The Council of the Realm's letter to Maria Eleonora, dated September 2/12 (Old Style), 1631

Sources:

Riksarkivet, pages 181 to 182 in K 86; Ingångna skrivelser; Drottning Maria Eleonora; Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+052586af-c14f-43c2-bf2d-4bd62f23bd43&s=Balder

Riksarkivet, images 158 to 159/pages 158 to 159 in 1631 (Rådets registratur); Riksregistraturet

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+8cb4d0e0-9b89-11d5-a701-0002440207bb&s=Balder

The letter:

Stormechtigste Drottningh

Allernådigste Frw.

E: M:tts nådige Skriffwellße daterat Wollgast den 4 Augustj, ähr Oß den 27. eiusdem med Anders Lackeij tillhanda Kommen. Och såsom E. M:tt teckes Oß der Vthinnan nådigst förständiga om des lÿckelige ÖffwerKompst, Önskelige hellßo och Lifz disposition; Alltså tacke Wij den Högste Gudh som E: M:tt så nådeligen beledsagatt, Och alltt här till Widh Önskeligh Wällmågo Oppehollitt haffwer, Önskandes innerligen, adt Hans Guddommelige M:tt Wille framgeendt milldeligen bewara E: M:tt Och thet heela Konungzlige Huusedt med sine Helige Englar på alla deß Wägar, erholle E: M:tt Widh longwarachtigh stadigh Wällmågo, Och Oß alltijd förläne hugnelige tijender ifrån E: M:tt Och des Ellskelige Käre Herre och Gemåhl, Wår Allernådigste Konungh, Och j sinom tijd förhielpe E: E: M: M:teter Hem j Landedt igen med god hellßo och segersamme tijender. Wij önske Och Vthj lijka motto thett E: M:tt snartt motte få sij och fägna högstbe:te H: K: M:tt Vthj ett godt och Önskeligitt Wälstånd. Och effter såsom Wij icke med ringa hugnadt förnimme af E: M:ts nådige breff till Oß, thett E M:tt sigh Wåre Vnderdånige Skriffwellße nådigst behaga låter, Derföre skole Wij effter Wår plichtt och debvoir ingen lägenheett förbij gåå E: M:tt Om tillståndett på denne sijda Vnderdånigst att advisera, Såßom och nu låte E: M:tt Ödmiukeligest förnimma att H:s F: N:de den Högborne Fröken, Wår nådige Princessin befinner sigh gudh skee loff, Widh god hellßo och Önskeligh Wällmågo Den Högste Gudh låte H:s F: N:des Liffz sundheett longwarigh bliffwa, Och Vthj all begärligh Wällgångh tillWexa, sitt Guddommelige nampn till ähra, begge E: E: M: M:teter till gläde, Och alle des trogne Vndersåter till Wellferd och fromma. Wij skole för Wåre personer, effter som Wij och des plichtige ähre, draga all tijdigh Omsorgh, att H:s F: N:de tillbörligen bliffwer tiendt, Skött och VpWachtadt, Om Hwillkedt Wij Vnderdånigst bedie, att E. M:tt sigh Allernådigst försäckra Weele. Och befale E. M:tt här med, sampt E: M:ts ellskelige Käre Herre och Gemåhl, Wår Allernådigste Konungh och Herre, Begge E. E. M. M:[t]s Högborne Liffzarffwinge Och Heela dett Konungzlige Husedtt Vthi Gudz dens allrehögstes millde beskerm till all Önskelig Wällmågo, Rooligitt longwarigdt Regemente, Och Oß Sampteligen Vthi E: M:ts gunst Och nåder, Vnderdån- Och Ödmiukeligen. Datum Stockhollm den 2. Septemb. Åhr 1631 /

E. M:tz

Vnderdånige trogne Tienare

Alltijdh.

Magnus Grefue till

Wijsingsborg mp

Jacobus De La Gardie MP

Gabriel Oxenstierna

Gustaffson

pär Baner.

With modernised spelling:

Stormäktigste Drottning,

Allernådigste Fru,

Eders Majestäts nådiga skrivelse, daterad Wolgast, den 4 augusti, är oss den 27 ejusdem med Anders Lackej tillhanda kommen; och såsom Eders Majestät täckes oss därutinnan nådigst förständiga om dess lyckliga överkomst, önskliga hälso och livsdisposition, alltså tacke vi den Högste Gud som Eders Majestät så nådeligen beledsagat och allt härtill vid önsklig välmågo uppehållit haver, önskandes innerligen att Hans Guddomliga Majestät ville framgent mildeligen bevara Eders Majestät och det hela Konungsliga Huset med sina heliga änglar på alla dess vägar, erhålla Eders Majestät vid långvaraktig stadig välmågo, och oss alltid förläna hugneliga tiender ifrån Eders Majestät och dess älsklige käre herre och gemål, vår allernådigste konung, och i sinom tid förhjälpa Eders Majestäter hem i landet igen med god hälso och segersamma tiender.

Vi önske ock uti lika måtto det Eders Majestät snart måtte få se och fägna högstbemälte Hans Kungliga Majestät uti ett gott och önskligt välstånd; och eftersåsom vi icke med ringa hugnad förnimme av Eders Majestäts nådiga brev till oss det Eders Majestät sig vår underdåniga skrivelse nådigst behaga låter, därföre skole vi efter vår plikt och devoir ingen lägenhet förbigå Eders Majestät om tillståndet på denna sida underdånigst att avisera, såsom ock nu låte Eders Majestät ödmjukligast förnimma att Hennes Furstliga Nåde den högborna fröken, vår nådiga prinsessin, befinner sig, Gud ske lov, vid god hälso och önsklig välmågo. Den Högste Gud låte Hennes Furstliga Nådes livssundhet långvarig bliva och uti all begärlig välgång tillväxa, sitt guddomliga namn till ära, begge Eders Majestäter till glädje, och alla dess trogna undersåtar till välfärd och fromma!

Vi skole för våra personer, eftersom vi ock dess pliktiga äro, draga all tidig omsorg att Hennes Furstliga Nåde tillbörligen bliver tjänt, skött och uppvaktad, om vilket vi underdånigst bedje att Eders Majestät sig allernådigst försäkra ville. Och befalle Eders Majestät härmed, samt Eders Majestäts älsklige käre herre och gemål, vår allernådigste konung och herre, bägge Eders Majestäters högborne livsarvinge och hela det Konungsliga Huset uti Guds dens Allrahögstes milda beskärm, till all önsklig välmågo, roligt långvarigt regemente, och oss samtligen uti Eders Majestäts gunst och nåder underdån- och ödmjukligen. Datum Stockholm, den 2 septembris år 1631.

Eders Majestäts

underdåniga, trogna tjänare alltid

Magnus, greve till Visingsborg, m. p.

Jacobus de la Gardie, m. p.

Gabriel Oxenstierna Gustafsson.

Per Banér.

Copy of the letter (Rådets registratur):

Stormechtigste Drottning

Allernådigste Frw:

E. M:tz Nådige skriffwelße dat: Wolgast den 4 Augusti är oß den 27. ejusdem, medh Anders Lackeij tilhanda Kommen. Och såsom E. M:tt täckes oß der Vttinnan nådigst förständiga om deß Lÿckelige öfwerKompst önskelige Helßo och Lijfz disposition, altså tacke wij den Högste Gudh som E. M:tt så nådeligen beledsagadt, och alt här till Widh önskeligh Wälmågo VppeHollitt hafwer, önskandes innerligen att Hans Guddommelige M:tt wille framgeent mildeligen bewara E. M:tt och thet Heela Konungzlige Hwset medh sine Helige Englar på alla deß wägar erholle E. M:tt Widh Longwarachtigh stadhigh Wälmågo, och oß altijdh förläne hugnelige tijendher ifrån E. M:tt och Deß elskelige Käre Herre och Gemål Wår Allernådigste Konung, och i sinom tijdh förhielpe E. E. M M:teter Hem j Landedt igen medh godh Hellßo och segersamma tijendher. Wij önske och Vthi lijka måtto dhet E. M:tt snart måtte få sij och fägna Högstbe:te H. K. M:tt Vthi ett godt och önskeligitt Wälstånd. Och effter såsom Wij icke medh ringa Hugnadt förnimma aff E M:tz nådige bref till oß dhet E M:tt sigh Wår VnderDånige skrifwelße nådigst behaga låter, Derföre skole Wij Effter Wår plicht och devoir ingen Lägenheet förbijgå E. M:tt om tillståndet på denne sijdha VnderDånigst att advisera: Såsom och nu Låte E. M:tt ödmiukeligest förnimma att H. F. N:de den Högborne Fröken Wår nådige Princessin, befinner sigh Gudh skee loff, Widh godh Helßo och önskeligh Wälmågo, Den Högste Gudh låte H. F. N:des Lijfzsundheet longWarigh blifwa, och Vthi all begärligh Wälgång tillWexa sitt Guddommelige nampn till ähra bägge E E. M M:teter till glädie och alle Deß trogne Vndersåter till Wälfärd och Fromma. Wij skole för Wåre pertzoner effter som Wij och Deß plichtige ähre, Draga all tijdhigh omsorg att H. F. N:de tillbörligen blifwer tient skött och Vppåwachtadt, om Hwilkedt Wij Vnderdånigst bedie att E. M:tt sigh allernådigst försäkra Wele. Och befale etc. etc. etc.

With modernised spelling:

Stormäktigste Drottning,

Allernådigste Fru,

Eders Majestäts nådiga skrivelse, daterad Wolgast, den 4 augusti, är oss den 27 ejusdem med Anders Lackej tillhanda kommen; och såsom Eders Majestät täckes oss därutinnan nådigst förständiga om dess lyckliga överkomst önskliga hälso och livsdisposition, alltså tacke vi den Högste Gud som Eders Majestät så nådeligen beledsagat och allt härtill vid önsklig välmågo uppehållit haver, önskandes innerligen att Hans Guddomliga Majestät ville framgent mildeligen bevara Eders Majestät och det hela Konungsliga Huset med sina heliga änglar på alla dess vägar, erhålla Eders Majestät vid långvaraktig stadig välmågo, och oss alltid förläna hugneliga tiender ifrån Eders Majestät och dess älsklige käre herre och gemål, vår allernådigste konung, och i sinom tid förhjälpa Eders Majestäter hem i landet igen med god hälso och segersamma tiender.

Vi önske ock uti lika måtto det Eders Majestät snart måtte få se och fägna högstbemälte Hans Kungliga Majestät uti ett gott och önskligt välstånd, och eftersåsom vi icke med ringa hugnad förnimme av Eders Majestäts nådiga brev till oss det Eders Majestät sig vår underdåniga skrivelse nådigst behaga låter, därföre skole vi efter vår plikt och devoir ingen lägenhet förbigå Eders Majestät om tillståndet på denna sida underdånigst att avisera; såsom ock nu låte Eders Majestät ödmjukligast förnimma att Hennes Furstliga Nåde den högborne Fröken, vår nådiga prinsessin, befinner sig, Gud ske lov, vid god hälso och önsklig välmågo. Den Högste Gud låte Hennes Furstliga Nådes livssundhet långvarig bliva och uti all begärlig välgång tillväxa, sitt guddomliga namn till ära, bägge Eders Majestäter till glädje, och alla dess trogna undersåtar till välfärd och fromma!

Vi skole för våra personer, eftersom vi ock dess pliktiga äro, draga all tidig omsorg att Hennes Furstliga Nåde tillbörligen bliver tjänt, skött och uppåvaktad, om vilket vi underdånigst bedje att Eders Majestät sig allernådigst försäkra ville. Och befalle, etc., etc., etc.

French translation (my own):

Très Puissante Reine,

Très Gracieuse Madame,

La gracieuse lettre de Votre Majesté, datée de Wolgast, du 4 août, nous est parvenue le 27 du même mois par André Lacquais; et comme il a plu à Votre Majesté de nous informer très gracieusement de son heureuse arrivée, de sa santé souhaitable et de la disposition de son corps, nous remercions avec ferveur le Dieu Très-Haut qui l'a si gracieusement accompagnée et maintenue jusqu'à présent dans un bien-être désirable, souhaitant que Sa Divine Majesté veuille désormais bien vouloir préserver Votre Majesté et toute la Maison Royale avec ses saints anges dans toutes vos voies, maintenir Votre Majesté dans une prospérité durable et constante, et nous accorder toujours d'heureuses nouvelles de Votre Majesté et d'elle. cher seigneur et époux bien-aimé, notre très gracieux Roi, et en temps voulu aider Vos Majestés à rentrer dans le pays avec une bonne santé et des nouvelles victorieuses.

Nous souhaitons aussi et dans une égale mesure que Votre Majesté puisse bientôt voir et se réjouir de Sa Majesté Royale susmentionnée dans une bonne et souhaitable prospérité; et comme nous n'apprenons pas avec peu de joie par la gracieuse lettre que Votre Majesté nous a adressée que Votre Majesté se laisse gracieusement contenter de nos lettres soumises, par conséquent, selon notre devoir, nous ne devrions pas négliger d'informer très humblement Votre Majesté de l'état des affaires de ce côté-ci, car nous faisons aussi très humblement savoir à Votre Majesté que Sa Grâce, la bien-née Demoiselle, notre gracieuse princesse, est, Dieu soit loué, en bonne santé et dans un bien-être souhaitable. Que le Dieu Très-Haut accorde à Sa Grâce une longue santé et qu'elle grandisse dans toute la prospérité désirable, pour la gloire de son nom divin, pour la joie de Vos deux Majestés, et pour le bien-être et la piété de tous ses fidèles sujets!

Nous veillerons pour nos personnes, comme nous y sommes également obligés, à ce que Sa Grâce princière soit correctement servie, soignée et soignée, ce dont nous supplions très docilement que Votre Majesté s'assure très gracieusement. Et nous recommandons par la présente, avec soumission et humilité, Votre Majesté, ainsi que le bien-aimé seigneur et époux de Votre Majesté, notre très gracieux Roi et Seigneur, le bien-née héritière de Vos deux Majestés, et toute la Maison Royale sous la douce protection de Dieu Très-Haut, à tous le bien-être désirable, heureux régiment de longue durée, et nous tous à la faveur et à la grâce de Votre Majesté. Stockholm, le 2 septembre 1631.

De Votre Majesté

toujours les humbles et féals servants

Magnus, comte de Visingsborg, m. p.

Jacques de la Gardie, m. p.

Gabriel Oxenstierna Gustafsson.

Pierre Banér.

English translation (my own):

Most Powerful Queen,

Most Gracious Lady,

Your Majesty's gracious letter, dated Wolgast, August 4, reached us on the 27th of the same month by Anders Lackey; and as it has therein pleased Your Majesty to most graciously inform us of your happy arrival, desirable health and disposition of body, so we thank the Most High God who has so graciously accompanied you and maintained you so far in desirable well-being, fervently wishing that His Divine Majesty want to henceforth kindly preserve Your Majesty and the entire Royal House with His holy angels in all your ways, to keep Your Majesty in long-lasting and constant prosperity, and to always grant us happy news of Your Majesty and your dearly beloved lord and consort, our most gracious King, and in due time to help Your Majesties home to the country again with good health and victorious news.

We also wish in equal measure that Your Majesty may soon get to see and rejoice His aforementioned Royal Majesty in a good and desirable prosperity; and as we do not learn with little joy from Your Majesty's gracious letter to us that Your Majesty graciously lets yourself be pleased with our submissive letters, therefore, according to our duty, we should not neglect to most submissively notify Your Majesty of the state of affairs on this side, as we also now most humbly let Your Majesty know that Her Princely Grace the high-born Lady, our gracious Princess, is, praise be to God, in good health and desirable well-being. May the Most High God grant the health of Her Princely Grace's life to be long-lasting and let her increase in all desirable prosperity, for the glory of His divine name, for the joy of both Your Majesties, and for the welfare and piety of all her faithful subjects!

We shall for our persons, as we are also obliged thereto, take all timely care that Her Princely Grace is properly served, cared for and attended, of which we most submissively beg that Your Majesty would most graciously assure yourself. And we hereby submissively and humbly commend Your Majesty, as well as Your Majesty's dearly beloved lord and consort, our most gracious King and Lord, the high-born heir of both Your Majesties, and the entire Royal House under the gentle protection of God the Most High, to all desirable well-being, happy long-lasting regiment, and us all to Your Majesty's favour and grace. Stockholm, September 2, 1631.

Your Majesty's

submissive and faithful servants always

Magnus, Count of Visingsborg, m. p.

Jakob de la Gardie, m. p.

Gabriel Oxenstierna Gustafsson.

Per Banér.

Above: Kristina.

Above: Gustav Adolf and Maria Eleonora.

Maria Eleonora's letter to the Council, dated August 3/13 (Old Style), 1631

Source:

Riksarkivet, page 15 in K 80 (1631-1634); Utgångna skrivelser; Drottning Maria Eleonora; Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+c90cc0e9-26c5-44c4-a241-86aa5ece619b&s=Balder

The letter (concept):

Maria Eleonora.

Wår sÿnnerlige ÿnnest Nådige Willie och benägenheet medh Gudh Alzmechtigh tillförende. Edre twenne skriffwelßer trogne Män och Rijks Rådh den förre af den 30 Junij förleden, den andra af den 8 Julij näst förledne, äre Oß här j Wolgast den 30 Julij Well till Handa Kompne, Där aff Wij see och förnimme edher trogne tenor emot Oß sampt Vnderdånige Lÿckönskan till denne, nu deß Gudhi skee Loff Lÿckelige till brachte reesa in Opå den Tÿsche Boten: Låthe Oß denne edher trogne Wälmeente LÿckÖnschan sÿnnerligen Wäl behaga och Wele edher sådant med Nådhe altijdh jhugKomma. Och såßom j Oß och der hoos, om H: K:ttz Wår elschelige Kiere dotters dens Högborne Princesses Fröken Christines Önskelige Wälmåge och Lijfz godhe disposition [...] Vnderdånigst advertere: Så äre Och Oß dee tijender sÿnnerligen Wälbehagelige, Hierteligen Önskandes, att den AllWoldige Gudh milldeligen sådandt Länge Wille Continuere och Nådeligen erholla H: K:tt Wijdh Långwärachtig och stadigh Hällßo Och Wälmågo; Och begiere Wij här med Nådeligen aff edher godhe Herrer, att j ./. efftersom edher trogz Kräffwer och Wij Jcke tuifle Paa ./. icke allenast effter Wahnligh flijt tillsee att H: K:tt med achtsam åwachtan, Wijdh godt Wälståndh, näst Gudz Hielp, förblifua Kunde, Vthan Och Wijdh gifne Lägenheeter Oß om K: M:ttz tillståndh ijdkeligen avisere; hwilket såßom dett Oß KierKommet ähr, och till Wälbehageligheet skeer, Så äre och förblifue wij edher med sÿnnerlige Nådher altijdh Wälbewågne. Och befhele Edher hermed Gudh Alzmechtig. Datum Wolgast den 3 Augusti 1631.

With modernised spelling:

Maria Eleonora.

Vår synnerliga ynnest, nådiga vilje och benägenhet med Gud Allsmäktig tillförne. Edra tvenne skrivelser, trogne män och riksråd, den förra av den 30 juni, den andra av den 8 juli nästförlidna, äro Oss här i Wolgast den 30 juli väl till handa komna, därav Vi se och förnimme Eder trogna tenor emot oss samt underdåniga lyckönskan till denna nu, dess Gudi ske lov, lyckliga tillbragte resa in uppå den tyska botten. Låte Oss denna Eder trogna välmente lyckönskan synnerligen väl behaga och vele sådant med nåde alltid ihågkomma.

Och såsom I Oss ock därhos om Hennes Kärlighets Vår älskliga kära dotters dens högborna prinsessas fröken Kristinas önskliga välmåga och livs goda disposition underdånigst avertera, så äro ock Oss de tiender synnerligen välbehagliga, hjärtligen önskandes att den Allväldige Gud mildeligen sådant länge ville kontinuera och nådeligen erhålla Hennes Kärlighet vid långvaraktig och stadig hälso och välmågo; och begäre Vi härmed nådeligen av Eder goda herrar att I (eftersom Eder troget kräver och Vi icke tvivle på) icke allenast efter vanlig flit tillse att Hennes Kärlighet med aktsam åvaktan vid gott välstånd, näst Guds hjälp, förbliva kunde, utan ock vid givna lägenheter Oss om Kungliga Majestäts tillstånd idkeligen avisere, vilket, såsom det Oss kärkommet är och till välbehaglighet sker, så äro och förblive Vi Eder med synnerliga nåder alltid välbevågna. Och befälle Eder härmed Gud Allsmäktig. Datum Wolgast, den 3 augusti 1631.

French translation (my own):

Marie-Éléonore.

Notre faveur particulière, Notre volonté gracieuse et Notre inclination avec Dieu Tout-Puissant. Vos deux lettres, hommes fidèles et conseillers, la première du 30 juin, la deuxième du 8 juillet, Nous sont parvenues ici à Wolgast le 30 juillet, d'où nous voyons et sentons votre teneur fidèle à Notre égard et vos soumises félicitations pour maintenant, Dieu soit loué, un voyage heureusement fait dans la baie allemande. Nous faisons particulièrement plaisir à vos fidèles et bien intentionnées félicitations et Nous Nous en souviendrons toujours avec grâce.

Et comme vous Nous faites aussi savoir avec soumission le bien-être souhaitable et la bonne disposition du corps de Sa Dilection notre très chère fille, la princesse bien-née, Mademoiselle Christine, de même cette nouvelle Nous est extrêmement agréable, souhaitant de tout cœur que Dieu le Tout-Puissant veuille gracieusement continuer cela pendant si longtemps et maintenir Sa Dilection dans une santé et un bien-être durables et stables; et Nous vous demandons gracieusement, bons seigneurs, (comme on vous l'exige fidèlement et comme Nous n'en doutons pas) non seulement par une diligence ordinaire, avec l'aide de Dieu, de veiller à ce que Sa Dilection puisse le rester avec une influence prudente, en bonne prospérité, à côté de l'aide de Dieu, puisse rester, mais aussi à certaines occasions que vous Nous informiez constamment de l'état de Sa Majesté Royale, pour lequel, comme il Nous est cher et agréable, Nous sommes et restons toujours bien enclines à vous avec une grâce particulière. Et Nous vous recommandons par la présente à Dieu Tout-Puissant. Wolgast, le 3 août 1631.

English translation (my own):

Maria Eleonora.

Our especial favour, gracious will and inclination with God Almighty. Your two letters, faithful men and councilors, the first of this past June 30, the second of this past July 8, reached Us here in Wolgast on July 30, from which We see and feel your faithful tenor towards Us and your submissive congratulations on this now, God be praised, happily made journey into the German bay. We let this your faithful, well-intentioned congratulation please Us particularly well, and We will always remember it with grace.

And as you also submissively let Us know about the desirable well-being and good disposition of body of Her Highness Our dearly beloved daughter, the high-born Princess, Lady Kristina, so also that news is extremely pleasant to Us, heartily wishing that the Almighty God want to graciously continue it for so long and keep Her Highness in long-lasting and steady health and well-being; and We hereby graciously request from you good lords that you (as one faithfully demands of you and as We do not doubt) not only by ordinary diligence, next to God's help, to see to it that Her Highness may remain so with careful influence, in good prosperity, next to God's help, could remain, but also on given occasions that you constantly inform Us of His Royal Majesty's condition, for which, as it is dear and agreeable to Us, We are and remain always well-inclined to you with especial grace. And We hereby commend you to God Almighty. Wolgast, August 3, 1631.

Above: Kristina.

Above: Maria Eleonora.

The Council of the Realm's letter to Maria Eleonora, dated July 8/18 (Old Style), 1631

Source:

Riksarkivet, images 124 to 125/pages 123 to 124 in 1631 (Rådets registratur); Riksregistraturet

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+8cb4d0e0-9b89-11d5-a701-0002440207bb&s=Balder

The letter:

Stormechtigste Drottning,

Allernådigste Frw.

E. M. Haffwe wij för någre dagar sedan Vnderdånigst tillskrifwidt medh Carll Mörner hwilken wij depescherede här ifrån till H. K. M:tt wår nådigste Herre, warandes i den Wiße förhopning att E. M:tt skulle wara lÿckeligen till Strålsund medh sin Heela comitat arriveradt. Men så warde wij nu emott all förHopning ifrån Her Clas Horn och H. Jåhan Sfarre aviserade huru såsom E. M:tt hafwer för motwäder skuld most settia widh Callmar, och der den 25. Junij sigh befunnit wäntandes allenast på en godh Wind och Wäderleek. Såsom oß nu inthet lithet bedröfwer och ångh[r]ar att E. M:tt så länge af mootwäder är på reesan vppehollen Worden, altså önske och åstunde wij aff hiertatt att blifwa snart frögdade medh de tiender, dedt E M:tt wore medh deß medfölie, lÿckeligen medh godh Hellßo och Lijfz disposition, in på den tÿske boten öfwerKommen och der H. K. M:tt wår Nådigste Konung och Herre vthi ett Lÿckosampt Wälstånd funnitt: På all händellse att Carll Mörner och blefwo på wägen af mottwäder vppeHollen och förhindrat, och wåre Honom öfwerantwardade vnderdånige breff, till E. M:tt der igenom seent fram Komma skulle försände Vnderdånigst E. M:tt wij nu här hooß fogadt en doublet af wår förre afgångne ödmiuke skrifwelße, till hwilken wij oß och nu Hwadh som tillståndet här WidKommer referera Wele, och än ÿtterligare E M:tt vnderdånigst förnimma låte, att den Högborne Vnge Fröken wår nådige Princessin, är Gudh skee loff stadd wedh godh Helßo. Den Högste Gudh göre H. F. N:des wälmågo långwarigh, såsom och förläne oß altijdh hugnelige tiender ifrån, E M:tt och wår allernådigste Herre och Konung, felicitera alla H. K. M:tz impresser mildeligen gifwe H. K. M:t Kraft och godt tillfälle att confundera alla sine fiender sine trogne Vndersåtare förfächta, sampt alle beträngde Vthur den presser och träldom de äro Vthi råkade liberera och frälßa; Och åter snart förhielpa E. E. M. M:ter hem till oß i fädernes landet igen medh önskeligh Helßo och önskelige tiender, hwilkedt af ett trogett Vnderdånigt och ödmiuckt Hierta önske och åstunde. etc. etc. etc.

G M.       P B.       C F.

With modernised spelling:

Stormäktigste Drottning,

Allernådigste Fru,

Eders Majestät have vi för några dagar sedan underdånigst tillskrivit med Carl Mörner, vilken vi depescherade härifrån till Hans Kungliga Majestät wår nådigste herre, varandes i den vissa förhoppning att Eders Majestät skulle vara lyckligen till Strålsund med sin hela komitat arriverad. Men så varde vi nu emot all förhoppning ifrån herr Claes Horn och herr Johan Sparre aviserade hurusåsom Eders Majestät haver för motväders skull måst sätta vid Kalmar och där den 25 juni sig befunnit, väntandes allenast på en god vind och väderlek.

Såsom oss nu inte lite bedrövar och ångrar att Eders Majestät så länge av motväder är på resan uppehållen vorden, alltså önske och åstunde vi av hjärtat att bliva snart fröjdade med de tiender det Eders Majestät vore med dess medfölje lyckligen med god hälso och livsdisposition in på den tyska botten överkommen och där Hans Kungliga Majestät vår nådigste konung och herre uti ett lyckosamt välstånd funnit.

På all händelse att Carl Mörner ock bleve på vägen av motväder uppehållen och förhindrad, och vore honom överantvardade underdåniga brev till Eders Majestät därigenom sent framkomma, skulle försända underdånigst Eders Majestät vi nu härhos fogat en dubblett av vår förra avgångna ödmjuka skrivelse, till vilken vi oss ock nu vad som tillståndet här vidkommer referera vele och än ytterligare Eders Majestät underdånigst förnimma låta att den högborna unga Fröken, vår nådiga prinsessin, är, Gud ske lov, stadd vid god hälso. Den Högste Gud göre Hennes Furstliga Nådes välmågo långvarig, såsom ock förläne oss alltid hugneliga tiender ifrån Eders Majestät och vår allernådigste herre och konung, felicitere alla Hans Kungliga Majestäts impresser mildeligen give Hans Kungliga Majestät kraft och gott tillfälle att konfundera alla sina fiender sina trogna undersåtare förfäkta, samt alla beträngde utur den presser och träldom de äro uti råkade liberera och frälsa; och åter snart förhjälpe Eders Majestäter hem till oss i Fäderneslandet igen med önsklig hälso och önskliga tiender, vilket av ett troget, underdånigt och ödmjukt hjärta önske och åstunde, etc., etc., etc.

Greve Magnus.

Per Brahe.

Carl Fleming.

French translation (my own):

Très Puissante Reine,

Très Gracieuse Madame,

Il y a quelques jours, nous avons écrit très humblement à Votre Majesté avec Charles Mörner, que nous avons envoyé d'ici à Sa Royale Majesté notre très gracieux Seigneur, dans l'espérance certaine que Votre Majesté serait heureusement arrivée à Stralsund avec toute votre suite. Mais alors, contre tout espoir, M. Claude Horn et M. Jean Sparre nous ont annoncé que Votre Majesté devait accoster à Calmar à cause du mauvais temps, où elle se trouvait le 25 juin, n'attendant que du vent et du temps favorables.

De même que nous sommes maintenant pas peu attristés et que nous regrettons que Votre Majesté ait été si longtemps retardée dans son voyage par le mauvais temps, nous souhaitons et désirons du fond du cœur être bientôt ravis de la nouvelle que Votre Majesté serait heureuse arrivée en bonne santé et en bonne disposition de corps dans la baie allemande et y retrouve Sa Majesté Royale notre très gracieux roi et seigneur dans une heureuse prospérité.

Dans le cas où Charles Mörner serait également arrêté et empêché de circuler en raison du mauvais temps, et si la lettre de soumission qui lui a été confiée pour Votre Majesté devait arriver dans un délai, nous enverrions très humblement à Votre Majesté ci-joint un double de notre dernière humble lettre, auquel nous voulons aussi maintenant faire référence, en ce qui concerne l'état ici, et faire savoir en outre et avec la plus grande soumission à Votre Majesté que la bien-née jeune demoiselle, notre gracieuse princesse, est, Dieu soit loué, en bonne santé. Que Dieu le Très-Haut rende durable la prospérité de Sa Grâce, et qu'il nous accorde toujours d'heureuses nouvelles de Votre Majesté et de notre très gracieux seigneur et roi, qu'il félicite toutes les impressions de Sa Majesté Royale, qu'il ait la bonté de donner à Sa Majesté Royale la force et la bonne occasion de confondre tous ses ennemis et de lutter pour ses fidèles sujets, ainsi que de libérer tous les opprimés de la pression et de l'esclavage dans lesquels ils se trouvent; et qu'Il aide bientôt à nouveau Vos Majestés à rentrer dans leur Patrie avec une santé désirable et des nouvelles désirables, que nous souhaitons et désirons d'un cœur fidèle, soumis et humble, etc., etc., etc.

Comte Magnus.

Pierre Brahe.

Charles Fleming.

English translation (my own):

Most Powerful Queen,

Most Gracious Lady,

A few days ago we most submissively wrote to Your Majesty with Carl Mörner, whom we despatched from here to His Royal Majesty our most gracious Lord, being in the certain hope that Your Majesty would be happily arrived at Stralsund with your entire suite. But then it was now, against all hope, announced to us by Lord Claes Horn and Lord Johan Sparre how Your Majesty had to dock at Kalmar because of bad weather, where you were on June 25, waiting only for a good wind and weather.

As we are now not a little saddened and we regret that Your Majesty has been delayed so long on the journey by bad weather, so we wish and desire from the bottom of our hearts to be soon delighted with the news that Your Majesty would be happily arrived with good health and disposition of body into the German bay and there find His Royal Majesty our most gracious King and Lord in a happy prosperity.

In the event that Carl Mörner is also stopped and prevented on the way by adverse weather, and if the submissive letter entrusted to him for Your Majesty should thereby arrive late, we would most submissively send Your Majesty herewith a duplicate of our last departed humble letter, to which we also now want to refer, as regards the condition here, and to further and most submissively let Your Majesty know that the high-born young Lady, our gracious Princess, is, praise be to God, in good health. May the Most High God make Her Princely Grace's prosperity long-lasting, as also may He always grant us happy news of Your Majesty and of our most gracious lord and king, may He congratulate all His Royal Majesty's impresses, may He kindly give His Royal Majesty strength and good occasion to confound all his enemies and fight for his faithful subjects, as well as to liberate and free all the oppressed out of the pressure and slavery they are in; and may He again soon help Your Majesties back home to the Fatherland again with desirable health and desirable news, which we wish for and desire from a faithful, submissive and humble heart, etc., etc., etc.

Greve Magnus.

Per Brahe.

Carl Fleming.

Above: Kristina.

Above: Gustav Adolf and Maria Eleonora.

The Council of the Realm's letter to Maria Eleonora, dated June 30/July 10 (Old Style), 1631

Source:

Riksarkivet, image 112/page 111 in 1631 (Rådets registratur); Riksregistraturet

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+8cb4d0e0-9b89-11d5-a701-0002440207bb&s=Balder

The letter:

Stormechtigste Drotningh

Allernådigste Frw.

Sedan wij Vnderdånigst valedicerade Och togo ett nådigt förloff utaf E: M:t, hafwe wij observerat wederleeken wara mächta Ostadigh, Och fördenskuld warit mÿcket sorgfäldige, att E M:t skulle på deß företagne reesa blifwa af någon Contrariè windh öfwer förhoppningh vppehållen, hälst medan Sagorne äre ga[n]gne här i staden, att Skepz flottan hafwer most för motwäder skuld, settia widh Calmar, Och E M:t der wara Landstigen, Om huilke wij Ock ingen wißheet Hafwa. Wij wele icke mindre förmodha, än som af ett troget och Vnderdånigt hierta Önska att E M:t måtte nu wäl och Lÿckeligen wara medh deß heela Comitat avriveradt på dhen Tÿske Bothnen med godh Hälßa och Liffzdisposition, Der finna H. K: M:t wår allernådigste Konungh vthi ett godt wälståndh och Victorieus Vthöffwer sina och alles wåra Fiendher. Den högsta Güdh förlåne oß nådeligen alla tider hugneliga tiender från E: E: M: M:ter Och snart förhielpa E: E: M: M:ter åter heem j Rijket till deß trogne vndersatere igen medh önskeligh helsa och segersamma budhskap, Det wij altidh åstunda och innerligen Gudh ombidia skole. Wij låte E: M:t vnderdånigst förnimma, att den Högborne vnge Fröken wår Nådige princessin befinner sigh Gudh skee Loff, wedh godh Hälßa, Och Wäl till paß, den Högsta Güdh Låte H: F: N:de Helßa och wälmåga stadigh och Longwarachtigh bliffwa. Eliest är tillståndet här vthi sin wanliga rooligheet, Och effter E M:ts Lÿckelighe affreesandhe här ifrån ingen tingh passerat som något förefaller, skole wij taga wår devòr j acht E M:tt medh wåre vnderdånige skrifwelser att besökia, Och befalle här medh E. M:tt sampt E M:tz elskelige K Gemåhl wår allernådigste Konung begge E: E: M: M:teters Högborne Lifzarfwinge, Och heela det Konunglige Huset vnder Gudz milderijka protection till all Lÿckeligh wälgångh Långwarigt roligit Regemente och oß j E K: M M:teters gunst och nåder vnderdånigst och ödmiukeligen

G M:      G J.      G G O.      P B:      C F:

With modernised spelling:

Stormäktigste Drottning,

Allernådigste Fru,

Sedan vi underdånigst valedicerade och togo ett nådigt förlov utav Eders Majestät, have vi observerat väderleken vara mäkta ostadig och fördenskull varit mycket sorgfälliga att Eders Majestät skulle på dess företagna resa bliva av någon kontrari vind över förhoppning uppehållen, helst medan sagorna äro gångna här i staden att skeppsflottan haver måst för motväders skull sätta vid Kalmar och Eders Majestät där vara landstigen, om vilka vi ock ingen visshet hava. Vi vele icke mindre förmoda än som av ett troget och underdånigt hjärta onska att Eders Majestät måtte nu väl och lyckligen vara med dess hela komitat arriverad på den tyska bottnen med god hälsa och livsdisposition, där finna Hans Kungliga Majestät vår allernådigste konung uti ett gott välstånd och viktoriös utöver sina och allas våra fiender. Den högste Gud förlåne oss nådeligen alla tider hugneliga tiender från Eders Majestäter och snart förhjälpa Eders Majestäter åter hem i Riket till dess trogna undersåtare igen med önsklig hälsa och segersamma budskap, det vi alltid åstunda och innerligen Gud ombedja skola.

Vi låte Eders Majestät underdånigst förnimma att den högborna unga Fröken, vår nådiga prinsessin, befinner sig, Gud ske lov, vid god hälsa och väl till pass; den Högste Gud låte Hennes Furstliga Nåde hälsa och välmåga stadig och långvaraktig bliva.

Eljest är tillståndet här uti sin vanliga rolighet, och efter Eders Majestäts lyckliga avresande härifrån ingenting passerat som något förefaller. Skola vi taga vår devoir i akt Eders Majestät med våra underdåniga skrivelser att besöka, och befalle härmed Eders Majestät samt Eders Majestäts älsklige käre gemål vår allernådigste konung, bägge Eders Majestäters högborna livsarvinge, och hela det Konungliga Huset under Guds milderika protektion till all lycklig välgång, långvarigt roligt regemente och oss i Eders Kungliga Majestäters gunst och nåder underdånigst och ödmjukligen.

Greve Magnus.

Greve Jacobus.

Gabriel Gustafsson Oxenstierna.

Per Banér.

Carl Fleming.

French translation (my own):

Très Puissante Reine,

Très Gracieuse Madame,

Depuis que nous avons très humblement dit au revoir et pris congé de Votre Majesté, nous avons constaté que le temps était très instable, et nous avons donc été très attristés que Votre Majesté soit interrompue dans son voyage par quelque vent contraire au-delà de toute espérance, de préférence car des rumeurs circulent ici dans la ville selon lesquelles la flotte de navires a dû accoster à Calmar à cause du mauvais temps et que Votre Majesté y avait débarqué, ce dont nous n'avons aussi aucune certitude. Nous ne souhaitons pas moins supposer que souhaiter d'un cœur fidèle et soumis que Votre Majesté se porte désormais bien et heureusement arrivée avec toute sa suite sur le sol allemand en bonne santé et en bonne disposition de corps, pour y retrouver Sa Majesté Royale, notre très gracieux Roi, en bonne prospérité et victorieux de ses ennemis et de tous nos ennemis. Que Dieu le Très-Haut nous donne gracieusement à tout moment d'heureuses nouvelles de Vos Majestés et aider bientôt Vos Majestés à rentrer chez elles dans le Royaume et auprès de vos fidèles sujets avec une santé souhaitable et des nouvelles victorieuses, que nous attendrons toujours et pour que nous prierons sincèrement Dieu.

Nous faisons savoir très humblement à Votre Majesté que la bien-née jeune demoiselle, notre gracieuse princesse, est, Dieu soit loué, en bonne santé et en bonne santé; que Dieu le Très-Haut laisse la santé et le bien-être de Sa Grâce stables et durables.

Au reste, l'état des choses ici est dans sa tranquillité habituelle, et après l'heureux départ d'ici Votre Majesté, rien d'inhabituel ne s'est produit. Nous prendrons en compte notre devoir de rendre visite à Votre Majesté avec nos lettres soumises, et nous recommandons par la présente Votre Majesté et le très cher l'époux de Votre Majesté, notre très gracieux Roi, le bien-née héritière de Vos deux Majestés et de toute la Maison Royale à la gracieuse protection de Dieu et à une toute heureuse prospérité, un long et heureux règne, et nous-mêmes à la faveur et à la grâce de Vos Majestés Royales avec la plus grande soumission et la plus grande humilité.

Comte Magnus.

Comte Jacques.

Gabriel Gustafsson Oxenstierna.

Pierre Banér.

Charles Fleming.

English translation (my own):

Most Powerful Queen,

Most Gracious Lady,

Since we most submissively said goodbye to and took a gracious leave of Your Majesty, we have observed the weather to be very unsettled, and we were therefore very saddened that Your Majesty should on be interrupted on your journey by some contrary wind beyond hope, preferably as tales have gone around here in the city that the fleet of ships had to dock at Kalmar because of bad weather and that Your Majesty had landed there, about which we also have no certainty. We wish no less to suppose than to wish from a faithful and submissive heart that Your Majesty may now be well and happily arrived with your entire suite on German soil in good health and disposition of body, there to find His Royal Majesty our most gracious King in good prosperity and victorious over his and all our enemies. May the Most High God graciously give us at all times happy news of Your Majesties and soon help Your Majesties return home to the Realm and to your faithful subjects again with desirable health and victorious tidings, which we will always wait for and sincerely pray to God for.

We most submissively let Your Majesty know that the high-born young Lady, our gracious Princess, is, praise be to God, in good health and well; may the Most High God let Her Princely Grace's health and well-being remain steady and long-lasting.

For the rest, the state of things here is in its usual tranquility, and after Your Majesty's happy departure from here nothing unusual has passed. We shall take our duty into account to visit Your Majesty with our submissive letters, and we hereby commend Your Majesty and Your Majesty's dearly beloved consort our most gracious King, the high-born heir of both Your Majesties, and the whole Royal House to God's gracious protection and to all happy prosperity, a long and happy reign, and ourselves to Your Royal Majesties' favour and grace most submissively and humbly.

Count Magnus.

Count Jakob.

Gabriel Gustafsson Oxenstierna.

Per Banér.

Carl Fleming.

Above: Kristina.

Above: Gustav Adolf and Maria Eleonora.

Excerpt from Gustav Adolf's letter to Johan Kasimir, dated January 22/February 1 (Old Style), 1631

Source:

Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia, volume 1, page 321, contributed to by Julius Mankell, 1854

https://runeberg.org/arkivkir/1/0393.html

The letter:

Hochgeborner Furst freundtlicher lieber swager. ... Dem nach geliebter swager weilen mein gemahl lenger von mir zu misten, mir beswerlich fallet. als bitte ich EL. wolten doch ein auge drauf haben das I. L. dermasen mochte abgefertiget werden das es unther diese nation mir keine disreputation gibt. Sonsten sehe ich gern das I. L. meine swester mein kindt wolte zu sich nehmmen, dan ich sihe nicht mit herauss haben wil. vnd sonst beij dem leuten alleine zu lassen habe ich bedenken. Ich hoffe nicht das sihe EL. odher meiner swester kan beswerlich fallen weillen sie noch so klein ist. sonsten wolle ich nicht gern das mein gemahl ohne confoje her uber kommen solte den der feindt zimblich starck zu wismar sich befindet konte der halben wol leiden das die gantze vlotte Ihre L. volgete vnd zu geleich die recreuten zur besatzungh mit brachte. ...

E. L. getrewer Swager

Gustavus Adolphus.

With modernised spelling:

Hochgeborner Fürst,

freundlicher lieber Schwager,

... Demnach geliebter Schwager, weilen mein Gemahl länger von mir zu missen, mir beschwerlich fallet, als[o] bitte ich Eure Liebden wollten doch ein Auge drauf haben, dass Ihre Liebden dermaßen möchte abgefertiget werden, dass es unter diese Nation mir keine Disreputation gibt. Sonsten sähe ich gern, dass Ihre Liebden meine Schwester mein Kind wollte zu sich nehmen, dann ich sähe nicht mit heraus haben will, und sonst bei dem Leuten, alleine zu lassen, habe ich Bedenken. Ich hoffe nicht dass sie Eure Liebden oder meiner Schwester kann beschwerlich fallen, weilen sie noch so klein ist.

Sonsten wolle ich nicht gern, dass mein Gemahl ohne Konvoi herüberkommen sollte, denn der Feind ziemlich stark zu Wismar sich befindet konnte, derhalben woll leiden, dass die ganze Flotte Ihre Liebden folgte und zugleich die Rekruten zur Besatzung mitbrachte. ...

Eure Liebdens

getreuer Schwager

Gustavus Adolphus.

French translation (my own):

Très noble prince,

amical, cher beau-frère,

... Mon très cher beau-frère, comme il m'est pénible de me retrouver plus longtemps sans ma femme, je demanderais à Votre Dilection de la surveiller afin que Sa Dilection soit traitée de telle manière que je ne gagne pas une mauvaise réputation parmi cette nation. Au reste, j'aimerais voir Sa Dilection, ma sœur, prendre mon enfant, car je ne veux pas sortir avec elle et j'ai d'autres inquiétudes à l'idée de la laisser seule avec des gens. J'espère qu'elle ne sera pas un fardeau pour Votre Dilection ni pour ma sœur, car elle est encore si petite.

Pour le reste, je n'aimerais pas que ma femme vienne sans convoi, car l'ennemi pourrait être assez fort à Wismar, je devrais donc supporter que toute la flotte suive Sa Dilection et amène les recrues pour l'équipage. ...

de Votre Altesse

le fidèle beau-frère

Gustave-Adolphe.

Swedish translation (my own; using archaic language and grammar):

Högborne furste,

vänlige käre svåger,

... Efter, älskade svåger, såsom att missa min gemålin längre från mig, mig besvärligt faller, alltså beder jag Eders Kärlighet vilja dock ett öga därpå hava, att Hennes Kärlighet måtte avfärdigad varda, på ett sådant sätt att det under denna nation mig ingen disreputation giver. Annars såge jag gärna att Hennes Kärlighet min syster mitt barn ville till sig taga, då jag såge henne inte med därute, och annars att lämna henne allena hos folket, har jag betänkande. Jag hoppas ej att hon Eders Kärlighet eller min syster kan besvärlig falla, ty hon är ännu så liten.

Annars ville jag ej gärna att min gemålin utan konvoj skulle komma hitöver, ty fienden tämligen stark vid Wismar sig befinna kunde, därföre vill lida att hela flottan Hennes Kärlighet följde och tillika rekryterna till besättningen medbragte. ...

Eders Kärlighets

trogne svåger

Gustav Adolf.

English translation (my own):

High-born prince,

friendly, dear brother-in-law,

... Therefore, beloved brother-in-law, as it is burdensome for me to be without my wife any longer, I would ask Your Lovingness to keep an eye on her so that Her Lovingness is dealt with in such a way that I do not gain a bad reputation among this nation. For the rest, I would like to see Her Lovingness, my sister, take my child, as I do not want to go out there with her, and I have other concerns about leaving her alone with people. I hope she will not be a burden to Your Lovingness or to my sister, as she is still so little.

For the rest, I would not like for my wife to come over without a convoy, as the enemy could be quite strong in Wismar, so I would have to put up with the whole fleet following Her Lovingness and bringing the recruits for the crew. ...

Your Lovingness's

faithful brother-in-law

Gustav Adolf.

Above: Kristina.

Above: Princess Katarina.

Above: Gustav Adolf and Maria Eleonora.

Above: Johan Kasimir.

Axel Oxenstierna's letter to Gustav Adolf, dated January 17/27 (Old Style), 1631

Source:

Berättelser ur swenska historien: till ungdomens tjenst utgifwen: sjette delen, innehållande Gustaf II Adolf, pages 137 to 140, Anders Fryxell, 1834

https://books.google.com/books?id=T_spAAAAYAAJ&newbks=1&newbks_redir=0&dq=höga+omwårdnad&source=gbs_navlinks_s

Written in response to this letter written by Gustav Adolf:

https://kingkristina.blogspot.com/2021/04/gustav-ii-adolfs-letter-to-axel.html

The letter:

Eders kongl. majestät min underdåniga, trogna tjenst, så länge jag lefwer! Eders majestäts gunstiga handbref af d. 4 sistledne har jag med tillbörlig wördnad mottagit och genomläst, men kan af deß läsande aldrig mättas, billigt tryckande detsamma till mina läppar hwarje gång, jag tager det i händerna. Att eders majestät, ihugkommandes detta lifwets korthet och menskliga händelser, betygar sitt förtroende till min ringa person; att eders majestät uppmanar mig i sådan händelse till mod, och anbefaller mig sin höga omwårdnad och det med sådana ord och skäl, hwilka icke blott mig, en trogen tjenare, utan ock den hårdaste sten beweka kunde; att eders majestät ytterligare från sin höghet nedlåter sig att deremot lofwa i lika händelse lika omsorg för de mina; detta allt werkar hos mig sådana känslor, att jag icke wet, hwad jag swara skall. Jag ser häruti eders majestäts lifliga omsorg att anwända alla medel, äfwen de minsta för fäderneslandets framtida wäl, likaså för deß egen älskeliga gemål och lifsarfwinge. Men efter nu eders majestät mig sådana höga åligganden anförtror, så bör mig deremot icke fördölja, hwad mitt sinne oftast och hårdast trycker. Uti alla, så enskilda som allmänna swårigheter, hwilka mig omgifwit, har jag alltid medelst arbete och flit hoppats på en god utgång, likasom jag också alltid trott fäderneslandet kunna räddas äfwen utur större farligheter än nu, så länge nemligen jag wetat eders majestät wara wid lif och hälsa. Men så ofta jag kommer på de tankar, att eders majestät en menniska är, underkastad de faror och olyckor, för hwilka ingen är fri, hwarken den, som purpurmanteln bär, eller den, som i blångarn klädes; och när jag derjemnte betänker fäderneslandets tillstånd så inom som utom, då känner jag min swaghet och hißnar, bedjande, att jag den dagen icke lefwa måtte. Min högsta tröst och styrka är Guds barmhertighet och nåd, fäderneslandet och det konungsliga huset intill denna dag underbarligen betedd. J förtröstan på samma nåd hoppas jag, önskar af hjertat och beder Gud innerligen, det mig må wederfaras den lycksalighet att i all min lifstid få arbeta i eders kongl. majestäts tjenst och efter deß befallning, då jag med godt mod hoppas god utgång på alla företag, ehuru swåra och farliga de än synas kunna. Men derest Gud för wåra synder skull wille straffa oß alla och mig i synnerhet med att lefwa den dag, eders majestät något dödeligt widkomme, då är för eders majestät och än mera för mig nogsamt känd, den ringa förmåga, jag besitter; likaledes, huru det föga anseende, jag för det närwarande kan äga, lätt skulle förfalla, såsom blott och bart beroende af eders majestäts gunst. Dock, hwad jag göra kan, det wet jag icke, wärderar det icke heller stort. Men, hwad i min yttersta förmåga står, det lofwar jag, utan skrymtan, med underdånighet och trohet; nemligen att såwäl wid eders majestäts frånfälle, det Gud länge fördröje, såsom ock i deß lifstid, för eders majestät och deß höga omwårdnad göra, lida och umgälla, så widt jag förstår och förmår, gerna uppoffrande mitt och de minas lif, blod och allt det menniskorna i denna werlden kärt hafwa; så att jag det answara kan, icke blott för samtid och efterwerld, hwilkas omdöme stundom kan bedragas, utan för all werldens domare. Samma tänkesätt skall jag mina efterkommande bjuda och i arf lemna, så framt de min wälsignelse åtnjuta wilja. Till slut beder jag Gud innerligen och af hjertat, att icke låta saken komma derhän, utan gifwa eders majestät hälsa och långt lif, råd och krafter att först göra en god ända på sina krig, och sedan uti många och lugna år bereda fäderneslandets tillwäxt och förkofran, och slutligen i sinom tid och behaglig ålder lemna åt älskade lifsarfwingar sin tron att innehafwas man efter man; så länge werlden står. Jag anbefaller mig och de mina uti eders majestäts gunst och nåde och blifwer i alla mina lifsdagar eders kongl. majestäts underdånigste, trogne och hörsamme tjenare.

Axel Oxenstjerna.

Elbingen d. 17 Jan. 1631.

With modernised spelling:

Eders Kungliga Majestät min underdåniga, trogna tjänst så länge jag lever! Eders Majestäts gunstiga handbrev av den 4 sistlidna har jag med tillbörlig vördnad mottagit och genomläst, men kan av dess läsande aldrig mättas, billigt tryckande detsamma till mina läppar varje gång jag tager det i händerna. Att Eders Majestät, ihågkommandes detta livets korthet och mänskliga händelser, betygar sitt förtroende till min ringa person; att Eders Majestät uppmanar mig i sådan händelse till mod och anbefaller mig sin höga omvårdnad, och det med sådana ord och skäl vilka icke blott mig, en trogen tjänare, utan ock den hårdaste sten beveka kunde; att Eders Majestät ytterligare från sin höghet nedlåter sig att däremot lova i lika händelse lika omsorg för de mina... Detta allt verkar hos mig sådana känslor att jag icke vet vad jag svara skall.

Jag ser häruti Eders Majestäts livliga omsorg att använda alla medel, även de minsta, för Fäderneslandets framtida väl, likaså för dess egen älskliga gemål och livsarvinge. Men efter nu Eders Majestät mig sådana höga åligganden anförtror, så bör mig däremot icke fördölja vad mitt sinne oftast och hårdast trycker. Uti alla så enskilda som allmänna svårigheter vilka mig omgivit, har jag alltid medelst arbete och flit hoppats på en god utgång, likasom jag också alltid trott Fäderneslandet kunna räddas även utur större farligheter än nu, så länge nämligen jag vetat Eders Majestät vara vid liv och hälsa.

Men så ofta jag kommer på de tankar att Eders Majestät en människa är, underkastad de faror och olyckor för vilka ingen är fri, varken den som purpurmanteln bär eller den som i blångarn klädes; och när jag därjämte betänker Fäderneslandets tillstånd så inom som utom, då känner jag min svaghet och hisnar, bedjande att jag den dagen icke leva måtte. Min högsta tröst och styrka är Guds barmhärtighet och nåd, Fäderneslandet och det Konungsliga Huset intill denna dag underbarligen betedd.

I förtröstan på samma nåd hoppas jag, önskar av hjärtat och beder Gud innerligen det mig må vederfaras den lycksalighet att i all min livstid få arbeta i Eders Kungliga Majestäts tjänst och efter dess befallning, då jag med gott mod hoppas god utgång på alla företag, ehuru svåra och farliga de än synas kunna. Men därest Gud för våra synders skull ville straffa oss alla, och mig i synnerhet, med att leva den dag Eders Majestät något dödligt vidkomme, då är för Eders Majestät och än mera för mig nogsamt känd den ringa förmåga jag besitter; likaledes huru det föga anseende jag för det närvarande kan äga lätt skulle förfalla, såsom blott och bart beroende av Eders Majestäts gunst. Dock, vad jag göra kan, det vet jag icke, värderar det icke heller stort.

Men vad i min yttersta förmåga står, det lovar jag, utan skrymtan, med underdånighet och trohet; nämligen att såväl vid Eders Majestäts frånfälle (det Gud länge fördröje), såsom ock i dess livstid, för Eders Majestät och dess höga omvårdnad göra, lida och umgälla, såvitt jag förstår och förmår, gärna uppoffrande mitt och de minas liv, blod och allt det människorna i denna världen kärt hava; så att jag det ansvara kan, icke blott för samtid och eftervärld, vilkas omdöme stundom kan bedragas, utan för all världens domare.

Samma tänkesätt skall jag mina efterkommande bjuda och i arv lämna, såframt de min välsignelse åtnjuta vilja. Till slut beder jag Gud innerligen och av hjärtat att icke låta saken komma därhän, utan giva Eders Majestät hälsa och långt liv, råd och krafter att först göra en god ända på sina krig, och sedan uti många och lugna år bereda Fäderneslandets tillväxt och förkovran, och slutligen i sinom tid och behaglig ålder lämna åt älskade livsarvingar sin tron att innehavas, man efter man, så länge världen står. Jag anbefaller mig och de mina uti Eders Majestäts gunst och nåde och bliver i alla mina livsdagar Eders Kungliga Majestäts underdånigste, trogne och hörsamme tjänare

Axel Oxenstierna.

Elbingen, den 17 januari 1631.

French translation (my own):

Votre Majesté Royale a mon service obéissant et fidèle aussi longtemps que je vivrai! J'ai reçu et parcouru avec respect la lettre manuscrite favorable de Votre Majesté du 4 du mois dernier, mais je ne peux jamais me rassasier de la lire, la pressant à juste titre sur mes lèvres chaque fois que je la prends entre mes mains. Que Votre Majesté, se souvenant de la brièveté de la vie et des événements humains, accorde sa confiance en mon humble personne; que Votre Majesté m'appelle au courage dans un tel événement et me recommande à ses grands soins, et cela avec des paroles et des raisons qui pourraient émouvoir non seulement moi, fidèle serviteur, mais aussi la pierre la plus dure; que Votre Majesté daigne en outre de la part de Son Altesse, en retour, promettre, dans le même cas, des soins égaux pour ma famille... Tout cela me donne de tels sentiments que je ne sais que répondre.

Je vois en cela le vif souci de Votre Majesté d'utiliser tous les moyens, même les plus petits, pour le bien futur de la Patrie, ainsi que pour sa très chère épouse et héritière. Mais maintenant que Votre Majesté me confie de si hauts devoirs, je ne dois pas cacher ce que mon esprit me presse le plus souvent et le plus fortement. De toutes les difficultés individuelles et générales qui m'ont entouré, j'ai toujours espéré, par mon travail et mon zèle, une issue heureuse, tout comme j'ai toujours cru que la Patrie pouvait être sauvée de dangers encore plus grands qu'aujourd'hui, aussi longtemps que car je savais que Votre Majesté était vivante et en bonne santé.

Mais aussi souvent que j'en viens à la pensée que Votre Majesté est un être humain, soumis aux dangers et aux malheurs dont personne n'est à l'abri, ni celui qui porte le manteau pourpre, ni celui qui est vêtu de fil bleu; et quand je considère aussi l'état de la Patrie tant à l'intérieur qu'à l'extérieur, alors je ressens ma faiblesse et je halete, priant pour ne pas vivre assez longtemps pour voir ce jour. Mon plus grand confort et ma force sont merveilleusement prouvés à ce jour par la miséricorde et la grâce de Dieu, de la Patrie et de la Maison Royale.

Confiant en la même grâce, j'espère, je souhaite du fond du cœur et je prie Dieu d'avoir le bonheur de pouvoir travailler au service de Votre Majesté Royale tout au long de ma vie et sous vos ordres, et j'espère, comme je le fais avec bon courage, pour un bon résultat dans toutes les entreprises, aussi difficiles et dangereuses soient-elles. Mais si Dieu, à cause de nos péchés, veut nous punir tous, et moi en particulier, en nous laissant vivre jusqu'au jour où quelque chose de fatal arrivera à Votre Majesté, alors le peu de capacité que je possède est suffisamment connu de Votre Majesté et encore plus de moi; de même, combien le peu de réputation que je possède actuellement se dégraderait facilement, comme une simple et nue dépendance de la faveur de Votre Majesté. Cependant, ce que je peux faire, je ne le sais pas et je ne l'apprécie pas beaucoup.

Mais ce qui est en mon pouvoir, je le promets, sans hypocrisie et avec soumission et fidélité; à savoir qu'à la disparition de Votre Majesté (que Dieu la retarde longtemps) ainsi que pendant sa vie, faire, souffrir et payer le prince pour Votre Majesté et votre haute sollicitude, autant que je le comprends et le puisse, en sacrifiant volontairement mon et la vie, le sang et tout ce qui est cher aux gens de ce monde; de sorte que je peux y répondre, non seulement pour les contemporains et pour la postérité, dont le jugement peut parfois être trompé, mais pour le juge du monde entier.

J'inviterai et laisserai la même façon de penser en héritage à mes descendants, à condition qu'ils bénéficient de ma bénédiction. Enfin, je prie Dieu du fond du cœur de ne pas en arriver là, mais de donner à Votre Majesté la santé et la longue vie, des conseils et de la force pour mettre d'abord bien fin à ses guerres, puis dans de nombreuses années paisibles. préparer la croissance et l'avancement de la Patrie, et enfin, en temps voulu et à l'âge convenable, laisser aux très chers héritiers leur trône qui sera détenu, homme après homme, aussi longtemps que le monde existera. Je me recommande, ainsi que ma famille, à la faveur et à la grâce de Votre Majesté, et je reste pour tous les jours de ma vie le serviteur le plus soumis, fidèle et obéissant de Votre Majesté Royale.

Axel Oxenstierna.

Elbingen, le 17 janvier 1631.

English translation (my own):

Your Royal Majesty has my obedient, faithful service as long as I live! I have received and perused Your Majesty's favourable handwritten letter of the 4 of last month with due reverence, but I can never be satiated with reading it, rightfully pressing the same to my lips every time I take it in my hands. That Your Majesty, remembering the shortness of life and human events, vouchsafes your confidence in my humble person; that Your Majesty calls me to courage in such an event and commends me to your high care, and that with such words and reasons which could move not only me, a faithful servant, but also the hardest stone; that Your Majesty further condescends from your highness to, in return, promise, in the same event, equal care for my family... All this gives me such feelings that I do not know what to answer.

I see in this Your Majesty's keen concern to use all means, even the smallest, for the future good of the Fatherland, as well as for your own dearly beloved consort and heir. But now that Your Majesty entrusts me with such high duties, I should not conceal what my mind most often and most strongly presses on me. Out of all the individual and general difficulties that have surrounded me, I have always by means of work and diligence hoped for a good outcome, just as I have also always believed that the Fatherland could be saved even from greater dangers than now, as long as I knew Your Majesty was alive and in health.

But as often as I come to the thoughts that Your Majesty is a human being, subject to the dangers and misfortunes from which no one is free, neither he who wears the purple mantle nor he who is clothed in blue yarn; and when I also consider the state of the Fatherland both inside and outside, then I feel my weakness and gasp, praying that I may not live to see that day. My highest comfort and strength is wonderfully proven to the mercy and grace of God, the Fatherland and the Royal House to this day.

Trusting in the same grace, I hope, wish from the bottom of my heart, and pray to God that I may be blessed with the happiness of being able to work in Your Royal Majesty's service throughout my life and at your command, as I with good courage hope for a good outcome in all undertakings, however difficult and dangerous they may be able. But if God, for the sake of our sins, wants to punish us all, and me in particular, by letting us live to see the day when something fatal happens to Your Majesty, then the little ability I possess is sufficiently known to Your Majesty and even more to me; likewise how the little reputation I can at present possess would easily decay, as mere and bare dependence on Your Majesty's favour. However, what I can do, I do not know, nor do I value it greatly.

But what is in my utmost ability, I do promise, without hypocrisy and with submission and fidelity; namely that both at Your Majesty's demise (may God long delay it) as well as during your lifetime, to do, suffer and pay the prince for for Your Majesty and your high concern, as far as I understand and am able, willingly sacrificing my and my family's life, blood and everything the people of this world hold dear; so that I can answer it, not only for contemporaries and for posterity, whose judgment can sometimes be deceived, but to the judge of all the world.

I will invite and leave the same way of thinking as a legacy to my descendants, as long as they enjoy my blessing. Finally, I pray to God from the bottom of my heart not to let the matter come to that, but to give Your Majesty health and long life, advice and strength to first put a good end to your wars, and then in many peaceful years to prepare the growth and advancement of the Fatherland, and finally in due time and convenient age to leave to beloved heirs their throne to be held, man after man, as long as the world exists. I commend myself and my family to Your Majesty's favour and grace, and I remain for all the days of my life Your Royal Majesty's most submissive, faithful and obedient servant

Axel Oxenstierna.

Elbingen, January 17, 1631.

Above: Gustav Adolf.

Above: Axel Oxenstierna.

Kristina on Gustav Adolf's final departure from Sweden, his arrangements for her custody and upbringing, and his death, years 1630 to 1632

Sources:

Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3 (La vie de la Reine Christine faite par elle-meme; dediée a Dieu, chapter 5), pages 27 to 31, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759; original at the National Library of Naples (Biblioteca Nazionale Vittorio Emanuele III)

https://books.google.com/books?id=K4jbZ_vZt5wC&printsec=frontcover&dq=mémoires+concernant+christine+reine+de+suède&hl=en&newbks=1&newbks_redir=0&sa=X&ved=2ahUKEwihy5i5htjmAhXaJzQIHVI2CuwQuwUwA3oECAQQBA#v=onepage&q=mémoires%20concernant%20christine%20reine%20de%20suède&f=false

Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 36 to 41, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760; courtesy of the Swedish Royal Library (Kungliga biblioteket) via Litteraturbanken.se

https://litteraturbanken.se/författare/Kristina/titlar/ChristinasArbeten1/sida/36/faksimil

Kristina: Brev och skrifter, edited by Marie Louise Renata Rodén, translated by Cecilia Huldt and Viveca Melander, published by Svenska Akademien, 2006

https://www.svenskaakademien.se/sites/default/files/kristina.pdf

Above: Gustav Adolf gives his farewell speech to his men with three year old Kristina in his arms, artist's rendering by James Aitken Wylle.

The account:

Quand il partit, j'étois un peu plus grande, et on m'avoit appris un petit compliment qui je devois lui réciter; mais comme il étoit si occupé qu'il ne pouvoit s'amuser à moi, voyant qu'il ne me donnoit pas audience, je le tirai par son buffle et le fis tourner vers moi. Quand il m'apperçut, il me prit entre ses bras et m'embrassa, et ne put retenir ses larmes, à ce que m'ont dit les personnes qui s'y trouverent présentes. Ils m'ont assuré aussi que lorsqu'il partit, je pleurai si fort durant trois jours entiers sans interruption, que cela me causa un si grand mal d'yeux, que je faillis d'en perdre la vue que j'avois extrêmement foible, aussi-bien que le Roi mon Pere. On prit mes larmes pour de mauvais augures, d'autant plus que naturellement je pleurois peu et rarement.

Le Roi partit, & la Reine lui suivit dans ce voyage. Il donna le soin de m'élever à sa Sœur la Princesse Catherine & au Prince Palatin son Mari, leur ordonnant de prendre soin de moi durant son absence. Il chargea aussi ce Prince du soin & de la direction de ses finances, & leur ordonna de demeurer auprès de ma personne jusqu'à nouvel ordre. Il auroit sans doute déclaré ce Prince mon Gouverneur, comme il déclara sa Femme ma Gouvernante; car il en fit aussi-bien la fonction pour quelque tems: mais ce fut la Religion qui l'empêcha d'avoir cet emploi, étant Calviniste & des plus zélés. La Sœur du Roi étoit Luthérienne; mais suspecte, soit à tort ou à raison, d'un peu de Calvinisme, qu'elle avoit pris du Prince son Mari. Mais j'étois encore si petite, qu'il n'y avoit pas de danger de me mettre en leurs mains. La Reine ma Mere pourtant s'y opposa pour d'autres raisons secretes, qui lui donnoient de l'aversion pour la Princesse qu'elle n'aimoit pas; mais le Roi vouloit être obéi, & il le fut.

Avant son départ, il me fit prêter serment par tous ses Etats & toutes ses Armées, & je fus reconnue par-tout pour son unique Héritiere, & à son défaut pour Reine de Suède. Il dressa une manière d'Instruction ou Formulaire, où il régla le Sénat & les devoirs d'un chacun durant son absence & ma Minorité. Il exclut la Reine ma Mere de la Régence, en quoi il fit très-bien pour bien des raisons que je pourrois rapporter en son lieu, & il donna la tutele aux cinq grandes Charges du Royaume, qu'il déclara mes Tuteurs. Ces cinq sont les Tuteurs nés du Royaume en tems d'absence du Roi & en tems de Minorité. Ils ne sont, à proprement parler, que les cinq Lieutenans du Roi, chacun dans son département. Le premier, est le Grand-Drost, qui est Président du Tribunal suprême de la Justice de Suède; le second, le Grand-Connêtable, préside au Conseil de guerre; le troisième, le Grand-Amiral, préside dans le Conseil de la Marine; le quatrième, le Grand-Chancelier, préside en l'absence du Roi au Grand Conseil, ou Sénat de Suède; il a tous les Secretaires d'Etat subordonnés à lui durant la Minorité; le cinquième, le Grand-Trésorier, est Chef du Conseil des Finances, & manie tous les revenus du Royaume. Il donna à ces cinq grandes Charges & au Sénat toute l'autorité de gouverner le Royaume durant son absence & ma Minorité. Il ne détermina rien de ma Majorité, laissant au Sénat & aux Etats de la régler, selon qu'ils me jugeroient capable quand il seroit tems. Outre cela, il donna plusieurs secrettes instructions au Grand-Chancelier Oxenstierna, qui étoit tout-puissant, & qu'on consulta comme un Oracle depuis la mort du Roi.

Après avoir donné ses ordres avec toute la sagesse dont un si grand Roi étoit capable, il me présenta au Sénat, & leur fit un discours qui les fit tous pleurer. Enfin il n'oublia rien de ce qu'il falloit faire pour ma sûreté & pour celle du Royaume. Il partit pour l'Allemagne, & laissa la Suède dans une tristesse & une désolation qui ne se peut représenter, dont on se consola pourtant bientôt selon l'ordinaire des hommes. De funestes augures l'accompagnerent. Un des plus grands vaisseaux périt dans le port de Stockholm, sans qu'on ait jamais pu comprendre par quel malheur: cela arriva dans le plus beau tems du monde. Il arriva d'autres choses, qui ne sont que trop observées en Suède, & que la crédulité du peuple autorise plus qu'elles ne méritent de l'être. Il est certain qu'aux Fêtes de Noël avant sa mort, l'année 1631, la Riviére, qui présage toujours la mort des Rois de Suède, arrêta son cours; & quoique je fasse peu de cas de toutes sortes d'augures, il faut pourtant avouer qu'ils ne se vérifiérent que trop en la personne du Roi, pour mon malheur & pour celui de la Suède. Le Roi même, à son départ, témoigna en toutes ses actions un pressentiment qui sembloit lui être funeste. Il ne dissimula pas la peine qu'il avoit de me quitter; mais il partit enfin, & ne revint plus. Il mourut dans la fleur de son âge, dans le comble de sa gloire, & dans l'état le plus florissant de sa fortune; & ce fut la fatale journée de Lutzen qui termina la carrière d'une si belle & si glorieuse vie.

Gustave le Grand eut de grands talens & de grandes vertus en partage, mais peu de défauts. Il étoit brave & sage, grand Roi, grand Capitaine, & grand Soldat. Il avoit la naissance, la fortune & la gloire digne de lui. Tout contribua à le faire grand, mais sur-tout les occasions, dont il savoit profiter comme il faut. Il gagna en ses diverses guerres vingt batailles, desquelles il se trouva en personne dans neuf ou dix. On peut dire que le siècle & la fortune lui furent favorables plus qu'à homme du monde, puisque non seulement ils ont rendu justice à son mérite; mais, par une fatalité que je n'examine pas, on lui attribua non seulement toutes les grandes choses qu'il exécuta durant sa vie, mais, ce qui est rare & étonnant, par un privilege inconnu au mérite & à la fortune de tous les grands hommes des siècles passés, on lui attribue encore tout ce qui est arrivé longtems après sa mort. Il fut victorieux durant toute sa vie, & il triompha dans sa mort; mais pourquoi n'a-t-il pas triomphé entiérement? Passons, il est tems, à détourner la vue de dessus ce funeste objet. Plaignons tous ceux qui ne connoissent pas la véritable gloire, & qui ont l'éternel malheur de prendre pour elle son fantôme & son ombre. Toutefois ne pourroit-on pas, sans offenser votre justice, SEIGNEUR, se flatter que vous eussiez fait grace à un homme, que vous avez rendu si grand, vous, qui avez de secrets ressorts & des chemins si inconnus & si cachés aux hommes dans tous les cœurs? Un rayon de votre grace victorieuse l'eût couronné dans le dernier moment de sa vie. Mais que cela soit arrivé ou non, il faut souscrire à tous vos éternels & justes décrets; il faut les admirer & les adorer.

Swedish translation (by Gjörwell):

... När han reste bort, hade jag blifwit något större, och man hade lärt mig några ord, hwarmed jag skulle taga afsked utaf honom; men som han war så syßelsatt, at han ej hade tid med mig, och jag såg, at han intet wille höra på mig, tog jag honom i köllerten och wände honom om til mig. Då han blef mig warse, tog han mig up i famnen och kunde intet hålla sig ifrån tårar, såsom de personer berättat mig, hwilka då woro tilstädes. De hafwa också försäkrat mig, at när hon reste bort, gret jag så häftigt i tre hela dagar, ock fick derutaf så ondt i ögonen, at jag så när förlorat synen, hwilken jag, äfwen som Konungen, min Fader, hade ganska swag. Man ansåg mina tårar så mycket mera för elaka tekn, som jag af mig sjelf gret litet och sällan.

Konungen reste bort, och Drotningen fölgde honom på hans resa. Han anförtrodde min upfostran åt sin Syster, Prinseßan Catharina, och hennes Gemål Pfalts-Grefwen, updragande åt dem wården om mig under sin frånwaro. Han lämnade äfwen åt denna Försten styrelsen af Dretselwerket, och befalte dem, at förblifwa hos mig til widare anordning. Han hade utan twifwel förklarat Pfalts-Grefwen för min Öfwer-Hofmästare, äfwen som han utnämde hans Gemål til min Öfwer-Hofmästarinna, ty han bestridde ock det Ämbetet någon tid, men hans Religion hindrade honom at bekläda detsamma, såsom warande en ganska nitisk Reformert. Konungens Syster war Luthersk, men mißtänktes, antingen med skäl, eller ej, för något litet Calvinisteri, som hon skulle fått af sin Gemål. Men jag war då ännu så liten, at jag utan al fara kunde lämnas i deras händer. Drotningen, min Moder, satte sig likwäl deremot för andra hemliga orsaker, som gjorde, at hon ej älskade Prinseßan. Men Konungen wille wara åtlydd, och han blef det.

För sin afresa lät han Ständerna och Krigshären swärja mig trohetsed, och jag erkändes öfwer hela Riket för hans endaste arftagerska til detsamma, och, efter hans död, Drotning af Swerige. Han upsatte en Instruction, om Rådets gjöromål och alla öfrigas skyldigheter, under hans frånwaro och min minderårighet. Han uteslöt Drotningen, min Moder, från Regeringen, hwarutinnan han gjorde ganska wäl för flera orsaker, som jag torde framdeles anföra; och han updrog förmynderskapet åt Rikets första fem Ämbetsmän, som han förklarade til mina Förmyndare. Deßa fem äro födde Rikets Föreståndare i Konungens frånwaro och under en minderårighet. De äro, egenteligen at tala, ej annat, än Konungens Ståthållare, hwar och en uti sit särskilta werk. Den första är Riks-Drotsen, som är President i Rikets högsta Rätt; den andra, som heter Riks-Marsk, styrer Krigssakerna; den tredje, Riks-Amiralen, förwaltar Sjö-ärenderna; den fjerde, eller Stor-Cancelleren, förer ordet, i Konungens frånwaro, uti Rikets Råd och Cancelliet, och har han under sig alla Stats-Secreterarne under warande minderårighet; och den femte, som kallas Riks-Skattmästaren, styrer om hela Drätsel-werket, och har alla Rikets medel om händer. Åt dessa fem högsta Ämbetsmän och Rådet lämnade han full magt, at styra Riket under hans frånwaro och min minderårighet. Han faststälte ingen ting om min myndighet, lämnade åt Rådet och Ständerna, at afgjöra densamma, efter som de funno mig skickelig, när tiden wore inne. Utomdes gaf han åtskilliga hemliga Instructioner åt Stor-Cancelleren Oxenstierna, som war högstrådande, och hwilken man uti alt rådfrågade efter Konungens död.

Sedan han utfärdat sina befallningar med all den wishet, som en så stor Konung ägde, förestälte han mig i Rådet, och hölt til det et Tal, som utpräßade allas tårar. Med et ord, han underlät ingen ting, som kunde bidraga til min och Rikets säkerhet. Han reste ut til Tyskland, och lämnade Swerige uti en obeskrifwelig bedröfwelse; dock efter människornas wana tröstade man sig snart igen. Elaka tekn beledsagade honom. Et af de största skeppen förolyckades i hamnen af Stockholm, utan at man nånsin kunnat finna orsaken dertil, och hände det uti det wackraste wäder. Andra ting tildrogo sig äfwen, som man ej underlåter at i agttaga i Swerige, och som gemene mans trowärdighet gifwer et större wärde, än de äga i sig sjelfwa. Det är wist, at om Julen för hans död, år 1631, stannade den strömmen, som altid förebådar Konungarnas död i Swerige, och oagtat jag litet frågar efter allehanda sådana tekn, så måste man dock tilstå, at de träffade alt för mycket in uti Konungens person, til min och Sweriges olycka. Konungen sjelf, wid sin bortresa hade wid alla sina gjöromål en aning, som syntes wara af en bedröfwelig påfölgd. Han gjorde ingen hemlighet utaf den oro, som han kände at skiljas wid mig; men änteligen, så reste han dock bort, och kom aldrig åter. Han dog i sin blomstrande ålder på spetsen af sin ära och uti sin lyckas högd; och war det den olyckeliga dagen wid Lützen, som ändade et så kärt och ärerikt lif.

Gustaf den Store hade stora egenskaper och stora dygder, stor Konung, stor Fält-Herre, och stor Soldat. Han ägde en börd, en lycka och en ära, som woro honom wärdiga. Alt bidrog, at gjöra honom stor, men i synnerhet de tilfällen, af hwilka han så wäl wiste, at betjena sig. Han want uti sina åtskilliga förda krig tjugu slagtningar, och war för sin egen person närwarande i nio eller tio. Man kan säga, at tiden och lyckan gynnade honom mer än någon annan, emedan de icke allenast gjorde hans förtjenst skyldig rättwisa; utan ock genom et öde, som jag ej wil undersöka, tilägnade man honom icke allenast alla de stora ting, som han utförde i sin lifstid, utan, som är sällsynt och förundranswärt, genom en förmån, af hwilken alla de förra tiders stora Män, med all deras förtjenst och lycka, ej kunnat beröma sig, har man ock tilskrifwit honom alt det, som hänt längt efter hans död. Han war segrande under hela sin lifstid, och han segrade uti sjelfwa döden; men hwarföre har han icke segrat fullkomligen? Men det är tid, at wi wända ögonen från et bedröfweligt föremål. Beklagom alla dem, som ej känna den sanna äran, och som hafwa den olyckan, at i des ställe fatta hennes skugga. Men skulle man wäl icke ändå, utan at förtörna Dig, HERRE, kunna smickra sig med det hoppet, at Du haft nåd för en Man, som Du gjort så stor, Du, som har så hemliga och för alla menniskjor dolda wägar til wåra hjertan? En stråle af Din segrande Nåd hade kunnat kröna honom uti det sidsta ögnablecket af hans lif. Men det må nu wara hänt eller icke, så böra wi underkasta oß Dina ewiga och rättwisa beslut. Wi böra beundra och tilbedja dem.

Contemporary Swedish translation (by Huldt):

När han reste var jag något äldre. Jag hade övat in ett litet tal som jag skulle framföra, men eftersom han var så upptagen att han inte hade tid att leka med mig och jag såg att han inte ägnade mig någon uppmärksamhet, ryckte jag honom i vapenrocken så att han måste vända sig mot mig. När han upptäckte mig tog han mig i famnen och kysste mig utan att kunna hålla tårarna tillbaka, enligt vad som har berättats mig av personer som var med. De har också försäkrat att jag, när han hade rest, oavbrutet grät så häftigt i tre hela dagar utan avbrott att jag fick svåra problem med ögonen och höll på att förlora synen. Jag hade redan mycket dålig syn, precis som min far kungen. Man uppfattade mina tårar som ett dåligt förebud, i synnerhet som jag vanligtvis grät litet och sällan.

Kungen gav sig av, och drottningen följde honom på resan. Han gav sin syster prinsessan Katarina och hennes make pfalzgreven i uppgift att fostra mig, och beordrade dem att sköta om mig väl under hans bortovaro. Han gav också denne furste ansvaret för skötseln och ledningen av finanserna, och sade åt dem att stanna hos mig i avvaktan på nya order. Han skulle helt säkert ha utnämnt pfalzgreven till min informator precis som han hade utnämnt hans maka till min guvernant, ty denna funktion hade han också en tid, men religionen var ett hinder för honom i detta ämbete. Han var nämligen kalvinist, och en mycket nitisk sådan. Kungens syster var lutheran, men misstänktes med rätt eller orätt för att under påverkan av sin make ha blivit smått anstruken av kalvinismen. Men jag var ännu så liten att det inte fanns någon risk med att lämna mig i deras händer. Min mor drottningen motsatte sig dock detta av andra, hemliga orsaker. Dessa ingav henne motvilja mot prinsessan, som hon inte kunde älska. Men kungen ville bli åtlydd, och det blev han.

Innan kungen reste lät han alla ständer och hela krigsmakten svära mig sin trohet, och jag blev överallt erkänd som hans enda arvtagerska och, i hans frånvaro, drottning av Sverige. Han satte upp ett slags direktiv eller föreskrift, med anvisningar till rådet och uppdrag till var och en i kungens frånvaro, så länge jag var minderårig. Han uteslöt drottningen, min mor, ur förmyndarstyrelsen, vilket han av många skäl som jag skulle kunna räkna upp i hans ställe gjorde helt rätt i, och gav förmyndarskapet åt rikets fem höga ämbetsmän, som han utnämnde till mina förmyndare. Dessa fem är de förmyndare födda i kungariket som träder in vid kungens frånvaro och under regentens minderårighet. De är egentligen inget annat än kungens fem ställföreträdare, var och en inom sitt område. Den förste är riksdrotsen, som är president i Svea hovrätt; den andre, riksmarsken, presiderar i krigskollegium; den tredje, riksamiralen, styr i amiralitetskollegium; den fjärde, rikskanslern, leder i kungens frånvaro kanslikollegium, eller Sveriges riksråd, och har under förmyndarskapet alla statssekreterare under sig; dem femte, riksskattmästaren, leder kammarkollegium och förvaltar rikets alla intäkter. Kungen gav dessa fem höga ämbetsmän tillsammans med rådet fullt bemyndigande att styra riket i hans frånvaro och så länge jag var minderårig. Han beslutade ingenting om min myndighetsålder, utan överlät till rådet och ständerna att bedöma när jag skulle vara kapabel. Utöver detta gav han flera hemliga anvisningar till rikskansler Oxenstierna, som var allsmäktig och som man rådfrågade som ett orakel efter kungens död.

Efter att ha utfärdat sina order med all den vishet en så stor kung var mäktig presenterade han mig för rådets medlemmar och höll ett tal som fick alla att gråta. Med andra ord glömde han inte något av det som måste ordnas för min och rikets säkerhet. Så avreste han till Tyskland och lämnade Sverige i en obeskrivlig sorg och bedrövelse, vilken man som vanligt ganska snart fann tröst för. Han åtföljdes av ödesdigra förebud. Ett av flottans största fartyg gick under i Stockholms hamn. Man har aldrig kunnat förstå vad som orsakade olyckan, som inträffade i strålande vackert väder. Även annat förekom som väckte blott alltför stor uppmärksamhet i Sverige, sådana saker som av folklig vidskepelse har tillskrivits större betydelse än de förtjänar. Ett är dock säkert: vid julen före kungens död, år 1631, hejdade en flod sitt lopp, något som alltid förebådar svenska kungars död, och trots att jag inte fäster någon vikt vid förebud av något slag måste jag ändå medge att de har visat sig stämma blott alltför väl när det gäller kungens person, till min och Sveriges olycka. Till och med kungen själv lät förstå genom allt han företog sig vid sin avfärd att han hade en dyster föraning om vad som skulle ske. Han dolde inte sin sorg över att lämna mig, men till slut reste han och återvände aldrig. Han dog på höjdpunkten av sitt liv, överhöljd av ära, vid en tid då lyckan stod i full blom. Det var den ödesdigra dagen vid Lützen som ändade ett så vackert och ärofullt levnadslopp.

Gustav den store var född med stora gåvor och stora dygder, men få brister. Han var modig och klok, en stor kung, en stor fältherre och en stor soldat. Han var värdig sin börd, sitt öde och sin ära. Allt bidrog till hans storhet, men framför allt omständigheterna, som han förstod att utnyttja på rätt sätt. I sina olika krig vann han tjugo slag, i vilka han deltog personligen vid nio eller tio. Man kan säga att tiden och ödet gynnade honom mer än någon annan eftersom de inte bara har gjort rättvisa åt hans förtjänster. En ödets skickelse som jag inte granskar närmare har gjort att man inte bara tillskrivit honom äran av alla de stora ting han uträttade under sitt liv. Genom ett privilegium som varit okänt för alla stora män som haft lycka och framgång i forna tider tillskrivs han också förtjänsten av sådant som har inträffat långt efter hans död. Han var segerrik under hela sitt liv och han triumpferade i döden. Men varför var triumfen inte fullkomlig? Låt oss gå vidare, det är dags att vända blicken från denna dystra sak. Låt oss beklaga alla dem som aldrig har lärt känna den sanna äran, som har haft den eviga olyckan att ta ärans skenbild och skugga för sann ära. Skulle man ändå inte, utan att kränka Din rättvisa, få smickra sig med tanken att Du, Herre, skänkt Din nåd åt en man som Du gjort så stor, Du som besitter så hemliga krafter och för människorna så okända och dolda vägar i alla hjärtan? En stråle av Din segerrika nåd må ha krönt honom under det sista ögonblicket av hans liv. Men oavsett om så skedde eller ej måste vi följa alla Dina eviga och rättvisa lagar, och beundra och tillbe dem.

English translation (my own):

When he left, I was a little older, and I was taught a little compliment to recite to him; but he was so busy that he did not notice me. Seeing that he was not giving me his attention, I pulled on his buffcoat and made him turn towards me. When he saw me, he took me in his arms and kissed me, and could not restrain his tears, as I was told by the people who were present. They also told me that when he left, I cried so hard for three whole days without stopping that it caused me problems with my eyes, and I almost lost my eyesight, which was very weak as well as that of the King, my father. My tears were taken as a bad omen, especially since I usually cried little and rarely.

The King departed, and the Queen followed him on this journey. He gave the care of raising me to his sister, Princess Katarina, and to the Count Palatine, her husband, ordering them to take care of me during his absence. He also charged this prince with the care and management of his finances, and ordered them to stay with me until further orders. He would no doubt have declared this prince my governor, as he declared his wife my governess, for he performed the function of it as well for some time; but it was religion that prevented him from having this employment, him being a Calvinist and a most zealous one at that. The King's sister was a Lutheran, but was suspected, rightly or wrongly, of a little Calvinism that she had taken from her husband the Count. But I was still so little that there was no danger of putting me in their hands. The Queen, my mother, however, opposed it for other secret reasons, which gave her an aversion for the Princess, whom she did not love; but the King wanted to be obeyed, and he was.

Before his departure, he had me sworn in by all his Estates and all his armies, and I was recognised everywhere as his only heir, and in his absence as Queen of Sweden. He drew up a manner of instruction or form, in which he regulated the Senate and the duties of each during his absence and my minority. He excluded the Queen, my mother, from the regency, in which he did very well for many reasons that I could relate in his place, and he gave tutelage to the five great charges of the realm, whom he declared my guardians. These five are the born guardians of the kingdom in times of absence of the King and in times of minority. They are, strictly speaking, only the five lieutenants of the King, each in his department. The first is the Grand Steward, who is President of the Supreme Court of Justice of Sweden; the second, the Grand Constable, presides over the Council of War; the third, the Grand Admiral, presides in the Council of the Navy; the fourth, the Grand Chancellor, presides in the absence of the King over the Great Council, or the Senate of Sweden; he has all the Secretaries of State subordinate to him during the minority; the fifth, the Grand Treasurer, is Chief of the Council of Finances, and handles all the revenues of the kingdom. He gave to these five great offices and to the Senate all the authority to govern the kingdom during his absence and my minority. He determined nothing of my majority, leaving it to the Senate and the Estates to regulate it, according as they judged me capable when the time came. Besides this, he gave several secret instructions to the Grand Chancellor Oxenstierna, who was all-powerful, and who was consulted like an oracle since the death of the King.

After having given his orders with all the wisdom of which so great a king was capable, he presented me to the Senate, and made them a speech which made them all weep. Finally, he forgot nothing of what had to be done for my safety and for that of the kingdom. He left for Germany, and left Sweden in a sadness and desolation that cannot be represented, for which, however, people soon consoled themselves according to the ordinary course of men. Disastrous omens accompanied him. One of the largest ships perished in the port of Stockholm, without anyone ever being able to understand by what misfortune. It happened in the most beautiful weather in the world. Other things happened, which are only too often observed in Sweden, and which the credulity of the people authorises more than they deserve to be. It is certain that at the Christmas festivities before his death, in the year 1631, the river, which always presages the death of the kings of Sweden, stopped its course; and although I pay little attention to all sorts of augures, it must nevertheless be confessed that they were only too verified in the person of the King, for my misfortune, and for that of Sweden. Even the King, on his departure, showed in all his actions a presentiment which seemed to be fatal to him. He did not hide the pain he felt in leaving me; but he left at last, and did not return. He died in the flower of his age, in the height of his glory, and in the most flourishing state of his fortune; and it was the fatal day of Lützen which ended the career of such a beautiful and glorious life.

Gustav the Great had great talents and great virtues, but few faults. He was brave and wise, a great king, a great captain, and a great soldier. He had the birth, the fortune and the glory worthy of him. Everything contributed to make him great, but above all the opportunities he knew how to take advantage of. He won in his various wars twenty battles, of which he was in person in nine or ten. We can say that the age and fortune were more favourable to him than to a man of the world, since not only did they do justice to his merit, but, by a fatality which I will not examine, they attributed to him not only all the great things he performed during his life, but, which is rare and astonishing, by an unknown privilege to the merit and fortune of all the great men of past centuries, he is still credited with everything that happened long after his death. He was victorious throughout his life, and he triumphed in his death; but why did he not triumph entirely? Let us move on, it is time to divert the top view of this disastrous object. Let us pity all those who do not know true glory, and who have the eternal misfortune to take for it its phantom and its shadow. However, could we not, without offending Your justice, Lord, flatter ourselves that You had pardoned a man, whom You have made so great, You, who have secret springs and paths so unknown and so hidden from men in all hearts? A ray of Your victorious grace would have crowned him in the last moment of his life. But whether that has happened or not, one must subscribe to all Your eternal and just decrees; they must be admired and adored.

Notes: The Swedish royal warship Vasa sank just minutes after embarking on her maiden voyage in Stockholm harbour on August 10, 1628.

The river that ran dry at Christmas 1631 was the Motala River in Östergötland.