Source:
„Nya Sverige“, article written by Thm. for Frimärksnytt: filatelistisk månadstidning, issue 7, pages 5 to 6, issue of March 1, 1938; original at the Finnish National Library (Kansalliskirjasto/Nationalbiblioteket)
Frimärksnytt: filatelistisk månadstidning, 01.03.1938 no 7, s. 5-6 https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/902635 Kansalliskirjaston Digitaaliset Aineistot
.jpeg)
.jpeg)
The article:
„Nya Sverige“.
Jämt tre sekler ha i år förflutit, sedan en svensk koloni grundades vid Delawareflodens mynning av några svenska kolonister. I anledning härav kommer svenska postverket att utge en serie minnesmärken, upptagande bilder från denna kolonisation. Också finska postverket vill celebrera detta minne med utgivandet av ett särskilt märke. Det kan väl därför knappast anses förmätet att upptaga utrymmet i vår frimärkstidning med att något skildra detta enastående kolonisationsföretag i svensk historia.
Under februari månad 1637 bildades ett svenskt-holländskt handelskompani, vilket skulle driva handel och anlägga en koloni med namnet »Nya Sverige» på de delar av nordamerikanska kusten, som ej förut voro upptagna av holländare och engelsmän. Det var i huvudsak tack vare den handlingskraftige rikskanslern Axel Oxenstierna som detta kompani kom till stånd. Det var också han som bidrog att täcka en del av kostnaderna för expeditionen, som hade planerats. Man skaffade samman de 24,000 holl. floriner eller 10,000 riksdaler, som krävdes för att kunna få iväg en expedition, och i november 1637 avseglade från Göteborg de båda fartygen »Kalmar Nyckel» och »Fågel Grip», lastade med proviant och med för indianerna begärliga bytesvaror. Befälet fördes av en tysk, Peter Minuit, vilken tidigare hade varit guvernör i holländska västindiska kompaniets koloni vid Delaware, men som genom motståndares intriger tvingats återvända till Europa. Väl förtrogen med förhållandena i det nya landet hade han ingenting emot att bli ledare för företaget. Efter en lång tids kringseglande på Nordsjön under svåra stormar och efter flera månaders färd över Atlanten, anlände de båda skeppen till Delaware-flodens mynning i slutet av mars 1638. Svenskarna fortsatte seglingen några mil uppför floden, där man kastade ankar och inledde underhandlingar med några hövdingar av algonkinindianernas stam om inköp av ett stycke land. Den 29 mars kommo fem hövdingar ombord på »Kalmar Nyckel» och ett köpebrev upprättades. Köpet gällde ett område på västra flodstranden från flodens mynning till trakten, där staden Philadelphia nu är belägen. När allt var klart upprestes en stång med drottningens vapen och kolonien fick under kanonsalut namnet »Nya Sverige».
Nu började arbetet för nybyggarna. Marken röjdes och började brukas. Omedelbart satte man i gång med att bygga en försvarsskans, som döptes till Kristina efter Sveriges unga drottning. På denna plats har nu rests en minnessten, hämtad upp ur ruinerna, över de första svenskarnas banbrytande arbete här ute i vildmarken.
Redan från början fick företaget kämpa mot stora svårigheter. Inga svenskar hade lust att ge sig ut på så pass okända öden, som att fara över till det nya landet. Regeringen lät då gripa en del förrymda knektar och brottslingar, vilka med sina familjer deporterades dit för två års tid. Man förstår ju lätt nog att det icke blev det bästa folkmaterial, som på sådana villkor kom att bebo kolonien.
Snart blev emellertid intresset för den lilla kolonien livligare. På 1640-talet uppkom på grund av de många fantastiska skildringarna om landets rikedom och fruktbarhet en riktig liten »amerikafeber». Det skildras, att år 1649 ej mindre än 300 finnar anhöllo att få emigrera dit och 1654 sålde över 100 familjer all sin egendom och foro till Göteborg, men fingo där stanna kvar, då skeppen till Amerika voro fullsatta.
Den mest bekante av Nya Sveriges ledare är Johan Printz. Han hade kommit med den fjärde expeditionen och hade av svenska regeringen blivit utsedd till guvernör över kolonien, vilken befattning han innehade från sin ankomst på våren 1643 ett decennium framåt. Han inköpte mera land längre upp vid floden. Ett nytt fort uppfördes och fick namnet Nya Göteborg, ävenledes lät han bygga en liten träkyrka på ön Tenakong.
Särskilt ivrade de svenska myndigheterna för den andliga vården bland kolonisterna. Gång på gång sändes präster med expeditionerna ut till landet i väster. Flera kyrkor byggdes på olika platser inom området, bland dem den ännu bevarade gudstjänstlokalen i Wilmington.
Trots de förbättrade förhållandena under guvernör Printz hade dock nybyggarna stora svårigheter att kämpa mot. Många av kolonisterna bortrycktes av sjukdomar på grund av det ovana klimatet. Printz uppgjorde ett år efter sin ankomst till Delaware en rulla över folket i landet, och av denna framgår att kolonien utgjordes av endast 90 män, vartill kom kvinnor och barn. Icke heller några nya kolonister hördes av. Från juni 1644 till oktober 1646 hördes intet från Sverige, och detta verkade givetvis nedslående på den lilla skaran nybyggare.
Redan på hösten 1646 hade det kommit till brytning med holländarna på grund av tvist om ett landköp. Holländarna köpte land av indianerna, vilket tidigare hade sålts till svenskarna, och under svenskarnas vanmäktiga protester anlade holländarna en ny skans ett stycke söder om fort Kristina, varigenom seglingen uppför floden kunde hindras för svenskarna. Guvernör Printz sände bud på bud hem efter hjälp, men intet hördes av. Då han icke på sex år fått några underrättelser från hemlandet, beslöt han jämte ett 25-tal andra kolonister att med ett holländskt fartyg fara tillbaka hem. På hösten 1653 anträddes resan, varvid endast omkring 70 personer lämnades kvar i kolonien.
Tidigt följande år, medan Printz ännu befann sig på resa, avsändes emellertid från Sverige en ny expedition, den tionde i ordningen, med officerare, soldater och kolonister ombord. Befälet hade överlämnats åt Johan Rising. Strax efter framkomsten företog han en mycket oklok handling, vilken blev den egentliga orsaken till koloniens undergång. Han kastade nämligen ankar framför holländarnas fort och sände en trupp soldater dit upp, vilka utan motstånd intogo det. Denna skymf kunde holländarna aldrig smälta.
Den 29 augusti 1655 seglade en holländsk flottilj på 7 fartyg in i Delawarefloden och kastade ankar vid en svensk skans, vars kommendant genast kapitulerade med sin 47 man starka besättning. Officerarna fängslades och behandlades väl, men kommendanten »hölls av var man för en skotrasa». Några dagar senare inneslöts fort Kristina av holländarna, som tvang fortet att giva sig den 15 sept. 1655. Därmed är det också slut med svenskarnas koloni vid Delawarefloden. De flesta kolonisterna stannade dock kvar, och ännu många år efter det att kolonien upphört att vara svensk, utsändes dit präster från Sverige, vilka dels skulle ha hand om den andliga vården bland svenskarna och dels skulle verka som missionärer bland indianerna.
*
Som nämnts kommer postverket att utge en serie minnesmärken om 5 valörer: 5-öresmärket avbildar guvernör Printz, förhandlande med en indian;
på 15-öresmärket avbildas de båda skeppen, som förde den första kontingenten kolonister över till »Nya Sverige»;
20-öresmärket avser att återgiva landstigningen. Man ser en nybyggare och en indian underhandla, medan tvenne kolonister äro i färd med att uppsätta den svenska vapenbilden. I bakgrunden finner man de båda skeppen avbildade;
bilden av den gamla kyrka i Wilmington, vilken byggnad ännu finnes bevarad, pryder märket av 30-öresvalören;
på 60-öresmärket återfinnes bilden av Kristina, Sveriges regerande drottning mellan åren 1632 och 1654.
Märkena äro tecknade av professor Olle Hjortzberg och framställda på postverkets eget tryckeri. Pappret är det vanliga vita utan vattenmärke. Märkenas bildyta är 22.6: 27.25 mm (med tandningen 26.6: 31.25 mm). Utöver valörbeteckningen och »Sverige» förekommer å samtliga märken även inskriptionen »Nya Sverige minnet 1638—1938». Märkena förekomma tvåsidigt tandande 13 i rullar om 100 och 500 stycken. 5- och 15-öresmärkena utges även fyrsidigt tandade 13 i häften om 18 stycken märken. Upplagorna av 5, 15 och 30-öresvalörerna beräknas räcka för en åtgång under högst 3 månader, medan märkena av de båda andra valörerna tryckas för 6 månaders förbrukning. Att de tre förstnämnda märkena tryckas i mindre upplaga beror på att nya märken av dessa valörer utkomma till konung Gustafs 80-årsdag.
Som ovan skildrats grundades kolonien den 29 mars 1638, vilket datum är angivet efter den gamla stilens tideräkning, vilken då tilllämpades i Sverige. Denna datum skulle motsvara i vår nuvarande tideräkning den 8 april, som amerikanerna också betrakta såsom dagen för kolonisationens begynnelse. Då man avser att såväl i Amerika som i Sverige celebrera 300-årsminnet den 8 april 1938, har också postverket bestämt emissionsdagen för de nya märkena till just denna dag.
Thm.
English translation (my own):
"New Sweden".
Exactly three centuries have passed this year since a Swedish colony was founded at the mouth of the Delaware River by some Swedish colonists. On this occasion, the Swedish Post Office will issue a series of commemorative stamps, featuring images from this colonisation. The Finnish Post Office also wants to celebrate this memory with the issuance of a special stamp. It can therefore hardly be considered presumptuous to occupy the space in our stamp magazine with a description of this unique colonisation enterprise in Swedish history.
During February 1637, a Swedish-Dutch trading company was formed, which was to conduct trade and establish a colony called "New Sweden" on those parts of the North American coast that had not previously been occupied by the Dutch and English. It was mainly thanks to the energetic Grand Chancellor Axel Oxenstierna that this company came into being. It was also he who contributed to covering part of the costs of the expedition that had been planned. The 24,000 Dutch florins or 10,000 riksdalers which were required to be able to set off on an expedition were raised, and in November 1637 the two ships, "Kalmar Nyckel" and "Fogel Grip", sailed from Gothenburg, loaded with provisions and with goods desirable to the Indians. The command was carried out by a German, Peter Minuit, who had previously been governor of the Dutch West India Company's colony on the Delaware, but who had been forced to return to Europe through the intrigues of opponents. Well acquainted with the conditions in the new land, he had no objection to becoming the leader of the company. After a long voyage around the North Sea during severe storms and after several months of travel across the Atlantic, the two ships arrived at the mouth of the Delaware River at the end of March 1638. The Swedes continued sailing a few miles up the river, where they dropped anchor and began negotiations with some chiefs of the Algonquin Indian tribe about the purchase of a piece of land. On March 29, five chiefs came aboard the "Kalmar Nyckel", and a deed of sale was drawn up. The purchase concerned an area on the west bank of the river from the mouth of the river to the area where the city of Philadelphia is now located. When everything was ready, a pole with the Queen's coat of arms was erected, and the colony was given the name "New Sweden", amid a cannon salute.
Now the work for the settlers began. The land was cleared and began to be cultivated. Immediately, they began building a defensive fort, which was named Christina, after the young Queen of Sweden. At this place, a memorial stone has now been erected, taken up from the ruins, to commemorate the pioneering work of the first Swedes out here in the wilderness.
From the very beginning, the Company had to struggle against great difficulties. No Swedes were willing to embark on such an unknown fate as crossing over to the new country. The government then had a number of escaped mercenaries and criminals arrested, who were deported there with their families for two years. It is easy to understand that it was not the best material of people who came to inhabit the colony under such conditions.
Soon, however, interest in the little colony became more lively. In the 1640s, due to the many fantastic descriptions of the country's wealth and fertility, a real little "American fever" arose. It is described that in 1649 no less than 300 Finns applied to be allowed to emigrate there and in 1654 over 100 families sold all their property and went to Gothenburg, but were forced to remain there, as the ships to America were full.
The best known of the leaders of New Sweden is Johan Printz. He had come with the fourth expedition and had been appointed governor of the colony by the Swedish government, a position he held from his arrival in the spring of 1643 for a decade. He purchased more land further up the river. A new fort was built and named New Gothenburg, and he also had a small wooden church built on the island of Tinicum.
The Swedish authorities were particularly keen on spiritual care for the colonists. Time and again, priests were sent with the expeditions to the country in the west. Several churches were built in various places in the area, among them the still preserved church building in Wilmington.
Despite the improved conditions under Governor Printz, however, the settlers had great difficulties to contend with. Many of the colonists were killed by diseases due to the unfamiliar climate. A year after his arrival in Delaware, Printz made a roll of the people in the country, and from this it appears that the colony consisted of only 90 men, to which were added women and children. Nor were any new colonists heard from. From June 1644 to October 1646 nothing was heard from Sweden, and this naturally had a depressing effect on the little group of settlers.
Already in the autumn of 1646, there had been a break with the Dutch due to a dispute over a land purchase. The Dutch bought land from the Indians, which had previously been sold to the Swedes, and during the Swedes' impotent protests, the Dutch built a new redoubt a short distance south of Fort Christina, which could prevent the Swedes from sailing up the river. Governor Printz sent messengers home for help, but nothing was heard from. When he had not received any news from his homeland in six years, he and about 25 other colonists decided to return home on a Dutch ship. In the autumn of 1653, the voyage was undertaken, leaving only about 70 people in the colony.
Early the following year, while Printz was still on his journey, however, a new expedition was sent from Sweden, the tenth in the series, with officers, soldiers and colonists on board. The command had been handed over to Johan Rising. Shortly after his arrival, he committed a very unwise act, which was the real cause of the colony's downfall. He anchored in front of the Dutch fort and sent a troop of soldiers up there, who took it without resistance. The Dutch could never get over this insult.
On August 29, 1655, a Dutch flotilla of 7 ships sailed into the Delaware River and anchored at a Swedish fort, whose commander immediately surrendered with his 47-man crew. The officers were imprisoned and treated well, but the commander "was kept by every man as a shoe rag". A few days later, Fort Christina was surrounded by the Dutch, who forced the fort to surrender on September 15, 1655. This also marked the end of the Swedish colony on the Delaware River. Most of the colonists remained, however, and for many years after the colony had ceased to be Swedish, priests were sent there from Sweden, who were partly to take care of the spiritual care of the Swedes and partly to work as missionaries among the Indians.
*
As mentioned, the Post Office will issue a series of commemorative stamps in 5 denominations: the 5-öre stamp depicts Governor Printz, negotiating with an Indian;
the 15-öre stamp depicts the two ships that brought the first contingent of colonists over to "New Sweden";
the 20-öre stamp is intended to depict the landing. A settler and an Indian are seen negotiating, while two colonists are in the process of erecting the Swedish coat of arms. In the background, the two ships are depicted;
the image of the old church in Wilmington, which building is still preserved, adorns the stamp of the 30-öre denomination;
the 60-öre stamp features the image of Kristina, the reigning Queen of Sweden between the years 1632 and 1654.
The stamps are designed by Professor Olle Hjortzberg and produced at the Post Office's own printing house. The paper is the usual white without a watermark. The image area of the stamps is 22.6: 27.25 mm (with perforation 26.6: 31.25 mm). In addition to the denomination and "Sverige", all stamps also bear the inscription "Nya Sverige minnet 1638-1938". The stamps are available with two-sided perforation 13 in rolls of 100 and 500 stamps. The 5- and 15-öre stamps are also issued with four-sided perforation 13 in booklets of 18 stamps. The editions of the 5, 15 and 30-öre denominations are estimated to be sufficient for a maximum of 3 months' use, while the stamps of the two other denominations are printed for 6 months' use. The fact that the first three stamps are printed in smaller editions is due to the fact that new stamps of these denominations will be issued for King Gustaf's 80th birthday.
As described above, the colony was founded on March 29, 1638, which date is given according to the Old Style calendar, which was then used in Sweden. This date would correspond in our current calendar to April 8, which Americans also consider the day of the beginning of colonisation. Since it is intended to celebrate the 300th anniversary in both America and Sweden on April 8, 1938, the Post Office has also set the issue date for the new stamps to be this very day.
Thm.
_-_Nationalmuseum_-_18075.tif.jpg)
_(David_Beck)_-_Nationalmuseum_-_17258.tif.jpg)
