Showing posts with label Prague. Show all posts
Showing posts with label Prague. Show all posts

Sunday, December 7, 2025

Henry Woodhead on the Battle of Prague and the Sack of Prague

Source:

Memoirs of Christina, Queen of Sweden, volume 1, pages 241 to 242, by Henry Woodhead, 1863; original at the University of Michigan


The account:

By a curious coincidence, the first battle and the last operation of the Thirty Years' War took place at the same spot, — at Prague.

On the 15th of July, 1648, the Swedish general, Königsmark, took by surprise, and with the loss of only one man, the part which was called the Lesser Town of Prague, and which contained the royal palace, as well as the mansions of the principal nobility. The booty was immense, for many of the great Austrian families had taken refuge there. Thirty great chests of books were sent to Christina, besides a number of medals, pictures, and manuscripts. Few of the Swedes could appreciate these objects; and there is no doubt that a number of the enemy's guns and standards would have been more valued at Stockholm, and would have been more suitable trophies. The productions of thought have a kind of life of their own, which perishes or remains dormant when they are forcibly transplanted to a ruder people.

The total value of the spoil was estimated at 50 millions of French livres, and Königsmark did not omit to take care of himself. He left the books alone, but it was said that he appropriated five waggon-loads of gold and silver. The old town of Prague, situated on the opposite side of the river, continued to hold out, but Charles Gustavus, the new Generalissimo, arrived in September with four thousand fresh troops, and the place was then invested on all sides. The people, however, defended themselves so well, that peace was proclaimed, and the old town of Prague remained unconquered. The brave defence of the citizens furnished a contrast to the pusillanimous way in which the Protestants surrendered without a struggle after the battle of Prague, in 1620.


Above: Kristina.


Above: Karl Gustav.

Friday, September 12, 2025

Excerpt on the Sack of Prague, from article written by Martha Lille for "Allas Krönika" magazine, year 1928

Source:

Ett 10-års jubileum, article written by Martha Lille for Allas Krönika, issue 43, pages 1163 to 1164, issue of October 27, 1928; original at the Finnish National Library (Kansalliskirjasto/Nationalbiblioteket)


Allas Krönika, 27.10.1928 no 43, s. 1163-1164 https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/735679 Kansalliskirjaston Digitaaliset Aineistot



The article excerpt:

... Jag står på Karlsbrücke medan Moldaus vatten som ett glittrande silverband i svindlande fart glider fram under de sju broarna. Och medan floden brusar under mig, betänker, att från greve Colloredos palats rövades 12 tunnor guld motsvarande ett värde av 36 milj. mark, 60 cwt. silver och från Czernins och Kolovratins palats ävenledes miljoner. Från kungliga palatset bortfördes konstverk av Michelangelo, Rafael, Tizian och Rubens, men en stor del av dem råkade på villovägar och försvunno, emedan drottning Kristina ej förstod sig på konst. Soldaterna fingo plundra fritt och Königsmark och Wrangel erhöllo stora delar av bytet. Biblioteken i klostren och slotten fingo bidraga med sin andel till detta, och en av Uppsala universitets största skatter »Codex argenteus», en översättning av bibeln på gotiska, gjord av biskop Vulfila på 400-talet härstammar från Prag. ...

Czech translation (my own):

... Stojím na Karlově mostě, zatímco vody Vltavy, jako třpytivá stříbrná stuha, kloužou závratnou rychlostí pod sedmi mosty. A zatímco řeka hučí pode mnou, přemýšlím, že z hradu hraběte Colloreda bylo ukradeno 12 sudů zlata v hodnotě 36 milionů marek a 60 centi stříbra a z hradů Černín a Kolowrat byly také ukradeny miliony. Z královského hradu byla odvezena umělecká díla Michelangela, Raffaela, Tiziana a Rubense, ale velká část z nich se ztratila a zmizela, protože královna Kristina umění nerozuměla. Vojáci směli volně drancovat a Königsmarck a Wrangel dostali velkou část kořisti. K tomu musely přispět i knihovny v klášterech a na hradech a jeden z největších pokladů Uppsalské univerzity, "Codex Argenteus", překlad Bible do gótštiny, který v 5. století vytvořil biskup Wulfila, pochází z Prahy. ...

English translation (my own):

... I stand on the Charles Bridge while the waters of the Moldau, like a glittering silver ribbon, glide at dizzying speed under the seven bridges. And while the river roars beneath me, I consider that from Count Colloredo's castle 12 barrels of gold, equivalent to a value of 36 million marks, 60 cwt. of silver, were stolen, and from the castles of Černín and Kolowrat, millions were also stolen. Works of art by Michelangelo, Raphael, Titian and Rubens were taken from the royal castle, but a large part of them went astray and disappeared, because Queen Kristina did not understand art. The soldiers were allowed to plunder freely, and Königsmarck and Wrangel received large parts of the spoils. The libraries in the monasteries and castles had to contribute their share to this, and one of Uppsala University's greatest treasures, the "Codex Argenteus", a translation of the Bible into Gothic, made by Bishop Wulfila in the 5th century, originates from Prague. ...

Note: Moldau is the German name for the Vltava River, the longest river in what is now the Czech Republic, a left tributary of the Elbe River. It runs southeast along the Bohemian Forest and then north across Bohemia, through Český Krumlov, České Budějovice and Prague. It is commonly referred to as the "Czech national river".

Friday, July 18, 2025

Jean Catteau-Calleville on the Thirty Years' War during 1648 and the Sack of Prague

Sources:

Histoire de Christine, reine de Suède, volume 1, pages 238 to 240, by Jean Catteau-Calleville, 1815; original at the National Library of Naples (Biblioteca Nazionale Vittorio Emanuele III)


Drottning Christinas historia, pages 101 to 103, by Jean Catteau-Calleville, translated by unknown translator, 1821; original at the Library of Congress


The account:

Nous avons suivi les mouvemens des armées jusqu'à l'année 1647. Au mois de mars de l'année suivante, Wrangel et Turenne firent leur jonction, et se portèrent de nouveau vers les états de l'électeur de Bavière. Ils rencontrèrent les Bavarois et les impériaux à Simmershausen [sic]; l'arrière-garde de l'ennemi fut attaquée, et laissa deux mille hommes sur la place. Le général en chef Holzapfel fut frappé lui-même de deux boulets, et mourut de ses blessures; l'électeur chercha un asile chez l'archevêque de Salzbourg. Piccolomini, qu'on appela des Pays-Bas, ne put arrêter les progrès de Wrangel. Mais la Bavière fut moins exposée lorsque les troupes françaises diminuèrent leurs efforts pour seconder les Suédois. La cour de France croyait devoir ménager l'électeur, qui avait une grande influence dans le conseil de Vienne et au congrès de Westphalie. Wrangel maintint cependant ses avantages, jusqu'à ce que le manque de subsistances l'eût forcé à se replier vers la Franconie, où il pouvait agir de concert avec Koenig[s]marck.

Celui-ci avait passé en Bohême, et s'était emparé de plusieurs places. Un lieutenant colonel, nommé Ernest Odowalski, né en Bohême, mais qui avait à se plaindre des impériaux, se rendit auprès du général suédois, et lui indiqua le moyen de surprendre la ville de Prague. L'entreprise fut dirigée avec tant de circonspection que les Suédois, en faisant l'assaut, ne perdirent qu'un seul homme, et n'eurent que très-peu de blessés. Le 15 juillet 1648, Koenigsmarck devint maître du petit Prague, renfermant le palais du souverain et les plus beaux hôtels des grands du pays. Le butin fut estimé dix à douze millions d'écus d'Allemagne, ou quarante à cinquante millions de livres de France. Les objets les plus précieux, les médailles, les tableaux, les livres, les manuscrits, furent envoyés par le général à la reine de Suède, comme des trophées dignes d'une souveraine qui protégeait les arts, et qui voulait les faire fleurir dans son pays. Les Suédois auraient pu passer dans la vieille ville par le pont; mais ils n'étaient pas en assez grand nombre pour garder une place d'une étendue si considérable, et Koenig[s]marck crut devoir attendre des renforts avant de se livrer à de nouvelles entreprises.

Swedish translation (by anonymous translator):

Vi hafva följt arméernas rörelser ända till året 1647. I Mars månad följande året verkställde Wrangel och Turenne sin förening och ryckte å nyo mot Kurförstens af Bayern stater. De anträffade Bayrerna och de Kejserlige vid Sommerhausen; fiendens arriérgarde attackerades och lemnade 2000 man på platsen. Generalen en chef Holzapfel träffades sjelf af två muskötkulor och dog af sina blessyrer; kurfursten sökte en fristad hos Erkebiskopen af Salzburg. Piccolomini, som kallades från Nederland, kunde icke hindra Wrangels framsteg. Men Bayern blef mindre blottstäldt när Franska tropparna minskade sina verkningar, för att hjelpa Svenskarna. Franska hofvet trodde sig böra skona Kurfursten, som hade mycket inflytande i Wien och vid Westphaliska kongressen. Wrangel bibehöll likväl sina fördelar ända till dess brist på lifsmedel tvang honom, att åter draga sig tillbaka till Franken, der han kunde agera i förening med Königsmark.

Denne hade öfvergått till Böhmen och bemäktigat sig flere befästade orter. En öfverstelöjtnant, vid namn Ernst Odowalski, född i Böhmen, men som hade att beklaga sig öfver de Kejserlige, begaf sig till den Svenske generalen, och visade honom medel att öfverrumpla staden Prag. Företaget utfördes med så mycken omtanke, att Svenskarna, vid stormningen, ej förlorade mer än en enda man, och fingo ganska få sårade. Den 15 Juli 1648 blef Königsmark mästare af lilla Prag, i det han inspärrade konungens palats och flera de storas skönaste hoteler i landet. Bytet värderades till 10 à 12 millioner tyska riksdaler eller 40 à 50 millioner franska livres. Allt det dyrbaraste, medaljer, målningar, böcker och manuskripter skickades af generalen till Drottningen af Sverige såsom segertecken, värdiga en monarkinna, som beskyddade konsterna och ville se dem blomstra i hennes rike. Svenskarna hade öfver bron kunnat gå in i gamla staden; men de voro icke nog talrika, för att bevaka en så vidsträckt ort, och Königsmark trodde sig böra afvakta förstärkningar, innan han öfverlemnade sig åt nya företag.

English translation (my own):

We have followed the movements of the armies up to the year 1647. In March of the following year, Wrangel and Turenne joined forces and marched again towards the states of the Elector of Bavaria. They encountered the Bavarians and the Imperials at Sommerhausen; the enemy's rearguard was attacked, leaving two thousand men on the spot. General-in-chief Holzapfel was himself struck by two cannon balls and died of his wounds; the Elector sought refuge with the Archbishop of Salzburg.

Piccolomini, who was called from the Netherlands, could not stop Wrangel's progress. But Bavaria was less exposed when the French troops diminished their efforts to second the Swedes. The French court believed it should spare the Elector, who had great influence in the Council of Vienna and the Congress of Westphalia. Wrangel, however, maintained his advantages until the lack of food forced him to withdraw to Franconia, where he could act in concert with Königsmarck.

The latter had passed into Bohemia and seized several places. A lieutenant colonel named Ernst Odowalsky, born in Bohemia, but who had complaints against the Imperials, went to the Swedish general and showed him how to surprise the city of Prague. The enterprise was conducted with such circumspection that the Swedes, in making the assault, lost only one man, and had very few wounded.

On July 15, 1648, Königsmarck became master of little Prague, containing the sovereign's palace and the finest mansions of the country's nobles. The booty was estimated at ten to twelve million German écus [Reichstalers], or forty to fifty million French livres. The most precious objects — medals, paintings, books, manuscripts, — were sent by the general to the Queen of Sweden as trophies worthy of a sovereign who protected the arts and who wanted them to flourish in her country.

The Swedes could have passed into the Old Town by the bridge; but they were not in sufficient number to guard a place of such considerable extent, and Königsmarck believed it necessary to wait for reinforcements before embarking on new enterprises.


Above: Kristina.

Saturday, September 19, 2020

Kristina's letter to Karl Gustav, with a postscript in her own handwriting, dated August 26/September 5, 1648

Source:


The letter:

Oss äre Eders Kärlighetz bref, dateradhe i Wolgast den 9. och 10. huius, för nogre dagar sedhan sjöledes väll inhändigade vordne, hvaruthaf vij sij, at Eders Kärlighet icke kunde äntå resolvere till een viss dessein af sin marche, förrän Eders Kärlighet rätt viste fiendens contenance, om han och effter all adparence vordo medh hele sin forces gåendes åth Praga, om det till att endsättie. Imidlertidh hade Eders Kärlighet stält rendevous af folcket vidh Havelberg och tänckte holla sigh vidh Elben, at så mycket bättre och säkrare både kunna gåå såväll som correspondere medh generalerne Wittenberg och Königzmarck, och till försäkra den Wästphäliske staten, så och förhindra, at Lamboy icke inbryter i våre quarteer och incommoderar platzarne, hade Eders Kärlighet medh viss instruction derhän affärdat generalmajoren her landgrefven Friedrich af Hessen. Tänckte och vidh sin ankompst, at öfverantvarda Königzmarck sin feltmarskalckslieutenants fullmacht, effter han theraf hafver fådt vettha. Secreteraren Hartwegk hade Eders Kärlighet skickat till Osnabrügg, hoos her Salvium om mehre peningar at anholla. Eders Kärlighet svarar oss och opå vårt bref af then 22. passato om churfursten af Saxen och den dessein feltmarskalcken gerne sågho, Eders Kärlighet medh sin marche motte företaga. Repraesenterar och skählen, hvaraf Eders Kärlighet hafver varit förorsakadh at taga Carll Ruth medh sigh i felt och tänckte på vår ratification i armeen föreställe honom till generalmajor för infanteriedt, efftersom oss Eders Kärlighet hans persohn i bästa motton recommenderar.

Till vänligt svar häropå hafver varit oss kärt förnimme Eders Kärlighetz lykkelige öfverkompst medh beholdne saker och theropå anstälte besökelse till vår käre fru modher i Stettin. Och efftersom Eders Kärlighet varande tädan tilbakar kombne, tänckte den 11. eller 12. huius opbryta medh rästen aff folkket, tagandes och rättandes sin marche på Havelen, ty önske vij och Eders Kärlighet thertill af högden all lycko och välsignelse i Eders Kärlighetz consilier och actioner. Finne och medh Eders Kärlighet för rådsampt och säkrast, at Eders Kärlighet undervägen afmärckiandes fiendens contenance och intagandes beskedh om sakernes tillståndh aff välbemälte generaler och feltmarskalcken fathar resolutionen om sin marche. Och motte vij gerne önska och vettha, hvilket thera consilium fienden lärer taga vidh handen, anten förlåta Beyern, och såsom een begynnelsse giöra till sleppa Donauströhmen och gifva Österrijket öpet; eller och låta Prag i sticket, medh fahra of hele kongerijkets Behmens förlust. I bägge fallen tvifle vij inthet, at Eders Kärlighet ju gåår säkert, att fienden kommande nidh i Behmen, icke må understå sigh Eders Kärlighetz undergifne troupper at förraska. Och dogh på andre sijdan, att vårt krigzväsende i Beyern och Behmen må blifva subleverat, efftersom vij och medh längtan vele öfver hele denne saker vissheten förvänta. Att Eders Kärlighet bär åhuga för then Wästphäliske staten och söker till förekomma, thet Lamboy i thenne alle våre armeers vijda frånvarelsse icke bryter inn emoot eller öfver Wäserströhmen i ertzstifftet Brehmen, beordrandes till den ände her landgrefven, at draga här före ett vakedt öga och bijstå fru landgrefvinnan och Hesserne, at dee må vara så mycket mehra bastant Lamboy, at sustinera och divertera, thet förnimme vij gerne, och väll vara betänckt. Högbemälte fru landgrefvinne hafver strax vidh Eders Kärlighet afresa härifrån hoos oss om succurs genom sin resident här starckt låtet anholla. Och efftersom nogot periculum syntes tå vara in mora, Lamboy Hesserne öfverlägen, och ovist, huru snart Eders Kärlighet kunde komma öfver sjön, ty skrefve vij tå strax till våre plenipotentiarier i Osnabrügg, at dee varande in loco motte öfverläggia, hvadh folck uthur guarnisonerne uthan deres skada kunde mistas, at secundere och förstärckia Hennes Kärlighetz troupper medh, efftersom vij vele förmoda, at dee och sådant Eders Kärlighet hafve vettha låtet. Dee andra Eders Kärlighetz förordningar, serdeles om Königsmarckiske fulmachtens uthantvardning, peningesollicitaturen hoos her Salvium och Carl Ruths förordnande till generalmajor för infanteriedt, the hafve alle sine godh skähl. Och hafver Königzmarck den chargen väll meriteradt, och serdeles genom thenne brafve Pragiske actionen gjordt sigh om oss och chronan märckeligen förtjent. Försij oss här hoos till Eders Kärlighet, at fullmachtens extradition och den chargens förande af honom rätt varder mesnageradt, at genom andres theraf tilläfventyrs tagande jalousie eller offension (then vij dogh icke kunne afsij eller stort befahre) icke tillfoges våre saker nogon otjenst. Kan och her Salvius Eders Kärlighet medh peningar undsättie, hoppas vij, att han giör deri sitt bäste. Så mycket hafve vij elljest från honom och ordinarie ambassadeuren i Paris, Rosenhane, at een deel af subsiderne skole vara remitteradhe till höft, men om denne hafver vexlerne accepteradt, kunne vij icke vist vettha. Vij hafve fördenskuldh åthskillige resor befallat Rosenhanen, at han medh all flijt theropå drifver. Och som vij förnimme, låther han theropå inthet feela. Men den otijdige inhemiske oroon i Franckrijke försätter ther regeringens consilier i nogot annat postür och hindrar i synnerheet, at subsidierne icke äre i rättan tidh praesteradhe.

Carll Ruth förnimme vij länge och väll hafva tjent i kriget och vara een karl, som förstår sitt soldatevärck. Hvarföre äre vij nådigst och väll tillfridz, at Eders Kärlighet honom till generalmajor aff infanteriedt förordnar och föreställer.

Elljest, såsom generalen Königzmarck hafver i Prager entrepricen bekommet een stoor hoop höga och förnemblige ståndzpersoner till fångar, såsom och ett gott antaal stycken eröfrat. Så, emädan vij för visse skähl och orsaker skuldh, och serdeles (emoot Eders Kärlighet at säija) effter konungen i Portugall tillbjuder oss och armeen een anseenligh summa peningar, ther vij kunde befordra och hjelpa hans broder, infanten Eduardum, löös uthur hans fångelse, gerne hade cardinalen af Harack  härinne i rijket eller ju vidh sjökanten. Nu endogh generalen Königsmarck hafver hoos oss anhollet, at honom motte efterlåtes hans, cardinalens, rançon, mädan vij lijckväll förmeene honom på annat sätt theruthinnan vara till gratificera, anten medh rançoner för 2 eller 3 andre förnemblige ståndzpersoner eller och medh een viss summa peningar, ty hafve vij thette medh vårt bref till honom excuseradt, som Eders Kärlighet hafver contenta till sij af hoosgående copie, och der hoos befallat honom, at sända cardinalen från sigh nidh till sjökanten. Eders Kärlighet behagade fördenskuldh den förordning göra, at bemälte cardinal Harrack motte säkert och medh förste blifva skickat hijt nideråth, dädan vij sedan kunde låte föra honom hijt öfver.

Vore och nogre rare stycken iblandh dem, som ähre eröfrade och tjente här i vårt och chronans tyghhuus till trofaea och monumenta at förvahra och the elljest kunne mistas dädan, så at icke nogon afsacknadh på stycken må spörjas till Prages defension, tå begäre vij i lijcka motto, att dee motte föres tädan, helst Muldan och Elben uthföre nidh till Mechlenburg, efftersom vij och Königsmarck therom tillskrifvit hafve och Eders Kärlighet thetsamma, jämväll och hvadh vij elljest hafve Königzmarck tilskrifvit, serdeles om archivo, bibliotheken och kunstcammaren vänligen recommendere, at dee ju förr ju heller skaffes nider till sjökanten, at dädan sändas hijt öfver.

PS: Monsieur mon cousin! Je Vous prie de m’excuser de ce que je ne Vous escris pas pour cette foy que peu de mots. Je suis si pressé par l’arivé de la reine, ma mère, que je n’ay point de temps de Vous dire davantage, seulement je Vous prie, mon cousin, de Vous souvenir de l’affaire qui m’a eté dans la teste, que je Vous ay escrit il y a huit jours, nous aura asses [?] plus au long. Aussi je vous prie, de me conserver et m’envoier la bibliothèque et les raretés qui se trouvent à Prag. Vous savés que ce sont les seules choses dont je fais estime entre toutes les delices qu’on aime au monde faites pour ma satisfaction, que je puis avoir tout ce que je trouve des choses semblables.

English translation of the postscript:

Sir, my cousin! I apologise for not writing to you more than these few words. I am put in such a hurry by the arrival of the Queen, my mother, that I have no time to tell you more, only I beg you, my cousin, to remember the affair which was in my mind, of which I wrote to you eight days ago, that will have us [illegible] enough longer. So please remember me and send me the library and the rarities that are in Prague. You know that these are the only things that I esteem among all the delicacies loved in the world made for my satisfaction, that I can have everything that I find similar things.


Above: Kristina.


Above: Karl Gustav.