Sources:
Äldre svenska originalhandlingar : T. I. 1638-1714 (F 469 Gustavianska samlingen), pages 4 to 9 and pages 10 to 16; Uppsala University Library (Uppsala universitetsbibliotek), via the Alvin portal
Riksarkivet, pages 25 to 31 in K 87; Handlingar rörande drottning Maria Eleonoras levnadsförhållanden och egendom; Maria Eleonora; Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
—
—
The conversation:
Warachtige beschreibungh der Rede
Vndh gesprechß Zwischen mier Vndh
der Königin den 23 augusti Zu
Gottenburgh geHaltenen.
»Grosmechtigste Hoch gebåhrne Furstinne Vndh fraw Allergnädigste Königin E. Maij:tz Hohe Liebste Vndh Einige tochter meine allergnedigste Königin lest E Maij:tz ihren dienstwilligen Vndh geHorsahmen grus Vermelden, Benebenß bittet Vndh flehet, daß nach dem ihr der liebe got eine swere KranckHeit auferleget sie möchte doch Von E. Maij:[t]ß alß Hertz liebste frawmutter Heimgesucht werden.«
»jm gleichen auch lest die Hohe Könichliche Regierungh E. Maij:tz auf das Vnterthänigste grüsen mit dienstlicher bitte, E. Maij:tz wolle sich doch auß mutterlicher liebe darZu bewegen lassen Vndh solche ihrer dochter bitte nicht abschlagen wolle, damit sie ja nicht in ihrem grossen Verlangen Verswächt werde Entschuldigent sich auch die Konichliche Regierungh auf das Vnterthänigste, daß nachdem sie nichtes gewust noch Von Keinem aduertiret, Worden sein, daß sich E. Maij:tz solche swere Vndh lange Reise Vorgenohmmen Hatte, alß wollen sie Vor E Maij:tz entschuldiget sein, wofern E. Maij:t nicht nach gebürender weise auf dem wege aufgenohmmen bedienet noch Versorget sein Könte, Geloben Hernach, Wie mier auch ahnbefohlen, E. Maij:[t]ß Hin förderst so Viel mughlichen sein Kan nach aller schuldickeit mit aller noturft Zu Vorsehen lassen, Vndt Keine VerHindernis Zu Vortsetzungh der Reise wollen geschehen lassen, damit Vnser allergnädigste Königin durch E. Maij:tz gefelliges anKommen in ihrer Kranckheit Könte ergetzet werden.«
Die Königin an[t]wortet,
»Got Verzeihe eß ihm der mier berichtete das es mit meiner tochter KranckHeit, nichtes Zu bedeuten Hette sonsten Hatte ich baldh meine Reise ümbgewandh, den wie er sagte ehr hette meine tochter sehen wieder Zu dische sitzen, meinte ich meine Reise Vollendh Zu Volbringen dieweil ich grosse lust Hatte diesen Ort Zu besichtigen: Aber nuhn befurchte ich daß ich sol beij meiner tochter belogen werden alß wen ich ihr in ihrer KranckHeit Verlassen wolte die weil sie so sehr nach mich thut Verlangen da beHute Vnß Christus Vor ich mus mier Wol Vorsehen den etliche gÿnnen mier lieber böses den guhtes.«
Meine Antwort.
»Das seij ferne Von denen die E. Maij:tz Zu aller trewe durch Eides Pflicht Verbunden sein.«
Der Königin Rede,
»ja ich sage [das] nicht Von allen doch ich Hoffe got Wirdh sie straffen das sie witwen Vndh Waisen betruben, sie Können mier got lob nichtes böses nach reden noch überZeugen, Jch Habe ihren nichtes böses Von ihnen Verschuldedz Jch Habe ihren Könich geliebet Vndh geehret auf das Höchste Vndh beij ihm Viel böses ausgestanden, Vndh nuhn mus ich leiden daß sie mier alles böses Zu trawen, Vndh mistrawen mier Vielmehr alß wen ich darumb wehre ins Landz gezogen mit den Vnterthanen was Zu Handelen, Welches mier alle stadhalter sollen Zeugen Helfen, das ich Keine Rede Habe Hören wollen noch einiges Klagen Habe aufgenohmmen, sondern alles Zu meiner tochter Vndh an die Regierungh gewiesen[.]«
Meine antwort[,]
»Solches wil ich Vor got Vndh aller welt beZeugen E. Maij:tz daß solches nicht ist in der Herren gedancken Kommen, sondern sehen Von Hertzen gerne, daß einige ergetzlickeit im durchreisen des landes, E. Maij:t Könte Wiederfahren, Doch wie denen die E. Maij:tz solches einreden, Vndh den Herren Suspect machen die E. Maij:tz Zu aller trewe Vndh schuldige dienste Zu erweisen, geneigt sein.«
Der Königin Rede[,]
»Ja das weiß ich daß sie mier alles böses Zu trawen, doch nicht alle, Vndh wen sie Recht Wusten mit mier vmb Zugehen ich wolte mich Vor ihnen auf die erde lagen Vndh mehr Vnte[r]than sein alß der geringesten einer aber die ich ihren Konich geehret Vndh geliebet, Vndh sie mier nichtes überZeugen Können einiges gethan Haben das wieder meiner tochter Vndh des Reichß Rechte sein solte, altso möchten sie mich noch mal Vor ihre Konigin erKennen, Vndh mich nicht so offt betruben wie sie thun, Den WorZu ich lust Habe daß Verbieten sie mier Vndh waß sie wollen daß auß ich thun, Sie wissen wol waß sie mier mit Her axel Bannier Habe, sagen lassen Von dieser meiner Reise Vndh ich wil euch Mörner Recht die Warheit sagen, Sie mistrauten mich alß wen ich Von ihnen ausreisen wolte den sie wustens wol wie offt sie mich betrübten nuhn aber Habe ich eß ihnen gewiesen Daß ich eß nicht thun Wil Vndh sie mier Vor got Vndh der welt Vnrecht Thun, den ich Wil meine freiheit nicht Verliehren, ich bin darumb nicht inß Reich Kommen.«
Meine antwort[,]
»Got wolle E Maij:tz Helfen erKennen daß sie Von got Vndh menschen darZu beruffen ist eine Konigin dieses landes Zu sein, Vndh in ihrem beruf ihre Vnterthanen lieben, Vndh der getrewen diener Raht gehorchen solte, ob eß gleich itz was wiederwertigh wehre Vndh nicht so aller dinges gefellich wehre E. Maij:tz solten sich doch mit der Zeit wol darbeij befinden.«
Der Königin Rede[,]
»Got weiß Mörner ich Habe nuhr Zwene die mier am swersten fallen Vndh den einen bin ich noch Von dem seligen Könich anbefohlen[.]«
Meine antwort[,]
»Wolte got E Maij:tz woltens mier Vertrawen waß leidh E: Maij:tz Von ihnen mus wiederfahren.«
die Königinne sagt[e]
»Das ist alles daß ich weiß ihnen Verdreust daß ich gesagt Habe, daß die teudschen fürsten Werden sich Von den Swedischen Edelleuten nicht Commendiren lassen, Vndh daß sage ich noch Vndh solte ich auch druber Proben.«
Meine antwort[,]
»Jch Halte eß wehre gleich vmb daß Commendiren vndh wehre Kein beKumrendh Werdh alleine daß E. Maij:tz landz undh leute wieder den feindh erHalten wurden.«
die Konigin sagte[,]
»J̈hr mög[e]t mier sagen waß ihr wollet ich Kenne sie besser den ihr, Vndh weiß wol waß sie mier gÿnnen.«
Meine antwort[,]
»Eß gibt mier Wunder daß die guhten Herren Können Dem gantzen Reiche Zu genüge dienen daß sie so sehr lieb Vndh wert Von aller welt geHalten werden, Vndh alleine wieder E. Maij:tz alß geswohrne Konigin daß Reichß sollen Vngeneigdh befunden werden[.]«
die Konigin sagte[,]
»Damit sie ja nicht meine tochter mier wieder Wertigh machen, so wil ich mich fertich machen Vndh auf Zu Ziehen, Wolt ihr man darauf bedacht sein welches wegh i[ch] Reisen sol Vndh daß [p]ferdt einbestelt Werden.«
Wie wier auf der Reise
Wahren sagte sie Zu
mier[,]
»Mörner solt ihr nicht wissen Können Ob ich mit der Regierungh Könte Gäfle Vndh Öreb[r]o Huß Län Vertaudschen Vndh Könte Wadzstein wieder beKommen Vndh den Årnebergh, ich fragte nichtes darnach ob ich waß merß daVor gebe alleine daß ich eß Zu meinen lusten Haben Könte, den ich bin Willendh Zu bauen Vndh Kan in meinen leibgedingh Keinen gelegenen Ort darZu Haben[.] Wie ich dem ReichsCantzeler den abriß daVon Habe sehen [ge]lassen, er ließ sichß sehr Wol gefallen, aber ehr meinte den garten Vndh die teiche wurde ich wol nachanlassen aber ehr Zweifelte daß ich daß Haus Volbringen Würde, Vndh nuhn wen ich dan Årnebergh beKommen Könte, Vndh eß Kahme doch alleß meiner tochter wieder Zu guhte[.]«
Meine antwort[,]
»Wolte got E. Maij:tz wahren schon Zu Stockholm ich weiß gewiß die lieben Herren Werden E. Maij:t alleß Zum besten Zu rahten Vndh Zu thun wissen.«
So Hafwer wor[t] tal fallit nodige Herre och intet Kan annat Vermercka at denna Resan förtagit ähr uti annor meningh en at Hon wil låta se at Hon intet wil låta twinga sigh, Men Endeligh wilde Hon draga den Wegen åt trolhette Båhuß förbij der man Hadde wel tilPÿnta låtit at bedia Hennes Maij:tz in och nogra fruer beskedde wara som skulde achta På Hennes Maij:tz men
wet om intet mehra[.]
Pentz Hafwer jagh Wel giordh so Redder so at Han Knapt törß tala medh drådningen mera, men Han excuserar sigh Hort först at ingen Hinderligt Hafwer warit uti denna Resan derpå swor Han ganska farligen, sedan at Han sodant intet Hafwer afråda Kunnit och refererar sigh På Her jahan Puntzson och alla Stodhollare som weta och Hafwa Hört Huru Han Hafwer blefwen bannet af Henna för sit afrådande, Ropar gudh til Witne Huru Han beflitar sigh om at tiena Regeringan Hoß Hen: Maij:tz til nöije men effter Han sehr Hollas Suspect so wil Han endeligen Hafwa sin afskedh fördÿ Han menar dedh tager en galen enda medh Honnom i dedh Han skal tiena gudh och Mammon, detta jagh Ederß Excellens uti en [...] ,och tilforsicht troligen Wil Hemstelt Hafwa, medh ödmiuck bön at detta icke af ederß Nåde motte förKastadh Heller förlagdh warda, och androm en sielfwe Regeringan motte förreKomma På dedh jagh icke Uti en swår mistrå Komma motte som so troligen mit Wercke til at förretta Hoß eder goda Herrar förmenar. Befallandeß Ederß Nåde och Herlighet Hermedh Uti den Höchstes beskerm och förblif-
wer deß Ödmiucke och
troghne tienare
so lenge jagh lefwer
Carll Mör
ner
Hastigt af jeneKöpingh
den 23 augusti åhr
1638
With modernised spelling:
Wahrachtige Beschreibung der Rede und Gespräches zwischen mir und der Königin, den 23. augustii zu Gothenburg gehaltenen.
»Großmächtigste, hochgeborne Fürstin und Frau, allergnädigste Königin, Eure Majestät hohe, liebste und einige Tochter, meine allergnädigste Königin, lässt Eure Majestät ihren dienstwilligen und gehorsamen Gruß vermelden, benebens bittet und fleht, dass, nachdem ihr der liebe Gott eine schwere Krankheit auferlegt, sie möchte doch von Eurer Majestät als herzliebste Frau Mutter heimgesucht werden.«
»Im gleichen auch lässt die hohe königliche Regierung Eurer Majestät auf das Untertänigste grüßen, mit dienstlicher Bitte, Eure Majestät wolle sich doch aus mütterlicher Liebe dazu bewegen lassen, und solche ihrer Tochter bitte nicht abschlagen wolle, damit sie ja nicht in ihrem großen Verlangen verschwächt. Werde entschuldigend sich, auch die königliche Regierung, auf das Untertänigste, dass nachdem sie nichts gewusst noch von keinem avertiert worden sein, dass sich Eure Majestät solche schwere und lange Reise vorgenommen hatte, als wollen sie vor Eurer Majestät entschuldigt sein. Wofern Eure Majestät nicht nach gebührender Weise auf dem Wege aufgenommen bedient noch versorgt sein könnte, geloben hernach, wie mir auch anbefohlen, Eure Majestät hinförderst so viel möglichen sein kann nach aller Schuldigkeit mit aller Notdurft zu vorsehen lassen, und keine Verhindernis zu Fortsetzung der Reise wollen geschehen lassen, damit unser allergnädigste Königin, durch Eure Majestät gefälliges Ankommen, in ihrer Krankheit könnte ergötzt werden.«
Die Königin antwortete: »Gott verzeihe es ihm, der mir berichtete, dass es mit meiner Tochter Krankheit nichts zu bedeuten hätte; sonsten hätte ich bald meine Reise umgewandt, denn wie er sagte, er hatte meine Tochter sehen wieder zu Tische sitzen, meinte ich meine Reise vollend zu vollbringen, dieweil ich große Lust hatte, diesen Ort zu besichtigen. Aber nun befürchte ich, dass ich soll bei meiner Tochter belogen werden, als wenn ich ihr in ihrer Krankheit verlassen wollte, dieweil sie so sehr nach mich tut Verlangen; da behüte uns Christus für! Ich muss mir wohl vorsehen, denn etliche günnen mir lieber Böses denn Gutes.«
Meine Antwort: »Das sei ferne von denen, die Eurer Majestät zu aller Treue durch Eidespflicht verbunden sein.«
Der Königin Rede: »Ja, ich sage [das] nicht von Allen; doch ich hoffe, Gott wird sie straffen, dass sie Witwen und Waisen betrüben! Sie können mir, gottlob, nichts Böses nachreden, noch überzeugen. Ich habe ihren nichts Böses von ihnen verschuldet. Ich habe ihren König geliebt und geehrt auf das höchste und bei ihm viel Böses ausgestanden; und nun muss ich leiden, dass sie mir alles Böses zutrauen und misstrauen mir — vielmehr als wenn ich darum wäre ins Lands gezogen mit den Untertanen was zu handeln, welches mir alle Stadhalter sollen zeugen helfen, dass ich keine Rede habe hören wollen, noch einiges Klagen habe aufgenommen, sondern alles zu meiner Tochter und an die Regierung gewiesen.«
Meine Antwort: »Solches will ich vor Gott und aller Welt bezeugen, Eure Majestät, dass solches nicht ist in der Herren Gedanken kommen, sondern sehen von Herzen gerne, dass einige Ergötzlichkeit im Durchreisen des Landes, Eure Majestät könnte wiederfahren; doch wie denen die Eurer Majestät solches einreden und den Herren suspekt machen, die Eurer Majestät zu aller treue und schuldige Dienste zu erweisen geneigt sein.«
Der Königin Rede: »Ja, das weiß ich, dass sie mir alles Böses zutrauen, doch nicht alle; und wenn sie recht wüssten mit mir umzugehen, ich wollte mich vor ihnen auf die Erde lagen und mehr Untertan sein als der Geringsten einer, aber die ich ihren König geehrt und geliebt, und sie mir nichts überzeugen können einiges getan haben, dass wider meiner Tochter und des Reichs Rechte sein sollte, also möchten sie mich nochmal vor ihre Königin erkennen und mich nicht so oft betrüben wie sie tun. Den wozu ich Lust habe, dass verbieten sie mir; und was sie wollen, das muss ich tun! Sie wissen wohl, was sie mir mit Herr Axel Banér habe sagen lassen von dieser meiner Reise, und ich will Euch, Mörner, recht die Wahrheit sagen: sie misstrauten mich als wenn ich von ihnen ausreisen wollte, denn sie wüssten's wohl, wie oft sie mich betrübten. Nun aber habe ich es ihnen gewiesen, dass ich es nicht tun will; und sie mir vor Gott und der Welt Unrecht tun, denn ich will meine Freiheit nicht verlieren. Ich bin darum nicht ins Reich kommen.«
Meine Antwort: »Gott wolle Eurer Majestät helfen erkennen, dass sie von Gott und Menschen dazu berufen ist, eine Königin dieses Landes zu sein, und in ihrem Beruf ihre Untertanen lieben und der getreuen Diener Rat gehorchen sollte. Ob es gleich jetzt was widerwertig und nicht so allerdings gefällig wäre, Eure Majestät sollten sich doch mit der Zeit wohl dabei befinden.«
Der Königin Rede: »Gott weiß, Mörner, ich habe nur zwene, die mir am schwersten fallen; und den einen bin ich noch von dem seligen König anbefohlen.«
Meine Antwort: »Wollte Gott, Eure Majestät wollten's mir vertrauen, was Leid Eure Majestät von ihnen muss wiederfahren.«
Die Königinne sagte: »Das ist alles, dass ich weiß. Ihnen verdrüßt, das ich gesagt habe, dass die deutschen Fürsten werden sich von den swedischen Edelleuten nicht kommendieren lassen; und das sage ich noch, und sollte ich auch drüber proben.«
Meine Antwort: »Ich halte, es wäre gleich um, das Kommendieren; und wäre kein bekümmernd werd' allein, dass Eure Majestät Land und Leute wieder den Feind erhalten wurden.«
Die Königin sagte: »Ihr möget mir sagen, was Ihr wollet; ich kenne sie besser denn Ihr und weiß wohl, was sie mir gönnen.«
Meine Antwort: »Es gibt mir Wunder, dass die guten Herren können dem ganzen Reiche zu genüge dienen, dass sie so sehr lieb und wert von aller Welt gehalten werden, und alleine wieder Eure Majestät, als geschworne Königin, das Reichs sollen ungeneigd befunden werden.«
Die Königin sagte: »Damit sie ja nicht meine Tochter mir widerwertig machen, so will ich mich fertig machen aufzuziehen; wollet Ihr man darauf bedacht sein, welches Weg ich reisen soll, und das Pferd einbestellt werden.«
Wie wir auf der Reise waren, sagte sie zu mir:
»Mörner, sollt' Ihr nicht wissen können, ob ich mit der Regierung könnte Gävle und Örebrohus län vertauschen und könnte Wadstein wieder bekommen, und den Årnaberg? Ich fragte nichts danach, ob ich was mehrs dafür gebe, alleine dass ich es zu meinen Lusten haben könnte, denn ich bin willend zu bauen und kann in meinen Leibgeding keinen gelegenen Ort dazu haben. Wie ich dem Reichskanzler den Abriss davon habe sehen [ge]lassen, er ließ sich's sehr wohl gefallen; aber er meinte den Garten und die Teiche, würde ich wohl nachanlassen. Aber er zweifelte, dass ich das Haus vollbringen würde, und nun, wenn ich dann Årnaberg bekommen könnte, und es kam doch alles meiner Tochter wieder zu gute.«
Meine Antwort: »Wollte Gott, Eure Majestät wären schon zu Stockholm; ich weiß gewiss, die lieben Herren werden Eurer Majestät alles zum Besten raten und zu tun wissen.«
Så haver vårt tal fallit, nådige herre; och inte kan annat förmärka att denna resan förtaget är uti annor mening än att hon vill låta se att hon inte vill låta tvinga sig; men äntlig[en] ville hon draga den vägen åt Trollhätte, Bohus förbi, där man hade väl tillpynta låtit att bedja Hennes Majestät in och några frur beskedda vara som skulle akta på Hennes Majestät, men vet om intet mera.
Pentz haver jag väl gjort så rädder så att han knappt törs tala med drottningen mera, men han exkyserar sig hårt först att ingen hinderligt haver varit uti denna resan. Därpå svor han ganska farligen, sedan att han sådant inte haver avråda kunnat och refererar sig på herr Johan Pontesson och alla ståthållare som veta och hava hört huru han haver bliven bannad av henne för sitt avrådande. Ropar Gud till vittne huru han beflitar sig om att tjäna regeringen hos Hennes Majestät till nöje; men efter han ser hållas suspekt, så vill han äntligen hava sin avsked, förty han menar det tager en galen ända med honom i det han skall tjäna Gud och Mammon.
Detta jag Eders Excellens uti en tillforsikt troligen vill hemställt hava, med ödmjuk bön att detta icke av Eders Nåde måtte förkastat eller förlagt varda och androm en själva regeringen måtte förekomma på det jag icke uti en svår misstro komma måtte, som så troligen mitt verk till att förrätta hos Eder goda herrar förmenar. Befallandes Eders Nåde och Härlighet härmed uti den Högstes beskärm och förbliver dess ödmjuke och trogne tjänare så länge jag lever,
Carl Mörner.
Hastigt av Jönköping, den 23 augusti år 1638.
Swedish translation (concept; 18th century):
Sannfärdig Berättelse om
mit Samtal med Drott-
ningen, i Götheborg den 23. Augusti.
»Stormägtigste Högborna Furstinna och Fru! AllerNådigste Drottning! Eders May:ts Höga, Kjäresta och Ende Dotter min Allernådigsta Drottning låter til Eder[s] May:t förmäla Sin tjenstwillige och hörsamme hälsning, hwarjemte hon beder och anhåller at det måtte hon uti den swåra Sjukdom som den Högste henne ålagt, warda hugnad med Eders May:ts dess hennes af hjertat älskade Fru Moders besök.
Likaledes låter ock den Höge Kongl. Regeringen på det underdånigste hälsa Eder[s] May:t med tjenstlig begjäran det wille Eder[s] May:t dock af moderlig Kjärlek låta Sig dertil bewekas och icke afslå denne Dess Dotters bön på det hon uti hen hennes tilstånd genom dess Stora längtan ey måtte blifwa ännu swagare och som. Äfwen enskyllar sig beder den Kongl. Regeringen på det underdånigste at som Han icke wetat ey heller af någon blifwit averterad at Eder[s] May:t företagit Sig ett så swår och lång resa, det måtte så täcktes vill beder Regeringen det täckes Eder[s] May:t ursäkta Regeringen i fall Eder[s] May:t icke på wederbörligit sätt kunnat blifwa på wägen emottagen, betjent och med det nådige försedd [därnäst utlofwa] den Kongl. Regeringen, lofwar såsom det mig äfwen blifwit anbefallt, at hädanefter så mycket möyeligit låta enligit Regeringens skyldighet förse Eder[s] May:t med all nödtorft och icke låta något hindera [eller] lägga i wägen för resans fortsättjandet af resan, på det Wår Allernådigste Drottning genom Eders May:ts ankomst, / om Eder[s] M:t behagar / måtte uti sin sjukdom warda wederqweckt.«
Drottningen Swarade:
»Gud förlåte honom som berättade mig min Dotters siukdom hade intet at betyda, eljest hade jag snart wändt om, ty som efter han sade så hade at han sedt min Dotter sittja til bords, mente tänkte jag at jag kunde fullända min resa, emedan jag hade stor lust at bese denne orten: men nu fruktar jag at jag torde wara man beljugit mig hos med min dotter såsom wille jag öfwergifwa henne i hennes sjukdom, hälst emedan hon så mycket längtar efter mig. Derföre beware Oss Christus. Jag måste wäl se mig före, ty somlige unna mig häldre ondt än godt.«
Mit Swar
»Sådant är ware långt ifrån dem som med genom Eds pligt äro förbundne Eder[s] May:t til all trohet förbundne.«
Drottningen.
»Ja jag säger intet det om alla. Dock jag hoppas at Gud lärer straffa dem för det at de bedröfwa Enkor och faderlösa barn. De Kunna Gudi lof, intet säga något ondt på min bak om mig ey heller derom öfwertyga mig. Jag har ey förskylt något ondt af dem. Jag har på det högsta älskat och ärat deras Konung och med hos honom utstådt mycket ondt och nu måste jag lida tåla at de misstro tiltro mig om alt ondt och tör hända misstro mig tenka såsom wore jag derföre inkommen i Landet för at inlåta mig i hemlig hender at afhandla något med undersåtarne då likwäl alla Ståthållare skola wittna med mig at jag ey welat åhöra något andragande ey heller emottaga något klagomål utan hänwist alt til min Dotter och Regeringen.«
Mit Swar.
»Sådant will jag för Gud och hela werlden bedyra aldrig wara kommit uti Herrarnes tanka, utan se de af hjertat gjärna at någon agreement kunde wederfaras Eder[s] May:t under dess resa genom landet: Dock see dem som Eder[s] May:t sådant intala och gjöra Herrarne misstänkte, som äro benägne willige at bewisa Eders May:t alla trogne och skyldige tjenster.«
Drottningen.
»Ja det wet jag at de tro mig om alt ondt, dock icke alla, och om de wisste at rätt umgås med mig, så wille jag lägga mig för dem på jorden och wara mera underdånig än den aldraringaste, men då jag ärat och älskat deras Konung och de ey Kunna öfwerbewisa mig at hafwa gjordt något som skulle Kunna wara stridande emot Min Dotters och Rikets Rätt, så Kunde de wäl ännu erkjänna mig för deras Drottning och ey så ofta bedröfwa mig som de gjöra ty det som jag har hog til det förbjuda de mig och hwad de wilja det måste jag gjöra. De Ni wet wäl w hwad de [genom Herr Axel Banér] låtit säga mig öfwer denne min resa och jag will just säga Er, Mörner, sanningen rent ut: De misstrodde mig som at wilja resa bort ifrån dem, ty de wisste wäl huru ofta de bedröfwade mig, men nu har jag wisat dem at jag ey will det gjöra det och at inf de för Gud och werlden gjöra mig orätt, ty jag will intet förlora min frihet: jag har ey derföre Kommit in i Riket.«
Mit Swar.
»Gud gåfwe hjelpe Eder[s] May:t at ärkjänna at hon af Gud och Menniskjor är kallad at wara Drot detta Landets Drottning at i Sit Kall älska sine undersåtare och följa trogne tjenares råd, ehur om än dett nu wore något wederwärdigt och icke så aldeles behageligit, så skulle Eder[s] May:t dock likwäl med tiden finna sig wäl deraf.«
Drottningen.
»Gud wet, Mörner, jag har endast 2ne som falla mig swårast och det ena är jag mig ännu af den Salig Konungen anbefalld recommenderat.«
Mit Swar:
»Gud gifwe at Eder[s] May:t wille förtro mig hwad ondt Eder[s] May:t af dem måste ärfara.«
Drottningen.
»Det Alt hwad jag wet, är, at det förtryter dem at jag sagt, at Tyske furstarne icke lära låta Commendera sig af de Swenske Adelsmännen, och det säger jag ännu om än det skulle Kosta mit lif.«
Mit Swar.
»Jag håller före at det kan wara lika mycket hwem som Commenderas och är ej wardt bekym̃er; allenast at Eders May:ts Land och Folck blifwa förswarade emot fienden.«
Drottningen.
»Ni må säga mig hwad Ni will, jag Kjänner dem bättre än Ni och wet wäl hwad de unna mig.«
Mit Swar.
»Det förekommer mig besynnerligit förundrar mig at de gode Herrarne Kunna til nöyes tjena hela Riket och derigenom att de förwärfwa sig allas Kjärlek och Högaktning, och endast skola finnas ogöne[n] emot Eder[s] May:t, såsom Rikets utkorade Drottning.«
Drottningen.
»På det Ni intet måtte gjöra uprota min Dotter emot widrigt sinnad emot mig, så will jag gjöra mig färdig at resa up; will Ni endast wara betänkt utstaka marche ranter och beställa hästar.«
Då wi woro på resan sade Hon til mig.
»Mörner, skulle Ni intet Kunna weta om jag af med Regeringen Kunde Komma til, byta mig bort Gefle och Örebro Hus Län och åter, bekomma Wadstena och Årneberg. Jag skulle ey fråga efter om jag g Komme at gifwa något mer derföre, allenast jag Kunde ha få det efter til mit tycke nöye, ty jag är sinnad at låta bygga och jag Kan ey Dertil finna något tjenligit ställe i mit Lifgeding. När jag lät RiksCantzleren se Ritningen på min tilämnade Byggnad ty lät han sig densamme wäl behaga, men han mente at jag wäl skulle låta anlägga trägården och Dammarne men han twiflade at jag warde fullbordande Husets byggnad. Om jag nu Kunde få Årneberg, så Kunde hade jag nog sten och menar at det skulle gå an blifwa mig lättare at äfwen upföra Huset; Altsammans Komme dock en gång min Dotter en gång til godo.«
Mit Swar.
»Gifwe Gud Eder[s] May:t wore redan i Stockholm. Jag wet wisst at de Kjäre Herrarne lära råda och gjöra Eder[s] May:t alt til det bästa.«
With modernised spelling:
Sannfärdig berättelse om mitt samtal med drottningen, i Göteborg, den 23 augusti.
»Stormäktigste, högborna furstinna och fru; allernådigste drottning! Eders Majestäts höga, käraste och enda dotter, min allernådigsta drottning, låter till Eders Majestät förmäla sin tjänstvilliga och hörsamma hälsning, varjämte hon beder och anhåller det måtte hon uti den svåra sjukdom som den Högste henne ålagt varda hugnad med Eders Majestäts hennes av hjärtat älskade frumoders besök.
Likaledes låter ock den höga kungliga regeringen på det underdånigste hälsa Eders Majestät med tjänstlig begäran det ville Eders Majestät dock av moderlig kärlek låta sig därtill bevekas och icke avslå denna dess dotters bön på det hennes tillstånd genom dess stora längtan ej måtte bliva ännu svagare, och som den kungliga regeringen icke vetat ej heller av någon blivit averterad att Eders Majestät företagit sig ett så svår och lång resa, så beder regeringen det täckes Eders Majestät ursäkta i fall Eders Majestät icke på vederbörligt sätt kunnat bliva emottagen, betjänt och med det nådiga försedd därnäst utlovar den kungliga regeringen, såsom det mig även blivit anbefallt, att hädanefter så mycket möjligt låta förse Eders Majestät med all nödtorft och icke låta något hindra [eller] lägga i vägen för resans fortsättandet, på det vår allernådigste drottning genom Eders Majestäts ankomst (om Eders Majestät behagar) måtte uti sin sjukdom varda vederkvickt.«
Drottningen svarade: »Gud förlåte honom som berättade mig min dotters sjukdom hade intet att betyda, eljest hade jag snart vänt om, ty efter han sade att han sett min dotter sitta till bords, tänkte jag att fullända min resa, emedan jag hade stor lust att bese denne orten. Men nu fruktar jag att man beljugit mig med min dotter, såsom ville jag övergiva henne i hennes sjukdom, emedan hon så mycket längtar efter mig. Derföre bevare Oss Kristus. Jag måste väl se mig före, ty somliga unna mig hellre ont än gott.«
Mitt svar: »Sådant vare långt ifrån dem som med ed äro Eders Majestät till all trohet förbundna.«
Drottningen: »Ja, jag säger inte det om alla. Dock jag hoppas att Gud lär straffa dem för det att de bedröva änkor och faderlösa barn. De kunna, Gudi lov, inte säga något ont om mig, ej heller därom övertyga mig. Jag har ej förskyllt något ont av dem. Jag har på det högsta älskat och ärat deras konung och hos honom utstått mycket ont, och nu måste jag tåla att de tilltro mig om allt ont och törhända misstro mig såsom vore jag inkommen i landet för att inlåta mig i hemlig[a] händer med undersåtarna. Då likväl alla ståthållare skola vittna med mig att jag ej velat åhöra något andragande, ej heller emottaga något klagomål, utan hänvist allt till min dotter och regeringen.«
Mitt svar: »Sådant vill jag för Gud och hela världen bedyra aldrig vara kommit uti herrarnas tanka, utan se de av hjärtat gärna att någon agremang kunde vederfaras Eders Majestät under dess resa genom landet; dock ve dem som Eders Majestät sådant intala och göra herrarna misstänkte, som äro benägna att bevisa Eders Majestät alla trogna och skyldiga tjänster.«
Drottningen: »Ja, det vet jag att de tro mig om allt ont, dock icke alla; och om de visste att rätt umgås med mig, så ville jag lägga mig för dem på jorden och vara mera underdånig än den allraringaste. Men då jag ärat och älskat deras konung och de ej kunna överbevisa mig att hava gjort något som skulle kunna vara stridande emot min dotters och rikets rätt, så kunde de väl ännu erkänna mig för deras drottning och ej så ofta bedröva mig som de göra; ty det som jag har håg till, det förbjuda de mig, och vad de vilja, det måste jag göra.
Ni vet väl vad de genom herr Axel Banér låtit säga mig över denna min resa, och jag vill just säga Er, Mörner, sanningen rent ut: de misstrodde mig att vilja resa bort ifrån dem, ty de visste väl huru ofta de bedrövade mig. Men nu har jag visat dem att jag ej vill göra det och att de för Gud och världen göra mig orätt, ty jag will inte förlora min frihet. Jag har ej därföre kommit in i riket.«
Mitt svar: »Gud hjälpe Eders Majestät att erkänna att hon av Gud och människor är kallad att vara detta landets drottning, att i sitt kall älska sina undersåtare och följa trogne tjänares råd, om än det nu vore något vedervärdigt och icke så alldeles behagligt, så skulle Eders Majestät dock likväl med tiden finna sig väl därav.«
Drottningen: »Gud vet, Mörner, jag har endast tvenne som falla mig svårast, och det ena är mig av den salig konungen rekommenderat.«
Mitt svar: »Gud give att Eders Majestät ville förtro mig vad ont Eders Majestät av dem måste erfara.«
Drottningen: »Allt vad jag vet är att det förtryter dem att jag sagt att tyska furstarna icke lära låta kommendera sig av de svenska adelsmännen, och det säger jag ännu om än det skulle kosta mitt liv.«
Mitt svar: »Jag håller före att det kan vara lika mycket vem som kommenderas och är ej vart bekymmer, allenast att Eders Majestäts land och folk bliva försvarade emot fienden.«
Drottningen: »Ni må säga mig vad Ni vill, jag känner dem bättre än Ni och vet väl vad de unna mig.«
Mitt svar: »Det förundrar mig att de goda herrarna kunna till nöjes tjäna hela riket och att de förvärva sig kärlek och högaktning, och endast skola finnas ogönen emot Eders Majestät, rikets utkorade drottning.«
Drottningen: »På det Ni inte måtte göra min dotter vidrig emot mig, så vill jag göra mig färdig att resa up; vill Ni endast utstaka marschrutten och beställa hästar.«
Då vi voro på resan, sade hon till mig:
»Mörner, skulle Ni inte kunna veta om jag av regeringen kunde byta bort Gävle och Örebrohus län och återbekomma Vadstena och Årnaberg? Jag skulle ej fråga efter om jag komme att giva något mer därföre, allenast jag kunde få det till mitt nöje, ty jag är sinnad att låta bygga, och jag kan ej därtill finna något tjänligt ställe i mitt livgeding. När jag lät Rikskanslern se ritningen på min tillämnade byggnad, lät han sig densamma väl behaga, men han mente att jag väl skulle låta anlägga trägården och dammarna. Men han tvivlade att jag varde fullbordande husets byggnad. Om jag nu kunde få Årnaberg, så hade jag nog sten och menar att det skulle bliva mig lättare att även uppföra huset. Alltsammans komme dock en gång min dotter tillgodo.«
Mitt svar: »Give Gud Eders Majestät vore redan i Stockholm. Jag vet visst att de kära herrarna lära råda och göra Eders Majestät allt till det bästa.«
Swedish translation of the original (ÄSO; mostly the same as the one in RA, but with some alterations and the postscript added):
Sanfärdig berättelse om
mitt Samtal med
Drottningen i Götheborg den 23 Augusti 1638.
»Stormägtigsta Högborna Furstinna och Fru! Allernådigaste Drottning. Eders Maj:ts Höga, kiäraste och enda Dotter min Allernådigaste Drottning låter till Eder[s] Majs:tt förmäla Sin tjenstwillige och Hörsamme hälsning, hwarjemte hon beder och anhåller, det måtte hon uti den Swåra Sjukdom Som den Högste henne ålagt, warda hugnad med Eders Majs:ts Hennes af Hiertat älskade Fru Moders besök.
Likaledes låter ock den Höga Kongl: Regeringen på det underdånigaste hälsa Eder[s] Majs:tt med tjenstlig begäran det wille Eder[s] Majs:tt dock af Moderlig Kärlek låta Sig dertill bewekas och icke afslå denne dess Dotters bön, på det Hennes tillstånd genom dess Stora längtan ej måtte blifwa ännu Swagare. Och Som den Kongl: Regeringen icke wetat, ej heller af någon blifvit averterad att Eder[s] Majs:tt företagit Sig en Så swår och lång resa, Så beder Regeringen det täcktes Eder[s] May:tt vrsäkta ifall Eder[s] Majs:tt icke på wederbörligit Sätt kunnat blifva emottagen, betjent och med det nådiga försedd: Dernäst utlåfvar den Kongl: Regeringen såsom det mig äfven blifvit anbefalt, att hädanefter Så mÿcket möyeligit låta; enligit Regeringens skÿldighet, förse Eder[s] Majs:tt med all nödtorft och icke låta något hinder läggas i wägen för resans fortsättande, på det Wår Allernådigaste Drottning, genom Eders Majs:ts ankomst, om Eder[s] Majs:tt behagar, måtte uti Sin Siukdom warda wederquickt.«
Drottningen Swarade.
»Gud förlåte honom Som berättade mig att min Dotters Siukdom hade intet att betyda, elljest hade jag snart wänt om, ty efter han Sade att han sett min Dotter Sittja till bords tänkte jag att fullända min resa emedan jag hade Stor lust att bese denne orten; Men nu frugtar jag att man beliugit mig hos min Dotter Såsom wille jag öfvergifva henne i hennes Siukdom, emedan hon Så mÿcket längtar efter mig. Derföre bevare Oss Christus. Jag måste väl Se mig före tÿ Somlige unna mig häldre ondt än godt.«
Mitt Svar
»Sådant ware långt ifrån dem Som med Ed äro Eder[s] M:tt till all trohet förbundne.«
Drottningen
»Ja jag Säger icke det om alla. Dock jag hoppas att Gud lärer Straffa dem för det att de bedröfva Enkor och Faderlösa barn. De Kunna Gudi lof intet Säga något ondt om mig, ej heller derom öfvertyga mig. Jag har ej förskylt något ondt af dem. Jag har på det högsta älskat och ärat deras Konung och hos Honom utstådt mÿcket ondt, och nu måste jag tåla att de tro mig om alt ondt och törhända misstro mig, Såsom wore jag inkommen i landet för att inlåta mig i hemlig handel med undersåtarne; då likväl alla Ståthållare skola wittna med mig att jag ej welat åhöra något andragande ej heller emottaga något Klagomål, utan hänvist alt till min Dotter och Regeringen.«
Mörner
»Sådant will jag för Gud och hela werlden bedÿra aldrig wara kommit uti Herrarnes tanka, utan Se de af hjertat gärna att någon agrement kunde wederfaras Eder[s] Majs:tt under dess resa genom landet: Dock We dem som Eder[s] Majs:tt Sådant intala och giöra Herrarne misstänkte, som äro benägne att bewisa Eder[s] Majs:tt alla trogne och skyldige tjenster.«
Drottningen
»Ja det wet jag att de tro mig om alt ondt, dock icke alla, och om de wisste att rätt umgås med mig, Så wille jag lägga mig för dem på jorden och wara mera underdånig än den aldraringaste; men då jag ärat och älskat deras Konung och de ej kunna öfverbevisa mig att hafva giordt något Som skulle kunna wara stridande emot min Dotters och Rikets Rätt, Så Kunde de wäl ännu erkänna mig för deras Drottning och ej Så ofta bedröfva mig som de giöra; Tÿ det som jag har hug till, det förbiuda de mig, och hvad de willja det måste jag giöra. Ni wet wäl hvad de genom Herr Axel Banér låtit Säga mig öfver denne min resa, och jag will just Säga Er, Mörner, Sanningen rent ut: De misstrodde mig att wilja resa bort ifrån dem, ty de wisste wäl huru ofta de bedröfvade mig, men nu har jag wisat dem att jag ej will giöra det och att de för Gud och Werlden giöra mig orätt, ty jag will intet förlora min frihet, jag har ej derföre kommit in i Riket[.]«
Mörner
»Gud hielpe Eder[s] Majs:tt att erkänna att Hon af Gud och menniskjor är kallad att wara detta Landets Drottning att i Sitt kall älska sine undersåtare och följa trogne Tjenares Råd; Om än detta nu wore något wederwärdigt och icke Så alldeles behageligit, Så skulle Eder[s] M:tt dock likväl med tiden finna Sig wäl deraf.«
Drottningen
»Gud wet Mörner, jag har endast twenne Som falla mig svårast, och det ena är mig af den Salige Konungen recommenderat.«
Mörner
»Gud gifve at Eder[s] Majs:tt wille förtro mig hvad ondt Eder[s] M:tt af dem måste erfara[.]«
Drottningen
»Alt hvad jag wet är att det förtryter mig dem att jag Sagt, att Tyske Furstarne icke lära låta commendera Sig af de Swänske Adelsmännen och det Säger jag ännu om än det skulle kosta mitt lif.«
Mörner
»Jag håller före att det kan wara lika mÿcket hvem Som Commenderar, och är ej bekÿmmer wärdt; allenast att Eders Majs:ts Land och folk blifva försvarade emot Fienden.«
Drottningen
»Ni må Säga mig hvad Ni will; jag känner dem bättre än Ni och wet väl hvad de unna mig.«
Mörner
»Det förundrar mig att de gode Herrarne kunna till nöyes tjena hela Riket och att de förvärfvat Sig allas Kärlek och Högaktning, och endast skola finnas ogene[n] emot Eder[s] Majs:tt; Rikets utkorade Drottning.«
Drottningen
»På det Ni intet måtte giöra min Dotter widrig emot mig, Så will jag giöra mig färdig att resa up; Will Ni endast utstaka Marche Routen och beställa Hästar[.]«
Då Wi woro på resan
Sade hon till mig
»Mörner, skulle Ni intet kunna weta om jag Regeringen kunde byta bort Gefle och Örebro Hus Län och aterbekom̄a Wadstena och Årneberg. Jag skulle ej fråga efter om jag Komme att gifva något mera derföre, allenast jag kunde få det till mitt nöye, ty jag är sinnad att låta bÿgga, och jag kan ej dertill finna något tjenligit ställe i mitt Lifgeding. När jag lät Riks Cantzleren Se Ritningen på min tillämnade bygnad, lät Han Sig den Samme wäl behaga, men han mente att jag väl skulle låta anlägga Trägården och Dammarne, men han twiflade att jag worde fullbordande Husets bygnad. Om jag nu kunde få Årneberg Så hade jag nog sten och menar att det skulle blifva mig lättare att äfven upföra Huset. Altsammans Komme dock en gång min Dotter till godo.«
Mörner
»Gifve Gud Eder[s] Majs:tt wore redan i Stockholm. Jag wet wisst att de kjäre Herrarne lära råda och giöra Eder[s] Majs:tt alt till det bästa.«
—
Så hafver Wårt Tal fallit Nådige Herre, och intet kan annat förmärka att denna resa företagen är i annan mening än att Hon will låta Se att Hon intet will låta twinga Sig; Men ändteligen wille Hon draga den wägen åt Trollhätte Bahus förbi, där man hade wäl tillpÿnta låtit att bedja Hennes M:tt in och någre Fruer beskedde wore Som skulle akta på Hennes Majs:tt men
wet om intet mera[.]
Pfenes [sic] hafver jag wäl giordt Så rädder Så att Han knapt törs tala med Drottningen mera, men han excuserar sig hårdt först att ingen hinderligt hafver warit uti denne resan, deruppå swär han ganska farligen Sedan att han Sådant intet hafver afråda kunnat och refererar Sig på Herr Jahan Pfuntzson [sic] och alla Ståthållare Som weta och hafva hördt huru han hafver blifvit bannad af Henne för sitt afrådande, ropar Gud till wittne huru han beflitar Sig om att tjena Regeringen hos Hennes Majst:tt till nöÿe, men efter han hålles ganska Suspect Så wil Han ändteligen hafva Sitt afskjed; Förtÿ Han menar det tager en galen anda med Honom i det han skall tjena Gud och Mammon. Detta jag Eder[s] Excellençe uti en god tillförsigt troligen will hemstält hafva med ödmiuk bön att detta icke af Eder[s] Nåde måtte förkastadt eller förlagdt warda och androm än Sielfva Regeringen måtte förekomma, på det jag icke uti Svår misstro komma måtte Som Så troligen mitt wärk till att förrätta hos Eder Gode Herrar förmenar. Befallandes Eder[s] Nåde och Härlighet härmed uti den Högstes beskärm och förblifver
dess ödmiuke och trogne Tjenare
Så länge jag lefver
Carl Mörner
Hastigt af Jönkiöping
den 28 Augusti [sic] år 1638.
With modernised spelling:
Sannfärdig berättelse om mitt samtal med drottningen i Göteborg, den 23 augusti 1638.
»Stormäktigaste, högborna furstinna och fru; allernådigaste drottning! Eders Majestäts höga, käraste och enda dotter min allernådigaste drottning låter till Eders Majestät förmäla sin tjänstvilliga och hörsamma hälsning, varjämte hon beder och anhåller det måtte hon uti den svåra sjukdom som den Högste henne ålagt varda hugnad med Eders Majestäts hennes av hjärtat älskade frumoders besök.
Likaledes låter ock den höga kungliga regeringen på det underdånigaste hälsa Eders Majestät med tjänstlig begäran det wille Eders Majestät dock av moderlig kärlek låta sig därtill bevekas och icke avslå denna dess dotters bön, på det hennes tillstånd genom dess stora längtan ej måtte bliva ännu svagare; och som den kungliga regeringen icke vetat ej heller av någon blivit averterad att Eders Majestät företagit sig en så svår och lång resa, så beder regeringen det täcktes Eders Majestät ursäkta ifall Eders Majestät icke på vederbörligt sätt kunnat bliva emottagen, betjänt och med det nådiga försedd. Därnäst utlovar den kungliga regeringen såsom det mig även blivit anbefallt att hädanefter så mycket möjligt låta, enligt regeringens skyldighet, förse Eders Majestät med all nödtorft och icke låta något hinder läggas i vägen för resans fortsättande, på det vår allernådigaste drottning genom Eders Majestäts ankomst, om Eders Majestät behagar, måtte uti sin sjukdom varda vederkvickt.«
Drottningen svarade: »Gud förlåte honom som berättade mig att min dotters sjukdom hade intet att betyda, eljest hade jag snart vänt om, ty efter han sade att han sett min dotter sitta till bords tänkte jag att fullända min resa, emedan jag hade stor lust att bese denne orten. Men nu fruktar jag att man beljugit mig hos min dotter, såsom ville jag övergiva henne i hennes sjukdom emedan hon så mycket längtar efter mig; därföre bevare Oss Kristus. Jag måste väl se mig före, ty somliga unna mig hellre ont än gott.«
Mitt svar: »Sådant vare långt ifrån dem som med ed äro Eders Majestät till all trohet förbundna.«
Drottningen: »Ja, jag säger icke det om alla; dock jag hoppas att Gud lär straffa dem för det att de bedröva änkor och faderlösa barn! De kunna, Gudi lov, inte säga något ont om mig, ej heller derom övertyga mig. Jag har ej förskyllt något ont av dem. Jag har på det högsta älskat och ärat deras konung och hos honom utstått mycket ont, och nu måste jag tåla att de tro mig om allt ont och törhända misstro mig, såsom vore jag inkommen i landet för att inlåta mig i hemlig handel med undersåtarna; då likväl alla ståthållare skola vittna med mig att jag ej velat åhöra något andragande, ej heller emottaga något klagomål, utan hänvist allt till min dotter och regeringen.«
Mörner: »Sådant vill jag för Gud och hela världen bedyra aldrig vara kommet uti herrarnas tanke, utan se de av hjärtat gärna att någon agremang kunde vederfaras Eders Majestät under dess resa genom landet; dock ve dem som Eders Majestät sådant intala och göra herrarna misstänkta, som äro benägna att bevisa Eders Majestät alla trogna och skyldiga tjänster.«
Drottningen: »Ja, det vet jag att de tro mig om allt ont, dock icke alla; och om de visste att rätt umgås med mig, så ville jag lägga mig för dem på jorden och vara mera underdånig än den allraringaste. Men då jag ärat och älskat deras konung och de ej kunna överbevisa mig att hava gjort något som skulle kunna vara stridande emot min dotters och rikets rätt, så kunde de väl ännu erkänna mig för deras drottning och ej så ofta bedröva mig som de göra; ty det som jag har håg till, det förbjuda de mig, och vad de vilja, det måste jag göra.
Ni vet väl vad de genom herr Axel Banér låtit säga mig över denna min resa, och jag vill just säga Er, Mörner, sanningen rent ut: de misstrodde mig att vilja resa bort ifrån dem, ty de visste väl huru ofta de bedrövade mig; men nu har jag visat dem att jag ej vill göra det och att de för Gud och världen göra mig orätt, ty jag vill inte förlora min frihet. Jag har ej därföre kommit in i riket.«
Mörner: »Gud hjälpe Eders Majestät att erkänna att hon av Gud och människor är kallad att vara detta landets drottning att i sitt kall älska sina undersåtare och följa trogna tjänares råd; om än detta nu vore något vedervärdigt och icke så alldeles behagligt, så skulle Eders Majestät dock likväl med tiden finna sig väl därav.«
Drottningen: »Gud vet, Mörner, jag har endast tvenne som falla mig svårast, och det ena är mig av den salige konungen rekommenderat.«
Mörner: »Gud give att Eders Majestät ville förtro mig vad ont Eders Majestät av dem måste erfara.«
Drottningen: »Allt vad jag vet är att det förtryter dem att jag sagt att tyska furstarna icke lära låta kommendera sig av de svenska adelsmännen, och det säger jag ännu om än det skulle kosta mitt liv.«
Mörner: »Jag håller före att det kan vara lika mycket vem som kommenderar och är ej bekymmer värt, allenast att Eders Majestäts land och folk bliva försvarade emot fienden.«
Drottningen: »Ni må säga mig vad Ni vill; jag känner dem bättre än Ni och vet väl vad de unna mig.«
Mörner: »Det förundrar mig att de goda herrarna kunna till nöjes tjäna hela riket och att de förvärvat sig allas kärlek och högaktning och endast skola finnas ogöne[n] emot Eders Majestät, rikets utkorade drottning.«
Drottningen: »På det Ni intet måtte göra min dotter vidrig emot mig, så vill jag göra mig färdig att resa upp. Vill Ni endast utstaka marschrutten och beställa hästar!«
Då vi voro på resan sade hon till mig:
»Mörner, skulle Ni inte kunna veta om jag regeringen kunde byta bort Gävle och Örebrohus län och återbekomma Vadstena och Årnaberg? Jag skulle ej fråga efter om jag komme att giva något mera därföre, allenast jag kunde få det till mitt nöje, ty jag är sinnad att låta bygga, och jag kan ej därtill finna något tjänligt ställe i mitt livgeding. När jag lät Rikskanslern se ritningen på min tillämnade byggnad, lät han sig densamma väl behaga, men han mente att jag väl skulle låta anlägga trägården och dammarna; men han tvivlade att jag vorde fullbordande husets byggnad. Om jag nu kunde få Årnaberg, så hade jag nog sten och menar att det skulle bliva mig lättare att även uppföra huset. Alltsammans komme dock en gång min dotter tillgodo.«
Mörner: »Give Gud Eders Majestät vore redan i Stockholm. Jag vet visst att de kära herrarna lära råda och göra Eders Majestät allt till det bästa.«
—
Så haver vårt tal fallit, nådige herre, och inte kan annat förmärka att denna resa företagen är i annan mening än att hon vill låta se att hon inte vill låta tvinga sig; men äntligen ville hon draga den vägen åt Trollhätte, Bohus förbi, där man hade väl tillpynta låtit att bedja Hennes Majestät in och några frur beskedda voro som skulle akta på Hennes Majestät; men vet om intet mera.
Pentz haver jag väl gjort så rädder så att han knappt törs tala med drottningen mera, men han exkyserar sig hårt först att ingen hinderligt haver varit uti denna resan. Däruppå svär han ganska farligen sedan att han sådant inte haver avråda kunnat och refererar sig på herr Johan Pontesson och alla ståthållare som veta och hava hört huru han haver blivit bannad av henne för sitt avrådande.
Ropar Gud till vittne huru han beflitar sig om att tjäna regeringen hos Hennes Majestät till nöje; men efter han hålles ganska suspekt, så vill han äntligen hava sitt avsked, förty han menar det tager en galen ända med honom i det han skall tjäna Gud och Mammon. Detta jag Eders Excellens uti en god tillförsikt troligen vill hemställt hava, med ödmjuk bön att detta icke av Eders Nåde måtte förkastat eller förlagt varda och androm än själva regeringen måtte förekomma, på det jag icke uti svår misstro komma måtte, som så troligen mitt verk till att förrätta hos Eder goda herrar förmenar. Befallandes Eders Nåde och Härlighet härmed uti den Högstes beskärm och förbliver dess ödmjuke och trogne tjänare så länge jag lever,
Carl Mörner.
Hastigt av Jönköping, den 28 augusti [sic] år 1638.
French translation (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):
Un récit fidèle de ma conversation avec la reine, à Gothembourg, le 23 août.
«Très puissante, haute princesse et dame, très gracieuse reine! La haute, très chère et unique fille de Votre Majesté, ma très gracieuse reine, adresse à Votre Majesté ses salutations serviles et obéissantes, sur quoi elle prie et insiste pour qu'elle puisse, dans la grave maladie que le Très-Haut lui a imposée, être réjouie par une visite de Votre Majesté, sa très chère mère.
De la même manière, la haute régence royale salue très soumisement Votre Majesté en lui demandant poliment de vouloir être touchée par l'amour maternel et de ne pas refuser cette prière de votre fille afin que son état ne s'affaiblisse pas encore à cause de son grand désir, et comme la régence royale n'a pas su et n'a été informée par personne que Votre Majesté avait entrepris un voyage si difficile et si long, la régence prie donc Votre Majesté de l'excuser au cas où Votre Majesté ne serait pas aussi convenablement reçue, servie et gracieusement pourvue que la régence royale le promet, comme elle m'a également recommandé qu'à partir de maintenant, autant que possible, Votre Majesté sera pourvue de toutes les provisions nécessaires et que je ne permette pas que rien ne vienne gêner ou prévenir la continuation du voyage, après quoi notre très gracieuse reine pourrait se remettre de sa maladie à l'arrivée de Votre Majesté (s'il plaît à Votre Majesté).»
La reine répondit: «Que Dieu pardonne à celui qui m'a dit que la maladie de ma fille n'avait aucune importance, sinon j'aurais vite fait demi-tour, car puisqu'il m'a dit avoir vu ma fille assise à table, j'avais l'intention de terminer mon voyage, car j'avais un grand désir de voir cet endroit. Mais maintenant, je crains qu'ils ne m'aient menti au sujet de ma fille, comme si je voulais l'abandonner dans sa maladie, car elle me désire tellement. Que le Christ Nous en préserve donc. Je dois me soigner, car certains préfèrent me maltraiter plutôt que me bien traiter.»
Ma réponse: «Loin de ceux qui sont liés par serment à toute fidélité à Votre Majesté.»
La reine: «Je ne dis pas cela de tout le monde. Mais j'espère que Dieu les punira d'avoir chamboulé les veuves et les orphelines. Dieu merci, ils ne peuvent rien dire de mal de moi, ni m'en convaincre. Je ne leur ai fait aucun mal. J'ai aimé et honoré leur roi au plus haut point, et avec lui j'ai enduré beaucoup de mal, et maintenant je dois supporter qu'ils me soupçonnent de tout mal et se méfient de moi comme si j'étais entrée dans le pays pour entrer en mains secrètes avec les sujets. Alors tous les gouverneurs témoigneront avec moi que je n'ai voulu entendre aucune pétition ni recevoir aucune plainte, mais que j'ai tout renvoyé à ma fille et à la régence.»
Ma réponse: «Je veux assurer Dieu et le monde entier qu'une telle chose n'est jamais venue à l'esprit de ces messieurs, mais ils étaient heureux de tout leur cœur de voir qu'un accord pouvait être conclu avec Votre Majesté pendant votre voyage à travers le pays; cependant, ils voient ceux qui insinuent de telles choses à Votre Majesté, cela rend suspects les messieurs qui sont enclins à prouver à Votre Majesté tous les services fidèles et dus.»
La reine: «Oui, je sais qu'ils croient tout ce qu'il y a de mal en moi, mais ils n'y croient pas tous; et s'ils savaient comment me fréquenter correctement, je me coucherais à terre pour eux et je serais plus soumise que la plus humble des personnes. Mais parce que j'ai honoré et aimé leur roi et qu'ils ne peuvent me convaincre que j'ai fait quoi que ce soit qui puisse aller à l'encontre du droit de ma fille et du royaume, ils pourraient bien me reconnaître comme leur reine et ne pas me contrarier aussi souvent qu'ils le font; car ce que je désire, ils me l'interdisent, et ce qu'ils veulent, je dois le faire.
Vous savez bien ce qu'ils m'ont fait dire par l'intermédiaire du sieur Axel Banér à propos de mon voyage, et je veux vous dire, Mörner, la vérité: ils se méfiaient de moi parce que je voulais partir loin d'eux parce qu'ils savaient combien ils me chamboulaient souvent. Mais maintenant, je leur ai montré que je ne veux pas faire cela et qu'ils me font tort devant Dieu et le monde, car je ne veux pas perdre ma liberté. Ce n'est pas pour cela que je suis venue dans le royaume.»
Ma réponse: «Que Dieu aide Votre Majesté à reconnaître qu'elle est appelée par Dieu et par le peuple à être la reine de ce pays, à aimer ses sujets dans sa vocation et à suivre les conseils de ses fidèles serviteurs, même s'il s'agissait de quelque chose de répréhensible et de pas tout à fait agréable, mais Votre Majesté s'en trouverait néanmoins très satisfaite avec le temps.»
La reine: «Dieu sait, Mörner, que je n'ai que deux choses qui me sont très difficiles, et l'une d'elles m'a été recommandée par le feu roi.»
Ma réponse: «Dieu veuille que Votre Majesté me confie le mal qu'elle doit subir de leur part.»
La reine: «Tout ce que je sais, c'est qu'ils regrettent que j'aie dit que les princes allemands ne devaient pas se laisser commander par les nobles suédois, et je le dirai quand même même si cela me coûte la vie.»
Ma réponse: «Je pense que cela peut être aussi bien de savoir qui est commandé que de savoir qui est commandé, mais cela ne nous préoccupe pas, seulement que le pays et le peuple de Votre Majesté soient défendus contre l'ennemi.»
La reine: «Vous pouvez me dire ce que vous voulez, je les connais mieux que vous les connaissez, et je sais ce qu'ils m'accordent.»
Ma réponse: «Je m'étonne que les bons gentilshommes puissent servir tout le royaume avec plaisir et qu'ils acquièrent amour et respect, et que leurs yeux ne regardent que mal Votre Majesté, la reine élue du royaume.»
La reine: «Pourvu que vous ne rendiez pas ma fille haineuse envers moi, je veux me préparer à monter là-haut; vous ne choisirez que des marcheurs et ordonnerez des chevaux.»
En chemin, elle me dit:
«Mörner, ne sauriez-vous pas dire si le gouvernement pourrait remplacer Gèfle et le comté d'Örebrohus et reprendre Vadstena et Årnaberg? Je ne vous demanderais pas cela si je devais donner plus pour cela, à moins que je ne puisse l'obtenir à ma guise, car je suis disposée à le faire construire et je ne trouve pas de place utile pour cela dans mon domaine de douaire. Lorsque j'ai montré au grand chancelier le plan du bâtiment que j'avais fourni, il s'en est réjoui, mais il pensait que je devais faire construire le jardin et les étangs. Mais il doutait que je termine la construction de la maison. Si je pouvais maintenant obtenir Årnaberg, j'aurais assez de pierres, et je crois qu'il me serait plus facile de construire aussi la maison. Mais tout cela est censé profiter à ma fille.»
Ma réponse: «Plût à Dieu que Votre Majesté soit déjà à Stockholm. Je sais avec certitude que ces chers messieurs vous conseilleront et feront tout pour le bien de Votre Majesté.»
English translation (my own):
A true account of my conversation with the Queen, in Gothenburg, on August 23.
"Most Powerful, High-born Princess and Lady; most gracious Queen! Your Majesty's high, dearest and only daughter, my most gracious Queen, sends to Your Majesty her servile and obedient greetings, whereupon she prays and urges that she may, in the severe illness which the Most High has imposed upon her, be gladdened by a visit from Your Majesty, her dearly beloved Lady Mother.
In the same way, the high Royal Regency most submissively greets Your Majesty with the polite request that Your Majesty want to be moved by motherly love and not refuse this your daughter's prayer so that her condition may not become even weaker due to her great longing, and as the Royal Regency neither knew nor was informed by anyone that Your Majesty had undertaken such a difficult and long journey, the Regency therefore begs Your Majesty to excuse it in case Your Majesty might not be as properly received, served and graciously provided for as the Royal Regency promises, as it has also recommended to me that from now on, as much as possible, Your Majesty will be provided with all necessary provisions and that I not allow anything to hinder or to be put in the way of the continuation of the journey, whereupon our most gracious Queen might recover from her illness by Your Majesty's arrival (if it pleases Your Majesty)."
The Queen replied: "God forgive him who told me my daughter's illness had no importance, otherwise I would soon have turned back, because since he said he saw my daughter sitting at table, I intended to complete my journey, because I had a great desire to see this place. But now I fear that they have lied to me about my daughter, as though I wanted to abandon her in her illness, because she longs for me so much. Therefore, may Christ save Us. I must look well to myself because some would rather treat me evilly than well."
My answer: "Far be it from those who are bound by oath to all fealty to Your Majesty."
The Queen: "Well, I don't say that about everyone. But I do hope that God will punish them for upsetting widows and fatherless children. They cannot, thank God, say anything bad about me, nor can they convince me of it. I have done them no harm. I have loved and honoured their king to the utmost, and with him I have endured much evil, and now I have to endure that they suspect me of all evil and mistrust me as if I had entered the country to enter into secret hands with the subjects. Then all the governors will testify with me that I have not wanted to hear any petition nor receive any complaint, but I have referred everything to my daughter and to the regency."
My answer: "I want to assure God and the whole world that such a thing has never entered the minds of the gentlemen, but they were happy with all their hearts to see that some agreement could be made with Your Majesty during your journey through the country; however, they see those who insinuate such things to Your Majesty it makes the gentlemen suspicious, who are inclined to prove Your Majesty all faithful and due services."
The Queen: "Yes, I know that they believe everything evil about me, but not all of them believe it; and if they knew how to associate with me properly, I would lie on the ground for them and be more submissive than the lowliest person. But because I have honoured and loved their king and they cannot convince me that I have done anything that could go against the right of my daughter and of the kingdom, they could well still recognise me as their queen and not upset me as often as they do; because what I desire, they forbid me, and what they want, I must do.
You know well what they have had be told me through Lord Axel Banér about this trip of mine, and I just want to tell you, Mörner, the truth: they distrusted me for wanting to travel away from them because they knew how often they were upsetting me. But now I have shown them that I do not want to do that and that they are wronging me before God and the world, because I do not want to lose my freedom. That is not why I have come into the realm."
My answer: "God help Your Majesty to recognise that you are called by God and people to be the queen of this country, to love your subjects in your calling, and to follow the advice of your faithful servants, even if it were something reprehensible and not quite pleasant, but Your Majesty would nevertheless find yourself well pleased with it in time."
The Queen: "God knows, Mörner, I have only two things that are most difficult for me, and one of them was recommended to me by the late King."
My answer: "God grant that Your Majesty would confide in me what evil Your Majesty must experience from them."
The Queen: "All I know is that they regret that I said that the German princes should not let themselves be commanded by the Swedish nobles, and I will still say that even if it costs me my life."
My answer: "I think it can be as much who is commanded and is not a concern, only that Your Majesty's country and people are defended against the enemy."
The Queen: "You can tell me what you want, I know them better than you do and I know what they grant me."
My answer: "It amazes me that the good gentlemen can serve the whole kingdom with pleasure and that they acquire love and respect, and their eyes will only look badly at Your Majesty, the elected queen of the kingdom."
The Queen: "As long as you don't make my daughter hateful toward me, I want to get myself ready to go up there; you will only select marchers and order horses."
When we were on the journey, she said to me:
"Mörner, wouldn't you be able to tell if the government could replace Gävle and Örebrohus county and again get Vadstena and Årnaberg? I would not ask this if I would give anything more for this, unless I could get it to my pleasure, because I am disposed to have it built, and I cannot find any useful place for it in my dower estate. When I showed the Grand Chancellor the drawing of the building I provided, he let himself be pleased with it, but he thought that I should have the garden and the ponds built. But he doubted that I was completing the building of the house. If I could now get Årnaberg, I would have enough stone, and I believe it would be easier for me to also build the house. But it is all supposed to benefit my daughter."
My answer: "Would to God that Your Majesty were already in Stockholm. I know for certain that the dear gentlemen will advise and do everything for Your Majesty's good."
French translation of the original (my own):
Un récit fidèle du discours et de la conversation entre moi et la reine, qui ont eu lieu le 23 août à Gothembourg.
«Très puissante, noble princesse et dame, très gracieuse reine, la haute, très chère et unique fille de Votre Majesté, ma très gracieuse reine, permet à Votre Majesté de recevoir ses salutations serviles et obéissantes, et elle prie et implore que, puisque Dieu lui a imposé une grave maladie, elle puisse être visitée par Votre Majesté comme sa très chère mère.»
«De même, la haute Régence royale adresse ses salutations les plus soumises à Votre Majesté, en la priant de bien vouloir, par amour maternel, permettre que cela se produise et de ne pas le refuser à sa fille, de peur qu'elle ne soit affaiblie dans son profond désir. Elle s'excuse très humblement, ainsi que la Régence royale, que, n'ayant rien su, ni été avertie par personne, que Votre Majesté avait entrepris un voyage aussi long et difficile, elle souhaite être excusée auprès de Votre Majesté. Si Votre Majesté ne peut être dûment reçue, servie et soignée en chemin, ils promettent, comme ils me l'ont également ordonné, de veiller à ce qu'elle reçoive tout le nécessaire, dans la mesure du possible, et de ne permettre aucun obstacle à la poursuite du voyage, afin que notre très gracieuse reine, par l'agréable arrivée de Votre Majesté, puisse se réjouir de sa maladie.»
La reine répondit: «Que Dieu pardonne à celui qui m'a dit que la maladie de ma fille n'était pas grave; sinon, je serais rentrée immédiatement, car lorsqu'il m'a dit qu'il avait revu ma fille assise à table, j'ai pensé poursuivre mon voyage, car je désirais ardemment visiter cet endroit. Mais maintenant, je crains que l'on ne dise que j'ai abandonné ma fille pendant sa maladie, alors qu'elle me désire tant; que le Christ nous en préserve! Je dois être très prudente, car certaines personnes me veulent plus de mal que de bien.»
Ma réponse: «Loin de nous, nous qui sommes liés à Votre Majesté par un serment de fidélité absolue.»
La reine: «Oui, je ne dis pas cela de tout le monde; mais j'espère que Dieu punira ceux qui affligent les veuves et les orphelines! Loué soit Dieu, ils ne peuvent m'accuser d'aucun méfait, ni prouver quoi que ce soit contre moi. Je ne leur ai fait aucun mal. J'ai aimé et honoré leur roi de tout mon cœur et j'ai enduré de nombreuses épreuves à ses côtés; et maintenant, je dois supporter qu'ils me soupçonnent de toutes sortes de maux et qu'ils se méfient de moi — plus encore que si j'étais venue dans le pays pour conspirer avec les sujets, alors que tous les gouverneurs peuvent témoigner que je n'ai jamais voulu entendre de tels propos, ni accepter de plaintes, mais que j'ai tout remis entre les mains de ma fille et celles de la Régence.»
Ma réponse: «Je tiens à témoigner devant Dieu et le monde entier, Votre Majesté, qu'une telle idée n'a jamais effleuré l'esprit de ces messieurs, et qu'ils espèrent sincèrement que Votre Majesté prendra plaisir à son voyage à travers le pays; cependant, je m'interroge sur ceux qui suggèrent de telles choses à Votre Majesté et qui jettent le soupçon sur ces messieurs, pourtant enclins à rendre à Votre Majesté un service fidèle et dévoué.»
La reine: «Oui, je sais qu'ils me soupçonnent de toutes sortes de méfaits, mais pas tous; et s'ils savaient me traiter comme il se doit, je me prosternerais devant eux et serais plus soumise que le plus humble de leurs sujets. Mais j'ai honoré et aimé leur roi, et ils ne peuvent me convaincre que j'aie fait quoi que ce soit qui soit contraire aux droits de ma fille et du royaume. Ils devraient me reconnaître à nouveau comme leur reine et ne pas me causer tant de chagrin. Car tout ce que je désire, ils me l'interdisent; et tout ce qu'ils veulent, je suis obligée de le faire! Ils savent bien ce qu'ils m'ont fait dire par l'intermédiaire de M. Axel Banér concernant ce voyage, et je vais vous dire, Mörner, la vérité: ils se méfiaient de moi comme si j'avais l'intention de quitter le pays, car ils savaient bien combien de fois ils m'avaient affligée. Mais maintenant, je leur ai montré que je n'en avais pas l'intention; et ils me font du tort devant Dieu et devant le monde, car je ne veux pas perdre ma liberté. Ce n'est pas pour cela que je suis venue dans ce royaume.»
Ma réponse: «Que Dieu aide Votre Majesté à reconnaître qu'elle est appelée par Dieu et par les hommes à être la reine de ce pays, et que, dans l'exercice de sa fonction, elle doit aimer ses sujets et tenir compte des conseils de ses fidèles serviteurs. Même si cela peut paraître désagréable et peu plaisant sur le moment, Votre Majesté s'y habituera certainement avec le temps.»
La reine: «Dieu sait, Mörner, que je n'ai que deux choses qui me pèsent le plus lourdement; et l'une d'elles m'a été confiée par le feu roi.»
Ma réponse: «Plaise à Dieu, Votre Majesté, que vous me confiez les souffrances que vous endurez à cause d'eux.»
La reine dit: «C'est tout ce que je sais. Cela les dérange que j'aie dit que les princes allemands ne se laisseront pas commander par les nobles suédois; et je le répète, et je pourrais même le prouver.»
Ma réponse: «Je crois qu'il serait préférable de leur donner des ordres; et ce serait une affaire de la plus haute importance si les terres et le peuple de Votre Majesté retombaient entre les mains de l'ennemi.»
La reine dit: «Vous pouvez me dire tout ce que vous voulez; je les connais mieux que vous, et je sais très bien ce qu'ils souhaitent pour moi.»
Ma réponse: «Je suis stupéfait que ces dignes messieurs puissent servir si bien le royaume tout entier, qu'ils soient tenus en si haute estime et jouissent de l'affection de tous, et pourtant, Votre Majesté, en tant que reine légitime du royaume, soit si impopulaire.»
La reine dit: «Afin qu'ils ne rendent pas ma fille hostile à mon égard, je vais me préparer à partir; veuillez s'il vous plaît réfléchir à l'itinéraire que je devrais emprunter et faire préparer le cheval.»
Pendant notre voyage, elle me dit:
«Mörner, ne pourriez-vous pas vous renseigner pour savoir si je pourrais échanger les comtés de Gèfle et d'Örebrohus avec la régence et récupérer Vadstena, ainsi qu'Årnaberg? Je n'ai pas demandé si je devrais donner quelque chose en échange, seulement si je pouvais l'obtenir pour mon propre plaisir, car je souhaite construire, et je n'ai pas d'endroit approprié sur mes terres dotales. Lorsque j'ai montré les plans au grand chancelier, il en fut très satisfait; mais il pensait que je négligerais probablement le jardin et les étangs. Il doutait aussi que je termine la maison, et maintenant, si je pouvais obtenir Årnaberg, tout cela profiterait finalement à ma fille.»
Ma réponse: «Plaise à Dieu que Votre Majesté soit déjà à Stockholm; je suis certain que ces chers messieurs conseilleront à Votre Majesté tout ce qu'il y a de mieux et agiront dans son intérêt.»
Voilà comment s'est déroulée notre conversation, gracieux Monsieur, et l'on ne peut percevoir d'autre but à ce voyage que son désir de montrer qu'elle ne se laissera pas contraindre; mais finalement, elle souhaitait passer par Trollhättan, en passant par Bohus, où des dispositions avaient été prises pour inviter Sa Majesté et où certaines dames avaient été désignées pour l'assister; mais on n'en sait pas plus.
J'ai tellement effrayé Pentz qu'il n'ose presque plus parler à la reine; pourtant, il insiste avec véhémence sur le fait que rien n'a entravé ce voyage. Il a juré avec une véhémence inouïe qu'il n'avait pu la dissuader, s'appuyant sur le témoignage du sieur Jean Pontesson et de tous les gouverneurs, qui savent et ont entendu comment elle l'a réprimandé pour ses tentatives de dissuasion. Il prend Dieu à témoin de son zèle à servir le gouvernement à la satisfaction de Sa Majesté; pourtant, se sentant suspecté, il demande finalement son congé, car il craint que cela ne se termine de façon désastreuse pour lui, puisqu'il servira à la fois Dieu et Mammon.
Je souhaite avoir remis cette décision à Votre Excellence en toute confiance et en toute loyauté, priant humblement pour qu'elle ne soit ni rejetée ni mal interprétée par Votre Grâce, et qu'elle ne soit portée à l'attention d'aucune autre partie que la Régence elle-même, de peur que je ne sois gravement soupçonné alors que je m'efforce fidèlement de remplir mes devoirs envers vous, messieurs. Je confie Votre Grâce et Excellence à la protection du Très-Haut et demeure son humble et fidèle serviteur aussi longtemps que je vivrai,
Charles Mörner.
En toute hâte de Jönköping, le 23 août 1638.
Swedish translation of the original (my own; original Swedish in italics):
En sannfärdig berättelse om talet och samtalet mellan mig och drottningen, som hölls den 23 augusti i Göteborg.
»Stormäktigaste, högborna furstinna och fru, allernådigaste drottning, Ers Majestäts höga, käraste och enda dotter, min allernådigaste drottning, låter Ers Majestät få sin tjänstvilliga och hörsamma hälsan, och hon ber och bönfaller att, eftersom Gud har påtvingat henne en svår sjukdom, må hon besökas av Ers Majestät som sin hjärtanskäraste frumor.«
»Likaså sänder den höga kungliga regeringen sina underdånigaste hälsningar till Ers Majestät, med den underdåniga begäran att det behagar Ers Majestät, av moderlig kärlek, att låta detta ske och att inte vägra det till sin dotter, så att hon inte försvagas i sin stora längtan. Hon ursäktar underdånigt, och även den kungliga regeringen, att hon, då hon inte vet något, och inte heller blivit varnad av någon, att Ers Majestät hade företagit en så svår och lång resa, önskar ursäktas inför Ers Majestät. Om Ers Majestät inte vederbörligen kan tas emot, betjänas och omhändertas under resans gång, lovar de, såsom de också har befallt mig, att se till att Ers Majestät förses med alla nödvändigheter så långt det är möjligt, och att inte tillåta något hinder för resans fortsatta gång, så att vår allernådigaste drottning, genom Ers Majestäts behagliga ankomst, må glädjas i sin sjukdom.«
Drottningen svarade: »Må Gud förlåta honom som sade till mig att min dotters sjukdom inte var av någon betydelse; annars skulle jag ha vänt tillbaka omedelbart, för när han sade att han hade sett min dotter sitta vid taffeln igen, tänkte jag avsluta min resa, eftersom jag innerligt längtade efter att besöka denna plats. Men nu är jag rädd att man skall ljuga och säga att jag har övergivit min dotter i hennes sjukdom, för hon längtar så mycket efter mig; må Kristus beskydda oss från det! Jag måste se mig mycket före eftersom vissa människor önskar mig mer ont än gott.«
Mitt svar: »Långt vare det ifrån dem som är bundna till Ers Majestät genom edsplikten om yttersta trohet.«
Drottningen: »Ja, jag säger inte det om alla; men jag hoppas dock att Gud skall straffa dem som bedrövar änkor och föräldralösa flickbarn! Gud vare lovad, de kan inte anklaga mig för något fel, och de kan inte heller bevisa något mot mig. Jag har inte gjort dem något ont. Jag har älskat och ärat deras kung till det yttersta och utstått mycket lidande med honom; och nu måste jag lida att de misstänker mig för allt möjligt ont och misstror mig — ännu mer än om jag hade kommit in i landet för att konspirera med undersåtarna, vilket alla ståthållare kan intyga att jag inte har velat höra något sådant prat, och jag har inte heller tagit emot några klagomål, utan jag har hänvisat allt till min dotter och regeringen.«
Mitt svar: »Jag vill betyga inför Gud och hela världen, Ers Majestät, att något sådant inte har fallit dessa herrar in, utan snarare hoppas de innerligt att Ers Majestät må få uppleva någon nöje under sin resa genom landet; emellertid förundras jag över dem som föreslår sådana saker för Ers Majestät och misstänkliggör dessa herrar, vilka är benägna att göra Ers Majestät all trogen och skyldig tjänst.«
Drottningen: »Ja, jag vet att de misstänker mig för alla möjliga onda ting, men inte alla; och om de visste hur de skulle behandla mig ordentligt, skulle jag falla ner inför dem och vara mer underdånig än de lägsta av deras undersåtar, men jag har ärat och älskat deras kung, och de kan inte övertyga mig om att jag har gjort något som skulle strida mot min dotters och rikets rättigheter, de borde återigen erkänna mig som sin drottning och inte bedröva mig så ofta som de gör. För vad jag än önskar, förbjuder de mig; och vad de än vill, måste jag göra! De vet väl vad de har fått mig att veta genom herr Axel Banér angående denna min resa, och jag skall säga Er, Mörner, den ärliga sanningen: de misstrodde mig som om jag tänkte lämna landet, för de visste väl hur ofta de hade bedrövat mig. Men nu har jag visat dem att jag inte tänker göra det; och de gör mig orätt inför Gud och världen, för jag inte vill förlora min frihet. Det är inte därför jag kom till riket.«
Mitt svar: »Må Gud hjälpa Ers Majestät att erkänna att Ni är kallade av Gud och av människor att vara drottning av detta land, och att Ni i Ert kall bör älska Era undersåtar och lyda Era trogna tjänares råd. Även om det kan verka obehagligt och inte helt behagligt i stunden, kommer Ers Majestät säkerligen att vänja sig vid det med tiden.«
Drottningen: »Gud vet, Mörner, jag har bara två saker som tynger mig mest; och en av dem anförtroddes mig av den salige kungen.«
Mitt svar: »Ville Gud, Ers Majestät, att Ni ville anförtro mig vilket lidande Ers Majestät måste utstå på grund av dem.«
Drottningen sade: »Det är allt jag vet. Det förtryter dem att jag har sagt att de tyska furstarna inte kommer att låta sig befalla av de svenska adelsmännen; och jag säger det igen, och jag skulle till och med vilja bevisa det också.«
Mitt svar: »Jag tror att det vore bäst att befalla dem; och det skulle vara en angelägenhet om Ers Majestäts land och folk skulle falla tillbaka i fiendens händer.«
Drottningen sade: »Ni kan säga mig vad Ni vill; jag känner dem bättre än Ni, och jag vet mycket väl vad de önskar mig.«
Mitt svar: »Det förvånar mig att dessa värdiga herrar kan tjäna hela riket så väl, att de åtnjuter sådan hög aktning och tillgivenhet av alla, och ändå skulle Ers Majestät, som rikets svurna drottning, befinnas vara så ogillad.«
Drottningen sade: »För att de inte skall få min dotter att hata mig, skall jag göra mig redo att ge mig av; var snäll och överväg vilken väg jag skall ta, och beställ hästen.«
Medan vi reste sade hon till mig:
»Mörner, skulle Ni inte kunna ta reda på om jag kunde byta ut Gävle och Örebrohus län med regeringen och få tillbaka Vadstena, och även Årnaberg? Jag frågade inte om jag skulle behöva ge något mer för det, bara att jag kunde få det för mitt eget nöje, för jag är villig att bygga, och jag har ingen lämplig plats för det i mitt livgeding. När jag visade Rikskanslern ritningarna till det, blev han mycket nöjd; men han trodde att jag nog skulle försumma trädgården och tjärnarna. Men han tvivlade på att jag skulle få huset färdigt, och nu, om jag kunde få Årnaberg, skulle det i slutändan gynna min dotter.«
Mitt svar: »Gud ville Ers Majestät redan vore i Stockholm; jag är säker på att de kära herrarna kommer att råda Ers Majestät allt gott och handla i Ers bästa intresse.«
Så haver vår tal fallit, nådiga herre; och inte kan annat förmärka att denna resan förtaget är uti annor mening än att hon vill låta se att hon inte vill låta tvinga sig; men äntlig[en] ville hon draga den vägen åt Trollhätte, Bohus förbi, där man hade väl tillpynta låtit att bedja Hennes Majestät in och några frur beskedda vara som skulle akta på Hennes Majestät, men vet om intet mera.
Pentz haver jag väl gjort så rädder så att han knappt törs tala med drottningen mera, men han exkyserar sig hårt först att ingen hinderligt haver varit uti denna resan. Därpå svor han ganska farligen, sedan att han sådant inte haver avråda kunnat och refererar sig på herr Johan Pontesson och alla ståthållare som veta och hava hört huru han haver bliven bannad av henne för sitt avrådande. Ropar Gud till vittne huru han beflitar sig om att tjäna regeringen hos Hennes Majestät till nöje; men efter han ser hållas suspekt, så vill han äntligen hava sin avsked, förty han menar det tager en galen ända med honom i det han skall tjäna Gud och Mammon.
Detta jag Eders Excellens uti en tillforsikt troligen vill hemställt hava, med ödmjuk bön att detta icke av Eders Nåde måtte förkastat eller förlagt varda och androm en själva regeringen måtte förekomma på det jag icke uti en svår misstro komma måtte, som så troligen mitt verk till att förrätta hos Eder goda herrar förmenar. Befallandes Eders Nåde och Härlighet härmed uti den Högstes beskärm och förbliver dess ödmjuke och trogne tjänare så länge jag lever,
Carl Mörner.
Hastigt av Jönköping, den 23 augusti år 1638.
English translation of the original (my own):
A true account of the speech and conversation between me and the Queen, held on August 23 in Gothenburg.
"Most Powerful, High-Born Princess and Lady, most gracious Queen, Your Majesty's high, dearest and only daughter, my most gracious Queen, lets Your Majesty be sent her servile and obedient greetings, and she begs and entreats that, as God has imposed a grave illness on her, she may be visited by Your Majesty as her dearest Lady Mother."
"Likewise, the high royal Regency sends its most submissive greetings to Your Majesty, with the servile request that it please Your Majesty, out of motherly love, to allow this to happen and to not refuse it to her daughter, lest she be weakened in her great longing. She most submissively excuses, and the royal Regency also, that, having known nothing, nor having been warned by anyone, that Your Majesty had undertaken such a difficult and long journey, she wishes to be excused before Your Majesty. If Your Majesty cannot be duly received, served, and cared for on the way, they promise, as they have also commanded me, to ensure that Your Majesty is provided with all necessities as far as possible, and to allow no obstacle to the continuation of the journey to occur, so that our most gracious Queen, by Your Majesty's pleasant arrival, may be gladdened in her illness."
The Queen replied: "May God forgive him who told me that my daughter's illness was of no significance; otherwise I would have turned back immediately, because when he said he had seen my daughter sitting at the table again, I thought to complete my journey, as I greatly desired to visit this place. But now I fear that one will lie that I have abandoned my daughter in her illness, since she longs for me so much; may Christ protect us from that! I have to be very careful because some people are wishing me more harm than good."
My answer: "Far be it from those who are bound to Your Majesty by oath of utmost fealty."
The Queen: "Yes, I don't say that about everyone; but I do hope God will punish those who grieve widows and orphan girls! Praise be to God, they cannot accuse me of any wrongdoing, nor can they prove anything against me. I have done them no harm. I have loved and honoured their King to the utmost and endured much hardship with him; and now I must suffer that they suspect me of all kinds of evil and distrust me — even more than if I had come into the country to conspire with the subjects, which all the governors can testify that I have not wanted to hear any such talk, nor have I accepted any complaints, but I have referred everything to my daughter and the Regency."
My answer: "I want to testify before God and all the world, Your Majesty, that such a thing has not entered the minds of these gentlemen, but rather they sincerely hope that Your Majesty may experience some enjoyment while travelling through the country; however, I wonder about those who are suggesting such things to Your Majesty and making these gentlemen suspect who are inclined to render Your Majesty all faithful and dutiful service."
The Queen: "Yes, I know that they suspect me of all manner of evil, but not all of them; and if they knew how to treat me properly, I would prostrate myself before them and be more submissive than the lowliest of their subjects, but I have honoured and loved their King, and they cannot convince me that I have done anything that would be against the rights of my daughter and the kingdom, they should recognise me once again as their queen and not grieve me as often as they do. Because whatever I desire, they forbid me; and whatever they want, I have to do! They know well what they have had me told through Lord Axel Banér regarding this journey of mine, and I will tell you, Mörner, the honest truth: they distrusted me as if I intended to leave the country, because they knew well how often they had grieved me. But now I have shown them that I do not intend to do so; and they are doing me wrong before God and the world, because I do not want to lose my freedom. That is not why I came to the kingdom."
My answer: "May God help Your Majesty to acknowledge that you are called by God and by men to be the queen of this country, and that in your vocation you should love your subjects and heed the advice of your faithful servants. Even if it may seem unpleasant and not entirely agreeable in the moment, Your Majesty will surely become comfortable with it in time."
The Queen: "God knows, Mörner, I have only two things that weigh most heavily on me; and one of them was entrusted to me by the late King."
My answer: "Would to God, Your Majesty, that you would confide in me what suffering Your Majesty has to endure because of them."
The Queen said: "That's all I know. It bothers them that I have said that the German princes will not allow themselves to be commanded by the Swedish nobles; and I say it again, and I would even prove it, too."
My answer: "I believe it would be best to command them; and it would be a matter of no small concern if Your Majesty's land and people were to fall back into the hands of the enemy."
The Queen said: "You can tell me whatever you want; I know them better than you do, and I know very well what they wish for me."
My answer: "It amazes me that these worthy gentlemen can serve the entire kingdom so well, that they are held in such high esteem and affection by everyone, and yet Your Majesty, as the sworn Queen of the realm, should be found to be so disliked."
The Queen said: "So that they don't make my daughter hateful towards me, I will prepare to set off; please make sure to consider which route I should take, and have the horse ordered."
As we were travelling, she said to me:
"Mörner, wouldn't you be able to find out if I could exchange the counties of Gävle and Örebrohus with the regency and get Vadstena back, and also Årnaberg? I didn't ask if I would have to give anything more for it, only that I could have it for my own pleasure, because I am willing to build, and I don't have a suitable place for it in my dower estate. When I showed the Grand Chancellor the plans for it, he was very pleased; but he thought I would probably neglect the garden and the ponds. But he doubted that I would finish the house, and now, if I could get Årnaberg, it would all benefit my daughter in the end."
My answer: "Would to God Your Majesty were already in Stockholm; I am certain that the dear gentlemen will advise Your Majesty all good things and act in your best interest."
This is how our talk has gone, gracious lord, and one can perceive no other purpose behind this journey than her desire to show that she will not be coerced; but in the end she wanted to travel by way of Trollhättan, past Bohus, where arrangements had been made to invite Her Majesty and where certain ladies had been appointed to attend her; but nothing further is known about it.
I have well frightened Pentz so thoroughly that he scarcely dares speak to the Queen anymore; yet he vehemently insists that nothing has been a hindrance to this journey. He swore quite terribly that he had been unable to dissuade her, appealing to the testimony of Lord Johan Pontesson and all the governors, who know and have heard how she berated him for his attempts to dissuade her. He calls God to witness how earnestly he strives to serve the government to Her Majesty's satisfaction; yet, seeing that he is held in suspicion, he finally wants to have his leave, as he believes it will end disastrously for him because he will serve both God and Mammon.
I want to have confidently and faithfully left this to Your Excellency's discretion, with the humble prayer that this may not be rejected or misplaced by Your Grace, nor that you bring it to the attention of any party other than the Regency itself, lest I fall under grave suspicion while faithfully endeavouring to discharge my duties before you, good lords. I commend Your Grace and Excellency to the protection of the Most High and remain your humble and faithful servant as long as I live,
Carl Mörner.
Hastily from Jönköping, August 23, 1638.
_-_Livrustkammaren_-_91525.tif.jpg)
_-_Nationalmuseum_-_14821.tif.jpg)
