Showing posts with label Weddings. Show all posts
Showing posts with label Weddings. Show all posts

Tuesday, November 11, 2025

Bengt Baaz's and Gustaf Bosson's letter to Johan Kasimir, on Kristina, Maria Eleonora and Karl Gustav attending the wedding of Erik Gyllenstierna and Beata von Yxkull, dated January 19/29 (Old Style), 1636

Source:

Utkast till en teckning af Carl X Gustafs uppfostran II, article written by Otto von Feilitzen for Paedagogisk Tidskrift, volume 8, page 128 (footnote 1), published by H. F. Hult and Ernst G. F. Olbers, 1872; original at the Austrian National Library (Österreichische Nationalbibliothek)


"Af de förnyade bröllopsbjudningar, som sedan under det följande året [1636] omnämnas, synes, att hertigen i detta fall med nöje ställt sig sin moders önskan till efterrättelse, och ser man, att dessa bröllopsfester utgjort äfven de kungliga personernas recreationer; så lemna oss så väl Bengt Baaz' som hofmästaren Gustaf Boosons bref till pfalzgrefven den 19 jan. 1636 underrättelser om, huru de båda drottningarna jämte Carl Gustaf bevistat Erich Gyllenstiernas bröllop. Bengt Baaz berättar härom..."

"From the renewed wedding invitations, which are then mentioned during the following year [1636], it seems that the Duke in this case was pleased to comply with his mother's wish, and one sees that these wedding celebrations also constituted the recreations of the royal persons; so both Bengt Baaz's and the court master Gustaf Bosson's letter to the Count Palatine on January 19, 1636 leave us information about how the two Queens, along with Karl Gustav, attended Erik Gyllenstierna's wedding. Bengt Baaz tells about this..."

The letter (French addition added by Bosson):

Hwad nytt här passerar effter alt annat E. F. N:de nogsampt kunnog är refererar iagh allenast nu i största wnderdånighet Wälb: Erich Gyllenstiernas bröllop wara celebrerat den 17 Jan. hwilkens actum deras Majesteter regia præsentia och beprydde hwar H. M:t Änchie Dronningen töfuade till måltidz beggia aftoner såsom och alla sedwanliga dantzar åskådade, sedan wpreste H. M:t widh pass klockan half fyra efterlemnandes H. M:t wnga Dronningen alt till klockan fem, ther H. F. N. Hertig Carl och sin tiänst med wpwachtande på H. M:t wår aldranådigste vthkorade Dronning i dantzning och andra H. M:t behageliga speel præsterade.

La Royne faysant la grace à la [es]pousée de l'habiller et ornir auec tous ornemens. Le ieu pour faire l'hoste et hostesse, n'est pas encor commencé; mais est dilayé iusques apres les susdites nopçes: L'on dit aussi qu'il ne se fera point, mais qu'il sera tout à faict remis. — —

With modernised spelling:

Vad nytt här passerar efter allt annat Eders Furstliga Nåde nogsamt kunnig är, refererar jag allenast nu i största underdånighet välborne Erik Gyllenstiernas bröllop vara celebrerat den 17 januari, vilkens actum Deras Majestäter regia præsentia ock beprydde, var Hennes Majestät änkedrottningen tövade till måltids bägge aftoner, såsom ock alla sedvanliga dansar åskådade. Sedan uppreste Hennes Majestät vid pass klockan halv fyra, efterlämnandes Hennes Majestät unga drottningen allt till klockan fem, där Hans Furstliga Nåde hertig Karl och sin tjänst med uppvaktande på Hennes Majestät vår allranådigste utkorade drottning i dansning och andra Hennes Majestät behagliga spel presterade.

La reine faisant la grâce à la [é]pousée de l'habiller et ornir avec tous ornements, le jeu pour faire l'hôte et hôtesse n'est pas encore commencé, mais est délayé jusqu'après les susdites noces; l'on dit aussi qu'il ne se fera point, mais qu'il sera tout à fait remis. — —

French translation (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):

Parmi les nouveautés qui se passent ici, après tout ce que Votre Grâce sait, je me contente de signaler avec la plus grande soumission que le mariage du bien-né Éric Gyllenstierna a été célébré le 17 janvier, cérémonie que Leurs Majestés ont également honorée de leur présence royale. Sa Majesté la reine douairière a dîné les deux soirs et a assisté à toutes les danses d'usage. Sa Majesté s'est ensuite levée à trois heures et demie, laissant Sa Majesté la jeune reine jusqu'à cinq heures, où Sa Grâce le duc Charles et ses serviteurs, au service de Sa Majesté notre très gracieuse et élue Reine, se sont livrés à des danses et autres jeux qui lui ont plu.

La reine faisant la grâce à la [é]pousée de l'habiller et ornir avec tous ornements, le jeu pour faire l'hôte et hôtesse n'est pas encore commencé, mais est délayé jusqu'après les susdites noces; l'on dit aussi qu'il ne se fera point, mais qu'il sera tout à fait remis. — —

Swedish translation of Bosson's addition (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):

Drottningen ger bruden nåden att klä henne och smycka henne med alla ornament, spelet att spela värd och värdinna har ännu inte börjat, utan är uppskjutet till efter det tidigare nämnda bröllopet; det sägs också att det inte kommer att äga rum, utan att det kommer att skjutas upp helt. — —

English translation (my own):

What new things are passing here, after everything else Your Princely Grace quite knows about, I only now refer with the greatest submission that the wedding of the well-born Erik Gyllenstierna was celebrated on January 17, the act of which Their Majesties also adorned with their royal presence, where Her Majesty the Dowager Queen stayed for supper on both evenings, as also witnessed all the customary dances. Then Her Majesty got up at half past three, leaving Her Majesty the young Queen until five o'clock, where His Princely Grace Duke Karl and his servants, in attending Her Majesty our most gracious and elected Queen, performed in dancing and other games pleasing to Her Majesty.

The Queen giving the bride the grace to dress her and adorn her with all the ornaments, the game to play the host and hostess has not yet begun, but is delayed until after the aforementioned wedding; it is also said that it will not take place, but that it will be completely postponed. — —


Above: Kristina.


Above: Maria Eleonora.


Above: Karl Gustav.


Above: Erik Gyllenstierna.


Above: Beata von Yxkull.


Above: Johan Kasimir.

Note: Erik Gyllenstierna (1602-1657) and Beata von Yxkull (1618-1667) were married on January 16/26 (Old Style), 1636.

Wednesday, August 20, 2025

Ebba Segerstråle on Kristina, Magnus Gabriel de la Gardie, Marie Euphrosyne, and the palace Makalös, in "Astra" magazine, year 1933

Source:

En stormansminne, article written by Ebba Segerstråle for Astra: årgång 15, issue 5, pages 90 to 91, issue of March 1, 1933; original at the Finnish National Library (Kansalliskirjasto/Nationalbiblioteket)


Astra, 01.03.1933 no 5, s. 90-91 https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/724554 Kansalliskirjaston Digitaaliset Aineistot



The article:

ETT STORMANSMINNE
AV Ebba Segerstråle
De la Gardieska palatset Makalös, som hade sin plats där Carl XII-stoden nu står i Kungsträdgården i Stockholm, var på drottning Kristinas tid skådeplatsen för sagolika fester. Den lysande grev Magnus och hans gemål pfalzgrevinnan Maria Eufrosyne höllo gästabud för Snilledrottningen och hennes hov. I den gamla lustgårdens almar och lindar hängde mångfärgade lyktor, ett italienskt musikkapell spelade och där vimlade av hovfolk i skepnad av älvor, féer och sagogestalter, som roade sig tills solen rann upp.

Kristina hade själv sammanfört sin gunstling grev Magnus med Carl den niondes dotterdotter, den älskliga och fromma Maria Eufrosyne. Den unga drottningen hade uppfostrats i brudens föräldrahem på Stegeborg, ty när Gustaf II Adolf drog i fält, anförtrodde han sitt enda barn i sin kära systers, pfalzgrevinnan Catharinas hägn.

Grev Magnus giftermål med pfalzgrevedottern gav ny glans åt Ebba Brahes son — detta lyckans skötebarn, som i sig förenade allt vad människor kalla stort och härligt. Hans skönhet, snille och utsökta manér hade förhäxat den adertonåriga Kristina.

Före bröllopet haglade ynnestbevisen över den 25-årige brudgummen. Han utnämndes bl. a. till riksråd samt blev general över svenska militien i Tyskland. Drottningen sände honom såsom ambassadör till hovet i Paris. Med en svit av stallmästare och hovtjänare — inalles 250 personer — flyttade den svenske greven in i ett stort palats i Seinestaden, där han mottogs med furstlig prakt. Den svenska ambassaden trakterades med femtio rätter till varje måltid och »kosteligt vin dracks omätet». Franska kungaparet öste juveler och andra dyrbarheter över De la Gardie, som medförde sagolika brudskänker, när han kom hem. En belackare anmärker, att till denna resa förslösades en million riksdaler — till ingen nytta.

År 1647 firade grev Magnus sitt bröllop med Maria Eufrosyne. Festligheterna räckte i dagarna fem med ringränning och tornej. En minnespenning präglades med de trolovades bild och inskriptionen: »Oss förenar kärleken».

Vid Kristinas kröning år 1650 for drottningen »i en gyldene vagn med vita hästar till Storkyrkan». Företrädd av sex trumpetare och två pukslagare med silverpukor »gick grev Magnus stolt klädd i purpurmantel» framför kröningståget. Drottningen hade förärat honomen [sic] briljanterad ringkrage, konstrikt arbetad i guld, samt en värja av silver. De la Gardie skänkte Kristina kröningsstolen, likaledes av silver. I kyrkan stod den ståtlige greven med riksbaneret framför tronen.

När grevar och friherrar fingo sina förläningar av den slösaktiga drottningen, erhöll grev Magnus det rika Arensburg med Ösel till grevskap. Han kallade sig sedan greve till Läckö och Arensburg. En minnespenning präglades med hans bröstbild och på framsidan en solros vänd mot solen samt valspråket: »Ett gott samvete är för dygden en nog rymlig skådeplats».

Den nyckfulla Kristina tröttnade dock snart på sin idol och nya gunstlingar intogo hans plats.

När reduktionen på 1680-talet gick i verkställighet, blev De la Gardie ett av dess främsta offer. Alla hans grev- och friherreskap med en årsinkomst av 20531 d. s. m. blevo genast beslagtagna varjämte de livländska besittningarna indrogos, likaså de stora jordagodsen i Sverige, varefter den förr så rike greven fick leva på sin gemåls medel.

Maria Eufrosyne lyckades dock genom sitt milda sätt beveka den buttre och omutliga Carl XI och än en gång såg man den nu åldrade ädlingen lysa vid rådsbordet och i hovets krets.

Dock fortsatte reduktionen sitt glupska verk. År 1684 blev olycksdigert för Magnus Gabriel De la Gardie och dennes gemål. Efter en förlorad rättegång måste greven avstå från sitt förskönade, älskade Carlberg. Olyckorna hopade sig över det redan till förtvivlan bragta paret. Deras hus i huvudstaden drogos in och när de ej mera hade tak över huvudet där, måste de bo året om på landet. Drottning Ulrika köpte furstinnans pärlhalsband och en magnifik bordsservis, som skänkts Maria Eufrosyne av franska kungaparet. Det berättas, att kungens gunstling stallmästare G. Hård, »rå och framfusig i åminnelse», vid underrättelsen om greveparets olyckor blivit så upprörd, att tårarna strömmade. Han bad Gud bistå de olyckliga, ty att beveka kungen skulle varit hopplöst. Carl den elftes bittraste motståndare påstå, att han utplundrade sin arma faster. Sannt är, att han drog in alla parets ägodelar till Kronan.

Dock gav han dem ett skäligt underhåll, i det furstinnan årligen uppbar 7 000 och maken 7 500 d. s. m. i lön. När de förlorade Carlberg, husen i staden och Venngarn, inlöste Carl sistnämnda egendom och gav den till sin faster för hennes återstående livstid.

Greveparet kunde nu ej längre föra det lysande liv de varit vana vid, men de hade kunnat leva sorgfritt, om de icke ständigt trakasserats av argsinta fordringsägare. De la Gardie, vars passion var konst, kunde aldrig vänja sig vid sparsamhet. Han kunde mitt i sin fattigdom slösa summor på vetenskaps- och konstintressen. Medan reduktionen och andra fordringsägare gjorde den ena utmätningen efter den andra i hans hus, donerade han penningsummor åt andra håll. När grevens stora bibliotek beslagtogs, började han genast samla ett nytt.

Man såg De la Gardies »domestiker» springa runt i Stockholm för att ackordera bort familjeklenoder. Dyrbara brädspel, guld- och silverbägare, nipper t. o. m. guldstop som furstinnan ärvt av sin morfar Carl IX, allt blev salubjudet och förvandlat i klingande mynt. Kontanterna, som inflöto genom försålda dyrgripar, måste ögonblickligen betalas ut för dagens behov av livsmedel, ljus o. s. v. En gång hemförde betjänten endast sex ljus. I detta hem, där en gång hundratals vaxljus slösats varje kväll, hade man nu inte råd att tända mer en [sic] ett åt gången. Bagaren begärde säkerhet i grevens bo, emedan det höga herrskapet icke hade medel att betala det dagliga brödet.

Den hårt prövade De la Gardie säger själv i ett brev att »Stora Kommisjonen beslagtagit allt, så att han äger ej en jordkaka, ej ens en daler — ej en torva därunder han kan vila sina trötta ben».

Otrogna fogdar och underhavande förbittrade också livet för den gamle mannen.

Hans döttrar voro i främmande land med sina män: Hedvig med Carl Gustaf Oxenstierna i Wien och Catharina Charlotta med Otto Vilhelm Königsmarck i Grekland. Sonen Gustaf Adolf förtjänade sitt bröd i Stockholm. De gamla tillbringade sina dagar ganska ensamma och övergivna av världen på Wenngarn.

Grev Magnus var mycket bitter och svårmodig till sinnes, hade svårt att resignera och förlika sig med sina fiender. Till naturen var han ganska uppbrusande och oförsonlig. I sin närhet hade han tre ädla och varmhjärtade människor: sin gudfruktiga maka, den högsinnade sonen Gustaf Adolf och den trogne tjänaren och vännen Jonas Lorin, som var familjens allt i allo.

Alla tre försökte mildra den gamles sinnesstämning och göra livet så ljust de kunde för honom. Efter en tid av stilla vemod fick han ro i sin själ. Hans tillflykt blev hans fäders Gud och äntligen kom ljuset också till denna stormfyllda levnadsafton. De tre vännernas förböner omgåvo honom ständigt. I ett ögonblick av vision och själafrid har De la Gardie skrivit den av alla svenskar så kända psalmen 471, som tolkar en sann kristens tankar inför döden.

»Jag kommer av ett brusand' hav
På rätta glädjestranden,
Min kropp kan läggas ned i grav
Men Gud upptager anden.
Ur mörker kommer jag till ljus,
Från armod till Guds rika hus,
Från oro till god vila.»

De la Gardie hade själv valt ut ett citat ur Davids 25:te psalm, som han önskade till text för sin begravningspredikan. Där stod några ord om »ovännerna vilka skola komma på skam». Så småningom strök den fromma åldringen ut dessa rader och bibehöll blott 4:de och 5:te verserna: »Herre, kungör mig Dina vägar och lär mig Dina stigar». »Led mig i Din sanning — — — —».

Få människor hava som Magnus Gabriel De la Gardie fått njuta av denna världens storhet och glans. Ingen har såsom denna ädling fått erfara fåfängligheten och förgängligheten av livets falska såpbubblor — allt som människorna i fåvitsko jaga efter.

Magnus Gabriel De la Gardie avled stilla på Wenngarn den 26 april 1686. När Maria Eufrosyne snart följde sin käre herre, blev hon gravlagd vid hans sida i Varnhems kyrka. Kanhända ångrade kung Carl sin hårdhet, ty han gav sin faster en furstligt lysande begravning i Riddarholmskyrkan i Stockholm.

Med Maria Eufrosyne bortgick en ädel personlighet och en tålmodig kristen. Hon var ett barn av storhetstiden, då man undergivet, men tappert mötte också de onda dagarna.

English translation (my own):

A GREAT MAN'S MEMORY
BY Ebba Segerstråle
The incomparable De la Gardie palace, which was located where the statue of Karl XII now stands in Kungsträdgården in Stockholm, was the scene of fabulous parties during Queen Kristina's time. The illustrious Count Magnus and his consort, Countess Palatine Marie Euphrosyne, held banquets for the Queen of Wit and her court. In the old garden's elms and lindens, multicoloured lanterns hung, a little Italian music orchestra played, and there were a crowd of courtiers dressed as elves, fairies and fairy-tale characters who amused themselves until the sun rose.

Kristina herself had brought together her favourite, Count Magnus, with Karl IX's granddaughter, the lovely and pious Marie Euphrosyne. The young Queen had been raised in the bride's parental home at Stegeborg, for, when Gustav II Adolf went to war, he entrusted his only child to the care of his dear sister, Countess Palatine Katarina.

Count Magnus's marriage to the daughter of the Count Palatine gave new glory to Ebba Brahe's son — this child of fortune, who united in himself everything that people call great and glorious. His beauty, genius and exquisite manners had bewitched the eighteen year old Kristina.

Before the wedding, the 25 year old bridegroom was showered with favours. He was appointed, among other things, as a councilman and became general of the Swedish militia in Germany. The Queen sent him as ambassador to the court in Paris. With a suite of equerries and court servants — 250 people in all — the Swedish Count moved into a large palace in the Seine city, where he was received with princely splendour. The Swedish embassy was treated to fifty courses at each meal, and "costly wine was drunk immoderately". The French royal duo showered jewels and other valuables on de la Gardie, who brought fabulous bride prices when he returned home. One detractor remarks that a million riksdalers were wasted on this journey — to no avail.

In 1647, Count Magnus celebrated his wedding to Marie Euphrosyne. The festivities lasted five days, with ring races and tournaments. A commemorative coin was minted with the image of the betrothed couple and the inscription: "Love unites us."

At Kristina's coronation in 1650, the Queen rode "in a golden carriage with white horses to Storkyrkan". Preceded by six trumpeters and two drummers with silver drums, Count Magnus "proudly dressed in a purple robe" walked in front of the coronation procession. The Queen had presented him with a brilliant-cut ring collar, intricately worked in gold, and a silver sword. De la Gardie gave Kristina the coronation chair, also made of silver. In the church, the stately Count stood with the banner of the realm in front of the throne.

When counts and barons received their fiefs from the wasteful Queen, Count Magnus received the rich Arensburg with Ösel as a comity. He then called himself Count of Läckö and Arensburg. A commemorative coin was minted with his bust and on the obverse a sunflower facing the sun and the motto: "A good conscience is a spacious enough stage for virtue."

However, the capricious Kristina soon tired of her idol, and new favourites took his place.

When the reduction in the 1680s was implemented, de la Gardie became one of its main victims. All his comities and baronies with an annual income of 20,531 were immediately confiscated, and his Livonian possessions were confiscated, as were his large estates in Sweden, after which the once wealthy Count had to live on his wife's means.

However, Marie Euphrosyne managed to soften the sullen and unyielding Karl XI through her gentle manner, and once again the now aged nobleman was seen shining at the Council table and in the court circle.

However, the Reduction continued its voracious work. The year 1684 was a disastrous one for Magnus Gabriel de la Gardie and his wife. After a lost lawsuit, the Count had to give up his beautified, beloved Karlberg. The misfortunes piled up on the couple, who were already driven to despair. Their house in the capital was taken down, and when they no longer had a roof over their heads there, they had to live in the countryside all year round. Queen Ulrika bought the Princess's pearl necklace and a magnificent table service, which had been given to Marie Euphrosyne by the French royal couple. It is said that the King's favourite stable master, G. Hård, "of raw and impudent memory", became so upset when informed of the count couple's misfortunes that tears flowed. He prayed God to help the unfortunate, because it would have been hopeless to move the King. Karl XI's bitterest opponent claimed that he robbed his poor aunt. The truth is that he turned over all of the couple's possessions to the Crown.

However, he gave them a reasonable maintenance, with the princess receiving 7,000 and her husband 7,500 of the same in salary annually. When they lost Karlberg, the houses in the city, and Venngarn, Karl redeemed the latter property and gave it to his aunt for the remainder of her life.

The comital couple could no longer lead the brilliant life they were accustomed to, but they could have lived carefree if they had not been constantly harassed by angry creditors. De la Gardie, whose passion was art, could never get used to thrift. In the midst of his poverty, he was able to squander sums on scientific and artistic interests. While the reduction and other creditors made one seizure after another in his household, he donated sums of money elsewhere. When the Count's large library was seized, he immediately began to collect a new one.

De la Gardie's "domestics" were seen running around Stockholm to arrange for the removal of family treasures. Precious board games, gold and silver goblets, jewelry and even the gold stoup that the princess had inherited from her maternal grandfather Karl IX, everything was put up for sale and turned into tinkling coins. The cash that flowed in through the sale of precious objects had to be paid out immediately for the day's needs for food, candles, etc. Once the servant brought home only six candles. In this home, where hundreds of wax candles had once been wasted every evening, they could now not afford to light more than one at a time. The baker requested security in the Count's estate, because the high nobility did not have the means to pay for their daily bread.

The severely tested de la Gardie himself says in a letter that "The Great Commission has confiscated everything, so that he does not own a clod of earth, not even a daler — not a piece of peat under which he can rest his weary legs."

Unfaithful bailiffs and subordinates also made life bitter for the old man.

His daughters were in foreign lands with their husbands: Hedvig with Carl Gustaf Oxenstierna in Vienna and Catharina Charlotta with Otto Wilhelm Königsmarck in Greece. The son Gustaf Adolf earned his living in Stockholm. The old couple spent their days quite alone and abandoned by the world at Venngarn.

Count Magnus was very bitter and melancholy and had difficulty resigning and reconciling himself with his enemies. By nature he was quite mercurial and irreconcilable. In his vicinity he had three noble and warm-hearted people: his God-fearing wife, his high-minded son Gustaf Adolf, and his faithful servant and friend Jonas Lorin, who was the family's all in all.

All three tried to soften the old man's mood and make life as bright as they could for him. After a time of quiet sadness, he found peace in his soul. His refuge was the God of his fathers, and finally light also came to this stormy evening of his life. The intercessions of the three friends surrounded him constantly. In a moment of vision and peace of mind, de la Gardie wrote his Psalm 471, so well known to all Swedes, which interprets the thoughts of a true Christian before death.

"Jag kommer av ett brusand' hav
På rätta glädjestranden,
Min kropp kan läggas ned i grav
Men Gud upptager anden.
Ur mörker kommer jag till ljus,
Från armod till Guds rika hus,
Från oro till god vila."

"I come from a roaring sea
On the right shore of joy,
My body may be laid in the grave
But God takes up my spirit.
Out of darkness I come to light,
From poverty to God's rich house,
From anxiety to good rest."

De la Gardie himself had selected a quotation from the 25th Psalm of David, which he wanted as the text for his funeral sermon. There were some words about "the enemies who will be put to shame". Gradually the pious old man struck these lines out and retained only the 4th and 5th verses: "Shew me Thy ways, O Lord; teach me Thy paths". "Lead me in Thy truth — — — —".

Few people have enjoyed the grandeur and splendour of this world like Magnus Gabriel de la Gardie. No one has experienced the vanity and transience of life's false soap bubbles like this nobleman — all that people vainly chase after.

Magnus Gabriel de la Gardie passed away peacefully at Venngarn on April 26, 1686. When Marie Euphrosyne soon followed her beloved lord, she was buried by his side in Varnhem Church. Perhaps King Karl regretted his harshness, for he gave his paternal aunt a princely and splendid funeral in Riddarholm Church in Stockholm.

With Marie Euphrosyne passed away a noble personality and a patient Christian. She was a child of the Age of Greatness, when people met the bad days submissively but bravely.

Notes: Arensburg is the old German and Swedish name for the Estonian city of Kuressaare.

Ösel is the old German and Swedish name for the Estonian island of Saaremaa.

Wednesday, May 14, 2025

Jean Catteau-Calleville on Kristina at the beginning of her reign; her resentment toward Axel Oxenstierna; on the ambassadors Hugo Grotius and Marc Duncan de Cérisantes; Kristina sending Magnus de la Gardie and after him Schering Rosenhane as her ambassadors to France; Kristina's favour for Magnus and her marrying him to her cousin Marie Euphrosyne

Sources:

Histoire de Christine, reine de Suède, volume 1, pages 216 to 222, by Jean Catteau-Calleville, 1815


Drottning Christinas historia, pages 85 to 90, by Jean Catteau-Calleville, translated by unknown translator, 1821


The account:

Déjà, pendant la minorité, la grande influence du chancelier avait excité la jalousie; l'ascendant qu'il conservait auprès de Christine, et les honneurs extraordinaires dont il venait d'être revêtu par cette princesse augmentèrent ce sentiment, et le rendirent plus général; car les grandes distinctions qu'obtiennent les services éminens et les talens supérieurs, et auxquelles la postérité applaudit avec transport, font toujours ombrage aux contemporains, et ceux-là même qui en ont été les dispensateurs, cédant aux soupçons et à la méfiance, semblent quelquefois se repentir de leur justice. Il se forma contre le chancelier un parti redoutable parmi ceux que leur naissance, leur rang et leurs liaisons, mettaient en état de lutter contre lui. On lui attribua le projet de vouloir faire épouser la reine à l'un de ses fils; il engagea aussitôt ce fils à se marier à une comtesse de Brahé. On employa ensuite un moyen de lui nuire plus dangereux, parce qu'il était plus difficile d'en détourner l'effet; on représenta à Christine qu'aussi long-temps que ce ministre conserverait son autorité, ce serait lui qui jouerait le premier rôle dans l'état, et qui recueillerait l'honneur de toutes les grandes entreprises. La reine, dès lors très-jalouse du pouvoir, et très-sensible à la gloire, fut d'autant plus frappée de cette considération qu'elle connaissait les principes et les habitudes du chancelier, dont l'âge ne ralentissait point l'activité. D'ailleurs les antagonistes les plus actifs du ministre étaient de jeunes seigneurs empressés de plaire à la reine, et dont les déférences, les soumissions, contrastaient avec le ton d'un vieillard austère, qui, par de longs travaux et des soins vigilans, semblait avoir acquis le droit d'exercer l'autorité paternelle.

Dans le nombre de ceux qui aspiraient à jouer un rôle à la cour de Christine, et à faire éloigner le chancelier, on remarquait surtout le comte Magnus-Gabriel de la Gardie. Il était fils de Jacques de la Gardie, connétable du royaume, qui avait été l'un des tuteurs de la reine et de cette comtesse Ebba de Brahé, que Gustave-Adolphe avait eu le projet d'épouser. Aux avantages de la jeunesse et d'un extérieur distingué, il joignait des talens, des connaissances; son caractère était élevé et généreux, mais enclin à la vanité et à l'ostentation. Ayant fait un voyage en Allemagne et en France, et une campagne contre les Danois, il parut à la cour avec éclat, et reçut l'accueil le plus flatteur. Peu après, la reine lui donna une preuve signalée de sa bienveillance en l'envoyant à Paris comme ambassadeur extraordinaire.

Grotius, chargé par le chancelier, pendant la minorité, de veiller aux intérêts de la Suède, venait de demander sa retraite, et s'était rendu à Stockholm pendant l'année 1645. On a rapporté que, lorsqu'il parut à la cour, la reine lui fit quelques reproches relativement aux négociations qu'il avait dirigées, et qu'il répondit avec beaucoup de sang froid: «Madame, je suis votre très-humble serviteur». Peut-être Christine n'avait-elle pas été contente de la manière de traiter de Grotius dans quelques circonstances, mais d'ailleurs elle appréciait ses talens, ses connaissances et ses vertus. Elle lui offrit même un emploi très-honorable en Suède; mais Grotius, qui craignait d'exciter la jalousie des grands, et qui, selon son propre aveu, ne se sentait pas né pour les cours, refusa et partit pour l'Allemagne, après avoir été récompensé généreusement. Il mourut à Rostock, peu après avoir débarqué sur le territoire germanique. La reine acheta de sa veuve sa bibliothéque qu'elle paya avec une munificence royale.

Grotius fut d'abord remplacé à Paris par Marc Duncan Cérisante, né en France d'un père écossais. Cet agent diplomatique reçut le titre de résident. Il avait de l'esprit et de l'instruction; mais il était léger, vain et présomptueux. Oubliant le rôle subalterne, qu'il avait joué assez long-temps en France, il porta dans le monde et à la cour des prétentions choquantes. Il se plaça un jour à un dîner chez le maréchal de Châtillon au-dessus du marquis de Vigean, vieillard, dans la maison duquel il avait été employé comme précepteur. Le duc de Candale, fils du duc d'Epernon, ayant manqué dans une occasion publique, à mademoiselle de Pons, dont le duc de Guise était alors l'amant, Cérisante, qui avait été présent, prétendit venger l'insulte et envoya un cartel au duc de Candale. La famille du duc et d'autres seigneurs travaillèrent à le perdre, et la reine de Suède lui envoya son rappel. Il parcourut ensuite plusieurs pays, et se signala dans plusieurs occasions par un courage chevaleresque.

Christine très-attaché à la cour de France, surtout depuis l'arrivée de Chanut, que cette cour avait envoyé à Stockholm, résolut de faire partir une ambassade brillante pour Paris, et ce fut le comte de la Gardie qu'elle en chargea. Il eut une suite de deux cent cinquante personnes, avec laquelle il s'embarqua le 27 août 1645, dans le port de Gothembourg sur un vaisseau de ligne, accompagné de plusieurs frégates; après une traversée de quelques jours il arriva à Dieppe, d'où il se rendit à Paris. Les lettres qu'il remit de la part de Christine à la reine régente et à plusieurs personnes de la cour, furent admirées pour l'esprit et l'élégance du style. L'ambassadeur fit de sa souveraine un portrait qui pouvait paraître flatté, mais qui était vrai. «Elle dirige tout, disait-il, par elle même, et sans le secours d'aucun ministre; son temps est partagé entre les affaires et l'étude; ne s'embarrassant ni de la toilette, ni de la représentation extérieure, elle n'est femme à aucun égard.» Chanut qui connaissait les sentimens de la reine pour le comte de la Gardie, avait recommandé de le recevoir avec beaucoup de distinction, et de s'assurer de son dévouement à la France. Cet avis ne fut point négligé, et le comte déjà très-porté pour le pays de ses ancêtres, s'y attacha encore davantage. Madame de Motteville, qui eut occasion de le voir à la cour, le peint ainsi dans ses mémoires: «Il était bien fait, il avait la mine haute et ressemblait à un favori; il parlait de sa reine en termes passionnés et si respectueux, qu'il était facile de le soupçonner de quelque tendresse plus grande que celle qu'il lui devait par la qualité de sujet». Aimant le faste et voulant faire honneur à Christine, de la Gardie dépensa quatre cent mille francs au-delà de la somme qui lui avait été assignée. Il en prit la plus grande partie sur les subsides, et cet argent manquant pour solder les troupes d'Allemagne, la reine fut obligée de faire négocier un emprunt à Hambourg, par son ministre Adler Salvius, qui se rendit lui-même caution du remboursement. L'emprunt fut remboursé peu après. Le zèle et le dévouement que Salvius montra dans cette occasion furent très-agréables à Christine, et contribuèrent à lui inspirer pour ce ministre la confiance dont elle lui donna dans la suite, des preuves éclatantes.

Le comte de la Gardie retourna en Suède, après une absence d'environ une année, et fut remplacé par le baron de Rosenhane. Il continua de jouir de la bienveillance de Christine. Cette princesse le distinguait de la manière la plus marquée, et avait avec lui des entrevues fréquentes. Elle eut même quelque temps le projet de l'épouser; mais sa fierté et son goût pour l'indépendance l'emportèrent sur le penchant de son cœur; elle renonça à ce projet et se contenta de rapprocher de la Gardie du trône, en lui faisant épouser la princesse Marie-Euphrosine, sœur du prince Charles-Gustave. Le mariage fut célébré avec beaucoup de pompe; il y eut un tournois, où la jeune noblesse parut dans le costume le plus brillant, et plusieurs fêtes qui occasionnèrent une dépense très-considérable, tant à la reine qu'aux grandes familles.

Mais d'autres objets faisaient dans le même temps l'attention de Christine; c'étaient les événemens de la guerre, et la marche des négociations à Munster et à Osnabruck.

Swedish translation (by anonymous translator; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):

Redan under minderårigheten, hade Kanslerens stora inflytande väckt afund; det insteg han bibehöll hos CHRISTINA, och de ovanliga hedersgrader, hvarmed han nyligen af denna furstinna bekläddes förökade denna känsla och gjorde den mera allmän; ty det stora anseende, höga tjenster och öfverlägsna talanger erhålla, och åt hvilka efterverlden med hänryckning ger sitt bifall, beskuggar alltid de samtida, och äfven desse, som utdelat det samma, tyckas, då de gifva vika för misstankar och misstroende, någon gång ångra sin rättvisa. Ett fruktansvärdt parti emot Kansleren uppstod ibland dem, som genom sin börd, sin rang och sina förbindelser sattes i stånd att täfla med honom. Man påbördade honom det förslag att vilja förmäla Drottningen med en af sina söner; strax förmådde han denne son att äkta en grefvinna Brahe. Man använde sedan ett medel att skada honom, så mycket farligare som det var svårare att afvända dess verkan; man föreställde CHRISTINA, att så länge denne Minister bibehöll sin myndighet, vore det han, som skulle spela den första rolen i staten och skörda äran af alla stora företag. Drottningen, hvilken då var ganska mon om väldet och mycket öm för äran, träffades så mycket mer af detta betänkande, som hon kände Kanslerens grundsatser och sedvanor, hvilkens verksamhet icke försvagades af åldern. Dessutom voro ministerns driftigaste motståndare unga Herrar, angelägna att behaga Drottningen, och hvilkas foglighet och förödmjukande undergifvenhet kontrasterade med tonen af en sträf gubbe, som, genom långa mödor och vaksamma omsorger, syntes hafva förvärfvat rätt att utöfva faderlig myndighet.

Bland antalet af dem, som eftersträfvade att spela en rol vid CHRISTINAS hof och låta aflägsna Kansleren, märkte man i synnerhet Grefve Magnus Gabriel De la Gardie. Han var son af Riks-Marsken Jakob De la Gardie, som hade varit en af Drottningens förmyndare, och af den grefvinna Ebba Brahe, med hvilken GUSTAF ADOLPH ernade förmäla sig. Med ungdomens och en utmärkt ytas fördelar, förenade han talanger och kunskaper; hans karakter var upphöjd och ädel, men böjd för högmod och skryt. Sedan han gjort en resa till Tyskland och Frankrike och ett fälttog mot Danskarne, syntes han med glans vid hofvet och emottogs på det mest smickrande sätt. Kort derpå gaf Drottningen honom ett utmärkt bevis af sin bevågenhet, när hon skickade honom såsom utomordentlig ambassadör till Paris.

Grotius, som under minderårigheten fått af Kansleren sig uppdraget att vaka öfver Sveriges intressen, hade nyligen begärt sitt afsked och begifvit sig till Stockholm år 1645. Man har berättat att, när han kom på hofvet, hade Drottningen gjort honom några förebråelser i anseende till de underhandlingar han styrt, och att han med mycken kallsinnighet svarat: "allerödmjukaste tjenste, Ers Majestät". Kanhända hade CHRISTINA icke varit nöjd med Grotii handlingssätt i några omständigheter, men eljest värderade hon hans talanger, hans kunskaper och hans dygder. Hon tillbjöd honom äfven ett ganska hedrande embete i Sverige, men Grotius, som fruktade att väcka de storas afund, och som, efter hvad han sjelf tillstod, icke kände sig född för hofven, afslog och reste frikostigt belönad till Tyskland. Han dog i Rostock kort efter sedan han landstigit på Tysk botten. Drottningen köpte af enkan hans bibliothek, som hon betalte med Konglig frikostighet.

Grotii rum uppfylldes strax i Paris af Marc Duncan Cérisante, född i Frankrike af Skottsk fader. Denne diplomatiska agent erhöll titel af resident. Han hade förstånd och vett, men var lättsinnig, fåfäng och inbilsk. Glömmande den lägre rol, som han temligen länge spelt i Frankrike, gjorde han i verlden och vid hofvet stötande anspråk. En dag satte han sig vid en middagsmåltid hos Marskalken Châtillon ofvanföre Markis Vigean en åldrig man, i hvilkens hus han varit informator[.] När hertig de Candale, son till hertig d'Epernon, vid ett publikt tillfälle hade felat mot fröken de Pons, hvilkens amant Hertigen de Guise då var, ville Cérisante, som hade varit närvarande, hämnas denna förolämpning och skickade ett utmaningsbref till hertigen de Candale. Hertigens familj jemte andra höga herrar arbetade på att störta honom och Drottningen af Sverige skickade honom sin hemkallelse. Han genomreste sedan flera länder, och utmärkte sig vid flera tillfällen genom ett ridderligt mod.

Mycket tillgifven franska hofvet, i synnerhet sedan Chanut, som detta hof skickade till Stockholm, ankommit, beslöt CHRISTINA att låta en lysande beskickning afresa till Paris, och det var åt Grefve De la Gardie som hon uppdrog den. Han fick en svit af 250 personer, med hvilken han den 27 Augusti 1645 [sic] steg om bord uti Götheborgs hamn på ett linieskepp, åtföljdt af flere fregatter; efter några dagars öfverfart ankom han till Dieppe, hvarifrån han begaf sig till Paris. De bref han å CHRISTINAS vägnar öfverlemnade till den regerande Drottningen och flere personer af hofvet, beundrades för stilens qvickhet och prydlighet. Ambassadören gjorde af sin monarkinna ett porträt, som kunde synas smickradt, men som var sant. "Hon styr allt sjelf, sade han, och utan någon ministers biträde; hennes tid är delad mellan statssaker och studier, bekymrande sig hvarken om sin toilett eller om den yttre värdigheten, är hon i intet afseende qvinna." Chanut, som kände Drottningens tänkesätt för grefve De la Gardie, hade tillsagt att emottaga honom med utmärkt aktning, och att försäkra sig om hans tillgifvenhet för Frankrike. Detta råd blef icke försummadt, och grefven, redan mycket benägen för sina förfäders land, fästade sig der ännu mer. Madame de Motteville, som hade tillfälle att se honom vid hofvet, målar honom sålunda i sina samlingar: "Han var väl växt, hade en hög mine och liknade en gunstling; han talade om sin Drottning i ömma och så vördnadsfulla ordalag, att man lätt kunde misstänka honom för någon större ömhet än den, som honom tillkom i egenskap af undersåte." Älskande prakt och viljande göra heder åt CHRISTINA, utkostade De la Gardie 400,000 frank öfver den summa, som blifvit honom invist. Han tog större delen dertill af subsidierna, och då dessa penningar felades till tropparnas besoldande i Tyskland, måste Drottningen låta upptaga ett lån i Hamburg genom sin minister Adler Salvius, som sjelf gick i borgen för betalningen. Lånet blef kort derefter godtgjordt. Det nit och den tillgifvenhet, Salvius visade vid detta tillfälle, behagade CHRISTINA ganska mycket, och bidrog att gifva henne för denne minister det förtroende, hvaraf hon sedan gaf honom utmärkta prof.

Grefve De la Gardie återvände till Sverige, efter vid pass ett års frånvaro och efterträddes af Baron Rosenhane. Han fortfor att äga CHRISTINAS bevågenhet. Denna furstinna utmärkte honom på det tydligaste sätt, och hade täta sammankomster med honom. Hon hade äfven någon tid i sinnet att förmäla sig med honom; men hennes stolthet och smak för oberoende segrade öfver hennes hjertas böjelse; hon afstod derifrån, och nöjde sig med att närma De la Gardie till thronen, i det hon förmälde honom med Prinsessan MARIA EUPHROSINA, syster till Prins CARL GUSTAF. Bilägret firades med mycken ståt; det var ett torner-spel, der den unga adeln syntes i den mest lysande costum, och flere högtidligheter som förorsakade en ganska betydlig kostnad, så väl för Drottningen, som de stora familjerne.

Men andra föremål fästade på samma gång CHRISTINAS uppmärksamhet; krigshändelsernas och negociationernas gång vid Münster och Osnabrück.

English translation (my own):

Already during the minority, the great influence of the Chancellor had excited jealousy. The ascendancy he retained with Kristina, and the extraordinary honours with which he had just been invested by this princess, increased this feeling, and made it more general, for the great distinctions obtained by eminent services and superior talents, and which posterity applauds with transport, always cause offense to contemporaries, and even those who were the dispensers of them, yielding to suspicions and distrust, sometimes seem to repent of their justice. A formidable party formed against the Chancellor among those whose birth, rank, and connections put him in a position to fight against him. He was attributed with the plan of wanting to have one of his sons marry the Queen; he immediately induced this son to marry a Countess Brahe.

A more dangerous means of harming him was then employed, because it was more difficult to avert its effect; one represented to Kristina that as long as this minister retained his authority, it would be he who would play the leading role in the state, and who would reap the honour of all the great enterprises. The Queen, from then on very jealous of power and very sensitive to glory, was all the more struck by this consideration because she knew the principles and habits of the Chancellor, whose age did not slow his activity. Moreover, the most active antagonists of the minister were young lords eager to please the Queen, and whose deference, their submission, contrasted with the tone of an austere old man who, by long labours and vigilant care, seemed to have acquired the right to exercise paternal authority.

Among those who aspired to play a role at Kristina's court and to remove the Chancellor, Count Magnus Gabriel de la Gardie was especially notable. He was the son of Jakob de la Gardie, constable of the kingdom, who had been one of the tutors of the Queen and of that Countess Ebba Brahe, whom Gustav Adolf had intended to marry. To the advantages of youth and a distinguished exterior, he added talents and knowledge; his character was noble and generous, but inclined to vanity and ostentation. Having made a journey to Germany and France, and a campaign against the Danes, he appeared at court with brilliance and received the most flattering reception. Shortly afterwards, the Queen gave him a signal proof of her benevolence by sending him to Paris as ambassador extraordinary.

Grotius, charged by the Chancellor, during the minority, with watching over the interests of Sweden, had just asked for his retirement, and had gone to Stockholm during the year 1645. It is reported that, when he appeared at court, the Queen reproached him with some criticism regarding the negotiations he had conducted, and that he replied with great composure: "Madame, I am your most humble servant."

Perhaps Kristina had not been pleased with Grotius' manner of treating in some circumstances, but moreover she appreciated his talents, his knowledge and his virtues. She even offered him a very honorable position in Sweden; but Grotius, who feared to excite the jealousy of the great, and who, according to his own admission, did not feel himself born for courts, refused and left for Germany, after having been generously rewarded. He died at Rostock, shortly after landing on Germanic territory. The Queen bought his library from his widow, which she paid for with royal munificence.

Grotius was first replaced in Paris by Marc Duncan Cérisantes, born in France to a Scottish father. This diplomatic agent received the title of resident. He had wit and education, but he was frivolous, vain, and presumptuous. Forgetting the subordinate role he had played for quite a long time in France, he made shocking claims in society and at court.

One day, at a dinner party at the home of the Maréchal de Châtillon, he sat above the Marquis de Vigean, an old man in whose house he had been employed as tutor. The Duke de Candale, son of the Duke d'Épernon, having failed Mademoiselle de Pons, whose lover the Duke of Guise was then, on a public occasion, Cérisantes, who had been present, claimed to avenge the insult and sent a cartel to the Duke de Candale.

The Duke's family and other lords worked to destroy him, and the Queen of Sweden sent him back. He then traveled through several countries and distinguished himself on several occasions by his chivalrous courage.

Kristina, very attached to the court of France, especially since the arrival of Chanut, whom this court had sent to Stockholm, resolved to send a brilliant embassy to Paris, and it was the Count de la Gardie whom she entrusted with it. He had a retinue of two hundred and fifty people, with whom he embarked on August 27, 1645, in the port of Gothenburg on a ship of the line, accompanied by several frigates; after a crossing of a few days he arrived at Dieppe, from where he went to Paris.

The letters that he delivered on Kristina's behalf to the Queen Regent and to several people of the court, were admired for the wit and elegance of the style. The ambassador painted a portrait of his sovereign that could have seemed flattered, but which was true.

"She directs everything", he said, "by herself, and without the help of any minister; her time is divided between affairs and study; not bothering either with her toilette or her outward representation, she is not a woman in any respect."

Chanut, who knew the Queen's feelings for the Count de la Gardie, had recommended receiving him with great distinction and ensuring his devotion to France. This advice was not neglected, and the Count, already very fond of the country of his ancestors, became even more attached to it. Madame de Motteville, who had the opportunity to see him at court, describes him thus in her memoirs:

"He was well-formed, he had a proud countenance and resembled a favourite; he spoke of his Queen in passionate and such respectful terms that it was easy to suspect him of some greater tenderness than that which he owed to her by the quality of her subject."

Loving pomp and wanting to honour Kristina, de la Gardie spent four hundred thousand francs beyond the sum assigned to him. He took the greater part of it from the subsidies, and because this money was lacking to pay the troops in Germany, the Queen was obliged to negotiate a loan in Hamburg, through her minister Adler Salvius, who himself became guarantor for the repayment. The loan was repaid shortly after. The zeal and devotion that Salvius showed on this occasion were very agreeable to Kristina and contributed to inspiring in her the confidence in this minister, of which she subsequently gave him striking proofs.

Count de la Gardie returned to Sweden after an absence of about a year and was replaced by the Baron Rosenhane. He continued to enjoy Kristina's benevolence. This princess distinguished him in the most marked way and had frequent interviews with him. For a time, she even had a project to marry him, but her pride and her taste for independence prevailed over the penchant of her heart.

She renounced this project and contented herself with bringing de la Gardie closer to the throne by having him marry Princess Marie Euphrosyne, Prince Karl Gustav's sister. The marriage was celebrated with great pomp; there was a tournament where the young nobility appeared in their most brilliant costumes, and there were several festivities that caused considerable expense, both for the Queen and the great families.

But, at the same time, other matters were occupying Kristina's attention: these were the events of the war and the progress of the negotiations in Münster and Osnabrück.


Above: Kristina.

Friday, March 21, 2025

Kristina's letter to Carl Mörner, dated February 28/March 10 (Old Style), 1650

Source:

Riksarkivet, page 284 in S 68; Biographica; Riksarkivets ämnessamlingar. Personhistoria



The letter (copy):

Christina medh Gudz nåde, Sweriges, Göthes och Wendes VthKorade Drottningh och Arffurstinna; Storfurstinna till Finlandh, Hertiginna uthi Estlandh och Carelen, Fröken Öfuer Jngermanlandh.
Wår ÿnnest, nådige willia och benägenheet medh Gudh Alzmechtigh tillförende: Wij förhålle Eder H:r General Gouverneur Carll Mörner, nådeligen icke, att effter som emillan wår troo tiänare och CammerHerre, Oß Ellskeligh Welborne Erich Sparre, FrijHerre till Chronobergh, Herre till Dåderöön och Vlfåhsa, och wår Cammer Jungfru, Wälborne Jungfru Barbro Flemmingh, till Nornäs och Wilnäs, så och wår troo tiänare och Öfuerste Leutnampt, Vnder wårt Östgiötha Jnfanterij, Edell och Welbördigh Anthonius Von Stenbergh till Bodha, och wår Hoff Jungfru, Edell och Wälbördigh Jungfru Catharina Ribbingh till Hästerÿdh, ähr igenom Gudz nådige försÿn, och be:te Perßoners Slächts och förwanters Jaa och samptÿckio, ett lofligit Echtenskap belefuade och slutit. Så aldenstundh wij af särdeles gunst och nåde, Hafue belefuat, och ärne deres bröllops Högtijdh Här på wårt Residentz Slåt Stockholm nästKommande den 24. Martij att Hålla och celebrera. Hwarföre såsom wij då widh den tijdh gerna sij och åstunde Eder närwarellse; Altså begere wij nådeligen, att J Eder på föreskrefne tijdh och dagh Här inställa wele, föresch:ne Adelige Perßoners bröllops Högtijdh, att bijwåhna, Hedra och beprÿda, däruthinnan giöre J, icke allenast det Oß länder till nådigt behagh, uthan och dem till ähra och Heeder. Wij befalle Eder Här medh Gudh Alzmechtig Nådeligen[.] Af Stockholm den 28 Februarij A:o 1650 /

With modernised spelling:

Kristina, med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes utkorade Drottning och Arvfurstinna, Storfurstinna till Finland, Hertiginna uti Estland och Karelen, Fröken över Ingermanland.
Vår ynnest, nådiga vilja och benägenhet med Gud Allsmäktig tillförne. Vi förhålle Eder, herr generalguvernör Carl Mörner, nådeligen icke att eftersom emellan Vår tro tjänare och kammarherre, Oss älsklig Welborne Erik Sparre, friherre till Kronoberg, herre till Dåderön och Ulvåsa, och Vår kammarjungfru, välborna jungfru Barbro Fleming till Norrnäs och Villnäs, så ock Vår tro tjänare och överstelöjtnant under Vårt Östgöta infanteri, ädel och välbördig Antonius von Steinberg till Boda, och Vår hovjungfru, ädel och välbördig jungfru Catharina Ribbing till Hästeryd, är igenom Guds nådiga försyn och bemälte personers släkts och förvanters ja och samtycko ett lovligt äktenskap belevade och slutet, så alldenstund Vi av särdeles gunst och nåde have belevat och ärne deras bröllopshögtid här på Vårt residensslott Stockholm nästkommande den 24 martii att hålla och celebrera.

Varföre, såsom Vi då vid den tid gärna se och åstunde Eder närvarelse, alltså begäre Vi nådeligen att I Eder på föreskrivna tid och dag här inställa ville, föreskrivna adliga personers bröllopshögtid att bivåna, hedra och bepryda; därutinnan göre I icke allenast det Oss länder till nådigt behag, utan ock dem till ära och heder. Vi befalle Eder härmed Gud Allsmäktig nådeligen. Av Stockholm, den 28 februari anno 1650.

French translation (my own):

Christine, par la grâce de Dieu, élue reine et princesse héréditaire des Suédois, des Goths et des Vandales, grande princesse de Finlande, duchesse d'Estonie et de Carélie et demoiselle d'Ingrie.
Notre faveur, Notre gracieuse volonté et Notre inclination auprès de Dieu Tout-Puissant. Nous ne vous cachons pas, Monsieur le gouverneur général Charles Mörner, que parce qu'entre Notre féal serviteur et chambellan, Notre bien-aimé et bien né Éric Sparre, baron de Cronoberg, seigneur de Dåderö et Ulvåsa, et Notre femme de chambre, la bien née Barbro Fleming de Norrnäs et Villnäs, ainsi qu'entre Notre féal serviteur et lieutenant-colonel de Notre infanterie d'Östgöta, le noble et bien né Antoine de Steinberg de Boda, et Notre demoiselle de cour, la noble et bien née Catherine Ribbing de Hästeryd, par la gracieuse providence de Dieu et le consentement des familles et des proches desdites personnes, un mariage légitime a été autorisé et conclu, c'est pourquoi, par faveur et grâce particulières, Nous avons autorisé et avons l'intention de tenir et de célébrer leur cérémonie de mariage ici dans Notre château de résidence de Stockholm le 24 mars prochain.

Comme Nous aimerions bien vous voir et désirons votre présence à ce moment-là, Nous vous prions de bien vouloir vous installer ici à l'heure et au jour prescrits pour assister, honorer et orner la cérémonie de mariage de ces nobles personnes; ce faisant, vous contribuerez non seulement à Notre gracieux plaisir, mais aussi à leur honneur. Par la présente, Nous vous recommandons gracieusement à Dieu Tout-Puissant. De Stockholm, le 28 février 1650.

English translation (my own):

Kristina, by the grace of God, elected Queen and Hereditary Princess of the Swedes, Goths and Vandals, Grand Princess of Finland, Duchess of Estonia and Karelia, and Lady of Ingria.
Our favour, gracious will and inclination with God Almighty. We graciously do not withhold from you, Lord Governor General Carl Mörner, that because between Our faithful servant and chamberlain, Our well-beloved and well-born Erik Sparre, Baron of Kronoberg, Lord of Dåderö and Ulvåsa, and Our chambermaid, the well-born maiden Barbro Fleming of Norrnäs and Villnäs, as also between Our faithful servant and lieutenant colonel of Our Östgöta infantry, the noble and well-born Anton von Steinberg of Boda, and Our court maiden, the noble and well-born maiden Catharina Ribbing of Hästeryd, by God's gracious providence and the consent of the families and relatives of the persons mentioned, a lawful marriage has been allowed and concluded, so therefore, out of special favour and grace, We have allowed and intend to hold and celebrate their wedding ceremony here at Our castle of residence Stockholm on this coming March 24.

Because at that time We would gladly see and desire your presence, We therefore graciously request that you want to install yourself here at the prescribed time and day to attend, honour and adorn the wedding ceremony of the said noble persons; in so doing, you would thereby do what contributes to not only Our gracious pleasure, but also to their honour. We hereby graciously commend you to God Almighty. From Stockholm, February 28, 1650.


Above: Kristina.

Kristina's letter to Marie Euphrosyne, dated February 1650

Source:

Riksarkivet, page 171 in S 68; Biographica; Riksarkivets ämnessamlingar. Personhistoria



The letter (copy):

Christina medh Gudz nåde Sweriges, Göthes och Wendes VthKårade Drottningh och Arffurstinna, Storfurstinna till Finlandh, Hertiginna Vthj Estland och Carelen, Fröken öfwer Jngermanlandh.
Wår wänlige helsan, sampt Hwadh mehra gott Wij förmå medh Gudh alzmechtigh tillförende. Högborne Fürstinna Elskelige kära Fräncka; Wij förhålle Eders Kärl:t wänligen icke, att effter som emellan Wår tro Tiänare och CammarHerre, Oß Elskeligh Wälborne Erich Sparre, FrijHerre till Cronebårgh, Herre till Dåderön och Vlfzsåsa och Wår CammarJungfrw, Wälborne Jungfrw Barbro Flemmingh till Nornääs och Willnääs, så och Wår tro tienare och Öfwerste Lieutenant Vnder Wårt Östgöthe Jnfanterij Edel och Wälbördigh Antonius Von Stänberg till Boda och Wår HoffJungfrw Edel och Wälbördigh Jungfrw Catharina Ribbingh till Hästerÿdh, är igenom Gudz nådige försyhn och bem:te Personers slächt och Förwanters Ja och samtyckie ett lofligit Echtenskap belefwat och slutit. Så aldenstund Wij af särdeles gunst och nåde Hafwe belefwat och ärne deras Bröllops Högtijdh här på Wårt Residens Slott Stockholm nästKommande den [...] Martij att hålla och celebrera; Hwarföre såsom Wij då widh den tijdh gärna sij och åstunde E:s Kärl:ts närwarelse; Altså begäre Wij wänligen, att E. K:t sigh på föreskrefne tijdh och dagh här inställa wille, föreskrefne Adelige Personers bröllops Höghtijdh att bijwåna, Hedra och bepryda. Der Vthinnan gör E. K:t icke allenast det Oß länder till nådigt behagh; Vthan och dem till ähra och heder: Och befale E. K:t j Gudz mildrijke beskydd wänligen. Aff Stockholm den [...] Februarij A:o 1650.

With modernised spelling:

Kristina, med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes utkorade Drottning och Arvfurstinna, Storfurstinna till Finland, Hertiginna uti Estland och Karelen, Fröken över Ingermanland.
Vår vänliga hälsan samt vad mera gott Vi förmå med Gud Allsmäktig tillförne.
Högborna Furstinna,
Älskliga Kära Fränka,
Vi förhålle Eders Kärlighet vänligen icke att eftersom emellan Vår tro tjänare och kammarherre, Oss älsklig välborne Erik Sparre, friherre till Kronoborg, herre till Dåderön och Ulvåsa och Vår kammarjungfru, välborna jungfru Barbro Fleming till Norrnäs och Villnäs, så ock Vår tro tjänare och överstelöjtnant under Vårt Östgöta infanteri, ädel och välbördig Antonius von Steinberg till Boda, och Vår hovjungfru, ädel och välbördig jungfru Catharina Ribbing till Hästeryd, är igenom Guds nådiga försyn och bemälte personers släkt och förvanters ja och samtycke ett lovligt äktenskap belevat och slutet, så alldenstund Vi av särdeles gunst och nåde have belevat och ärne deras bröllopshögtid här på Vårt residensslott Stockholm nästkommande den [...] martii att hålla och celebrera.

Varföre, såsom Vi då vid den tid gärna se och åstunde Eders Kärlighets närvarelse, alltså begäre Vi vänligen att Eders Kärlighet sig på föreskrivna tid och dag här inställa ville, föreskrivna adliga personers bröllopshögtid att bivåna, hedra och bepryda. Däruthinnan gör[e] Eders Kärlighet icke allenast det Oss länder till nådigt behag, utan ock dem till ära och heder. Och befalle Eders Kärlighet i Guds mildrika beskydd vänligen. Av Stockholm, den [...] februari anno 1650.

French translation (my own):

Christine, par la grâce de Dieu, élue reine et princesse héréditaire des Suédois, des Goths et des Vandales, grande princesse de Finlande, duchesse d'Estonie et de Carélie et demoiselle d'Ingrie.
Nos salutations amicales ainsi que tout le bien que Nous pouvons faire de plus auprès de Dieu Tout-Puissant.
Bien née princesse,
Notre très chère cousine,
Nous ne vous cachons pas amicablement de Votre Dilection que parce qu'entre Notre féal serviteur et chambellan, Notre bien-aimé et bien né Eric Sparre, baron de Cronoberg, seigneur de Dåderö et Ulvåsa, et Notre femme de chambre, la bien née Barbro Fleming de Norrnäs et Villnäs, ainsi qu'entre Notre féal serviteur et lieutenant-colonel sous Notre infanterie d'Östgöta, le noble et bien né Antoine de Steinberg de Boda, et Notre demoiselle de cour, la noble et bien née Catharine Ribbing de Hästeryd, par la gracieuse providence de Dieu et le consentement des parents et des proches desdites personnes, un mariage légitime a été autorisé et conclu, ainsi depuis lors, par faveur et grâce spéciales, Nous avons autorisé et avons l'intention de tenir et de célébrer leur cérémonie de mariage ici dans Notre château de résidence de Stockholm le prochain mars [...].

Comme Nous aimerions bien vous voir et désirons la présence de Votre Dilection à ce moment-là, Nous vous prions amicablement de bien vouloir vous installer ici à l'heure et au jour prescrits pour assister, honorer et orner la cérémonie de mariage de ces nobles personnes. Ce faisant, vous ferez ce qui contribuera non seulement à Notre gracieux plaisir, mais aussi à leur honneur. Et Nous vous recommandons amicalement à la protection bienveillante de Dieu. De Stockholm, le [...] février 1650.

English translation (my own):

Kristina, by the grace of God, elected Queen and Hereditary Princess of the Swedes, Goths and Vandals, Grand Princess of Finland, Duchess of Estonia and Karelia, and Lady of Ingria.
Our friendly greeting as well as what more good We can do with God Almighty.
High-Born Princess,
Our dearly beloved Cousin,
We amicably do not withhold from Your Lovingness that because between Our faithful servant and chamberlain, Our well-beloved and well-born Erik Sparre, Baron of Kronoberg, Lord of Dåderö and Ulvåsa, and Our chambermaid, the well-born maiden Barbro Fleming of Norrnäs and Villnäs, as also between Our faithful servant and lieutenant colonel under Our Östgöta infantry, the noble and well-born Anton von Steinberg of Boda, and Our court maiden, the noble and well-born Catharina Ribbing of Hästeryd, by God's gracious providence and the consent of the relatives and relatives of the persons mentioned, a lawful marriage has been allowed and concluded, so since then, out of special favour and grace, We have allowed and intend to hold and celebrate their wedding ceremony here at Our castle of residence Stockholm on the coming March [...].

Because at that time We would gladly see and desire Your Lovingness's presence, We therefore amicably request that you want to install yourself here at the prescribed time and day to witness, honour and adorn the wedding ceremony of the said noble persons. In so doing, you would thereby do what contributes to not only Our gracious pleasure, but also to their honour. And We amicably commend you to God's kind protection. From Stockholm, February [...], 1650.


Above: Kristina.


Above: Marie Euphrosyne.

Kristina's letter to Maria Ribbing, dated February 1650

Source:

Riksarkivet, page 170 in S 68; Biographica; Riksarkivets ämnessamlingar. Personhistoria




The letter (copy):

Christina medh Gudz nåde Sweriges, Göthes, och Wendes VthKorade Drottningh och Arffurstinna, Storfurstinna till Finlandh Hertiginna vthj Estlandh och Carelen, Fröken öfuer Jngermanland.
Wår ÿnnest, nådige willia och benägenheet medh Gudh Alzmechtigh tillförende; Wij förhålle Eder Fru Maria Ribbingh, nådeligen icke, att effter som emillan wår troo tiänare och Cammer Herre, Oß Ellskeligh Wälborne Erich Sparre, Frijherre till Chronobergh, Herre till Dåderöön och Vlfåhsa, och wår Cammer Jungfru, Wälborne Jungfru Barbro Flemmingh, till Nornäs och Willnäs, så och wår tro tiänare och Öfuerste Leutnampt Vnder wårt Östgiötha Jnfanterij, Edell och Wälbördigh Anthonius Von Stenbergh till Bodha, och Wår Hoff Jungfru, Edell och Wälbördigh Catharina Ribbingh till Hästerÿdh, är igenom Gudz nådige försÿn, och bem:te Perßoners Slächts och förwanters Jaa och samptyckio, ett lofligit Echtenskap belefuat och slutit. Så aldenstundh wij af särdeles gunst och nådhe, hafue belefuat och ärne deras bröllops Högtijdh, här på Wårt Residentz Slott Stockholm nästKommande den [...] Martij, att Hålla och celebrera: Hwarföre såsom wij widh den tijdh gerna sij och åstunde Eder närwarellse; Altså begäre wij nådeligen, att J Eder på föreskrefne tijdh och dagh Her inställa wele, föresch:ne Adelige Perßoners bröllops Högtijdh att bijwåhna, Hedra och beprÿda, deruthinnan giöre J, icke allenast det Oß länder till nådigtt behagh, uthan och dem till ähra och Hedra. Wij befalle Eder här medh Gudh Alzmechtigh Nådeligen. Af Stockholm den [...] Februarij A:o 1650 /:

With modernised spelling:

Kristina, med Guds nåde Sveriges, Götes och Vendes utkorade Drottning och Arvfurstinna, Storfurstinna till Finland, Hertiginna uti Estland och Karelen, Fröken över Ingermanland.
Vår ynnest, nådiga vilja och benägenhet med Gud Allsmäktig tillförne. Vi förhålle Eder, fru Maria Ribbing, nådeligen icke att eftersom emellan Vår tro tjänare och kammarherre, Oss älsklig välborne Erik Sparre, friherre till Kronoberg, herre till Dåderön och Ulvåsa, och Vår kammarjungfru, välborna jungfru Barbro Fleming till Norrnäs och Villnäs, så ock Vår tro tjänare och överstlöjtnant under Vårt Östgöta infanteri, ädel och välbördig Antonius von Steinberg till Boda, och Vår hovjungfru, ädel och välbördig Catharina Ribbing till Hästeryd, är igenom Guds nådiga försyn och bemälte personers släkts och förvanters ja och samtycko ett lovligt äktenskap belevat och slutet, så alldenstund Vi av särdeles gunst och nåde have belevat och ärne deras bröllopshögtid här på Vårt residentsslott Stockholm nästkommande den [...] martii att hålla och celebrera.

Varföre, såsom Vi vid den tid gärna se och åstunde Eder närvarelse, alltså begäre Vi nådeligen att I Eder på föreskrivna tid och dag här inställa ville, föreskrivna adliga personers bröllopshögtid att bivåna, hedra och bepryda, därutinnan göre I icke allenast det Oss länder till nådigt behag, utan ock dem till ära och hedra. Vi befalle Eder härmed Gud Allsmäktig nådeligen. Av Stockholm, den [...] februari anno 1650.

French translation (my own):

Christine, par la grâce de Dieu, élue reine et princesse héréditaire des Suédois, des Goths et des Vandales, grande princesse de Finlande, duchesse d'Estonie et de Carélie et dame d'Ingrie.
Notre faveur, Notre gracieuse volonté et Notre inclination auprès de Dieu Tout-Puissant. Nous ne vous cachons pas gracieusement, Madame Marie Ribbing, que parce qu'entre Notre féal serviteur et chambellan, Notre bien-aimé et bien né Eric Sparre, baron de Cronoberg, seigneur de Dåderö et Ulvåsa, et Notre femme de chambre, la bien née Barbro Fleming de Norrnäs et Villnäs, ainsi qu'entre Notre féal serviteur et lieutenant-colonel sous Notre infanterie d'Östgöta, le noble et bien né Antoine de Steinberg de Boda, et Notre demoiselle de cour, la noble et bien née Catharine Ribbing de Hästeryd, par la gracieuse providence de Dieu et le consentement des parents et des proches desdites personnes, un mariage légitime a été autorisé et conclu, ainsi depuis lors, par faveur et grâce spéciales, Nous avons autorisé et avons l'intention de tenir et de célébrer leur cérémonie de mariage ici dans Notre château de résidence de Stockholm le prochain mars [...].

Comme Nous aimerions bien vous voir et désirons votre présence à ce moment-là, Nous vous prions de bien vouloir vous installer ici à l'heure et au jour prescrits pour assister, honorer et orner la cérémonie de mariage de ces nobles personnes. Ce faisant, vous ferez ce qui contribuera non seulement à Notre gracieux plaisir, mais aussi à leur honneur. Nous vous recommandons par la présente au Dieu Tout-Puissant. De Stockholm, le [...] février 1650.

English translation (my own):

Kristina, by the grace of God, elected Queen and Hereditary Princess of the Swedes, Goths and Vandals, Grand Princess of Finland, Duchess of Estonia and Karelia, and Lady of Ingria.
Our favour, gracious will and inclination with God Almighty. We graciously do not withhold from you, Lady Maria Ribbing, that because between Our faithful servant and chamberlain, Our well-beloved and well-born Erik Sparre, Baron of Kronoberg, Lord of Dåderö and Ulvåsa, and Our chambermaid, the well-born maiden Barbro Fleming of Norrnäs and Villnäs, as also between Our faithful servant and lieutenant colonel under Our Östgöta infantry, the noble and well-born Anton von Steinberg of Boda, and Our court maiden, the noble and well-born Catharina Ribbing of Hästeryd, by God's gracious providence and the consent of the relatives and relatives of the persons mentioned, a lawful marriage has been allowed and concluded, so since then, out of special favour and grace, We have allowed and intend to hold and celebrate their wedding ceremony here at Our castle of residence Stockholm on the coming March [...].

Because at that time We would gladly see and desire your presence, We therefore graciously request that you want to install yourself here at the prescribed time and day to witness, honour and adorn the wedding ceremony of the said noble persons. In so doing, you would thereby do what contributes to not only Our gracious pleasure, but also to their honour. We hereby graciously commend you to God Almighty. From Stockholm, February [...], 1650.


Above: Kristina.

Sunday, March 9, 2025

Kristina's letter to Bernhard von Rosenbach, giving her approval to his marriage, dated March 2/12 (New Style), 1672

Source:

Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; VIII: Lettere della regina ai suoi ministri; Lettere al signore de Rosembach; Lettres à Rosembach; 164: Christine de Suède à Rosembach, [s. l.], 12 mars 1672 (digitisation page 230v-231r)


Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine : Lettere della regina ai suoi ministri, : , 1601-1700.

The Foli@ online digital heritage library is here:


Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).


The letter:

a Rosembac
12 Marzo 72.
J'ay receu
Pour responce à la lettre que Vous m'auez escritte pour me obtenir mon approbation Sur V[ost]re Mariage Je Vous diray que J'en Suis fort contente, estant bien aise que Vous y trouuez toutes Vos Satisfactions et que Je Vous Souhaitte autant de bonheur que Vous aux quelles Je contribueray [...] tout ce que Je pourray pour Vous tesmoigner la satisfaction que Je ay de Vos Seruices priant dieu qu'il Vous prosp[er]e[.]

With modernised spelling:

A Rosenbach.
12 marzo '72.
Pour réponse à la lettre que vous m'avez écrite pour obtenir mon approbation sur votre mariage, je vous dirai que j'en suis fort contente, étant bien aise que vous y trouvez toutes vos satisfactions, auxquelles je contribuerai [...] tout ce que je pourrai pour vous témoigner la satisfaction que j'ai de vos services, priant Dieu qu'il vous prospère.

Swedish translation (my own):

Till Rosenbach.
Den 12 mars '72.
Som svar på det brev Ni har skrivit till mig för att få mitt godkännande för Ert äktenskap, säger jag Er att jag är mycket nöjd med det, och jag är mycket glad över att Ni finner all Er tillfredsställelse däri, till vilket jag kommer att bidra [...] allt jag kan för att betyga för Er den tillfredsställelse som jag har med Era tjänster, bedjande till Gud att han välsignar Er.

English translation (my own):

To Rosenbach.
March 12, '72.
In response to the letter you have written to me to obtain my approbation for your marriage, I will tell you that I am very content with it, being very glad that you find all your satisfaction in it, to which I will contribute [...] all that I can to testify to you the satisfaction that I have with your services, praying to God that He prosper you.


Above: Kristina.

Wednesday, January 29, 2025

Kristina's letter to King Carlos (Charles) II of Spain, congratulating him on his marriage to Princess Marie Louise of Orléans, dated September 20/30 (New Style), 1679

Sources:

Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; VII: Lettere della regina a principi; Lettere al re di Spagna; Lettres au roi d'Espagne; 136: Christine de Suède au roi d'Espagne, Rome, 30 septembre 1679 (digitisation page 124v-125r)


Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine : Lettere della regina a principi, 1601-1700.

The Foli@ online digital heritage library is here:


Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).


The letter (with Kristina's handwriting in italics):

al Rè di Spagna
30 Sett[embr]e. 1679.
Sono cosi rileuanti li motivi che hanno indotta V. M. alla resolutione del Suo accasamento con la Ser[enissi]ma Principessa Maria Luuisa d'Orleans che ben giustificano la consolatione de' Suoi Vassalli, e l'influsso della quiete all'Europa, Jo però che mi professo particolarm[en]te assai interessata nelle conuenienze della M. V. me ne rallegro Seco con affetto pari à quello ch'ella mi hà dimostrato in tutte le occasioni e Singolarm[en]te nel parteciparmi questo vn Successo di tanta importanza, Voglia Jddio felicitarlo con la prosp[er]ità d'vna numerosa prole desiderate le [...] [dal] tutto Jl mondo Catolico et da me in particolare, e guardi V M. come desidero. di Roma li 30 Sett[emb]re 1679.
Buona Sorella di V. M.
Jo la Regina.
auertite di non dir piu volte "V. M." nella lettera di questo che ui e in questa dell Re.

Sigillata giusto e piegata come q[ues]to del Rè.

With modernised spelling:

Al re di Spagna.
30 settembre 1679.
Sono così rilevanti li motivi che hanno indotta Vostra Maestà alla risoluzione del suo accasamento con la serenissima principessa Maria Luisa d'Orléans che ben giustificano la consolazione de' suoi vassalli e l'influsso della quiete all'Europa. Io però, che mi professo assai interessata nelle convenienze della Maestà Vostra, me ne rallegro seco con affetto pari a quello ch'ella mi ha dimostrato in tutte le occasioni e singolarmente nel parteciparmi un successo di tanta importanza. Voglia Iddio felicitarlo con la prosperità desideratale [dal] tutto il mondo cattolico e da me in particolare, e guardi Vostra Maestà come desidero. Di Roma, li 30 settembre 1679.
Buona Sorella di Vostra Maestà
Io la Regina.
Avertite di non dir più volte "Vostra Maestà" nella lettera di questo che vi è in questa del re.

Sigillata giusto e piegata come questo del re.

French translation (my own):

Au roi d'Espagne.
Le 30 septembre 1679.
Les motifs qui ont déterminé Votre Majesté à la résolution de son mariage avec la sérénissime princesse Marie-Louise d'Orléans sont si pertinents qu'ils justifient bien la consolation de ses vassaux et l'influence de la tranquillité sur l'Europe. Cependant, moi qui me déclare tout intéressé aux commodités de Votre Majesté, je me réjouis avec lui d'une affection égale à celle qu'elle m'a témoignée en toutes occasions, et singulièrement de partager avec moi un succès d'une telle importance. Dieu veuille la bénir de la prospérité désirée pour lui par tout le monde catholique et par moi en particulier, et qu'il garde Votre Majesté comme je le désire. De Rome, le 30 septembre 1679.
La bonne sœur de Votre Majesté
Je, la Reine.
Prenez garde de ne pas dire «Votre Majesté» plus d'une fois dans la lettre de celle-ci qui est dans celle-ci du roi.

Scellée et pliée comme celle-ci du roi.

Spanish translation (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):

Al Rey de España.
30 de septiembre de 1679.
Los motivos que han inducido a Vuestra Majestad a la resolución de su matrimonio con la Serenísima Princesa María Luisa de Orléans son tan pertinentes que justifican bien el consuelo de sus vasallos y la influencia de la tranquilidad en Europa. Mientras tanto, yo, que me confieso muy interesada en las conveniencias de Vuestra Majestad, me regocijo con Vuestra Majestad con el afecto igual al que me ha demostrado en todas las ocasiones, y singularmente en compartir conmigo un éxito de tanta importancia. Quiera Dios bendecirle con la prosperidad deseada para Vuestra Majestad por todo el mundo católico y por mí en particular, y guarde a Vuestra Majestad como yo deseo. Desde Roma, 30 de septiembre de 1679.
Buena Hermana de Vuestra Majestad
Yo, la Reina.
Tened cuidado de no decir "Vuestra Majestad" más de una vez en la carta de ésta que está en ésta del Rey.

Sellada y doblada como ésta del Rey.

Swedish translation (my own):

Till konungen av Spanien.
Den 30 september 1679.
De motiv som har föranlett Ers Majestät att lösa Ert äktenskap med den durchlauchtigste prinsessan Marie Louise av Orléans är så relevanta att de väl motiverar Era vasallers tröst och lugnets inflytande på Europa. Emellertid glädjer jag mig, som bekänner mig ganska intresserad av Ers Majestäts bekvämligheter, med Er med den tillgivenhet som är lika med den som Ni vid alla tillfällen visat mig, och särdeles över att dela med mig en framgång av sådan betydelse. Må Gud välsigna Er med det välstånd önskade för Er av hela den katolska världen och av mig i synnerhet, och må han bevara Ers Majestät som jag önskar. Från Rom, den 30 september 1679.
Ers Majestäts goda Syster
Jag, Drottningen.
Var noga med att inte säga »Ers Majestät« mer än en gång i brevet till denna som finns i detta från konungen.

Förseglad och vikt som denna från konungen.

English translation (my own):

To the King of Spain.
September 30, 1679.
The motives that have induced Your Majesty to the resolution of your marriage with the Most Serene Princess Marie Louise of Orléans are so relevant that they well justify the consolation of your vassals and the influence of tranquility on Europe. In the meantime, I, who profess myself quite interested in Your Majesty's conveniences, rejoice with you with the affection equal to that which you have shown me on all occasions, and singularly in sharing with me a success of such importance. May God want to bless you with the prosperity desired for you by the entire Catholic world and by me in particular, and may He keep Your Majesty as I desire. From Rome, September 30, 1679.
Your Majesty's good Sister
I, the Queen.
Take care not to say "Your Majesty" more than once in the letter of this one that is in this one from the King.

Sealed and folded like this one from the King.


Above: Kristina.


Above: King Carlos (Charles) II of Spain.


Above: Princess Marie Louise of Orléans.

Notes: In accordance with the nobility's ideals in the early modern era, kings and queens considered themselves siblings.

The proxy wedding of the seventeen year old Princess Marie Louise of Orléans (1662-1689) to the also seventeen year old King Carlos II of Spain (1661-1700) took place on August 20/30 (New Style), 1679 at Fontainebleau Palace, with Marie Louise's distant cousin Louis Armand de Bourbon, Prince de Conti (1661-1685), standing in for the groom. Marie Louise was deeply unhappy about the arranged marriage, for she was already in love with her cousin Louis, the Grand Dauphin of France (1661-1711). When her father Philippe of Orléans (1640-1701) and her uncle King Louis XIV (1638-1715) first informed her of the marriage just one month earlier, she was so shocked and horrified that she spent most of her time weeping, heartbroken.

Marie Louise would marry Carlos in person on November 9/19 at Quintanapalla, near Burgos in Spain. He was very much in love with her, but her life at the Spanish court was very lonely, which was not helped by the extremely strict and formal etiquette there. She never returned to France.