Kristina's letter to Count Palatine Johan Kasimir, dated June 28/July 8 (Old Style), 1639

Sources:

Mémoires concernant Christine, volume 1, page 41, Johan Arckenholtz, 1751

https://www.google.com/books/edition/Memoires_concernant_Christine_reine_de_S/XrYFAAAAQAAJ?hl=en&gbpv=1&dq=mémoires+concernant+christine+reine+de+suède&printsec=frontcover

Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, page 102, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760

https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/Kristina/titlar/ChristinasArbeten1/sida/104/faksimil

The letter:

Illustrissime Princeps, Affinis Charissime,
Ex literis Vestris Dilect: Vestram salvam & incolumem esse mihi volupe fuit cognoscere. Ego cum meis per Dei gratiam recte valemus. Deus Vos in posterum quoque ab omni malo et incommodo clementer conservare dignetur. Adventum Dilect: Vestræ & Mater & Ego avide expectamus. Quod si autem serius expectatione nostra Dilectio Vestra accesserit, non voluntati sed occupationibus Dilect: Vestræ adscribendum esse libenter agnoscimus. Judicium meum super reditum filii, Consanguinei mei charissimi, ex literis Præceptoris licet cognoscere. Reliqua autem quæ ad res vestras privatas spectent, ad mutuum nostrum colloquium differri posse censeo. Interea Dilect: Vestram divinæ protectioni commendo. Raptim in Vlfsund d. 28. Junii A. 1639.
Dilectioni Vestræ
Addictissima
Christina R. S.

Jam jam venit Magistra aulæ Domina Beata Oxenstierna & Ejus filia. Quò plures, eò peius.

Swedish translation (by Gjörwell):

Durchlauchtigste Förste, Kärälskelige Frände.

Utaf Eders Kärlighets bref har jag med nöje förnummit Eder goda wälmåga. Jag mår tillika med de mina, Gudi lof, rätt wäl; och önskar, at den Aldrahögste likaledes täckes nådeligen bewara Eder ifrån alt ont och all olägenhet. Både min Moder och jag wänta med längtan på Eders Kärlighets hitkomst. Sker denna senare, än wi önska, äro wi dock försäkrade, at det kommer af Eders Kärlighets många gjöromål och ej af brist på god wilja. Utaf min Lärmästares bref kan min mening inhämtas angående Eders Sons, min kärälskeliga Syßlings, återkomst. Hwad eljest angår Ed. Kärlighets öfriga och enskylta angelägenheter, tycker jag, at dermed kan upskjutas, tils wi munteligen få råkas; Emedlertid befaller jag Eders Kärlighet i Guds beskydd, och är

Eders Kärlighets

tilgifnaste

CHRISTINA. R. S.

Ulfsunda, d. 28 Jun. 1639.

P. S. Nu på stunden kommer Öfwer-Hofmästarinnan Fru Beata Oxenstierna med sin doter. Ju flera de äro, desto wärre blir det.

Modern Swedish translation (my own):

Durchlauchtigaste Prins, min käre kusin,
Det glädde mig att lära av Ert brev att Ers Kärlighet är vid mycket god hälsa. När det gäller mig och min mor mår vi mycket bra. Må Gud också skydda Er i framtiden mot allt ont och all olycka! Min mor och jag väntar ivrigt på Ers Kärlighets ankomst; men om Ni anländer senare än vi förväntar oss, vill vi hellre tillskriva Er fördröjning Er upptagenhet än till Er brist på vilja. Ni har lärt från min preceptors brev den bedömning jag gjorde om att Er sons, min käre kusins, återvände; men när det gäller Era privata saker tror jag att de kan skjutas upp tills vi kan tala om dem muntligen. Under tiden befaller jag Ers Kärlighet till gudomligt skydd, hastigt från Ulvsunda den 28 juni 1639.
Ers Kärlighets
mycket hängiven
Kristina, Sveriges Drottning.

Överhovmästarinnan fru Beata Oxenstierna och hennes dotter anländer just nu. Ju fler av dem som kommer, desto värre.

English translation (my own, from Arckenholtz's French translation):

Most Illustrious Prince, my dear Cousin,
I was delighted to learn from your letter that Your Lovingness is in very good health. As for me and my mother, we are doing very well. May God also protect you in the future from all evil and all misfortune! My mother and I eagerly await Your Lovingness's arrival; but if you arrive later than we expect, we would rather attribute this delay to your occupations than to your lack of will. You have learned from my tutor's letter the judgment I made of the return of your son, my dear cousin; but as far as your private matters are concerned, I think they can be deferred until we can talk about them by mouth. In the meantime I commend Your Lovingness to divine protection, in a hurry from Ulvsunda on June 28, 1639.
Your Lovingness's
very devoted
Kristina, Queen of Sweden.

The Grand Mistress of the Court, Lady Beata Oxenstierna and her daughter are arriving in the moment. The more of them that come, the worse it is.

Above: Kristina.

Above: Johan Kasimir.Enable GingerCannot connect to Ginger Check your internet connection
or reload the browserDisable in this text fieldEditEdit in GingerEdit in Ginger×

Kristina's letter to Count Palatine Johan Kasimir on his birthday, dated April 12/22 (Old Style), 1639

Sources:

Mémoires concernant Christine, volume 4, Johan Arckenholtz, 1760, page 207

https://www.google.com/books/edition/Memoires_concernant_Christine_reine_de_S/UPnFuFNLSqkC?hl=en&gbpv=1&dq=Mémoires+concernant+Christine,+volume+4&printsec=frontcover

Historische Merkwürdigkeiten, die Königinn Christina von Schweden betreffend, volume 4, page 280, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1760

https://books.google.com/books?id=d75fAAAAcAAJ&newbks=1&newbks_redir=0&dq=johan+arckenholtz&source=gbs_navlinks_s

The letter:

Serenissime & Illustrissime Princeps, Affinis Charissime,
Quoniam Celsitudo tua hodiè per Dei gratiam complet annum quadragesimum primum, in animum igitur induxi meum exiguâ hâc oratiunculâ Celsitudini tuæ gratulari, simulque Deo Optimo Maximo gratias agere, quod Celsitudinem tuam tam clementer hactenus conservaverit, eundemque illum ex toto corde precari, ut Celsitudinem tuam multos adhuc annos prosperâ cum valitudine, mihi auxilio, miseris pupillis solatio, regno huic ornamento, & omnibus bonis præsidio, superesse velit.

German translation (by Arckenholtz):

Durchlauchtigster und Vortrefflichster Prinz, Geliebtester Vetter.

Da Ew. Hoheit heute durch Gottes Gnäde Ihr ein und vierzigstes Jahr vollenden: so habe ich mich entschlossen Ew. Hoheit durch diese kleine Rede Glück zu wünschen, dabey aber dem höchsten und gütigsten Gott zu danken, daß er Ew. Hoheit bisher so gnädig erhalten hat, und ihn von ganzem Herzen zu bitten, daß er Ew. Hoheit noch viele Jahre bey guter Gesundheit, mir zur Hülfe, elenden Waisen zum Troste, diesem Königreiche zur Zierde und allen Rechtschaffenen zum Schutze, leben lassen wolle.

Swedish translation (my own):

Durchlauchtigaste och förträffligaste Prins, mest älskade frände,
Eftersom Ers Kärlighet idag, genom Guds nåd, fyller fyrtio år, har jag därför fått mig att tro att detta kräver ett litet tal från mig för att gratulera Ers Kärlighet och samtidigt att tacka Gud den Högste att Ers Kärlighet gjordes ett sådant förbarmande, ty hittills har han bevarat Er; och samtidigt att be honom av hela mitt hjärta att Ers Kärlighet kommer att njuta av många års god hälsa för att ge mig, ett miserabelt, föräldralöst barn, hjälp och tröst i detta kungarikes prydnad och försvaret av alla goda saker, må Ni överleva.

English translation (my own):

Most Serene and Illustrious Prince, my very dear Cousin,
Since Your Lovingness today, by the grace of God, completes the age of forty, I have therefore induced myself in my mind to believe that this thusly requires a little speech from me to congratulate Your Lovingness, and at the same time to thank God the Best and Greatest that Your Lovingness was done such a clemency, for up to now He has preserved you; and at the same time to pray to Him with all my heart that Your Lovingness will enjoy many years of good health to give me, a poor orphan, help and consolation in this kingdom's regalia and the defense of all good things, may you survive.

Above: Kristina.

Above: Johan Kasimir.

Kristina's letter to the general of the Swedish army, Count Lennart Torstensson, dated May 10/20 (Old Style), 1646

Sources:

Mémoires concernant Christine, volume 1, pages 83 to 85, Johan Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=XrYFAAAAQAAJ&pg=PA85&lpg=PA85&dq=reine+christine+lettre+10+mai+1646&source=bl&ots=N784frOjEm&sig=ACfU3U3nto4ui3eNIDMK4Eb68tvedIri_Q&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwiOt4LHh5TqAhUTJzQIHQ9DDCIQ6AEwAHoECAcQAQ#v=onepage&q=reine%20christine%20lettre%2010%20mai%201646&f=false

Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 122 to 125, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760

https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/Kristina/titlar/ChristinasArbeten1/sida/122/faksimil

The letter:

Wälborne Högtährade Herr Felt Marschalk,
Ehuruwäl iag hade högt åstundat, at Edre krafter hade efter låtit Eder, at continuera kriget, och utföra detta wäsendet, som nu en rum tid, förmedelst Eder försichtige Conduite och stora valeur, med så store, lyckelige och miraculeuse progresser har warit af den högste combleradt; Men medan iag nogsamt har kunat döma så wäl af Edre skrifwelser, såsom andras berättelser, hwad ynkeligit tilstånd, de stora travalier, utståndne uti min sahl. Herr faders, min och fädernes Landsens tienst, hafwa numera bracht Eder uti, så hafwer iag för denne gång, icke längre kunnat neka Eder den längst begierde dimission; och såsom den där med högste skäl och fog där til har kunnat prætendera, och hwilken utan injustice, detta ei hade kunnat utslås; därföre på det at J härmed skulle beneficeras, hafwer iag affärdat Lillieström til Eder med Eder fullkomlige dimission och resolution på alle de saker, han in publicis hafwer haft at andraga: Will förmoda at alt til Edert contentement skall wara skiedt: detta bref hafwer iag fogat därhos til en nådig tacksägelse för de långlige, trogne och flitige tienster som af Eder bewiste äre; och önskar af hiertat at den högste täcktes förhielpa Eder den styrckan att kunna adsistera wåre med Edra Consilia; Efter som iag för min person bär til Eder det förtroende at J uti desse beswärlige tider icke warda mig undfallandes, så mycket Edra krafter det Eder tillåta, medan iag lefwer i den förhoppning, at de nåder som Eder af min sahlige Herr fader i så mångfallig måtto bewiste äro, ännu i så friskt minne äro, at de Eder skola påminna den plicht J mig skyldige äre, emedan Gud så har skickat at iag den är, som numera endast lefwer efter hans död, hwilken J äre obligerade at bewisa Eder skyldige tro och tacksamhet, hwar med J obligera mig at continuera emot Eder den nåd som J alltid af min Herr fader niutit hafwer, och hela werlden at convincera i den fattade opinion om Eder, som den ther hafwer af begynnelsen bara sökt efter at tråda den rätta och sanna, doch af få trampade wägen til en solide och ren dygd. Jag hoppas at den admonition är hos Eder öfwerflödig, såsom den det wäl tillförende hafwer betänkt: wet doch lickwäl at han icke skal löpa utan frucht af, utan winna hos Eder det rum som hennes liker hos hwar ärlig swensk man finnandes warder; hwad angår de solicitationer som Lillieström hafwer haft på Edra wägnar at andraga, hafwer iag mästedels upskutit till Edre lyckelige hemkomst, hwilken iag af hiertat önskar snart hända. Det som iag hos mig hafwer resolwerat, hoppas iag skall giöra Eder godt contentement: hwad härutinnan för ringa skedt är, det skall om Gud will, ärsättias wid Eder hemkomst, med meliorerande af Eder condition och stånd, så och andre märckelige beneficier och all particular nådes och estimes betygning uti alla före fallande occasioner. Jag för min Person begierer at j wille framhärda uti den underdånige devotion som iag tiltror Eder hafwa för min tienst och bästa, och befaller Eder här med i then högstas milda bekierm och förblifwer Eder altjd nådige
Christina.
Stockholm den 10. May 1646.

Gjörwell's transcript of the letter:

Wälborne, Högtärade Herr Fält-Marskalk.

Ehuruwäl jag hade högt åstundat, at Edre krafter hade efterlåtit Eder, at continuera kriget, och utföra detta wäsendet, som nu en rund tid förmedelst Eder försigtige conduite och stora valeur, med så stora, lyckeliga och miraculeuse progresser har warit af den Högste comblerat; men medan jag nogsamt har kunnat döma, så wäl af Edre skrifwelser, såsom andras berättelser, hwad ynkeligt tilstånd de stora travailler, utståndne i min Sal. Herr Faders, min och Fäderneslandsens tjenst, hafwa nu mera bragt Eder uti, så hafwer jag för denna gång icke längre kunnat neka Eder den längst begärde Dimission, och såsom den där med högste skäl och fog därtil har kunnat pretendera, och hwilken utan injustice ej hade kunnat utslås; derföre, på det at I härmed skulle beneficeras, hafwer jag affärdat Lillieström til Eder, med Eder fullkomliga Dimission, och Resolution på alla de saker, han in publicis haft at andraga: Wil förmoda, at alt til Eder contentement skal wara skedt. Detta bref hafwer jag fogat därhos, til en nådig taksägelse för de långliga trogna och flitiga tjenster, som af Eder bewiste äro, och önskar af hjertat, at den Högste täktes förhjelpa Eder med godt tilstånd hem i Fäderneslandet igen, och gifwa Eder den styrkan, at kunna assistera Wåre med Edra consilia; eftersom jag, för min Person, bär til Eder det förtroende, at I uti deßa beswärliga tider icke warden mig unfallande, så mycket Edra krafter det Eder tillåta, medan jag lefwer i den förhopning, at de Nåder, som Eder, af min Sal. Herr Fader, i så mångfaldig måtto bewiste äro, ännu i så friskt minne äro, at de Eder skola påminna den pligt, I mig skyldig ären, emedan Gud så har skickat, at jag den är, som nu mera endast lefwer efter hans död, hwilken I ären obligerad, at bewisa Eder skyldiga tro och taksamhet, hwarmed I obligeren mig, at continuera emot Eder den nåd, som I altid af min Herr Fader njutit hafwen, och hela werlden at convincera i den fattade opinion om Eder, som den där hafwer af begynnelsen bara sökt efter, at träda den rätta och sanna, dock af så trampade wägen til en solid och ren dygd. Jag hoppas, at den admonition är hos Eder öfwerflödig, såsom den det wäl tilförene hafwer betänkt; wet dock likwäl, at han icke skal löpa utan frugt af, utan winna hos Eder det rum, som hennes liker hos hwar ärlig Swensk Man finnande warder. Hwad angår de solicitationer, som Lillieström hafwer haft på Edra wägnar, at andraga, hafwer jag mästadels upskutit til Eder lyckeliga hemkomst, hwilken jag af hjertat önskar. Det, som jag hos mig hafwer resolverat, hoppas jag skal gjöra Eder god contentement; hwad häruti för ringa skedt är, det skal, om Gud wil, ärsättas wid Eder hemkomst med meliorerande af Eder condition och stånd, så ock andre märkeliga beneficier och al particular nådes och estimes betygning uti alla förefallande occasioner. Jag för min Person begärer, at I willen framhärda uti den underdåniga devotion, som jag tiltror Eder hafwa för min tjenst och bästa, och befaller Eder härmed i den Högstes milda beskärm, och förblifwer

Eder

altid nådiga

CHRISTINA.

Stockholm, d. 10 Maj 1646.

Modernised Swedish translation (my own; I tried my best):

Välborne högtärade Herr Feltmarskalk,
Fastän jag hade högt önskat att Er styrka skulle ha låtit Er fortsätta kriget och att utföra detta väsen, på grund av Ert försiktiga befäl och Er stora förmåga, med så stora, lyckliga och vidunderliga framgångar som nu i en rum tid har välsignats av den Högste, har jag dock nogsamt kunnat bedöma, såväl av Era skrivelser såsom av andras berättelser, vilket ynkligt tillstånd de stora besvär som uthärdats i min salige herr fars, min och fäderneslandets tjänst då förde Er i, har jag denna gång icke längre kunnat neka Er Ert längst begärda avsked. Och såsom Ni har kunnat göra anspråk därpå med högsta skäl och billighet, så kunde jag inte längre ha vägrat att ge det till Er utan orättvisa. Därför, så att Ni härmed skulle få beneficier, har jag expedierat herr Lillieström med detta fullkomliga avsked och den resolution angående alla de saker som han har haft at anföra offentligt; jag vill förmoda att allt skall vara skett till Er belåtenhet. Jag har fogat detta brev därhos för att ge en nådig tacksägelse för de långvariga och trogna tjänster som har bevisats av Er, och önskar jag med hela mitt hjärta att den Högste ville täckas att ge Er den styrkan att kunna hjälpa oss med Ert råd, eftersom jag for min del har det förtroende för Er, att Ni vill icke överge mig i dessa så besvärliga tider, så mycket Er styrcka tillåter detta, medan jag lever i förhoppningen att nåderna som bevisats till Er av min salige herr far i så många måtto, som är ännu så friskt i minnet, kommer att påminna Er om Er plikt gentemot mig. Dock Gud så har velat att jag är den som endast nu lever efter hans död, till vilken Ni är förpliktad att bevisa Er trohet och tacksamhet; varmed Ni förpliktar mig att fortsätta den nåd emot Er som Ni alltid njutit av min salige herr far, och att övertyga hela världen i den goda uppfattningen att Ni har strävat från tidens begynnelsen att tråda den rätta och sanna (dock sällan vandrade) väg av säker och ren dygd. Jag hoppas att denna förmaning är Er överflödig, såsom Ni har redan väl betänkt den. Jag vet ändå att den skall icke gå bort utan frukt, utan den skall vinna den plats inutom Er som någon ärlig svensk man inte kunde förneka. När det gäller de ansökningar som Lillieström har meddelat på Era vägnar, har jag mästedels uppskjutit dem till Er lyckliga hemkomst som jag önskar med hela mitt hjärta skall hända. Jag hoppas att det som jag har beslutat i mig kommer att tillfredsställa Er. Vad som häri är ringa skett, det skall, om Gud vill, ersättas vid Er hemkomst, med Ert tillstånds förbättring och din förmögenhet, och med andra märkliga beneficier och all speciella betygningar av min nåd och uppskattning såväl som i alla förefallande tillfälle. För min del begärar jag att Ni vill framhärda i den underdåniga undergivenhet som jag tilltror Ni har för min tjänst och bästa, och jag befaller Er härmed i den Högstes milda beskydd, och jag förblir Er alltid nådiga
Kristina
Stockholm den 10 maj 1646.

French translation (by Arckenholtz):

Noble & très-honoré Mr. le Felt-maréchal. Quoique j'eusse fort souhaité, que votre santé eût permis de garder le commandement des troupes & de continuer à pousser vigoureusement, jusqu'à la fin le grand ouvrage, que Dieu à béni, par le passé, de progrès si heureux & merveilleux, en se servant pour cela de votre sage conduite & de votre valeur extraordinaire: néanmoins, pouvant juger, tant par vos propres lettres, que par le rapport d'autres personnes, dans quel état pitoïable les grands travaux que vous avez supportés dans le service de feu Seigneur mon Père, aussi bien que dans le mien & celui de la Patrie, vous ont à la fin réduit: je ne puis me dispenser plus longtems de vous accorder la démission que vous m'avez demandée, & je vous l'accorde comme à une personne qui pouvoit y prétendre de bon droit & par de justes raisons, & à qui elle ne pouvoit qu'injustement être plus long-tems refusée. Je vous envoie donc Lillieström avec cette démission pleine & entière & une résolution sur tous les points qu'il a eu à produire en public. Présumant que le tout sera expédié à votre contentement, j'ai voulu y joindre cette lettre de ma main pour vous remercier gracieusement des longs, fidéles & assidus services que vous m'avez rendus, souhaitant de bon cœur que le Tout-puissant veuille vous ramener heureusement dans la Patrie & vous accorder des forces suffisantes pour assister nos conseils des vôtres, parceque j'ai cette confiance en vous, que vous ne voudriez pas vous en dispenser dans des conjonctures si délicates, autant que votre santé le pourra permettre. J'espére que les graces, que feu le Seigneur mon Père a répanduës si abondamment sur vous, auront fait sur votre cœur de si fortes impressions, qu'elles vous feront ressouvenir de votre devoir envers moi, puisque Dieu a voulu, qu'après sa mort je fusse l'unique à qui vous fussiez obligé de témoigner votre fidélité & votre gratitude. C'est aussi ce qui me portera à vous continuer la grace & les bienfaits du Roi Mon Père, & à confirmer tout le monde dans la bonne opinion qu'il a conçuë de vous, que vous avez de tout tems tâché de marcher dans le bon & le vrai sentier, quoique si peu batu, de la vertu pure & solide. Je crois que vous n'avez pas besoin de cette remontrance, connoissant déja par vous-même la justice & l'importance de tout ce qu'elle renferme. Elle ne sera pourtant sans pas fruit, & vous lui donnerez dans votre cœur la place que tout honnête Suédois ne pourroit lui refuser.

Quant aux sollicitations, dont Lillieström a eu commission de votre part en particulier, j'ai différé l'effèt de la plûpart jusqu'à votre heureuse arrivée, que j'attends avec impatience. J'espére que ce que j'ai résolu en moi-même, Vous contentera. Ce qu'il y manquera, sera ajouté à Votre retour par l'ammélioration de Votre condition & état, comme aussi par d'autres bienfaits éclatants & par le témoignage de mon estime toute particulière pour vous, quand les occasions s'en présenteront. Pour moi je ne vous demande que de continuer dans le devouëment très-humble que vous avez eu jusques ici pour mon service & pour mes intérêts: priant au reste le Tout-puissant qu'il vous ait dans sa sainte garde. Je suis toujours

Votre gracieuse

CHRISTINE.

à Stockholm, ce 10.

Mai 1646.

English translation (my own):

Well-Born and Highly Honoured Lord Field Marshal,

Although I would have strongly wished that your health would have made permitted you to keep command of the troops and to continue to push vigourously, until the end, the great work that God has blessed in the past with such happy and wonderful progress in making use of your wise conduct and your extraordinary valour for this purpose; nevertheless, being able to judge both by your own letters and by the report of other people in what pitiful state the great labours which you endured in the service of my late lord father, as well as in mine and that of the Fatherland have reduced you to in the end. I cannot dispense myself any longer from according you the dismissal that you have requested of me, and I accord it to you as to a person who could claim it with a good right and for just reasons, and to whom it could only unjustly be refused any longer.

I therefore send you Lillieström with this full and complete dismissal and a resolution on all the points that he has had to produce in public. Presuming that everything will be expedited to your contentment, I have wanted to attach this letter in my own hand to thank you graciously for the long, faithful and assiduous services that you have rendered to me, wishing with all my heart that the Almighty bring you back happily to the Fatherland and give you sufficient strength to assist Our advice from yours, because I have this confidence in you that you would not want to dispense with it in such delicate conjunctures, as much as your health will allow. I hope that the graces which my late lord father poured out so abundantly on you will have made such strong impressions on your heart that they will make you remember your duty towards me, as God has willed that, after his death, I was the only one to whom you were obliged to show your loyalty and gratitude. This is also what will lead me to continue the grace and benefits of the King my father to you, and to confirm everyone in the good opinion he had conceived of you, that you have always tried to walk the good and the true path, although so little beaten, of pure and solid virtue. I believe that you do not need this admonition, already knowing for yourself the justice and the importance of everything it contains. However, it will not be without fruit, and you will give it the place in your heart that no honest Swede could refuse it.

As for the solicitations which Lillieström has received from you in particular, I have deferred the effect of most of them until your happy arrival, which I await with impatience. I hope that what I have resolved within myself will content you. What is missing will be added to your return by the amelioration of your condition and state, as well as by other striking benefits and by the testimony of my very particular esteem for you, when the opportunities present themselves.  For myself, I only ask that you continue in the very humble devotion you have had up to now for my service and for my interests, praying to the Almighty that He have you in His holy guard. I am always

your gracious

Kristina.

Stockholm, May 10, 1646.

Above: Kristina.

Above: General Lennart Torstensson.

Kristina's letters to Princess Hedvig Sofia and Prince Karl of Sweden, dated January 31/February 1 (Old Style), 1688

Sources:

Konung Carl den XII:tes historia, volume 1, page 5, Jöran Andersson Nordberg, 1740

https://books.google.com/books?id=Z_lcAAAAcAAJ&newbks=1&newbks_redir=0&source=gbs_navlinks_s

Mémoires concernant Christine, volume 2, page 275, Johann Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=QUoVAAAAQAAJ&dq=Mémoires+concernant+Christine&source=gbs_book_similarbooks

The letters:

Ma chère Niéce,
La Reine votre Mère ne pouvoit me faire une amitié plus agréable que celle de me donner des marques de son souvenir par la charmante lettre, qu'elle vous a commandé de m'écrire. Je vous prie de l'assurer, que ma tendresse pour elle & pour vous ne céde pas à la sienne ni à la vôtre, & que je suis de tout mon cœur, ma chère Niéce,
Votre bonne Tante
CHRISTINE ALEXANDRA.
Rome 31. Jan. 1688.

...

Mon cher Neveu,
Je vous remercie de l'obligeante lettre que vous m'avez écrite, & suis ravie d'apprendre que vous promettez beaucoup de bonheur & de gloire à la Suède, par les beaux talens que Dieu a mis en votre personne. Je souhaite qu'il vous conserve, qu'il vous fasse croitre en vertu, en sagesse & en valeur pour vous rendre toûjours plus digne du Trône où vous êtes destiné, & que je puisse avoir un jour la joïe de vous voir & de vous embrasser, pour vous assurer que je suis avec beaucoup de sincérité & de tendresse, mon cher Neveu
Votre bonne Tante
CHRISTINE ALEXANDRA.
Rome 31. Jan. 1688.

Nordberg's transcript of the letter to Prince Karl (Arckenholtz had corrected Kristina's spelling):

MON CHER NEVEU.

Je vous remercie de l'obligeante lettre, que vous m'avez escrite, & suis rauie d'apprendre, que Vous promettez beaucoup de bonheur & de glorie à la Suede, par les beaux talents, que Dieu a mis en Votre personne. Je souhaitte qu'il Vous conserve, qu'il Vous fasse croître en Vertu, en sagesse, & en Valeur, pour Vous rendre toûjours plus digne du Throne où Vous êtes destiné, & que je puisse avoir un jour la joye de Vous voir & de Vous embrasser, pour Vous assûrer, que je suis avec beaucoup de sincerité & de tendresse

MON CHER NEVEU

Votre bonne Tante

CHRISTINE ALEXANDRE.

Rome d. 31. Ian.

1688

With modernised spelling:

Mon cher neveu,

Je vous remercie de l'obligeante lettre que vous m'avez écrite, et suis ravie d'apprendre que vous promettez beaucoup de bonheur et de gloire à la Suède par les beaux talents que Dieu a mis en votre personne. Je souhaite qu'il vous conserve, qu'il vous fasse croître en vertu, en sagesse, et en valeur, pour vous rendre toujours plus digne du trône où vous êtes destiné, et que je puisse avoir un jour la joie de vous voir et de vous embrasser, pour vous assurer que je suis avec beaucoup de sincérité et de tendresse,

mon cher neveu,

votre bonne tante

Christine Alexandre.

Rome, [le] 31 janvier 1688.

Swedish translations (my own):

Min kära niece,
Er mor drottningen kunde inte göra mig en behagligare vänskapsbetygelse än att ge mig märken av hennes minne genom det charmerande brev som hon beordrade Er att skriva till mig. Jag ber Er att försäkra henne att min ömhet för henne och för Er inte ger efter till henne eller Er, och att jag är av hela mitt hjärta, min kära niece,
Er goda tante
Kristina Alexandra.
Rom, den 31 januari 1688.

...

Min käre nevö,
Jag tackar Er för det vänliga brev som Ni skrev till mig, och jag är mycket glad att få veta att Ni lovar mycket glädje och ära till Sverige genom de vackra talanger som Gud har lagt i Er person. Jag hoppas att han bevarar Er, att han kommer att få Er att växa i dygd, i visdom och djärvhet för att göra Er värdigare av tronen där Ni är avsett, och att jag en dag får glädjen att se Er och att kyssa Er, för att försäkra Er att jag är med mycket uppriktighet och ömhet, min käre nevö,
Er goda tante
Kristina Alexandra.
Rom, den 31 januari 1688.

English translations (my own):

My dear niece,
The Queen your mother could not make me a more pleasant friendship than that of giving me marks of her memory by the charming letter which she ordered you to write to me. I beg you to assure her that my tenderness for her and for you does not yield to hers or yours, and that I am, with all my heart, my dear niece,
Your good aunt,
Kristina Alexandra
Rome, January 31, 1688

...

My dear nephew,
I thank you for the obliging letter which you wrote to me, and I am delighted to learn that you promise much happiness and glory to Sweden, by the beautiful talents that God has put in your person. I hope that He will keep you, that He will make you grow in virtue, in wisdom and in valour to make you always more worthy of the throne to which you are destined, and that I may one day have the joy of seeing you and kissing you, to assure you that I am, with much sincerity and tenderness, my dear nephew,
Your good aunt,
Kristina Alexandra
Rome, January 31, 1688.

Above: Kristina.

Above: Prince Karl and Princess Hedvig Sofia.

Above: The children's mother, Queen Ulrika Eleonora.

Kristina's letter to Count Palatine Johan Kasimir, dated February 25, 1639

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 4, Johan Arckenholtz, 1760, page 202

https://www.google.com/books/edition/Memoires_concernant_Christine_reine_de_S/UPnFuFNLSqkC?hl=en&gbpv=1&dq=Mémoires+concernant+Christine,+volume+4&printsec=frontcover

Kristina wrote this letter to her/his/their uncle, Count Palatine Johan Kasimir, to condole him on the death of his wife and Kristina's aunt, Princess Katarina, who had died in December 1638.

The letter:

Westerås 25. Febr. 1639.
Hochgeborner Fürst, Hochgëehrter hertzlieber Vetter,
Ew. Liebd. schreiben habe ich mit freuden bekommen, woraus vernehme Ew. L. gesundheit. Ich molestire Ew. L. gewiss all zu oft: jedoch habe ich nicht können unterlassen Ew. L. mit diesem meinen schreiben zu erkennen geben, dass ob ich schon weit von E. L. jetzo bin, so soll doch allezeit bey E. L. mein hertz seyn. Hoffe auch dass ich es nicht allein mit Worten, sondern auch mit Werken, mit der zeit, wills Gott, spüren lassen, und der treu und liebe, so meine, nunmehr in Gott ruhende, hertzliebe Base, an mir in ihr Tod bewiesen hat, an Ew. L. und euren vielgeliebten kindern will spüren lassen, und in der that verhoffe beweisen, dass ich diejenige bin, die Ew. L. beide um Ew. L. eigener tugenden halber, so wohl auch um meiner, nunmehr in Ruhe der Seeligen hochlöblicher gedächtnis lieber Basen willen, liebe und ehre. Ich kan Ew. L. nicht genugsam die grose treu und dienste vergelten, so Ew. L. seelige in Gott ruhende hertzliebe Gemahlin mir bewiesen hat, als eine rechte Vater-Schwester: nicht dass ich sage allein Vater-Schwester, sondern als eine natürliche Mutter. Derenthalber erbiete ich mich auf das höchste gegen Ew. L. sammt Ew. L. hertzvielgeliebte Kinder, und so viel mir möglich Ew. L. wiederum nicht zu vergessen.

Ew. L. schreiben mir dass H. C. in vierzehn tage nicht hat das fieber gehaht, welches mir von hertzen lieb ist. Gott erhalte ihn ferner in dieser betrübten gelegenheit, und dernach dem Vaterlande zum beistand. Ich vernehme auch aus Ew. L. schreiben, dass Ew. L. gerne wollen ihn bald zu sich kommen lassen, welches mir deucht ein guter rath zu seyn, dieweil mir gewisslich deucht, dass wir cum Rege Dano bellum gessuri sumus: welches wo es geschiehet, so wird es sicherlich gefahr seyn, dass er den so bald herkommen kan.

Der Hofmeister und Meister Benedictus Baaz haben eine reine controversia zusammen. Ich glaube nicht dass es etwas auf sich haben soll; doch kan es besser compescirt werden, wenn Ew. L. selber gegenwärtig seyn. Ich molestire Ew. L. all zu oft und will Ew. L. Gott dem allmächtigen befehlen. Ich versichere Ew. L. dass ich bin und allezeit bleibe, wie ich gewesen bin
Ew. Liebd.
Getreue Baas im todt
Christina Regina Sueciæ.

English translation (my own):

Västerås, February 25, 1639.

Well-Born Prince, Highly Honoured beloved Cousin,
I was delighted to receive Your Lovingness's letter, from which I presume Your Lovingness's health. I certainly do bother Your Lovingness too often; however, I could not refrain from showing Your Lovingness with this my letter that I am far from Your Lovingness now, so my heart should always be with Your Lovingness. I hope also that I don't do it alone with words, but also with works, with time, God willing, and the faithfulness and love that my dearly beloved aunt, now resting in God, has shown me unto her death, I want to let Your Lovingness and your beloved children feel, and indeed I hope to prove that I am the one who both loves and honours Your Lovingness for the sake of your own virtues, as well as for my sake, now in the calm of spiritual, highly praiseworthy memory. I cannot give Your Lovingness enough to reward the great loyalty and service that Your Lovingness has proved to me a dearly beloved wife, resting in God, as a true aunt; not that I only say aunt, but as a natural mother. Therefore I offer myself in the highest to Your Lovingness and Your Lovingness's dearly beloved children, and not to forget Your Lovingness as much as possible.

Your Lovingness writes to me that Duke Karl has not had the fever in fourteen days, which is dear to my heart. God preserve him too in this depressing situation, and thus to assist the Fatherland. I also suppose from Your Lovingness's letter that Your Lovingness would like to let him come here soon, which seems to me to be a good advice, while I surely think that we are waging war with the King of Denmark; whichever happens, it will certainly be a risk that he can come here soon.

The Court Steward and Master Benedictus Baaz are having a real quarrel together. I don't think there should be anything; but it can be better made up for if Your Lovingness yourself is present. I bother Your Lovingness all too often and commend Your Lovingness to God Almighty. I assure Your Lovingness that I am and always remain as I have been
faithful to Your Lovingness unto death
Kristina, Queen of Sweden.

Above: Kristina.

Above: Johan Kasimir.

Above: Princess Katarina.

Kristina's memories of her/his/their father

Sources:

Mémoires concernant Christine, volume 3 (La vie de la Reine Christine faite par elle-meme; dediée a Dieu, chapter 5), Johan Arckenholtz, 1759

https://books.google.com/books?id=j7xfAAAAcAAJ&dq=johan+arckenholtz&source=gbs_book_similarbooks

Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, page 35, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760

https://litteraturbanken.se/författare/Kristina/titlar/ChristinasArbeten1/sida/35/faksimil

Kristina: Brev och skrifter, edited by Marie Louise Renata Rodén, translated by Cecilia Huldt and Viveca Melander, published by Svenska Akademien, 2006

https://www.svenskaakademien.se/sites/default/files/kristina.pdf

Although she/he/they was not yet six when Gustav Adolf was killed, Kristina still had some memories of him, and years later in her/his/their unfinished autobiography, and with supplemental details from the adults that were told to her/him/them growing up, she/he/they wrote down these few memories of the father she/he/they barely knew. Uploaded in honour of Father's Day 2020.

Kristina's memories:

Les prèmieres années de mon enfance n'eurent rien de remarquable, sinon une maladie mortelle, qui me vint pendant un voyage que le Roi fit aux Mines. On lui expédia un Courier pour lui apprendre mon mal. Il fit une diligence si extraordinaire pour se rendre auprès de moi, qu'il arriva en vingt-quatre heures; ce qu'un Courier n'a jamais fait. Il me trouva aux abois, et en parut inconsolable; mais enfin je guéris, et il en témoigna une joye proportionnée à sa douleur. Il en fit chanter le Te Deum.

Depuis, le Roi me mena dans son voyage avec lui jusques à Calmar, où il arriver, et me mit à une petite épreuve, qui augmenta fort son amitié pour moi. Je n'avois pas encore deux ans quand il arriva à Calmar. On douta s'il falloit faire les salves de la garnison et des canons de la Forteresse pour le saluer selon la coutume, à cause que l'on craignoit de faire peur à un Enfant de l'importance dont j'étois; et pour ne manquer en rien, le Gouverneur de la Place lui demanda l'ordre. Le Roi, après avoir balancé un peu, dit faites, tirez; elle est fille d'un soldat, il faut qu'elle s'y accoutume. Cela fut fait, on fit la salve dans les formes. J'étois avec la Reine dans son carosse, et au-lieu d'un être épouvantée, comme sont les autres enfans à un âge si tendre, je riois et battois des mains; et ne sachant pas encore parler, je témoignois, comme je pouvois, ma joye par toutes les marques que pouvoit donner un enfant de mon âge, ordonnant à ma mode qu'on tirât encore davantage. Cette petite rencontre augmenta beaucoup la tendresse du Roi pour moi; car il espéra que j'étois née intrépide comme lui.

Depuis, il me menoit toujours avec lui pour voir ses revues quand il les faisoit de ses troupes, et par-tout je lui donnois des marques de courage, telles qu'en un âge si tendre il pouvoit exiger d'un Enfant qui ne parloit encore qu'avec peine. Il prenoit plaisir à badiner avec moi, il me disoit: Allez, laissez-moi faire: je vous menerai un jour en des lieux où vous aurez contentement. Mais pour mon malheur la mort l'empêcha de me tenir parole, et je n'eus pas le bonheur de faire mon apprentissage sous un si bon Maître.

Quand il partit, j'étois un peu plus grande, et on m'avoit appris un petit compliment qui je devois lui réciter; mais comme il étoit si occupé qu'il ne pouvoit s'amuser à moi, voyant qu'il ne me donnoit pas audience, je le tirai par son buffle et le fis tourner vers moi. Quand il m'apperçut, il me prit entre ses bras et m'embrassa, et ne put retenir ses larmes, à ce que m'ont dit les personnes qui s'y trouverent présentes. Ils m'ont assuré aussi que lorsqu'il partit, je pleurai si fort durant trois jours entiers sans interruption, que cela me causa un si grand mal d'yeux, que je faillis d'en perdre la vue que j'avois extrêmement foible, aussi-bien que le Roi mon Pere. On prit mes larmes pour de mauvais augures, d'autant plus que naturellement je pleurois peu et rarement.

Swedish translation (by Gjörwell):

De första åren af min barndom woro af intet märkwärdiga, om ej en dödelig sjukdom, som jag fick under det, Konungen gjorde en resa til Bergslagen. Man affärdade genast härom en enspännare til Konungen, som med en så owanlig skyndsamhet for tilbaka, för at råka mig, at han återkom inom et dygn, hwilket en enspännare aldrig gjort. Han fant mig på det yttersta och syntes deröfwer otröstelig; men änteligen så frisknade jag igen, och han betygade då en glädje, som war lika så stor, som hans nyß föregående sorg. Han lät ock sjunga derföre: O GUD! wi lofwe Dig. Sedan tog Konungen mig med sig på en resa ända til Calmar, dit han ankom och satte mig på et litet prof, som förökade mycket hans wänskap för mig. Jag hade ej ännu fyllt mina twå år, då han kom til Calmar, och man war i owißhet, huruwida man borde låta besätningen gifwa salfwor utur handgewären och loßa styckeskott från Slottet, för at efter wanligheten lyckönska Konungens ankomst, efter man befarade, at skräma et barn af den angelägenhet, som jag war. För at intet begå något fel härutinnan, begärde Ståthållaren at få befallning, hwad han skulle gjöra. Konungen, sedan han litet betänkt sig, sade: Låt skjuta, hon är en Soldats Dotter, hon måste wänja sig derwid. Det skedde, och man skjöt på wanligit sätt. Jag war hos Drotningen i hennes wagn, och i stället för at blifwa rädd, som andra barn wid den späda ålder, skrattade jag och slog ihop händerna; och, kunnande ännu intet tala, betygade jag min glädje med alla de tekn, som et barn wid mina år kunde gifwa, och befalte på mit lilla sätt, at man skulle skjuta om igen. Denna lilla händelsen ökade mycket Konungens kärlek för mig, ty han hoppades, at jag war född så oförskräkt, som han. Ifrån den tiden tog han mig altid med sig på sina mönstringar, och allestädes wiste jag de tekn til mod och hurtighet, som han kunde begära af et barn, som ej ännu talade utan swårighet. Det roade honom at leka med mig, och sade han: Låt mig få råda, jag skal wäl en gång föra Dig på de ställen, hwarest Du skal blifwa förnögd. Men til min olycka hindrade döden honom, at hålla ord, och jag hade ej den lyckan, at lära krigskonsten af en så stor Mästare. När han reste bort, hade jag blifwit något större, och man hade lärt mig några ord, hwarmed jag skulle taga afsked utaf honom; men som han war så syßelsatt, at han ej hade tid med mig, och jag såg, at han intet wille höra på mig, tog jag honom i köllerten och wände honom om til mig. Då han blef mig warse, tog han mig up i famnen och kunde intet hålla sig ifrån tårar, såsom de personer berättat mig, hwilka då woro tilstädes. De hafwa också försäkrat mig, at när han reste bort, gret jag så häftigt i tre hela dagar, och fick derutaf så ondt i ögonen, at jag så när förlorat synen, hwilken jag, äfwen som Konungen, min Fader, hade ganska swag. Man ansåg mina tårar så mycket mera för elaka tekn, som jag af mig sjelf gret litet och sällan.

Swedish translations (by Celia Huldt):

Under de första åren av min barndom inträffade ingenting anmärkningsvärt förutom att jag drabbades av en dödlig sjukdom medan kungen var på resa i Bergslagen. Man sände ett särskilt bud efter kungen för att underrätta honom om min sjukdom. Han fick så bråttom tillbaka att han var framme på ett dygn, vilket någon kurir aldrig har klarat. Där fann han mig på mitt yttersta och syntes otröstlig. Men jag tillfrisknade till slut, och då var hans glädje lika stor som sorgen hade varit. Som tack lät han framföra Te Deum.

Därefter tog kungen mig med på sin resa till Kalmar. Vid ankomsten utsatte han mig för ett litet prov som mycket stärkte hans kärlek till mig. Jag hade ännu inte fyllt två år när han anlände till Kalmar. Man tvekade om det lämpliga i att skjuta salut från garnisonen och från kanonerna på slottet för att hälsa honom på sedvanligt vis, eftersom man var rädd att skrämma ett barn som var så betydelsefullt som jag. För att inte begå något misstag bad landshövdingen om order. Kungen svarade efter att ha funderat: »Gör så, skjut. Hon är dotter till en soldat, hon måste vänja sig.« Så skedde också, man sköt regelrätt salut. Jag satt med drottningen i hennes vagn. I stället för att bli skrämd som andra barn i så späd ålder skrattade jag och klappade i händerna, och eftersom jag ännu inte kunde tala visade jag min glädje efter förmåga, med alla de medel som ett barn i min ålder har tillgång till, och befallde på mitt eget sätt att skjutandet skulle fortsätta. Denna lilla händelse ökade mycket kungens ömhet för mig, ty han hoppades att jag var född orädd som han.

Därefter tog han mig alltid med sig när han inspekterade sina trupper, och överallt visade jag så mycket mod som han kunde kräva av ett litet barn som ännu knappt kunde tala. Han brukade skämta med mig och säga: »Seså, kom nu, en dag skall jag ta dig med till ställen som du kommer att tycka om.« Men till min olycka hindrade döden honom från att hålla sitt ord till mig, och jag fick inte lyckan att gå i lära hos en så stor mästare.

När han reste var jag något äldre. Jag hade övat in ett litet tal som jag skulle framföra, men eftersom han var så upptagen att han inte hade tid att leka med mig och jag såg att han inte ägnade mig någon uppmärksamhet, ryckte jag honom i vapenrocken så att han måste vända sig mot mig. När han upptäckte mig tog han mig i famnen och kysste mig utan att kunna hålla tårarna tillbaka, enligt vad som har berättats mig av personer som var med. De har också försäkrat att jag, när han hade rest, oavbrutet grät så häftigt i tre hela dagar utan avbrott att jag fick svåra problem med ögonen och höll på att förlora synen. Jag hade redan mycket dålig syn, precis som min far kungen. Man uppfattade mina tårar som ett dåligt förebud, i synnerhet som jag vanligtvis grät litet och sällan.

English translations (my own):

The first years of my childhood were nothing remarkable except a deadly illness that came to me during a trip the King made to see the mines. A courier was sent to him to tell him of my illness. He was so diligent in coming to see me that he arrived within a day, which a courier has never done. He found me at my last hour, and seemed inconsolable; but at last I recovered, and he showed a joy equal in proportion to his pain. He had a Te Deum sung.

Then the King took me with him on his trip to Kalmar. Upon arrival, he subjected me to a little test which greatly strengthened his love for me. I was not yet two years old when we went to Kalmar. One man was hesitant about shooting the salute from the garrison and from the cannons at the castle to greet him in the usual way, as he was afraid of frightenimg a child as important as I was. To make no mistake, the governor asked for the orders. After thinking, the King answered: "Go on, shoot. She is the daughter of a soldier and she must get used to it." I was with the Queen in her carriage, and instead of being frightened like any other child, I laughed and clapped my hands; not being able as yet to speak, I expressed my joy as well as I could in my fashion, gesturing that they should fire again. This little event increased the King's tenderness for me; he hoped I was born as intrepid as himself.

Since then, he always took me with him to review the troops, and everywhere I gave him marks of courage, such that at such a tender age he could expect from a child who did not yet speak and still with difficulty. He took pleasure in playing with me, he said to me: "Someday I will take you to places that will delight you." But, to my misfortune, death prevented him from keeping his word, and I never had the good fortune to study under such a good master.

When he left, I was a little older, and I was taught a little compliment to recite to him; but he was so busy that he did not notice me. Seeing that he was not giving me his attention, I pulled on his buffcoat and made him turn towards me. When he saw me, he took me in his arms and kissed me, and could not restrain his tears, as I was told by the people who were present. They also told me that when he left, I cried so hard for three whole days without stopping that it caused me problems with my eyes, and I almost lost my eyesight, which was very weak as well as that of the King, my father. My tears were taken as a bad omen, especially since I usually cried little and rarely.

Above: Kristina as a toddler with Gustav Adolf, painted together by Jakob Heinrich Elbfas in circa 1630.

Kristina's letter to Johan Oxenstierna, dated January 9/19, 1647

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=100&q=Christina&lang=en&mode=comfort&rows=10&id=bsb00056723_00265_dok0115

The letter:

Vij hafve, grefve Johan Oxenstierna, fådt Nr. 93, theraf vij, näst then af Eder gjordhe uthförlige relation öfver thet som i fridztractaten opå våre till Eder, särdeles af den 19 septembris och den 7 novembris, gångne ordrer till ofvanskrefvne dato var passerat och then excuse I giöre af Edert thervidh fördhe procedere och consilier, förnimme thet I befahre som hadhe vij fattat om Edert comportement och thervidh fördhe actioner nogon ovillje eller vidrig opinion, effter som the Frantzösiske plenipotentieradhe eij heller hafve thermedh varit tillfridz. Såsom vij nu af thette och förre Edre bref till oss medh nåder förspörje Edert försichtige, flitige och alfvarsamme procedere uthi thenne höge och svare commissionen, förrättad af Eder till vår och rijkzens märckelige tjänst och reputation, altså hafve vij i synnerheet ett gott åthnöije öfver thet I nu i desse sidst förslutne monader hafve tracterat och i fridztractaten negotierat, så att I icke behöfve att vara bekymbradhe som drogo vij thertill nogot misshagh heller att tvifle om vår beständige gunst emooth Eder. Vij försij oss ähn ytterligare till Eder att I thenne Eder intention och propos insistere, tagandes i godh acht vår och rijkzens tjänst och dervidh icke låtandes vår och rijkzens respect och högheet falla. Vij tvifle och intet att Eder collega h. Salvius medh Eder till samme scopum cooperandes och alt hvadh skiähl ähr sigh accommoderandes varder.

Above: Kristina.

Above: Johan Oxenstierna.

Edict signed by Kristina's regency council, dated February 22, 1638

Source:

http://kaino.kotus.fi/korpus/vks/meta/lait/as1600_rdf.xml

The edict:

Kuningallisen Maytt:in PLACATI, Tijondist eli Kymmenexist.

ME Christina / Jumalan armost / Ruotzin / Götein ja Wendein walittu Drotningi ja Periförstinna / Suuriförstinna Suomehen / Hertuinna Estijn ja Carelijn / Frökinä ylitzen Ingerin maan etc. Teemme tiettäwäxi / että waicka Kirckotijondit täsä meidän Waldakunnas Ruotzis / owat aina sijtä ajast / cuin Paawin oppi tästä ensin pois saatettin / ja se puhdas Ewangeljumin oppi jällens sisältuotin / ollet yxi erinomainen wälikappale / josta Papit / Erinomaisest Pijspat / Superintendendit / Kirkoherrat Caupungeis / ja yxi hywä osa enimmäst maalla / sittecuin Academiat / Schoulut / Hospitalit ja Waiwasten Huonet; nin myös Duomio Kirkot ja muut owat ylöspidetyt / saanet heidän maxons / Wijna ja Oblati jywät pidetyt / ja caicki nämät tullut raketuxi ja ylöspidetyxi / ja mitä sijtä ylitze jänyt on / see ombi Waldakunnan Sotawäen ylöspitämisexi pandu ja muihin sen suurin tarpeisijn: mutta on nytt edespäin löytty pitkästä ajasta / cuinga nee Samat tijondit wuosi wuodelda toinen toisens jälken / Caickinaisten säätyin personailda / moninaisen warjon alla / owat nijn wähetyt / että sen sian cuin samast Tijondist ennen ja nin cauwan cuin Paawin hapatoxest wielä jotkut säteet olit Ihmisten sydämis / tuli yxi merkilinen summa jyviä / nyt tule näpiäst wähä sen suhten / mutta yxi edeswätä hänen Privilegiumins eli wapaudens jota eij hän oikein / waan wärin ymmärrä ja nautitze / see toinen teke jälken ilman Privilegiumit / colmas eij yhtän oikeutta tiedä edeswetä / mutta otta pois ja sala omast tahdostans / laimin lyöden mitä Jumalan ja Mailmalinen Laki sijtä waati / josta sijs tapahtu / että jolla Papit ja muut sillä muoto pidäis ylöspidetämän / poispuuttu ja ombi wähembi / nin ettei sen cansa taita edestulla / mutta mitä puuttu / see pitä muista Crunun rändyist otettaman.

Nincuin nyt meidän Rackat Herrat Isojsät ja Isämme molemat corkimmas muistos olewaiset / merkiten sencaldaiset petoxet / owat moninaisi ordningeita / näitä poisestäxens tehdä andanet / on myös monis Herranpäiwis / mutta erinomaisest nijsä cuin Linköpingis A. 1600. ja Norköpingis A. 1604. owat pidetyt / päättänet ja asettanet / että nee petoxet pidäis pois toimitettaman / ja itzekukin järjestäns tekemän mitä oikeus on; mutta sencaldainen waicka see ensin alusa jongun hyödytyxen teki / on pysynyt wähän aika / ja jällens ajan pitudella tullut endiseen pahaan tapaan. Sentähden me olemma ottanet tämän juuri hywin ajatellaxem / millä tawalla caicki tämä mahdais nijn paratta ja ojetta että see seisowainen olis / olemme muistuttanet itzecullakin säädylle näillä nyt hywin pidetyillä Herran päiwillä / ottanet heidän hywän ajatuxens ja swosions / ja wiimein sen ylitzen asettanet ja päättänet / nincuin me täsä asetamme ja päätämme / jälken seurawaiset Articlit.

I. Pitä caicki Grefwit / Frijherrat / Rijddarit ja wapat nautitzeman ja pitämän heidän Linnoisans ja istunda Kartanoisans / nin myös nijsä Taloisa ja Torpeis / jotca raketut owat / eli raketa taitan / sencaldaisten heidän istunda cartanoitens omasutten sisällä / wapauden nijstä cahdesta osasta cuin Kirkon Tijondi aittan tehtämän pidäis / clarin Buockstawin jälken Adelitten privilegiumis. Sitten jos joku Adelsmies löyttäis joca wanhudesta eli erinomaisella kirialla taita näyttä sencaldaisen wapauden usemitten Cartanoitten päälle; eli joku muu mies on saanut ja edeswetäpi / erinomaisen wapauden edesmenneildä Kuningoilda / see machta sitä wapautta oikiudella nautita. Kirkoherrat heidän pappiloisans / jotka hee itze brukawat ja omalla wäelläns ja juhdillans teettäwät / nijn myös nee pappein maat joisa hee itze asuwat / eli Kappalainen / owat wapaat.

II. Mutta että me näemme ja ymmärämme / että saman Adelin privilegiumin eli wapauden oikiast vlgostoimituxest wärät luulot tulewat / sentähden me olemme hywäxi löytänet sijtä vlgostoimitta / ja sen cansa wältä meidhän ja Crunun wahingo / nijn myös ettei jotain tehdäis Adelein privilegiumi wastan: erinomaisest että molemin puolin tiettäis cutka Taloit ja Torpit rajain ja määräin wapauden alla ymmarretän / nimittäin:

1. Itze istunda Kartanot jotca owat brukatut ennen Ridderskapild ja Adeleild / nyt eli tästäedes / ja erinomaisten syiden tähden ylösotetta eli brukatta taitan / nin cauwas cuin heidän omaisudens ja brukins vlottu / eli hee sen muille owat arrenderanet.

2. Se kylä josa istunda kartano maka / ja ne Taloit jotca samain Adelsmiesten omat owat samas kyläs / heiden torpeins cansa wanhast eli vdest rakettuiden / nin monda cuin saman kylän oikeitten rajain ja pijrin / eli jongunlaisen kylän eroituxen sisälkäsitettyt owat / ja ennen nimitettyn Riddarskapin omat owat / eli laillisell saamisell woitta taitan.

III. Caicki muut jotca eij sijnä ensimäises punctis ole ylöslueteldut eli nimitettyt / olcon se

1. Adeli nijsä Kylisä / Kartanoisa / Maisa ja Torpeisa / jotca wanhast owat ollet heiden Istunda kartanoistans ulosajdatut / Rajain ia Määräin / eli jongun lailisen Kylän eroituxen cansa itzestens eroitetut / eli mutoin eij ole mitän heidän cansans tekemist / mutta muitten Taloin cautta owat sijhen ostetut / waihetetut eli muutoin tullet; sitten myös ne Perindö ja omat Kartanot / jotca he vlkona Rajasta ja märästä taika itze / eli puolexi brukata andawat / ja sixi colmannexi ne förläning ia Tildeelningi Taloit jotca yhdell eli toisell owat / waika hän itze nijtä brukais ia sen oikiudell tehdä taidais.

2. Meiden ia Crunun omaiset Hoff eli muut Palweliat joco he owat josakusa merkilises palweluxes eli ennen owat Palwellet / jotca eij jongun erinomaisen privilegiumin cansa taida itzens wapahaxi osotta / nijn ylimäiset cuin alimaiset / ilman yhtäkän eroitust; nincuin me myös täsä tahdomme nimittä sota Officerit / Foudit / Arrendatorit / Vnderlagmannit / Duomarit / Skrifwarit / Nimitös ia Neliennes Kulmamiehet / Foudinmiehet / Ryttärit ia Soldatit.

3. Kirko Herrat heiden omista Kirkon maistans joita eij hee itze bruka / eijkä oma wäkens päällä pidä / mutta andawat muilda brukatta / Taloinpoild eli muilda / Kappalaiset vlosotetut / nijn myös caiki muut Papit heiden omist werolisist eli muista taloistans / jotca hee eli heiden Waimons omistawat / eli wapaudella Esiwallan suosiost eli mutoin weron oikeuden alla / joco ne siis itze ioco muilda brukatan.

4. Borgarit Caupungeist.

5. Adelein Landbofougdit ia muut palweliat.

6. Sijtä yxikertaisest Cansast nin hyfwin wero cuin Crunun ia Frelsi Taloinpojat / nijn hyfwin wahwa Asuinda cuin Palkamies / ia caiki muut cuin jotakin pellon bruki pitäwät / pitä ilman ychdetäkän wastahakoisutta vlgostekemän oikett kymmenexet caikinaist Jyfwist / Rukist / Ohrist / Nisuist / Cauroist / Herneist / Pawuist etc. Caickinaisist sen jälken cuin Jumala wuoden tulon anda / nijn hyfwin caikist huhdist cuin pellon brukist / nin hywin siitä maast ia metzäst cuin jocu palkan edest eli wuorol ottanut on / nijncuin siijtäkin cuin hän itze omista ia asu.

IV. Että nyt tämän cansa sijtä selkiämäst mahdais käydä / nin pitä Borgarit Caupungeis joilla peldoja alla maka / sitten pitäjän miehet nijsä maacunnis / joisa taitan Waunuil eli Rattail Kirkon tygö tulla / ilman wijwytöst andaman sielä ylös panna yhden eli caxi tijondi ajtta ia lato / johon kymmenexet kaikinaisist Jyfwist olkein ja caikein cansa taitan sisälle wiedä / ja sielä Crunun tarpexi tapetan ja pannan Kirkon aittan:

hyfwin ymmärtäden / ett coska Elo on ylösleikattu ja wielä pellolla on / sijtä vlos luetan / nijldä miehildä cuin me eli Maan Herra meiden puolestam sijhen asetta / Kirkon Cuusimiesten cansa / joca kymmenes jalalinen eli sitomus / josta Kirkoherra silloin cochta saa colmannen osan ja wiedän pappilan / mutta ne caxi osa jätetän Crunulle / ia ajallans sisälle wieden Kirkon Laton / josta Taloinpoika ennen nimitetty caxi osa tappa eli tappa anda / ja ne sitten Kirkon aittan sisälle wiepi / mutta oliet otta Taloinpoika takaperin.

Ja pitä Kirkoherran awulisen oleman nijlle asetetuille ja Cuusimiehille caikis nijs cuin mahdollinen on / hän taita ja hänen wirkans myötä anda.

V. Nijsä muisa maanpaikoisa / cusa eij tiet myötä anna waunuil eli Rattaill Kirkon tygö tulla / Eli cusa myös ennen nimityt tijondi huonet eij taita nijn pikaisest walmix saada eli ylösraketta / siellä pitä oleman asetetut / eli Foudi / Nimitös eli Neliennes Culmamies / ynnä Kirkoncuusimiesten cansa / vlosluetan pellolla / nin cuin edellises Artiklisz seiso / joca kymmenes jalalinen eli sitomus / ja nin vskolisest ja oikein / cuin he sen wannotulla walalla tachdoisit todista / coettella ja ajatella cuinga palio sijtä tulla taidais / coska taloinpoika eli see cuin pitä kymmenexet vlos tekemen / sisälle wie nijn hyfwin Kirkoherran cuin ne muut kymmenet [!] jalaliset ja sitomuxet / ne sielä yhdesä tappawat / ja Jyfwät cuin sijt lange / caxiosa wiewät Kirkon aittan / colmannen KirkoHerrall / nijncuin tapa on / ainoastans että KirkoHerran pitä oleman welkapään / andaman ja tekemän Kihlakunnan eli tijondi Foudeil ojennuxen / nijn että Kircko tijondi ia colmas osa oikein wasta toinen toistans.

VI. Että nijncuin Kihlacunnan Foudeil / KirkoHerral ja Kirkon Cuusimiehillä pitä itze cullakin oleman / erinomainen lucku ia awain: Nijn pitä myös caicki jakamus tijondist / nijn hyfwin sisäll pannes cuin vlgos ottais Kirkon Aitast / tapachtuman caickein nijden / eli jos Kihlakunnan eli tijondi Foudil jocu lailinen este on / nijn Nimitzmiehen läsnä olles / pyhityll mitall / sullomata / lijkuttamat / mutta cuitengin sisälpannes caxi Vplandin fati eli caxi Suomen kappa annetan kukuxi / ja joca tynnyrin catomisexi.

VII. Caiken tijondin ylitzen cuin nijn sisäl tule / pitä techtämän cahdet Lengdit / joisa caikein Nimet owat / cuinga palion he owat sisäll tuoda andanet / joista KirkoHerra pitä yhden Lengdin itzellens edespäin ojennuxexi / mutta sen toisen Kihlakunnan Fuodill [!] eli Arrendatorill käten anda.

VIII. Että nyt Sarnawirka enimitten heiden ylöspitämisens ja maxons saawat Kymmenixist / nijn on oikein ja cochtuus että Kirkoherrat neuwowat heidän Sanans cuulioit tekemän oikiat Kymmenexet / ja ninquin edellä sanottu on / sen wilpittömän ja täydelisen vlgostekemisen päälle pitämen wisun pääl catzelemuxen: jonga tähden / paitzi sijtä että Prowastin käräjät wuosittain o[i]kiall ajall pitä pidettämän / pitä papit / nin pian cuin tijondi lengdit on walmit ja puhtaxi kiriotettut / sen saman pitäjän tuwasta (eli Kirkon mäellä) heiden edesäns ylöslukeman / senpäälle että caiki machdaisit tietä / mitä kymmenexi yxi eli toinen ombi andanut / ja jos jocu petos olis techty / sencaldaist heiden vskolisudens puolest tietä andaman. Sala jocu hänen Kylänmiehens cansa eli jocu muu / ja hänen petoxens sitten tule ilmei / nijn wetäkän nijn palion sacko / cuin hän sillä waitolemisellans salanut on.

IX. Jos jocu Adeleist ricko tamän meidän Käskym / nin pitä Foudin eli Arrendatorin Maanherral sen andaman tietä / joca asian wisust pitä andaman tutkia / ia jos jocu Adeleist / tällä muodolla löytän Wikapääxi / sitä sijs anda newoa / itzens ojendaman asiasans / ja tekemän Crunull hänen cochtulisen oikeudens täydelisest. Mutta jos jocu eij itzens mielelläns sencaldaisen neuwon jälken laita / nin pitä MaanHerran sijnä Hoffrätisä jonga alla sama Adelsmies on Asuwainen / andaman asian edes canda ja lailisest Duomitta jos hän muutoin meidän Arbitral rangaistost wältä tachto / jos täsä jotakin vnhotetan. Jos jocu wapatoinmies sala kymmenexet / hänen pitä joca Jyfwäspannin edest cuin hän sillä muoto salannut eli pettänyt on / maxaman ensimäisell eräll colme spanni / ja toisell cuusi spanni / colmanell yhdexän / jos hän tule vsemmin edes / ja hän on Crunun eli Adelin palwelia nijn mistakan palweluxens ja taloins / jos hän on ilman palwelust eli taloinpoika / nijn wijsatan pois Kihlakunnast / ja eij kumbikan ole mies sitä parambi. Nijn pitä mös samat sacko Jyfwät / Kihlakunnan Foudit cochta vlos ottaman / Josta Crunu toisen puolen saaman pitä / mutta se toinen puoli jaettan kihlakunnan eli tijondi Foudin / KirkoHerran ja Kirkon cuusi miesten wälillä colmen osan.

Me keskemme sijs tämön [!] cansa / caikia meiden Officerareita / palwelioit ja alimmaisi mistä tilast ne olla taitawat / joille tämän jollakin muoto tule / että hee laittawat itzens tämän meiden Asetoxem jelken / ottawat waarin caikest wahingost / ettei hee tee eijkä salli tehtä tätä wastan / sen Rangaistoxen puolest cuin täsä nimitetty on. Erinomaisest käskemme meiden MaanHerrojam ja käskyläisiä ynnä KirkoHerrain cansa / että tämä meiden asetuxem ja ordningim joca wuosi ychden kerran ja erinomaist coska Jyfwäin Kymmenexet pitä vloskäymän / ylösluetan ja ilmoitetan Caupungeisa ia Maan Kylisä / ettei jocu hänen tietämättömyttäns taidais edeswetä / ja että hee sen ylitzen Kätens pitäwät / nincuin hee sen tahto meiden edesäm wastata / ja meiden rangastoxem ja wihamme alla käydä. Sixi suuremmaxi wachwudexi / ombi tämä meidän Secretilläm ja meiden ynnä Ruotzin Waldacunnan Respectiva edes seisojain ja hallitziain alla kirioituxell wachwistettu annettu Stockholmis / sinä 22 Februarij Anno 1638.

Gabriel Oxenstierna Gustafwin poika / Ruotzin Rijkin Drotzi.

Jacobus De La Gardie R. R. Marski.

Carl Gyldenhielm R. R. Admirali

Axel Oxenstierna R. R. Cantzleri

Gabriel Oxenstierna / Frijherra Mörbyhyn ja Lindholman / R. R. Skattmestari.

Above: Kristina.

Kristina's schoolbook, "En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga", year 1634

Sources:

https://litteraturbanken.se/författare/BureusJ/titlar/EnNyttighBok/sida/III/faksimil

Christina, Queen of Sweden (1966), published by Nationalmuseum Stockholm

This book, "En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga", or, "A Useful Book on the Rule of Kings and Chieftains", was published by the court librarian Johannes Bureus in 1634, and although this is probably not the copy that Kristina owned, it is known that she/he/they read the book for learning about politics and governing, all in preparation for her/his/their eighteenth birthday when she/he/they would be declared an adult and ready to rule in fact as well as in name. The book was produced from a now lost manuscript discovered by Johan Skytte and which probably originated from the Vadstena nunnery. Kristina's father Gustav Adolf took a great interest in the discovery, and sometime before 1621 he commissioned Bureus to arrange the text and publish it as a book and later instructed Johannes Matthiæ to use this book in Kristina's lessons. The book was published in Old Swedish, so the language would already have been a little bit archaic by Kristina's time, but not very much; and a Latin translation was published in 1669 by Johannes Schefferus.

The book includes this dedication to Kristina:

Den Stormächtigeste Högborne Förstinna och Fröken / Fröken Christina medh Gudz Nådhe / Sweriges / Göthes och Wendes vtkoradhe Drottning och Arfförstinna / Storförstinna til Finland / Hertighinna vthi Estland och Carelen / Fröken vtöfuer Jngermanland / etc.

Mijn alrenådigheste Drottning och Fröken /

På thet vnderdånigeste och ödmiukligheste
Dedicerat och offererat.

And a letter immediately after:

Stormächtigeste Höghborne Förstinna och Fröken / alrenådigeste Drottning.

Edhers Majestet gifver iagh vti vnderdånigheet på thet ödhmiukelighaste tilkänna / at dädh första sinne som E. M. salige älskelige Herfadher / den Store Konung Gustaf Adolf / höglofligh i åminnelse / min alernådigeste Herre etc. hadhe igenomläset denna närwarande Boken om Styrelse Konnunga och Höffdinga / nögdes hon H. K. M. strax / och så wäl behaghadhes / at H. K. M. henne då och sedhan som oftast / för sijne fultrogne Män Rijksens Herrar och andra / icke vtan merkeligh berömelse och loford nämna kunde etc. Och vtlofvade några resor / At där H. K. M. kunde komma til roligheet / wille H. K. M. medh Gudz nådige bistånd och tilhielp / ibland annat / så låta skipa och ordna om Skolorne vti hela Rijket / at denne Boken / och särdeles den Andra Balken / som här börias på 13 Bladhet och lyktas på dädh 40de skulle medh flijt Barnomen föreläsen warda / i den stadhen de nu lära den Latinska Terentium och andra Hedniska Böker / af hvilka slätt ingen vti sin Christendom / och få vthi loflige bokelige konster förbättradhe blifva etc. De andre Balkarne / kunde då dem som til större ålder och wettskap komne woro / nytteligen förehaldne warde. Befalte mig för den skuld henne pränta och publicera låta / at hon framledes skulle wara icke allenest för siälwa Höfdingarna och Konnungarna som til ålders komne och vti wäldet stadde woro / til rättelse och vnderwisning / såsom siälwa Bokennes korta och gambla Titel och öfverskrift lydher: Vtan och jämwäl för deras Barn och vngdom / huru den rätteligen strax i bardomen sampt medh modermålet och fostringen lätteligere än här til skedt är / blifva vptuchtade och lärde vti en saligh Gudz fruchtan / prydhelige dygder och dugelige konster / at de framledes kunde skickelige warda / at trädha vti sine föräldrars stadh / ämbete / myndigheet och Majestät / etc. Och medhan E. M. mijn alernådigeste Drottning / är den förnämligeste ibland all Swensk vngdom / och den alle Rijksens Ständer hafva ett godt hopp och förtröstning om / som i framtijdhen kan wara Rijkena till bijstånd och hugnat / Ja den samma som högstbemelte H. K. M. denna Boken synnerligen ärnade och alrahälst vnte: Derföre / såsom hon vtaf E. Mtz älskelige salige käre Herfadher / för en Fadherligh skänk och gåwa / vtfången och åstadh send är: Så är iagh / E. Mtz ringe tiänare / som henne i all vnderdånigheet frambär / och E. M. ödhmiukeligest præsenterar / i den hugneliga och wissa tilförsicht / at E. M. warder henne i lijka måtto / icke allenast medh ett Dotterligit fägnande vptagandes / vtan och framdeles / efter högstbe:te K. Mtz faderliga wilie och wäntan / henne flijteligen brukandes och nytsamligen efterföliandes / Gudhi til behagh och äro / sitt bedröwade Fädernesland til hugnad och långwarigt bistånd / och sigh til ewigt beröm och oändeligh saligheet. Gudh den alrahöghste som allas faderlösas fadher är / han werdes där gifva sijn kraftiga och rijka wälsignelse til af högdenne / Amen. Önskad af

E. M:tz
Vnderdånige troplichtige ringa tienare
Johan Thomesson Bure.
20 Junij åhr 1634.

Above: Kristina.

Above: Johannes Bureus.

How Per Brahe recorded the time of Kristina's birth and baptism, December 8/18 and 17/27 (Old Style), 1626

Source:

Per Brahe: grefve till Visingsborg, friherre till Kajana, herre till Rydboholm, Lindholmen, Brahelinna och Bogesund, Sveriges rikes råd och drots samt lagman öfver Västmanland, Bergdlagen och Dalarna, Petrus Nordmann, 1904

https://books.google.com/books?id=vUMCAAAAYAAJ&pg=PA449&dq=per+brahe+den+yngre&hl=en&newbks=1&newbks_redir=0&sa=X&ved=2ahUKEwiz7Mrv7afpAhVOs54KHVo0AvwQuwUwBXoECAUQCQ#v=onepage&q=per%20brahe%20den%20yngre&f=false

Tänkebok, efter dess i Skoklosters Bibliotek förvarade originala handskrift, Per Brahe, published 1806

https://books.google.com/books?id=QJUxAQAAMAAJ&printsec=frontcover#v=onepage&q&f=false

The record:

När fröken Christina, Sweriges Rijkes arff furstinna och sedermehra regerande drotningh, föddes den 6 Decemb. på Stockholms Slåth, tå lågh konungen af en starck skelfwe sooth, then han om hösten bekom i Pryssen, och qwaldes ther af i 3 timmar inom lyckta dörrar, ther ingen waar hoos uthan Grefwe Pär allena. Ten hefftiga soth blef konungen endteligen qwith, i deth han någre dagar å slagh fechtade medh grefwe Per dubbelt på mathsalen.

Per Brahe's diary:

1626 den 8 December vid klockan 8 om aftonen blef den Högborna Fröken Christina född, Sveriges Rikes Arfförstinna och Drottning, i den kammaren som dörren vetter in Konungens förmak, när man genom gången går utur matsalen på högra handen, och då var jag hos Konungen i hans kammare ensammen, och alle dörrarne voro tillykta; hade då Konungen en star skälfvesot (tertiana), hvilken han om hösten fick i Preussen. Blef christnad i Slottskyrkan den 17 December. Banqueten stod i matsalen. Konungen fäktade med mig dubbelt i matsalen några dagar, och slog så att skälfvan släppte honom.

Above: Per Brahe.

Above: Artist's imagining of Kristina as a baby with her/his/their parents.

Kristina's letter to Johan Olivekrantz, dated October 9, 1688

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 2, page 278, Johann Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=QUoVAAAAQAAJ&dq=Mémoires+concernant+Christine&source=gbs_book_similarbooks

The letter:

Herr General Gouverneur,
Såsom Jag uti det bref, Jag nu skrifwer til Marquisen, har tilfyllest explicerat mig öfwer det, som angår Ederne uti mine domainer, hwarom J uti edert sidsta mig til skrifwit hafwen; Så raporterar Jag mig deruppå och will, at J eder der efter rätten, såsom ock, uti alla de andre stycken, hwilka samma mit bref inne håller; befallandes Eder, at uti alla saker råda och styra Marquisen, och synnerligen at så laga, at hans conduite i regard til Drottningarne må wara dem begge angenem, så at hwarken den ena, eller den andra må hafwa någon orsak, at wara med honom illa förnögd; warandes mig migket angelägit, at wäl menagera begge. Och Jag befaller Eder Gud til all god wälgång.
Rome den 9 Oct. 1688.
CHRISTINA ALEXANDRA.

French translation (from Arckenholtz):

Mr. le Gouverneur Général,
Comme je me suis expliquée suffisamment dans la lettre que je viens d'écrire au Marquis, au sujèt des sermens de fidélité & de l'hommage dans mes Domaines, sur quoi vous m'avez écrit en dernier lieu, je m'y rapporte par la présente, & je veux que vous vous régliez là-dessus, même à l'égard d'autres points, qui sont contenus dans ma dite lettre. Vous enjoignant au reste de conduire & d'assister le Marquis de vos conseils dans toutes les occurences, & en particulier de diriger sa conduite deforte, qu'elle soit agréable aux deux Reines, & que ni l'une ni l'autre n'ait raison d'être malsatisfaite de lui, puisqu'il m'importe de ménager toutes les deux. Que Dieu vous ait en sa sainte garde!
Rome le 9 Octobre 1688.
CHRISTINE ALEXANDRA.

English translation (my own, from the above French translation):

Sir Governor General,
As I explained myself sufficiently in the letter that I have just written to the Marquis, on the subject of oaths of fidelity and homage in my domains, on which you wrote to me lastly, I refer to it by this, and I wish you to settle on that, even with regard to other points, which are contained in my said letter. Instructing you to control and assist the Marquis with your advice in all occurrences, and in particular to direct his strong conduct, that it is agreeable to the two Queens, and that neither be right to be unhappy with him, since it is important to me to spare both. May God have you in His holy keeping!
Rome, October 9, 1688.
Kristina Alexandra.

Above: Kristina.

Above: Johan Olivekrantz.

Above: The other queen mentioned, Ulrika Eleonora of Sweden.