Source:
https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=480&q=Christina&lang=en&rows=10&mode=comfort&id=bsb00056723_00100_dok0028
The letter:
Bezug auf Nr. 209 und 7 (längere Inhaltsangabe). [1] Nu ändoch vij icke äfven hafve orsaak att låta falla tanckarne på denne Brandeburgische tractatens uthslagh
conform be:de vår gifne order och
instruction, förmodhe och att I fuller sedan skole på både sijdor vara något vijdare och närmare i then saken kompne; när vij lijkväl öfverlägge the curfurstl. Brandenburgiskes
procedere, förde både förr såvälsom nu i denne påståndne långsamme fredzhandelen, öfverväge och derhooss flere orsaker och omstendigheter, serdeles hvadh Cuhrbrandenburg styffver i sin
intention, så moste vij icke obilligh falla på den meningen att intet eller ju lijtet och det icke uthan mycken vedtlöfftigheet och omsveef schall hooss dem medh frucht eller
effect vara till förrätta, förteget att vij sij denne
particulartractaten medh Cuhrbrandenburgk förorsaka månge och
differente discurser till vårt
praejuditz i thesse besvärlige fredztractaterne. Vij befinne och derhooss att de keisersche, Frantzösische, Spaniske och Nederlendische
plenipotentierade numehra öfver derass fredh, stilleståndh,
satisfaction och andre strijdigheter anten
in toto ähre förlijkte eller och häreffter kunne lätteligen förlijkass, så att det nu fast synes vela stadna på vår och Sveriges chronos
satisfaction och de
evangeliske stendernes
contentament, desse vij och fuller hafve skähl vichtige nogh till att hjelpa och
adsistera; men effter vij lijtet haffve till att byggja på derass beständigheet, dy hafve vij och i denne
passu een schade och
hazard icke oschäligen oss till befahre och fördenschull högh orsak att taga vår egen säkerheet så och
satisfaction i acht; sedan och så mycket möjeligit ähr att afskära alla
calumnier och förtaal, som oss skole vele påvältrass icke allenast aff fienden uthan och af vare vänner, der de anten bliffva i derass
desseiner hindradhe eller, det mäst är till befruchta, ther the till vårt
praejudicium och utan oss slute freden; hvarföre ähre och vij förorsakadhe vordne att gifva hela tractaten å vår sijda ett uthslagh och Eder vår entelige
resolution till kenna, att I sedan må kunna
negotiera desto frijiare och försökia om I dermedh kunne komma till ändschap.
[2] Vij sij af Eder förre
rapporter, them vij ifrån Eder hafve bekommit, att grefven af Trautmanssdorph hafver offererat Eder till vår och chronones
satisfaction (jämpte och föruthan andre stycken, såsom Wissmar och stiffterne Brehmen och Vehrden), ochså hela Pommern, ther vij detta uthan cuhrfurstenss af Brandenburghs
consens ville vedertagha. Sedan sij vij och af
Nr. 198 att de Frantzösische gesanterne haffva beskickat Eder medh
Saint Romain och, effter de keijserlige
plenipotentieradess egit angifvande, låtit Eder försäkra det cuhrfursten sjelff hafver samtycht till Förpommerns
cession såsom och att hertigen aff Mecklenburgh hade bevilljat till vårt
condominium öfver Wissmar, ehuruväl de Brandenburgiske det förre sedan icke hafve velat bestå. På det man nu må komna uthur denne drömen och mycken
licitation bliffva förekommen, så finne vij gott och rådhsampt att uthan vijdare tijdzspillning
cathegorice oss häröfver förklara, och derföre vele vij att I förstatte tvenne förslagh eller
conditioner till fredenssbefordringh och vår sampt chronones
satisfaction, af hvilke I kunne gifve de kejserlighe och Cuhrbrandenburgiske
optionen att de må välja hvilket dem helst syness. Först, ther cuhrfursten vill
consentera,
renunciera och affstå till oss, våre effterkommande konungar och Sveriges chrono hela Förpommern medh alle tilbehörningar och landt Rugen och dertill medh Stettijn medh dess tilliggiande ampt och hvadh på den Förpommersche sijdan om Odern ähr sampt Dam, Golnow, Wollin och stifften Cammin och Colbergh, att I tå seje munteligen eller medh ett schriffelgit nätto opsatt gifve tillkenna thet vij äre tillfredz och affträda cuhrfursten igen alt det öfrige af Hinderpommern och hvadh vij bådhe uthi Ålde-såvälsom Nyemark:r innehaffve. Uti det fallet och ther han till detta förslaget och
conditionen förstår, tå hafve I sedan Eder till förlijka om vapnen och titlen på sätt som I åfvanbe:te vårt breeff ähr blefvet förklarat, att churfursten bruker vapnen och titlen af Pomern oförkränckt den
cessionen han gör på de landen han afstår och medh
condition att der de som nu besittia eller ähre arfftagne till Markgrefvedömet Brandeburgk och
consequenter per pacta familiaria till Pommern, serdeles detta churhuset sampt Onotsbarkiske och Cullmbarkiske
linierne, i framtijden frånfölle och derass manlige affödo ophörde, det öfrige af Pommern då heemfölle oss, våre
successorer och Sveriges chrono och att fördenskuldh Hinderpommersche stenderne
eventualiter oss och våre effterkommande i chronan till trohet motte
obligeras. Detta ähr den förste
conditionen som I hafve till att föreslå att få Förpommern medh åfvan
specificeradhe stycken, derhooss
cum consensu electoris; fast I på lijchtone om freden till nåå skulle
per gradus låta fahra först Colberg och sedan Cammin, allenast strömmen Tifenow medh landen å begge sijdor blefve oss och chronan förbehållen, i hvilket fall vij endtligen äre tillfredz att I Edher deruthinnan
accommodera, behållandes för oss och chronan jämpte Förpommern och Rügen, Wollin och Stettin medh dess ampt, Dam och Golnow medh tilhörige
districter.
[3] Men skulle detta förslaget icke behaga cuhrfursten, tå är detta vårt andra förslagh, att såsom de käjserlige
commissarierne tillförende hafve
praesenterat oss hela Pommern uthan churfurstens
consens, så äre vij och tillfredz och vele att der det förre icke vedertages och churfursten dertill
consenterar, I då munteligen och klarligen säje eller skriffteligen thenne meningen författe och dem vetta låta att vij, oachtanndes churfursten icke samtycker och låtandes honom
mentaliter behålla sin
praetension på Pommern, vele behålla hele, så Hinder- som Förpommern, medh sine grentzer, rätt och rätigheter, andeligh och verdzligh
jurisdiction, stiffterne Cammin och Colbergh och flere desslijke
pertinentier, så att detta alt blifver oss och våre effterkommande Sveriges konungar och chrono af Kejsaren medh Romerske rijksenss ständers samtycke
sub iure perpetui feudi opdraget och tillägnadt och Pommerske ständerne af Kajsaren och
imperio tillvijses att göra oss och vår
successorer i chronan såsom derass rätte herre derass
obligation och
homagium och att Kejsaren och Rommerske rixens ständer blifva förbundne till
garantera och
conservera oss dervedh såsom de äre skyldige andre rixens ständer och ledemöter i Romerske rijket vedh derass länder rätt och rättigheter att erhålla. Och der churfursten häremot vill
protestera, tå vele och vij att I å våre vägnar
reprotestera; och gäller oss sedan lijka när vij uti
possessionen af hele Pommern
cum investitura imperatoris et imperii et cum consensu ordnium blifve
conserverade, ehuru dett vill eller kan churfursten och hanss huuss behaga eller misshaga? Och hafve I på detta fallet och ther detta andra förslaget skulle bliffva af de kejserske eligeradt att sij deropå huruledes
instrumentum investiturae varder fattadt och Sveriges chrono thervedh väll förvaradt, hafve och icke mindre till att ställa Eder dessföruthan emot de Brandenburgische något bedskt an,
tesmoignerandes att såframpt den förre
conditionen af churfursten icke blifver vedertagen och han dertill
consenterandes, tå vele vij och chronan föruthan hele Pommern behalla Dresen, Landzbergh och Åldemark, det vij i hender hafve så lenge och till dess churfursten oss och chronan det
à part aftracterar. Desse tvenne
conditioner moste I
simpelt och
cathegoricè författa i tvenne
puncter och uti hvardera så mycket som
realt ähr och går
provincien och dess empter, landh och rätt ann. Men hvadh vij elljest och derhoss om
successionen och slijkt mehra om vapn, titelen och
eventuali hyldigande uti den förre punchten och förslaget Eder till
information förmäle, det kunne I spara till vijdare
elucidation och förklaringh, sedan een deel af det förre är
accepteradt vordet.
[4] Och syness vara bäst att I detta alt såsom vår aldrasidste resolution och tagen till att hjelpa saken af först
communicera medh de Frantzösische
plenipotentierade och sedan medh dem kejserlige
commissarierne anten förmedelst de Frantzöske eller och sjelfve såsom det bäst kommer till pass, låtandes den Churbrandenburgiske i det fallet derass herre icke vill
consentera till den förre
conditionen och gifva dertill sin
consens heller fahra än att I stort medh dem skole hafva till beställa, sedan de så vedervärdige sigh i denne saken anstält hafve. Men såframpt I äre uti någon godh och förhoppligen för sigh gående afhandlingh medh de Brandenburgiske, tå låte och ställe vij thet till Eder
dijudication att fahra thermedh fort, skickandes till den ända Eder härhooss til handa vår fullmacht att bruka, ifall I finne gott medh dem om Pommern vijdare att tractera; efftersom vij Eder heemstelle hvarest och medh hvem, dem Churbrandenburgiske eller dem käjserlige, I bäst och beqvämest befinne thenne saken att af handla, aldenstundh ingen kan
modum tractandi negotii bettre afsij än I sjelfve som
in loco ähre och
humorerne sampt
procedurerne hafve intaget och dageligen kunne afmärkia; allenast I vette detta tjena Eder för een
final endeligh
resolution, vedh hvilkens drijfvande och erhållande I fuller uti den och förre
conditionen om churfurstens
consens difficulteter schole förspörja; men deremot och der cuhrfursten dertill icke vill
consentera, sij vij icke hvadh han närmare och bettre
conditioner medh schäl kan hafva of oss till fordra, efftersom vij föruthan det vij begäre i det första förslaget ingen
locum standi kunne hafva i Pommern och I fördenskuldh uti detta fallet haffve till att hålla Eder vedh den andre och sidste
conditionen att af Kejsaren och Rommerske rijket till taga och behålla hela Pommern,
electore invito. Och så mycket om Pommern.
[5] Hvadh
condominium öfver Wissmar vedhkommer, så endoch vij finne store
difficulteter i ett sådant
condominio och sij oss och chronan icke få heelt väl dervedh försäkrade; lijkväl emedan vij der icke annat än hamnen och dess rättigheet söke till behålla,
declinerandes så mycket oss möjeligit ähr att göra hertigen af Mechlenburgh i sin rätt och rettighet schada och afsaknadt; ty låte vij oss dermedh
contentera, så att hertigen aff Mechlenburgh, den nu ähr eller den framdeles af den familjen blifver, medh oss och vij sampt chronan medh dem njuta och behålla
condominium af Wissmars stadh så och Pöhl och ett ampt eller tvo, som dertill kunne läggias, och hvadh deruthur för medell kunne görass, användas till vallbyggningarne, och att I detta
condominium beschrifve och förklare det bäste och ljuseste I kunnen; sedan att
guarnisonen derinne må blifva uthur landet eller
licenten, efftersom vij förmälte den 19.
septem., underhållen och att samme
guarnison sampt
commendanten deröfver blifver oss och chronan allena
obligerad och af oss i staden inlagt och förordnadt; deropå i styfft hafve att stå att vij och våre
successorer i chronan må allena hafva macht och rätt den till förandra, uthdraga och åter inläggia effter vår lägenheet, säkerheet och goda villje. Men schulle det gifva store
difficulteter och I icke kunne nåå absolute och frije
dispositionen öf:r
guarnisonen att läggian derin och tagan deruth igen effter vårt godhatycko, tå moste åthminstonne till
accorderes oss och våre
successorer i chronan att de, som till
guarnisonen derinne blifva förordnade, göra oss, våre effterkommande konungar och Sveriges chrono och sedan hertigen af Mechlenburgh derass eedh och försäkringh, att icke imedlertijdh de i
guarnisonen ähre tjene eller låta sigh bruka i någon motto till vårt, våre effterkommande
successorers och Sveriges chronos eller hertigernes
praejuditz och schada, men söke
conservationen af staden Wissmar, dess hampn och Pöhls huuss och fästningh till begges våres tjenst och vällfärd. Der och
commendanten kunne
eximeras ifrån eden till göra hertigerne, sågo vij det aldrahälst, dåch så att vår
commendant lijkväl gör hertigen ett handslagh, som nu skee medh staden Stralsund. Skulle detta och ingaledess vele gåå, tå må medh
commendanten omsijdor som om
guarnisonen är sagt blifva hållet. Sedan moste I och oss, våre successorer och Sveriges chrono förbehålla hampnen frij och öpen för våre örloghskepp, schutor, lådior och hvarjehanda fahrkoster, de komme dijt eenskijlt, få eller månge tillsamman i store eller små flåttar, de komme dijt att refraichera sigh eller ligga i vinterläger, och att de sedan icke mindre rätt, frijheet och sä[c]kerheet må hafva och njuta i sitt lägre,
reparation, timberage,
provianteringh och slijk annan tarff och nödhtorfft, än som vore staden vår och chronones eenskijlt och
guarnisonen oss och chronan allena
obligeradt; efftersom och vill vara af nöden att alt, hvadh till dess försvar emot een eller annan hörer, blifver af
guarnisonen på våre
ammiralers och
capiteiners begäran och
commendantens befallningh stält i värket lijkasom vore den oss allena
obligerat; så moste och
magistraten och borgerschapet i staden oss, våre effterkommande konungar och Sveriges chrono sampt hertigerne medh eedh förbindass tillijka medh andre
officerare, som medh landet och lähnet härunder hafve till göra, och detta vårt
condominium agnoscera. Men hvadh Hvallfi[s]ken vedkommer, moste I så laga att dem blifver oss, våre effterkommande
successorer i chronan ensamme förbehållen att förbyggia, förbättra, stärkia och styrkia så och uthvijdga effter vår egen godha villja och säkerheet, så och den att försij och försörja medh een sådan
commendant och
guarnison som oss och våre effterkommande behagar och denne oss och chronan allena blifver
obligerad. Och på det att Hvallfisken icke må komma i någon fahra, då görer Eder flijt att tilbehålla oss och chronan så stort stycke af det närmaste landet på både sijdor som vij kunne fatta medh tvenne schantzer, och att så mycket landh hooss hvar affmärkes som de inne logerande kunne haffva derass nödhtorfftige uthmark.
[6] Sist, hvadh stiffterne Brehmen och Vehrden anlangar, thet blifver vedh våre förre order och vij therföre hålle onödigt sådant här att oppreppa, påminnandess så nu som förr Eder allenast medh ett ordh att I uthöfver alt det förbe:te använde Eder flijt till göra våre
conditioner så mycket bättre genom erhållellsse af the
quarteren som grentza Brehmen och Vehrden närmast.
Vij hafve Eder detta till Eder
information öfver vår ytterligare
resolution och endtlige meningh velat förnimma låta.
Above: Kristina.
Above: Johan Oxenstierna.
Above: Johan Adler Salvius.
