras till ett slott som där skulle uppbyggas; och blev deras möda hederligen betald, fast hon annars, i anseende till dess oordentliga hushållning, hade svårt att skaffa sig sina oumgängliga behov.

Med ett sådant sinnelag var det icke rådligt att lämna henne mycket umgänge och tillträde till sin dotter drottningen, varföre ock hon vistades någon tid på Gripsholm, förmodligen emot sin vilja. Det var ock härifrån hon avvek hemligen til Danmark 1640, var hon gav än tydligare bevis på sin avoghet emot Sverige då hon sade till svenske residenten i Helsingör att hon ville heller åta vatten och bröd på ett annat ställe än bliva kungligen trakterad i Sverige.

Intet tvivel är att danske ministern hade mycken del i änkedrottningens undanflykt, men konungen själv hade på intet sätt någon förmån därutav, ty först kostade det konungen ganska mycket att underhålla en så förnäm gäst som icke fick någon inkomst ifrån Sverige, och sedan blev man däröver högeligen förtörnad, vilket ock mycket bidrog till det påföljande kriget emot Danmark. På bemedling ifrån kurfursten i Brandenburg blev likväl överenskommet att änkedrottningen skulle få en viss inkomst ifrån Sverige. Hon kom även tillbakars 1649 och dödde i Stockholm 1655.

Av så utomordentliga föräldrar föddes drottning Kristina, Gustav Adolfs enda arvinge, 1626 den 8 december, vilken uti utomordentlighet överträffade både fader och moder. Konungens naturlige son var Gustaf Gustafsson, som blev greve av Vasaborg 1646 och var stamfader för grevarna av detta namn. Under trettioåriga tyska kriget blev han insatt till biskop i Osnabrück, dock avträddes biskopsdömet i westfaliska freden emot 80,000 riksdaler.

English translation (my own):

§ 10. King Karl IX did not have the good fortune to see his eldest and beloved prince neither married nor betrothed, although Gustaf Stenbock, baron of Torpa, and Johan Skytte had orders in 1610 to propose the betrothal of the Swedish prince to the English princess, King James I's daughter. But this Princess Elizabeth faced a far sadder fate when she was betrothed to Friedrich V, the Elector of the Palatinate, the unfortunate king of Bohemia.

Thus this love for the sake of the state had no success. It also looks as if Gustav Adolf in such a connection wanted to unite the opinion with the prosperity of the kingdom. The liking must also have been the basis of the King's love for Lady Ebba Brahe, but this connection did not please the Dowager Queen Christina, the king's lady mother, who also arranged for Lady Ebba to be married to the general Jakob de la Gardie. If, nevertheless, Ebba Brahe in her mind had preferred a dear and lovable prince, it seems to be forgiven. She had also on one occasion signed a windowpane in the Royal Castle:

"I am satisfied with my happiness and thank my God for His grace."

When the Dowager Queen saw this saying, she added:

"One thing you want, the other you must, thus do things usually go in such cases."

Ebba Brahe's marriage canceled all proposals for domestic marriage, and the King was betrothed to Maria Eleonora, Elector Johann Sigismund's daughter, of Brandenburg in 1620. The King also followed his own taste and preference in this union, because the year before he had himself seen his future consort in Berlin, before the betrothal took place. If mutual love between married persons can make a marriage happy, surely nothing has ever been happier than this.

The grief became so much greater when she outlived her husband. She could find no other comfort than in her weeping and tears. The King's heart she had kept in a gold box which hung by her bed, where she daily poured out bitter complaints about her loss; and every week she went at least once into the grave to look at his dead body. This leaves an undeniable proof of undisguised love, but also perhaps of little common sense — moderation is necessary in everything.

Both the Council and the clergy finally induced her to desist in 1634 from her death visits and leave the King's heart in the grave with the rest of his body; but then Queen Maria Eleonora instituted a kind of order whose symbol was a crowned heart with Gustav Adolf's coffin on one side and a German inscription on the other, on which occasion it must not be forgotten to renew the mourning.

But as much love as she had for her dead lord, she had so little for Sweden and what was Swedish. She could not tolerate a Swede in her service, carried on a diligent exchange of letters with Sweden's obvious and secret enemies, and combined with these qualities a thoughtless wastefulness, within she was completely without equal. A more curious proof of this cannot be found than that she had in her service, for considerable wages, two Italian builders who always accompanied her wherever she traveled, and when she arrived at some well-situated place, the locality would be taken down and plans made for a castle to be built there; and their labours were honourably paid, although otherwise, in view of her disorderly housekeeping, she had difficulty in procuring her essential needs.

With such a disposition, it was not advisable to allow her much interaction with and access to her daughter the Queen, which is why she stayed for some time at Gripsholm, probably against her will. It was also from here that she secretly departed for Denmark in 1640, where she gave even clearer proof of her distaste for Sweden when she told the Swedish resident in Helsingør that she would rather eat water and bread in another place than be treated royally in Sweden.

There is no doubt that the Danish minister had a great deal to do with the Dowager Queen's escape, but the King himself had in no way any benefit from it, for at first it cost the King quite a lot to entertain such a distinguished guest who received no income from Sweden, and then one became highly indignant about it, which also greatly contributed to the subsequent war against Denmark. Through mediation from the Elector of Brandenburg, it was nevertheless agreed that the Dowager Queen would receive a certain income from Sweden. She also came back in 1649 and died in Stockholm in 1655.

Of such extraordinary parents was born Queen Kristina, Gustav Adolf's only heir, in 1626 on December 8, who surpassed both father and mother in extraordinariness. The king's natural son was Gustaf Gustafsson, who became count of Vasaborg in 1646 and was the progenitor of the counts of that name. During the thirty year long German war, he was installed as bishop in Osnabrück, but the bishopric was ceded in the Peace of Westphalia, in exchange for 80,000 riksdalers.

Above: Gustav Adolf and Maria Eleonora.

Above: Sven Lagerbring.

Note: The Danish minister = Peder Vibe (1596-1658).

Karl Gustav's letter to Magnus de la Gardie, dated June 21/July 1 (Old Style), 1647

Source:

Bref och Handlingar rörande Hertig Carl Gustafs frieri till Drottning Christina (letter 25), in Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 27, pages 258 to 261, Elmén och Granbergs Tryckeri, 1845

http://runeberg.org/hrsh/27/0275.html

https://books.google.com/books?id=K9NaAAAAcAAJ&pg=PA209&dq=Handlingar+r%C3%B6rande+Skandinaviens+historia+christina&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwir7ezjs7HkAhVPvZ4KHcUqArMQuwUwAHoECAAQBA#v=onepage&q=Handlingar%20r%C3%B6rande%20Skandinaviens%20historia%20christina&f=false

The letter:

Höghwälborne Grefue kiäre broder och swåger, jagh betaghes aldeles vtaf thet contentement som min kiäre broder migh igiönom thess scrifuelsse meddelar migh aldeles till min kiäre broders trogne och beständige wenskap at ergifua, ty kan han sich wänligen försäckra at jagh migh icke ifrån hans wenskap vti någon måtto skal separera vtan igiönom al tienst ogh troheett söckia at betagha min kiäre broder the scrupuler som min kiäre broder ennu skulle kunna fatta om min affection och troheet till hans avantage, ty förseer jagh mich till min kiäre broders vprichtighe och gode naturel som alt til thet besta excuserar, emedan jagh hoppas at min kiäre broder sigh altidh om mitt ehrliga hiärta och vpsåt versäckrat hafuer, thervtinnan jagh icke allenast skall söckia näst Gudz hiälp ennu widare at procedera, vtan och serdeles emoot min kiäre broder medh all tiänst och tacksamheet betee låta huru högt migh min kiäre broders vprichtiga hiärta och trogne affection migh attascherar och förobligerar til min kiäre broders tiänst vti allo måtto medh troheet at efterkomma, hwilken min protestation jagh icke skall bewenda låta vtan någon effect; Jagh hoppas at wara så lyckeligh een gång at kunna realement tesmoignera för heela werden medh ett tacksambt hiärta thet jagh min kiäre broder allenast förobligerat och til al tiänst redevable är, lijcka som jagh näst gudh til H. K. M. högha och incomparable dygdt och til min kiäre broders beständige affection emoot migh al min tilflygdt hafuer, thet gå migh elliest som gudh täckies. — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —, jfrån håfuet weet jagh min kiäre broder icke mycket nyt at beretta, jagh förnimmer allenast thet Cancellarius nu mycket skal wara content, och sökia medh al ickesam vppwachtning gå H. K. M. til handa, Gref Gustaf Gustafson är vpreest til Stockholm at beskåda om the store planeter äre ombytelighe och kunna moveras. — — — —, i går swarade jagh jahan oxenstierna vppå thet besta som jagh kunde, scref och salvio ett handtbref til at betagha honom al suspicion om min affection, emedan jagh seer at salvius migh icke mehra tilscrifuer af hwars tilskyndan weet jagh icke, i dagh förreessar jagh til Eskelstuna att besee orten och någorlunda görra een wiss disposition til al hendelsse, så snart som sådant någorlunda bestellt är förreseer jagh til Stockholm och vnderkastar migh alt hwadt min fatalis periodus een gång medhbringer, gudh gifue H. K. M. then Nådige resolution at förskicka vth migh, hwilket contentement jagh nu allenast kan efterstrefua, ehwadt olegenheet migh af sådan min åstundan kunne tilwexa förnimmer jagh wäl helst emedan jagh nu migh widt håfuet vppå ingen kan förlåta, vtan själf een gång har söcket, thet gånge migh huru gudh will, jagh hafwer intet annat at förwenta än al olycka, hwilken jagh wäl dragha moste, jagh twiflar icke at jagh framdeles får materie nogh, Gudh gifwe något önskeligit at kunna advertera min kiäre broder medh när jagh kommer til Stockholm, jagh recommenderar migh här medh til min kiäre broders beständige wenskap och faveur.

Then 21 Junii A:o 1647.

With modernised spelling:

Högvälborne greve,

Käre broder och svåger,

Jag betages alldeles utav det kontentement som min käre broder mig igenom dess skrivelse meddelar mig, alldeles till min käre broders trogna och beständiga vänskap att ergiva. Ty kan han sig vänligen försäkra att jag mig icke ifrån hans vänskap uti någon måtto skall separera, utan igenom all tjänst och trohet söka att betaga min käre broder de skrupuler som min käre broder ännu skulle kunna fatta om min affektion och trohet till hans avantage, ty förser jag mig till min käre broders uppriktiga och goda naturel som allt till det bästa exkyserar, emedan jag hoppas att min käre broder sig alltid om mitt ärliga hjärta och uppsåt försäkrad haver.

Därutinnan jag icke allenast skall söka näst Guds hjälp ännu vidare att procedera, utan ock särdeles emot min käre broder med all tjänst och tacksamhet bete låta huru högt mig min käre broders uppriktiga hjärta och trogna affektion mig attacherar och förobligerar till min käre broders tjänst uti allo måtto med trohet att efterkomma, vilken min protestation jag icke skall bevända låta utan någon effekt. Jag hoppas att vara så lycklig en gång att kunna réellement temoignera för hela världen med ett tacksamt hjärta det jag min käre broder allenast förobligerad och till all tjänst redevabel är, likasom jag näst Gud till Hennes Kungliga Majestät höga och inkomparabla dygd och till min käre broders beständiga affektion emot mig all min tillflykt haver, det gå mig eljest som Gud täckes. — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

Ifrån hovet vet jag min käre broder icke mycket nytt att berätta. Jag förnimmer allenast det cancellarius nu mycket skall vara kontent och söka med all idkesam uppvaktning gå Hennes Kungliga Majestät tillhanda. Greve Gustaf Gustafsson är upprest till Stockholm att beskåda om de stora planeter äro ombytliga och kunna moveras. — — — —

Igår svarade jag Johan Oxenstierna uppå det bästa som jag kunde, skrev ock Salvio ett handbrev till, att betaga honom all suspicion om min affektion, emedan jag ser att Salvius mig icke mera tillskriver, av vars tillskyndan vet jag icke.

Idag förresar jag till Eskilstuna att bese orten och någorlunda göra en viss disposition till all händelse. Så snart som sådant någorlunda beställt är, förreser jag till Stockholm och underkastar mig allt vad min fatalis periodus en gång medbringer. Gud give Hennes Kungliga Majestät den nådiga resolution att förskicka ut mig, vilket kontentement jag nu allenast kan eftersträva, evad olägenhet mig av sådan min åstundan kunne tillväxa förnimmer jag väl, helst emedan jag nu mig vid hovet uppå ingen kan förlåta, utan själv en gång har sökt.

Det gånge mig huru Gud vill, jag haver intet annat att förvänta än all olycka, vilken jag väl draga måste; jag tvivlar icke att jag framdeles får materie nog. Gud give något önskligt att kunna avertera min käre broder med när jag kommer till Stockholm. Jag rekommenderar mig härmed till min käre broders beständiga vänskap och favör.

Den 21 juni anno 1647.

French translation (my own):

Noble comte,

Mon cher frère et beau-frère,

Je suis tout à fait captivé par le contentement que mon cher frère me communique par sa lettre, m'abandonnant entièrement à son amitié fidèle et constante. Car il peut s'assurer amicalement que je ne me séparerai en aucune mesure de son amitié, mais que je chercherai par tous mes services et ma fidélité à ôter à mon cher frère les scrupules qu'il pourrait encore avoir sur mon affection et ma fidélité à son avantage, car j'ai confiance dans la nature sincère et bonne de mon cher frère, qui excuse tout pour le mieux, comme j'espère qu'il sera toujours assuré de mon cœur et de mes intentions honnêtes.

Je ne demanderai pas seulement l'aide de Dieu pour aller encore plus loin dans ce sens, mais surtout pour montrer à mon cher frère avec tout mon service et toute ma reconnaissance combien son cœur sincère et sa fidèle affection m'attachent et m'obligent à obéir fidèlement à son service dans toute mesure, protestation dont je ne me servirai pas sans aucun effet. J'espère être un jour assez heureux pour pouvoir témoigner véritablement au monde entier avec un cœur reconnaissant que je ne suis obligé et responsable que envers mon cher frère pour tout service, de même que j'ai tout mon refuge, après celui de Dieu, dans la haute et incomparable vertu de Sa Majesté Royale et dans l'affection constante de mon cher frère envers moi, qu'il ne plaise à Dieu qu'il m'arrive autre chose. — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

Je n'ai pas beaucoup de nouvelles de la cour à annoncer à mon cher frère. Je vois seulement que le chancelier doit maintenant être très content et s'efforcer d'attendre Sa Majesté Royale par toute la diligence possible. Le comte Gustave Gustafsson s'est rendu à Stockholm pour voir si les grandes planètes sont changeantes et peuvent être déplacées. — — — —

Hier, j'ai répondu à Jean Oxenstierna du mieux que j'ai pu, et j'ai écrit à Salvius une lettre manuscrite pour l'apaiser de tout soupçon de mon affection, car je vois que Salvius ne m'écrit plus, je ne sais pas par qui.

Aujourd'hui, je me rends à Eskilstuna pour voir les lieux et prendre raisonnablement certaines dispositions pour tous les événements. Dès que cela sera raisonnablement ordonné, je me rendrai à Stockholm et me soumettrai à tout ce que ma période fatale apporte autrefois. Que Dieu donne à Sa Majesté Royale la gracieuse résolution de m'envoyer en mission, ce qui ne peut que m'attirer maintenant, je vois bien combien d'inconvénients je pourrais être causé par une telle action de ma part, d'autant plus que je ne peux plus me fier à personne à la cour, bien que je l'aie moi-même recherchée autrefois.

Que tout se passe comme Dieu le veut pour moi, je n'ai rien d'autre à attendre que tous les malheurs que je dois subir; je ne doute pas que je n'obtienne encore assez de matière. Que Dieu me donne quelque chose de désirable pour pouvoir informer mon cher frère quand je viendrai à Stockholm. Je me recommande par la présente à l'amitié et à la faveur constantes de mon cher frère.

Le 21 juin 1647.

English translation (my own):

High-born Count,

My dear brother and brother-in-law,

I am completely captivated by the contentment that my dear brother communicates to me through his letter, completely surrendering myself to my dear brother's faithful and constant friendship. For he can amicably assure himself that I will not in any measure separate myself from his friendship, but will through all service and fidelity seek to take from my dear brother the scruples which he might still entertain about my affection and fidelity to his advantage, for I trust in my dear brother's sincere and good nature, which excuses everything for the best, as I hope he will always be assured of my honest heart and intention.

I will not only seek God's help to proceed even further therein, but also especially to show my dear brother with all service and gratitude how highly his sincere heart and faithful affection attach me and oblige me to faithfully obey his service in all measure, the which protestation I shall not use without any effect. I hope to be so happy one day as to be able to truly testify to the whole world with a grateful heart that I am only obligated and accountable to my dear brother for all service, just as I have all my refuge, second only to that of God, in Her Royal Majesty's high and incomparable virtue and to my dear brother's constant affection towards me, may it not please God to let anything otherwise happen to me. — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

From the court, I do not know much news to tell my dear brother. I only perceive that the Chancellor must now be very content and seek to assist Her Royal Majesty with all diligent attendance. Count Gustaf Gustafsson has traveled up to Stockholm to see if the big planets are changeable and can be moved. — — — —

Yesterday I answered Johan Oxenstierna as best I could, and wrote Salvius a handwritten letter to appease him of all suspicion of my affection, because I see that Salvius no longer writes to me, on whose prompting I do not know.

Today I am travelling to Eskilstuna to see the place and to reasonably make a certain disposition for all events. As soon as such is reasonably ordered, I will travel to Stockholm and submit myself to everything that my fatal period once brings. May God give Her Royal Majesty the gracious resolution to send me out, which contentment I can now only strive for, I well perceive how much inconvenience I could be caused by such an action from me, particularly because I can now trust no one at the court, although I myself have once sought it.

May it happen with me as God wills, I have nothing else to expect but all misfortune, which I must suffer; I have no doubt that I will still get enough material. May God give me something desirable to be able to notify my dear brother about when I come to Stockholm. I hereby commend myself to my dear brother's constant friendship and favour.

June 21, 1647.

Above: Kristina.

Above: Karl Gustav.

Above: Magnus de la Gardie.

Magnus de la Gardie's letter to Karl Gustav, dated July 1646

Source:

Bref och Handlingar rörande Hertig Carl Gustafs frieri till Drottning Christina (letter 6), in Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 27, pages 218 to 223, Elmén och Granbergs Tryckeri, 1845

http://runeberg.org/hrsh/27/0235.html

https://books.google.com/books?id=K9NaAAAAcAAJ&pg=PA209&dq=Handlingar+r%C3%B6rande+Skandinaviens+historia+christina&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwir7ezjs7HkAhVPvZ4KHcUqArMQuwUwAHoECAAQBA#v=onepage&q=Handlingar%20r%C3%B6rande%20Skandinaviens%20historia%20christina&f=false

The letter:

Höghborne Furste, Allernådigste Herre,

Jagh hafwer medh största devotion undfangitt den assurensen Eders Förstlighe Nåde migh medh ehratt, af sin högste nåd och affection och till underdånigh takseijelse medh desse få rader E. F. N. på dett tienstligste henderna kysser, såsom och min arrivee hitt till Göteborgh och at iagh idagh ehrnar skepstigha migh fördristar at notificera. Jagh hafwer her warit occuperat både min train j order at stella ogh altt till öfwerförslen at expediera, såssom ogh de Cavalierj at accommodera som sigh denna occasionen betiäna, j synnerhett hans förstlighe Nåde Hertighen, hwilken såsom iagh all tienst ogh wyrdnatt plichtigh ähr medh singulier trohett at bewisa, så skall iagh ogh wedh denne ogh alla occasioner der till wara wederreda. Ederss F. N. medh detalien af resan hitt till Göteborgh heller huadh sedan passerat fördristar iagh migh eij at occupera, efther inthett skrifwerdightt förelupitt, eij heller ehr her af fremmande orther någhott nytt inkommitt. Jagh för min person steller min största åhågha at flitightt afwenta winden, ogh så lenghtar efther dess faveur medh höghre åstundan ju kärare ogh nödighare migh hemresan wore, ogh ju oftare iagh mine tanckar der upå attascherar. Mehn iagh måste låtha Gudh ogh tidhen råda ogh allena omssorgh bära Hennes K. Maiestets nådighe wilie att i werkett stella, hwilkett för både mitt höghsta contentamente ogh fortun jagh billichtt estimerar. Elliest ehrfröghdar migh ogh af hiertatt den resit E. F. N. hocht:de bref migh gör af alla importente sakerss wälstånd, huilke icke kunna affermeras ogh bekreftighas bettre ähn igönom ehn innerligh bön till Gudh ett försichtightt comportamente i dett man måste hoss många temporisera, ogh igönom contestation af ehn underdånigh confience ogh hörsamhett, quod superest patientia vincit, huilken höghnödigh ehr hoc rerum statu. Jagh brukar den dr[i]stighethen intima cordis mei sensu E. F. N. at decoufvrera, efther hela hiertatt E. F. N. till all troghen tienst in j dödhen blifwer consacrerat. Migh gleder ogh af hiertatt Doctoris Johannis Mathiæ ankomst. Jngen ehr som iagh kan tencka dett bettre altingh rett ogh ehrlighare mehnar. Jagh gifwer migh ogh then ehran hånom medh få rader at upwarta ogh mitt besta att recommendera. Sakernass förlop elliest så myckett iagh ser kunna wäll hafwa åtskillelighe considerationer ogh swårhether, doch hafwa förr wäll så stor oreda staten graverat och apparentie waritt till någhon olycka. Passi graviera dabit Deus his quoque finem. Gudh uppehålle allenast wår gloirieuse Drotningh den hela werden admirerar ogh huarss förmyndare Gudh sigh altidh betett hafwer, hon lär wäll widare sitt namne till Ehra sakerna utföra. Jagh kan eij uthan största commotion ihughkomma de stora nådetecken migh tesmognieras af H. M:t, min blod hoppas iagh skall endell sökia at demerera, ogh mitt ytersta min taksamhett contestera. Beder tientlighen E. F. N. wille ähn yterlighare migh till dett besta altidh ihughkomma. Sigh försäkrandess at min lycka skall ehn stor dell E. F. N. lenda till nyttigh tienst. E. F. N. hoppas iagh förlåther migh aller Nådigst at iagh her medh sluther, ogh af hiertat önskar E. F. N. all lyckeligh wälgångh, ogh begärlightt contentamente, ogh migh then ehran at dö

E. Förstlighe Nådes

underdånighe hörsamme

obligerade tienstwillighe

tiänare

MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIE.

m. p.

Af Götheborgh den     Julii Anno 1646.

Post Scriptum.

La Reinne par mis bien des marques de sa Royalle grace Elle me mende que nostre nouvau goufverneur s'atriste extremmement & decoufvre la peu d'esperence qui luj reste & que c'est honneur luj aist bien nuisible a ces desseins imaginaires. Cela me surprent et je ne ..... cru s:st. La Reinne me mende ausi que for peu on le voit dens sa chambre & rarement a la Cour & qu'il fait profession de fuir la vue de sa Majesté, qu'Elle ne luj parle jamais & qu'il est si honteus qu'il nause la regarder. Vala unne modestie bien rare. Jl faust bien prende garde a toust, latet anguis in herba, ou je me trompe bien fort, si j'éstuois a Stockholm peust etre decoufrirage quelque schose. Le voyage au champs avescque son Pere veust dire quelque schose. Enfin je n'j entens rien Deo committo futura, & auz bon plaisirs de nostre Souverainne, qui ne peust agir que tres vertueusement. M. le Docteur Johannes Mathias vous peust grandement servir. Je ne puis rien mander d'issi à vostre Altesse, si non que nous sommes issi que trop bonne companie & l'excessive multitude des gens me donne unne apprehension effroyable. Jnsi je vis dens des painnes continuelles & pour satisfair au volontes de la Reinne touschant l'employ dont je suis honoré, & pour affermir & mestre en sureté mes affaires issi affain de ne puoint trouver naufrage de ma fortune, quo me vertam nescio. Je vous jure que mes inquietudes sont grandes, je prie Dieu qu'il m'asiste de ses graces, & qu'il me rende bien to[u]st l'honneur de vous voir. Nous nous soufvenons tous les jours de Vost. Altesse et de tous les bons amis a Stokholm à plain pots et tasse plainne. Adieu mon cher Seigneur, conserve moij l'honneur de vos bonnes graces. Mes baisemains a toutte la Cour a nos Dames et Damoiselles, Mons. Wachtmeister M:r le Colonel Linde, le Colonel Fritz Leve et tous les guimfrers [?] avescque la permission de vostra altesse finirai ces lignies.

Je vous envoy des schiffres plus sures que celles que je vous aj communiqué Monseigneur a Telje, vous vous en servires en cas de besuoin. Je vous pris de me mender ce que cera de Mons. G. Gustafson car je luj souhaitterois quelque schose de bien honorable. Je me recommende a sa faveur avescque le permission de V. Altesse.

With modernised spelling:

Högborne Furste, Allernådigste Herre,

Jag haver med största devotion undfångit den assurensen Eders Furstliga Nåde mig med ärat av sin högsta nåd och affektion och till underdånig tacksägelse med dessa få rader Eders Furstliga Nåde på det tjänstligsta händerna kysser, såsom ock min arrivée hit till Göteborg och att jag idag ärnar skeppstiga mig fördristar att notificera.

Jag haver här varit occuperad både min träng i order att ställa och allt till överförseln att expediera, såsom ock de cavalieri att ackommodera som sig denna ockasionen betjäna, i synnerhet Hans Furstliga Nåde hertigen, vilken såsom jag all tjänst och vördnad pliktig är med singuljär trohet att bevisa, så skall jag ock vid denna och alla ockasioner därtill vara vederreda. Eders Furstliga Nåde med detaljen av resan hit till Göteborg eller vad sedan passerat fördristar jag mig ej att ockupera, efter intet skrivvärdigt förelupit, ej heller är här av främmande orter något nytt inkommet.

Jag för min person ställer min största åhåga att flitigt avvänta vinden och så längtar efter dess favör med högre åstundan, ju kärare och nödigare mig hemresan vore och ju oftare jag mina tankar däruppå attacherar. Men jag måste låta Gud och tiden råda och allena omsorg bära Hennes Kungliga Majestäts nådiga vilje att i verket ställa, vilket för både mitt högsta kontentamang och fortun jag billigt estimerar.

Eljest erfröjdar mig ock av hjärtat den reçoit Eders Furstliga Nådes högtärade brev mig gör av alla importanta sakers välstånd, vilka icke kunna affermeras och bekräftigas bättre än igenom en innerlig bön till Gud ett försiktigt komportement i det man måste hos många temporisera och igenom kontestation av en underdånig confiance och hörsamhet, quod superest patientia vincit, vilken högnödig är hoc rerum statu.

Jag brukar den dristigheten intima cordis mei sensu Eders Furstliga Nåde att dekuvrera, efter hela hjärtat Eders Furstliga Nåde till all trogen tjänst in i döden bliver konsakrerad. Mig glädjer ock av hjärtat doctoris Johannis Matthiæ ankomst. Ingen är som jag kan tänka det bättre allting rätt ogh ärligare menar. Jag giver mig ock den äran honom med få rader att uppvarta och mitt bästa att rekommendera.

Sakernas förlopp eljest så mycket jag ser kunna väl hava åtskilleliga konsiderationer och svårheter, dock hava förr väl så stor oreda staten graverat och apparentie varit till någon olycka. Passi graviera dabit Deus his quoque finem. Gud uppehålle allenast vår gloriösa drottning, den hela världen admirerar och vars förmyndare Gud sig alltid betett haver; hon lär väl vidare sitt namn till ära sakerna utföra. Jag kan ej utan största kommotion ihågkomma de stora nådetecken mig temoigneras av Hennes Majestät, min blod hoppas jag skall en del söka att demörera och mitt yttersta min tacksamhet kontestera. Beder tjänstligen Eders Furstliga Nåde ville än ytterligare mig till det bästa alltid ihågkomma.

Sig försäkrandes att min lycka skall en stor del Eders Furstliga Nåde lända till nyttig tjänst, Eders Furstliga Nåde hoppas jag förlåter mig allernådigst att jag härmed sluter och av hjärtat önskar Eders Furstliga Nåde all lycklig välgång och begärligt kontentemang och mig den äran att dö

Eders Furstliga Nådes

underdånige, hörsamme, obligerade, tjänstvillige tjänare

Magnus Gabriel de la Gardie, m. p.

Av Göteborg, den [...] juli anno 1646.

Postskriptum.

La reine, parmi bien des marques de sa royale grâce, elle me mande que notre nouveau gouverneur s'attriste extrêmement et découvre la peu d'espérance qui lui reste et que cet honneur lui est bien nuisible à ses desseins imaginaires. Cela me surprent et je n'ai [...] cru [...].

La reine me mande aussi que fort peu on le voit dans sa chambre et rarement à la Cour et qu'il fait profession de fuir la vue de Sa Majesté, qu'elle ne lui parle jamais, et qu'il est si honteux qu'il n'ose la regarder. Voilà une modestie bien rare. Il faut bien prendre garde à tout, latet anguis in herba, ou je me trompe bien fort.

Si j'étais à Stockholm, peut-être decouvrirai-je quelque chose. Le voyage au champs avec son père veut dire quelque chose. Enfin, je n'y entends rien. Deo committo futura, et aux bon plaisirs de notre Souveraine, qui ne peut agir que très vertueusement.

M. le docteur Johannes Matthias vous peut grandement servir. Je ne puis rien mander d'ici à Votre Altesse, sinon que nous sommes ici que trop bonne companie, et l'excessive multitude des gens me donne une appréhension effroyable. Ainsi je vis dans des peines continuelles, et, pour satisfaire aux volontés de la reine touchant l'emploi dont je suis honoré, et pour affermir et mettre en sûreté mes affaires ici, afin de ne point trouver naufrage de ma fortune; quo me vertam nescio. Je vous jure que mes inquiétudes sont grandes. Je prie Dieu qu'il m'assiste de ses grâces et qu'il me rende bientôt l'honneur de vous voir.

Nous nous souvenons tous les jours de Votre Altesse et de tous les bons amis a Stockholm à plein pot et tasse pleine. Adieu, mon cher seigneur, conservez-moi l'honneur de vos bonnes grâces. Mes baise-mains à toute la Cour, à nos dames et demoiselles, Monsieur Wachtmeister, Monsieur le colonel Linde, le colonel Fritz Leve, et tous les [...] frères. Avec la permission de Votre Altesse, [je] finirai ces lignes.

Je vous envoie des chiffres plus sûres que celles que je vous ai communiqué Monseigneur à Tälje; vous vous en servirez en cas de besoin. Je vous pris de me mander ce que sera de Monsieur G. Gustafsson, car je lui souhaiterais quelque chose de bien honorable. Je me recommande à sa faveur avec le permission de Votre Altesse.

French translation (my own):

Bien-né Prince, Très Gracieux Seigneur,

J'ai reçu avec le plus grand dévouement l'assurance dont Votre Grâce m'a honoré de sa plus haute grâce et affection, et je baise très consciencieusement les mains de Votre Grâce en remerciement soumis avec ces quelques lignes, car j'ose aussi l'informer de mon arrivée ici à Gothembourg et que j'ai l'intention d'embarquer aujourd'hui.

J'ai été ici occupé à la fois pour passer les commandes et pour tout accélérer pour le transfert, ainsi que pour accueillir les cavaliers qui servent à cette occasion, en particulier Sa Grâce le duc, à qui je suis obligé de montrer tout mon service et mon respect avec fidélité singulière, et je serai aussi prêt à cette occasion et à toutes les autres occasions. Je n'ose pas occuper Votre Grâce avec les détails du voyage ici à Gothembourg ou de ce qui s'est passé depuis, car rien de digne d'être écrit n'est passé et rien de nouveau n'est arrivé ici de l'étranger.

Pour ma part, ma plus grande préoccupation est d'attendre assidûment le vent et c'est pourquoi j'aspire à sa faveur pour un motif plus élevé, plus le voyage de retour me serait cher et nécessaire et plus souvent j'y attacherai mes pensées. Mais je dois laisser Dieu et le temps gouverner et laisser mon seul souci être de mettre en œuvre la gracieuse volonté de Sa Majesté Royale, ce qui apporte à la fois mon plus grand contentement et la fortune que j'estime à juste titre.

Au reste, la réception de la très honorée lettre de Votre Grâce me rend heureux de la prospérité de toutes les choses importantes, qui ne peuvent être mieux affirmées et confirmées que par une prière sincère à Dieu, un comportement attentif dans ce qu'il faut temporiser avec beaucoup, et par la contestation d'une confiance et d'une obéissance soumises, et la patience gagne ce qui reste, ce qui est hautement nécessaire dans cet état de choses.

J'utilise cette audace au sens le plus profond de mon cœur pour découvrir Votre Grâce, après que tout le cœur de Votre Grâce à tout service fidèle dans la mort soit consacré. Je me réjouis aussi de l'arrivée du docteur Jean Matthiæ. Pour autant que je sache, personne n'est meilleur ou plus juste et honnête en tout. Je lui fais aussi l'honneur de l'accompagner avec quelques lignes à entretenir et à lui recommander de mon mieux.

Le cours des choses autrement, à ce que je puisse voir, pourrait bien avoir des considérations et des difficultés distinctes, mais dans le passé, l'état aurait pu causer un si grand désordre et aurait été la cause de quelque accident. Dieu mettra également fin aux souffrances les plus graves de ceux-ci. Que Dieu sauve seulement notre glorieuse Reine, que le monde entier admire et dont Dieu a toujours agi comme le gardien; elle portera son nom en l'honneur des choses accomplies. Je ne peux sans la plus grande émotion me souvenir des grands signes de grâce que m'a montré Sa Majesté, j'espère que je chercherai à conserver un peu de mon sang et à contester ma plus grande gratitude. Je supplie servilement Votre Grâce de se souvenir toujours et davantage de moi pour le meilleur.

S'assurant qu'une grande partie de mon bonheur sera au service utile de Votre Grâce, j'espère que Votre Grâce me fera très gracieusement confiance que je conclus par la présente, et je souhaite du fond de mon cœur à Votre Grâce toute la prospérité heureuse et le contentement souhaitable, et je veux lui faire l'honneur de mourir comme

de Votre Grâce

le humble, obéissant, obligé et servile serviteur

Magnus Gabriel de la Gardie, m. p.

De Gothembourg, le [...] juillet 1646.

Postscript.

La reine, parmi bien des marques de sa royale grâce, elle me mande que notre nouveau gouverneur s'attriste extrêmement et découvre la peu d'espérance qui lui reste et que cet honneur lui est bien nuisible à ses desseins imaginaires. Cela me surprent et je n'ai [...] cru [...].

La reine me mande aussi que fort peu on le voit dans sa chambre et rarement à la Cour et qu'il fait profession de fuir la vue de Sa Majesté, qu'elle ne lui parle jamais, et qu'il est si honteux qu'il n'ose la regarder. Voilà une modestie bien rare. Il faut bien prendre garde à tout, latet anguis in herba, ou je me trompe bien fort.

Si j'étais à Stockholm, peut-être decouvrirai-je quelque chose. Le voyage au champs avec son père veut dire quelque chose. Enfin, je n'y entends rien. Deo committo futura, et aux bon plaisirs de notre Souveraine, qui ne peut agir que très vertueusement.

M. le docteur Johannes Matthias vous peut grandement servir. Je ne puis rien mander d'ici à Votre Altesse, sinon que nous sommes ici que trop bonne companie, et l'excessive multitude des gens me donne une appréhension effroyable. Ainsi je vis dans des peines continuelles, et, pour satisfaire aux volontés de la reine touchant l'emploi dont je suis honoré, et pour affermir et mettre en sûreté mes affaires ici, afin de ne point trouver naufrage de ma fortune; quo me vertam nescio. Je vous jure que mes inquiétudes sont grandes. Je prie Dieu qu'il m'assiste de ses grâces et qu'il me rende bientôt l'honneur de vous voir.

Nous nous souvenons tous les jours de Votre Altesse et de tous les bons amis a Stockholm à plein pot et tasse pleine. Adieu, mon cher seigneur, conservez-moi l'honneur de vos bonnes grâces. Mes baise-mains à toute la Cour, à nos dames et demoiselles, Monsieur Wachtmeister, Monsieur le colonel Linde, le colonel Fritz Leve, et tous les [...] frères. Avec la permission de Votre Altesse, [je] finirai ces lignes.

Je vous envoie des chiffres plus sûres que celles que je vous ai communiqué Monseigneur à Tälje; vous vous en servirez en cas de besoin. Je vous pris de me mander ce que sera de Monsieur G. Gustafsson, car je lui souhaiterais quelque chose de bien honorable. Je me recommande à sa faveur avec le permission de Votre Altesse.

Swedish translation of the postscript (my own:

Drottningen, bland många tecken på hennes kungliga nåd, berättar för mig att vår nye guvernör är oerhört ledsen och upptäcker den lilla förhoppning som finns kvar för honom och att denna ära är mycket skadlig för hans imaginära dessänger. Detta förvånar mig, och jag har inte [...] trott [...].

Drottningen informerar mig också om att han sällan ses i sin kammare och sällan vid hovet och att han bekänner sig undvika Hennes Majestäts syn, att hon aldrig talar med honom och att han skäms så att han inte vågar se på henne. Detta är en mycket sällsynt beskedlighet. Man måste vara försiktig med allt, ty en orm gömmer sig i gräset, annars har jag väldigt fel.

Om jag var i Stockholm kanske jag skulle upptäcka något. Resan till fälten med sin far betyder något. Tja, jag hör ingenting om det. Jag anförtror framtiden åt Gud, och på vår Suveränes pläsir, som bara kan handla mycket dygdigt.

Herr Johannes Matthias kan vara till stor hjälp för Er. Jag kan inte säga något till Ers Höghet här förutom att vi är i gott sällskap här, och den överdrivna mängden människor ger mig en fruktansvärd oro. Jag lever därför i ständig smärta och för att tillfredsställa drottningens önskemål angående den anställning, med vilken jag är hedrad, och att här stärka och trygga mina angelägenheter, för att inte finna min lycka skeppsbruten; jag vet inte vart jag skall vända mig. Jag svär Er att min oro är stor. Jag ber till Gud att han skall hjälpa mig med sina nåder och att han snart skall ge mig äran att se Er.

Vi minns Ers Höghet och alla goda vänner i Stockholm varje dag med full pott och full bägare. Farväl, min käre herre, bevara åt mig äran av Era goda nåder. Mina handkyssar till hela hovet, till våra fruar och fröknar, herr Wachtmeister, herr överste Linde, överste Fritz Leve och alla [...] bröderna. Med Ers Höghets tillstånd skall jag avsluta dessa linjer.

Jag sänder Er säkrare chiffer än de jag meddelade Er, min herre, i Tälje; Ni kommer att använda den när det behövs. Jag ber Er att låta mig veta hur herr G. Gustafsson kommer att bli, ty jag skulle gärna vilja att han skulle ha något mycket hederligt. Jag rekommenderar mig själv till hans fördel med Ers Höghets tillstånd.

English translation (my own):

High Well-Born Prince, Most Gracious Lord,

I have with the greatest devotion received the assurance Your Princely Grace has honoured me with from her highest grace and affection, and I most dutifully kiss Your Princely Grace's hands in submissive thanks with these few lines, as I also dare to notify you of my arrival here in Gothenburg and that I intend to embark today.

I have been here occupied both my train to place orders and to expedite everything for the transfer, as well as to accommodate the cavaliers that serve on this occasion, especially His Princely Grace the Duke, to whom I am obliged to show all service and reverence with singular fidelity, and I shall also be ready on this occasion and on all other occasions. I do not dare to occupy Your Princely Grace with the details of the journey here to Gothenburg or what has since passed, as nothing worthy of writing has passed, nor has anything new arrived here from foreign places.

For myself, I make my greatest concern be to diligently wait for the wind and so I yearn for its favour with a higher motive, the dearer and more necessary to me the journey home would be and the more often I attach my thoughts to it. But I must let God and time rule and let my only concern be to put Her Royal Majesty's gracious will into effect, which brings both my highest contentment and the fortune I rightly esteem.

For the rest, the reception of Your Princely Grace's highly honoured letter makes me happy with the prosperity of all important things, which cannot be affirmed and confirmed better than through a heartfelt prayer to God, a careful comportment in what one must temporise with many, and through contestation of a submissive confiance and obedience, and patience wins what is left, which is highly necessary in this state of affairs.

I use that boldness in the innermost sense of my heart to discover to Your Princely Grace, after the whole heart Your Princely Grace to all faithful service into death is consecrated. I am also gladdened by the arrival of Dr. Johannes Matthiæ. No one, as far as I can think of, is better or more right and honest in everything. I also give him the honour of attending him with a few lines to maintain and to recommend to him my best.

The course of things otherwise, as far as I can see, may well have separate considerations and difficulties, but in the past the state may have caused such a great mess and apparently had been the cause of some accident. God will put an end to the more serious sufferings of these also. May God only save our glorious Queen, whom the whole world admires and whose guardian God has always acted as; she will carry on her name in honour of the things done. I cannot without the greatest commotion remember the great signs of grace shown to me by Her Majesty, I hope I shall seek to remain some of my blood and contest my utmost gratitude. I servilely beg Your Princely Grace to always and further remember me for the best.

Assuring myself that a large part of my happiness will be of Your Princely Grace's useful service, I hope Your Princely Grace will most graciously trust me that I hereby conclude, and I wish from the bottom of my heart Your Princely Grace all happy prosperity and desirable contentment, and I want to do him the honour of dying as

Your Princely Grace's

submissive, obedient, obliged and servile servant

Magnus Gabriel de la Gardie, m. p.

From Gothenburg, July 1646.

Postscript.

The Queen, among many marks of her royal grace, tells me that our new governor is extremely saddened and discovers the little hope that remains to him and that this honour is very harmful to his imaginary designs. This surprises me, and I have not [...] believed [...].

The Queen also informs me that he is rarely seen in his chamber and rarely at court and that he professes to avoid Her Majesty's sight, that she never speaks to him, and that he is so ashamed that he doesn't dare look at her. This is a very rare modesty. One has to be careful about everything, for a snake is hiding in the grass, or I am very mistaken.

If I were in Stockholm, maybe I would discover something. The journey to the fields with his father means something. Well, I don't hear anything about it. I entrust the future to God, and at the good pleasures of our Sovereign, who can only act very virtuously.

Lord Johannes Matthias can be of great help to you. I can't say anything to Your Highness here except that we are in good company here, and the excessive multitude of people gives me a frightful apprehension. I therefore live in continual pain, and, to satisfy the wishes of the Queen concerning the employ with which I am honoured, and to strengthen and secure my affairs here, so as not to find my fortune shipwrecked; I do not know where to turn. I swear to you that my worries are great. I pray to God that He will assist me with His graces and that He will soon give me the honour of seeing you.

We remember Your Highness and all the good friends in Stockholm every day with full pot and full cup. Farewell, my dear lord, preserve for me the honour of your good graces. My kisses on the hands to the whole Court, to our ladies, Lord Wachtmeister, Lord Colonel Linde, Colonel Fritz Leve, and all the [...] brothers. With Your Highness's permission, I will finish these lines.

I am sending you more secure ciphers than those I communicated to you, my lord, in Tälje; you will use it when needed. I beg you to let me know what Lord G. Gustafsson will be like, because I would like him to have something very honourable. I recommend myself to his favour with Your Highness's permission.

Above: Kristina.

Above: Magnus de la Gardie.

Above: Karl Gustav.

Notes: par mis = parmi.

mende = mande.

c'est = cet.

aist = est.

for = fort.

dens = dans.

nause = n'ose.

vala = voilà.

j'éstuois = j'étais.

decoufrirage = découvrirai-je.

schose = chose.

n'j = n'y.

auz = au.

d'issi = d'ici.

jnsi = ainsi.

painnes = peines.

mestre = mettre.

affain = à fin.

puoint = point.

plain pots = plein pot.

mender = mander.

cera = sera.

Karl Gustav's letter to Magnus de la Gardie, dated July 22/August 1 (Old Style), 1646

Sources:

Bref och Handlingar rörande Hertig Carl Gustafs frieri till Drottning Christina (letter 5), in Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 27, pages 216 to 218, Elmén och Granbergs Tryckeri, 1845

http://runeberg.org/hrsh/27/0233.html

https://books.google.com/books?id=K9NaAAAAcAAJ&pg=PA209&dq=Handlingar+r%C3%B6rande+Skandinaviens+historia+christina&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwir7ezjs7HkAhVPvZ4KHcUqArMQuwUwAHoECAAQBA#v=onepage&q=Handlingar%20r%C3%B6rande%20Skandinaviens%20historia%20christina&f=false

Christina och Carl Gustaf: Tronföljdsfrågan and notes 5 and 8, in Drottning Christina: Studier och forskningar, by Curt Weibull, 1931 (1966 edition)

Vi Christina med Guds nåde, page 80, by Py Sörman, 1942

The letter:

Hochwälborne Grefue kiäre broder och swåger, emedan jagh förhoppas at thesse bref ennu finna min kiäre broder uti Götheborg ty employerar jagh ennu tijdhen at notificera min kiäre broder thet Doctor iahan lijtet kan vthretta, ty förmodas at thet blijfuer ju lengre ju werre, utan jagh moste tagha een resolution som migh best kan falla och iagh min kiäre broder tilförenne nogsambt sagdt hafuer, Gud gifue jagh sluppe ennu för än grefuens bröllop hwilket skeer sijst vti Augusti monat, män iagh beder min kiäre broder han låte ingen merchia sådant at jagh honom scrijfuit hafuer, elliest blifuer alt werre, Grefuen utaf Turren beswerer sigh mycket öfuer Rijcks-Drotzen, jagh war i dagh hooss R. Cantzeleren vppå Landtgrefwens wägnar om Eixfeldt, handz discourser wore intet annat än som at H. K. M. stat fodrade at achta sigh in minutissimis quoque for tysche förstars inexessive ambitioner och them til ingen consideration vti höga charger komma låta, ehwadt indirecte hans discourser för H. K. M. til min skada lende igienom sådanne inpressiones sådant är lät at dömma, och vthwissas innan een kort tijdh, Män til at hantera ett desperat werck kan iagh vtan prejudice af min ähra icke göra lengre emedan til min ruin alt intenderas, Medh gref Erichs reessa skal fadren trenera mycket emedan han nogsampt låter merchia sigh lijtet contentement vtaf sådan sin sons charge at hafua, Gustaf Gustafson blijfver Grefue sillensantes hafuer endrat sin resolution at föllia min kiäre broder, thet seijes at Turcken hafuer denuncierat Polacken ett krieg, Helas mon frere jagh fruchtar thet min lycka migh icke så godt warder at så snart rencontrera min kiäre broder mehra vtan moste igienom löpa heela werlden såsom en förlohret menscka som sin lycka och olycka allestedes moste medh lijka tolamot vptaga, endoch skal jagh så wijda som jagh migh siälf kan mechtig wara contrengera at icke precipitera vtan alla extremitetter förwenta, doch utan prejudice vtaf min ähra, sijst recommenderar jagh migh altijdh vti min kiäre broders beständige wänskap hwilket när jagh migh påminner min endeste hugna ähr ty forhoppas jagh at mina actioner altijdh een redenbogen skyldigheet och tacksamheet emoot min kiäre broder skolle vthwissa och thet jagh forblijfwer

Min her Grefues

och swågers

tiänstwillige högstförobligerade

och beständige broder swåger

och wän

CARL GUSTAF

Pfalzgrefue.

Stockholm den 22 Juli.

Wachtmeister och Gösta Gustafson och Kaggen som R. Drotzen recommendera sigh til min kiäre broders wenskap.

With modernised spelling:

Högvälborne Greve, käre broder och svåger,

Emedan jag förhoppas att dessa brev ännu finna min käre broder uti Göteborg, ty emplojerar jag ännu tiden att notificera min käre broder det doktor Johan litet kan uträtta, ty förmodas att det bliver ju längre ju värre, utan jag måste taga en resolution som mig bäst kan falla; och jag min käre broder tillförne nogsamt sagt haver. Gud give jag sluppe ännu förrän grevens bröllop, vilket sker sist uti augusti månad. Men jag beder min käre broder han låte ingen märka sådant att jag honom skrivit haver, eljest bliver allt värre.

Greven utav Turenne besvärar sig mycket över Riksdrotsen. Jag var idag hos Rikskanslern uppå lantgrevens vägnar om Eichsfeld, hans diskurser voro intet annat än som att Hennes Kungliga Majestäts stat fordrade att akta sig in minutissimis quoque för tyska furstars inexcessiva ambitioner och dem till ingen konsideration uti höga charger komma låta, evad indirecte hans diskurser för Hennes Kungliga Majestät till min skada lände igenom sådana impressiones. Sådant är lätt att döma och utvisas innan en kort tid, men till att hantera ett desperat verk, kan jag utan prejudis av min ära icke göra längre emedan till min ruin allt intenderas.

Med greve Eriks resa skall fadern trängera mycket, emedan han nogsamt låter märka sig litet kontentemang utav sådan sin sons charge att hava. Gustaf Gustafsson bliver greve. Cérisantes haver ändrat sin resolution att följa min käre broder. Det säges att turken haver denuncierat polacken ett krig.

Hélas, mon frère, jag fruktar det min lycka mig icke så gott varder att så snart renkontrera min käre broder mera, utan måste igenomlöpa hela världen såsom en förloret mänska som sin lycka och olycka allestädes måste med lika tålamod upptaga. Ändock skall jag såvida som jag mig själv kan mäktig vara konträngera att icke precipitera, utan alla extremiteter förvänta, dock utan prejudis utav min ära.

Sist rekommenderar jag mig alltid uti min käre broders beständiga vänskap, vilket när jag mig påminner min endasta hugna är, ty förhoppas jag att mina aktioner alltid en redebogen skyldighet och tacksamhet emot min käre broder skulle utvisa och det jag förbliver

Min herr greves och svågers

tjänstvillige, högstförobligerade och beständige broder, svåger och vän

Karl Gustav, pfalzgreve.

Stockholm, den 22 juli.

Wachtmeister och Gösta Gustafsson och Kaggen som Riksdrotsen rekommendera sig till min käre broders vänskap.

French translation (my own):

Très bien-né comte, mon cher frère et beau-frère,

Parce que j'espère que ces lettres trouveront encore mon cher frère à Gothembourg, car j'en profite encore pour informer mon cher frère que le docteur Jean ne peut pas faire grand-chose, car on suppose que plus cela dure, plus la situation empire, mais je dois prendre la résolution qui me convient le mieux; et moi, mon cher frère, j'en ai déjà assez dit. Dieu veuille que je puisse encore m'enfuir avant le mariage du comte, qui aura lieu à la fin du mois d'août. Mais je prie mon cher frère de ne laisser personne remarquer que je lui ai écrit, sinon tout va empirer.

Le comte de Turenne se plaint beaucoup du grand drost. J'étais aujourd'hui chez le grand chancelier au nom du landgrave à propos d'Eichsfeld, ses discours n'étaient que le fait que l'état de Sa Majesté Royale exigeait de se méfier aussi dans les moindres choses des ambitions excessives des princes allemands et de ne pas leur accorder de considération dans les charges élevées, quelque soit le mal qui puisse m'arriver indirectement à travers de telles impressions de ses entretiens avec Sa Majesté Royale. Une telle chose est facile à juger et à utiliser avant peu de temps, mais pour accomplir une œuvre désespérée, que je ne peux plus faire sans préjudice à mon honneur, car tout est destiné à ma ruine.

Avec le voyage du comte Eric, le père souhaite le traîner beaucoup, car il est bien conscient du peu de contentement que l'on peut tirer de la charge de son fils. Gustave Gustafsson sera comte. Cérisantes a changé de résolution pour suivre mon cher frère. On dit que le Turc a déclaré la guerre au Polonais.

Hélas, mon frère, je crains que mon bonheur ne me soit pas si bon que je retrouve bientôt mon cher frère, mais je dois parcourir le monde entier comme un homme perdu qui doit partout absorber sa fortune et son malheur avec une égale patience. Néanmoins, autant que je puis obtenir moi-même, je me contraindrai à ne pas précipiter, mais à m'attendre à toutes les extrémités, quoique sans préjudice de mon honneur.

Enfin, je me recommande toujours à l'amitié constante de mon cher frère, pour qui, lorsque je m'en souviens que c'est ma seule joie, j'espère que mes actions témoigneront toujours d'une obligation et d'une gratitude immédiates envers mon cher frère, et que je reste

De Monsieur le comte et mon beau-frère

le servile, très obligé et constant frère, beau-frère et ami

Charles Gustave, comte palatin.

Stockholm, le 22 juillet.

Wachtmeister et Gösta Gustafsson et Kagg, ainsi que le grand drost, se recommandent à l'amitié de mon cher frère.

English translation (my own):

Most High-Born Count, my dear brother and brother-in-law,

Because I hope that these letters will still find my dear brother in Gothenburg, as I still employ the time to notify my dear brother that Doctor Johan can do little, because it is assumed that the longer it lasts the worse it gets, but I must make a resolution that is best for me; and I, my dear brother, have already said enough before. God grant that I may still escape before the Count's wedding, which will take place at the end of August. But I beg my dear brother not to let anyone notice that I have written to him, otherwise everything will get worse.

The Count of Turenne complains a lot about the Grand Steward. I was today with the Grand Chancellor on behalf of the Landgrave about Eichsfeld, his discourses were nothing but that Her Royal Majesty's state demanded to beware in the smallest things too for the excessive ambitions of the German princes and to give them no consideration in high charges, whatever harm may indirectly come to me through such impressions from his discourses with Her Royal Majesty. Such a thing is easy to judge and use before a short time, but to handle a desperate work, that I can no longer do without prejudice to my honour, because everything is intended for my ruin.

With Count Erik's journey, the father wants to prolong it a great deal, because he is quite aware of the little contentment to be had from his son's charge. Gustaf Gustafsson will be a count. Cérisantes has changed his resolution to follow my dear brother. It is said that the Turk has declared war on the Pole.

Alas, my brother, I fear that my happiness will not be so good for me that I will soon meet my dear brother again, but I must run through the whole world like a lost man who everywhere must absorb his fortune and misfortune with equal patience. Nevertheless, as far as what I myself can obtain, I shall constrain myself not to precipitate, but to expect all extremities, although without prejudice from my honour.

Lastly, I commend myself always to the constant friendship of my dear brother, to whom, when I remember it is my only joy, I hope that my actions will always show a ready obligation and gratitude to my dear brother, and that I remain

My Lord Count and brother-in-law's

servile, most obliged and constant brother, brother-in-law and friend

Karl Gustav, Count Palatine.

Stockholm, July 22.

Wachtmeister and Gösta Gustafsson and Kagg, as well as the Grand Steward, recommend themselves to my dear brother's friendship.

Above: Kristina.

Above: Karl Gustav.

Above: Magnus de la Gardie.