Showing posts with label Peter Lambeck. Show all posts
Showing posts with label Peter Lambeck. Show all posts

Friday, June 13, 2025

Jean-Baptiste le Rond d'Alembert's review of the first two volumes of Arckenholtz's biography of Kristina, year 1753, part 8

Sources:

Mélanges de littérature, d'histoire et de philosophie, pages 56 to 60, by Jean-Baptiste le Rond d'Alembert, 1753; original at The British Library


Mélanges de littérature, d'histoire et de philosophie, pages 278 to 282, by Jean-Baptiste le Rond d'Alembert, 1759 edition of the above; original at the New York Public Library


The account:

Enfin la Reine de Suéde retourna à Rome, où elle se livra dans la douceur de l'oisiveté à son goût pour les Arts & pour les Sciences, principalement pour la Chimie, les Médailles, & les Statues. Le Cardinal Azzolini qui prit pour elle un goût que la médisance ou la calomnie n'a pas épargné, rétablit le dérangement qui se trouvoit alors dans les finances de Christine, tant par ses profusions, que par le peu d'exactitude de la Suéde à lui payer la pension dont on étoit convenu. Ce Cardinal Azzolini resta son ami & son confident jusqu'à sa mort. Aussi disoit-on qu'il n'y avoit que trois hommes qui eussent arraché l'estime de la Reine, le Prince de Condé par son courage, le Cardinal de Retz par son esprit, & le Cardinal Azzolini par ses complaisances. Au reste, à en juger par le caractere de Christine, il ne paroît pas qu'elle ait été fort portée, comme on l'a cru, au libertinage, ou même à l'amour. Une vanité assez mal-entendue étoit son caractere dominant.

Elle ne fut pas long-tems à Rome, sans avoir des démêlés avec Alexandre VII qui occupoit alors le saint Siege. Ce Pape, homme vain & minutieux, avoit déjà voulu se faire honneur de la conversion de cette Princesse, dont il n'avoit reçu qu'une seule lettre quand une fois elle eut pris sa résolution. La part que Christine paroissoit prendre aux intérêts de la France, mécontenta le Pontife qui n'aimoit pas Louis XIV; mais la Reine qui connoissoit l'esprit d'Alexandre VII, & qui avoit intérêt de le ménager, alloit de tems en tems calmer ce Pape en recevant sa bénédiction dans les processions publiques; elle alla jusqu'à se loger dans un Couvent pour donner moins d'ombrage au Pape, qui ne laissa pas de la faire épier par des Ecclésiastiques & des Moines. Ce séjour dans un Couvent fit croire qu'elle pensoit à se faire Religieuse: «La Reine Christine», écrivoit à cette occasion Guy Patin, «fera toute sorte de métiers dans sa vie, si elle ne meurt bientôt; elle a déjà joué bien des personnages différens, & fort éloignés de son premier état, lorsqu'on l'appelloit la dixieme Muse & la Sybille du Septentrion.» Il est difficile de croire qu'une Princesse indignée contre le souverain Pontife, ait voulu resserrer d'une maniere si étrange les liens qui la mettoient dans la dépendance de Rome. Enfin les sujets de mécontentement qu'elle avoit ou qu'elle croyoit avoir, augmenterent au point que le Roi Charles Gustave étant mort, elle pensa à retourner en Suéde. Ce voyage dont on ignora les vrais motifs fit beaucoup raisonner les politiques; mais ne fut pas heureux. Les anciens sujets de Christine oubliant tout ce qu'elle avoit fait pour eux, & tout l'amour qu'ils lui avoient témoigné autrefois, ne virent en elle qu'une femme qui les avoit quittés pour aller vivre dans une terre étrangere au sein d'une Religion qu'ils regardoient comme funeste à la Suéde. La Messe qu'elle faisoit dire assez librement dans son palais, ne déplut pas beaucoup à la Noblesse uniquement occupée de guerre & d'intrigues. Mais elle offensa les deux Ordres extrêmes du Royaume, le Clergé dont elle bravoit l'autorité, & l'Ordre des Paysans dont elle choquoit les préventions; ces deux Ordres refuserent de lui assurer ses revenus, persuadés qu'il falloit croire à Luther pour être digne de vivre. Christine eut beau dire que comme Souveraine elle n'étoit responsable de ses actions à personne; on lui répondit qu'elle n'étoit pas la maîtresse d'annuller les constitutions fondamentales du Royaume. Les États firent abattre sa Chapelle, & congédierent les Aumôniers Italiens qui l'avoient suivie. Elle n'étoit plus Reine que de nom, dit un Historien [de Parival], & celui qu'elle avoit fait Roi, & qui se vantoit d'avoir tout de Dieu & de Christine, n'étoit plus.

Il y a apparence qu'elle se fût vengée de cette persécution par une autre, si elle eût réussi dans le dessein qu'elle montra pour lors de remonter sur le thrône. Mais ce dessein n'aboutit qu'à un second acte de renonciation auquel on l'obligea. Elle retourna donc à Rome; en passant par Hambourg elle y vit le célebre Lambecius, qu'elle consola par l'accueil qu'elle lui fit, des persécutions qu'il essuyoit alors de la part des Théologiens Protestans de cette ville; ces persécution allerent au point qu'il se fit Catholique, pour se justifier de l'Athéisme dont ses ennemis l'accusoient; c'est-à-dire, qu'il changea de religion pour prouver qu'il en avoit une.

Swedish translation (my own):

Slutligen återvände Sveriges drottning till Rom, där hon ägnade sig åt ledighetens sötma i sin smak för konst och vetenskap, främst för kemi, medaljer och statyer. Kardinal Azzolino, som fattade tycke för henne som förtal och förtal inte hade skonats, återställde den oordning som då fanns i Kristinas ekonomi, lika mycket genom hennes överflöd som genom Sveriges bristande punktlighet när det gällde att betala henne den överenskomna pensionen. Denne kardinal Azzolino förblev hennes vän och förtrogne fram till hennes död.

Det sades också att det bara fanns tre män som skulle ha vunnit drottningens aktning: prinsen av Condé genom sitt mod, kardinal de Retz genom sin kvickhet och kardinal Azzolino genom sin artighet. För övrigt, av Kristinas karaktär att döma, verkar det inte som om hon var särskilt benägen, som man har trott, till libertinage, eller ens till kärlek. En ganska missförstådd fåfänga var hennes dominerande karaktärsdrag.

Hon var inte länge i Rom utan att ha några problem med Alexander VII, som då ockuperade påvestolen. Denne påven, en fåfäng och noggrann man, hade redan velat ta åt sig äran för omvändelsen av denna prinsessa, från vilken han bara fått ett brev när hon en gång fattat sitt beslut. Den del som Kristina tycktes ta i Frankrikes intresse misshagade påven, som inte tyckte om Ludvig XIV; men drottningen, som kände Alexander VII:s ande och som hade ett intresse av att skona honom, gick då och då för att lugna denne påve genom att ta emot hans välsignelse i offentliga processioner. Hon gick så långt att hon logerade i ett kloster för att ge mindre skugga åt påven, som inte misslyckades med att låta spionera på henne av kyrkliga män och munkar.

Denna vistelse i ett kloster ledde till tron att hon funderade på att bli nunna. »Drottning Kristina«, skrev Gui Patin vid detta tillfälle, »kommer att göra alla möjliga metiér i sitt liv, om hon inte dör snart. Hon har redan spelat många olika personager, och mycket långt borta från sin första tillstånd, när hon var kallas den tionde Musan och Nordens Sibylla.«

Det är svårt att tro att en prinsessa, indignerad mot den suveräna påven, på ett så märkligt sätt ville skärpa de band som gjorde henne beroende av Rom. Slutligen ökade det missnöje som hon hade eller som hon trodde att hon hade, till den grad att när konung Karl Gustav hade dött, tänkte hon återvända till Sverige. Denna resa, vars verkliga motiv var okända, gav politikerna många resonemang; men den lyckades inte.

Kristinas forna undersåtar, som glömde allt vad hon hade gjort för dem och all den kärlek som de tidigare visat henne, såg i henne bara en kvinna som hade lämnat dem för att gå och bo i ett främmande land i en religion som de ansåg ödesdiger för Sverige. Den mässa som hon hade sagt helt fritt i sitt slott misshagade inte mycket adeln, som enbart var upptagen med krig och intriger. Men hon kränkte de två extrema rikets Ständer: prästerskapet, vars auktoritet hon trotsade, och bondestånden, vars fördomar hon chockerade. Dessa två ordnar vägrade att försäkra henne om hennes inkomst, övertygade om att man måste tro på Luther för att vara värdig att leva.

Det hjälpte inte Kristina att säga att hon som suverän inte var ansvarig för sina handlingar gentemot någon; hon fick veta att hon inte var härskarinna i att upphäva rikets grundläggande författningar. Ständerna lät riva hennes kapell och avskedade de italienska präster som hade följt henne. Hon var inte längre drottning annat än till namnet, säger en historiker [de Parival], och den som hon hade gjort till konung och som skröt med att ha allt från Gud och Kristina fanns inte längre.

Det verkar som om hon skulle ha hämnats sig för denna förföljelse från en annan sida om hon hade lyckats med den dessäng som hon sedan visade att återvända till tronen. Men denna dessäng resulterade bara i en andra avsägelseakt som hon tvingades till. Hon återvände därför till Rom; när hon gick genom Hamburg, såg hon där den berömda Lambecius, som hon tröstade med det mottagande hon gav honom från de förföljelser som han då genomgick av de protestantiska teologerna i den staden. Dessa förföljelser gick till den grad att han blev katolik för att rättfärdiga sig från den ateism som hans fiender anklagade honom för; det vill säga, han bytte religion för att bevisa att han hade en.

English translation (my own):

Finally the Queen of Sweden returned to Rome, where she indulged in the sweetness of idleness in her taste for the arts and sciences, principally for chemistry, medals and statues. Cardinal Azzolino, who took a liking to her which slander and calumny had not spared, restored the disorder that was then in Kristina's finances, as much by her profusions as by the lack of punctuality of Sweden in paying her the pension that had been agreed upon. This Cardinal Azzolino remained her friend and confidant until her death.

Also it was said that there were only three men who would have won the Queen's esteem: the Prince of Condé by his courage, the Cardinal de Retz by his wit, and the Cardinal Azzolino by his complaisance. Besides, judging by Kristina's character, it does not appear that she was very much inclined, as has been believed, to libertinage, or even to love. A rather misunderstood vanity was her dominant characteristic.

She was not long in Rome without having some trouble with Alexander VII, who then occupied the Holy See. This Pope, a vain and meticulous man, had already wanted to take credit for the conversion of this princess, from whom he had received only one letter when she had once made her decision. The part that Kristina appeared to take in the interests of France displeased the Pontiff, who did not like Louis XIV; but the Queen, who knew the spirit of Alexander VII and who had an interest in sparing him, went from time to time to calm this Pope by receiving his blessing in public processions. She went so far as to lodge in a convent to give less shade to the Pope, who did not fail to have her spied on by ecclesiastics and monks.

This stay in a convent led to the belief that she was thinking of becoming a nun. "Queen Kristina," wrote Gui Patin on this occasion, "will do all sorts of jobs in her life, if she does not die soon. She has already played many different characters, and very far removed from her first state, when she was called the Tenth Muse and the Sibyl of the North."

It is difficult to believe that a princess, indignant against the sovereign Pontiff, wanted to tighten in such a strange way the ties which made her dependent on Rome. Finally, the subjects of discontent that she had or that she believed she had, increased to the point that, King Karl Gustav having died, she thought of returning to Sweden. This journey, the real motives of which were unknown, gave politicians much reasoning; but it was not successful.

Kristina's former subjects, forgetting all that she had done for them and all the love that they had formerly shown her, saw in her only a woman who had left them to go and live in a foreign land in the bosom of a religion that they regarded as fatal to Sweden. The Mass that she had said quite freely in her castle did not much displease the nobility, who were solely occupied with war and intrigues. But she did offend the two extreme Orders of the Realm: the clergy, whose authority she defied, and the Order of peasants, whose prejudices she shocked. These two Orders refused to assure her her income, persuaded that one had to believe in Luther to be worthy of living.

It did not avail Kristina to say that as sovereign she was not responsible for her actions to anyone; she was told that she was not the mistress of annulling the fundamental constitutions of the kingdom. The Estates had her chapel torn down and dismissed the Italian chaplains who had followed her. She was no longer queen except in name, says a historian [de Parival], and the one whom she had made king and who boasted of having everything from God and Kristina was no more.

It seems that she would have avenged herself for this persecution by another if she had succeeded in the design she then showed of returning to the throne. But this design only resulted in a second act of renunciation to which she was forced. She therefore returned to Rome; passing through Hamburg, she saw there the famous Lambecius, whom she consoled by the reception she gave him from the persecutions he was then undergoing on the part of the Protestant theologians of that city. These persecutions went to the point that he became a Catholic to justify himself from the atheism of which his enemies accused him; that is to say, he changed his religion to prove that he had one.


Above: Kristina.


Above: Cardinal Decio Azzolino.


Above: Johan Arckenholtz.


Above: Jean-Baptiste le Rond d'Alembert.

Sunday, September 24, 2023

Excerpt from René Sluse's letter to Petrus Lambecius (Peter Lambeck), dated March 19/29 (New Style), 1661

Source:

Lettres inédites de René Sluse, page 27, published by Stanislas Bormans, 1863
The letter excerpt:

Excellentissime et Clarissime Domine,
Amice carissime.
... Serenissimam Christinam etiam ad vos venturam inaudiveram, sed nunc adhuc in Suecia morari intelligo. Si quid interim hac de re vel similibus occurrat, fac quæso me participem et maximopere obligabis.
Excellentissime et clarissime Domine,
Tuum tuique observantissimum
Renatum Franciscum Slusium.
Leodii 19/29 martii ∞ IϽCLXI.
Hamburgum.

With modernised spelling:

Excellentissime et clarissime Domine,
amice carissime.
... Serenissimam Christinam etiam ad vos venturam inaudiveram, sed nunc adhuc in Suecia morari intelligo. Si quid interim hac de re vel similibus occurrat, fac quæso me participem et maximopere obligabis.
Excellentissime et clarissime Domine,
tuum tuique observantissimum
Renatum Franciscum Slusium.
Leodii, 19/29 martii ∞ 1661.
Hamburgum.

French translation (my own):

Excellentissime et clarissime seigneur,
mon très cher ami,
... Je n'avais pas entendu parler que la Sérénissime Christine vînt aussi chez vous, mais maintenant je comprends qu'elle reste toujours en Suède. Si, cependant, quelque chose de semblable devait se produire, faites-le-moi savoir, et vous serez très obligé.
Excellentissime et clarissime seigneur,
votre très observateur
René François Sluse.
Liège, le 19/29 mars ∞ 1661.
A Hambourg.

Swedish translation (my own):

Förträffligaste och berömligaste herre,
min allerkäraste vän,
... Jag hade inte hört talas om att den durchlauchtigaste Kristina också skulle komma till Er, men nu förstår jag att hon fortfarande vistas i Sverige. Om något av detta eller liknande skulle inträffa emellertid, snälla meddela mig, och Ni kommer att vara mycket förpliktad.
Förträffligaste och berömligaste herre.
Er mest observante
René François Sluse.
Liège, den 19/29 mars ∞ 1661.
Till Hamburg.

English translation (my own):

Most excellent and renowned Lord,
my dearest friend,
... I had not heard of the Most Serene Kristina also coming to you, but now I understand that she is still staying in Sweden. If, in the meantime, anything of this or the like should occur, please let me know, and you will be most obliged.
Most excellent and most renowned Lord.
Your most observant
René François Sluse.
Liège, March 19/29 ∞ 1661.
To Hamburg.


Above: Kristina.


Above: Peter Lambeck (Petrus Lambecius).


Above: René Sluse.

Excerpt from René Sluse's letter to Petrus Lambecius (Peter Lambeck), year 1661

Source:

Lettres inédites de René Sluse, page 23, published by Stanislas Bormans, 1863
The letter excerpt:

Clarissime et excellentissime Domine,
Amice carissime.
... Reginam Suecorum Christinam aiunt Hamburgum brevi venturam, qua occasione non dubito a te pro muneris tui ratione salutatum iri. ... Vale vir præstantissime meque ut facis ama
Tuum ex animo tui que observantissimum
Renatum Franciscum Slusium.
Leodii XVII anni gregoriani ∞ IϽCLXI.

With modernised spelling:

Clarissime et excellentissime Domine,
amice carissime,
... Reginam Suecorum Christinam ajunt Hamburgum brevi venturam, qua occasione non dubito a te pro muneris tui ratione salutatum iri. ... Vale vir præstantissime meque ut facis ama.
Tuum ex animo tui que observantissimum
Renatum Franciscum Slusium.
Leodii, 17 anni gregoriani ∞ 1661.

French translation (my own):

Clarissime et excellentissime seigneur,
mon très cher ami,
... On dit que la reine Christine de Suède est sur le point de venir à Hambourg, et à cette occasion je ne doute pas qu'elle sera accueillie par vous en raison de vos services. ... Adieu, excellentissime homme, et aimez-moi comme vous faites.
D'un cœur très observateur, votre
René François Sluse.
Liège, le 17 de l'année grégorienne ∞ 1661.

Swedish translation (my own):

Berömligaste och förträffligaste herre,
min allerkäraste vän,
... De säger att drottning Kristina av Sverige är på väg att komma till Hamburg inom kort, vid vilket tillfälle jag inte tvivlar på att hon kommer att hälsas av Er på grund av Era tjänster. ... Farväl, förträffligaste man, och älska mig som Ni gör.
Från ett mycket observant hjärta, Er
René François Sluse.
Liège, den 17 i det gregorianska året ∞ 1661.

English translation (my own):

Most renowned and most excellent Lord,
my dearest friend,
... They say Queen Kristina of Sweden is about to come to Hamburg shortly, on which occasion I do not doubt that she will be greeted by you on account of your services. ... Farewell, most excellent man, and love me as you do.
From a most observant heart, your
René François Sluse.
Liège, the 17th of the Gregorian year ∞ 1661.


Above: Kristina.


Above: Peter Lambeck (Petrus Lambecius).


Above: René Sluse.

Tuesday, June 21, 2022

Excerpt from Jean Chapelain's letter to Pierre Daniel Huet, dated October 5/15 (New Style), 1661

Source:

Lettres de Jean Chapelain, tome second: 2 janvier 1659-20 décembre 1672, page 158, published by Philippe Tamizey de Larroque, 1883


The letter excerpt:

Monsieur, je me resjoüis avec vous de la publication de vostre livre qui est comme qui diroit de la gloire qu'il vous va acquerir auprès de toutes les personnes intelligentes, car estre veu et estre fort estimé, c'est sans doute la mesme chose, tant il a de beauté et de solidité, tout nu et sans le lustre qu'il recevra de l'impression, laquelle est l'écueil des mauvais ouvrages et le relief des excellens. J'attens tousjours les dix exemplaires que vous avés commandé qu'on m'apportast pour les distribuer à ceux que vous m'avés marqués qui sont à Paris, et pour essayer de les faire rendre à ceux qui sont en Hollande, en Allemagne et en Italie. Mais je crains de ne vous servir pas en cette petite occasion, car depuis avoir receu vos ordres, voyant que je n'avois point de nouvelles de ces volumes-là, j'envoyai chés Mr Cramoisy pour luy espargner la peine de me les envoyer, sur quoy, nonobstant ce qu'il vit dans vostre lettre, il respondit à mon valet qu'il en avoit consigné vingt-cinq à Mr Ménage pour en faire ce que vous voudriés, laissant comprendre qu'il n'en avoit point davantage à vous livrer. Cela estant, Monsieur, vous voyés bien que tout moyen m'est osté de vous rendre cet office, l'estat où Mr Ménage et moy sommes ensemble ne permettant pas que je luy aille faire d'éclaircissement là dessus. Il est vray qu'à vostre égard cela reviendra tout à un, qu'il face cette distribution ou que je la face. Il est de vos amis et il n'a garde de manquer d'exécuter vos volontés et ni le soin, ni l'addresse, ni les connoissances ne luy defaudront pour cela. Si, par hazard, néantmoins ces dix exemplaires me venoient, pourveu que ce fust dans trois ou quatre jours, j'avois desja ménagé une commodité de faire porter seurement les deux à Mr Huggens et Vossius. Pour la Reyne Christine et M. Lambecius, je ne voy point bien comment faire passer les leurs jusqu'à eux. ...
De Paris, ce XV octobre 1661.

With modernised spelling:

Monsieur, je me réjouis avec vous de la publication de votre livre qui est comme qui dirait de la gloire qu'il vous va acquérir auprès de toutes les personnes intelligentes, car être vu et être fort estimé, c'est sans doute la même chose, tant il a de beauté et de solidité, tout nu et sans le lustre qu'il recevra de l'impression, laquelle est l'écueil des mauvais ouvrages et le relief des excellents. J'attends toujours les dix exemplaires que vous avez commandé qu'on m'apportât pour les distribuer à ceux que vous m'avez marqués qui sont à Paris, et pour essayer de les faire rendre à ceux qui sont en Hollande, en Allemagne et en Italie. Mais je crains de ne vous servir pas en cette petite occasion, car depuis avoir reçu vos ordres, voyant que je n'avais point de nouvelles de ces volumes-là, j'envoyai chez M. Cramoisy pour lui épargner la peine de me les envoyer, sur quoi, nonobstant ce qu'il vit dans votre lettre, il répondit à mon valet qu'il en avait consigné vingt-cinq à M. Ménage pour en faire ce que vous voudriez, laissant comprendre qu'il n'en avoit point davantage à vous livrer. Cela étant, Monsieur, vous voyez bien que tout moyen m'est ôté de vous rendre cet office, l'état où M. Ménage et moi sommes ensemble ne permettant pas que je lui aille faire d'éclaircissement là-dessus. Il est vrai qu'à votre égard cela reviendra tout à un, qu'il fasse cette distribution ou que je la fasse. Il est de vos amis et il n'a garde de manquer d'exécuter vos volontés et ni le soin, ni l'addresse, ni les connaissances ne lui défaudront pour cela. Si, par hasard, néanmoins ces dix exemplaires me venaient, pourvu que ce fût dans trois ou quatre jours, j'avais déjà ménagé une commodité de faire porter sûrement les deux à messieurs Huygens et Vossius. Pour la Reine Christine et M. Lambecius, je ne vois point bien comment faire passer les leurs jusqu'à eux. ...
De Paris, ce 15 octobre 1661.

Swedish translation (my own):

Herr, jag gläds med Er över utgivningen av Er bok, som så att säga är av den ära som den kommer att få åt Er bland alla intelligenta människor, för att synas och bli högt uppskattad är utan tvekan samma sak, det har så mycket skönhet och soliditet, blottad och utan den lyster den kommer att få av tryckningen, som är stötestenen för dåliga verk och lättnaden för utmärkta. Jag väntar fortfarande på att de tio exemplar som Ni beställt skall föras till mig för att dela ut dem till dem som Ni markerat åt mig som är i Paris och för att försöka få dem tillbaka till dem som finns i Holland, Tyskland och Italien. Men jag fruktar att jag inte kommer att tjäna Er vid detta lilla tillfälle, för sedan jag mottagit Era beställningar, eftersom jag såg att jag inte hade några nyheter om dessa volymer, sände jag till monsieur Cramoisy för att bespara honom besväret att ge mig dem. skicka, varpå han, oaktat vad han såg i Ert brev, svarade min betjänt att han hade överlämnat tjugofem av dem till monsieur Ménage att göra med som Ni behagar, lät det förstås att han inte hade mer att leverera till Er. Då är det så, monsieur, Ni kan tydligt se att jag har berövats alla medel för att giva Er detta ämbete, det tillstånd där monsieur Ménage och jag är tillsammans inte tillåter mig att gå och klargöra saken för honom. Det är sant att när det gäller Er kommer allt att komma ner till en, vare sig han gör denna utdelning eller om jag gör det. Han är ju en av Era vänner och han är noga med att inte misslyckas med att utföra Edra önskemål, och varken omsorg, skicklighet eller kunskap kommer att svika honom för det. Om dessa tio exemplar av en slump ändå kom till mig, förutsatt att det var inom tre eller fyra dagar, hade jag redan gjort arrangemang för att få de två levererade till herr Huygens och herr Vossius. När det gäller drottning Kristina och herr Lambecius, så förstår jag inte riktigt hur jag skall få igenom deras till dem. ...
Från Paris, den 15 oktober 1661.

English translation (my own):

Monsieur, I rejoice with you at the publication of your book which is, so to speak, of the glory that it will acquire for you among all intelligent people, because to be seen and to be highly esteemed is undoubtedly the same thing, it has so much beauty and solidity, bare and without the luster it will receive from printing, which is the stumbling block of bad works and the relief of excellent ones. I am still waiting for the ten copies that you ordered to be brought to me to distribute them to those you marked for me who are in Paris, and to try to have them returned to those who are in Holland, Germany and in Italy. But I fear I will not serve you on this little occasion, for since having received your orders, seeing that I had no news of those volumes, I sent to Monsieur Cramoisy to save him the trouble of giving them to me. send, whereupon, notwithstanding what he saw in your letter, he replied to my valet that he had consigned twenty-five of them to Monsieur Ménage to do with as you please, letting it be understood that he had no more to deliver to you. That being so, Monsieur, you can clearly see that I have been deprived of all means of rendering this office to you, the state in which Monsieur Ménage and I are together not permitting me to go and clarify the matter for him. It is true that with regard to you it will all come down to one, whether he makes this distribution or whether I do. He is one of your friends and he is careful not to fail to carry out your wishes, and neither care, nor skill, nor knowledge will fail him for that. If, by chance, these ten copies nevertheless came to me, provided it was in three or four days, I had already made arrangements to have the two delivered to Mr. Huygens and Mr. Vossius. As for Queen Kristina and Mr. Lambecius, I don't quite see how to get theirs through to them. ...
From Paris, October 15, 1661.


Above: Kristina.


Above: Peter Lambeck.


Above: Jean Chapelain.


Above: Pierre Daniel Huet.

Note: Mr. Lambecius = Petrus Lambecius (Peter Lambeck).

Excerpt from Jean Chapelain's letter to Pierre Daniel Huet, dated December 16/26 (New Style), 1661

Source:

Lettres de Jean Chapelain, tome second: 2 janvier 1659-20 décembre 1672, page 189, published by Philippe Tamizey de Larroque, 1883


The letter excerpt:

Avant hier partirent pour Heidelberg vos deux exemplaires dans le ballot de Mr le Résident de l'Électeur Palatin et, quelques jours auparavant, les deux pour La Haye dans celuy de Mr de Viquefort. J'attens tousjours qu'on vienne reprendre celuy que vous avés destiné à la Reyne Christine et qui est sous l'enveloppe de Mr Lambecius. ...
De Paris, ce XXVI décembre 1661.

With modernised spelling:

Avant hier partirent pour Heidelberg vos deux exemplaires dans le ballot de M. le résident de l'Electeur Palatin et, quelques jours auparavant, les deux pour La Haye dans celui de M. de Wicquefort. J'attends toujours qu'on vienne reprendre celui que vous avez destiné à la Reine Christine et qui est sous l'enveloppe de M. Lambecius. ...
De Paris, ce 26 décembre 1661.

Swedish translation (my own):

I förrgår reste Era två exemplar till Heidelberg i bunten av pfalzkurfurstens resident och, några dagar innan, de två till Haag i monsieur de Wicqueforts. Jag väntar fortfarande på att någon skall komma och ta tillbaka den Ni tänkt att ge till drottning Kristina och som ligger i herr Lambecii kuvert. ...
Från Paris, den 26 december 1661.

English translation (my own):

The day before yesterday, your two copies left for Heidelberg in the bundle of the resident of the Elector Palatine and, a few days before, the two for The Hague in that of Monsieur de Wicquefort. I am still waiting for someone to come and take back the one you intended for Queen Kristina and which is in Mr. Lambecius' envelope. ...
From Paris, December 26, 1661.


Above: Kristina.


Above: Peter Lambeck.


Above: Jean Chapelain.


Above: Pierre Daniel Huet.