Showing posts with label Erik Ljungberg. Show all posts
Showing posts with label Erik Ljungberg. Show all posts

Sunday, January 26, 2025

Andreas Galdenblad's petition to Kristina concerning one of his brothers (Lars Galdenblad) and Erik Ljungberg, year 1683

Sources:

Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; XI: Diverse scritture della regina sopra la religione; Diverse lettere concernenti la religione in Suezia; 28: Pétition d'André Galdenblad, [s. l.], [s. d.] (digitisation page 20v-21r)


Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine : Diverse scritture della regina sopra la religione, 1601-1700.

The Foli@ online digital heritage library is here:


Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).

Galdenblad, släkt, article written by Erik Grill for Svenskt biografiskt lexikon: Band 16, page 740, 1964-1966

https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14652, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2025-01-25.

Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, pages 264 to 265, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759; original at the National Library of Naples (Biblioteca Nazionale Vittorio Emanuele III)



"C'est ici où Galdenblad entre plus avant dans le détail des conversions qu'il avoit facilitées. Il s'estime heureux d'avoir su tirer de Suède ses deux Fréres Laurent & Jean, contre la volonté de son Pére & de sa Mére, & de les avoir ramenés à sa croyance. L'abjuration du premier, dit-il, ne s'est pu faire si secrettement à Rome, qu'elle ne fût sue en Suède. L'ainé avoit donc écrit à ses Parens, que s'ils vouloient que Laurent (qu'il avoit dejà envoyé à ses fraix en Hongrie contre le Turc) revînt en Suède, ils n'avoient qu'à lui envoyer son Frére cadet Jean à Rome, pour le conduire. Ce tour de Jésuite lui réussit, & le cadet, quoiqu'avec bien de la répugnance, embrassa la Religion Catholique avec un Liunberg, & deux autres Suédois, qui semblent avoir eu quelque commission pour la Reine (Miscell. Polit. p. 3-6. & 35.).

André Galdenblad ne laissa pas de faire part à la Reine des progrès des conversions qu'il faisoit. Il loue fort la joie & la satisfaction que Christine en avoit témoignée. Mais quand il lui voulut excroquer des sommes pour des Néophytes, elle lui répondit tout simplement: «Vous pouvez les assurer tous de ma protection, pourvu qu'il ne me coûte rien; car je n'ai point d'argent présentement.» Une autre fois la Reine lui dit: «Je vous promets ma protection autant que ma pauvreté pourra y fournir.» Par bonheur les finances de Christine étoient très-délabrées en ce tems-là, sans quoi il est à croire que Galdenblad auroit attiré à lui un plus grand nombre de Suédois. Le Pape avoit fait des dépenses énormes à la réception de la Reine à Rome, dans l'intention que plusieurs grandes Familles en Suède & en Allemagne suivroient l'exemple de Christine, & se feroient Catholiques (V. Mém. de Christine T. I. p. 514. & T. II. p. 83-110.). Ces deux sources étant si fort épuisées, ne laissérent que peu de reste pour être employé aux nouveaux Convertis, qui se réduisoient à peu de personnes."

"It is here that Galdenblad goes into greater detail about the conversions he facilitated. He considers himself fortunate to have been able to bring his two brothers, Lars and Johan, from Sweden against the wishes of his father and mother, and to have brought them back to his faith. The abjuration of the former, he says, could not have been carried out so secretly in Rome that it would not have been known in Sweden. The elder brother had therefore written to his parents that if they wanted Lars (whom he had already sent at his own expense to Hungary against the Turks) to return to Sweden, they only had to send his younger brother, Johan, to Rome to escort him. This Jesuit trick worked for him, and the younger brother, although with much repugnance, embraced the Catholic religion with a Ljungberg and two other Swedes, who seem to have had some commission for the Queen (Miscellanea politica, pages 3-6 and 35.).

Andreas Galdenblad kept the Queen informed of the progress of his conversions. He greatly praised the joy and satisfaction that Kristina had shown him. But when he tried to extort money from her for the neophytes, she simply replied: 'You can assure them all of my protection, provided it costs me nothing; for I have no money at present.'

On another occasion, the Queen told him: 'I promise you my protection as much as my poverty allows.'

Fortunately, Kristina's finances were very precarious at that time; otherwise, it is likely that Galdenblad would have attracted a greater number of Swedes to his cause. The Pope had spent enormous sums on the Queen's reception in Rome, hoping that several prominent families in Sweden and Germany would follow Kristina's example and become Catholic (See Mémoires de Christine, volume I, page 514, and volume II, pages 83-110.). These two sources being so thoroughly exhausted, little remained to be used for the new converts, who numbered only a few."

The letter (with Kristina's handwritten comments in italics and parentheses):

Allernådigste Drottning.
Såsom Eders Kongl. Maij:tt wijd min broders hijtKomst, icke allenast benådat honom att Komma för dess Kongl. ansichte, vthan och då tillijka allernådigst behagat åtwarna honom att intet wara obstinat emoot den Catholiske Sanningen; Och iag i Sielfwe wärket befunnit, huru mÿcket det Samma Eders Kongl. Maij:ttz nådige tilltalande, har förmått till att bringa een willfarande till rätta Salighetenes wäg, Så är både min och hans plickt, att näst den Aldrahögstes mïlda medwärkiande, tillskrijfwa Eders Kongl. Maij:tt denne Siäls omwändelse, Som nu, Gudi loff, intet högre åstundar än förmedelst een Secret profession blifwa een rätt Ledemot uthi Gudz rätta Kÿrckia (jen Suis ravie); Det Skulle Allernådi[g]ste Drottning all[a]reda warit Skiedt, om iag icke för wåre Swänskas och Sÿnnerlig Mr. Liungbergz Skull, hade hållet något der med tillbaka, på det det icke måtte blifwa vppenbart, och min broder altså förhindrat att Komma tillbaka till Swerige att förrätta bägges wår intention där hemma; Men iag hoppas Så framt Eders Kongl. [Maij:tt] allernådigst wille tillåta bem:te Mr. Liungberg att dröija här något lijtet, efter Som hans expedition intet Sÿnnerlig presserar, att (quil demeure tan[t] quil uoudra pourueu quil ne me Couste rien car ie nai pa[s] de largent presentement) och han, ehuruwäll här tills öfwermåttan obstinat, Snart Skall gifwa Gud ähran och Sig för öfwerwunnen; han är all[a]reda Kommen i största twifwelsmåhl om Sin lära, och befinner vthi Sig Sielf ingen roo innan han wijdare efftersöckt hwarvthi Sanningen består, och Som han Sielf önskar att Kunna anwända någon lijten tijd allenast till dän ända (ien suis raui[e]), Så beder Eders Kongl. Maij:tt iag allervnderdånigst att han ännu något må Kunna Sin reesa upskiuta. Om icke, är hans depeche alt färdig.

With modernised spelling:

Allernådigste Drottning,
Såsom Eders Kungliga Majestät vid min broders hitkomst icke allenast benådat honom att komma för dess kungliga ansikte, utan ock då tillika allernådigst behagat åtvarna honom att inte vara obstinat emot den katolska sanningen och jag i själva verket befunnit huru mycket detsamma Eders Kungliga Majestäts nådiga tilltalande har förmått till att bringa en villfarande till rätta salighetens väg, så är både min och hans plikt att, näst den Allrahögstes milda medverkande, tillskriva Eders Kungliga Majestät denna själs omvändelse, som nu, Gudi lov, intet högre åstundar än förmedelst en sekret profession bliva en rätt ledamot uti Guds rätta Kyrka (J'en suis ravie!).

Det skulle, Allernådigste Drottning, all[a]reda varit skett om jag icke för våra svenskas och synnerlig monsieur Ljungbergs skull hade hållit något därmed tillbaka, på det det icke måtte bliva uppenbart och min broder alltså förhindrad att komma tillbaka till Sverige att förrätta bägges vår intention där hemma; men jag hoppas, såframt Eders Kungliga [Majestät] allernådigst ville tillåta bemmälte monsieur Ljungberg att dröja här något litet, eftersom hans expedition inte synnerlig presserar att (Qu'il demeure tan[t] qu'il voudra, pourvu qu'il ne me coûte rien, car je n'ai pa[s] de largent présentement.) ock han, ehuruväl härtills övermåttan obstinat, snart skall giva Gud äran och sig för övervunnen. Han är all[a]reda kommen i största tvivelsmål om sin lära och befinner uti sig själv ingen ro innan han vidare eftersökt varuti sanningen består; och som han själv önskar att kunna använda någon liten tid allenast till den ända (J'en suis ravi[e]!), så beder Eders Kungliga Majestät jag allerunderdånigst att han ännu något må kunna sin resa uppskjuta. Om icke, är hans depesch allt färdig.

French translation (my own):

Très Gracieuse Reine,
Comme Votre Majesté Royale, à l'arrivée de mon frère ici, lui a non seulement accordé la permission de paraître devant son visage royale, mais elle l'a aussi très gracieusement averti de ne pas s'obstiner contre la vérité catholique, et j'ai en effet constaté combien la gracieuse réprimande de Votre Majesté Royale a réussi à ramener un homme errant sur le droit chemin du salut, ainsi il est à la fois mon devoir et le sien d'attribuer, à côté de la bonne coopération du Très-Haut, à Votre Majesté Royale la conversion de cette âme, qui maintenant, grâce à Dieu, ne désire rien de plus que de devenir un véritable membre de la véritable Église de Dieu au moyen d'une profession secrète (J'en suis ravie!).

Cela serait déjà arrivé, Très Gracieuse Reine, si je n'avais pas gardé quelque chose pour nos Suédois et surtout pour M. Ljungberg, afin que cela ne devienne pas évident et que mon frère ne soit pas empêché de retourner en Suède pour y réaliser notre projets, tous les deux; mais j'espère que si Votre Majesté Royale veut bien permettre à ce M. Ljungberg de rester ici un peu, car son expédition n'est pas particulièrement pressante (Qu'il demeure tant qu'il voudra, pourvu qu'il ne me coûte rien, car je n'ai pas de largent présentement.) lui aussi, bien que jusqu'ici excessivement obstiné, rendra bientôt gloire à Dieu et se considérera comme conquis. Il est déjà entré dans les plus grands doutes sur sa doctrine et ne trouvera pas de paix intérieure tant qu'il n'aura pas cherché plus loin où se trouve la vérité; et comme il désire lui-même pouvoir employer un peu de temps uniquement à cette fin (J'en suis ravie!), je prie très humblement Votre Majesté Royale de lui permettre de retarder encore un peu son voyage. Sinon, sa dépêche est toute prête.

English translation (my own):

Most Gracious Queen,
As Your Royal Majesty, upon my brother's arrival here, has not only granted him permission to appear before your royal face, but you have also most graciously warned him not to be obstinate against the Catholic truth, and I have in fact found how much Your Royal Majesty's gracious reprimand has succeeded in bringing an erring man to the right path of salvation, so it is both my duty and his to, next to the good cooperation of the Most High, attribute to Your Royal Majesty the conversion of this soul, which now, praise be to God, desires nothing higher than to become a true member of God's true Church by means of a secret profession (Why, I'm delighted!).

It would have already happened, Most Gracious Queen, if I had not held something back for the sake of our Swedes and especially Mr. Ljungberg, so that it might not become obvious and my brother would thus be prevented from returning to Sweden to carry out both our intentions there; but I hope, if Your Royal Majesty would most graciously allow the said Mr. Ljungberg to tarry here a little, as his expedition is not particularly pressing that (Let him stay as long as he wants, provided it doesn't cost me anything, because I have no money at present.) he too, although hitherto excessively obstinate, will soon give God the glory and consider himself won over. He has already come into the greatest doubts about his doctrine and will find no inner peace until he has further sought where the truth consists; and as he himself wishes to be able to use some little time solely for that purpose (I'm delighted!), so I most humbly beg Your Royal Majesty that he may be able to delay his journey a little longer. If not, his despatch is all ready.


Above: Kristina.

Note: Andreas Galdenblad was very active in converting travelling Swedes to Catholicism and succeeded — against his parents' wishes — in attracting his two younger brothers, Lars and Johan, to Rome; they converted in 1683 and 1685 respectively. Andreas himself had converted in Namur in 1671, changing his last name from Browald to Galdenblad, and in 1674 he arrived in Rome and became Kristina's secretary for her Swedish correspondence from 1677 until her death in 1689. Andreas died in 1698.

Thursday, November 9, 2023

Kristina's signed letter to Erik Ljungberg, dated July 1/11 (Old Style), 1684

Source:

Riksarkivet, page 34 in K 90; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv



The letter:

Rome ce 1. Juillet 1684.
On m'escrite de toute part tant des choses de vostre folle conduite que J'en Suis toute Scandalizée, et forceé de vous tesmoigner que Je Suis parfaitement informeé des folies et mensonges qui vous auez debités par la Suede; Mais comme Je ne Suis pas credule, Je veux bien auoir la bonté de vous donner lieu de vous justifier et de vous corriger Si vous le povuiez, auant que de vous faire ressenter les effets de mon indignation. Cependant vous Scaurés que Je vous defends d'auoir l'hardiesse de dire et de faire rien Sans l'ordre exprès de Mr. OliveCrantz Gouu. General de mes Domaines, au quel Seul J'ay donné l'entiere et l'absolüe direction de mes affaires du Nordt, et qui n'en doit rendre conte qu'a moy Seule; Je veux que vous respectiez et obeissiez a cet incomparable Ministre, comme a ma propre personne, Si vous voulez durer en mon Service, et Si vous ne voulez pas encourrir dans mon implacable indignation; Je luy ay ordonné de desauoüer tout ce que vous auez dit et fait Sans ordre, et de vous ranger en vostre devoir; Corrigez vous Si vous estez coupable, ou justifiez vous Si vous estez innocent, et ne me forcé pas a vous donner des plus violentes marques de mon indignation. Viuez en maniere que le dit OliveCrantz me rende tesmoignage de la Sagesse de vostre conduite, de vostre Soumission pour luy, aussi bien que de vostre fidelité pour mon Service. Je me remets a ce qu'il vous dira de plus au Sujet des griefs dont on vous assure que J'ay voulu luy enuoyer en Substance; Encore une fois justifiez vous, et tachez de meriter par une Soumission entiere et par une Sage conduite, la continuation de ma bonne grace.
Xst
/ André Galdenblad
Pour Liungberg

With modernised spelling:

Rome, ce 1 juillet 1684.
On m'écrite de toute part tant des choses de votre folle conduite que j'en suis toute scandalisée et forcée de vous témoigner que je suis parfaitement informée des folies et mensonges qui vous avez débités par la Suède; mais, comme je ne suis pas crédule, je veux bien avoir la bonté de vous donner lieu de vous justifier et de vous corriger, si vous le pouviez, avant que de vous faire ressenter les effets de mon indignation.

Cependant, vous saurez que je vous défends d'avoir l'hardiesse de dire et de faire rien sans l'ordre exprès de Monsieur Olivekrantz, gouverneur-général de mes domaines, auquel seul j'ai donné l'entière et l'absolue direction de mes affaires du Nord, et qui n'en doit rendre conte qu'à moi seule. Je veux que vous respectiez et obéissiez à cet incomparable ministre, comme à ma propre personne, si vous voulez durer en mon service et si vous ne voulez pas encourir dans mon implacable indignation. Je lui ai ordonné de désavouer tout ce que vous avez dit et fait sans ordre et de vous ranger en votre devoir.

Corrigez-vous si vous êtes coupable, ou justifiez-vous si vous êtes innocent, et ne me forcez pas à vous donner des plus violentes marques de mon indignation. Vivez en manière que ledit Olivekrantz me rende témoignage de la sagesse de votre conduite, de votre soumission pour lui, aussi bien que de votre fidélité pour mon service. Je me remets à ce qu'il vous dira de plus au sujet des griefs dont on vous assure que j'ai voulu lui envoyer en substance. Encore une fois, justifiez-vous, et tâchez de mériter, par une soumission entière et par une sage conduite, la continuation de ma bonne grâce.
Xst.
André Galdenblad.
Pour Ljungberg.

Swedish translation (my own):

Rom, den 1 juli 1684.
Man skriver så mycket till mig från alla håll om Ert galna beteende att jag blir helt skandaliserad och tvingas betyga för Er att jag är perfekt informerad om galenskapen och lögnerna som Ni har sprutat genom Sverige; men eftersom jag inte är godtrogen, skulle jag vilja ha tillräckligt med vänlighet för att ge Er anledning att rättfärdiga och rätta Er, om Ni kan, innan jag får Er att känna effekterna av min indignation.

Men Ni måste veta att jag förbjuder Er att våga säga eller göra någonting utan uttrycklig order från herr Olivekrantz, generalguvernör över mina domäner, till vilken jag ensam har givit hela och absoluta ledningen av mina angelägenheter i Norden, och vem ensam måste rapportera dem till mig. Jag vill att Ni respekterar och lyder denna ojämförlige minister, som min egen person, om Ni vill fortsätta i min tjänst och om Ni inte vill ådra Er min oförsonliga indignation. Jag har beordrat honom att förneka allt Ni har sagt och gjort utan order och att få Er att följa Er plikt.

Rätta Er om Ni är skyldig, eller rättfärdiga Er om Ni är oskyldig, och tvinga mig inte att ge Er de mest våldsamma tecknen på min indignation. Lev på ett sådant sätt att nämnde Olivekrantz kan betyga för mig om visheten i Ert uppförande och om Er underkastelse till honom, samt om Er trohet för min tjänst. Jag remitterar mig till vad mer han kommer att berätta för Er om de klagomål som man försäkrar Er att jag har velat skicka honom i sak. Ännu en gång, rättfärdiga Er själv och försök att förtjäna, genom fullständig underkastelse och klokt uppförande, fortsättningen av min goda nåd.
Xst.
Andreas Galdenblad.
För Ljungberg.

English translation (my own):

Rome, July 1, 1684.
One writes so much to me from all sides about your mad behaviour that I am completely scandalised and forced to testify to you that I am perfectly informed of the madness and lies that you have spouted through Sweden; but, as I am not credulous, I would like to have enough kindness to give you reason to justify and correct yourself, if you can, before making you feel the effects of my indignation.

However, you will know that I forbid you from having the boldness to say or do anything without the express order of Lord Olivekrantz, governor general of my domains, to whom alone I have given the entire and absolute direction of my affairs in the North, and who alone must report them to me. I want you to respect and obey this incomparable minister, as my own person, if you want to continue in my service and if you do not want to incur my implacable indignation. I have ordered him to disavow everything you have said and done without orders and to make you comply with your duty.

Correct yourself if you are guilty, or justify yourself if you are innocent, and do not force me to give you the most violent signs of my indignation. Live in such a way that the said Olivekrantz may bear witness to me of the wisdom of your conduct and of your submission to him, as well as of your fidelity for my service. I remit myself to what more he will tell you about the grievances of which one assures you that I have wanted to send him in substance. Once again, justify yourself, and try to deserve, through complete submission and wise conduct, the continuation of my good grace.
Xst.
Andreas Galdenblad.
For Ljungberg.


Above: Kristina.