Sources:
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 4, page 21, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1760; original at the University of Michigan
Christina of Sweden, page 290, by Ida Ashworth Taylor, 1909; original at the University of Toronto
The letter:
Le passage qui est dans votre Lettre du 10. du passé, est très-beau, je voudrois qu'il fût aussi bien appliqué: mais en tout cas, s'il ne l'est pas pour moi, il convient admirablement à un de mes Amis, dont le mérite vous est assez connu, lui rendre la justice d'être persuadé qu'il est également, au-dessus de la flatterie & de l'envie. Sans vous le nommer, vous devez savoir que c'est du Cardinal Azzolino que je parle; je ne connois que lui au monde, à qui cette sentence de notre Ami des Siècles passés se puisse appliquer avec justice. Quand vous parlérez de ce qu'il y a de grand dans Rome en fait de mérite, n'oubliez pas le sien, qui est seul digne de vos éloges par ses grandes & admirables qualités. A cette condition je vous pardonne vos flatteries; aussi-bien je vois que vous êtes incorrigible, & qu'il est inutile de vous quereller là-dessus. Mais je découvre en vous un autre défaut, c'est que vous êtes peu sincére; vous dites que vous savez que l'encens me déplaît. Si cela étoit vrai, m'en donneriez-vous à pleines mains comme vous faites? Vous voilà donc attrappé, & convaincu d'un défaut dont il faut vous corriger. Vous êtes bien heureux d'être jeune encore, je voudrois l'être aussi, pour pouvoir me flatter de l'espoir de devenir quelque chose. Mais quand on a passé les cinquante ans sans rien valoir, peut-on devenir jamais quelque chose de bon? Si cela se pouvoit, je voudrois m'efforcer encore à devenir telle que vous témoignez vous l'imaginer. Je suis fâchée d'avoir si peu profité de l'encens qu'on donnoit autrefois à ma fortune; car je crois que la flatterie qui est le poison des Princes, seroit leur meilleur antidote, s'ils savoient le secret de s'en servir comme il faut; mais il est trop tard pour moi, & vous devez épargner vos Amis, qui ne sont plus en état d'en profiter.
Je vous remercie par avance de vos Livres sans les avoir encore reçus. Théodose vous a prévenu. Il est venu me trouver de lui-même, & m'a déjà fait passer des momens très-agréables. Je l'ai achevé il y a peu de jours, j'ai honte de vous le dire. J'ai employé quatre jours entiers à cotter les feuilles à ce beau Livre, quelques autres occasions moins agréables m'aiant empêché de le lire plutôt. C'est à mon gré le plus bel ouvrage du monde, & rien n'est mieux écrit; je voudrois que l'on fit de-même la Vie du grand Constantin. Que j'ai d'obligation à la France, qui me fait passer de si agreables momens, & que je suis heureuse de voir que tous les Siécles & toutes les Nations ont travaillé & travaillent pour m'instruire, & pour me divertir! Vous m'avez fait un tour que je ne vous pardonnerai jamais, c'est de ne me pas nommer les autres Livres que vous m'envoyez. C'est me donner une espéce de supplice, que vous devriez connoître, vous qui aimez à lire. Il me tarde que vous soyez à Paris, pour savoir tout ce qu'il y a de nouveau en fait de bons Livres. Dieu vous &c.
Swedish translation (my own):
Den passage som står i Ert brev av den 10 i förra månaden är mycket vacker, jag skulle vilja att den också skulle tillämpas; men i alla fall, om den inte är så för mig, så passar den förträffligt en av mina vänner, vars förtjänst är välkänd för Er, att göra honom rättvisa att övertygas om att han är lika alltför höjd för smicker och avund. Utan att nämna honom måste Ni veta att jag talar om kardinal Azzolino; han är den ende jag känner i världen på vilken denna mening av vår vän från tidigare århundraden kan tillämpas med rättvisa. När Ni talar om vad som är stort i Rom i termer av förtjänster, glöm inte hans, som ensam är värd Ert beröm genom hans stora och beundransvärda egenskaper. På detta villkor förlåter jag Ert smicker; så jag ser att Ni är oförbätterlig och att det är meningslöst att gräla med Er om det. Men jag upptäcker ett annat fel hos Er, som är att Ni inte är särskilt uppriktig; Ni säger att Ni vet att rökelse misshagar mig. Om det var sant, skulle Ni ge det till mig överdådigt som Ni gör? Ni blir därför ertappad och dömd för ett fel som Ni måste rätta till. Ni är väldigt lyckligt lottad att Ni fortfarande är ung, jag skulle gärna vilja vara ung också, för att kunna smickra mig själv med förhoppningen om att bli något. Men när man har tillbringat femtio år värdelös, kan man då någonsin bli något bra? Om det var möjligt skulle jag ändå vilja sträva efter att bli som Ni föreställer mig. Jag är ledsen över att ha tjänat så lite på den rökelse, som förr gavs till min fortun; ty jag tror att smicker, som är furstars gift, vore deras bästa motgift om de visste hemligheten med att använda det på rätt sätt; men det är ju för sent för mig, och Ni måste skona Era vänner, som inte längre är i stånd att tjäna på den.
Jag tackar på förhand för Era böcker utan att ha fått dem ännu. Theodosius varnade Er. Han kom för att finna mig på egen hand och har redan fått mig att tillbringa mycket trevliga stunder med honom. Jag avslutade den för några dagar sedan, jag skäms över att berätta. Jag har använt fyra hela dagar för att bläddra bland sidorna i denna vackra bok, några andra mindre trevliga tillfällen har hindrat mig från att läsa den tidigare. Det är enligt mig världens vackraste verk, och inget är bättre skrivet; jag skulle gärna vilja att den store Konstantins Liv skulle skrivas på samma sätt. Vilken förpliktelse jag har mot Frankrike, som får mig att tillbringa så trevliga stunder; och hur glad jag är över att se att alla århundraden och alla nationer har arbetat och fortfarande arbetar för att undervisa mig och underhålla mig! Ni har spelat mig ett spratt som jag aldrig kommer att förlåta Er för, genom att inte nämna mig de andra böckerna Ni skickar till mig. Det är att ge mig en sorts tortyr, som Ni borde veta, Ni som älskar att läsa. Jag kan inte vänta på att Ni skall vara i Paris så att Ni kan ta reda på vad som är nytt när det gäller goda böcker. Gud välsigne Er, osv.
English translation (my own):
The passage which is in your letter of the 10th of last month is very beautiful, I would like it to be applied as well; but in any case, if it is not so for me, it admirably suits one of my friends, whose merit is well known to you, to do him the justice to be persuaded that he is equally above flattery and envy. Without naming him, you must know that I am talking about Cardinal Azzolino; he is the only one I know in the world to whom this sentence of our friend of past centuries can be applied with justice. When you speak of what is great in Rome in terms of merit, do not forget his, which alone is worthy of your praise by his great and admirable qualities. On this condition I forgive your flattery; so I see that you are incorrigible, and that it is useless to quarrel with you about it. But I discover another fault in you, which is that you are not very sincere; you say you know that incense displeases me. If that were true, would you give it to me lavishly as you do? You are therefore caught and convicted of a defect which you must correct. You are very fortunate to still be young, I would like to be young too, so as to be able to flatter myself with the hope of becoming something. But when one has spent fifty years worthless, can one ever become anything good? If it were possible, I would still like to strive to become as you imagine me to be. I am sorry to have profited so little from the incense that was formerly given to my fortune; for I believe that flattery, which is the poison of princes, would be their best antidote if they knew the secret of using it properly; but it is too late for me, and you must spare your friends, who are no longer in a condition to profit by it.
I thank you in advance for your books without having received them yet. Theodosius warned you. He came to find me on his own, and has already made me spend very pleasant moments with him. I finished it a few days ago, I'm ashamed to tell you. I have employed four whole days in browsing the pages of this beautiful book, a few other less pleasant occasions having prevented me from reading it sooner. It is, in my opinion, the most beautiful work in the world, and nothing is better written; I would like the Life of the great Constantine to be written in the same way. What an obligation I have to France, which makes me spend such pleasant moments; and how happy I am to see that all the centuries and all the nations have worked and still do work to instruct me and to entertain me! You have played a trick on me that I will never forgive you for, in not naming me the other books you send me. It is to give me a kind of torture, which you should know, you who love to read. I can't wait for you to be in Paris so that you can find out what's new in terms of good books. God bless you, etc.
Above: Kristina.
Above: Cardinal Decio Azzolino.
%20(3).jpeg)
%20(4).jpeg)
