Bengt Baaz's letter to Princess Katarina, dated August 15/25 (Old Style), 1635

Source:

Utkast till en teckning af Carl X Gustafs uppfostran II, article written by Otto von Feilitzen for Paedagogisk Tidskrift, volume 8, pages 123 to 124 and footnote 1, published by H. F. Hult and Ernst G. F. Olbers, 1872; original at the Austrian National Library (Österreichische Nationalbibliothek)

https://books.google.com/books?id=K0mDU0ApS30C&newbks=1&newbks_redir=0&dq=utkast+till+en+teckning+af+carl+x+gustafs+uppfostran+ii&source=gbs_navlinks_s

"Året 1635 synas studierna fortgått på samma sätt som föregående år utan några synnerliga afbrott eller förändringar. Af Bengt Baaz' bref till pfalzgrefvinnan Catharina den 15 aug. 1635 upplysas vi dock, att fråga varit om en resa med H. K. M:t till Upsala, samt att Carl Gustaf redan nu åtskilliga gånger påmint om att blifva vid akademien installerad medelst den då öfliga depositionen (Rörande de denna tid vid akademien brukliga depositionerna få vi hänvisa till Geijers kända uppsats: Läroverketsfrågan, i Litteraturbladet 1838, s. 110 och följ.). Samma bref talar äfven om, huru Johan Skytte alltjämt med uppmärksamhet följer den unge furstens studier, och huru 'Drotzen' med honom hållit ett förhör, som dock ej kunnat vara någon examen rigorosum, då det anstäldes midt under en bröllopshögtidlighet.

[Bengt Baaz skrifver härom följande...]"

"In the year 1635, the studies seem to have continued in the same way as the previous year, without any notable interruptions or changes. However, from Bengt Baaz's letter to Countess Palatine Katarina on August 15, 1635, we are informed that it was a question of a journey with Her Royal Majesty to Uppsala, and that Karl Gustav had already reminded him several times to install him at the Academy by means of the then customary deposition (Regarding the depositions customary at the Academy at this time, we may refer to Geijer's well-known essay: Läroverketsfrågan, in Litteraturbladet 1838, pages 110 and following.). The same letter also speaks of how Johan Skytte still followed the young Prince's studies with attention, and how 'the Steward' held a quiz with him, which, however, could not have been a rigorous examination, as it was held in the middle of a wedding ceremony."

[Bengt Baaz writes the following about this...]"

The letter:

Höghborna Nådiga Förstinna, E. F. N:de skall min wnderdåniga troplichtiga skiyldiga tiänst altidh willigh och redebogen wara så lenge iagh leffuer.

E. F. N:de uti wnderdånigheet kan iagh här medh icke förhålla några reesor hafua warit H. K. M:t uti sinnet till Vpsala förresa; Hwarföre H. F. N. Hertigh Carl några reesor migh om depositione påmint hafuer säijandes sin Här Fadher H. F. N. min Nådige Herre och Förste sigh efterlåtit hafua thersammastädes deponeras, weet iagh fördenskull migh samma sak icke att skicka, effter in Academiis sådana ritus äro monga och af högre standz Personer, högre och större Expenser eller omkostningar fordra; Hwarföre dristar iagh migh samma deposition icke öfuer Hertigh Carl Gustavum gå låta, för än på thenna min wnderdåniga relation een nådigh resolution kommandes warder, förmodandes, om E. F. N. nådigast täcktes samma depositionem Hertigh Carl antaga låta (fast för H. F. N. än synes tijdh wara) att en director thertill brucktes, som höga Förstlige Personer in Academiis wiste låta accommodera, hwar till H. Göstaff Horn synnerligen tiänte. Wtaff Rijckzrådh är ingen som besöker H. F. N. Hertigh Carl meer än H. Johan Skytte, hwilken flitijgdt Examinerar Hertigh Carls progress in studiis, refererandes them androm Rijkzens rådh hans sätt att studera, på hvilken relation Drotzen Hertigh Carl och Examinerat hafuer senast i bröllopet hooss Mårten Rosenstiern; — — —

With modernised spelling:

Högborna, Nådiga Furstinna,

Eders Furstliga Nåde skall min underdåniga, tropliktiga, skyldiga tjänst alltid villig och redobogen vara så länge jag lever.

Eders Furstliga Nåde uti underdånighet kan jag härmed icke förhålla några resor hava varit Hennes Kungliga Majestät uti sinnet till Uppsala förresa, varföre Hans Furstliga Nåde hertig Karl några resor mig om depositione påmint haver, sägandes sin herr fader, Hans Furstliga Nåde min nådige herre och furste, sig efterlåtit hava därsammastädes deponeras.

Vet jag fördenskull mig samma sak icke att skicka, efter in Academiis sådana ritus äro många och av högre stånds personer högre och större expenser eller omkostningar fordra, varföre dristar jag mig samma deposition icke över hertig Karl Gustavum gå låta förrän på denna min underdåniga relation en nådig resolution kommandes varder, förmodandes, om Eders Furstliga Nåde nådigast täcktes samma depositionem hertig Karl antaga låta (fast för Hans Furstliga Nåde än synes tid vara), att en direktör därtill bruktes som höga furstliga personer in Academiis visste låta ackommodera, vartill herr Gustaf Horn synnerligen tjänte.

Utav Riksråd är ingen som besöker Hans Furstliga Nåde hertig Karl mer än herr Johan Skytte, vilken flitigt examinerar hertig Karls progress in studiis, refererandes dem androm Riksens råd hans sätt att studera, på vilken relation drotsen hertig Karl ock examinerat haver senast i bröllopet hos Mårten Rosenstiern. — — —

French translation (my own):

Noble et gracieuse princesse,

Mon service soumis, dévoué et reconnaissant sera toujours prêt et disponible pour Votre Grâce aussi longtemps que je vivrai.

Je ne puis m'empêcher de dire à Votre Grâce que j'ai eu à plusieurs reprises l'intention de voyager avec Sa Majesté Royale à Upsal, raison pour laquelle Sa Grâce le duc Charles m'a parfois rappelé la déposition, en disant que son seigneur père, Sa Grâce, mon gracieux seigneur et prince, s'était laissé déposer là.

Je ne sais donc pas comment l'envoyer, car il existe de nombreux rites de ce genre à l'Académie et des dépenses ou des frais de plus en plus élevés sont exigés des personnes de statut supérieur, c'est pourquoi je n'ose pas laisser la même déposition aller au duc Charles-Gustave jusqu'à ce qu'une gracieuse résolution soit prise sur ce ma soumise relation, en supposant que, s'il plaisait très gracieusement à Votre Grâce, le duc Charles accepte le même dépôt (bien qu'il semble être trop tard pour Sa Grâce), qu'un directeur soit utilisé pour cela qui sache comment accueillir les personnes princières de haut rang dans l'Académie, ce pour quoi le sieur Gustave Horn serait particulièrement utile.

Du Conseil du Royaume, personne ne rend visite à Sa Grâce le duc Charles plus que le sieur Jean Skytte, qui examine avec diligence les progrès du duc Charles dans ses études, racontant aux autres conseillers du Royaume sa façon d'étudier, relation sur laquelle le drost a également examiné le duc Charles, plus récemment au mariage de Mårten Rosenstiern. — — —

English translation (my own):

High-Born, Gracious Princess,

My submissive, dutiful and indebted service shall always be willing and ready for Your Princely Grace as long as I live.

I submissively and hereby cannot withhold relating to Your Princely Grace that I have several times had it in mind to travel with Her Royal Majesty to Uppsala, which is why His Princely Grace Duke Karl has sometimes reminded me of the deposition, saying that his lord father, His Royal Grace, my gracious Lord and Prince, had left himself be deposited there.

I therefore do not know how to send the same, as there are many such rites in the Academy and higher and greater expenses or costs are demanded from persons of higher status, which is why I dare not let the same deposition go to Duke Karl Gustav until a gracious resolution comes on this my submissive relation, assuming that, if it most graciously pleased Your Princely Grace, that Duke Karl should accept the same deposit (although it seems to be too late for His Princely Grace), that a director be used for this who knew how to accommodate high princely persons in the Academy, for which Lord Gustaf Horn would be particularly serviceable.

From the Council of the Realm, no one visits His Princely Grace Duke Karl more than Lord Johan Skytte, who diligently examines Duke Karl's progress in studies, telling the other councilmen of the Realm about his way of studying, on which relation the Steward has also examined Duke Karl, most recently at the wedding of Mårten Rosenstiern. — — —

Above: Karl Gustav.

Above: Princess Katarina.

Carl Grimberg on Kristina's regency, part 1

Source:

Svenska folkets underbara öden, III: Gustav II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid, pages 355 to 356, by Carl Grimberg, 1924

https://runeberg.org/sfubon/3/0357.html

The account:

Kristinas förmyndarstyrelse.

DET dröjde en månad, innan sorgebudet om Gustav Adolfs död hann till Stockholm. Härom berättar Per Brahe d. y., sonson till Per Brahe d. ä., i sin »Tänkebok»:

»Den 8 december 1632, om morgonen klockan halv 9, kom bud efter mig, där jag satt i hovrätten, att jag skulle komma neder i den lilla räkningekammaren. När jag kom in, såg jag alla av rådet mäkta bedrövade. Somlige torkade ögonen, somlige vredo händerna. Jag blev illa till mods, visste intet, vad på färde var; då jag strax med stor sorg förnam, vad då hänt hade.»

Men berättelsen slutar sålunda: »Vi utav rådet, som tillstädes voro, togo ett fullhugsat råd, förrän vi skildes åt, att leva och dö med varandra för fäderneslandets värn, nytta och försvar och icke allenast här hemma i landet hålla med all makt och enighet sakerna upprätt utan ock fullfölja kriget emot kejsaren och allt hans anhang efter högsalig konungens uppsåt till en säker fred.»

Men ute i stora världen troddes allmänt, att Sveriges makt skulle störta ihop hastigare, än Gustav Adolf byggt upp den.

Gustav Adolf efterlämnade blott ett barn, den sexåriga Kristina. I kraft av Norrköpings arvförening av 1604, vilken utsträckt arvsrätten även till kvinnolinjen, skulle hon vid 18 års ålder bli Sveriges regent. Hon blev också av den riksdag, som sammanträdde på nyåret 1633, erkänd som »utkorad drottning». Dock berättar Ogier, enligt vad riksdrotsen Gabriel Oxenstierna anförtrott franske ambassadören, om ett egendomligt intermezzo vid detta tillfälle. Fransmannens dagbok skildrar det sålunda:

»Så snart underrättelsen ingick om konungens död, sammankallades riksdagen till möte i Stockholm. Den består av de fyra stånden: adel, prästerskap, borgerskap och allmoge. När talmannen i denna församling började sålunda: 'Konungen är död!' utbrusto de församlade i gråt och klagan. När det åter blev honom möjligt att tala och han ånyo började: 'Konungen är död!' ljöd åter en sådan jämmer och klagan från församlingen, att han icke kunde fortsätta. Då det äntligen blivit tyst, redogjorde talmannen för händelsernas förlopp och framställde för riksförsamlingen, vad som nu var av nöden: det viktigaste för staten i närvarande stund vore att välja den högt älskade konungens dotter till drottning, såsom ständerna hade lovat fadern, då han drog ut på sitt härnadståg, för det fall att det skulle hända honom något mänskligt.

Då steg plötsligen en ledamot av bondeståndet vid namn Lars fram och utbrast: 'Konungens dotter? Vem är det? Vi känna henne ej; vi hava icke sett henne än!'

Det blev sorl i församlingen.

'Då skall jag', svarade riksdrotsen, 'strax låta föra henne till eder.'

Flickan blev utan dröjsmål hämtad och framställd för församlingen, särskilt för den nämnde Lars. Bonden betraktade henne uppmärksamt och utbrast till slut: 'Det är sanning! Se konung Gustavs näsa, se hans ögon, se hans panna! Hon skall vara vår drottning.'

Strax blev hon då med instämmanden och omröstning av alla stånden utropad till drottning och uppsatt på tronen.»

English translation (my own):

Kristina's regency government.

IT took a month before the sad news of Gustav Adolf's death reached Stockholm. Per Brahe the Younger, grandson of Per Brahe the Elder, tells this story in his "Tänkebok":

"On December 8, 1632, at half past eight in the morning, a messenger came for me, where I was sitting in the Court of Appeals, to come down to the small Chamber of Accounts. When I entered, I saw everyone in the Council looking very sad. Some were wiping their eyes, some were wringing their hands. I felt uneasy, not knowing what was going on; then I immediately realised with great sadness what had happened."

But the story ends thus: "We of the Council, who were present, took a full-hearted counsel, before we parted, to live and die with each other for the protection, benefit and defense of the Fatherland and to keep things upright with all power and unity not only here at home in the country, but also to continue the war against the Emperor and all his supporters, in accordance with the late King's intention for a secure peace."

But out in the wider world, it was generally believed that Sweden's power would collapse faster than Gustav Adolf had built it up.

Gustav Adolf left behind only one child, the six year old Kristina. By virtue of the Norrköping Union of Inheritance of 1604, which extended the right of inheritance also to the female line, she was to become Sweden's ruler at the age of 18. She was also recognised as "elected Queen" by the Riksdag that met in the New Year 1633. However, Ogier tells us, according to what the Grand Steward Gabriel Oxenstierna confided to the French ambassador, about a strange intermezzo on this occasion. The Frenchman's diary describes it thus:

"As soon as the news of the King's death reached the Riksdag, it was summoned to a meeting in Stockholm. It consists of the four estates: nobility, clergy, burghers and commoners. When the speaker of this assembly began thus: 'The King is dead!', the assembled men burst into weeping and wailing. When he was able to speak again and he began again: 'The King is dead!' such wailing and lamentation resounded from the assembly that he could not continue.

When it was finally quiet, the speaker explained the course of events and presented to the Riksdag what was now necessary: the most important thing for the state at the present time was to elect the King's dearly beloved daughter as queen, as the Estates had promised her father when he set out on his campaign, in case anything human [fatal] should happen to him.

Then suddenly a member of the peasantry named Lars stepped forward and exclaimed: 'The King's daughter? Who is she? We do not know her; we have not seen her yet!'

There was a murmur in the assembly.

'Then I will', replied the Grand Steward, 'immediately have her brought to you.'

The girl was fetched without delay and presented to the assembly, particularly to the said Lars. The peasant looked at her attentively and finally exclaimed: 'It is true! See King Gustav's nose, see his eyes, see his forehead! She shall be our Queen.'

Immediately she was proclaimed queen and placed on the throne, with the consent and vote of all the Estates."

Above: "Queen Christina's Accession to the Throne", by Joseph de Buelow.

Above: Carl Grimberg.

Henry Woodhead on Per Brahe's election as grand marshal (grand steward) in 1641 (after the 1640 death of Gabriel Gustafsson Oxenstierna) and the adolescent Kristina's involvement in the process

Source:

Memoirs of Christina, Queen of Sweden, volume 1, pages 106 to 109, by Henry Woodhead, 1863; original at the University of Michigan

https://books.google.com/books?id=XI02AAAAMAAJ&newbks=1&newbks_redir=0&dq=maria+euphrosyne&source=gbs_navlinks_s

Kristina's letter of April 3/13 (Old Style), 1641 to Johan Kasimir is here:

https://kingkristina.blogspot.com/2021/04/kristinas-letter-to-count-palatine.html

The account:

... After he had established a system of order in Finland, Brahe wished to return to Sweden, but Oxenstiern, remembering his former factiousness, endeavoured to keep him away. Brahe eventually returned without leave, and was not very graciously received by the Chancellor, who did not express the public thanks for the Governor General's services in the usual way. The two rivals were still on bad terms in 1640, when the Grand Marshal [sic], Gabriel Gustaf Oxenstiern, died.

Christina was invited to nominate his successor, and it was hinted to her that if she wished to name her cousin, Charles Gustavus, her choice would meet with the approbation of the Council. She displayed great good sense on this occasion, and declined the responsibility of choosing an officer who was to stand to her in the relation of tutor and governor. She wrote to the Prince Palatine of Deux-Ponts, the father of Charles Gustavus, on the 3rd of April, 1641: — "The Regents wish to have my opinion, whom I should prefer in the place of G. G. Oxenstiern, and they have deliberated whether they should propose several for me to choose from, or whether I should name one without any restriction. They have also said that they would be satisfied with my nomination of Prince Charles. I answered that I appreciated their affection for me in wishing me to have one of my own near relations, but that I did not wish to run this risk, knowing well that you would not like it. I told them that it did not become me to name my own tutor, unless several were proposed. I said, also, to please the Chancellor, that he would be the most proper person to decide. I also observed, that if several names were proposed to me, they would certainly all belong to men of merit, and that, therefore, the best plan would be to decide by lot."

Although the Council had at first no intention of deciding by lot who should have the vacant office, they were obliged, eventually, to adopt this method. The parties of Brahe and Oxenstiern were so exactly balanced in the Council, that the two principal candidates, Gabriel Bengtsson Oxenstiern, and Brahe himself, had each eight votes. It was then decided that Christina should draw lots to show which of them should be nominated. The two names were written on pieces of paper, which were presented to Christina in Axel Banér's cap. She drew forth Brahe's name, and he was declared duly elected accordingly. The Chancellor came forward handsomely, and congratulated the new Grand Marshal. The jealousy between the two great officers continued for some time, but it gradually subsided. When Oxenstiern became acquainted with the particulars of Brahe's administration in Finland, he no longer withheld his commendation, but said that Brahe loved and served his country well. After the latter became one of the Regents, he began to take wider views of government, than to think it was designed only for the aggrandizement of one order, and ceased to oppose Oxenstiern's patriotic measures. Their mutual antipathy was first changed to mutual respect, and, finally, to regard and esteem. After a time, Brahe used to postpone deciding any important matter, even in his own particular province, until he had first asked the opinion of his great colleague.

Above: Kristina.

Above: Per Brahe.

Excerpt from Axel Oxenstierna's letter to Gabriel Gustafsson Oxenstierna, dated December 6/16 (Old Style), 1632

Sources:

Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia, andra bandet: tidskiftet 1630-1632, volume 2, page 674, contributed to by Julius Mankell, 1860

https://runeberg.org/arkivkir/2/0749.html

Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling, förra afdelningen, sjunde bandet: Brev 1632, page 717, published by the Royal Scientific Academy of History and Antiquities and P. A. Norstedts and Sons, 1926

https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=mdp.39015026707094&view=1up&seq=767

The letter excerpt:

Välborne käre Broder. Uthij hvadh perplexitet jag medh våre saker här uthe ähr råkader genom ded dödelige frånfelle s. Kong. M:ttz vår fordom allernådigeste herres, och hvadh ded för upseende, Gudh giffve icke confusion, skall kone förorsaka i Sverige, föruthan de fahrligheter, som oss rundt omkring förestå, det besinner jag ofta och tvijffler inted att du och flere mine medbröder taga i achtt. Hvadh skall jag schrijffva? Ded ähr ett stoortt Gudz straff, att H. K. M:tt ähr så hastigtt, rebus nondum constitutis firmatisve, oss ifråkallatt vorden. Men ähr ett malum necessarium, ded vij väl begråta och beklaga kone, men inted andhra, uthan bedia Gudh om nådhe och fatta manlig resolution till vårtt fäderneslands välstondh och conservation. ... Aff Jäna den 6 decemb. an. 1632.

D. T. B. E. J. L.

Axell Oxenstierna mp.

With modernised spelling:

Välborne käre broder,

Uti vad perplexitet jag med våra saker härute är råkader genom det dödliga frånfälle Saliga Kungliga Majestäts vår fordom allernådigste herres, och vad det för uppseende, Gud give icke konfusion, skall kunna förorsaka i Sverige, förutan de farligheter som oss runt omkring förestå, det besinner jag ofta och tvivler inte att du och flera mina medbröder taga i akt. Vad skall jag skriva? Det är ett stort Guds straff att Hans Kungliga Majestät är så hastigt, rebus nondum constitutis firmatisve, oss ifråkallad vorden.

Men är ett malum necessarium, det vi väl begråta och beklaga kunna, men inte andra utan bedja Gud om nåde och fatta manlig resolution till vårt Fäderneslands välstånd och konservation. ... Av Jena, den 6 decembris anno 1632.

Din trogne broder emedan jag lever

Axel Oxenstierna, m. p.

French translation (my own):

Mon bien-né, cher frère,

Dans quelle perplexité je me trouve face à nos affaires ici en raison de la disparition fatale de Sa feue Majesté Royale, notre ancien et très gracieux seigneur, et quel genre d'inquiétude, Dieu nous préserve de la confusion, cela pourra causer en Suède, en dehors des dangers que nous entourent tout autour, j'y pense souvent et je ne doute pas que vous, toi et plusieurs de mes confrères, en preniez garde. Que dois-je écrire? C'est un grand châtiment de la part de Dieu que Sa Majesté Royale soit si hâtivement, avec des questions non encore constituées ou affirmées, rappelée de nous.

Mais c'est un mal nécessaire. Nous pouvons bien pleurer et nous lamenter, mais nous ne pouvons rien faire d'autre que demander miséricorde à Dieu et prendre une résolution virile pour la prospérité et la conservation de notre Patrie. ... De Iéna, le 6 décembre 1632.

Ton fidèle frère pendant que je vis

Axel Oxenstierna, m. p.

English translation (my own):

Well-born dear brother,

In what perplexity I am with our affairs here due to the fatal demise of His Late Royal Majesty, our former Most Gracious Lord, and what kind of concern, God forbid confusion, it will be able to cause in Sweden, apart from the dangers that surround us all around, I consider it often and I do not doubt that you and several of my fellow brothers take heed of it. What shall I write? It is a great punishment from God that His Royal Majesty is so hastily, with matters not yet constituted or affirmed, called away from us.

But it is a necessary evil. We may weep over and lament it, but we cannot do anything other than beg God for mercy and make a manly resolution for the prosperity and conservation of our Fatherland. ... From Jena, December 6, 1632.

Your faithful brother while I live

Axel Oxenstierna, m. p.

Excerpt from Gabriel Gustafsson Oxenstierna's letter to Axel Oxenstierna, dated July 2/12 (Old Style), 1627

Source:

Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, senare afdelningen, tredje bandet: Gabriel Gustafsson Oxenstiernas bref 1611-1640, Per Brahes bref 1633-1651, page 120, published by the Royal Academy of Sciences, History and Antiquity, 1890

https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=uc1.b2912982&seq=132

The letter excerpt:

Välborne hiertans käre broder. ... Jagh lather och min k. broder förnimma, dett H. K. M:tt försäkrade H. M:tt Dråttningen, nhär H. K. M:tt herifrån förreste, dett H. M:tt skulle strax fölia efter till Preusen och medh H. K. M:tts öhrlighe skepp bliffua affhämptat, och, aldenstundh H. M:tt haffuer nogre åthskilige resor bekommitt schriffuelse från H. K. M:tt, dock icke dett ringaste om samma resa nogett omrört, hvilkett H. M:tt haffuer taget sig så hårt till hiertat, att jagh befrugtar, dett H. M:tt lährer falla uthi en siukdom deruthöffuer; hvarföre tycktes migh fast betre att vara, att, hvar osäkerheeten kann vara så stoor, och legenheeten icke tillseier, att H. M:tt Dråttningen må komma dijtt öffuer, att H. K. M:tt då heller läthe H. M:tt dett förnimma, på dett H. M:tt denn resan uthur sitt sinne slå kunne. Ty, oansedt vij der dertill styrkt haffue, att H. M:tt skulle undertijden resa uth till Svartsiö och Gripsholm, så haffuer H. M:tt det ingalunda velet göra, uthan holler sigh alt vederedo till resan. Haffuer ock icke ens giffuet sigh denn tijdh att vela gå i trägården, uthan holler sigh aldeles instengdh. H. M:t haffuer och migh tillförenne befalat sosom och i dagh aff migh begärat, att jagh min b. tillschriffua ville, att han deruthinnan ville göra sitt besta och H. M:tt medh första legenheet tillschriffua, förundrandes, att min broder H. M:tt icke en gångh tillschriffuit haffuer, oansedt min broder dett tillförenne inthe försumma plägar; veet och icke, hvadh H. M:tt derom tenckia skall. Doch må jagh väl bekenna, att allmogen haffuer ett stort öga på H. M:tt i Hans Kongl. M:tts frånvharu, och skole de väl nogett öffuer H. M:tts affresande bliffua perplex. ... Datum Stockholm denn 2 Junij [ͻ: Juli], Åhr 1627.

T. F.

charissimus

Gabriel Oxenstierna Göstaffsson. ...

With modernised spelling:

Välborne, hjärtanskäre broder,

... Jag låter ock min käre broder förnimma det Hans Kungliga Majestät försäkrade Hennes Majestät drottningen, när Hans Kungliga Majestät härifrån förreste, det Hennes Majestät skulle strax följa efter till Preussen och med Hans Kungliga Majestäts örlogsskepp bliva avhämtad och, alldenstund Hennes Majestät haver några åtskilliga resor bekommit skrivelse från Hans Kungliga Majestät, dock icke det ringaste om samma resa något omrört, vilket Hennes Majestät haver tagit sig så hårt till hjärtat att jag befruktar det Hennes Majestät lär falla uti en sjukdom därutöver; varföre tycktes mig fast bättre att vara att, var osäkerheten kan vara så stor, och lägenheten icke tillsäger att Hennes Majestät drottningen må komma ditöver, att Hans Kungliga Majestät då heller läte Hennes Majestät det förnimma, på det Hennes Majestät den resan utur sitt sinne slå kunne.

Ty, oansett vi där därtill styrkt have att Hennes Majestät skulle undertiden resa ut till Svartsjö och Gripsholm, så haver Hennes Majestät det ingalunda velat göra, utan håller sig allt vederredo till resan. Haver ock icke ens givit sig den tid att vilja gå i trägården, utan håller sig alldeles instängd.

Hennes Majestät haver ock mig tillförne befallat, såsom ock idag av mig begärat, att jag min broder tillskriva ville, att han därutinnan ville göra sitt bästa och Hennes Majestät med första lägenhet tillskriva, förundrandes att min broder Hennes Majestät icke en gång tillskrivit haver, oansett min broder det tillförne inte försumma plägar; vet ock icke vad Hennes Majestät därom tänka skall. Dock må jag väl bekänna att allmogen haver ett stort öga på Hennes Majestät i Hans Kungliga Majestäts frånvaro, och skola de väl något över Hennes Majestäts avresande bliva perplex. ... Datum Stockholm, den 2 [juli] år 1627.

Tuus frater carissimus

Gabriel Oxenstierna Gustafsson. ...

English translation (my own):

Well-born, dearly beloved brother,

... I also let my dear brother know that His Royal Majesty assured Her Majesty the Queen, when His Royal Majesty departed from here, that Her Majesty would soon follow to Prussia and be picked up with His Royal Majesty's warships and, as soon as Her Majesty had some several times received a letter from His Royal Majesty, however, not in the least concerning the same journey, which Her Majesty has taken so hard to heart that I fear that Her Majesty will fall into an illness over it; which is why it seemed to me better to be that, if the uncertainty might be so great, and the opportunity does not allow for Her Majesty the Queen to be able to come over there, that His Royal Majesty would then rather let Her Majesty know about it, so that Her Majesty could put that journey out of her mind.

Because, regardless of the fact that we have urged that Her Majesty sometimes travel out to Svartsjö and Gripsholm, Her Majesty has by no means wanted to do that, but keeps everything ready for the journey. She has not even given herself the time to want to go to the garden, but she keeps herself completely locked up.

Her Majesty also commanded me in the past, as she also requested of me today, that I would write to my brother, that he would to do his best therein and write to Her Majesty at the first opportunity, it is surprising that my brother did not once write to Her Majesty, regardless of the fact that my brother has not usually neglected to do so before; nor do I know what Her Majesty will think of that. However, I must admit that the common people have a great eye on Her Majesty in His Royal Majesty's absence, and they will probably be somewhat perplexed by Her Majesty's departure. ... Stockholm, [July] 2, 1627.

Your most dear brother

Gabriel Oxenstierna Gustafsson. ...

Above: Maria Eleonora.

Above: Gustav Adolf.

Above: Axel Oxenstierna.

Above: Gabriel Gustafsson Oxenstierna.

Excerpt from report in "La Gazette de France" on the death of Gabriel Oxenstierna, Sweden's military affairs, and the Riksdag being postponed for January 3/13 (New Style), dated December 7/17 (New Style), 1640

Source:

Recueil des gazettes, nouvelles, relations, extraordinaires, et autres recits des choses avenues toute l'année mil six cens quarante vn (№ 6, Nouvelles ordinaires du dix-neufiéme ianvier 1641), page 5, published 1642, by Théophraste Renaudot; Gallica, Bibliothèque nationale de France

https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k6377575g/f29.item

The report:

De Stokolm, le 17 Decembre 1640.
Le septiéme de ce mois le Baron Gabriel Oxenstern frere du grand Chancelier & grand Prevost de ce Royaume, est mort en cette ville: On y a delivré force commissions pour faire de nouvelles levées, afin de renforcer les armées d'Allemagne: & le Prince Palatin Charles Gustave a ordre de conduire 8000 hommes de ces nouvelles troupes, faisant estat de s'embarquer à cette fin vers le commancement du Printemps. L'assemblée des Estats de ce Royaume a esté remise au 13 du mois prochain.

With modernised spelling:

De Stockholm, le 17 décembre 1640.
Le septième de ce mois le baron Gabriel Oxenstiern, frère du grand chancelier et grand prévost de ce royaume, est mort en cette ville. On y a délivré force-commissions pour faire de nouvelles levées, afin de renforcer les armées d'Allemagne; et le prince palatin Charles Gustave a ordre de conduire 8 000 hommes de ces nouvelles troupes, faisant état de s'embarquer à cette fin vers le commencement du printemps. L'assemblée des États de ce royaume a été remise au 13 du mois prochain.

Swedish translation (my own):

Från Stockholm, den 17 december 1640.
Den sjunde denna månad dog friherre Gabriel Oxenstierna, bror till Rikskanslern och Riksföreståndare, i denna stad. Där utfärdades kraftkommissioner för att genomföra nya avgifter, för att förstärka Tysklands arméer; och pfalzgreven Karl Gustav har beordrats att leda 8,000 man av dessa nya trupper, med avsikt att för detta ändamål gå ombord mot början av våren. Församlingen av Ständerna i detta rike har skjutits upp till den 13 nästa månad.

English translation (my own):

From Stockholm, December 17, 1640.
On the seventh of this month Baron Gabriel Oxenstierna, brother of the Grand Chancellor and Grand Provost of this kingdom, died in this city. Force commissions were issued there to carry out new levies, in order to reinforce the armies of Germany; and the Prince Palatine Karl Gustav has been ordered to lead 8,000 men of these new troops, intending to embark for this purpose towards the beginning of spring. The assembly of the Estates of this kingdom has been postponed until the 13th of next month.

Gabriel Gustafsson Oxenstierna's letter to Princess Katarina, dated September 23/October 3 (Old Style), 1636

Source:

Utkast till en teckning af Carl X Gustafs uppfostran III, page 297 (Bilaga L), Paedagogisk Tidskrift, volume 8, H. F. Hult and Ernst G. F. Olbers, 1872

https://books.google.com/books?id=K0mDU0ApS30C&newbks=1&newbks_redir=0&dq=pfalzgrefvinnan+catharina+bref&source=gbs_navlinks_s

The letter:

Högborne Förstinna

Nådighe Frw.

E. F. Nåde kann iagh ödmiukeligen icke oförmält lathe: migh wäl j hugkomme denn nådighe affskedh iagh aff E. F. N. här j Stockholm togh. Nembligen medh min ringa schriffuelse att aduisera: Så frampt till H. M:t Änckiedråttningen till leibgedinget wille förresa. Så kann iagh E. F. N. ödmiukeligen icke oförmält lathe: att dett nu genom andres inrådande så widt kommit ähr: att H:s M:tt haffuer nu enthligen resoluerat: Sigh hereffter mestedeles på Sitt leibgedingh att vppholla och allenast vnderstundom H:s M:tt Sin dotter att besökia: Derföre och H:s M. Enkiedråttningen E. F. N. tillschriffuit haffua bediandes dett E. F. N. på nogon tijdh hoos H:s M:tt min N. Dråttningh förbliffua wele: Derom och H:s M:tt E. F. N. j lijka motto om tillschriffuit haffuer. Jagh och mina medhcolleger twiffla inthe att E. F. N. sigh deres M:tt kärlighe begäran wäl bequämande warder: j synnerhet för denn stoora kärlek skull som iagh weet: E. F. N. till H:s M:tt person bära: Jagh moste och E. F. N. att wetta lathe dett ähr nu Så widt kommitt att H:s M:tt haffuer nu enthligen most leffuerera wår H:s berömlige och dygderika konunghs hierta ifrån Sigh oansedt dermedh haffuer gått nogott swårt: huilket och j går — som war denn 22 Septemb: ähr bliffuit till kroppen j kistan jnlagt, och sosom denna skilnade emellan hierta och kropp oss högeligen bedröffuat haffuer: alltså ähre wij icke mindre glade att wij dem hafua kunnatt igen tillsammans bringa som doch dessföruthan så lenge dena ringa liffstijden warade oroo och buller nok hade. Belangande H. M:tt min Nådigste Dråttningh tillståndh så ähr H. M:tt nu des gudi skee loff widh temligh good hälsa. Oansedt H. M:tt för nogre dagar sedan hade en Febris doch nu alt förwunnin: hoppes att nhär H. M:tt till nogre flere åhr kommer då näst gudz hielp sådana krempor wäl förwinnandes warder. Detta iagh E. F. N. ödmiukeligen icke haffuer kunnat oförmält lathe warandes j denn wisse förhoppningh dett E. F. N. mig denna dristigheet till att schriffua nådeligen förlåtha och will haffua E. F. N. sampt E. F. N. höge hus och familia med sampt alt dett E. F. N. kärt ähr vnder Guds denn högstes nådige beskydd och protection till all goodh och lyckligh wälmågo — och migh j E. F. N:s gunst — ödmiukeligen befalat. Datum. Stocholm denn 23 Septemb: Åhr 1636.

E. F. N.

ödmiuke och tienstwillige

altijdh

Gabriel Oxenstierna

Gustaffsonn

E. F. N. will beuisa migh denn

stoora gunst och tillbiuda E. F.

N. käre herre min ödmiuke tienst.

With modernised spelling:

Högborna Furstinna, Nådiga Fru,

Eders Furstliga Nåde kan jag ödmjukligen icke oförmält låta mig väl ihugkomma den nådiga avsked jag av Eders Furstliga Nåde här i Stockholm tog, nämligen med min ringa skrivelse att avisera såframt till Hennes Majestät Änkedrottningen till Leibgedinget ville förresa, så kan jag Eders Furstliga Nåde ödmjukligen icke oförmält låta att det nu genom andras inrådande så vitt kommit är att Hennes Majestät haver nu äntligen resolverat sig härefter mestadels på sitt Leibgeding att uppehålla och allenast understundom Hennes Majestät sin dotter att besöka. Därför ock Hennes Majestät Änkedrottningen Eders Furstliga Nåde tillskrivit hava, bedjandes det Eders Furstliga Nåde på någon tid hos Hennes Majestät min nådiga Drottning förbliva ville, därom ock Hennes Majestät Eders Furstliga Nåde i lika måtto om tillskrivit haver. Jag och mina medkolleger tvivla inte att Eders Furstliga Nåde sig Deras Majestäters kärliga begäran väl bekvämande varder, i synnerhet för den stora kärleks skull som jag vet Eders Furstliga Nåde till Hennes Majestäts person bära.

Jag måste ock Eders Furstliga Nåde att veta låta det är nu så vitt kommit att Hennes Majestät haver nu äntligen måst leverera vår Herres berömliga och dygderika konungs hjärta ifrån sig, oansett därmed haver gått något svårt, vilket ock igår — som var den 22 september — är blivit till kroppen i kistan inlagt; och såsom denna skillnad emellan hjärta och kropp oss högligen bedrövat haver, alltså äro vi icke mindre glada att vi dem hava kunnat igen tillsammans bringa, som dock dessförutan så länge denna ringa livstiden varade oro och buller nog hade.

Belangande Hennes Majestät min nådigste Drottnings tillstånd, så är Hennes Majestät nu dess Gudi ske lov vid tämlig god hälsa. Oansett Hennes Majestät för några dagar sedan hade en febris, dock nu allt förvunnen; hoppas att när Hennes Majestät till några flera år kommer, då näst Guds hjälp sådana krämpor väl förvinnandes varder. Detta jag Eders Furstliga Nåde ödmjukligen icke haver kunnat oförmält låta, varandes i den vissa förhoppning det Eders Furstliga Nåde mig denna dristighet till att skriva nådeligen förlåta och vill hava Eders Furstliga Nåde samt Eders Furstliga Nådes höga hus och familj med samt allt det Eders Furstliga Nåde kärt är under Guds den Högstes nådiga beskydd och protektion till all god och lycklig välmågo — och mig i Eders Furstliga Nådes gunst — ödmjukligen befallat. Datum Stockholm, den 23 september år 1636.

Eders Furstliga Nådes

ödmjuke och tjänstvillige alltid

Gabriel Oxenstierna Gustafsson

Eders Furstliga Nåde vill bevisa mig den stora gunst och tillbjuda Eders Furstliga Nådes käre herre min ödmjuka tjänst.

English translation (my own):

High-Born Princess, Gracious Lady,

I can humbly not leave it go unsaid to remember the gracious farewell I took from Your Princely Grace here in Stockholm, namely to announce with my little letter that Her Majesty the Dowager Queen wanted to travel to the dower estate. I can humbly not let it go unsaid that now, by the advice of others, it has come so far that Her Majesty has now finally resolved hereafter to stay mostly at her dower estate and only occasionally visit Her Majesty, her daughter. Her Majesty the Dowager Queen has also written to Your Princely Grace about it, begging that Your Princely Grace would remain with Her Majesty my gracious Queen for some time, about which Her Majesty has written to Your Princely Grace. My colleagues and I do not doubt that Your Princely Grace will please to satisfy Their Majesties' loving request, especially out of the great love which I know Your Princely Grace has for Her Majesty's person.

I must also let Your Princely Grace know that Her Majesty has now finally let herself give up the heart of our Lord our glorious and virtuous King, considering the difficulty with which it has happened, it also yesterday — which was September 22 — has been placed with the body in the coffin; and as this separation between heart and body has greatly afflicted us, we are no less glad that we have been able to bring them together again, which, moreover, as long as this short lifetime lasts, had caused enough worry and chaos.

Concerning Her Majesty my most gracious Queen's condition, Her Majesty is now, praise be to God, in fairly good health. Regardless, Her Majesty had a fever a few days ago, but now everything is gone; let us hope that when Her Majesty is a few years older, then, with God's help, such ailments will be well vanished. Your Princely Grace, I have humbly not been able to leave this unsaid, being in the certain hope that Your Princely Grace graciously forgives me this boldness to write, and I will have and commend Your Princely Grace and Your Princely Grace's high house and family and all that is dear to you to the gracious protection of God the Most High and to all good and happy well-being, and myself to Your Princely Grace's favour. Given in Stockholm, September 23, 1636.

Your Princely Grace's

humble and always dutiful

Gabriel Gustafsson Oxenstierna.

Your Princely Grace will show me the great favour and offer my humble service to Your Princely Grace's dear lord.

Above: Kristina.

Above: Maria Eleonora.

Above: Gabriel Gustafsson Oxenstierna.

Above: Princess Katarina.

Excerpt from Gabriel Gustafsson Oxenstierna's letter to Axel Oxenstierna in the wake of Gustav Adolf's death, dated December 13/23 (Old Style), 1632

Source:

Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, senare afdelningen, tredje bandet: Gabriel Gustafsson Oxenstiernas bref 1611-1640, Per Brahes bref 1633-1651, page 278, published by the Royal Scientific Academy of History and Antiquities and P. A. Norstedt and Sons, 1890

https://books.google.com/books?id=-MpAAQAAMAAJ&source=gbs_navlinks_s

The letter excerpt:

Velborne hiertans kiäre broder. ... Kann jagh digh icke oförmält lathe, att oss i förledne lögerdags vara de mycket sorgefulle och bedröffueligh tiender ifrån Dr Salvio tillhanda kompne om H. K. M:tt, vår allernådigste, nu hooss Gudi [salige], Konungs hastige och oförmodeligh ifrånfelle i dett siste holdne slagh i Missen, i synnerhet i denna myckit turbulente staat i verlden, hvilket så mycket högre ähr aff oss att beklage, att vij icke allenast haffua mist vår goodhe Konungh och öffuerheet, uthan och denn, som för fäderneslandzens skull haffuer hafft stoor faderligh omvordnat, myckin möda, ja, och enthligen satt sielffua liffuet [till]. Denn högste Gudh, han frögde H. K. M:tts siäl i denn evige glädien, och förlähne kroppen på denn yttersta Herrens dagh en frögdefull upståndelse, och giffue oss, som nu effter leffua, denn nådh, att vij motte kunna bevisa vår unge Princessa, som vij H. K. M:tt, salig och höglofflighe åhminnelse, hade varitt pligtige, om Gudz velie så hade varitt, att H. K. M:tt salig hade medh liffuet mått komma hijtt till oss igen. Hvadh sorgh och vheklagan både hooss fattige som rike, höge som låghe öffuer hela konungarikett ähr, kann jagh medh pennan på denna gångh inthet beschriffua. Gudh tröste oss fattige Svenske menn, som så kostbar och dyr en pärla i vårt fäderneslandh förlorat haffue. Men aldenstundh vår dygdesam[me] Konungh, som oss ifrån fallin ähr, ähr inthe medh klagande och pustande att igenhämpta, altså ähr mhera nu att önske, att denn goodhe Gudh ville förlähne oss denn stoora nådh, att vij alle våre consilia och saaker der hän kunne dirigera, att Gudh kunne bliffua ährat, vår öffuerheet och fäderneslandh förfägtat och försvarat, sämia och enigheet oss emellan uppeholles, och att Sveriges undersåthare, der Gudz velie så vore, en gång motte komma till en goodh och stadigh fredh och säkerheet.

With modernised spelling:

Välborne hjärtanskäre broder,

... Kan jag dig icke oförmält låta att oss i förledna lördags voro de mycket sorgfulla och bedrövliga tiender ifrån doktor Salvio tillhanda komna om Hans Kungliga Majestät, vår allernådigste, nu hos Gudi salige, Konungs hastiga och oförmodliga ifrånfälle i det sista hållna slag i Meißen. I synnerhet i denna mycket turbulenta stat i världen, vilket så mycket högre är av oss att beklaga, att vi icke allenast hava misst vår gode Konung och överhet, utan ock den, som för Fäderneslandsens skull haver haft stor faderlig omvårdnad, mycken möda, ja, och äntligen satt själva livet till! Den högste Gud, han fröjde Hans Kungliga Majestäts själ i den eviga glädjen, och förläne kroppen på den yttersta Herrens dag en fröjdefull uppståndelse, och give oss, som nu efterleva, den nåd att vi måtte kunna bevisa vår unga prinsessa, som vi Hans Kungliga Majestät, salig och höglovliga åminnelse, hade varit pliktiga, om Guds vilje så hade varit, att Hans Kungliga Majestät salig hade med livet mått komma hit till oss igen. Vad sorg och veklagan både hos fattiga som rika, höga som låga över hela konungariket är, kan jag med pennan på denna gång inte beskriva. Gud tröste oss fattiga svenska män, som så kostbar och dyr en pärla i vårt Fädernesland förlorat hava. Men alldenstund vår dygdesamme Konung, som oss ifrånfallen är, är inte med klagande och pustande att igenhämta, alltså är mera nu att önska att den gode Gud ville förläna oss den stora nåd, att vi alla våra consilia och saker därhän kunne dirigera, att Gud kunne bliva ärad, vår överhet och Fädernesland förfäktat och försvarat, sämja och enighet oss emellan uppehålles, och att Sveriges undersåtare, där Guds vilje så vore, en gång måtte komma till en god och stadig fred och säkerhet.

English translation (my own):

Well-born, beloved brother,

... I cannot let you go without being told that last Saturday we received the tragic and devastating tidings from Dr. Salvius about His Royal Majesty, our most gracious, now late with God, King's sudden and unexpected demise in the last battle of Meißen. Especially in this very turbulent state in the world, which gives us so much more cause to lament, we have not only lost our good King and authority, but also the one who, for the sake of the Fatherland, has given great paternal care, much trouble, yes, and finally his life itself! May the Most High God gladden His Royal Majesty's soul in eternal joy, and grant his body on the last day a joyful resurrection, and give us who now survive the grace that we may prove our young Princess, as we would have been obliged to His Royal Majesty, of blessed memory, if it had been God's will that His Late Royal Majesty could have come here to us again with his life! What sorrow and mourning both among the poor and the rich, high and low over the whole kingdom, — I cannot describe it with the pen at this time. God comfort us poor Swedish men, who have lost such a precious and expensive pearl in our Fatherland! But as our virtuous King, who is lost to us, is not to be recovered, it is better now to wish that the good God would grant us the great grace, that we could direct all our counsel and matter thereto, that God be honoured, our authority and the Fatherland be defended, harmony and unity between us be maintained, and that Sweden's subjects, where God's will be so, may one day come to a good and steady peace and security.

Above: Kristina.

Above: Gustav Adolf.

Above: Gabriel Gustafsson Oxenstierna.

Above: Axel Oxenstierna.

Excerpt from Peder Juel's letter to Peder Charisius, dated November 13/23 (Old Style), 1651

Source:

Bidrag til Dronning Christinas, det svenske Hofs og Corfitz Ulfeldts Historie, i Aarene 1651-1655, af Peder Juul's utrykte Breve til Charisius, article by Christian Molbech in Historisk tidsskrift, volume 5, page 314, published by Den Danske Historiske Forening, 1844

https://books.google.com/books?id=hZBvHpda3WkC&newbks=1&newbks_redir=0&dq=Historisk+tidsskrift,+V&source=gbs_navlinks_s

The letter excerpt:

Dronningen har i disse Dage giort den forrige Rigens Drost, som for 12 Aar siden er død, til Greve udi sin Grav; hvilket er skeet derfor, at Fru Maria De la Gardies's Døttre, som ere denne Drosts Sønnedøttre kan blive Grevinder.

With modernised spelling:

Dronningen har i disse dage gjort den forrige rigens drost, som for 12 år siden er død, til greve udi sin grav; hvilket er sket derfor, at fru Maria de la Gardies døttre, som ere denne drosts sønnedøttre, kan blive grevinder.

English translation (my own):

The Queen has lately made the previous Grand Steward of the Realm, who died 12 years ago, a count posthumously; which has happened so that the daughters of Lady Maria de la Gardie, who are the granddaughters of this Grand Steward, can become countesses.

Above: Kristina.

Above: Peder Charisius.

Above: Peder Juel.

Excerpt of Axel Oxenstierna's letter to Gabriel Gustafsson Oxenstierna, dated August 14/24 (Old Style), 1635

Source:

Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling, förra afdelningen, trettonde bandet, brev 1635, januari-augusti, page 521, published by the Royal Scientific Academy of History and Antiquities and P. A. Norstedts and Sons, 1949

https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=mdp.39015026707409&view=1up&seq=556&skin=2021&q1=Christina

The letter excerpt:

Belangende vår heemstat, des vilkor hafver jag aff Salvio och dine breff förfaritt, kan den och någorlundha sielff döma. Jag hafver uptechtt Salvio min mening. Enkannerligen beder jag dig, att du och de andhre godhe herrer aff regeringen ville medh alvar och authoritet föra edert kall och serdeles sökia att skelia fru modren och dottren åth, att hvar blifve för sig, på dett dottren icke således, som ährnatt ähr, motte upfödhas till vår skadha och förtreett. Ded blijfver medh forundring här hoos mången optagett, att I ded lijde.

Kan sådantt nåås medh godhe, så ähr ded gott. Kan ded intet, så drager någre flere till eder, först altt råded, sedhan en biskop, 2 eller 3 nährmaste satte, och någre få aff stådthollerne, och delibererer medh dem däröfver. Och försöker, om I drotningen därtill bringa kone, men, om intet hielpa vill, så bruker regeringens authoritet och vijser, att enkedrotningen ochså ähr in statu obsequij. Annedt ähr att tractera medh reverentz efter hvars och ens stat, men anedt ähr att biudha och lydha, nähr ded kommer i betenkiande.

Setter I fördenskuldh hoffmästare och hoffmästerinne för den unge drotningen, så och hvad folk henne påachta skall. Vill Henes M:tt enkedrotningen fölia edert rådh och blijffva för sig, hafver ded sin skäl; hvar icke, så beder henne draga till sitt lijffgeding, sosom en enkedrotning pläger, och klemer i sådane fall intet, doch altt medh skäl, och biuder de humaneste och skälige medell först. Nähr de intet hielpa, så brukar authoriteten.

With modernised spelling:

Belangande vår hemstat, dess villkor haver jag av Salvio och dina brev förfarit, kan den ock någorlunda själv dömma. Jag haver upptäckt Salvio min mening. Enkannerligen beder jag dig att du och de andra goda herrar av regeringen ville med allvar och autoritet föra edert kall och särdeles söka att skilja frumodren och dottren åt, att var blive för sig, på det dottren icke således, som ärnat är, måtte uppfödas till vår skada och förtret. Det bliver med förundring här hos mången upptagit att I det lide.

Kan sådant nås med goda, så är det gott. Kan det inte, så drager några flera till eder, först allt rådet, sedan en biskop, 2 eller 3 närmaste satte, och några få av ståthållarna, och delibererer med dem däröver. Och försöker om I drottningen därtill bringa kunne, men, om intet hjälpa vill, så bruker regeringens autoritet och viser att änkedrottningen också är in statu obsequii. Annat är att traktera med reverens efter vars och ens stat, men annat är att bjuda och lyda, när det kommer i betänkande.

Sätter I fördenskull hovmästare och hovmästarinna för den unga drottningen, så ock vad folk henne påakta skall. Vill Hennes Majestät änkedrottningen följa edert råd och bliva för sig, haver det sin skäl; var icke, så beder henne draga till sitt livgeding, såsom en änkedrottning pläger, och klämmer i sådana fall inte, dock allt med skäl, och bjuder de humanaste och skäliga medel först. När de inte hjälpa, så brukar autoriteten.

English translation (my own):

Concerning our homeland, I have seen its conditions from Salvius' and your letters, it can also reasonably judge for itself. I have told Salvius my opinion. I sincerely ask you that you and the other good gentlemen of the Regency would with earnestness and authority take your calling and especially seek to separate the Lady Mother and her daughter, that each of them should be kept to themselves, so that the daughter may not be raised, as she has been, to our detriment and regret. It is regarded with astonishment here among many that you suffer it.

If such can be achieved well, then it is good. If it is not possible, then a few more will come to you, first all the Council, then a bishop, 2 or 3 next of kin, and a few of the governors, and deliberate with them on this. And try to see if you could bring the Queen to that, but, if nothing helps, then use the Regency's authority and show that the Dowager Queen is also in a state of submission. It is one thing to treat her with reverence according to her condition, but it is another to offer and obey her, when it comes into consideration.

Therefore, you will appoint a court steward and court lady for the young Queen, as well as what the people will look after her. If Her Majesty the Dowager Queen will follow your advice and keep to herself, that would be reasonable; if not, then ask her to go to her dower estate, as a dowager queen does, and in such case do not pressure, but all with reason, and offer the most humane and reasonable means first. If those do not help, then use authority.

Excerpt from Gabriel Gustafsson Oxenstierna's letter to Axel Oxenstierna, dated May 22/June 1 (Old Style), 1635

Source:

Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, senare afdelningen, tredje bandet: Gabriel Gustafsson Oxenstiernas bref 1611-1640, Per Brahes bref 1633-1651, page 360, published by the Royal Scientific Academy of History and Antiquities and P. A. Norstedt and Sons, 1890

https://books.google.com/books?id=-MpAAQAAMAAJ&source=gbs_navlinks_s

The letter excerpt:

Dett andra ähr H. M:tt Enckiedråttningens orolige leffuerne och hindrande i vår unge Dråttnings institution, hvilket Salvius väl veet att beretta. Och förmerkier jagh väl, att moder och dotter motte skilias åht. Sätt och medell dertill haffuer jagh Salvio communicerat min k. broder att tillkenna giffua, sosom och hvadh nödigt ähr medh Churfyrsten aff Brandeburgh att communicera.

English translation (my own):

The second thing is Her Majesty the Dowager Queen's disorderly life and disruption of our young Queen's education, which Salvius knows well to account for. And I can well see that mother and daughter must be separated. As for how to do it, I have communicated that to Salvius for him to tell my dear brother, as well as what is necessary to be communicated to the Elector of Brandenburg.

Excerpt from Gabriel Gustafsson Oxenstierna's letter to Axel Oxenstierna mentioning that Maria Eleonora has secretly written to her brother and wants to leave Sweden and take Kristina with her, dated February 17/27 (Old Style), 1634

Source:

Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, senare afdelningen, tredje bandet: Gabriel Gustafsson Oxenstiernas bref 1611-1640, Per Brahes bref 1633-1651, page 326, published by the Royal Scientific Academy of History and Antiquities and P. A. Norstedt and Sons, 1890

https://books.google.com/books?id=-MpAAQAAMAAJ&source=gbs_navlinks_s

The letter excerpt:

Ett moste jagh förmäla migh haffua in secreto förnummitt, att H. M:tt haffuer sckreffuit ett breff till Churfyrsten aff Brandeburgh och 1:o graverat sigh öffuer Rådet, att de förkrenckia hennes rettigheet i leibgedinget; 2:o att om Churfyrsten funne dett rådeliget, ville H. M:tt see till, att hon kunne komma uthur riket och taga vår unge Dråttning medh sig. Deruppå skall nogra fhå dagar, för ähn vij till Nyköpingh ankommo, vara kommitt svar, att H. M:tt skulle sigh sådana fåfänge tanckar inthet göra, ty han viste fast bettre, att Rådet vore väl affectionerade, allenest hon skulle så comportera sigh emot dem, att hon kunne behålla affection, denn de och noksampt bevist, i dett de haffua declarerat hennes dotter till Sveriges dråttningh. Men dett H. M:tt ville sökia legenheet att komma uthur riket medh Fröken, derifrån affrådde han aldeles, sckriffuandes, att, der hon på dett viset droge der uth, skulle hon eller hennes dotter svårligen mhera komma der in. Detta ähr migh in secreto communicerat. Förmäler dett och för [den sakens] skull, att, der min broder komme medh Cantzleren Götz till taals, han dett kunne förfara och flere particulariter derom förnimma, sedan och [märka], hvadh för en gäst vij haffua att fhås medh. Doch hoppas jagh, att vij alt detta consilio et autoritate skole kunne öffuervinna.

English translation (my own):

I must tell about one thing that I have learned in secret: that Her Majesty has written a letter to the Elector of Brandenburg and 1. complained about the Council, that they are offending her right in the dower estate; 2. that if the Elector finds it advisable, Her Majesty would see to it that she could leave the realm and take our young Queen with her. It will be few days, before we arrived in Nyköping, that an answer on that would come, that Her Majesty would not have such vain ideas, because he [the Elector] knew better that the Council was well affectionate, only that she should behave so towards them to keep that affection, and they also sufficiently proved that they have declared her daughter as Queen of Sweden. But that Her Majesty would look for an opportunity to leave the realm with the Lady, he discouraged her completely, writing that if she should go out that way, she and her daughter would barely get back in. This was communicated to me in secret. I also say, for the sake of this matter, that my brother should speak with Chancellor Götz, he can proceed and understand more details on this, then also see what a guest we'll have. Either way, I hope all this can be overcome with counsel and authority.

Excerpt from Gabriel Gustafsson Oxenstierna's letter to Axel Oxenstierna mentioning that Maria Eleonora has taken Karl Gustav to stay and study with Kristina at court, dated January 18, 1634

Source:

Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, senare afdelningen, tredje bandet: Gabriel Gustafsson Oxenstiernas bref 1611-1640, Per Brahes bref 1633-1651, page 321, published by the Royal Scientific Academy of History and Antiquities and P. A. Norstedt and Sons, 1890

https://books.google.com/books?id=-MpAAQAAMAAJ&source=gbs_navlinks_s

The letter excerpt:

... Phaltzgreffuen stedze emellan Nyköpingh och Stegeborgh förreser, uthan tviffuell medh magt under denna elden blåsandes, dermedh sökiandes gratiæ, effter som H. M:tt haffuer och tagit hans sonn i håffuet att studera tillika medh vår unge Dråttningh.

English translation (my own):

... The Count Palatine is always going between Nyköping and Stegeborg, no doubt blowing powerfully on this fire, hoping to find grace, as Her Majesty has also taken his son to court to study together with our young Queen.

Gabriel Gustafsson Oxenstierna's letter to Axel Oxenstierna hoping Maria Eleonora gives birth to A PRINCE! Dated November 27/December 7 (Old Style), 1626 (HILARIOUS IN HINDSIGHT!)

Source:

Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, senare afdelningen, tredje bandet: Gabriel Gustafsson Oxenstiernas bref 1611-1640, Per Brahes bref 1633-1651, page 108, published by the Royal Scientific Academy of History and Antiquities and P. A. Norstedt and Sons, 1890

https://books.google.com/books?id=-MpAAQAAMAAJ&source=gbs_navlinks_s

Just days after this letter was written, Maria Eleonora gave birth... and if the legend is true, they thought it was a prince AT FIRST... but it was Kristina! But then Kristina WAS raised as a prince, at least the way she described it, plus she was probably inters*x anyway, so they basically got half their wish in a way.

Kristina's account of her birth is here:

https://kingkristina.blogspot.com/2021/12/kristinas-account-of-herhistheir.html

The letter excerpt:

... Belangande H. M:tt Dråttningen, så går H. M:tt alt ähnu uppe och ähr ingen dagh frij. Gudh förlähne H. M:tt en nådigste förlosningh och välsigne vårt fäderneslandh medh en ung prins.

English translation (my own):

... As for Her Majesty the Queen, she is still up and doesn't have a day of freedom. God give Her Majesty a good delivery and bless our Fatherland with a young prince!

Excerpt from Johan Rosenhane's letter to Johan Kasimir about Steward Gabriel Gustafsson Oxenstierna's funeral and program of the funeral procession, dated March 13/23 (Old Style), 1641

Source:

Historiska Samlingar, part 1, page 190, Johan A. Carlbohm, 1793

https://books.google.com/books?id=k1hfAAAAcAAJ&printsec=frontcover#v=onepage&q&f=false

The letter:

Monseigneur

L'enterrement du feu M:r le Reicks Drotzet a esté fort magnifique et somptueux. Sa Majesté y demeura deux jours, et deux nuits, avec toutte la cour, la provision y a esté faitte pour deux mille hommes. M:r le Grand Chanceiller estoit fort ayse qvand je luy disois (selon le commendement de V. A.) que Mgr mon Maistre se presentoit de vouloir assister au l'enterrement de son frere, et trouva fort bon qv'il accompagnat sa Majesté.

Hier venoit icy le fils de M:r le grand Chancelier, Erick Oxenstern et pria Mgr le Prince de vouloir entendre la harangve funebre, et aujourd'hvy venoit pour le mesme fin Jean Oxenstern Axelson, et conduisa Mgrs les deux Princes, dans la Maison des Chevaillers, ou fut recitée une fort belle harangve par le dit Erik Oxenstern, en presence de toutte la noblesse qui est à Stokholm. I'envoye cy jointement le proces du l'enterrement, le quel M:r le Grand Chancelier a conçus luy mesme, c'est pourqvoy je ne peu rien adjouster si non que sortant de l'Eglise avec le corps mort deux Canonades furent faites sur le trois Couronnes, et dehors la porte de la ville encores deux autres, et quand le corps fust mis dans le tombeau on entendit douze canonades, et trois salves de Musqvetades, par ceux de la gvarde, et encore par deux autres compagnies de la Province d'Uplandie. Je metteray aussy qve trois Evesqves y furent en presence, comme l'Archivesqve, l'Evesque d'Ostergothie, et l'Evesque de Stregnes, qvi faisoit le sermon funebre, et la consecration de la nouvelle Eglise tout ensemble.

C'est tout qve je peu adviser V. A. pour ceste fois. Au reste je prie Dieu vouloir conserver V. A. en tout heur et prosperité.

D. V. A.

le tres humble & tres

obeissant serviteur

Jean Rosenhan.

de Stokholm

ce 13 de Mars

1641.

With modernised spelling:

Monseigneur,

L'enterrement du feu monsieur le Riksdrotset a été fort magnifique et somptueux. Sa Majesté y demeura deux jours et deux nuits avec toute la cour, la provision y a été faite pour deux mille hommes. Monsieur le Grand-Chancelier était fort aise quand je lui disais (selon le commandement de Votre Altesse) que monseigneur mon maître se présentait de vouloir assister au l'enterrement de son frère, et trouva fort bon qu'il accompagnât Sa Majesté.

Hier venait ici le fils de monsieur le Grand-Chancelier, Eric Oxenstierna, et pria monseigneur le Prince de vouloir entendre la harangue funebre, et aujourd'hui venait pour le même fin Jean Oxenstierna Axelsson, et conduisa messeigneurs les deux Princes, dans la Maison des Chevaliers, où fut recitée une fort belle harangue par ledit Eric Oxenstierna, en présence de toute la noblesse qui est à Stockholm. J'envoie ci-jointement le procès du l'enterrement, le quel monsieur le Grand-Chancelier a conçus lui-même, c'est pourquoi je ne peu rien ajouter sinon que sortant de l'Eglise avec le corps mort deux canonades furent faites sur le trois Couronnes, et dehors la porte de la ville encores deux autres, et quand le corps fut mis dans le tombeau on entendit douze canonades, et trois salves de musquetades, par ceux de la guarde, et encore par deux autres compagnies de la province d'Uplandie. Je metterai aussi que trois évêqves y furent en présence, comme l'archivêque, l'évêque d'Ostergothie, et l'évêque de Strängnäs, qui faisait le sermon funebre, et la consecration de la nouvelle Eglise tout ensemble.

C'est tout que je peu aviser Votre Altesse pour cette fois. Au reste je prie Dieu vouloir conserver Votre Altesse en tout heur et prospérité.

De Votre Altesse

le très humble et très

obéissant serviteur

Jean Rosenhane.

de Stockholm,

ce 13 de mars

1641.

Swedish translation (my own):

Min herre,

Begravningen av den framlidne Riksdrotset var mycket magnifik och överdådig. Hennes Majestät stannade där två dagar och två nätter med hela hovet, försörjning gjordes där för två tusen man. Rikskanslern blev mycket glad när jag berättade för honom (enligt Ers Kärlighets befallning) att min herre skulle komma för att delta i sin broders begravning och tyckte det var mycket gott att han skulle följa med Hennes Majestät.

I går kom hit Rikskanslerns son Erik Oxenstierna och bad fursten att få höra begravningstalet, och idag kom Johan Oxenstierna Axelsson i samma syfte och förde mina herrar de båda furstarna in i Riddarhuset, där ett mycket fint tal hölls av ovannämnde Erik Oxenstierna, i närvaro av hela adeln i Stockholm. Jag sänder härmed processen för begravningen, som Rikskanslern själv utformat, därför kan jag ej tillägga annat än att när man lämnade kyrkan med den döda kroppen, gjordes två kanonader på de Tre Kronorna och utanför stadsporten två till; och när liket lades i graven, hördes tolv kanoner och tre salvor av musköter, av väktarens och åter av två andra kompanier av Uppland. Jag skall också nämna att tre biskopar var närvarande där, som ärkebiskopen, biskopen i Östergötland och biskopen i Strängnäs, som höll begravningspredikan och invigningen av den nya kyrkan totalt.

Det är allt jag kan säga Ers Kärlighet denna gång. I övrigt ber jag att Gud bevare Ers Kärlighet i all lycka och framgång.

Ers Kärlighets

ödmjukaste och

lydigaste tjänare

Johan Rosenhane.

från Stockholm,

den 13 mars

1641.

English translation (my own):

My lord,

The funeral of the late Steward of the Realm was very magnificent and sumptuous. Her Majesty stayed there two days and two nights with the whole court, provisions were made there for two thousand men. The Chancellor was very glad when I told him (according to Your Highness's command) that my lord my master came to attend the funeral of his brother, and thought it very good that he should accompany Her Majesty.

Yesterday came here the Chancellor's son, Erik Oxenstierna, and begged the Prince to hear the funeral speech, and today Johan Oxenstierna Axelsson came for the same purpose and led my lords the two princes into the House of Nobility, where a very fine speech was recited by the said Erik Oxenstierna, in the presence of all the nobility in Stockholm. I send herewith the process of the burial, which the Chancellor designed himself, this is why I cannot add anything except that when leaving the Church with the dead body, two cannonades were made on the Three Crowns, and outside the city gate, two more; and when the body was laid in the tomb, twelve cannons were heard, and three salvoes of muskets, by those of the guard, and again by two other companies of the province of Uppland. I will also mention that three bishops were present there, like the Archbishop, the Bishop of Östergötland, and the Bishop of Strängnäs, who gave the funeral sermon, and the consecration of the new Church altogether.

That is all I can tell Your Highness this time. For the rest, I pray God may preserve Your Highness in all happiness and prosperity.

Your Highness's

most humble and most

obedient servant

Johan Rosenhane.

from Stockholm,

March 13,

1641.

The funeral procession:

Processen.

1. Först gåår Richs Dråstens Håffmästare näst äfftär Prästerskapett och fram för honom som rijdher j kiörassett.

2. Där upå föllier Joen Peerson som rijder i kiörass, och går brede widh honom een tiänare som leder eller holler hästen.

3. Kommer huffwud Banerett som bähres aff H:r Erik Oxenstiärna CarlSon.

4. Där på fölliär hästen medh Frihärre wapnet som ledes aff twänne tiänare.

5. Där upå Skiölden som bähres aff H:r Giösta Baner.

6. Sädan gåhr Marskalken.

7. Där äfftär lijkett och på hwardera sidan 8 ahnor.

8. Sädan Sörie Fahnen, och bähres aff Axell Tureson.

9. Där upå hästen mädh hwita korssett.

Föllier sädhan

1. H:r Gustaff och H. Ture Oxenstiärna.

2. H. Jahan och H. Gabriell Oxenstierna.

3. H. Ricks-Cantzleren och Ricks-Marsken.

4. H. Ricks Skattmästaren, och Carl Bonde.

5. Åke Axellson och Jöns Kurck.

6. H. Jahan Oxenstiärna, och H. Clas Christerson.

7. H. Erick Axelson Oxenstiärna, och Axel Åkeson.

8. Knut och Gustaff Kurck mädh Jahan Sparre.

Där näst föllie Pfaltzgreffwerne.

Sädan Rickzens Rådh, och adelen sambt Collegianterne, däruppå Borgerskapett.

Föllier Fruntimbrett.

1. Enkian ledes aff Greffue Peer Brahe och Erik Rynning.

2. Fru Sirid Oxenstiärna aff Lars Sparre.

3. Fru Elsa Oxenstiärna aff Knut Posse.

4. Fru Ebba Oxenstiärna aff H:r Ture Bielke.

5. Fru Anna Riks Cantzlerns aff Hindrik Flämmingh.

6. Fru Ebba Greffwinnan aff Lars Kagge.

Oledde.

1. Fru Anna Sture, och Fröken Maria de la Garde.

2. Fru Ingebor Kurk, och F

3. Junghffru Kirstin, och Jungffru Brita Kurk.

4. Junghffru Barbro Kurk, och Barbro Åkes dåtter.

5. Jungffru Aghneta Horn, och Beata Åkes dåtter.

Där äfftär föllier Hoff Marskalken mädh Kammar Junkrarna, och HoffJunkrarna.

Sädan H. M:tt Dråttningen som ledes aff H:r Carl Carlson.

Den älste Fröcken ledes aff H:r J. Skytte.

Den andra aff Clas Flämmingh.

Den yngsta aff Matthias Soop.

Där uppå föllier

Ricksens Rådhs och H:nes Maij:ttz Fruentimber sambt adelens.

Sädan

Alla Hustruer och Borgare Junghffruer.

Att holla processen uthi orden giöre M:r Krusbiörn, och Fändrijken aff Gvardiet sin flijt, såsom och Riks Cantzlerns Hoffmästare.

Above: Kristina.

Above: Johan Kasimir.

Above: Johan Rosenhane.