Sources:
Rigsarkivet, pages 65 to 66 in Dronning Christina, enkedronning Maria Eleonora 1633 - dronning Christina, enkedronning Maria Eleonora 1667; Sverige: Breve, til dels med bilag og koncepter til eller afskrifter af svarskrivelser, fra medlemmer af det svenske kongehus til medlemmer af det danske (1534-1771)/VA XI, Tyske Kancelli II, s. 296 TKUA, Speciel del, Sverige 1-6, 8 og 10-14
Nogle Efterretninger om den svenske Enkedronnings, Maria Eleonore's, Undvigelse til Danmark og Ophold der i Aarene 1640 til 1645, correspondences included by Laurids Engelstoft for Det skandinaviske Litteraturselskabs Skrifter, syvende Aargang: 1811, pages 112 to 118, published by the Scandinavian Literature Society, 1811; original at Oxford University; backup copy without parts of the page clipped out is at the New York Public Library
The letter:
Wij Christina, medh Gudz nåde, Sweriges Göthes och Wändes Vthkorade Drottning och Arffurstinna, Storfurstinna till Finlandh, Hertiginna Vthi Estlandh och Carelen, Fröken Vthöfwer Jngermannelandh. Tilbiude den Stormächtige Högborne Fürste och Herre, Her Christian den Fierde, Danmarcks, Norges, Wändes och Gottes Konungh, Hertigh till Sleßwich, Holsten, Stormarn och Dithmarschen, Greffwe till Oldenburg och Delmenhorst. Wår Ellskelige Käre Frände, Naboe och synnerlige gode Wän, Wår Naborwenlige Hälßan, sampt Huadh mehra Kärt och godt wij förmå medh Gudh Alzmechtigh tillförenne.
Stormechtige Högborne Furste, Ellskelige käre Frände, Nabor och Sÿnnerlige gode Wän. Hwadh E. Kärl:tt Hafwer täckts Oß suara på wår förrige Skrifwelse öfwer wår Frw Moders saak, ded Hafwe wij förstådt af E Karl:tz bref daterat Glückstadh den 25. Decembris j förledne Åhr, Och Oß för någon tijdh af deß Resident widh wårt Hoff, Oß Ellskeligh Edle och Wälbördigh Peder Wijbe wäl öfuerantwardat, gåendes derpå Vth, att mädan E Kärl:tt förfarer, af Hans Churfursten aff Brandenburgs Kärl:tz Skrifwelse, det wår Frwmoders Kärl:tz Warelse på den Orthen ähnnu ähr månge difficulteter Vndergifuen; då Kunde E Kärl:tt icke gå förbij Hoos Oß att anHålla, det wij saken således wille dersammestädes beHandla, att wår Frw Moder Kunde wetta sigh försäkradt, Eller der slijkt wille falla besuärligett eller betänkeligett, Wij då medh Wåre Ellskelige Förmÿndare och Rijkz Rådh saken wijdare wille efftertäncka, Och göre den Anordningh att wår Frwmoder sine Lijffgedings intrader motte till egen disposition och wåre mÿndige Åhr, Hwar Hennes K:tt Hoos Sweriges Rijkes wänner sigh wille Vppehålla, wara fölgachtige. Deraf all werlden Kunde icke dömma at något Sweriges Crono disreputerligit eller præiudicerligitt ware bewilliadt, men mÿcket mehra Oß såsom een Drottning Hafwe tempererat dhe Råådh, som naturen och den dotterlige affection medh så Höge fundamenter Hadhe billigen mått att persuadera, Effter som dette alt och Hwadh mehra Oß till ähra och wår Frwmoder till contentement allena ähr meent och påminnes, Och således begäres att måge Vptagas, widlöfftigare j sielfwe Schrifwelsen blifuer Vthfördt och deducerat. Oß ähr af Hiärtadt ledt, saken der Hän medh wår Frwmoder wara fallen, att Wij icke j alt Kunne föllia wår dotterlige affection; Jcke göra Hennis Karl:tt fultt contentament, Heller föllia E Kärl:ttz wälmeente påminnelse och anrådande, såsom wij wäl wille och åstundade. Wår Frw Moders Hastige otijdige reesa Här ifrån Hafuer satt Hennes Kärl:tt j dette sitt besuärlige postur, Och Oß wåre consilia turberat, att Wij een bequämb Vthwäg till wår och wårt Rijkes reputation Och Hennes Kärl:ttz contentament, jnthet så lätteligen finna Kunne. Wij wele för denne gång inthet schrifua Huru wijda wår dotterlige affection bör finna rum eller jcke, Vthan trÿcke ded Vnder Hoos Oß, som wij Kunne bäst, Allenast att iblandh alle expedienter, som sigh Hafwe tedt, Hafwe Wij inthet funnet bättre ähn att formå wår Ellskelige Moorbroderßon Churfursten af Brandenburgs Kärl:tt Och fördenskull låtet göra det Förslagh, at H. K:tt sigh Wår Frwmoders Kärl:tt wille låta wara befalladt att accommodera Hoos sigh till wåre mÿndige Åhr och antagne Regeringh. På Hwilkett tall Wij Hans Kärl:tt medh een skäligh Summa till Kostnadens Vthförsell bijspringa wille. Någre besuär äre fuller jnwände, doch saken icke aldeles Vthslagen, Men förmedelst den Schrifwelsen E Kärl:tt Oß af H. K:tt Churfursten Hafwer tillskickadt, Allenast jnwändt medelens beswär, och att blifua af Oß adsisterat. Huarföre wij och ährna medh aldraförsta Hans Kärl:tt åter på nÿtt derom besökia, og saken recommendera, Alldenstund Wij andre Vthwägar, som Oß och wår Frw Moder tillijke Kunne wara tildragelige, inthet finne eller afsij Kunne. Och Hade wij länge sädhan besökt H. Kärl:tt Churfursten derom, Huar wij icke Hadhe förmodat att Stilleståndz Handelen nu een tijdh emellan Oß proiecterat och arbetedt opå, skulle Hafwe wunnit sin ändskap tillförenne, Och wij sedhan öfwer dette Ehrendet något förtroligare Hade Kunnat correspondera. Hwadh wedKommer H. K:ttz wår FrwModers förblifuande annorstädes, och eenKannerligen Hoos sin Sÿster, wår Ellskelige Käre ModerSÿster, Hennes Hertiginnans af Brunswijks K:tt som E. K:ttz Resident be:te Peder Wijbe sijdermehra Hafuer föreslagit, Och at wij wår Frw moders Kärl:tt till sin egen disposition des Lijffgedings intrader skulle föllia låthe, der Vthi Hafwe wij Wår Wichtige betänckiande; Finne stor osäkerheet och jdkelige förandringar; Och Hwarken Oß eller wår Frw Moder till reputation, gagn eller wälfärd; Men, der man alt will rätt besinna, snarare till förtreet, mißhagh och skadha. Efftersom E Kärl:tt af sin egen Högtbegåfuade discretion sielfwer nogsampt Kan besinna och döma. Wij tuifle inthet att Hans Churfurstens af Brande[n]burgs K:tt favoriserer wår Frw Moder där Vthi, såsom sin FaderSÿster, Och at Hennes K:tt såsom den där på det Husedt Hafwer altijdh prætenderat Hafua sitt Högste ögha, och wthan tuifuell wist sigh försäkratt, sielff der till mÿcket förmå; Wele och Hoppas, at E Kärl:tt där Honom täckes att Komma medh sin recommendation jn, skall Kunne göre wår Frw Moder Hoos Churfurstens Kärl:tt een godh adsistence. Dette Haffue wij således Welat för denne gångh giffua E Kärl:tt till Wänligitt suar på des Schrifwelse och erindringh; Och såsom det alt NaborWänligen meent ähr, Altså tuifle wij inthet at E. Kärl:tt alt rätteligen och wäl Vptager, och sielff iudicerar, att Oß wedh dette tillståndh annorlunda att göra eller resolvera icke wäl anstår; J Hwadh annan motto Wij Kunne, finnes wij E Kärl:tt till all ähre och wälbehagh willige och redebogne. Och befalle Her medh E Karl:tt j Gudz dens Högstes milde beskÿdd till all godh wälmågo och Lÿckeligh Regeringh. Af wårt Slott Stockholm den 7. Junij Anno 1642 ⸓
Högstbe:te Hennes Kongl. Maytz sampt Sweriges Rijkes re-
spectivè Förmÿndare och Regeringh.
Per Brahe greffwe
till Wißingsbårg
S: R: Dråtzet
MP:
C G Wrangell
j Richks Marsch[en]s Stel[le]
MP
Clas Flemingh
i R. Ammiralens stelle
MP:ria
Axell Oxenstierna
S. R. Cantzler MP.
Gabriel Oxenstierna, FrijHärre
Till Möhrbÿ och LindHålm
S. R. Skattmästare. MP
Engelstoft's transcript of the letter:
Wii Christina medh Gudz nåde Sweriges [Göthes] och Wändes uthkorode Drottning och Arffürstinna[, Storfürstinna] till Finlandh, Hertiginna uthi Estlandh och Carelen, Fröken uth ofwer Ingermannaland; Tilbiude den Stormächtige Högborne Fürste och Herre Her Christian den Fierde, Danmarcks, Norges, Wändes och Gottes Konningh, Hertigh till Slesswich, Holsten, Stormarn och Dithmarschen, Greffwe till Oldenburgh och Delmenhorst, wår Ellskelige Käre Frände, Naboe och synnerlige gode Wän, wår naboe-wenlige Hälsen, sampt huad mere kärt och godt Wy förmå medh Gudh Almechtigh tillförenne.
Stormechtige, Högborne Fürste, Ellskelige käre Frände, Naboe och synnerlige gode Vän. Huadh Eders Klh. hafwer täcktes Oss suara på wår forrige Skrifwelse öfwer wår Fru Moders saak, ded hafwe Wy förstådt af Eders Klh. Bref, dateret Glyckstad den 25 Decembris y förledne Åhr, och Oss för någen tydh af dess Resident widh wårt Hoff, Oss Ellskeligh Edle och wälbördigh Peder Wybe wäl öfuerantwardat, gåendes derpå uth, att mödan E. Klh. förfarer aff hans Churfürsten aff Brandenburgs Klhz. Skrifwelse, det wår Frumoders Klhtz warelse på den ort, han ährnar, ähr månge difficulteter undergifuen; då kunde E. Kärl. icke gå förby, hoos Oss att anhålla, det Wy sacken såledis wille därsammestädes behandla, att wår Fru Moder kunde wetta sigh försäkratt, eller, der slykt wille falla besuärligtt eller betänkeligtt, Wy då medh wåre Elskelige Formyndare och Rykz Rådh sakan wydare wille efftertäncke och göre den Anordnungh, att wår Frumoder siin Lyffgedings intrader motte till egen disposition och wåre myndige Åhr, hwor hennes Klh. hoos Swerriges Rykis wänner sigh wille uppehålla, wära fölgachtige. Deraf all werlden kunde icke dömma, at något Sweriges Chrono disreputerligtt eller præjudicerligtt ware bewilliat, men myckat mehra Oss såsom een Drottning hafwe tempereret de rådh, som naturen och den dotterlige affection medh så höge fundamenter hadhe billigen måttatt persvadera, efftersom dette alt och hwadh mehra Oss til ähra och wår Frumoder till contentement allene ähr meent, och paaminnis och såledis begäres att måge uptagis, widtlöfftigare y sielfwa schrifwelsen blifuer uthfördt och deducerat. Oss ähr af Hiärtadt ledt, saken derhän medh wår Frumoder wara fallen, att Wy icke i alt kunne föllie wår dotterlige affection, icke göra Hennis Klht. fultt contentament, heller föllia E. Klh. wälmeente påminnelse och anrådende, såsom Wy wäl wille och åstundade. Wår Fru Moders hastige otydige reesa här ifrån hafwer satt hennis Klh. i dette sitt besuärlige postur, och Oss wåre consilia turberat, att Wy een bequämb uthwäg till wår och wårt Rykis reputation och hennis Klh. contentament inthet så lätteligen finna kunne. Wy wele för denne gång inthet schrifwa, huru wyda wår dotterlige affection bör finna rum eller icke, uthan tryche ded under hoos Oss, som Wy kunne bäst, allenest att iblandh alle expedienter, som sigh hafwe tedt, hafwe Wy inthet funnet bättra, ähn att formå wår Elskelige Morbroderson Churfürsten af Brandenburgs Kärlt., och för den skull låtet göra det Förslagh, at H. Ktt. sigh wår Frumoders Kärl. wille låta wara befalladt att accommodera hoos sigh till wåre myndige Åhr och antagne Regerungh. På hwilkett tall Wy hans Krl. medh een skäligh Summa till Kostnadans uthförsell byspringe wele. Någon besuär äre fuller inwände, doch saken icke aldeles uthslagen; men formedelst den schriwelse, E. Kärl. Oss af H. Kt. Churfürsten hafwer tillskikedt, allenest inwände medelens besuär, och att blifue af Oss adsisterat. Huarföre Wy och ährna, medh aldraförste hans Kärl. åter på nytt derom besökia, og saken recommendera, alldenstund Wy andre uthwägar, som Oss och vår Fru Moder tillyke kunne wara tilldragelige, inthet finne eller afsii kunne. Och hadhe Wy länge sädhan besökt H. Klt. Churfürsten derom, huar Wy icke hadhe formodet, att Stillstånds Handelen, nu een tydh imellan Oss projecterat och arbetedt opå, skulle hafwe wunnit sin ändskap tilförenna, och Wy sedhan öfwer dette Ehrendet något förtroligare hadhe kunnet correspondera. Hwadh wedkommer H. Kärlt. wår Fru Moders förblifwande annorstädes, och eenkannerligen hoos sin Syster, wår Ellskelige käre Modersyster, hennes Hertigindens af Brunswigks Kt., som E. Ktz. Resident bemeldte Peter Wybe ydermehra hafwer föreslagit, och at Wy wår Frumoders Klt. till sin egen disposition des Liffgedings intrader skulle föllia låthe, deruthi hafwe Wy wår vichtige betänckiande i sine stor osäkerheet och idhelige förandringar, och hwarken Oss eller wår Fru Moder till reputation, gagn eller wälfärd, men, där man alt will besinna, snarare till förtreet, mysshagh och skadhe, efftersom E. Kärl. af sin egen högtbegåfuade discretion sielfwer nogsompt kan besinna och dömma. Wy tuifle inthet, att Hans Churfürstens af Brandenburgs Ktt. favoriserer wär Fru Moder där uthi såsom sin Fader-Syster, och at hennis Klt. såsom den, där på det husedt hafwer altydh pretenderat haffwe sitt högste ögha, och uthan tuifuell wist sigh försäkratt, sielff der till mycket förmå; wele och hoppas, at E. Klt., där honom täches att komma medh sin recommendation yn, skall kunne göre wår Fru Moder hoos Churfürstens Klt. een god adsistence. Dette haffue Wy således, welat för denne gångh giffua E. Kärl. till wänligitt suar på des schrifwelse och erindringh; och såsom det alt nabowänligen meent ähr, altså tuifle Wy inthet, at E. Klt. alt rätteligen och wäl vptager, och sielff judicerer, att Oss wedh dette tillståndh annorlunda att göra eller resolvera icke wäl anstår; I hvadh annen måtta Wy kunne, finnes Wy E. Kärl. till all ähra och wälbehagh willige och redebogne, och befalle härmedh E. Kärl. Gudz dens Högstes milde beskydd till all godh wälmåga och lyckeligh Regeringh. Af wårt Slott Stockholm den 7 Juny Anno 1642.
Högstbemelte Hennis Kongl. Maytz.
Swerigis Rykes respective For-
myndare och Regeringh.
Per Brahe
Greffwe till Wisingsbårg
S. R. Dråtzet. Mp.
Wrangell
i Rykes Marsk[en]s Stel[le]. Mp.
Clas Flemingh
i R. Ammiralens stelle. Mp.
Axell Oxenstierna
S[.] R. Cantzler Mp.
Gabriel Oxenstierna
Freyhärre till Möieby och Lind-
hålm, S. R. Skattmästar[e]. Mp.
With modernised spelling:
Vi Kristina, med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes utkorade Drottning och Arvfurstinna, Storfurstinna till Finland, Hertiginna uti Estland och Karelen, Fröken utöver Ingermanland, tillbjude den stormäktige, högborne furste och herre, herr Christian den fjärde, Danmarks, Norges, Vendes och Götes Konung, Hertig till Schleswig-Holsten, Stormarn och Dithmarschen, Greve till Oldenburg och Delmenhorst, Vår älsklige käre Frände, nabo och synnerlige gode vän Vår nabovänlige hälsan samt vad mera kärt och gott Vi förmå med Gud Allsmäktig tillförenne.
Stormäktige, Högborne Furste,
Älskelige käre frände, nabo och synnerlige gode vän,
Vad Eders Kärlighet haver täckts Oss svara på Vår förriga skrivelse över Vår Frumoders sak, det have Vi förstått av Eders Kärlighets brev, daterat Glückstadt den 25 decembris i förlidna år, och Oss för någon tid av dess resident vid Vårt hov, Oss älsklig, ädle och välbördig Peder Vibe, väl överantvardat, gåendes därpå ut att medan Eders Kärlighet förfar av Hans kurfursten av Brandenburgs Kärlighets skrivelse det Vår Frumoders Kärlighets varelse på den orten ännu är många diffikulteter undergiven, då kunde Eders Kärlighet icke gå förbi hos Oss att anhålla det Vi saken således ville därsammastädes behandla, att Vår Frumoder kunde veta sig försäkrad; eller, där slikt ville falla besvärligt eller betänkligt, Vi då med Våra älskliga förmyndare och riksråd saken vidare ville eftertänka och göra den anordning att Vår Frumoder sina livgedingsintrader måtte till egen disposition och Våra myndiga år (var Hennes Kärlighet hos Sveriges Rikes vänner sig ville uppehålla) vara följaktiga.
Därav all världen kunde icke döma att något Sveriges Krono disreputerligt eller prejudicerligt vore beviljat, men mycket mera Oss såsom en drottning hava tempererat de råd som naturen och den dotterliga affektion med så höga fundamenter hade billigen mått att persvadera, eftersom detta allt och vad mera Oss till ära och Vår Frumoder till kontentement allena är ment och påminnes och således begäres att måga upptagas, vidlyftigare i själva skrivelsen bliver utfört och deducerat.
Oss är av hjärtat lett saken därhän med Vår Frumoder vara fallen, att Vi icke i allt kunne följa Vår dotterliga affektion, icke göra Hennes Kärlighet fullt kontentement eller följa Eders Kärlighets välmente påminnelse och anrådande, såsom Vi väl ville och åstundade. Vår Frumoders hastiga, otidiga resa härifrån haver satt Hennes Kärlighet i detta sitt besvärliga postur och Oss Våra consilia turberat att Vi en bekväm utväg till Vår och Vårt Rikes reputation och Hennes Kärlighets kontentement inte så lätteligen finna kunne.
Vi vele för denna gång inte skriva huruvida Vår dotterliga affektion bör finna rum eller icke, utan trycke det under hos Oss som Vi kunne bäst, allenast att ibland alla expedienter som sig hava tett, have Vi intet funnit bättre än att formå Vår älsklige morbroderson kurfursten av Brandenburgs Kärlighet och fördenskull låtit göra det förslag att Hans Kärlighet sig Vår Frumoders Kärlighet ville låta vara befallat att ackommodera hos sig till Våra myndiga år och antagna regering.
På vilket tal Vi Hans Kärlighet med en skälig summa till kostnadens utförsel bispringa ville. Några besvär äro fuller invända, dock saken icke alldeles utslagen, men förmedelst den skrivelsen Eders Kärlighet Oss av Hans Kärlighet kurfursten haver tillskickat, allenast invänt medlens besvär och att bliva av Oss assisterat.
Varföre Vi ock ärne med allraförsta Hans Kärlighet åter på nytt därom besöka og saken rekommendera, alldenstund Vi andra utvägar som Oss och Vår Frumoder tillika kunna vara tilldragliga inte finne eller avse kunne; och hade Vi länge sedan besökt Hans Kärlighet kurfursten därom, var Vi icke hade förmodat att stilleståndshandeln nu en tid emellan Oss projekterat och arbetat uppå, skulle hava vunnit sin ändskap tillförenne och Vi sedan över detta ärendet något förtroligare hade kunnat korrespondera.
Vad vidkommer Hennes Kärlighets Vår Frumoders förblivande annorstädes, och enkannerligen hos sin syster, Vår älskliga kära modersyster, Hennes hertiginnans av Braunschweigs Kärlighet, som Eders Kärlighets resident bemälde Peder Vibe sedermera haver föreslagit, och att Vi Vår Frumoders Kärlighet till sin egen disposition dess livgedingsintrader skulle följa låta, däruti have Vi Vår viktiga betänkande, finne stor osäkerhet och idkeliga förändringar och varken Oss eller Vår Frumoder till reputation, gagn eller välfärd, men (där man allt vill rätt besinna) snarare till förtret, misshag och skada.
Eftersom Eders Kärlighet av sin egen högtbegåvade diskretion själver nogsamt kan besinna och döma, Vi tvivle inte att Hans kurfurstens av Brandenburgs Kärlighet favoriserar Vår Frumoder däruti såsom sin fadersyster och att Hennes Kärlighet såsom den där på det Huset haver alltid pretenderat hava sitt högsta öga och utan tvivel visst sig försäkrad själv därtill mycket förmå, vele och hoppas att Eders Kärlighet, där honom täckes att komma med sin rekommendation in, skall kunna göra Vår Frumoder hos kurfurstens Kärlighet en god assistens.
Detta have Vi således velat för denna gång giva Eders Kärlighet till vänligt svar på dess skrivelse och erinring; och såsom det allt nabovänligen ment är, alltså tvivle Vi inte att Eders Kärlighet allt rätteligen och väl upptager och själv judicerar att Oss vid detta tillstånd annorlunda att göra eller resolvera icke väl anstår. I vad annan måtto Vi kunne, finnes Vi Eders Kärlighet till all ära och välbehag villiga och redebogna; och befalle härmed Eders Kärlighet i Guds dens Högstes milda beskydd, till all god välmågo och lycklig regering. Av Vårt slott Stockholm, den 7 juni anno 1642.
Högstbemälda Hennes Kungliga Majestäts samt Sveriges Rikes respektiva förmyndare och regering:
Per Brahe,
greve till Visingsborg,
Sveriges Riksdrotset, m. p.
Carl Gustaf Wrangel,
i Riksmarsk[en]s ställe, m. p.
Claes Fleming,
i Riksamiralens ställe, manu propria.
Axel Oxenstierna,
Sveriges Rikskansler, m. p.
Gabriel Oxenstierna,
friherre till Mörby och Lindholm,
Sveriges Rikskattmästare, m. p.
French translation (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):
Nous Christine, par la grâce de Dieu, reine et princesse héréditaire des Suédois, des Goths et des Vandales, grande princesse de Finlande, duchesse d'Estonie et de Carélie et demoiselle d'Ingrie, offrons au très puissant et noble prince et seigneur, le sieur Christian IV, roi des Danois, des Norvégiens, des Goths et des Vandales, duc de Slesvig-Holsace, de Stormarn et de Dithmarse, comte d'Oldenbourg et de Delmenhorst, Notre très cher Cousin, voisin et particulièrement bon ami, Nos salutations de voisinage et tout ce que Nous pouvons faire de plus cher et de mieux avec Dieu Tout-Puissant.
Très Puissant et Noble Prince,
Notre cher Cousin, voisin et particulièrement bon ami,
Ce que Votre Dilection a été empêchée de Nous répondre sur Notre lettre précédente concernant l'affaire de Notre Mère, Nous l'avons compris par sa lettre, datée de Glückstadt, le 25 décembre de l'année dernière, et Nous avons été bien informées depuis quelque temps par son résident à Notre cour, Notre bien-aimé, noble et bien né Pierre Vibe, allant jusqu'à conclure que comme Votre Dilection apprend par la lettre de Sa Dilection l'électeur de Brandebourg que le séjour de Sa Dilection Notre Mère dans ce lieu est encore sujet à de nombreuses difficultés, alors Votre Dilection ne pouvait manquer de Nous demander de traiter l'affaire ainsi immédiatement, afin que Notre Mère puisse se savoir rassurée; ou, si cela était difficile ou douteux, Nous voudrions alors, avec Nos bien-aimés tuteurs et conseillers, examiner la question plus en détail et prendre des dispositions pour que Notre Mère puisse avoir les revenus de son domaine de douaire à sa propre disposition et dans Nos années d'âge adulte (si Sa Dilection voulait résider chez les amis du Royaume de Suède).
Le monde entier ne pouvait donc pas juger que quelque chose de déshonorant ou de préjudiciable à la Couronne de Suède ait été accordé, mais bien plus que Nous, en tant que reine, avons tempéré les conseils que la nature et l'affection filiale avaient pu Nous persuader avec de si hautes bases, car tout cela et tout ce qui est plus est destiné et rappelé pour Notre honneur et pour le contentement de Notre Mère seulement et doit donc être repris plus complètement et déduit dans la lettre elle-même.
Nous sommes profondément peinées dans le cœur que l'affaire de Notre Mère ait pris une telle tournure que Nous ne puissions en tout suivre Notre affection filiale, ne pas satisfaire pleinement Sa Dilection, ni suivre ses précieux conseils, comme Nous le souhaitions. Le départ précipité et prématuré de Notre Mère l'a placée dans une situation difficile, et Nos conseils Nous ont tellement perturbés que Nous ne pouvons trouver si facilement une issue favorable pour Notre réputation et celle de Notre Royaume, ainsi que pour le contentement de Sa Dilection.
Nous ne voulons pas écrire maintenant si Notre affection filiale doit trouver place ou non, mais Nous voulons seulement souligner du mieux que Nous pouvons que parmi tous les expédients qui se sont présentés, Nous n'avons rien trouvé de mieux que d'avertir Notre très cher cousin maternel, Sa Dilection l'électeur de Brandebourg, et Nous avons donc fait proposer que Son Dilection se laisse commander d'héberger Sa Dilection Notre Mère chez lui jusqu'à ce que Nous soyons majeures et que Nous assumions Notre gouvernement.
A ce titre, Nous souhaiterions aider Sa Dilection en lui versant une somme raisonnable pour couvrir les frais. Certaines objections ont certes été soulevées, bien que la question ne soit pas entièrement réglée. Cependant, grâce à la lettre que Votre Dilection Nous a envoyée de la part de Sa Dilection l'électeur, seules les objections relatives aux moyens doivent être réglées et traitées par Nos soins.
C'est pourquoi Nous voulons encore une fois rendre visite à Sa Dilection et lui recommander ce sujet, car Nous ne pouvons ni trouver ni envisager d'autres solutions qui seraient acceptables pour Nous et pour Notre Mère; et Nous aurions rendu visite à Sa Dilection l'électeur à ce sujet depuis longtemps si Nous n'avions pas supposé que le trêve qui a été planifié et élaboré entre Nous depuis un certain temps aurait atteint sa fin avant maintenant, et Nous aurions alors pu correspondre un peu plus confidentiellement à ce sujet.
Quant au fait que Sa Dilection Notre Mère demeure ailleurs, et particulièrement avec sa sœur, Notre très chère tante maternelle, Sa Dilection la duchesse de Brunswick, comme l'a suggéré ultérieurement le résident de Votre Dilection, Pierre Vibe, et que Nous devrions laisser Sa Dilection Notre Mère recevoir sa propre disposition des revenus de sa dot, Nous avons Notre importante considération à ce sujet, et Nous trouvons une grande incertitude et de sérieux changements dans ce qui n'est pas à l'avantage ou au bien-être de Nous ou de Notre Mère, mais (si l'on veut tout considérer correctement) plutôt à Notre chagrin, Notre mécontentement et Notre préjudice.
Comme Votre Dilection, par votre propre discrétion hautement douée, peut parfaitement considérer et juger, Nous ne doutons pas que Sa Dilection l'électeur de Brandebourg favorisera Notre Mère en cela comme sa tante paternelle et que Sa Dilection, comme celle qui a toujours prétendu avoir le plus d'œil sur cette Maison, et qui s'est assuré sans aucun doute beaucoup de capacité à le faire, Nous voulons et espérons que Votre Dilection, s'il vous plaît de venir avec votre recommandation, pourra être d'une bonne aide à Notre Mère auprès de Sa Dilection l'électeur.
Nous avons donc voulu adresser à Votre Dilection, pour cette fois, une réponse amicale à votre lettre et à votre rappel. Comme tout cela est fait dans un esprit de bon voisinage et d'amitié, Nous ne doutons pas que Votre Dilection acceptera les choses avec justice et estimera qu'il ne convient pas que Nous agissions ou prenions une décision différente dans cette situation. Par tous les moyens possibles, Nous sommes disposées à honorer Votre Dilection et à lui plaire pleinement. Nous la recommandons par la présente à la douce protection de Dieu le Très-Haut, à toute prospérité et à un gouvernement heureux. De Notre château à Stockholm, le 7 juin 1642.
Sadite Majesté Royale, ainsi que les tuteurs et le gouvernement respectifs du Royaume de Suède:
Pierre Brahe,
Comte de Visingsbourg,
Grand Drost de Suède, m. p.
Charles-Gustave Wrangel,
remplaçant le Grand Connétable, m. p.
Claude Fleming,
remplaçant le Grand Amiral, manu propria.
Axel Oxenstierna,
Grand Chancelier de Suède, m. p.
Gabriel Oxenstierna,
Baron de Mörby et Lindholm,
Grand Trésorier de Suède, m. p.
English translation (my own):
We Kristina, by the grace of God, Queen and Hereditary Princess of the Swedes, Goths and Vandals, Grand Princess of Finland, Duchess of Estonia and Karelia, and Lady of Ingria, do offer the Most Powerful, High-born Prince and Lord, Lord Christian IV, King of the Danes, Norwegians, Goths and Vandals, Duke of Schleswig-Holstein, Stormarn and Dithmarschen, Count of Oldenburg and Delmenhorst, Our dearly beloved Cousin, neighbour and particularly good friend Our neighbourly greetings and whatever more dear and good We are able to do with God Almighty.
Most Powerful, High-Born Prince,
Our dearly beloved Cousin, neighbour and particularly good friend,
What Your Lovingness has been prevented from answering Us on Our previous letter regarding the affair of Our Lady Mother, We have understood from Your Lovingness's letter, dated Glückstadt on December 25 of last year, and We have been well informed for some time by your resident at Our court, Our well-beloved, noble and well-born Peder Vibe, going on to conclude that as Your Lovingness learns from His Lovingness the Elector of Brandenburg's letter that Her Lovingness Our Lady Mother's stay in that place is still subject to many difficulties, then Your Lovingness could not fail to ask Us to treat the matter thus immediately, so that Our Lady Mother could know herself to be assured; or, if such would be difficult or doubtful, We then, with Our well-beloved guardians and councilmen, would want to consider the matter further and make the arrangement that Our Lady Mother may have the income from her dower estate at her own disposal and in Our years of adult age (if Her Lovingness were to want to reside with the friends of the Kingdom of Sweden).
The whole world could therefore not judge that anything disreputable or prejudicial to the Crown of Sweden was granted, but much more that We as a queen have tempered the advice that nature and daughterly affection with such high foundations had been able to persuade Us of, because all this and anything more is meant and reminded for Our honour and for Our Lady Mother's contentment alone and is thus desired to be taken up more fully and deduced in the letter itself.
It pains Us in Our heart that the affair of Our Lady Mother has happened so that We cannot in everything follow Our daughterly affection, not do Her Lovingness full contentment, or follow Your Lovingness's well-meant reminder and advice, as We well wanted and desired to do. Our Lady Mother's hasty, untimely departure from here has put her in this difficult position, and Our counsels have troubled Us so that we cannot not so easily find a convenient way out for Our and Our Realm's reputation and for Her Lovingness's contentment.
We do not want to write at this time whether Our daughterly affection should find room or not, but We rather want only to emphasise as best We can that among all the expedients that have shown themselves, We have found nothing better than to notify Our dearly beloved maternal cousin, His Lovingness the Elector of Brandenburg, and We therefore have had the proposition made that His Lovingness would let himself be commanded to accommodate Her Lovingness Our Lady Mother with him until We come of age and assume Our government.
On this account We would want to assist His Lovingness with a reasonable sum to defray the cost. Some objections are certainly raised, although the matter is not entirely settled, but by means of the letter Your Lovingness has sent Us from His Lovingness the Elector, only the objections of the means are to be settled and assisted by Us.
Wherefore We also once again want to visit and recommend the subject to His Lovingness, as We cannot find or envisage other ways out that would be acceptable to Us and to Our Lady Mother; and We would have visited His Lovingness the Elector about it long ago if We had not assumed that the truce trade that has been planned and worked on between Us for some time would have reached its end before now, and We could then have corresponded somewhat more confidentially about this matter.
As for Her Lovingness Our Lady Mother's remaining elsewhere, and particularly with her sister, Our dearly beloved maternal aunt, Her Lovingness the Duchess of Brunswick, as Your Lovingness's said resident Peder Vibe has subsequently suggested, and that We should let Her Lovingness our Lady Mother receive her own disposition of the income from her dower estate, We have Our important consideration thereupon, and We find great uncertainty and serious changes in and that it is not to the benefit or welfare of either Us or Our Lady Mother, but (if one wants to consider everything correctly) rather to Our chagrin, displeasure and harm.
As Your Lovingness, by your own highly gifted discretion, can quite consider and judge, We do not doubt that His Lovingness the Elector of Brandenburg will favour Our Lady Mother therein as his paternal aunt and that Her Lovingness, as the one who has always claimed to most have her eye on that House, and who has undoubtedly assured herself of much ability to do so, We want and hope that Your Lovingness, if it please you to come in with your recommendation, will be able to be of good assistance to Our Lady Mother with His Lovingness the Elector.
This We have therefore wanted to give Your Lovingness for this time as a friendly answer to your letter and reminder; and as it is all meant in a neighbourly and amicable manner, We do not doubt that Your Lovingness will take everything rightly and well and judge that it is not right for Us to do or resolve otherwise in this situation. In whatever other way We can, We are willing and ready to do all honour and pleasure to Your Lovingness; and We hereby commend Your Lovingness to the gentle protection of God the Most High and to all good prosperity and happy government. From Our castle Stockholm, June 7, 1642.
Her said Royal Majesty and the respective guardians and government of the Kingdom of Sweden:
Per Brahe,
Count of Visingsborg,
Grand Steward of Sweden, m. p.
Carl Gustaf Wrangel,
in the Grand Constable's place, m. p.
Claes Fleming,
in the Grand Admiral's place, manu propria.
Axel Oxenstierna,
Grand Chancellor of Sweden, m. p.
Gabriel Oxenstierna,
Baron of Mörby and Lindholm,
Grand Treasurer of Sweden, m. p.
Above: Kristina.
Above: Maria Eleonora.
Above: Anna Sophia of Brandenburg.
Above: King Christian IV of Denmark.
Note: Maria Eleonora's sister was Anna Sophia of Brandenburg, Duchess of Brunswick and Lüneburg and Princess of Brunswick-Wolfenbüttel (1598-1659), married in 1614 to Friedrich Ulrich, Duke of Brunswick-Lüneburg (1591-1634).
