(this edit was originally in my Instagram Story for Mothers' Day 2024)
Sunday, May 10, 2026
Wednesday, March 11, 2026
New scans!
Just yesterday, on March 10, 2026, Riksarkivet made available the scans (dated February 27) of K 400 (Nr 7) of the Azzolino Collection: the batch of chronologically ordered letters from 1655 to 1657! It's a very exciting day and I can't wait to explore this archive.
Link to the archive here (please consider that at the time of writing, people outside Sweden like myself may still have trouble accessing the site without a VPN, it's been like this since December but the people at Riksarkivet have been working to fix this and other issues):
Riksarkivet, Kungliga arkiv; Azzolinosamlingen; K 400 (Nr 7)/Kronologiskt ordnad brevserie. I.
I hope this may be of interest to any other Kristina aficionados out there and those interested in the 17th century as a whole, whether you're professional, academic or amateur (I'm only the latter, but it's still very important to me). It's always a powerful experience to be able to look through these windows into that world, and especially with this year making 400 years since Kristina was born.
Monday, March 2, 2026
Deed of gift signed by Kristina, dated September 17/27 (Old Style), 1647
Source:
Gåvobrev undertecknat drottning Kristina, 1647, at Bukowskis.com (auction of February 27, 2026)
"Drottning Kristina (1626-1689):
Egenhändig signatur 'Christina' Skrivet med bläck på pergament. Ca 57 × 40 cm.
Berör överlåtelse av gods.
Smärre fläckar. Vikveck."
"Queen Kristina (1626-1689):
Personal signature 'Christina' Written in ink on parchment. Approx. 57 × 40 cm.
Relates to transfer of property.
Minor stains. Folds."
The letter:
Wij Christina medh Gudz Nådhe Sẅeriges Göthes och Wändes Vthkorade Drottningh och Arffurstinna, Storfurstinna till Finlandh, Hertiginna vthi Estlandh och Carelen, Fröken öfwer Jngermannelandh. Giöre witterligitt, att Såßom Oß Elskelige wåre och Sweriges Rijkes, för detta Warande respectivè Förmÿndare och Regeringh, Hafve Vthj Wåra Omÿndiga åhr, till Rijksens och Fädherneslandsens Vnderstödh och erhållande Wedh deß åliggiande store- och märkelige Krigz beswär funnit nödigt, att Vnder Arfftligit frelse Vplåta Wåra och Cronones godz åth Wårt Ridderskap och Adhel Her i Rijket, och till Cronones mera nÿtta inräkna låtit storegården och SaltpetterHielpen, j Rijks Daleren skattet å sex mark, och sedhan att gifuas Halffemte Daler pro Cento, effter sedwanligh och i Wår Sahl. Käre H.r fadhers tidh gilladhe Paxe [?] och Wärderingh; Altså och emädhan Wij genom gudz nådige försÿn och bistånd Komne till Wåre mÿndige åhr, och trädde i wårt Rijkes Regeringh, Hafue sielfue befunnit Regementet Wara store beswär, särdeles genom och Widh deße Krighen VnderKastadh, och Wij det till lijsa och Vnderstädhia, mädhan Rijksens Ständer och Vndersåtare icke äre medh Högre Skatt och pålagar att beswära, Hafve ibland andra [...] ändelige och öflige medhel, medh wårt elskelighe Rijkz Rådz rådhe, beslutit, att emot förbe:te och sidst brukelige prijs och räntors inräknande och Wärderingh till [...] och försellia några Wåre och Cronones godz, åth Wåre trogna Män och Vndersåtare af Ridderskapet och Adhelen Her i Rijket, som oß och Cronan medh deras medhel tillHielp och Vndsetningh, [...] Mela och [...]. Hwarföre sedhan oß och Cronan Wår tro Man och Landzhöfdinge öfuer Skaraborgz lähn, Ädhel och Wälbördigh Carl Siggeson Rosendufva till Skålltorp etc. Hafuer sigh tilbudhit och præsenterat att Vndsettia och erläggia een summa af FämHundradhe Nijotijo Otte Rijks Daler in Specie, fÿratio fem öre; femton ⅕ thl. Silfuer mÿnt; Och der emot af oß Vnderdånigst begärat effterskrifna Wåre- och Cronones godz, belägne Vthj Elfsborgz lähn, Külingz Heradh, Kärrue Sokn, Moo, Der Oloff åbor skatteHemman Ett Heelt. Swen Ibidem skatteHemman Ett Heelt; Huilke Hemman renta åhrligen i Spanmåhl, och åtskillige andra partzeler, medh Landt[...] och SaltpetterHielp en tillsammans effter Wår Cammar Ordningh j Penningar Vträknadh Fÿratijo Daler, Tretton öre, siutton, ⅗ thl. godt gängse Silfuer mÿnt, för Hwilka godz och ränta be:te Carl Siggeson Rosendufwa, Oß och Cronan förbe:te summa Fämhundradhe Nijotijo Otte Rijkz Daler, fÿratio fäm öre, femtio ⅕ thl. till fullo nöije och Vthj rätt [...] Wärde erlagdt och betalt Hafuer. Dÿ afHända Wij Oß, Åkar, Ängh, Skogh, mark, fiskia och fiskiewatn, Strömar, Quarn och Quarnaställen, Torpar, Torpestädher, och [...] i Wåto och torro, närbij och fierran, intet Vndantagandes af allt det, som dertill lÿdher, medh rätta legat Hafuer och Lagligen tillwinnas Kan, till att niuta, bruka och [...], till [...] och frelsa, aldeles som andra sina Arfue godz och flere Wåre trogne Män och Vndersåtare af adel Vtj wårt Rijke deras Wälfångne ägendom och frelse godz effter privilegiernes lÿdelse och inneHåld jnneHafua och besittia; Och Der så Hände, som Wij doch icke Wele förmodha, att ett eller flere af förbe: Hemman och legenheter ginge be:te Carl Siggeson Rosendufua, mädh någon rätt ifrån; Då förplichte Wij Oß, Wåre effterKommande och Sweriges Crono, att erläggia Honom, Hans Huusfrw eller Erfuingar, så [...] godz i lijka ränta och legenheet igen, innan Sex wekur näst der effter, Vthan någon Widlÿfftighet eller Vpskoff, Så Wele Wij och, så ock befala Her medh Wårt Cammar Rådh och Cammarerare, att dereffter detta Wårt brefs dato Wåre- och Cronones Jordeböcker förandra och Her effter rätta, förandes in förbe: Hemman och deß legenheter, för be:te Carl Siggeson Rosendufuas, Hans Huusfrues och Erfuingars fulKomlige frelse. Hwadh Skötträttigheten WedKommer, skall mehrbe:te Carl Siggeson Rosendufua, Hans Huusfru eller Erfuingar, icke Hafua macht, att trängia Jordäganden ifrån sin rätta börd; Vthan godh Wilia och samptÿckie Hans, som Lagh förmår. Till ÿttermera Wißo, är detta medh wår egen Hand Vnderskrifuit och medh Wårt Secret bekräfftat. Datum Stokholm den Siüttonde Septembris Åhr efter Christi börd, Ettüsend sexhündrade på thet Fÿratijonde och Siünde ⸓
Christina
/ Bengdt
Hanßonn
/ Jochim
Schütte
_-_Nationalmuseum_-_18075.tif.jpg)
Above: Kristina.
Thursday, December 25, 2025
Christmas letter to Kristina from Geronima Pignatelli Tagliavia, the Princess of Avellino, dated December 5/15 (New Style), 1678
Source:
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; IV: Lettere di principi d'eccellenza, nunzy Apostolici e ministri alla regina; Lettere de Principi d'Eccelenza alla Regina; Lettres de la Princesse d'Avellino; 61: Princesse d'Avellino à Christine de Suède, Naples, 15 décembre 1678 (digitisation page 64v-65r)
Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Lettere di principi d'eccellenza, nunzy Apostolici e ministri alla regina, : , 1601-1700.
[En ligne sur https://folia.scdi-montpellier.fr/recherche-folia/3642] (consulté le 25/12/2025 07:40).
The Foli@ online digital heritage library is here:
Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).
Merry Christmas, everyone! (God jul, allihopa!)
The letter:
Real Maestà.
J desideri impatienti dell'animo mio, che giurano immortal diuotione à V R[ea]l M[aes]tà, mi Sollecitano all'attestationi di quelche, alle Sue Sublimità, professa il douuto della mia osseruanza: Con che, augurando a V. R[ea]l M[aes]tà le Solennità del Santiss[i]mo Natale grauide di tutte le prosperità imaginabili, le ricordo, altreSi, gli osseruantiss[i]mi ossequij d'una Serua, che Supplichevole implora, non meno feliciss[i]me compiuterezze alle Sue glorie, che l'assistenza Diuina alle Sue più che Regie azioni: mentre con tutta riuerenza à V. R[ea]l M[aes]tà profondam[en]te m'inchino — Napoli 15. dec[emb]re 1678[.]
D. S. V. R[ea]l M[aes]tà
Humi[lissi]ma Serva
la Pr[incipes]sa de Auell[in]o[.]
With modernised spelling:
Real Maestà,
I desideri impazienti dell'animo mio, che giurano immortal divozione a Vostra Real Maestà, mi sollecitano all'attestazioni di quelche alle sue sublimità professa il dovuto della mia osservanza; con che, augurando a Vostra Real Maestà le solennità del Santissimo Natale gravide di tutte le prosperità immaginabili, le ricordo altresì gli osservantissimi ossequi d'una serva che supplichevole implora non meno felicissime compiuterezze alle sue glorie, che l'assistenza divina alle sue più che regie azioni; mentre, con tutta riverenza, a Vostra Real Maestà profondamente m'inchino. — Napoli, 15 dicembre 1678.
Di Sacra Vostra Real Maestà
umilissima serva
la Principessa de Avellino.
French translation (my own):
Majesté Royale,
Les désirs impatients de mon âme, qui jure une dévotion immortelle à Votre Majesté Royale, me poussent à l'offrir les témoignages du profond respect que je professe à son grandeur; et, en lui souhaitant, Votre Majesté Royale, les solennités de la Très Sainte Nativité, comblées de toutes les prospérités imaginables, je l'offre également l'hommage le plus respectueux d'une servitante qui implore humblement non seulement l'heureux accomplissement de ses gloires, mais aussi l'assistance divine dans ses actions plus que royales; tandis qu'avec toute révérence, je m'incline profondément devant Votre Majesté Royale. — Naples, le 15 décembre 1678.
De Votre Sacrée Majesté Royale
la très humble servante
la Princesse d'Avellino.
Swedish translation (my own):
Kungliga Majestät,
Min själs otåliga begär, som svär odödlig hängivenhet till Ers Kungliga Majestät, ber mig att avge intyg om den vederbörliga iakttagelse jag bekänner mig till Er sublimitet; och med detta, önskande Ers Kungliga Majestät den Heligaste Julens högtidlighet, fylld av all tänkbar välgång, avger jag också den mest observanta hyllningen till en tjänare som bönfallande bönfaller inte bara om den lyckligaste uppfyllelsen av Er härlighet, utan också gudomlig hjälp i Era mer än kungliga handlingar; medan jag med all vördnad djupt bugar för Ers Kungliga Majestät. — Neapel, den 15 december 1678.
Ers Heliga Kungliga Majestäts
ödmjukaste tjänarinna
Prinsessan av Avellino.
English translation (my own):
Royal Majesty,
The impatient desires of my soul, which swear immortal devotion to Your Royal Majesty, solicit me to offer attestations of the due observation I profess to your sublimity; and with this, wishing Your Royal Majesty the solemnities of the Most Holy Christmas, filled with all imaginable prosperities, I also offer the most observant homage of a servant who supplicatingly implores not only the most happy fulfillment of your glories, but also divine assistance in your more than royal actions; while, with all reverence, I profoundly bow to Your Royal Majesty. — Naples, December 15, 1678.
Your Sacred Royal Majesty's
most humble servant
the Princess of Avellino.
Above: Kristina.
Christmas letter to Kristina from the Duchess of Tarragona, dated November 23/December 3 (New Style), 1682
Source:
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; V: Lettere communi; Lettere delle qualli non s'intende il nome; Lettre 249 Duchesse de Tarragona à Christine de Suède, Madrid, 3 décembre 1682 (digitisation page 314v-315r)
Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Lettere communi, : , 1601-1700.
[En ligne sur https://folia.scdi-montpellier.fr/recherche-folia/3643] (consulté le 25/12/2025 06:51).
The Foli@ online digital heritage library is here:
Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).
Merry Christmas, everyone! (God jul, allihopa!)
The letter (signature difficult to read, so I have omitted it):
Sacra Real Maestá.
Quand'io vengo à render tributo alla Soprhumana Clemenza di V[ost]ra Maestà, mi par dividere propitio il Cielo, e cortese cotesto Clima Romano. Sarà perciò vna parte d'Jnfluenze benevoli, che questo rendimento di Vassallaggio arrivi in grado alla Maestà V[ost]ra Con i felici Voti, che le ne porto Jn augurij di Prosperità Jn questo tempo, ed ogn'altro. Siano pertanto Cosi fortunate le Santissime feste di Natale à V. M[aes]ta Come escono augurate da V[ost]ra Serva antiquissima della Maestà V[ost]ra et io meriti d'impetrarne da Sua Diuina M[aes]ta tanta gratia Come dalla M[aes]ta V[ost]ra gradimento. Jntanto, che humilissimamente, me le Jnchino. Madrid li 3. Xbre 1682[.]
Di V[ost]ra M[aes]ta Seren[issi]ma
[...]
With modernised spelling:
Sacra Real Maestà,
Quand'io vengo a render tributo alla soprumana clemenza di Vostra Maestà, mi par dividere propizio il cielo e cortese codesto clima romano. Sarà perciò una parte d'influenze benevoli che questo rendimento di vassallaggio arrivi in grado alla Maestà Vostra con i felici voti che le ne porto in auguri di prosperità in questo tempo ed ogn'altro. Siano pertanto così fortunate le santissime feste di Natale a Vostra Maestà come escono augurate da vostra serva antichissima della Maestà Vostra ed io meriti d'impetrarne da Sua Divina Maestà tanta grazia come dalla Maestà Vostra gradimento; intanto che umilissimamente me le inchino. Madrid, li 3 dicembre 1682.
Di Vostra Maestà Serenissima...
French translation (my own):
Sacrée Majesté Royale,
Lorsque je viens rendre tribut à la clémence surhumaine de Votre Majesté, il me semble que le ciel est propice et que ce climat romain est bienveillant. Que cet acte de vasselage soit donc accompagné d'influences favorables, et qu'il parvienne à Votre Majesté avec les vœux sincères de prospérité que je l'offre en ce moment et pour toujours. Que les fêtes sacrées de Noël soient aussi heureuses pour Votre Majesté que le souhaite sa plus ancienne servante, et que je mérite de Sa Divine Majesté autant de grâce que j'en reçois de Votre Majesté; cependant, je m'incline très humblement devant lui. Madrid, le 3 décembre 1682.
De Votre Sacrée Majesté Royale...
Swedish translation (my own):
Heliga Kungliga Majestät,
När jag kommer för att hylla Ers Majestäts övermänskliga nåd, förefaller det mig att himlen är gynnsam och detta romerska klimat är välvilligt. Må denna vasallskapsakt därför åtföljas av välvilliga inflytanden och nå Ers Majestät med de innerliga önskningar om välstånd som jag erbjuder Er i denna tid och alltid. Må Julens heligaste högtider vara lika lyckosamma för Ers Majestät som de önskas av Ers äldste tjänare, och må jag från Hans Gudomliga Majestät förtjäna lika mycket nåd som jag får från Ers Majestät; under tiden bugar jag ödmjukast för Er. Madrid, den 3 december 1682.
Ers Heliga Kungliga Majestäts...
English translation (my own):
Sacred Royal Majesty,
When I come to pay tribute to Your Majesty's superhuman clemency, it seems to me that Heaven is propitious and this Roman climate is benevolent. May this act of vassalage therefore be accompanied by benevolent influences, reaching Your Majesty with the heartfelt wishes for prosperity that I offer you at this time and always. May the most holy feasts of Christmas be as fortunate for Your Majesty as they are wished for by your oldest servant, and may I merit from His Divine Majesty as much grace as I receive from Your Majesty; in the meantime, I most humbly bow to you. Madrid, December 3, 1682.
Your Sacred Royal Majesty's...
Above: Kristina.
Christmas letter to Kristina from the Duchess of Tarragona, dated November 24/December 4 (New Style), 1681
Source:
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; V: Lettere communi; Lettere delle qualli non s'intende il nome; Lettre 245 Duchesse de Tarragona à Christine de Suède, Madrid, 4 décembre 1681 (digitisation page 307v-308r)
Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Lettere communi, : , 1601-1700.
[En ligne sur https://folia.scdi-montpellier.fr/recherche-folia/3643] (consulté le 25/12/2025 05:39).
The Foli@ online digital heritage library is here:
Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).
Merry Christmas, everyone! (God jul, allihopa!)
The letter:
Sacra R[eal] Maesta.
Le Prosperità, che nell'imminente Santissimo Natale io auguro inchinata à Suoi piedi à V[ost]ra Maesta, Son proportionate al desiderio, che conseruo eternamente di vederla felicissima, e m'assecura l'infinita Clemenza della M[aes]ta V[ost]ra Che Si degnarà Sempre riceverne le espressioni del mio Ossequio nel grado, che meritano i Voti, Con Cui le accompagno. Di tanto humilmente Supplico V M[aes]ta e della Sua Continuata, e potentissima Protetione. mentre alla Sacra Real Maesta Sua profondissimamente m'inchino. Madrid 4.
Xbre 1681[.]
Di V. S. R. M[aes]ta
humilis[i]ma
deuotis[i]ma
oblig[adisi]ma
serua
la duquesa de
Tarago[na][.]
With modernised spelling:
Sacra Real Maestà,
Le prosperità che nell'imminente Santissimo Natale io auguro, inchinata a' suoi piedi a Vostra Maestà, son proporzionate al desiderio che conservo eternamente di vederla felicissima; e m'assecura l'infinita clemenza della Maestà Vostra che si degnerà sempre riceverne le espressioni del mio ossequio nel grado che meritano i voti con cui le accompagno. Di tanto umilmente supplico Vostra Maestà e della sua continuata e potentissima protezione, mentre alla Sacra Real Maestà Sua profondissimamente m'inchino. Madrid, 4 dicembre 1681.
Di Vostra Sacra Real Maestà
humilísima, devotísima, obligadísima serva
la Duquesa de Tarragona.
French translation (my own):
Sacrée Majesté Royale,
Les vœux de prospérité que j'adresse à Votre Majesté pour cet imminent et Très Saint Noël, prosternée à ses pieds, sont proportionnés au désir que je conserve éternellement de lui voir comblée de bonheur; et l'infinie clémence de Votre Majesté m'assure qu'elle daignera toujours accueillir les expressions de mon respect avec la bienveillance qu'elles méritent. J'en supplie Votre Majesté humblement, et j'implore sa protection continuée et très puissante, tandis que je m'incline profondément devant Votre Sacrée Majesté Royale. Madrid, le 4 décembre 1681.
De Votre Sacrée Majesté Royale
la très humble, très dévouée, très obligée servante
la Duchesse de Tarragone.
Swedish translation (my own):
Heliga Kungliga Majestäts,
Den välgång som jag önskar Ers Majestät för denna kommande Allraheligaste Jul, böjd vid Era fötter, står i proportion till den önskan jag evigt bevarar att se Er ytterst lyckliga; och Ers Majestäts oändliga nåd försäkrar mig om att Ni alltid kommer att behaga ta emot uttrycken för min undergivenhet i den grad som de önskningar med vilka jag åtföljer dem förtjänar. Jag ber ödmjukt Ers Majestät om detta, och om Ert fortsatta och mäktigaste beskydd, medan jag djupt bugar för Ers Heliga Kungliga Majestät. Madrid, den 4 december 1681.
Ers Heliga Kungliga Majestäts
ödmjukaste, hängivnaste, mest förpliktade tjänarinna
Hertiginnan av Tarragona.
English translation (my own):
Sacred Royal Majesty,
The prosperities that I wish for Your Majesty for this coming Most Holy Christmas, bowed at your feet, are proportionate to the desire I eternally preserve to see you most happy; and Your Majesty's infinite clemency assures me that you will always deign to receive the expressions of my obsequiousness in the degree that the wishes with which I accompany them deserve. I humbly beg this of Your Majesty, and of your continued and most powerful protection, while I profoundly bow to Your Sacred Royal Majesty. Madrid, December 4, 1681.
Your Sacred Royal Majesty's
most humble, most devoted, most obliged servant
the Duchess of Tarragona.
Above: Kristina.
Christmas letter to Kristina from Giulia Diodati de Beauregard, dated December 13/23 (New Style), 1679
Source:
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; V: Lettere communi; Lettre 128 Julie Diodati de Beauregard à Christine de Suède, Lucques, 23 décembre 1679 (digitisation pages 161v-162r to 162v-163r)
Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Lettere communi, : , 1601-1700.
[En ligne sur https://folia.scdi-montpellier.fr/recherche-folia/3643] (consulté le 25/12/2025 04:47).
The Foli@ online digital heritage library is here:
Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).
Merry Christmas, everyone! (God jul, allihopa!)
The letter:
Madame
Jose esperer que V M[aies].te rend asses de iustice aux Sentim[en]ts respectueux que iay pour elle pour estre persuadeé que les v[o]eux que ie fais pour la prosperite de ces iours et de ces desire[s] ne ce retranchent pas a cette Seule Saison non Madame ils Sont Continuels et ardents et Si la divine providence Les rendent heureux vostre Maieste navroit rien a desirer pour la felicite la miene Madame ne cera iamais parfaite que ie ne porte aux pieds de V. M[aies].te les assurance[s] du Zele que iay pour elle et du profent respect avec le quel ie ceray toute ma vie
Madame de V M[aies]te
tres heumble tres ob[e]isant[e] tres
Soumise et tres obligeé Servante
Julie Diodaty de Beauregard[.]
a Lucque[s] ce 23 Xbr[e] 1679[.]
With modernised spelling:
Madame,
J'ose espérer que Votre Majesté rend assez de justice aux sentiments respectueux que j'ai pour elle pour être persuadée que les vœux que je fais pour la prospérité de ses jours et de ses désires ne se retranchent pas à cette seule saison — non, Madame, ils sont continuels et ardents; et si la divine providence les rendent heureux, Votre Majesté n'aurait rien à désirer pour la félicité. La mienne, Madame, ne sera jamais parfaite que je ne porte aux pieds de Votre Majesté les assurances du zèle que j'ai pour elle et du profond respect avec lequel je serai toute ma vie,
Madame,
de Votre Majesté
très humble, très obéissante, très soumise et très obligée servante
Julie Diodati de Beauregard.
A Lucques, ce 23 décembre 1679.
Swedish translation (my own):
Madam,
Jag vågar hoppas att Ers Majestät gör mig rättvisan att tro att de respektfulla känslor jag har för Er är sådana att Ni kommer att bli övertygad om att de önskningar jag uttrycker för Era dagars välgång och Era önskningar inte är begränsade till enbart denna tid — nej, madam, de är ständiga och innerliga; och om den gudomliga försynen gör dem lyckliga, skulle Ers Majestät inte ha något kvar att önska för Er lycka. Min egen, madam, kommer aldrig att vara fullständig förrän jag kan lägga vid Ers Majestäts fötter försäkringarna om den nit jag har för Er och den djupa respekt med vilken jag kommer att vara hela mitt liv,
madam,
Ers Majestäts
ödmjukaste, lydigaste, underdånigaste och mest förpliktade tjänarinna
Giulia Diodati de Beauregard.
Lucca, den 23 december 1679.
English translation (my own):
Madame,
I dare to hope that Your Majesty does me the justice of believing that the respectful sentiments I have for you are such that you will be persuaded that the wishes I express for the prosperity of your days and your desires are not limited to this season alone — no, Madame, they are continual and ardent; and if Divine Providence renders them happy, Your Majesty would have nothing left to desire for your felicity. My own, Madame, will never be complete until I can lay at Your Majesty's feet the assurances of the zeal I have for you and the profound respect with which I will be all my life,
Madame,
Your Majesty's
most humble, most obedient, most submissive and most obliged servant
Giulia Diodati de Beauregard.
Lucca, December 23, 1679.
Above: Kristina.
Wednesday, December 24, 2025
Christmas letter to Kristina from Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi, dated December 10/20 (New Style), 1683
Source:
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; IV: Lettere di principi d'eccellenza, nunzy Apostolici e ministri alla regina; Lettere de Principi d'Eccelenza alla Regina; Lettres de Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi; 15: Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi à Christine de Suède, Pistoia, 20 décembre 1683 (digitisation page 14v-15r)
Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Lettere di principi d'eccellenza, nunzy Apostolici e ministri alla regina, : , 1601-1700.
[En ligne sur https://folia.scdi-montpellier.fr/recherche-folia/3642] (consulté le 19/12/2025 22:52).
The Foli@ online digital heritage library is here:
Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).
The letter:
Sacra Real Maestà.
Quéi rispetti, che m'hanno sempre eccitata à venerare con vna diuotione senza pari il Nome, e le sublimi virtù della M. V., mi porgono ancora l'ardire di Comparire nè vicini giorni del Sant[issi]mo Natale alla sua Real presenza per offerirle il solito tributo dell'vmiliss[i]ma Seruitù mia, con l'annuntio d'ogni felicità, e Consolatione. Degnisi la M. V. di rimaner insieme persuasa, ché il desiderio, che téngo d'aggiungerle altri Contrasegni délla mia Somma riverenza, corrisponda in tutte le parti alla memoria, che Conseruo delle gratie dispensatemi dalla gran generosità del Suo animo, per prenderne motiuo di raddoppiarmele tante della Continuatione del Suo benigniss[i]ma patrocinio, che con i Suoi Reali Cenni, et à V. M. fò profondiss[i]mo inchino. Pistoia 20 Xbre
1683[.]
D V. M.
Humil[issi]ma Deuot[issi]ma et Obligat[issi]ma Serua
M[ari]a Mad[alen]a Rospigliosi Panciatichi[.]
With modernised spelling:
Sacra Real Maestà.
Quei rispetti che m'hanno sempre eccitata a venerare con vna divozione senza pari il nome e le sublimi virtù della Maestà Vostra mi porgono ancora l'ardire di comparire ne' vicini giorni del Santissimo Natale alla sua real presenza per offerirle il solito tributo dell'umilissima servitù mia, con l'annunzio d'ogni felicità e consolazione. Degnisi la Maestà Vostra di rimaner insieme persuasa che il desiderio che tengo d'aggiungerle altri contrasegni della mia somma riverenza corrisponda in tutte le parti alla memoria che conservo delle grazie dispensatemi dalla gran generosità del suo animo, per prenderne motivo di raddoppiarmele tante della continuazione del suo benignissima patrocinio che con i suoi reali cenni; ed a Vostra Maestà fo profondissimo inchino. Pistoia, 20 dicembre 1683.
Di Vostra Maestà
umilissima, divotissima ed obbligatissima serva
Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi.
French translation (my own):
Sacrée Majesté Royale,
Ces sentiments de respect qui m'ont toujours inspiré une vénération sans égale pour le nom et les sublimes vertus de Votre Majesté me donnent encore le courage de me présenter, dans les prochains jours de la Sainte Noël, devant sa présence royale pour l'offrir le tribut habituel de ma plus humble servitude, en lui souhaitant toute félicité et consolation. Que Votre Majesté daigne rester persuadée que le désir que j'ai d'ajouter de nouveaux témoignages de ma profonde révérence correspond en tout point au souvenir que je garde des grâces dont j'ai été comblé par la grande générosité de son âme, afin que je puisse y trouver un motif de les redoubler grâce à la continuation de sa très bienveillant patronage, que je sollicite humblement par ses commandements royaux; et à Votre Majesté je m'incline très profondément. Pistoia, le 20 décembre 1683.
De Votre Majesté
la très humble, très dévouée et très obligée serviteuse
Marie Madeleine Rospigliosi Panciatichi.
Swedish translation (my own):
Heliga Kungliga Majestät,
De känslor av respekt som alltid har inspirerat mig att med oöverträffad hängivenhet vörda Ers Majestäts namn och sublima dygder ger mig fortfarande modet att under de kommande dagarna av den Heliga Julen framträda inför Er kungliga närvaro för att erbjuda Er den vanliga hyllningen av min ödmjukaste tjänande, med tillkännagivandet av all lycka och tröst. Må Ers Majestät behaga förbli övertygad om att den önskan jag har att lägga till ytterligare tecken på min fullkomliga vördnad i alla avseenden motsvarar det minne jag bevarar av de nåder som skänkts mig genom Er själs stora generositet, så att jag kan ta detta som ett motiv att fördubbla dem genom fortsatt Ert mest välvilliga beskydd, vilket jag ödmjukt ber om med Era kungliga befallningar; och för Ers Majestät bugar jag djupt. Pistoia, den 20 december 1683.
Ers Majestäts
ödmjukaste, hängivnaste och mest förpliktade tjänarinna
Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi.
English translation (my own):
Sacred Royal Majesty,
Those sentiments of respect that have always inspired me to venerate with unparalleled devotion the name and sublime virtues of Your Majesty still give me the courage to appear in the coming days of the Holy Christmas before your royal presence to offer you the usual tribute of my most humble servitude, with the announcement of every felicity and consolation. May Your Majesty deign to remain persuaded that the desire I have to add further tokens of my consummate reverence corresponds in every respect to the memory I preserve of the graces bestowed upon me by the great generosity of your soul, so that I may take this as a motive to redouble them through the continuation of your most benign patronage, which I humbly request with your royal commands; and to Your Majesty I bow most deeply. Pistoia, December 20, 1683.
Your Majesty's
most humble, most devoted and most obliged servant
Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi.
Above: Kristina.
,_half-length,_in_a_black_surcote_trimmed_with_silver_embroidery_2012_CKS_05677_0218.jpg)
Above: Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi.
Christmas letter to Kristina from Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi, dated December 10/20 (New Style), 1681
Source:
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; IV: Lettere di principi d'eccellenza, nunzy Apostolici e ministri alla regina; Lettere de Principi d'Eccelenza alla Regina; Lettres de Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi; 14: Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi à Christine de Suède, Pistoia, 20 décembre 1681 (digitisation page 13v-14r)
Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Lettere di principi d'eccellenza, nunzy Apostolici e ministri alla regina, : , 1601-1700.
[En ligne sur https://folia.scdi-montpellier.fr/recherche-folia/3642] (consulté le 19/12/2025 22:17).
The Foli@ online digital heritage library is here:
Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).
The letter:
Sacra Real Maestà
Non è la riverenza, con che hò professato di vènerar sempre il Nome, e l'eccelse virtù di V M in grado tanto inferiore, che non fosse bastante à rappresentarle anco senza le mie divote espressioni, quale sia il desiderio, che di continuo nodrisco nell'animo delle magg[io]ri felicitá della M V. Con tutto ció io m'avanzo à far palesi à V M questi miei riverentiss[i]mi Sentimenti col solito tributo d'ossequio, che le porgo nella congiuntura delle vicine feste di Natale, perche vorrei accreditar tanto appresso la clemenza della M. V. l'humilissima servitù mia, ch'vna volta si hauesse à degnare di honorerla de Suoi Reali Cenni, et me appunto imploro dalla sua benignità questa gratia col più vivo della mia divotione Et à V M fò profondiss[i]mo inchino. Pistoia 20 Xbre
1681[.]
D V M
Hum[ilissi]ma Deu[otissi]ma et Obligat[issi]ma Serua
M[ari]a Mad[alen]a Rospigliosi Panciatichi[.]
With modernised spelling:
Sacra Real Maestà,
Non è la riverenza con che ho professato di venerar sempre il nome e l'eccelse virtù di Vostra Maestà in grado tanto inferiore che non fosse bastante a rappresentarle anco senza le mie divote espressioni, quale sia il desiderio, che di continuo nodrisco nell'animo delle maggiori felicità della Maestà Vostra. Con tutto ciò io m'avanzo a far palesi a Vostra Maestà questi miei riverentissimi sentimenti, col solito tributo d'ossequio che le porgo nella congiuntura delle vicine feste di Natale, perché vorrei accreditar tanto appresso la clemenza della Maestà Vostra l'umilissima servitù mia ch'una volta si avesse a degnare di onorerla de' suoi reali cenni ed me appunto imploro dalla sua benignità questa grazia col più vivo della mia divozione; ed a Vostra Maestà fo profondissimo inchino. Pistoia, 20 dicembre 1681.
Di Vostra Maestà
umilissima, divotissima ed obbligatissima serva
Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi.
French translation (my own):
Sacrée Majesté Royale,
Ce n'est pas la révérence avec laquelle j'ai toujours professé de vénérer le nom et les sublimes vertus de Votre Majesté, malgré mon inférieure condition, qui est insuffisant pour l'exprimer, même sans mes expressions de dévouement, le désir que je nourris continuellement en mon cœur pour les plus grandes félicités de Votre Majesté. Néanmoins, je m'avance de faire connaître à Votre Majesté ces sentiments très révérentes, en l'offrant le tribut habituel de mon obséquiosité à la conjoncture des prochaines fêtes de Noël, car je souhaite ainsi recommander ma très humble servitude à la clémence de Votre Majesté, afin qu'elle daigne un jour m'honorer de ses commandements royaux; et j'implore cette grâce de votre bénignité avec la plus vive dévotion; et je m'incline très profondément devant Votre Majesté. Pistoie, le 20 décembre 1681.
De Votre Majesté
la très humble, très dévouée et très obligée serviteuse
Marie Madeleine Rospigliosi Panciatichi.
Swedish translation (my own):
Heliga Kungliga Majestät,
Det är inte den vördnad med vilken jag alltid har bekänt mig vörda Ers Majestäts namn och sublima dygder, i min underordnad rang, som är otillräcklig för att, även utan mina hängivna uttryck, framföra den önskan jag ständigt när i mitt hjärta efter Ers Majestäts största lycka. Ändå vågar jag göra dessa vördnadsfulla känslor kända för Ers Majestät, med den vanliga hyllning av undergivenhet som jag framför i samband med de annalkande Julhögtiderna, eftersom jag sålunda vill anbefalla min ödmjuka tjänst till Ers Majestäts nåd så att Ni en dag må värdigas ära mig med Era kungliga befallningar; och jag bönfaller om denna nåd från Er välvilja med min livligaste hängivenhet; och jag bugar djupt för Ers Majestät. Pistoia, den 20 december 1681.
Ers Majestäts
ödmjukaste, hängivnaste och mest förpliktade tjänarinna
Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi.
English translation (my own):
Sacred Royal Majesty,
It is not the reverence with which I have always professed to venerate the name and the sublime virtues of Your Majesty, in my inferior rank, that is insufficient to represent to you, even without my devoted expressions, the desire I continually nourish in my heart for Your Majesty's greatest felicities. Nevertheless, I venture to make these most reverent sentiments known to Your Majesty, with the usual tribute of obsequiousness that I offer on the conjuncture of the approaching feasts of Christmas, because I would like to thus commend my humble service to Your Majesty's clemency that you might one day deign to honour me with your royal commands; and I implore this grace from your benignity with my liveliest devotion; and I bow most deeply to Your Majesty. Pistoia, December 20, 1681.
Your Majesty's
most humble, most devoted and most obliged servant
Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi.
_c_1685.jpg)
Above: Kristina.
,_half-length,_in_a_black_surcote_trimmed_with_silver_embroidery_2012_CKS_05677_0218.jpg)
Above: Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi.
Christmas letter to Kristina from Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi, dated December 11/21 (New Style), 1680
Source:
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; IV: Lettere di principi d'eccellenza, nunzy Apostolici e ministri alla regina; Lettere de Principi d'Eccelenza alla Regina; Lettres de Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi; 13: Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi à Christine de Suède, Pistoia, 21 décembre 1680 (digitisation page 12v-13r)
Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine: Lettere di principi d'eccellenza, nunzy Apostolici e ministri alla regina, : , 1601-1700.
[En ligne sur https://folia.scdi-montpellier.fr/recherche-folia/3642] (consulté le 19/12/2025 21:18).
The Foli@ online digital heritage library is here:
Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).
The letter:
Sacra, Real Maestà.
hano sempre altamente fisse nella mia memoria le segnalatissime gratie dispensatemi dalla beneficenza senza pari di V. M. e questa ricordanza per essere in se medesima così gioconda, mi volerebbe di giustificato eccitamento à renderle di continuo gli atti dell'humilissima servitù mia nella maniera, che dalla propria tenuità mi fosse permesso, ogni volta che i miei desiderij non fossero moderati della consideratione della riverenza dovuta da tutti, e da me in particolare alla M. V. et al suo supremo grado. Eserciti non dimeno V. M. vn termino dell'innata sua somma clemenza in concedermi, che per le prossime Festi del santiss[im]o Natale io con l'annuntio delle maggiore felicità, e contentezze pigli l'ardire di rassegnarle l'humiliss[im]a servitù mia, ad effetto di riconoscere in me vna costanza di veneratione, e d'ossequio corrispondente in tutti i numeri alla gloria del suo Nome, et alla sublimità del suo merito, et ordinata à rendermi sempre più degna dell'honore della sua Real protettione. Et a V. M. fò profondis[sim]o inchino. Pistoia 21. xbre 1680[.]
D V. M.
Hum[ilissi]ma Deu[otissi]ma et Oblig[atissi]ma Serua
M[ari]a Mad[dalen]a Rospigliosi Panciatichi[.]
With modernised spelling:
Sacra Real Maestà,
Hanno sempre altamente fisse nella mia memoria le segnalatissime grazie dispensatemi dalla beneficenza senza pari di Vostra Maestà; è questa ricordanza, per essere in se medesima così gioconda, mi volerebbe di giustificato eccitamento a renderle di continuo gli atti dell'umilissima servitù mia nella maniera che dalla propria tenuità mi fosse permesso ogni volta che i miei desideri non fossero moderati della considerazione della riverenza dovuta da tutti, e da me in particolare, alla Maestà Vostra ed al suo supremo grado.
Eserciti nondimeno Vostra Maestà un termino dell'innata sua somma clemenza in concedermi che per le prossime festi del Santissimo Natale io con l'annunzio delle maggiore felicità e contentezze pigli l'ardire di rassegnarle l'umilissima servitù mia, ad effetto di riconoscere in me una costanza di venerazione e d'ossequio corrispondente in tutti i numeri alla gloria del suo nome ed alla sublimità del suo merito, ed ordinata a rendermi sempre più degna dell'onore della sua real protezione; ed a Vostra Maestà fo profondissimo inchino. Pistoia, 21 dicembre 1680.
Di Vostra Maestà
umilissima, divotissima ed obbligatissima serva
Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi.
French translation (my own):
Sacrée Majesté Royale,
Les grâces signalées dont Votre Majesté m'a comblé grâce à sa bénéficence incomparable restent gravées hautement dans ma mémoire; et ce souvenir, si joyeux en soi, m'inspirerait un enthousiasme justifié à lui rendre continuellement la très humble servitude, de quelque manière que ma ténuité me le permet, si mes désirs n'étaient tempérés par la considération de la révérence due par tous, et par moi en particulier, à Votre Majesté et à son rang suprême.
Que Votre Majesté daigne néanmoins faire preuve de sa clémence innée et consommée en m'accordant la permission, durant les prochaines fêtes de la Très Sainte Nativité, de prendre la liberté de lui exprimer, avec l'annonce de la plus grande félicité et de la plus grande satisfaction, ma servitude humble, afin de témoigner de ma constante vénération et de mon obéissance, dignes en tous points de la gloire de son nom et de la sublimité de ses mérites, et destinées à me rendre toujours plus digne de l'honneur de sa protection royale; et à Votre Majesté je m'incline très profondément. Pistoie, le 21 décembre 1680.
De Votre Majesté
la très humble, très dévouée et très obligée serviteuse
Marie Madeleine Rospigliosi Panciatichi.
Swedish translation (my own):
Heliga Kungliga Majestät,
De anmärkningsvärda nåder som Ers Majestäts oöverträffade välgörenhet har skänkt mig är alltid djupt etsade i mitt minne; och detta minne, i sig självt så glädjefyllt, skulle inspirera mig med berättigad entusiasm att ständigt utföra handlingar av min ödmjukaste tjänande på vilket sätt min egen tenuitet än tillåter, om inte mina önskningar mildrades av hänsynen till den vördnad som alla, och jag i synnerhet, är skyldig Ers Majestät och Er högsta rang.
Må Ers Majestät likväl utöva ett mått av Er medfödda, fullkomliga nåd genom att bevilja mig tillåtelse att under de kommande högtiderna av den Heligaste Julen ta mig friheten att, med tillkännagivandet av den största lycka och tillfredsställelse, uttrycka Er min ödmjukaste tjänst, för att i mig själv inse en beständighet av vördnad och undergivenhet som på alla sätt motsvarar Ert namns ära och Er förtjänsts sublimitet, och avsedd att göra mig alltmer värdig Ert kungliga beskydds ära; och för Ers Majestät bugar jag på det djupaste. Pistoia, den 21 december 1680.
Ers Majestäts
ödmjukaste, hängivnaste och mest förpliktade tjänarinna
Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi.
English translation (my own):
Sacred Royal Majesty,
The remarkable graces bestowed upon me by Your Majesty's unparalleled beneficence are always highly fixed in my memory; and this remembrance, being in itself so joyful, would inspire me with justified excitement to continually render acts of my most humble servitude in whatever manner my own tenuity would permit, were my desires not tempered by the consideration of the reverence due from all, and from me in particular, to Your Majesty and to your supreme rank.
May Your Majesty nevertheless exercise a measure of your innate, consummate clemency in granting me permission, during the upcoming festivities of the Most Holy Christmas, to take the liberty of expressing to you, with the announcement of the greatest felicity and contentment, my most humble servitude, in order to recognise in myself a constancy of veneration and obsequiousness corresponding in every way to the glory of your name and the sublimity of your merit, and intended to make myself ever more worthy of the honour of your royal protection; and to Your Majesty I bow most deeply. Pistoia, December 21, 1680.
Your Majesty's
most humble, most devoted and most obliged servant
Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi.
Above: Kristina.
,_half-length,_in_a_black_surcote_trimmed_with_silver_embroidery_2012_CKS_05677_0218.jpg)
Above: Maria Maddalena Rospigliosi Panciatichi.
Note: »min [egen] tenuitet« = »min ringhet, min ringa person« (Svenska Akademiens ordbok).
Monday, December 8, 2025
Saturday, December 6, 2025
Francis Henry Gribble on "Christina's conversion to Roman Catholicism; her confidences on the subject to Chanut; her reasons for changing her religion; the seed sown by Father Marcedo [sic]; The evangelists sent from Rome; prolonged argument and ultimate conviction"
Sources:
The court of Christina of Sweden and the later adventures of the Queen in exile, pages 122 to 134, by Francis Henry Gribble, 1913; original at the University of Toronto
Drottning Kristinas hof och hennes senare äfventyr efter tronafsägelsen: bemyndigad öfversättning, pages 100 to 111, by Francis Henry Gribble, published by Wahlström & Widstrand, 1914; original at the University of Wisconsin, Madison
Kristina's letter to Pierre Hector Chanut, written on February 17 or 18/27 or 28 (New Style), 1654, is here:
Kristina's letter of March 10/20 (Old Style), 1652 to her cousin the Landgrave Friedrich of Hesse-Darmstadt is here:
Father Paolo Casati's letter of November 25/December 5 (New Style), 1655 to Pope Alexander VII is here:
The account:
WHITELOCKE'S picture of Christina has its value, though he did not understand her. In her cleverness he saw only a bright scholar's precocity; in her proposal to descend from the throne only a "young lady's" capricious whim. It did not occur to him that the "young lady", who seemed to be soaking in his words of mature wisdom, might really be playing with him and keeping back a portion of her thoughts. Yet that is not an infrequent way with young ladies. It may even have been the way, sometimes, of Mrs. and the Misses Whitelocke; and it was certainly Christina's way. She was an infinitely more complex young lady than the grave old Puritan imagined.
It was not true that she proposed to quit her throne merely for the sake of the greater calm of a private station. She also meant to change her religion; and she told Whitelocke nothing about that. Nor was it true that Whitelocke was, as she let him think, the first recipient of her confidences. Long before she confided in him[,] she had confided, as we know, in Chanut; and Whitelocke, in fact, prints the letter to Chanut which makes this clear, though without appearing to perceive that it contradicts Christina's statement that she had first sought advice from himself.
"You know" (Christina wrote to Chanut on February 28, 1653 [sic]) "that this fancy hath continued with me a long time, and that it hath not been without consideration. It is eight years since I formed this resolution, and at least five since I communicated it to you. In all that time nothing has happened to make me change my mind."
For years, she adds, she has been working towards the end which she now proposes to accomplish. She perceives that her action will be like the ringing down of the curtain on a drama; but she is indifferent to the applause or the lack of it. The many will doubtless censure; but the few will approve; and Chanut will be one of the few. She is quite content that the multitude shall be puzzled as to her motives. She despises the multitude, — she is capable of laughing at them. Though she will have plenty of leisure henceforward, she will devote none of it to worrying about their criticisms of her conduct. On the contrary, resigning without regret the advantages which she has enjoyed without improper pride, she will devote her time to examining her past life and correcting her faults, albeit without expressing any shocked surprise at them, or regarding them as matters to be repented of in sackcloth and ashes. Nor is she acting without consideration of the designs and decrees of Providence, though she is not at all sure what these may be —
"If Providence should still deign to take the trouble to direct my affairs for me, I shall submit to the divine will with all proper respect and resignation. If Providence leaves me to myself, I shall devote the faculties divinely bestowed upon me to the pursuit of happiness. And I shall achieve happiness, feeling sure that I have nothing to fear from either God or men; and the rest of my life shall be consecrated to familiarising myself with these thoughts, and watching from the safety of the haven the troubles of those who are still agitated by the storms of life because they have never given their minds to such reflections. I am happy, am I not? Many would envy me if they knew my happiness; but you are too good a friend to envy me. You will sympathise, rather, seeing that I have the frankness to confess that I derive a goodly share of these sentiments from my conversations with you."
That is a real confidence, — differing from the conversations with Whitelocke as a confidence differs from an apology. The heart speaks in it, even if the facts are scamped. There was no need for Christina to tell Chanut the facts, — he knew them. He might protest, for form's sake; but he would also admire and express his admiration, — sympathise and express his sympathy, — realising that Christina's decision was no sudden and irresponsible caprice, but the inevitable climax of a prolonged drama of the soul.
For Christina had long, as he knew, uneasily lived a double life; the life of a queen who was the illustrious figure-head of a country glorious in war; and the life of a woman to whom the routine of pomp was wearisome, and whose æsthetic sensibilities bade her aim at self-development, self-perfection, and self-expression. Alike in study and in frivolity, the struggle between the two sides of her nature had proceeded; but the scholars had hardly got nearer to perceiving it than the statesmen. To some of them she had appeared merely a blue-stocking; while others — like the Doctor of Divinity with whom she insisted on playing battledore and shuttlecock — had been shocked to see in her nothing but a romp.
She had been both these things at her hours, in response to the influences working on her; the abiding influence being the neurotic strain which impelled her to exaggerate in all things. But those traits were superficial. The essence was the desire to be herself and not the incarnation of her country; to live her own life, not the corporate life of Sweden. No women, and only a few men, had been accorded glimpses at this real self; but they could see that her motives, though apparently various, hung together. She was worried; religious unrest was mixed up with her worries; but the worries and the unrest were the occasion rather than the causes of the great renunciation on which she had determined.
She was worried with plots, opposition, hostility of sundry kinds. Her statesmen were jealous of her scholars; her countrymen were jealous of the foreigners. Different factions were pulling different ways. The peasants wanted her to take their part against the nobles; the nobles wanted her to take their part against the peasants. There were even plots against her life, though it can hardly be said that her life was in any real danger from them. The disorder in the finances, which was really due to the expenses of the Thirty Years War, was attributed to her extravagance; and satires were circulated on the subject: notably a poem in which the following imaginary dialogues occurred —
"Beaulieu", asked the Queen of her Master of the Ceremonies, "how much does a ballet cost?"
"About ten thousand dollars, Your Majesty."
"What! Is that all? Get the money from the Treasurer at once."
And then again —
"John Holm", asked the Queen of her Chamberlain, "what are people talking about in the city?"
"They find that the time hangs heavily and tediously because Your Majesty no longer dances."
"Well, Beaulieu", said the Queen, turning to the Master of the Ceremonies, "prepare a ball for the amusement of the people. How much does a ball cost?"
"About twenty thousand dollars, Your Majesty."
"Very well! Go to the Treasurer and tell him to give you the money!"
The implied charge was not altogether unfounded. Christina had begun to fling money about recklessly from the very day of her Coronation, when her accession was honoured with a salute of no less than 1800 guns, and wine, both red and white, spouted from the fountains all day long. But these things did not really matter. Christina could have conciliated her critics by mending her ways; or she could have defied them. Sedition does not seem to have frightened her. But she disliked the atmosphere of political conflict and intrigue. She had no real interest in the business, — she knew a better way.
On the religious side, too, she had found a way which pleased her better than that of the long-winded Lutherans; though it would be an error to think of her as a woman to whom nothing but religion mattered. In later life, indeed, when she wrote her Memoirs, she was persuaded that she had cheerfully resigned precious possessions for the sake of the Gospel and the Kingdom; but, in that distant view of the matter, she had evidently got the perspective wrong. Her tone, at the time, was different; for, on the very eve of her own change of religion, we find her writing to Prince Frederick of Hesse to dissuade him from changing his —
"You must be aware" (she urged) "how much converts are hated by those whom they leave, and you must know from many famous examples that they are despised by those whom they join. Consider how the belief in his constancy affects the reputation of a prince, and be assured that your fame will suffer if you are guilty of such a fault."
The inconsistency is too glaring to be explained except on the assumption that, in the choice of a religion, as in the other affairs of life, circumstances alter cases: a common assumption in royal circles ever since the day when Henri IV. declared Paris to be worth a mass. Christina, in fact, speaks of herself, in this very letter, as being of "a third religion", and therefore able to discuss the other two religions impartially. We must be content to make what we can of her attitude and her arguments when we come to piece together the story, such as it is, of her conversion.
There was no coup-de-foudre, such as has marked the great historical conversions from the time of St. Paul to that of General Booth. It was a gradual process, ending, indeed, in a sort of rapt mysticism, but originating in an impulse partly æsthetic and partly philosophic. Disgust with the aridities of Lutheran hair-splitting, the æsthetic inadequacy of Lutheran ritual, and the awful length of Lutheran sermons, furnished the starting-point: as we have seen, Christina's first manifestation of religious originality was to misbehave in church. She was also, like most clever young women, instinctively and intensely anxious to be "in the movement"; and those were days when, everywhere except in England, the prevalent spiritual movement was back to Rome. Many eminent scholars had 'verted or were 'verting; and it may well have seemed to Christina that all the clever people, and all the nice people, were Catholics.
How or when the seed was first sown[,] one cannot say. She herself attributes her change of heart to a serious illness which overtook her in 1648. "It was in this sickness", she writes, "that I made a vow to quit all and become a Catholic if God would save my life"; but, if she made this vow at that date, she certainly did not hurry to fulfil it, as her attempt, made four years later, to dissuade Frederick of Hesse from becoming a Catholic most clearly shows. Her enemies, on the other hand, have attributed her conversion to the evil influence of Dr. Bourdelot; but that is a still less credible theory, — not only because Bourdelot is said to have been an atheist, but also because of the improbability that such a woman as Christina would have gone to a practical joker for religious advice.
Most likely, therefore, the first effective evangelists were Chanut and Descartes. The former was the most sympathetic and the latter the cleverest man whom Christina had ever met. And they were both Catholics of a kind: the kind which, somehow or other, — in virtue, as it were, of the disposition of their minds in watertight compartments, — contrive to reconcile profound and daring speculation with a theoretical acceptance of the papal authority in the domain of dogma. It does not much matter whether they actually sowed the seed or only prepared the soil, or whether the effect of their conversations was accidental or designed.
But then came Father Macedo, a Jesuit, and Confessor to the Portuguese Ambassador. The Ambassador, who knew no Latin, sometimes employed him as an interpreter; and he seized the opportunity of spreading the light at times when he was supposed to be discussing diplomatic business. If he did not shake Christina's faith, at least he aroused her curiosity. It was arranged between him and her, under the unsuspecting Ambassador's nose, that machinery should be set in motion for her conversion: that the General of the Jesuit Order should be asked to send two of his best men to Sweden to reason with her. Perhaps, delighting in theological dialectics, she wished to show that she could give a good account of herself in controversy; or it may be that intellectual pride forbade her to yield, except to the Pope's picked champions.
Macedo, at any rate, accepted the commission and set out for Rome. The Ambassador refused him leave of absence; but he dispensed with it, and departed secretly, holding that his duty to the Church ranked before his duty to the man who only paid his salary. Nor was his flight altogether without adventure. He shivered all night on a desolate rock while waiting for the vessel which was to take him off. The scandalous report was spread that he had not gone alone, but had taken a lady with him on a gallant excursion. A hue and cry was raised. The captain of a Swedish man-of-war was sent in pursuit, — albeit with secret instructions from Christina on no account to catch the fugitive: a series of exciting incidents which may well have appealed to her appreciation of the romantic, mysterious, and spectacular.
And then, in due course, the emissaries of the Jesuit General arrived: Francesco Malines, Professor of Theology at Turin, and Paul Casati, Professor of Mathematics at Rome; but still an air of mystery — deeper mystery than even before — enveloped the proceedings. The emissaries did not announce themselves: they knew — or feared — that a Protestant mob would tear them limb from limb if their errand were suspected. They appeared, therefore, as ordinary Italian gentlemen travelling for their pleasure, and were presented at Court in that character, leaving it to Christina to divine their true identity and question them. She had seen them several times before she penetrated their disguise; but then there was a whispered colloquy, as between the partners in some dark conspiracy of melodrama —
"Are you those whom I expect?"
"We are."
"Have you letters for me?"
"We have."
"Not a word of them to any one. Be silent as the grave!"
One can almost see her putting her finger to her lips, not exactly in jest, but with a certain satisfaction at having a secret which even her sagacious Chancellor must not be allowed to penetrate: she was still young enough to take pleasure in that way. The next thing was to find pretexts for private conversations with the missionaries, and even to play with them something very much akin to a comedy: putting posers to them as if to make it clear that she was worth converting because she was hard to convert, — affecting to be obdurate, even after she had made up her mind to yield.
The position which she chose to defend would seem to have been that of a sceptic rather than an orthodox Protestant; and it was a fixed idea with her, in later years, that she had never in her life believed the Lutheran tenets. We have only her word for that; but we can easily conceive that Catholicism appealed to her by its trick of whittling away intellectual difficulties, instead of insisting upon a definite intellectual attitude towards a vast number of undemonstrable propositions. For that is unquestionably the line of attack by which Catholicism sometimes subdues superior minds.
Protestantism affirms at once the right of private judgment and the duty of privately judging in favour of particular conclusions. But that is, of course, to confer a privilege with one hand and take it away with the other, and to assume authority in the very act of denying it: an inconsistency which always seems either painful or absurd to those who are acute enough to detect it.
Catholicism, at any rate, perceives and avoids that pitfall. It no more asks any Catholic to have an opinion of his own about any doctrinal subtlety than the Professor of Mathematics expects the man in the street to have opinions of his own about the infinitesimal calculus. Its view is, rather, that, as mathematics are left to mathematicians, so theology should be left to theologians; that whatever appears to be "contrary to reason" shall be regarded as "above reason"; that the faithful shall leave whatever puzzles them to the Church — that is to say, to the Pope. If the Pope be mistaken — perish the thought! — the responsibility is his. The convert need not worry, but may confess his sins and be absolved.
That is the position. It seems to have both pros and cons, but we need not go into them. Enough to note it, and to note also how much more powerfully than Protestantism it appeals to those who combine dialectal acumen with mystical inclinations. Christina was such a one; and hence her sudden capitulation after strenuous resistance. She argued everything: the distinction between good and evil; the existence of God; the immortality of the soul. But then she added, to the intense astonishment of the evangelists who believed that she was trying to drive them into a corner: "Perhaps, after all, I am nearer to becoming a Catholic than you suppose."
"When we heard that", said Casati, "we felt like men raised from the dead"; and the rest was only detail. Supposing she were admitted into the Church, Christina asked, would the Pope accord her a dispensation to receive the Lord's Supper, once a year, according to the Lutheran rites? The answer was that the Pope would assuredly lend himself to no such deception; and that settled it —
"The die is cast", said Christina. "I must resign my crown."
Swedish translation (by Wahlström & Widstrand):
Whitelockes teckning af Kristina har sitt värde, ehuru han icke förstod henne. I hennes snille såg han endast en begåfvad lärjunges brådmogenhet, i hennes beslut att afsäga sig kronan endast "en ung dams" nyckfulla infall. Det föll honom icke in, att den "unga damen", som tycktes insupa hans mogna visdoms ord, i själfva verket kunde leka med honom och förtiga en del af sina tankar. Detta är just ingenting ovanligt hos unga damer. Det torde nog stundom ha händt både mrs. och missena Whitelocke, och Kristinas sätt var det för visso. Hon var en oändligt mycket mera sammansatt ung dam än den allvarlige gamle puritanen föreställde sig.
Det var icke sant, att hon tänkte lämna sin tron endast för att komma i åtnjutande af en privatpersons lugnare ställning. Hon hade också för afsikt att förändra sin religion, men därom sade hon ingenting åt Whitelocke. Det var icke heller sant, att Whitelocke var den förste, som erhöll hennes förtroende, såsom hon lät honom tro. Långt innan hon meddelade sig med honom, hade hon redan anförtrott sig åt Chanut; och Whitelocke aftrycker också det bref till Chanut, som förklarar detta, ehuru han icke tyckes märka, att det motsäger Kristinas försäkran, att hon först sökt råd hos honom.
"Ni vet", skref Kristina till Chanut den 26 februari 1653 [sic], "att jag länge hyst denna tanke och att detta icke skett utan öfverläggning. Det är åtta år sedan jag fattade detta beslut, och åtminstone fem år sedan jag meddelade Eder detsamma. Under hela denna tid har ingenting händt, som kunnat förmå mig ändra föresats."
I åratal, tillägger hon, hade hon arbetat för det mål, som hon nu föresatt sig att fullfölja. Hon inser, att hennes handling skall bli som om ett förhänge nedfälldes öfver ett drama, men hon är likgiltig för bifall eller icke bifall. Mängden skall sannolikt klandra henne, men ett fåtal gilla henne, och Chanut skall vara en af de få. Hon är fullkomligt nöjd med att mängden skall undra, hvilka hennes bevekelsegrunder äro. Men hon föraktar mängden och kan skratta åt den. Fastän hon dädanefter skall få godt om tid, tänker hon icke ett ögonblick plåga sig med dess kritik öfver hennes uppförande. Tvärtom, då hon utan saknad afstår från de fördelar, som hon åtnjutit utan otillbörlig stolthet, skall hon ägna sin tid åt granskningen af sitt förflutna lif och att rätta sina fel, utan att fördenskull uttrycka någon upprörd öfverraskning öfver dem eller betrakta dem såsom något, som bör ångras i säck och asko. Hon handlar för öfrigt icke utan afseende på försynens planer och beslut, ehuru hon alls icke vet hvilka dessa äro:
"Om försynen ännu skulle värdigas göra sig besvär med att tyda mina angelägenheter, skall jag med vederbörlig vördnad och undergifvenhet underkasta mig den gudomliga viljan. Om försynen lämnar mig åt mig själf, skall jag ägna de gåfvor, som gudomlig nåd förlänat mig till att söka lyckan. Och jag skall bli lycklig, enär jag känner mig förvissad om, att jag icke har något att frukta från vare sig Gud eller människor; och hela mitt återstående lif skall jag söka göra mig förtrogen med dessa tankar och från den trygga hamnen ge akt på deras bekymmer, hvilka ännu kringkastas af lifvets stormar därför att de aldrig ägnat sina tankar åt sådana betraktelser. Är jag icke lycklig? Många skulle afundas mig, om de visste, huru lycklig jag är; men Ni är en alltför god vän för att afundas mig. Ni skall fastmer skänka mig Edert deltagande, då Ni ser, att jag är öppenhjärtig nog att erkänna, att jag fått en god del af dessa känslor från mina samtal med Eder."
Detta är ett verkligt förtroende — lika skiljaktigt från hennes samtal med Whitelocke som ett förtroende skiljer sig från en ursäkt. Hjärtat talar i det, äfven om fakta äro knapphändiga. Kristina behöfde för öfrigt icke omtala det verkliga förhållandet för Chanut, ty han kände det. Han kunde för formens skull göra invändningar, men han skulle också beundra och uttala sin beundran — sympatisera och uttrycka sin sympati — då han fann, att Kristinas beslut icke var en plötslig, oförsvarlig nyck, utan den oundvikliga höjdpunkten af ett långvarigt själsdrama.
Kristina hade verkligen, såsom han visste, länge oroligt lefvat ett dubbellif; lifvet hos en drottning, som var den lysande gallionbilden för ett i krig ärorikt land, och lifvet hos en kvinna, för hvilken ståten var tröttsam och hvars skönhetskänsla bjöd henne sträfva efter själfutveckling, själffulländning och själfhäfdelse. Både under hennes studier och hennes förströelser hade kampen mellan de båda sidorna af hennes natur fortgått; men de lärde hade knappast lika väl märkt detta som statsmannen. För några af dem hade hon endast tett sig som en blåstrumpa, medan andra — i likhet med den teologie doktor, med hvilken hon ville spela boll — förgrymats af att i henne icke finna annat än en yrhätta.
Hon hade tidtals varit båda delarna alltefter de inflytanden, som påverkade henne, medan det fortfarande inflytandet utgjordes af den neurotiska belastning, som dref henne till öfverdrift i allt. Dessa drag voro emellertid ytliga. Det väsentliga var hennes önskan att vara sig själf och icke personifikationen af hennes land, att lefva sitt eget lif, icke Sveriges statsslif. Ingen kvinna och blott få män har det förunnats att få inblickar i detta hennes verkliga jag; men de kunde se, att hennes bevekelsegrunder, ehuru af olika slag, likväl sammanhängde med hvarandra. Hon var uttråkad; religiös oro blandade sig med hennes obehag, men obehagen och oron föranledde fastmer tillfället än de utgjorde orsakerna till den stora uppoffring, för hvilken hon beslutat sig.
Hon var trött på intriger, motsägelser, fientligheter af allehanda slag. Hennes statsmän voro afundsjuka på hennes lärde, hennes landsmän afundsjuka på utländingarna. Olika partier sträfvade åt olika håll. Bönderna ville, att hon skulle försvara dem mot adeln; adeln, att hon skulle sätta sig på dess sida mot bönderna. Anslag mot hennes eget lif förekommo också, ehuru det knappast kan sägas, att hennes lif verkligen var i fara. Oordningen i rikets finanser, som i verkligheten berodde på kostnaderna för trettioåriga kriget, tillskrefs hennes slöseri, och om den saken voro satirer i omlopp, i synnerhet ett poem, hvari följande samtal förekom:
"Beaulieu", sade drottningen till sin ceremonimästare, "hur mycket kostar en balett?"
"Omkring tiotusen daler, Eders majestät."
"Hvad! Icke mera? Tag genast pengarna hos skattmästaren."
Och vidare:
"Johan Holm", sade drottningen till sin kammartjänare, "hvad säger folk i staden?"
"Man tycker, att tiden blir lång och tråkig därför att Eders majestät icke dansar mera."
"Godt, Beaulieu", sade drottningen och vände sig till sin ceremonimästare, "ställ till en bal för att roa folket. Huru mycket kostar en bal?"
"Omkring tjugutusen daler, Eders majestät."
"Godt! Gå till skattmästaren och säg, att han skall lämna Eder pengarna!"
Förebråelsen var emellertid icke alldeles ogrundad. Kristina hade börjat strö penningar omkring sig alltifrån den dag hon kröntes och hennes uppstigande på tronen firades med salut från icke mindre än 1,800 kanoner och både rödt och hvitt vin hela dagen rann i springbrunnarna. I själfva verket betydde detta likväl icke mycket. Kristina hade kunnat tysta dem, som klandrade henne, genom att bättra sig eller ock kunde hon ha trotsat dem. Uppror tyckes icke ha skrämt henne. Men hon afskydde den atmosfär af politiska strider och ränker, som omgaf henne. Hon hyste intet verkligt intresse för regeringsärendena — hon visste hvad som var bättre.
Äfven hvad religionen angick, hade hon funnit hvad som mera behagade henne än den långrandiga lutheranismen, ehuru det skulle vara ett misstag att tro henne vara en kvinna, för hvilken ingenting annat än religionen hade betydelse. Då hon under den senare delen af sin lefnad skref sina "Minnen", var hon visserligen öfvertygad om, att hon med glädje afstod från dyrbara ägodelar för evangeliets och Guds rikes skull, men på så långt afstånd från händelserna hade hon tydligen förlorat det rätta perspektivet. Vid denna tid var hennes tro helt annorlunda, ty omedelbart före sin egen religionsförändring finna vi, att hon skref till prins Fredrik af Hessen och sökte öfvertala honom att icke byta om religion.
"Ni måste veta", förklarade hon, "huru hatade nyomvändne äro af dem de lämna, och af ryktbara exempel måste Ni också veta, att de föraktas af dem, till hvilka de öfvergå. Betänk, huru tron på hans ståndaktighet inverkar på en furstes anseende, och var viss om, att Edert rykte skall lida, om Ni gör Eder skyldig till ett sådant fel."
Inkonsekvensen är alltför påtaglig för att kunna förklaras, så vida man icke vill påstå, att omständigheterna förändra saken i valet af religion liksom i andra lifvets angelägenheter: ett vanligt förebärande i kungliga kretsar allt sedan den dag, då Henrik IV förklarade, att Paris var värdt en mässa. I själfva verket talar Kristina i detta bref om sig själf, som om hon omfattade "en tredje religion" och fördenskull kunde bedöma de båda andra religionerna med opartiskhet. Vi måste nöja oss med att förklara hennes hållning så godt vi kunna och granska hennes skäl, då vi skola sammanfoga historien, sådan den är, om hennes omvändelse.
Där förekommer intet sådant coup de foudre, som utmärkt de stora historiska omvändelserna från aposteln Paulus till general Booth. Det var en gradvis framskridande, process, hvilken slutade med ett slags hänförd mysticism, men som hade sitt ursprung i en delvis estetisk, delvis filosofisk bevekelsegrund. Motvilja mot de torra lutherska hårklyfverierna, den estetiskt otillfredsställande lutherska ritualen, och de lutherska predikningarnas fruktansvärda längd utgjorde utgångspunkten; såsom vi sett, var Kristinas första yttring af religiös originalitet, att hon uppförde sig på ett opassande sätt i kyrkan. Liksom de flesta begåfvade unga kvinnor var hon af instinkt ytterst ifrig att vara "midt uppe i rörelsen", och just under dessa dagar var, utom i England, den förhärskande andliga rörelsen "tillbaka till Rom". Många framstående lärde hade "omvändt" sig eller stodo i begrepp att "omvända sig", och Kristina kunde ganska väl ha tyckt, att allt begåfvadt och allt fint folk voro katoliker.
Huru och när utsädet först såddes, kan ingen säga. Själf tillskrifver hon sitt hjärtas förändring en allvarsam sjukdom, som 1648 angrep henne. "Under denna sjukdom", skrifver hon, "gjorde jag ett heligt löfte att öfvergifva allt och bli katolik, om Gud ville rädda mitt lif." Om hon verkligen gjorde detta löfte vid den tiden, så hade hon visserligen ingen brådska att uppfylla det, såsom det försök, hon fyra år därefter gjorde att öfvertala Fredrik af Hessen från att bli katolik, tydligt nog visar. Å andra sidan ha henens [sic] fiender gifvit d:r Bourdelot fördärfliga inflytande skulden för hennes omvändelse; men detta är ännu mindre troligt, icke allenast därför att Bourdelot sades ha varit ateist, utan äfven på grund af det osannolika däri, att en sådan kvinna som Kristina skulle ha vändt sig till en rolighetsmakare för att erhålla råd i en religionsfråga.
Sannolikast är fördenskull, att de första verksamma troslärarna voro Chanut och Descartes. Den förre var den mest sympatiska och den senare den snillrikaste människa, Kristina någonsin träffat, och båda voro det slags katoliker, som på ett eller annat sätt — i kraft af sin andes, så att säga, inledning i vattentäta skott — lyckas förena djupt och djärft tänkande med ett teoretiskt medgifvande af den påfliga auktoriteten på dogmens område. Det gör icke mycket till saken, om de verkligen sådde säden eller endast förberedde jordmånen, eller om verkan af deras samtal var tillfällig eller beräknad.
Men sedan kom pater Macedo, jesuit och portugisiska sändebudets biktfar. Sändebudet, som icke kunde latin, använde honom ibland som tolk, och han passade på tillfället att sprida ljuset på de tider, då han antogs behandla diplomatiska ärenden. Om han icke skakade Kristinas tro, väckte han åtminstone hennes nyfikenhet. Midt för sändebudets näsa kommo de öfverens om, att åtgärder skulle vidtagas för hennes omvändelse: jesuiternas ordensgeneral skulle anmodas sända två af ordens bästa medlemmar till Sverige för att tala med henne. Hon, som älskade teologiska dispyter, önskade måhända visa, att hon kunde göra bra rätt för sig i ett meningsskifte, eller kanske hennes intellektuella stolthet förbjöd henne ge vika för andra än påfvens valda kämpar.
Macedo åtog sig i alla händelser uppdraget och begaf sig på väg till Rom. Sändebudet vägrade honom tillåtelse att resa, men detta frågade han icke efter, utan afreste i hemlighet, alldenstund han ansåg sin plikt mot kyrkan gå framför sina skyldigheter mot den person, som endast aflönade honom. Hans flykt var för öfrigt icke alldeles utan äfventyr. Hela natten skakade han af köld på en enslig klippa, medan han väntade på fartyget, som skulle ta honom ombord. Den skandalösa berättelsen spriddes, att han icke rymt ensam, utan tagit med sig en fröken på en kärleksresa. Också höjdes ett anskri, och ett svenskt örlogsfartyg sändes efter flyktningen, men med hemliga order från Kristina till kaptenen att på inga villkor fånga honom; en rad spännande händelser, som måste ha tilltalat hennes smak för det romantiska, hemlighetsfulla och uppseendeväckande.
I sinom tid anlände jesuitgeneralens utskickade: Francesco Malines, teologie professor i Turin, och Paolo Casati, professor i matematik i Rom; men fortfarande insveptes åtgärderna i en ändå djupare hemlighetsfullhet än förut. De utskickade gåfvo sig icke tillkänna; de visste — eller fruktade — att en protestantisk pöbel skulle slita dem i stycken, om deras ärende misstänktes. De uppträdde fördenskull såsom vanliga italienska adelsmän, hvilka reste för sitt nöje, och presenterades i denna egenskap vid hofvet, där de öfverläto åt Kristina att gissa, hvilka de i själfva verket voro, och fråga dem. Hon hade sett dem flera gånger, innan hon genomskådade deras förklädnad, men då ägde ett hviskande samtal rum liksom mellan deltagarna i en dunkel melodramatisk sammansvärjning.
"Ären I dem jag väntar?"
"Det äro vi."
"Hafven I bref till mig?"
"Det hafva vi."
"Icke ett ord om dem till någon. Varen tysta som grafven!"
Man kan nästan se henne lägga sitt finger på läpparna, om icke precis på skämt, så likväl med en viss tillfredsställelse att ha en hemlighet, som äfven hennes skarpsynte kanslär icke skulle få tillfälle uppdaga; hon var ännu tillräckligt ung för att finna nöje häri. Därnäst måste förevändningar för enskilda samtal med de utskickade uppfinnas, och något, som mycket liknade en komedi sättas i verket. I detta syfte förhöll hon sig på sådant sätt, att det blef dem klart, att det var mödan värdt att omvända henne, eftersom hon var så svår att omvända; äfven sedan hon beslutit ge vika, låtsades hon nämligen vara omöjlig att öfvertyga.
Den ställning, hon valde att försvara, tyckes fastmer ha varit en tviflandes, än en ortodox protestants, och under hennes senare år var hon fullt och fast öfvertygad om, att hon aldrig trott på de lutherska lärosatserna. Om den saken ha vi emellertid endast hennes egen försäkran, men kunna lätt förstå, att katolicismen tilltalade henne genom sitt knep att kringgå intellektuella svårigheter, i stället för att intaga en bestämd intellektuell ståndpunkt inför en stor mängd obevisliga satser. Detta är nämligen utan fråga det angreppssätt, hvarpå katolicismen stundom kufvar öfverlägsna andar.
Protestantismen erkänner samtidigt rätten till enskild pröfning och plikten att företaga denna pröfning till förmån för särskilda satser. Detta är naturligtvis att med ena handen gifva ett privilegium och ta det tillbaka med den andra samt göra anspråk på auktoritet just i det man förnekar denna; en inkonsekvens, som alltid synes pinsam eller orimlig för hvar och en, som är skarpsinnig nog att upptäcka den.
Katolicismen ser och undviker i alla händelser denna fälla. Den begär icke mer, att någon katolik skall ha en egen mening om lärans hårklyfverier än en professor i matematik väntar, att mannen från gatan skall ha egna åsikter om infinitesimalkalkylen. Dess synpunkt är fastmer att, liksom matematiken skall lämnas åt matematiker, så skall teologien lämnas åt teologer; att hvad som synes "stridande mot förnuftet skall betraktas såsom öfver förnuftet"; att de troende skola lämna hvad som förbryllar dem åt kyrkan, d. v. s. åt påfven. Om påfven misstar sig — bort denna tanke! — drabbar ansvaret honom. Den omvände behöfver icke bry sin hjärna, utan bör bikta sina synder och erhålla absolution.
Detta är ställningen. Den har mycket både för och emot sig, men härmed behöfva vi icke sysselsätta oss. Det är nog att framhålla detta och äfven att framhålla, huru mycket kraftigare än protestantismen den katolska kyrkan tilltalar dem, som förena dialektisk skärpa med benägenhet för mysticism. En sådan person var Kristina, och häraf kom sig också, att hon plötsligt gaf sig efter ett envist motstånd. Hon gjorde invändningar mot allting: skillnaden mellan godt och ondt; Guds tillvaro; själens odödlighet. Men därpå tillade hon till de båda utskickades stora förvåning, hvilka trodde, att hon ville sätta dem i förlägenhet: "När allt kommer omkring, är jag måhända närmare att bli katolik än I tron."
"Då vi hörde detta", sade Casati, "kände vi oss såsom människor, de där stigit upp från de döda"; sedan återstod endast att ordna enskildheter. Antaget att hon intogs i kyrkan, frågade Kristina, om påfven skulle bevilja henne rättigheten att en gång om året åtnjuta nattvarden enligt luthersk ritual? Svaret blef, att påfven för visso icke skulle låna sig till ett sådant medgifvande: och därmed var saken afgjord:
"Tärningen är kastad", sade Kristina. "Jag måste nedlägga min krona."
Above: Kristina.
Above: Francis Henry Gribble.
Subscribe to:
Posts (Atom)