Showing posts with label 1632. Show all posts
Showing posts with label 1632. Show all posts

Monday, November 3, 2025

Excerpt from Gustav Adolf's letter to Axel Oxenstierna, dated August 1/11 (Old Style), 1632

Sources:

Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 1, page 166, published by Elméns och Granbergs Tryckeri, 1816; original at the Austrian National Library (Österreichische Nationalbibliothek)


Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3 (La vie de la Reine Christine faite par elle-meme; dediée a Dieu, chapter 6), page 34 and footnote (*), compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759; original at the National Library of Naples (Biblioteca Nazionale Vittorio Emanuele III)


"J'ai deux lettres de ce Roi à Oxenstierna à ce sujet. L'une est du 21. Juillet & l'autre du 1. Août 1632. Il se trouve aussi dans les Régîtres du Sénat (V. Les Maximes Polit. du Palmsköld ad ann. 1636. p. 434. & 435. item ad ann. 1641. p. 466.) qu'avant qu'il partît pour son expédition d'Allemagne, il recommanda au Sénat, en de termes fort pressans, de ne pas permettre, qu'en cas de mort, la Reine prît part aux affaires du Gouvernement .... Puffendorf dit tout net: 'La Reine Douairière étoit incapable d'affaires, toujours plaintive, & qui haïssoit le Païs & la Nation. On ne jugea pas non plus à propos de lui confier l'éducation de sa fille, de crainte qu'elle ne lui inspirât son aversion pour la Suède, & qu'elle ne voulût la marier à quelque Prince puissant, qui pourroit n'être pas agréable au Sénat' (V. Les Mém. de Christine T. I p. 19 & 20. not. item les Anecdotes de Suède pag: 38 & 39.)."

"I have two letters from this King to Oxenstierna on this subject. One is dated July 21, and the other August 1, 1632. It is also recorded in the Registers of the Senate (See Palmskiöld's Political Maxims, ad annum 1636, pp. 434-435; likewise ad annum 1641, p. 466.) that, before departing for his German expedition, he urged the Senate — in very emphatic terms — not to permit the Queen to take any part in government affairs in the event of his death .... Pufendorf states quite plainly: 'The Dowager Queen was incapable of affairs, always plaintive, and hated both the country and the nation. Nor was it deemed advisable to entrust her with her daughter's education, for fear that she might instill in her her own aversion to Sweden, or that she might seek to marry her to some powerful prince who might not be agreeable to the Senate' (See Mémoires de Christine, vol. I, pp. 19-20, note; likewise Anecdotes de Suède, pp. 38-39.)." - Arckenholtz, 1759

The letter excerpt:

... min hustru wåre best i Wirtzburgh på slottet: Kunningshofwen wåre wäl got men efter ther äro borgare uthi som Papister äro är them icke til at tro, på slotte[t] kan man ingen sleppa som suspect är, och ther äro mäst Swenske soldatter. doch litar jagh til eder at i lagen ther om som säckerhetten thet fordrar, jagh hafwer sckrifwit H. K. at hon edert råd wille lyda wil hoppas hon warder och så giörandes. Gud then allena god är tage oss alle sambtligen under sin hel[i]ga beskyd och fö[r]läna hwad oss nyttight och salight är til lif och siel. Jagh är eder med nåde och alt got wäl bewågen.
GUSTAVUS ADOLPHUS.
af legeret wid Nuremberg
den 1 Augusti Åår 1632.

With modernised spelling:

... Min hustru vore bäst i Würzburg på slottet; Königshofen vore väl gott, men efter där äro borgare uti som papister äro, är dem icke till att tro. På slotte[t] kan man ingen släppa som suspekt är, och där äro mest svenska soldater; dock litar jag till Eder att I lagen därom som säkerheten det fordrar. Jag haver skrivit Hennes Kärlighet att hon Edert råd ville lyda; vill, hoppas, hon varder också görandes. Gud, den allena god är, tage oss alla samtligen under sin hel[i]ga beskydd och fö[r]läna vad oss nyttigt och saligt är till liv och själ! Jag är Eder med nåde och allt gott välbevågen.
Gustavus Adolphus.
Av lägret vid Nuremberg, den 1 augusti år 1632.

French translation (my own):

... Ma femme serait le mieux à Wurtzbourg, au château; Königshofen conviendrait, mais, puisqu'il s'y trouve des bourgeois papistes, on ne saurait s'y fier. Au château, nul individu suspect ne peut être admis, et l'on n'y trouve pour l'essentiel que des soldats suédois; je m'en remets toutefois à vous pour agir comme l'exige la sécurité. J'ai écrit à Sa Dilection pour qu'elle se conforme à vos conseils; j'espère vivement qu'elle le voudra et qu'elle le fera. Que Dieu, qui seul est bon, nous prenne tous sous sa sainte protection et nous accorde ce qui est utile et salutaire, tant pour le corps que pour l'âme! Je suis bien enclin à vous avec toute ma grâce et tout ce qui est bon.
Gustave-Adolphe.
Du camp de Nuremberg, le 1er août 1632.

English translation (my own):

... My wife would be best in Würzburg at the castle; Königshofen would be good, but since there are burghers there who are Papists, they can't be trusted. At the castle one cannot let anyone in who is suspicious, and there are mostly Swedish soldiers there; however, I trust you to do as security requires. I have written to Her Lovingness that she would obey your advice; I hope she wants to and will do so. May God, who alone is good, take us all under His holy protection and grant us what is useful and blessed for body and soul! I am well inclined to you with grace and all that is good.
Gustavus Adolphus.
From the camp at Nuremberg, August 1, 1632.


Above: Gustav Adolf and Axel Oxenstierna, painted by Johan Christoffer Boklund in 1859.


Above: Maria Eleonora.

Excerpt from Gustav Adolf's postscript to his letter to Axel Oxenstierna, dated July 21/31 (Old Style), 1632

Sources:

Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 1, page 162, published by Elméns och Granbergs Tryckeri, 1816; original at the Austrian National Library (Österreichische Nationalbibliothek)


Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3 (La vie de la Reine Christine faite par elle-meme; dediée a Dieu, chapter 6), page 34 and footnote (*), compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759; original at the National Library of Naples (Biblioteca Nazionale Vittorio Emanuele III)


"J'ai deux lettres de ce Roi à Oxenstierna à ce sujet. L'une est du 21. Juillet & l'autre du 1. Août 1632. Il se trouve aussi dans les Régîtres du Sénat (V. Les Maximes Polit. du Palmsköld ad ann. 1636. p. 434. & 435. item ad ann. 1641. p. 466.) qu'avant qu'il partît pour son expédition d'Allemagne, il recommanda au Sénat, en de termes fort pressans, de ne pas permettre, qu'en cas de mort, la Reine prît part aux affaires du Gouvernement .... Puffendorf dit tout net: 'La Reine Douairière étoit incapable d'affaires, toujours plaintive, & qui haïssoit le Païs & la Nation. On ne jugea pas non plus à propos de lui confier l'éducation de sa fille, de crainte qu'elle ne lui inspirât son aversion pour la Suède, & qu'elle ne voulût la marier à quelque Prince puissant, qui pourroit n'être pas agréable au Sénat' (V. Les Mém. de Christine T. I p. 19 & 20. not. item les Anecdotes de Suède pag: 38 & 39.)."

"I have two letters from this King to Oxenstierna on this subject. One is dated July 21, and the other August 1, 1632. It is also recorded in the Registers of the Senate (See Palmskiöld's Political Maxims, ad annum 1636, pp. 434-435; likewise ad annum 1641, p. 466.) that, before departing for his German expedition, he urged the Senate — in very emphatic terms — not to permit the Queen to take any part in government affairs in the event of his death .... Pufendorf states quite plainly: 'The Dowager Queen was incapable of affairs, always plaintive, and hated both the country and the nation. Nor was it deemed advisable to entrust her with her daughter's education, for fear that she might instill in her her own aversion to Sweden, or that she might seek to marry her to some powerful prince who might not be agreeable to the Senate' (See Mémoires de Christine, vol. I, pp. 19-20, note; likewise Anecdotes de Suède, pp. 38-39.)." - Arckenholtz, 1759

The letter postscript excerpt (written at Nuremberg):

... Min hustrus seckerhet letter eder gå til hierta...

With modernised spelling:

... Min hustrus säkerhet läter Eder gå till hjärta...

French translation (my own):

... Prenez la sécurité de ma femme à cœur...

English translation (my own):

... Take my wife's safety to heart...


Above: Gustav Adolf.


Above: Maria Eleonora.


Above: Axel Oxenstierna.

Sunday, April 6, 2025

Severin Bergh on Maria Eleonora and Kristina's regency, part 2

Source:

Drottning Maria Eleonora och drottning Kristinas förmyndarregering, article written by Severin Bergh for Historisk tidskrift, tjugoandra årgången: 1902, pages 173 to 181, published by Emil Hildebrand, 1902


The article:

Maria Eleonora föddes den 11 november 1599 och var dotter till kurfursten Johan Sigismund af Brandenburg och hans gemål Anna af Preussen. Anna hörde till den gren af huset Hohenzollern, som innehade Ostpreussen såsom hertigdöme under polsk länshöghet; hennes fader var emellertid den siste manlige ättlingen af denna gren, och efter hans död 1618 öfvergick landet till kurfursten af Brandenburg. Maria Eleonora var född i Königsberg och synes ofta hafva vistats i Preussen under sin barndom, hvilket förklarar, att hon hade en viss förkärlek för detta land och sedermera önskade att återvända dit. När Maria Eleonora blef fullvuxen, uppträdde konung Gustaf Adolf af Sverige såsom friare. Det var, som vi veta, Gustaf Adolfs ungdomsdröm att få Ebba Brahe till gemål, men 1618 blef hon bortgift med Jakob De la Gardie och var således förlorad för konungen. Han vände sig då i stället till den för sin skönhet omtalade prinsessan Maria Eleonora af Brandenburg och framförde personligen sitt frieri vid ett besök i Berlin i maj 1620. På sommaren samma år skickades rikskansleren Axel Oxenstierna ut för att afhämta bruden. Men i sista stund höll alltsammans på att gå om intet. Kurfursten Johan Sigismund hade nämligen dött i december 1619 och efterträddes af sin son Georg Vilhelm. Denne gjorde en omsvängning i Brandenburgs politik, närmade sig kejsaren och Polen och var därför mindre angelägen om det svenska giftermålet. När Axel Oxenstierna den 4 september anlände till Berlin, befann sig kurfursten i Preussen, och rådsherrarne vägrade bestämdt att inlåta sig i underhandlingar om giftermålskontraktets upprättande, emedan de icke fått någon instruktion rörande denna angelägenhet. Den som då räddade situationen, var Maria Eleonoras moder, änkekurfurstinnan Anna, som hela tiden varit synnerligen gynnsamt stämd för den ifrågasatta förbindelsen mellan hennes dotter och den nordiske konungen. Maria Eleonora vistades för tillfället i Wolfenbüttel på besök hos sin syster hertiginnan Anna Sofia af Braunschweig. Kurfurstinnan uppmanade nu Axel Oxenstierna att resa till Wolfenbüttel och därifrån föra prinsessan till Mecklenburg, dit kurfurstinnan själf ämnade begifva sig för att sedan följa sin dotter öfver till Sverige. Denna plan sattes genast i verket. De rymde helt enkelt. Maria Eleonora fick således tidigt vara med om ett romantiskt rymningsäfventyr och hade därför en viss erfarenhet, när hon själf längre fram satte i scen en liknande tillställning. Företaget lyckades emellertid alldeles utmärkt. Den 16 september lämnade Axel Oxenstierna Wolfenbüttel i sällskap med prinsessan och hennes syster, som också följde med, sedan sammanträffade de enligt aftal med änkekurfurstinnan, och den 25 voro de färdiga att afsegla från Wismar, där de svenska fartygen väntade.

Gustaf Adolf mötte sin brud i Kalmar, och den 25 november firades bröllopet i Stockholm. Maria Eleonora älskade sin make alldeles oerhördt — i lifvet och efter döden, ja efter Gustaf Adolfs död antog hennes beundran för honom så egendomliga former, att man väl sällan har hört talas om något dylikt.

Vi stanna emellertid ett ögonblick vid slutet af hjältekonungens lefnad. År 1630 gick Gustaf Adolf, som bekant, öfver till Tyskland; Sveriges deltagande i trettioåriga kriget begynner. Men när konungen var borta, blef drottningen vanligtvis sjuk af längtan efter honom, och hon beslöt därför att uppsöka sin gemål i Tyskland. I februari 1631 vidtog man förberedande åtgärder för hennes resa, men med utrustningen gick mycket långsamt. Drottningen grät och blef otålig. Fram i maj hotade hon att fara i sina hvardagskläder, om icke inom 14 dagar allt vore i ordning för resan. I rådet blef man ängslig öfver att råka ut för konungens onåd, om drottningen gjorde allvar af sin hotelse. Man fick liksom en förkänning af allt det obehag hon sedermera skulle komma att förorsaka. Utrustningen påskyndades så godt sig göra lät, men först fram i juni kunde afresan äga rum. I Tyskland uppehöll sig Maria Eleonora tidtals på samma ställen som konungen, men kunde icke följa honom öfverallt under hans fälttag. Genom sin närvaro förhöjde hon glansen vid Gustaf Adolfs lysande hof i Mainz på vintern 1632. På hösten vistades hon en tid i Würzburg och ämnade därifrån begifva sig till Rothenburg, men då konungen i följd af Wallensteins infall i Sachsen måste vända om mot norr, reste hon i stället till Erfurt. Därifrån skref hon till Axel Oxenstierna ett bref, som förtjänar omnämnas, emedan man där finner ett rörande bevis på hennes tillgifvenhet för sin make. Hufvudinnehållet i brefvet är föga anmärkningsvärdt; det handlar om anskaffande af nya kläder till hofdamerna. Men i ett egenhändigt postscriptum tackar drottningen rikskansleren för att han hade styrt om, att hon kommit i konungens närhet. »Ingenting är mig kärare i denna världen», säger hon, »än att så länge jag lefver få vara hos Hans K. Maj:t, ty utan Hans K. Maj:ts närvaro aktar jag intet, ej ens mitt lif.» Detta skref Maria Eleonora tre dagar före slaget vid Lützen. Brefvet är nämligen dateradt Erfurt den 3 november 1632.

Efter Gustaf Adolfs död fördes hans lik först till en by i närheten af Lützen, vidare till Weissenfels, därifrån till Wittenberg och slutligen till Wolgast. Maria Eleonora följde med och vistades sedan i Wolgast ända till sommaren 1633, då liket öfverfördes till Sverige.

Först den 8 december 1632 kom underrättelsen om slaget vid Lützen till Stockholm. Det dröjde således öfver en månad, innan denna synnerligen viktiga nyhet blef bekant i hufvudstaden, ett utmärkt bevis på den tidens dåliga kommunikationer. Rådet, som vid konungens afresa till Tyskland 1630 fått i uppdrag att föra styrelsen under hans frånvaro, beslöt att därmed tills vidare fortfara. Gustaf Adolfs dotter Kristina var ju omyndig, och man visste ännu icke, om konungen efterlämnat något testamente eller någon regeringsform. Dessutom beslöt rådet att sammankalla riksdagen och att till Tyskland utsända grefve Per Brahe dels för att kondolera änkedrottningen, dels för att till rikskansleren öfverlämna rådets fullmakt för honom att leda Sveriges politik i Tyskland. Vidare fingo fältmarskalken Åke Tott och legaten Sten Bielke, som förut befunno sig där ute, i uppdrag att bistå änkedrottningen med råd och dåd; särskildt skulle de tillse, att främmande sändebud blefvo på tillbörligt sätt emottagna.

Den 10 februari kom Per Brahe till Wolgast, där han fann änkedrottningen »i största gråt». Hon beklagade sig också häftigt öfver att man så »orätt och vrångt» allt uttydde, likasom hon skulle hafva bortskänkt och förslösat såväl sina egna som alla sal. konungens efterlåtna saker. Vid den rannsakning, som Per Brahe med anledning häraf anställde, säger han sig hafva funnit, att mycket var orätt berättadt och obetänkt utspridt.

Att ordningen icke var den bästa, synes dock vara uppenbart. Rådet fick underrättelse därom i slutet af februari och beslöt då att sända ut »en man af renommée, auktoritet och credit». Härtill utsågs Gabriel Gustafsson Oxenstierna, Axels broder, och honom skulle adjungeras riksrådet Matthias Soop, »efter han är van vid ceremonier och eljest lätt på foten». Soop reste i förväg i början af mars. Gabriel Gustafsson tog afsked i rådet den 6 april, råkade på vägen ut för en »gräselig storm» och anlände till Wolgast först den 10 maj. Där befanns allt vara »i ett ömkeligt tillstånd». Hoffolket och lifgardet hade på två månader icke fått något lön, skulderna uppgingo till 12,000 riksdaler, och Gabriel Gustafsson ansåg, att minst 40,000 riksdaler behöfdes, för att man »med ära och reputation» skulle kunna komma ifrån Wolgast. Det värsta är dock, skriver han till Axel Oxenstierna, att Hennes Maj:t är »i sina fattade opinioner mycket ståndhaftig». Emellertid anskaffade rikskansleren 30,000 riksdaler, och Mathias Soop lyckades få ett lån på 20,000 i Hamburg mot hypotek af kronans koppar. I midten af juli blef man sent omsider i ordning. En eskader, bestående af 8 örlogsfartyg under riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielms befäl, öfverförde Gustaf Adolfs lik och änkedrottningen från Wolgast till Nyköping.

Dit anlände eskadern i början af augusti. Pfalzgrefven Johan Kasimir, Gustaf Adolfs svåger, mötte Maria Eleonora i skärgården, och den 5 augusti blef det kungliga liket högtidligen insatt uti den gröna salen på Nyköpings slott.

Frågan om tiden för begrafningen gaf nu anledning till den första sammanstötningen mellan änkedrottningen och rådet, som äfven infunnit sig i Nyköping. Redan i början af året hade Maria Eleonora skrifvit till rikskansleren, att hon förnummit, hurusom rådet där hemma ämnar med begrafningen mycket hasta. Men vi vilja, säger hon, att det konungsliga liket, så länge Gud oss lifvet unnar, ingalunda begrafvas må. »Eftersom vi Hans K. Maj:t vår högtärade saligste käre herre och gemål uti lifvet föga njutit hafva, så må oss då unnas, att vi dess konungsliga lik oss någorlunda till vederkvickelse i vår sorgfulla lifstid åskåda och hafva måge.» Före afresan från Wolgast hade hon också bevekligen anhållit om, att konungens lik måtte blifva obegrafvet under hennes lifstid, eller att med begrafningen måtte uppskjutas så länge som möjligt. Samma begäran lät hon nu omedelbart efter ankomsten till Nyköping hofpredikanten Joh. Mathiæ framföra till riksmarsken Jakob De la Gardie, som den 6 augusti anmälde saken i rådet, där änkedrottningens besynnerliga idéer naturligtvis väckte stark opposition. Att vänta med begrafningen till Hennes Maj:ts död ansåg Johan Skytte vara absurdt och stridande mot 5:te budet: du skall icke dräpa. Hennes Maj:t tänker då alltid på att dö och förkorta sin lifstid. Karl Bonde fruktade, att i fall begrafningen uppskötes på obestämd tid, många skulle däraf taga orsak att säga, det man ingen förmögenhet hade att låta Hans K. Maj:ts lik komma i jorden. Och Klas Fleming utbrast: Mången skall ock tänka, att Hans K. Maj:t icke vore död. För att i någon mån gå änkedrottningen till mötes, beslöt man dock enhälligt den 9 augusti, att begrafningen skulle uppskjutas till februari följande år, och rådet uppvaktade henne för att om möjligt utverka hennes samtycke därtill. Men Maria Eleonora var missnöjd och begärde fyra veckors betänketid. Då skickades biskopen i Linköping, Johan Botvidi, till henne. Denne fann henne mycket sorgbunden, men sökte att med anförande af bibel språk öfvertyga henne om, att det stred mot Guds ord att låta de döda vara obegrafna, och slutligen lyckades han drifva henne så pass långt, att hon sade sig vara nöjd, om hon finge hafva liket obegrafvet 1¼ år. Men ett sådant svar kunde man naturligtvis icke vara belåten med, utan biskopen skickades till henne ännu en gång och aftvingade henne slutligen den 21 augusti ett slags medgifvande, att begrafningen skulle få äga rum.

Den 26 augusti hade rådet sitt sista sammanträde i Nyköping. Men två herrar, Axel Baner och Erik Ryning, stannade kvar hos änkedrottningen och fingo en särskild instruktion, enligt hvilken de skulle söka öfvertyga henne om nödvändigheten att påskynda begrafningen samt tillse, att hon ej alltför ofta besökte liket.

Senare på hösten uppstod en ny tvistefråga, nämligen om grafplatsen. Konungen hade själf förordnat, att han skulle begrafvas på Gråmunkeholmen i Stockholm, och där hade man redan börjat göra i ordning grafven, då änkedrottningen genom riksrådet Klas Fleming lät hälsa rådet, att hon önskade, det K. Maj:ts saliga lik måtte nedsättas i Uppsala, samt att begrafningen i så fall kunde äga rum, när rådet behagade. Detta kunde naturligtvis omöjligen beviljas, lika litet som det förslag Maria Eleonora sedan framställde, nämligen att liket efter begrafningen skulle föras till Strömsholm.

Emellertid blef man icke färdig med begrafningen i februari, såsom ämnadt var. Först i midten af juni 1634 fördes liket från Nyköping till Stockholm. Riksdagen var då samlad. Dess hufvuduppgift var att definitivt ordna styrelsen under Kristinas minderårighet, och detta skedde också genom en regeringsform, enligt hvilken förmyndarregeringen skulle bestå af de fem höga riksämbetsmännen. De lediga riksdrots- och riksskattmästareämbetena besattes; Gabriel Gustafsson Oxenstierna blef riksdrots och Gabriel Bengtsson Oxenstierna skattmästare. Att änkedrottningen skulle kunna insättas i regeringen, har tydligen aldrig hvarken Gustaf Adolf själf eller rådet eller ständerna tänkt sig såsom en möjlighet, men det hindrar icke, att hon kände sig förbigången.

Den 22 juni ägde begrafningen ändtligen rum. Men om herrarne i regeringen och rådet trodde, att saken därmed var utagerad, så skulle de snart få erfara, att detta var ett misstag. Två dagar efter begrafningen, själfva midsommardagen på aftonen, skickade änkedrottningen bud till riksmarskalken Axel Baner, att hon ämnade gå ned i klosterkyrkan och in i sal. K. Maj:ts graf för att öppna kistan. Detta hade dock endast den påföljden, att rådet, efter att hafva inhämtat biskoparnes utlåtande, beslöt att vidtaga åtgärder för att hindra henne från att komma in i grafven. Hofmästaren Adam Pentz inkallades och ålades strängeligen att förbjuda Hennes Maj:ts drabanter och tjänare att taga stenarna af konungens graf utan regeringens vetskap.

Biskoparne i Linköping och Västerås erbjödo sig emellertid att hvarannan dag gå upp till Hennes Maj:t och söka förmå henne att taga sitt förnuft till fånga. Men dessa regelbundet återkommande förmaningar hade tydligen icke åsyftad verkan. Ty den 11 juli berättade riksdrotsen i rådet, att änkedrottningen åter hade begärt att få öppna sal. K. Maj:ts graf och likkista. Strax efteråt infann sig äfven pfalzgrefven Johan Kasimir, nedsänd af Maria Eleonora med hälsning, att hon ville i kistan inlägga konungens hjärta, som hon ännu förvarade hos sig. Men rådet var obevekligt, åberopade det förut fattade beslutet och sade sig befara, att ständerna kunde blifva otåliga; herrarne bådo därför pfalzgrefven ursäkta, att de icke kunde bifalla Hennes Maj:ts begäran; de erbjödo sig dock att tillsammans med honom gå ned i grafven och inlägga hjärtat. Pfalzgrefven tycktes vara något generad öfver att springa ärenden åt änkedrottningen; excuserade sig, heter det, att han af en händelse kommit att åtaga sig detta uppdrag, »gör det eljest icke gärna». Han anhöll, att några af herrarne ville följa honom upp till Hennes Maj:t. Johan Skytte, Mathias Soop och Johan De la Gardie blefvo därtill utsedda. När de kommo upp, låg drottningen till sängs, hvarför endast pfalzgrefven blef insläppt. Han framförde nu rådets hälsning. Men Maria Eleonora svarade: »När ständerna äro sin kos, vill jag gå dit in och likväl behålla K. Maj:ts hjärta hos mig så länge jag lefver». Därefter blef riksmarsken uppkallad, och till honom sade drottningen, att hon icke kunde lugna sig, med mindre hon fick gå och beskåda sal. K. Maj:ts lik, och att hon aldrig kunde släppa hans hjärta ifrån sig. Riksmarsken upprepade då de skäl, som gjorde, att rådet icke kunde villfara hennes önskningar. Det är uppenbart, att Maria Eleonora nu befann sig i en så exalterad sinnesstämning, att hon knappast var fullt tillräknelig. På morgonen begärde hon att få inlägga konungens hjärta i grafven, men på förmiddagen samma dag säger hon sig vilja behålla det så länge hon lefver; hennes enda tanke eller fixa idé var att åter få se sin aflidne makes anletsdrag. Men nog hade Axel Oxenstierna rätt, när han vid ett tillfälle yttrade, att hon dref denna sak »ad fastidium usque».

Följande dag anmälde hofpredikanten Johan Mathiæ, att änkedrottningen befallt honom gå ned och säga, »att Hennes Maj:t var alldeles resolverad att fara neder till sal. K. Maj:ts lik, senaten måtte göra härutinnan hvad de ville». Denna gång tog man saken ganska lugnt. Rådet hänvisade endast till det svar man gifvit pfalzgrefven och tillade ironiskt, att det skulle »gifva Hennes M:t föga reputation, där Hennes Maj:t före neder till kyrkan och icke kunde komma in; Hennes Maj:t skulle då med större förtret draga dädan igen.»

Men sedan man af biskop Rudbeckius fått veta, att somliga rent af fruktade, att änkedrottningen skulle få slag, om rådet hårdhjärtadt satte sig emot hennes önskningar, togs det verkligen i allvarligt öfvervägande, huruvida man möjligen skulle tillåta henne att en gång gå ned i grafven, dock utan att öppna kistan. Slutligen beslöt man likväl att icke framgå den förut fattade resolutionen, och biskoparne fingo i uppdrag att urskulda rådet hos änkedrottningen. Dessutom afgaf prästerskapet på regeringens begäran ett långt betänkande, »om en kristen med godt samvete kan begära och honom efterlåtas att öppna de dödas grifter och likkistor och deras lekamen beskåda och handtera, förmenandes sig därigenom någon tröst och hugsvalelse att hafva uti sin stora hjärtans sorg och bedröfvelse». Där bevisades naturligtvis, att sådant icke vore tillåtet. Men om Maria Eleonora däraf kände sig öfvertygad, lämna vi därhän.

Konungens hjärta måste hon i alla fall lämna ifrån sig, och det blef sedan nedlagdt i grafven.

English translation (my own):

Maria Eleonora was born on November 11, 1599 and was the daughter of Elector Johann Sigismund of Brandenburg and his wife Anna of Prussia. Anna belonged to the branch of the House of Hohenzollern which held East Prussia as a duchy under Polish county sovereignty; her father, however, was the last male descendant of this branch, and after his death in 1618 the land passed to the Elector of Brandenburg. Maria Eleonora was born in Königsberg and seems to have often stayed in Prussia during her childhood, which explains that she had a certain fondness for this country and later wished to return there.

When Maria Eleonora became an adult, King Gustav Adolf of Sweden appeared as suitor. As we know, it was Gustav Adolf's youthful dream to have Ebba Brahe as his wife, but in 1618 she was married off to Jakob de la Gardie and was thus lost to the King. He then turned instead to the Princess Maria Eleonora of Brandenburg, renowned for her beauty, and personally proposed his proposal during a visit to Berlin in May 1620. In the summer of the same year, Chancellor Axel Oxenstierna was sent out to collect the bride. But at the last moment, it all came to naught. Elector Johann Sigismund had died in December 1619 and was succeeded by his son Georg Wilhelm. This made a turnaround in Brandenburg's politics, approached the Emperor and Poland and was therefore less anxious about the Swedish marriage.

When Axel Oxenstierna arrived in Berlin on September 4, the Elector was in Prussia, and the councilmen firmly refused to engage in negotiations on the drawing up of the marriage contract because they had received no instructions regarding this matter. The one who then saved the situation was Maria Eleonora's mother, the Dowager Electress Anna, who had always been particularly favourable to the disputed relationship between her daughter and the Nordic king. Maria Eleonora was currently staying in Wolfenbüttel visiting her sister Duchess Anna Sofia of Braunschweig. The Electress now urged Axel Oxenstierna to travel to Wolfenbüttel and from there take the princess to Mecklenburg, where the Electress herself intended to go and then follow her daughter over to Sweden.

This plan was immediately put into action. They simply ran away. Maria Eleonora was thus early on involved in a romantic runaway adventure and therefore had a certain amount of experience when she later staged a similar event herself. However, the company succeeded very well. On September 16, Axel Oxenstierna left Wolfenbüttel in the company of the princess and her sister, who also accompanied them, then they met according to agreement with the Dowager Electress, and on the 25th they were ready to set sail from Wismar, where the Swedish ships were waiting.

Gustav Adolf met his bride in Kalmar, and on November 25 the wedding was celebrated in Stockholm. Maria Eleonora loved her husband very much — in life and after death, indeed after Gustav Adolf's death her admiration for him assumed such peculiar forms that one has rarely heard of anything like it.

However, we stop for a moment at the end of the hero king's life. In 1630, Gustav Adolf, as is well known, went over to Germany; Sweden's participation in the Thirty Years' War begins. But when the King was away, the Queen usually fell ill with longing for him, and she therefore decided to seek out her consort in Germany. In February 1631 preparations were made for her journey, but the equipment was very slow. The Queen cried and became impatient. Until May, she threatened to travel in her everyday clothes, if everything was not in order for the trip within 14 days. The Council became anxious about incurring the King's disgrace if the Queen took her threat seriously. It was like a foretaste of all the discomfort she would later cause.

The equipment was sped up as much as possible, but the departure could not take place until June. In Germany, Maria Eleonora stayed for ages in the same places as the King, but could not follow him everywhere during his campaigns. Through her presence, she enhanced the shine at Gustav Adolf's brilliant court in Mainz in the winter of 1632. In the autumn, she stayed for a time in Würzburg and intended to go from there to Rotenburg, but when the King had to turn north as a result of Wallenstein's incursions into Saxony, she traveled instead to Erfurt. From there she wrote a letter to Axel Oxenstierna, which deserves to be mentioned, because there one finds touching proof of her affection for her husband.

The main content of the letter is unremarkable; it is about procuring new clothes for the court ladies. But in a postscript in her own hand, the Queen thanks the Chancellor for directing her to become close to the King. "Nothing is dearer to me in this world", she says, "than as long as I live to be with His Royal Majesty, because without His Royal Majesty's presence I value nothing, not even my life."

This Maria Eleonora wrote three days before the battle of Lützen. The letter is dated Erfurt, November 3, 1632.

After Gustav Adolf's death, his body was first taken to a village near Lützen, then to Weissenfels, from there to Wittenberg and finally to Wolgast. Maria Eleonora came along and then stayed in Wolgast until the summer of 1633, when the body was transferred to Sweden.

It was not until December 8, 1632 that news of the Battle of Lützen reached Stockholm. It thus took more than a month before this extremely important news became known in the capital, an excellent proof of the poor communications of the time. The Council, which on the King's departure to Germany in 1630 was tasked with running the government during his absence, decided to continue with it for the time being. After all, Gustav Adolf's daughter Kristina was underage, and it was not yet known whether the King had left any will or any form of government. In addition, the Council decided to convene the Riksdag and to send Count Per Brahe to Germany, partly to offer condolences to the Dowager Queen, and partly to hand over to the Chancellor the Council's full power for him to lead Sweden's policy in Germany. Furthermore, field marshal Åke Tott and legate Sten Bielke, who had previously been out there, were tasked with assisting the Dowager Queen with rede and deed; in particular they were to ensure that foreign envoys were properly received.

On February 10, Per Brahe came to Wolgast, where he found the Dowager Queen "in the greatest weeping". She also vehemently complained that everything was interpreted so "incorrectly and wrongly", as if she had given away and wasted her own as things well as all those things left behind by the late King. During the investigation, which Per Brahe commissioned for this reason, he claims to have found that much was wrongly told and recklessly spread.

However, it seems obvious that the arrangement was not the best. The Council was informed of this at the end of February and then decided to send out "a man of reputation, authority and credit." To this, Gabriel Gustafsson Oxenstierna, Axel's brother, was appointed, and he was to be joined by the councilman Matthias Soop, "as he is used to ceremonies and otherwise light on his feet." Soop traveled in advance at the beginning of March. Gabriel Gustafsson took his leave from the the Council on April 6, ran into a "horrible storm" on the way out, and only arrived in Wolgast on May 10.

There, everything was found to be "in a pitiful state." The courtiers and the bodyguards had not received any salary for two months, the debts amounted to 12,000 riksdalers, and Gabriel Gustafsson believed that at least 40,000 riksdalers were needed in order to "with honour and reputation" be able to leave Wolgast. The worst thing, however, he writes to Axel Oxenstierna, is that Her Majesty is "very steadfast in her opinions." However, the Chancellor procured 30,000 riksdalers, and Mathias Soop managed to obtain a loan of 20,000 in Hamburg against the mortgage of the Crown's copper.

In the middle of July, things finally got organised. A squadron, consisting of 8 warships under the command of the Grand Admiral Carl Carlsson Gyllenhielm, transferred the body of Gustav Adolf and the Dowager Queen from Wolgast to Nyköping.

The squadron arrived there at the beginning of August. Count Palatine Johan Kasimir, Gustav Adolf's brother-in-law, met Maria Eleonora in the archipelago, and on August 5 the royal body was ceremoniously placed in the Green Hall at Nyköping Castle.

The question of the time for the funeral now gave rise to the first clash between the Dowager Queen and the Council, which was also present in Nyköping. Already at the beginning of the year, Maria Eleonora had written to the Chancellor that she had learned how the Council back home intended to rush the funeral. But We want, she says, that the royal body, as long as God spares Us life, must not be buried under any circumstances. "As we have had rarely had the happiness of being near His Royal Majesty, our most highly honoured and late dear lord and consort, in life, then may it be granted to us that we may behold and enjoy his royal body reasonably for recovery during our sad lifetime."

Before leaving Wolgast, she had also regretfully requested that the King's body be left unburied during her lifetime, or that the burial be postponed for as long as possible. Immediately after arriving in Nyköping, she had the court preacher Johannes Matthiæ present the same request to the Grand Constable Jakob de la Gardie, who on August 6 reported the matter to the Council, where the Dowager Queen's outlandish ideas naturally aroused strong opposition. To wait with the funeral until Her Majesty's death, Johan Skytte considered it absurd and contrary to the 5th commandment: "thou shalt not kill." "Her Majesty then always thinks of dying and shortening her life."

Carl Bonde feared that if the burial was postponed indefinitely, many would therefore take cause to say that they had no fortune to allow His Royal Majesty's body to be buried. And Claes Fleming exclaimed: "Many will also think that His Royal Majesty was not dead."

In order to gratify the Dowager Queen in some measure, it was unanimously decided on August 9, however, that the burial should be postponed until February of the following year, and the Council attended her to, if possible, obtain her consent to it. But Maria Eleonora was dissatisfied and requested a four-week cooling-off period.

Then the Bishop of Linköping, Johannes Bothvidi, was sent to her. He found her very sorrowful, but tried to convince her by speaking in biblical language that it was contrary to the word of God to leave the dead unburied, and finally he succeeded in driving her so far that she said she would be satisfied if she could keep the body unburied for 1¼ years. But, of course, one could not be satisfied with such an answer, but the Bishop was sent to her once more; and finally, on August 21, he forced a kind of concession from her that the funeral would be allowed to take place.

On August 26, the council held its last meeting in Nyköping. But two lords, Axel Banér and Erik Ryning, remained with the Dowager Queen and received special instructions, according to which they were to try to convince her of the necessity to hasten the burial and to see to it that she did not visit the body too often.

Later in the autumn, a new dispute arose, namely about the grave site. The King himself had ordered that he should be buried at Gråmunkeholmen in Stockholm, and there they had already begun to prepare the grave, when the Dowager Queen, through the councilman Claes Fleming, had the Council greeted that she wished for His Late Royal Majesty's body to be buried in Uppsala, and that in that case the burial could take place when the Council pleased. This, of course, could not possibly be granted, just as little as the proposal Maria Eleonora then made, namely that the body should be taken to Strömsholm after the funeral.

However, the funeral was not completed in February, as intended. Only in mid-June 1634 was the body brought from Nyköping to Stockholm. The Riksdag was then assembled. Its main task was to definitively organise the government during Kristina's minority, and this also took place through a Form of Government, according to which the regency government would consist of the five high-ranking government officials. The vacant offices of Grand Steward and Grand Treasurer were filled; Gabriel Gustafsson Oxenstierna became the Grand Steward and Gabriel Bengtsson Oxenstierna the Grand Treasurer. That the Dowager Queen could be installed in the regency was apparently never considered by either Gustav Adolf himself or the Council or the Estates as a possibility, but that did not prevent her from feeling passed over.

On June 22, the funeral finally took place. But if the gentlemen in the regency and the Council thought that the matter was over, they would soon learn that this was a mistake. Two days after the funeral, on the evening of Midsummer Day itself, the Dowager Queen sent word to the Grand Marshal, Axel Banér, that she intended to go down to the monastery church and into His Late Royal Majesty's grave to open the coffin. However, this only had the consequence that the Council, after having obtained the opinion of the bishops, decided to take measures to prevent her from entering the tomb. The court master Adam Penz was summoned and strictly ordered to forbid Her Majesty's servants from removing the stones from the King's tomb without the regency's knowledge.

The Bishops of Linköping and Västerås, however, offered to go up to Her Majesty every other day and try to persuade her to give in to reason. But these regularly recurring admonitions apparently did not have the intended effect. For on July 11, the Grand Steward told the Council that the Dowager Queen had again requested to open His Late Royal Majesty's grave and coffin. Shortly afterwards, the Count Palatine Johan Kasimir also appeared, sent by Maria Eleonora with greetings that she wanted to place the King's heart in the coffin, which she was still keeping with her. But the Council was adamant, invoked the previously made resolution, and said that they feared that the Estates might become impatient; the lords therefore asked the Count Palatine to excuse them for not being able to grant Her Majesty's request; they did, however, offer to go down into the tomb with him and place the heart.

The Count Palatine seemed somewhat embarrassed to run errands for the Dowager Queen; he excused himself, it is said, that he had come to undertake this task by chance, "otherwise he would not do it willingly". He requested that some of the gentlemen would accompany him up to Her Majesty. Johan Skytte, Matthias Soop and Johan de la Gardie were appointed for this purpose.

When they came up, the Queen was in bed, for which reason only the Count Palatine was admitted. He now presented the Council's greetings. But Maria Eleonora replied: "When the Estates are at their ease, I will go in there and still keep His Royal Majesty's heart with me as long as I live".

After that, the Grand Constable was summoned, and the Queen told him that she could not calm down unless she could go and see His Late Royal Majesty's body, and that she could never let his heart go. The Grand Constable then repeated the reasons which made it impossible for the Council to gratify her wishes. It is evident that Maria Eleonora was now in such an agitated state of mind that she was hardly fully sane. In the morning she requested to be allowed to put the King's heart in the tomb, but in the forenoon of the same day she declared that she wished to keep it as long as she lived; her only thought or fixed idea was to see again the features of her deceased husband. But Axel Oxenstierna was probably right when he once said that she pursued this matter "ad fastidium usque" ["to the point of fastidium"].

The following day, the court chaplain Johannes Matthiæ reported that the Dowager Queen had ordered him to go down and say "that Her Majesty was quite resolved to go down to His Late Royal Majesty's body, the Senate must do what they wanted in the meantime".

This time the matter was taken quite calmly. The Council only referred to the answer given to the Count Palatine and added ironically that it would "give Her Majesty little reputation if Her Majesty were to go down to the church and could not enter; Her Majesty would then, with greater annoyance, withdraw from there."

But after Bishop Rudbeckius had learned that some people were actually afraid that the Dowager Queen would suffer a stroke if the Council stubbornly opposed her wishes, serious consideration was given to whether she should possibly be allowed to go down into the grave one time, but without opening the coffin.

Finally, it was decided not to publish the previously made resolution, and the Bishops were instructed to excuse the Council from the Dowager Queen. In addition, the clergy, at the request of the government, submitted a long report, "whether a Christian in good conscience can request and be allowed to open the tombs and coffins of the dead and to view and handle their bodies, thereby claiming to have some comfort and solace in his heart's great sorrow and grief."

It was, of course, proved there that such a thing was not permissible. But if Maria Eleonora felt convinced of this, we will leave it at that.

She had to give up the King's heart in any case, and it was then placed in the grave.


Above: Gustav Adolf and Maria Eleonora.


Above: Severin Bergh.

Note: fastidium = an archaic medical term referring to a repugnance to food or unwillingness to eat.

Wednesday, October 9, 2024

Excerpt from John Pory's letter to Sir Thomas Puckering, dated December 24, 1632/January 3, 1633 (New Style)

Source:

The court and times of Charles the First, volume 2, pages 213 to 215, published by Robert Folkestone Williams, 1848


The letter excerpt:

London, January 3, 1632-3.
... [At Wittenberg] the King of Sweden's body lies embalmed, being attended by a guard of 2000 men. ...

The Chancellor Oxenstiern, for his service and industry, since the king's death, is to be loved and admired by all such as are lovers of the good cause, left by the late king, of famous memory, under his charge and tuition, namely, setting up the Germanic liberty, and levelling of the House of Austria. For the first thing he did, so soon as he was sure of the king's death, was his passing with incredible celerity from town to town, and from city to city (not omitting the least fort or sconce), and his swearing both the civil magistrate and military officer unto the allegiance of the queen; whereby he settled their minds, and kept them from revolting, as the enemy expected, they would have done, whensoever God should call Gustavus Adolphus from among them. And therefore it is verily thought the princes at the Diet will choose him director of the war. Yet the papists here do report he is taken prisoner; but upon what grounds, I know not...

With more modernised spelling:

London, January 3, 1632-3.
... [At Wittenberg] the King of Sweden's body lies embalmed, being attended by a guard of 2,000 men. ...

The Chancellor Oxenstiern, for his service and industry since the King's death is to be loved and admired by all such as are lovers of the good cause left by the late King (of famous memory) under his charge and tuition, namely setting up the Germanic liberty and levelling of the House of Austria. For the first thing he did, so soon as he was sure of the king's death, was his passing with incredible celerity from town to town and from city to city (not omitting the least fort or sconce) and his swearing both the civil magistrate and military officer unto the allegiance of the Queen, whereby he settled their minds and kept them from revolting, as the enemy expected they would have done whensoever God should call Gustavus Adolphus from among them.

And therefore it is verily thought the princes at the Diet will choose him director of the war. Yet the Papists here do report he is taken prisoner, but upon what grounds, I know not...

French translation (my own):

Londres, le 3 janvier 1632-3.
... [A Wittenberg] le cadavre du roi de Suède repose embaumé, accompagné d'une garde de 2 000 hommes. ...

Le chancelier Oxenstierna, pour son service et son industrie depuis la mort du roi, doit être aimé et admiré par tous ceux qui aiment la bonne cause laissée par le défunt roi (de mémoire célèbre) sous sa garde et sa tutelle, à savoir l'instauration de la liberté germanique et le nivellement de la maison d'Autriche. Car la première chose qu'il fit, dès qu'il fut sûr de la mort du roi, fut de passer avec une célérité incroyable de ville en ville et de cité en cité (sans omettre le moindre fort) et de prêter serment d'allégeance à la reine au magistrat civil et à l'officier militaire, ce qui a calmé leurs esprits et les a empêchés de se révolter, comme l'ennemi s'attendait à ce qu'ils le fassent chaque fois que Dieu appellerait Gustave-Adolphe parmi eux.

Et c'est pourquoi on pense vraiment que les princes de la Diète le choisiront comme directeur de la guerre. Pourtant les papistes ici présents rapportent qu'il a été fait prisonnier, mais pour quelles raisons, je l'ignore...

Swedish translation (my own):

London, den 3 januari 1632-3.
... [På Wittenberg] ligger Sveriges konungs lik balsamerat, bevakat av en vakt på 2,000 man. ...

Kanslern Oxenstierna, för hans tjänst och yrkesverksamhet sedan konungens död får älskas och beundras av alla sådana som är älskare av den goda sak som den salige konungen (av berömt minne) lämnat under hans ledning och förvaltning, nämligen att upprätta den germanska friheten och utjämning av huset Österrike. Ty det första han gjorde, så snart han var säker på konungens död, var att resa med en otrolig snabbhet från stad till stad (inte utelämnande av det minsta fort eller skans) och att han svära både civildomaren och militärofficer till drottningens trohet, varigenom han bestämde deras sinnen och höll dem från att göra uppror, som fienden förväntade sig att de skulle ha gjort närhelst Gud skulle kalla Gustav Adolf från bland dem.

Och därför är det sannerligen tänkt att furstarna på Riksdagen kommer att välja honom som chef för kriget. Ändå rapporterar papisterna här att han är tillfångatagen, men på vilka grunder vet jag inte...

The regency's letter to Maria Eleonora, condoling her on Gustav Adolf's death, dated December 15/25 (Old Style), 1632

Sources:

Riksarkivet, pages 182 to 183 in K 86; Ingångna skrivelser; Drottning Maria Eleonora; Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv


Riksarkivet, images 270 to 272/pages 262 to 264 in 1632 (Rådets registratur); Riksregistraturet








The letter (copy):

Stormechtigste Drottningh
Allernådigste Frw.
Medh hwadh stoor Hiertans sorgh och klagan wij Vthi deße dagar hafwe förstådt de mÿckit olÿckelige och Högstbedröfwelige tijender huru som Den Stoormechtigste H. K. M:t wår Högstährade Och berömligste Allernådigste Konüngh och Herre oß ähr ifrån fallen, Och denne sorgefülle wärlden Wälsignadt hafwer, det heemställe E:rs M:t wij Vnderdånligen bättre att öfwerwäga, än som wij det widlÿfftige För mÿckin sorgh och tåror skrifwa måge, Önskandes att såsom Güdh Allzmechtigh hafwer här igenom täckts bortrÿckia ifrån E: Maij:t sin Höghällskelige Käre Herre och Gemåhl, ifrån oß och wåre Käre FädernesLandh enn HögstÄhrade berömmeligh och Nådigh Konüngh, och ifrå sin lilla och swaga Församblingh enn starck Stödh och Pelare, Han wärdiges och ingiüte sin Helige Andes Krafftige tröst och Hügswalelse Vthi E. Maij:tz och alles Wåre Högtbedröfwade hiertar, Förlähne E: Maij:t och oß alle Krafftige och modh denne stoore och mÿckit sorgelige afsaknadt till sitt Güddommelige behagh Och nådige skickelse tolemodeligen att draga, Han göre och sin Älende Församblingh ett Krafftigt bijståndh att den heelt och holledt icke må Vndergåå. Och hafwe wij derhoos befünnet wår skÿlldigheet wara, E: Maij:t både igenom den Wälborne Herre och Grefwe, Grefwe Peder Brahe, mündtligen, Vnderdånligen och tilbörligen öfwer detta Högtbedröfwelige sorgefall att Condolera, såsom och medh denna wår HögtbeKlagelige skrifwelse att beswära, och der brede widh wår Vnderdånige trogne hörsamme tiänst Offerera, och måge E: M:t sigh wist der Vppå försäkra att wij för wåre Persohner icke mindre här effter än tillförende E: Maij:t sampt H: F: N:de wår Nådige Vnge arf Fröken all Vnderdånige trogne tienst och lÿdna städes bewijsa skole, som och alla Ständer Vthi Rijkedt stÿrkia till det samma, Och på det Högste låthe oß wara anlägedt att Rijkedt Vthi en rooligh och oturberat Stat må blifwa Conserverat, Och deß inbÿggiare det måste någhon tijdh skee Kann för all öfwerlast handhafwes, och Vthi godh och trogen devotion hålles. För hwilken orsak sküld wij och hafwe för Högnödigt och rådhsampt befunnet, att låtha Hijt förskrifwa alle Rijkzens Ständer till den 6. Februarij nästKommande då wij achta medh dem öfwerwäga och berådslå hwadh bäst och säkrast Vthi denne bedröfwelige lägenheeten Kan wara till att göra, Och huru Wij oß medh dhem effter förra afskeed och beslüth, Serdeeles emot wår Nådige arfFröken må förbinda. Wele och oß der hoos ödmiükeligen hafwa förfrågadt, huru E: Maij:t medh heemfärden nådigst wille hafwa förordnadt: Om hwilke[t] när E: Maij:t behagar oß sin nådige meningh att förständiga, skole wij oppå wår skÿldige hörsamheet inthet fehla låta, medh hwadh mehre wij Kunne pröfwa lända E: Maij:t till Vnderdånigh trogen tiänst och nådigt Behagh. Befallandes E: Maij:t här medh, sampt E:s M:tz Högborne Lijfzarfwinge och Vnge Fröken wår Nådige Princesse, Vnder Gudz mild[e]rijke Beskerm till all önskeligh trösteligh wälgångh och longwarigh wälmåga sampt oß Vthi E: Maij:tz günst och nåder Vnderdånigst ödmiükeligen. Datum Stockholm den 15. Decembris Anno 1632.
Ed:s Maij:ts
vnderdånige och troplichtige
Tienare.
Jacobus De la Gardie MP

Carl Carlßon
GÿlldenHielm mp

Nihls Bielcke
till Salstadh Herre MP

Gabriel Oxenstierna
Gustaffsonn

pär Baner.

Clas Flemingh.
[M] Propria

Matthias
soop mp

With modernised spelling:

Stormäktigste Drottning,
Allernådigste Fru,
Med vad stor hjärtanssorg och klagan vi uti dessa dagar have förstått de mycket olyckliga och högstbedrövliga tiender hurusom den stormäktigste Hans Kungliga Majestät, vår högstärade och berömligste allernådigste konung och herre, oss är ifrånfallen, och denna sorgfulla världen välsignat haver, det hemställe Eders Majestät vi underdånligen bättre att överväga än som vi det vidlyftiga för mycken sorg och tåror skriva måge, önskandes att såsom Gud Allsmäktig haver härigenom täckts bortrycka ifrån Eders Majestät sin högälsklige käre herre och gemål, ifrån oss och våra kära Fädernesland en högstärade, berömlig och nådig konung, och ifrå sin lilla och svaga församling en stark stöd och pelare, han värdiges och ingjute sin Heliga Andes kraftiga tröst och hugsvalelse uti Eders Majestäts och allas våra högtbedrövade hjärtar, förläne Eders Majestät och oss alla kraftiga och mod denna stora och mycket sorgliga avsaknad till sitt guddomliga behag och nådiga skickelse tålmodligen att draga; han göre ock sin elända församling ett kraftigt bistånd att den helt och hållet icke må undergå.

Och have vi därhos befunnit vår skyldighet vara, Eders Majestät både igenom den välborne herre och greve, greve Peder Brahe, muntligen, underdånligen och tillbörligen över detta högtbedrövliga sorgefall att kondolera, såsom ock med denna vår högtbeklagliga skrivelse att besvära och därbredvid vår underdåniga, trogna, hörsamma tjänst offerera; och måge Eders Majestät sig visst däruppå försäkra att vi för våra personer icke mindre härefter än tillförne Eders Majestät samt Hennes Furstliga Nåde vår nådiga unga arvfröken all underdåniga trogna tjänst och lydna städse bevisa skole, som ock alla Ständer uti Riket styrka till detsamma och på det högsta låte oss vara anläget att Riket uti en rolig och oturberad stat må bliva konserverad och dess inbyggare det måste någontid ske kan för all överlast handhavas och uti god och trogen devotion hållas.

För vilken orsaks skull vi ock have för högnödigt och rådsamt befunnit att låta hit förskriva alle Riksens Ständer till den 6 februari nästkommande då vi akte med dem överväga och berådslå vad bäst och säkrast uti denna bedrövliga lägenheten kan vara till att göra; och huru vi oss med dem efter förra avsked och beslut, särdeles emot vår nådiga arvfröken, må förbinda. Vele ock oss därhos ödmjukligen hava förfrågat huru Eders Majestät med hemfärden nådigst ville hava förordnat, om vilket när Eders Majestät behagar oss sin nådiga mening att förständiga, skole vi uppå vår skyldiga hörsamhet inte fela låta, med vad mera vi kunne pröva lända Eders Majestät till underdånig trogen tjänst och nådigt behag, befallandes Eders Majestät härmed, samt Eders Majestäts högborna livsarvinge och unga fröken, vår nådiga prinsessa, under Guds milderika beskärm till all önsklig tröstlig välgång och långvarig välmåga samt oss uti Eders Majestäts gunst och nåder underdånigst ödmjukligen. Datum Stockholm, den 15 decembris anno 1632.
Eders Majestäts
underdåniga och tropliktiga tjänare
Jacobus de la Gardie, m. p.

Carl Carlsson Gyllenhielm, m. p.

Nils Bielke, till Salsta herre, m. p.

Gabriel Oxenstierna Gustafsson.

Per Banér.

Claes Fleming, [manu] propria.

Matthias Soop, m. p.

Copy of the letter (Rådets registratur):

Stormechtigste Drottning
Allernådigste Frw.
Medh hwadh stoor Hiertans Sorgh och Klagan wij Vthi deßa dagar hafwe förstådt de mÿckett olÿckelige och Högstbedröfwelige tijender, huru som den Stormechtigste H. K: M:t wår Högstährade och berömligste allernådigste Konung och Herre oß är ifrån fallen, och denne sorgefulle wärlden welsignat hafwer, dett hemställe E:s M:tt wij Vnderdånligen bättre att öfwerwäga, än som Wij dett widlÿfftigt för mÿcken sorgh och tåror skrifwa måge, Önskandes att såsom Güdh Alzmechtigh hafwer här igenom tecktes bortrÿckia ifrån E. Maij:t sin Högelskelige Käre Herre och Gemåhl, ifrån oß och wåre K. FädernesLandh en Högstährade berömmeligh och nådigh Konung, och ifrå sin lilla och swaga försambling en stark stöd och Pelare, Han Wärdiges och ingiute sin helige andes Krafftige tröst och hugswalelße, Vthi E M:tz och alles wåre Högstbedröffwade hiertar, förläne E: M:tt och oß alle, Krafftige och mod denne store och mÿcket sorgelige afsacknat till sitt Guddommelige behagh och nådige skickelße tolemodeligen att draga, han göre och sin älende försambling ett Krafftigt bijståndh att den heltt och hollett, icke må Vndergå. Och hafwe wij der hoos befunnit wår skÿlligheet wara E M:tt både igenom den Wälborne Herre och Grefwe, Gref Per Brahe, muntteligen, Vnderdånligen och tillbörligen öfwer Detta Högtbedröfwelige Sorgefall att Condolera, såsom och med denne wår HögtbeKlagelige skrifwelße att beswära, och der brede wid wår Vnderdånige trogne hörsamme tienst att offerera, och måge E. M:tt sigh wist der Vppå försäkra att Wij för wåre personer icke mindre. här effter än tillförende E. M:tt sampt H:s F. N:de Wår nådige Vnge Arffröken all Vnderdånig trogen tienst och lÿdna städes bewijsa skole, som och alle Ständer Vthi Rijkett stÿrkia till dhett samma, och på dhett högste låta oß wara anlägett att Rijkett Vthi en roligh och oturberat Stat må blifwa Conserverat, Och deß inbÿggiare dett måste nogon Tijdh skee Kan för all öfwerlast handhafwes, och Vthi god och trogen devotion hollas. För huilcken orsak skull wij och hafwe för högnödigt och rådsampt befunnitt, att låta hijt förschrifwa alle Rijckzens Ständer till den 6. Februarij nästKommande, då wij achte med dem öfwerwäga och berådslå hwad bäst och säkrast Vthi Denne bedröfwelige lägenheeten Kan wara till att göra, och huru wij oß med däm effter förra afskeed och beslutt, Serdeles emot wår nådige Arf Fröken må förbinda. Wij oß och der hoos ödmiuckeligen hafwa förfrågatt, huru E. M:tt med hemfärden nådigst wille hafwa förordnatt: Om huilket när E. M:tt behagar oß sin nådige mening att förständiga, skole wij Vppå wår skÿllige hörsamheet inthett feela låta, med hwad meera wij Kunne pröfwa lända E. M:tt till Vnderdånig trogen tienst och nådigt behagh. Befallandes etc. etc. etc.
J D L. [G]       C. C. [G]       N B.       G G. [O]       P B.       C F.       M S.       G Pbhe.

With modernised spelling:

Stormäktigste Drottning,
Allernådigste Fru,
Med vad stor hjärtanssorg och klagan vi uti dessa dagar have förstått de mycket olyckliga och högstbedrövliga tiender hurusom den stormäktigste Hans Kungliga Majestät vår högstärade och berömligste allernådigste konung och herre oss är ifrånfallen och denna sorgfulla världen välsignat haver, det hemställe Eders Majestät vi underdånligen bättre att överväga än som vi det vidlyftigt för mycken sorg och tåror skriva måge, önskandes att såsom Gud Allsmäktig haver härigenom täcktes bortrycka ifrån Eders Majestät sin högälsklige käre herre och gemål; ifrån oss och våra kära Fädernesland en högstärade berömlig och nådig konung, och ifrå sin lilla och svaga församling en stark stöd och pelare, han värdiges och ingjute sin Heliga Andes kraftiga tröst och hugsvalelse uti Eders Majestäts och allas våra högstbedrövade hjärtar; förläne Eders Majestät och oss alla kraftiga och mod denna stora och mycket sorgliga avsaknad till sitt guddomliga behag och nådiga skickelse tålmodligen att draga; han göre ock sin elända församling ett kraftigt bistånd att den helt och hållet icke må undergå.

Och have vi därhos befunnit vår skyldighet wara Eders Majestät både igenom den välborne herre och greve, greve Per Brahe, muntligen, underdånligen och tillbörligen över detta högtbedrövliga sorgefall att kondolera, såsom ock med denna vår högtbeklagliga skrivelse att besvära och därbredvid vår underdåniga, trogna, hörsamma tjänst att offerera; och måge Eders Majestät sig visst däruppå försäkra att vi för våra personer icke mindre härefter än tillförne Eders Majestät samt Hennes Furstliga Nåde, vår nådiga unga arvfröken, all underdånig trogen tjänst och lydna städse bevisa skole, som ock alla Ständer uti Riket styrka till detsamma och på det högsta låta oss vara anläget att Riket uti en rolig och oturberad stat må bliva konserverad och dess inbyggare det måste någontid ske kan för all överlast handhavas och uti god och trogen devotion hållas.

För vilken orsaks skull vi ock have för högnödigt och rådsamt befunnit att låta hit förskriva alla Riksens Ständer till den 6 februari nästkommande, då vi akte med dem överväga och berådslå vad bäst och säkrast uti denna bedrövliga lägenheten kan vara till att göra, och huru vi oss med dem efter förra avsked och beslut, särdeles emot vår nådiga arvfröken, må förbinda. Vi oss ock därhos ödmjukligen hava förfrågat huru Eders Majestät med hemfärden nådigst ville hava förordnat, om vilket när Eders Majestät behagar oss sin nådiga mening att förständiga, skole vi uppå vår skyldiga hörsamhet inte fela låta, med vad mera vi kunne pröva lända Eders Majestät till underdånig trogen tjänst och nådigt behag. Befallandes, etc., etc., etc.
Jacobus de la [Gardie].
Carl Carlsson [Gyllenhielm].
Nils Brahe.
Gabriel Gustafsson [Oxenstierna].
Per Banér.
Claes Fleming.
Matthias Soop.
Greve Per Brahe.

French translation (my own):

Très Puissante Reine,
Très Gracieuse Madame,
Nous avons, avec une grande tristesse de cœur et de lamentations, appris ces jours-ci les événements les plus malheureux et les plus douloureux dans lesquels Sa Majesté Royale, notre roi et seigneur le très puissant, le plus exalté, le plus glorieux et le plus gracieux, nous a laissés et bénis ce monde douloureux, nous demandons humblement à Votre Majesté de mieux considérer tout ce que nous pourrions écrire en détail en raison de beaucoup de chagrin et de larmes, désirant que, comme il a plu à Dieu Tout-Puissant de retirer de Votre Majesté son très cher maître et épouse, un très honoré, glorieux et gracieux roi de nous et de notre chère Patrie, et un soutien et un pilier solides de sa petite et faible congrégation, qu'Il daigne et insuffle la forte consolation de son Saint-Esprit dans les cœurs profondément tristes de Votre Majesté et de nous tous; qu'il accorde à Votre Majesté et à nous tous la force et le courage d'endurer patiemment cette grande et très triste perte pour son plaisir divin et sa gracieuse disposition; qu'il accorde aussi à sa misérable congrégation une puissante assistance afin qu'elle ne périsse pas complètement.

Et, en plus de cela, nous avons estimé qu'il était de notre devoir de présenter de bouche, avec soumission et proprement, nos condoléances à Votre Majesté pour ce deuil des plus douloureux, à la fois par l'intermédiaire du seigneur et comte bien-né, le comte Pierre Brahe, et aussi de la incommoder avec ce notre lettre hautement déplorable au trouble et à l'offrir à côté de notre service soumis, fidèle et obéissant; et que Votre Majesté s'assure qu'à l'avenir, pour nos personnes, nous ne ferons rien de moins que de fournir à Votre Majesté et à Sa Grâce, notre gracieuse jeune demoiselle héréditaire, tous les services fidèles et soumis, et que nous vous prouverons aussi notre obéissance. Nous renforcerons aussi tous les États du Royaume et nous nous laisserons confier dans la plus grande mesure le soin de préserver le Royaume et ses habitants dans un état tranquille et non perturbé, afin qu'ils puissent être maintenus contre tous les fardeaux et maintenus dans une bonne et fidèle dévotion, ce qui doit toujours arriver.

C'est pour cette raison que nous avons aussi jugé trop nécessaire et prudent de laisser tous les domaines du Royaume être prescrits ici jusqu'au 6 février prochain, date à laquelle nous avons l'intention avec eux d'examiner et de conseiller sur ce qu'il y a de mieux et de plus sûr à faire dans cette situation très déplorable; et comment nous devons nous lier avec eux après le dernier décret et résolution, particulièrement envers notre gracieuse demoiselle héréditaire. Nous avons aussi humblement demandé comment Votre Majesté désirait le plus gracieusement organiser le voyage de retour, sur lequel, lorsqu'il plaira à Votre Majesté de nous faire part de votre aimable opinion, nous ne manquerons pas d'obéir à notre devoir, avec quoi d'autre pourrions-nous essayer de faites appel au service soumis et fidèle de Votre Majesté et au plaisir gracieux, recommandant par la présente Votre Majesté, ainsi que la bien-née héritière et jeune demoiselle de Votre Majesté, notre gracieuse princesse, sous la miséricorde et la protection de Dieu, à toute prospérité désirable, consolante et durable, et nous-mêmes à la faveur et à la grâce de Votre Majesté avec la plus grande soumission et humilité. Stockholm, le 15 décembre 1632.
De Votre Majesté
les humbles et fidèles serviteurs
Jacques de la Gardie, m. p.

Charles Carlsson Gyllenhielm, m. p.

Nils Bielke, seigneur de Salsta, m. p.

Gabriel Oxenstierna Gustafsson.

Pierre Banér.

Claude Fleming, [manu] propria.

Matthias Soop, m. p.

English translation (my own):

Most Powerful Queen,
Most Gracious Lady,
We have, with great sorrow of heart and lamentation, in these days learned of the most unhappy and most sorrowful events in which His Royal Majesty, our most powerful, most exalted, most glorious and most gracious King and Lord, has left us and blessed this sorrowful world, we submissively request Your Majesty to better consider whatever we may write in detail due to much sorrow and tears, desiring that, as it has hereby pleased God Almighty to remove from Your Majesty your highly beloved dear master and consort, a most highly honoured, glorious and gracious King from us and our dear Fatherland, and a strong support and pillar from his small and weak congregation, may He deign and instill the strong consolation of His Holy Spirit into the deeply sorrowful hearts of Your Majesty and all of us; may He grant Your Majesty and all of us the strength and courage to patiently endure this great and very sad loss for His divine pleasure and gracious disposition; may He also give His miserable congregation a powerful assistance so that it may not perish altogether.

And, in addition to that, we have found it to be our obligation to orally, submissively and properly condole Your Majesty on this most sorrowful bereavement both through the well-born lord and count, Count Per Brahe, as also to trouble you with this our highly deplorable letter to trouble and to offer it next to our submissive, faithful, obedient service; and may Your Majesty assure yourself that for our persons hereafter we shall do no less than to provide Your Majesty and Her Princely Grace, our gracious young Hereditary Lady, with all submissive faithful service, and we shall also prove to you obedience. We will also strengthen all the Estates of the Realm to the same, and we will let it be entrusted to us in the greatest measure that the Kingdom and its inhabitants may be preserved in a tranquil and undisturbed state, so that they may be maintained against all burdens and kept in good and faithful devotion, which must always happen.

For which reason we have also found it too necessary and prudent to let all the Estates of the Realm be prescribed here until the 6th of next February, when we intend with them to consider and advise on what is best and safest to be done in this most deplorable situation; and how we must bind ourselves with them after the last decree and resolution, especially towards our gracious Hereditary Lady. We have also humbly asked how Your Majesty most graciously wished to have arranged the journey home, about which, when it pleases Your Majesty to inform us of your gracious opinion, we shall not fail to obey our duty, with what else we could try to send for Your Majesty's submissive, faithful service and gracious pleasure, hereby commending Your Majesty, and Your Majesty's high-born heiress and young lady, our gracious princess, under God's mercy and protection, to all desirable, comforting and long-lasting prosperity, and ourselves to Your Majesty's favour and grace most submissively and humbly. Stockholm, December 15, 1632.
Your Majesty's
submissive, faithful and dutiful servants
Jakob de la Gardie, m. p.

Carl Carlsson Gyllenhielm, m. p.

Nils Bielke, Lord of Salsta, m. p.

Gabriel Oxenstierna Gustafsson.

Per Banér.

Claes Fleming, [manu] propria.

Matthias Soop, m. p.


Above: Maria Eleonora.

Excerpt from Axel Oxenstierna's letter to Gabriel Gustafsson Oxenstierna, dated December 6/16 (Old Style), 1632

Sources:

Arkiv till upplysning om svenska krigens och krigsinrättningarnes historia, andra bandet: tidskiftet 1630-1632, volume 2, page 674, contributed to by Julius Mankell, 1860


Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling, förra afdelningen, sjunde bandet: Brev 1632, page 717, published by the Royal Scientific Academy of History and Antiquities and P. A. Norstedts and Sons, 1926


The letter excerpt:

Välborne käre Broder. Uthij hvadh perplexitet jag medh våre saker här uthe ähr råkader genom ded dödelige frånfelle s. Kong. M:ttz vår fordom allernådigeste herres, och hvadh ded för upseende, Gudh giffve icke confusion, skall kone förorsaka i Sverige, föruthan de fahrligheter, som oss rundt omkring förestå, det besinner jag ofta och tvijffler inted att du och flere mine medbröder taga i achtt. Hvadh skall jag schrijffva? Ded ähr ett stoortt Gudz straff, att H. K. M:tt ähr så hastigtt, rebus nondum constitutis firmatisve, oss ifråkallatt vorden. Men ähr ett malum necessarium, ded vij väl begråta och beklaga kone, men inted andhra, uthan bedia Gudh om nådhe och fatta manlig resolution till vårtt fäderneslands välstondh och conservation. ... Aff Jäna den 6 decemb. an. 1632.
D. T. B. E. J. L.
Axell Oxenstierna mp.

With modernised spelling:

Välborne käre broder,
Uti vad perplexitet jag med våra saker härute är råkader genom det dödliga frånfälle Saliga Kungliga Majestäts vår fordom allernådigste herres, och vad det för uppseende, Gud give icke konfusion, skall kunna förorsaka i Sverige, förutan de farligheter som oss runt omkring förestå, det besinner jag ofta och tvivler inte att du och flera mina medbröder taga i akt. Vad skall jag skriva? Det är ett stort Guds straff att Hans Kungliga Majestät är så hastigt, rebus nondum constitutis firmatisve, oss ifråkallad vorden.

Men är ett malum necessarium, det vi väl begråta och beklaga kunna, men inte andra utan bedja Gud om nåde och fatta manlig resolution till vårt Fäderneslands välstånd och konservation. ... Av Jena, den 6 decembris anno 1632.
Din trogne broder emedan jag lever
Axel Oxenstierna, m. p.

French translation (my own):

Mon bien-né, cher frère,
Dans quelle perplexité je me trouve face à nos affaires ici en raison de la disparition fatale de Sa feue Majesté Royale, notre ancien et très gracieux seigneur, et quel genre d'inquiétude, Dieu nous préserve de la confusion, cela pourra causer en Suède, en dehors des dangers que nous entourent tout autour, j'y pense souvent et je ne doute pas que vous, toi et plusieurs de mes confrères, en preniez garde. Que dois-je écrire? C'est un grand châtiment de la part de Dieu que Sa Majesté Royale soit si hâtivement, avec des questions non encore constituées ou affirmées, rappelée de nous.

Mais c'est un mal nécessaire. Nous pouvons bien pleurer et nous lamenter, mais nous ne pouvons rien faire d'autre que demander miséricorde à Dieu et prendre une résolution virile pour la prospérité et la conservation de notre Patrie. ... De Iéna, le 6 décembre 1632.
Ton fidèle frère pendant que je vis
Axel Oxenstierna, m. p.

English translation (my own):

Well-born dear brother,
In what perplexity I am with our affairs here due to the fatal demise of His Late Royal Majesty, our former Most Gracious Lord, and what kind of concern, God forbid confusion, it will be able to cause in Sweden, apart from the dangers that surround us all around, I consider it often and I do not doubt that you and several of my fellow brothers take heed of it. What shall I write? It is a great punishment from God that His Royal Majesty is so hastily, with matters not yet constituted or affirmed, called away from us.

But it is a necessary evil. We may weep over and lament it, but we cannot do anything other than beg God for mercy and make a manly resolution for the prosperity and conservation of our Fatherland. ... From Jena, December 6, 1632.
Your faithful brother while I live
Axel Oxenstierna, m. p.

Select points from Axel Oxenstierna's memorandum for secretary Lars Grubbe, dated December 5/15 (Old Style), 1632

Sources:

Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 24, pages 249 to 273, published by Hörbergska Boktryckeriet, 1840


Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling, förra afdelningen, sjunde bandet: Brev 1632, pages 700 to 716, published by the Royal Scientific Academy of History and Antiquities and P. A. Norstedts and Sons, 1926


The letter excerpts:

Memorial
Huareffter Secret. Larss Grubbe sigh rätta
skall, Actum Erfurdt then 5 Decemb-
ris A:o 1632.

1.
Skall han begiffua sig thet hastigeste han kan åth Swerigie, Och ther sigh hoos Rijkzsens rådh uthi Stochollm angiffua.

2.
När han till rijkzsens råd ankommer, skall han them tillståndet här uthe tillkienna giffua, och widh nährwahrande olägenheet Cantzlerens rådh och meening, Först och främpst, at rijkzsens rådh j begynnelssen wille notificera Ständerna Kongl. Matz frånfall: thet lindra som the kunna bäst: styrckia allmogen till eenigheet, trooheet och stadigheet emoot Konungens dotter, såsom theres uthkohrade och designeredhe Drotning, och fädernesslandet: Och att inthet wederwärtigt snack tillåta eller lijda iblandh sigh. Sedan at rijkzsens rådh in specie therom skriffuer huar Biskop och Stodthollere till, och them beder hoos sijne underhaffuende styrckie allmogen till rooligheet och eenigheet, Och sådant j Swerigie, Finlandh, Jngermanlandh och Lijfflandh. Item Pryssen. ...

8.
Att uthur Store Flottan tillrustes widh förste öpet watn till 12 eller 16 Örligskiep stoore och små, vthstofferadhe till sorgh, som vndhfåå hennes Majt wår allernådigeste Drotning och K. M:tz lijck, att föra them öffuer till Swerigie, Och sådant medh rijkzsens respect och heder. Och som jag meener bliffuer lijket fördt till Wollgast, ther att intagas på redden. ...

11.
Hwadh regieringen widhkommer ähr thenne mijn meening, att inntill allmenne rijkzdagz besluut, huart kall och ämbete, så och Collegium drijffuer sijn charge så nu som förr, inthet sigh meere tillägnandes, eij heller nogot låtandes, som wannt ähr. Och att Pfaltzgreffuen förmåås sijn vndhfångne commission så längie at wele så nu som förr sustinera. Och at rijkzsens rådh samptligen, ickie anners änn j K. M:z lijff och frånwahru, regiere thet gemeene wäsendet, och stå sakerne före, till S. H. K. M:z Elskelige dotters wår designeredhe Drotningz gagn och wällfärdh, och bliffue alltså uthi itt oförandrat postur inn till rijkzdagen ther allt moste decideras och slutas.

12.
Huru frambdeles skall hollas ställes till rijkzsens rådh och Ständer, huilka thet moste regulera effter arffföreeningen, besluten och afftaall. Män effter som rijkzsens rådh wäll wete huru K. M:tz intention war mädan han leffdhe, att H. K. M:t till then ändhe dirigeradhe the 5 Collegia eller Consilia, att K. M:t gienom them achtadhe att regiera rijket, nährwahrandes och frånwahrandes, leffuandes och dödh, Så at rijket under een kloock [konung] kundhe wäll föreståås, och een fåwisk Konung ickie strax kastatt omkull. Och ther itt sådant fall, som nu ty wärr händt ähr, komma skulle, att doch allt j sitt postur ståå motte. Och tå huarcken een sigh för mykit arrogera eller för monge negligera, Så will[e] K. M:t at in casu minorennitatis Regiæ, eller desperato morbo the 5 Capita Collegiorum Konungens vices holla och föreståå skulle. Och hafuer migh för long tijdh sedan befalat at concipera een regieringzforme, Såsom Grubben sielff weet och andra fleere, på thette slaget. Jagh haffuer lijten tijdh hafft thertill, och sedan hafuer thet warit migh in privato nogott fahrligit, efter thet itt hett järn ähr att röra. ... Åth minstonne holler jag thet uthan andras præiudicium therföre, at wår unge Fröcken, till huilken wij ähre obligeredhe, böör de novo på rijkzdagen designeras till wår Drotning, och allt Rijkzsens rådh och Ständer sigh henne såsom Drotning obligera, vnder lyffte och förplichtelse at lyda regieringen, som förmynderskapet föra, till hennes och rijkzsens gagn och bästa. Och att the 5 Capita Collegiorum efter Kongl. M:tz egien dessein stadhfästas till administration eller förestånderskapet j rijket, till thess then vnge Fröiken blifuer försörgdh, eller kommer till the åhr, att hon kan ordentligen regiera. Och att före:ne Capita Collegiorum giöra theres eedh att regiera rijket, till Fröikens och thess gagn och wällfärdh efter Konungens eedh och Swerigies lagh. Och at Ständerna obligera sigh them till lydno och hörsamheet uthi allt thet the till Fröikens och rijckzsens gagn och bästa biudandes wardha.

13.
Och ähr tå raisonnabelst och K. M:tz förordning lijckmätigst at alla budh och befallningar, breeff och commissioner under then unge Fröikens Christinas nampn, såsom Swerigies rijkes uthkorade drotnings, goffwes och giordes: medh rijkzsens secret förseglades och aff regieringen vnderskreffwes.

14.
Att och så öffuer Fröikens ståtelige uppfödzell och hoffholldning till heder och gagn giordes förordning.

15.
Att öffuer H. M:tz wår allernådigeste Drotningz lijffgeding giordes een rätt förordning, så att thet ickie j nogor motto minskades, vthan heller öktes och bettrades. Och efter sedan månge godz ähre therifrån anten bortt sålldhe eller giffne, att thet medh andra lähn åter oppfylltes, eller och lijffgedinget heellt och hollet medh hennes M:tz wethskap och behag byttes till bequämere platz nähr Stocholm: Såsom till Gripzhollm, Strömsshollm, Eskillztuna och andra orter. Ehuru elliest ähr, moste sees till att Hennes Maj:t såsom wår Drottning medh all wyrdhning, respect och tiänst gåås under ögonen och mötes effter wår skylldige plicht och rijckzsens heder.

16.
Att och Pfalltzgreffuen och hans Gemåhl wår nådige Furstinne holles j tillbörlig wyrdning. Serdeles at H. F. N:dhe Pfalltzgreffuen förmåås att bliffua widh then commission S. K. M:t honom hafuer förmådt att taga opå sigh, inn till rijkzdagen att öffuer allt kan statuerat wardhe. ...

35.
Att rijkzsens rådh sändhe hijt vth twenne godhe män aff rådet eller andra aff Adelen som för rijkzsens heder skuldh achta på hennes M:t wår allernådigeste Drotning, och obseruera lijket. Theribland een åth minstonne moste wara aff Cammaren som beställer om lijket, Så och Hennes M:tz tillredhssell, och hafuer then respect och credit, att han på Chronones betallning kan få opp huadh som behöffues, och seer till at allt richtigt må tillgåå. ...
AXELL OXENSTIERN.
(L. S.)

Transcript of the letter in Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brevväxling:

Memorial, hvareffter secret. Lars Grubbe sigh rätta
skall. Actum Erfurdt then 5 decembris a:o 1632.

1.
Skall han begiffva sig thet hastigeste han kan åth Sverigie, och ther sigh hoos rijkzsens rådh uthi Stochollm angiffva.

2.
När han till rikzsens råd ankommer, skall han them tillståndet här uthe tillkienna giffva, och vidh nährvahrande olägenheet cantzlerens rådh och meening. Först och främpst, at rijkzsens rådh i begynnelssen ville notificera ständerna Kongl. Ma:tz frånfall; thet lindra som the kunna bäst; styrckia allmogen till eenigheet, trooheet och stadigheet emoot konungens dotter, såsom theres uthkohrade och designeredhe drotning, och fädernesslandet; och att inthet vedervärtigt snack tillåta eller lijda iblandh sigh. Sedan at rijkzsens rådh in specie therom skriffver hvar biskop och stodthollere till, och them beder hoos sijne underhaffvande styrckia allmogen till rooligheet och eenigheet, och sådant i Sverigie, Finlandh, Ingermanlandh och Lijfflandh. Item Pryssen. ...

8.
Att uthur store flottan tillrustas vidh förste öpet vatn till 12 eller 16 örligskiep, stoore och små, uhtstofferadhe till sorgh, som undhfåå Hennes Maj:t vår allernådigeste drotning och K. M:z lijck, att föra them öffver till Sverigie, och sådant medh rijkzsens respect och heder. Och som jag meener, bliffver lijket fördt till Wollgast, ther att intagas på redden. ...

11.
Hvadh regieringen vidhkommer, ähr thenne mijn meening, att inn till allmenne rijkzdagz besluut hvart kall och ämbete, så och collegium drijffver sin charge så nu som förr, inthet sigh meere tillägnandes, ey heller nogot låtandes, som vaant ähr. Och att Pfalzgreffven förmåås sijn undhfångne commission så längie at vele så nu som förr sustinera. Och at rijkzsens rådh samptligen, ickie annars änn i K. M:z lijff och frånvahru, regiera thet gemeene väsendet, och stå sakerne före, till s. H. K. M:z elskelige dotters vår designeredhe drotningz gagn och vällfärdh, och bliffva alltså uthi itt oförandrat postur inn till rikzdagen, ther allt moste decideras och slutas.

12.
Huru frambdeles skall hollas, ställes till rijkzsens rådh och ständer, hvilka thet moste regulera effter arffföreeningen, besluten och afftaall. Män effter som rijkzsens rådh väll vete, huru K. M:z intention var mädan han leffdhe, att H. K. M:t till then ändhe dirigeradhe the 5 collegia eller consilia, att K. M:t gienom them achtadhe att regiera rijket, nährvahrandes och frånvahrandes, leffvandes och dödh, så at rijket under een kloock [konung] kundhe väll föreståås, och een fåvisk konung ickie strax kastatt omkull; och ther itt sådant fall, som nu ty värr händt ähr, komma skulle, att doch allt i sitt postur ståå motte; och tå hvarcken een sigh för mykit arrogera eller för monga negligerat, så ville K. M:t, at in casu minorennitatis regiæ, eller desperato morbo, the 5 capita collegiorum konungens vices holla och föreståå skulle. Och hafver migh för long tijdh sedan befalat at concipera een regieringzforme, såsom Grubben sielff veet och andra fleere, på thette slaget. Jagh haffver lijten tijdh hafft thertill, och sedan hafver thet varit migh in privato nogott fahrligit, efter thet itt hett järn ähr att röra...

Åthminstonne holler jag thet uthan andras præiudicium therföre, at vår unge fröiken, till hvilken vij ähre obligeredhe, böör de novo på rijkzdagen designeras till vår drotning, och allt rijkzsens rådh och ständer sigh henne såsom drotning obligera, under lyffte och förplichtelsse at lyda regieringen, som förmynderskapet föra, till hennes och rijkzsens gagn och bästa. Och att the 5 capita collegiorum efter Kongl. M:tz egien dessein stadhfästas till administration eller förestånderskapet i rijket, till thess then unge fröiken blifver försörgdh eller kommer till the åhr, att hon kan ordentligen regiera. Och att före:ne capita collegiorum giöra theres eedh att regiera rijket till fröikens och thess gagn och vällfärdh efter konungens eedh och Sverigies lagh. Och at ständerna obligera sigh them till lydno och hörsamheet uthi allt thet the till fröikens och rijckzsens gagn och bästa biudandes vardha.

13.
Och ähr tå raisonnabelst och K. M:tz förordning lijkmätigst, at alla budh och befallningar, breeff och commissioner under then unge fröikens Christinas nampn, såsom Sverigies rijkes uthkorade drotningz, goffves och giordes, med rijkzsens secret förseglades och aff regieringen underskreffves.

14.
Att och så öffver fröikens ståtelige uppfödzell och hoffholldning till heder och gagn giordes förordning.

15.
Att öffver H. M:tz vår allernådigeste drotningz lijffgeding giordes een rätt förordning, så att thet ickie i nogor motto minskades, uthan heller öckates och bettrades. Och efter sedan månge godz ähre therifrån anten borttsålldhe eller giffne, att thet medh andra lähn åter oppfylltes, eller och lijffgedinget heellt och hollet medh Hennes M:z vethskap och behag byttes till beqvämere platz nähr Stochollm, såsom till Gripzhollm, Strömsshollm, Eskillztuna och andra orter. Ehuru elliest ähr, moste sees till, att Hennes Maj:t såsom vår drottning medh all vyrdhning, respect och tiänst gåås under ögonen och mötes effter vår skylldige plichtt och rijkzsens heder.

16.
Att och Pfalltzgreffven och hans gemåhl vår nådige furstinne holles i tillbörlig vyrdning. Serdeles at H. F. N:dhe Pfalltzgreffven förmåås att bliffva vid then commission, s. K. M:t honom hafver förmådt att taga opå sigh, inn till rijkzdagen att öffver allt kan statuerat vardhe. ...

35.
Att rijkzsens rådh sändha hijt uth tvenne godhe män aff rådet eller andra aff adelen, som för rijkzsens heder skuldh achta på Hennes M:t vår allernådigeste drotning och observera lijket. Theribland een åthminstonne moste vara aff cammarn, som beställer om lijket, så och Hennes M:z tillredhssell, och hafver then respect och credit, att han på chronones betallning kan få opp hvadh som behöffves, och seer till at allt richtigt må tillgåå. ...
Axell Oxenstierna mp.

With modernised spelling:

Memorial, varefter sekreterare Lars Grubbe sig rätta skall.
Actum Erfurt, den 5 decembris anno 1632.

1.
Skall han begiva sig det hastigaste han kan åt Sverige och där sig hos Riksens Råd uti Stockholm angiva.

2.
När han till Riksens Råd ankommer, skall han dem tillståndet härute tillkänna giva och vid närvarande olägenhet kanslerns råd och mening, först och främst att Riksens Råd i begynnelsen ville notificera Ständerna Kungliga Majestäts frånfall, det lindra som de kunna bäst, styrka allmogen till enighet, trohet och stadighet emot konungens dotter såsom deras utkorade och designerade drottning och Fäderneslandet, och att intet vedervärtigt snack tillåta eller lida ibland sig.

Sedan att Riksens Råd in specie därom skriver var biskop och ståthållare till och dem beder hos sina underhavande styrke allmogen till rolighet och enighet och sådant i Sverige, Finland, Ingermanland och Livland, item Pryssen. ...

8.
Att utur Stora Flottan tillrustes vid första öppet vatten till 12 eller 16 örlogsskepp stora och små utstofferade till sorg, som undfå Hennes Majestät vår allernådigaste drottning och Kungliga Majestäts lik att föra dem över till Sverige, och sådant med Riksens respekt och heder; och som jag menar bliver liket fört till Wolgast, där att intagas på redden. ...

11.
Vad regeringen vidkommer är denna min mening: att intill allmänna Riksdags beslut, vart kall och ämbete, så ock kollegium, driver sin charge så nu som förr, inte sig mera tillägnandes, ej heller något låtandes, som vant är; och att pfalzgreven förmås sin undfångna kommission så länge att vilja så nu som förr sustinera. Och att Riksens Råd samtligen icke annars än i Kungliga Majestäts liv och frånvaro regere det gemena väsendet och stå sakerna före till Saliga Hans Kungliga Majestäts älskliga dotters vår designerade drottnings gagn och välfärd och blive alltså uti ett oförändrat postur intill Riksdagen, där allt måste decideras och slutas.

12.
Huru framdeles skall hållas ställes till Riksens Råd och Ständer, vilka det måste regulera efter Arvföreningen, besluten och avtal. Men eftersom Riksens Råd väl veta huru Kungliga Majestäts intention var medan han levde att Hans Kungliga Majestät till den ände dirigerade de 5 Collegia eller consilia att Kungliga Majestät genom dem aktade att regera Riket närvarandes och frånvarandes, levandes och död, så att Riket under en klok [konung] kunde väl förestås och en fåvitsk konung icke strax kastat omkull.

Och där ett sådant fall som nu tyvärr hänt är komma skulle, att dock allt i sitt postur stå måtte, och då varken en sig för mycket arrogera eller för många negligera, så ville Kungliga Majestät att in casu minorennitatis regiæ eller desperato morbo de 5 capita Collegiorum konungens vices hålla och förestå skulle; och haver mig för lång tid sedan befallat att koncipera en regeringsforma, såsom Grubben själv vet och andra flera, på detta slaget. Jag haver liten tid haft därtill, och sedan haver det varit mig in privato något farligt, efter det ett het järn är att röra. ...

Åtminstone håller jag det utan andras præjudicium därföre att vår unga Fröken, till vilken vi äro obligerade, bör de novo på Riksdagen designeras till vår drottning och allt Riksens Råd och Ständer sig henne såsom drottning obligera under löfte och förpliktelse att lyda regeringen, som förmynderskapet föra, till hennes och Riksens gagn och bästa, och att de 5 capita Collegiorum efter Kungliga Majestäts egen dessäng stadfästas till administration eller förestånderskapet i Riket till dess den unga Fröken bliver försörjd, eller kommer till de år att hon kan ordentligen regera.

Och att föreskrivna capita Collegiorum göre deras ed att regera Riket till Frökens och dess gagn och välfärd efter konungens ed och Sveriges lag, och att Ständerna obligera sig dem till lydno och hörsamhet uti allt det de till Frökens och Riksens gagn och bästa bjudandes varda.

13.
Och är då resonabelst och Kungliga Majestäts förordning likmätigst att alla bud och befallningar, brev och kommissioner under den unga frökens Kristinas namn såsom Sveriges Rikes utkorade drottnings gåves och gjordes, med Riksens Sekret förseglades och av regeringen underskreves.

14.
Att också över Frökens ståtliga uppfödsel och hovhållning till heder och gagn gjordes förordning.

15.
Att över Hennes Majestäts vår allernådigaste drottnings livgeding gjordes en rätt förordning så att det icke i någor måtto minskades, utan heller öktes och bättrades och, efter sedan många gods äro därifrån anten bortsålda eller givna, att det med andra län åter uppfylltes eller ock livgedinget helt och hållet med Hennes Majestäts vetskap och behag byttes till bekvämare plats när Stockholm, såsom till Gripsholm, Strömsholm, Eskilstuna och andra orter. Ehuru eljest är, måste ses till att Hennes Majestät såsom vår drottning med all vyrdning, respekt och tjänst gås under ögonen och mötes efter vår skyldiga plikt och Riksens heder.

16.
Att ock pfalzgreven och hans gemål, vår nådiga furstinna, hålles i tillbörlig vyrdning, särdeles att Hans Furstliga Nåde pfalzgreven förmås att bliva vid den kommission Saliga Kungliga Majestät honom haver förmått att taga uppå sig inntill Riksdagen att över allt kan statuerat varda. ...

35.
Att Riksens Råd sände hit ut tvenne goda män av Rådet eller andra av adeln som för Riksens heders skull akta på Hennes Majestät vår allernådigaste drottning och observera liket. Däribland en åtminstone måste vara av Kammaren som beställer om liket, så ock Hennes Majestäts tillredsel, och haver den respekt och kredit att han på Kronones betalning kan få upp vad som behöves och ser till att allt riktigt må tillgå. ...
Axel Oxenstiern[a].
(L. S.)

French translation (my own):

Mémoire selon lequel le secrétaire Laurent Grubbe agira.
Fait à Erfurt, le 5 décembre 1632.

1.
Il devrait partir le plus vite possible pour la Suède et y faire rapport au Conseil du Royaume à Stockholm.

2.
Lorsqu'il arrivera au Conseil du Royaume, il l'informera de l'état des choses ici et, en cas d'inconvénients présents, de l'avis et de l'avis du chancelier, en premier lieu que le Conseil du Royaume notifiera les États du trépas de Sa Majesté Royale, pour l'atténuer du mieux qu'ils peuvent, pour renforcer l'unité, la fidélité et la fermeté du peuple envers la fille du roi en tant que reine choisie et désignée et pour la Patrie, et ne permettre ni ne souffrir aucun discours indécent entre eux.

Comme le Conseil du Royaume l'écrit spécifiquement à chaque évêque et gouverneur et les supplie de renforcer avec leurs forces actuelles le peuple pour la tranquillité et l'unité et ainsi de suite en Suède, en Finlande, en Ingrie et en Livonie, ainsi qu'en Prusse. ...

8.
Que de la Grande Flotte, dès les premières eaux libres, 12 ou 16 navires de guerre, grands et petits, meublés pour le deuil, qui recevront Sa Majesté notre très gracieuse reine et le cadavre de Sa Majesté Royale pour les transporter en Suède, et tels avec le respect et honneur du Royaume; et je crois que le corps est transporté à Wolgast pour y être admis en rade. ...

11.
En ce qui concerne le gouvernement, voici mon avis: conformément à la décision de la Diète générale, chaque vocation et chaque fonction, ainsi que les collèges, exercent leurs fonctions comme auparavant, sans s'approprier ni en aucune manière louer, comme c'est l'usage; et que le comte palatin est amené à maintenir sa commission aussi longtemps qu'avant. Et que tout le Conseil du Royaume, uniquement pendant la vie et l'absence de Sa Majesté Royale, gouverne les affaires communes et donne la priorité aux choses pour le bénéfice et le bien-être de la fille bien-aimée de Sa feue Majesté Royale, notre Reine désignée, et qu'ils restent ainsi dans une posture inchangée jusqu'à la Diète prochaine, où tout devra être décidé et conclu.

12.
La manière dont il continuera à se dérouler est laissée au Conseil du Royaume et des États, qui doit le réglementer conformément à l'Union des Successions, aux résolutions et aux accords. Mais comme le Conseil du Royaume savait bien quelle était l'intention de Sa Majesté Royale de son vivant, que Sa Majesté Royale dirigeait à cette fin les 5 Collèges ou conseils que Sa Majesté Royale, à travers eux, considérait comme gouvernant le Royaume tant en présence qu'en absence, à la fois vivant et mort, afin que le Royaume puisse être bien gouverné sous un roi sage et ne pas être immédiatement renversé sous un roi faible d'esprit.

Et si un cas comme celui qui vient malheureusement de se produire devait arriver, que tout soit cependant dans sa position, et alors que ni trop d'arrogance ni trop de négligence, Sa Majesté Royale voulait qu'en cas de minorité du roi ou maladie désespérée, les 5 chefs des Collèges, adjoints du roi, tiendraient et surveilleraient; et il m'a ordonné depuis longtemps de concevoir une forme de gouvernement, comme Grubbe lui-même le sait, ainsi que plusieurs autres, dans ce sens. J'ai eu peu de temps pour cela, et puis cela a été un peu dangereux pour moi en privé, car c'est un fer chaud à toucher. ...

Je considère au moins que cela se fait sans préjudice des autres, car notre jeune dame, à qui nous sommes obligés, devrait être à nouveau désignée à la Diète comme notre reine, et tout le Conseil du Royaume et les États devraient s'obliger envers elle, en tant que reine, sous la promesse et l'obligation d'obéir au gouvernement que dirige la régence, pour elle et pour le bien du Royaume, et que les 5 chefs des Collèges, conformément au dessein de Sa Majesté Royale, soient confirmés à l'administration ou la tutelle dans le Royaume jusqu'à ce que la jeune Dame soit pourvu ou jusqu'à ce qu'elle atteigne les années où elle peut gouverner correctement.

Et que les chefs prescrits des Collèges prêtent serment de gouverner le Royaume pour la Demoiselle et pour son bénéfice et son bien-être, conformément au serment du roi et à la loi de Suède, et que les États s'obligent à obéissance dans tout ce qu'ils offriront pour la Demoiselle et pour le bénéfice du Royaume.

13.
Et puis il est plus raisonnable et plus égal au décret de Sa Majesté Royale que tous les commandements et ordres, lettres et commissions soient donnés et faits sous le nom de la jeune demoiselle Christine en tant que reine élue du royaume de Suède, qu'ils soient scellés du Sceau du Royaume et signé par la régence.

14.
Qu'une ordonnance soit également faite concernant l'éducation majestueuse et la maison de Cour de la Demoiselle, pour son honneur et son bénéfice.

15.
Qu'une ordonnance appropriée soit prise sur le domaine douaire de Sa Majesté notre très gracieuse reine afin qu'il ne soit pas réduit dans certaines mesures, mais plutôt augmenté et amélioré et, comme de nombreux domaines sont vendus ou cédés, qu'il soit à nouveau rempli avec d'autres comtés ou aussi que le domaine de la dot soit entièrement, à la connaissance et avec le plaisir de Sa Majesté, échangé contre un endroit plus confortable près de Stockholm, comme à Gripsholm, Strömsholm, Eskilstuna et d'autres endroits. Même si ce n'est pas le cas, il faut veiller à ce que Sa Majesté, en tant que notre reine, soit traitée avec révérence, respect et service et accueillie conformément à notre devoir et à l'honneur du Royaume.

16.
Que le comte palatin et son épouse, notre gracieuse princesse, soient également tenus dans le respect qui leur est dû, en particulier que Sa Grâce le comte palatin soit obligée de rester à la commission que Sa Majesté Royale lui a donné le pouvoir de prendre sur elle jusqu'à la Diète pour être établi sur tout. ...

35.
Que le Conseil du Royaume envoie d'ici deux bons hommes du Conseil ou autres de la noblesse qui, pour le bien de l'honneur du Royaume, veilleraient sur Sa Majesté notre très gracieuse reine et observeraient le corps. Parmi eux, au moins un doit être de la Chambre qui commande le corps, ainsi que les préparatifs de Sa Majesté, et avoir le respect et le crédit de pouvoir obtenir ce qui est nécessaire sur le paiement de la Couronne et veiller à ce que tout se déroule correctement. ...
Axel Oxenstierna.
(L. S.)

English translation (my own):

Memorandum, in accordance with which secretary Lars Grubbe will act.
Done at Erfurt, December 5, 1632.

1.
He should leave as quickly as he can for Sweden and report there to the Council of the Realm in Stockholm.

2.
When he arrives to the Council of the Realm, he shall inform them of the state of things here and, in case of present inconvenience, the Chancellor's advice and opinion, first of all that the Council of the Realm notify the Estates of His Royal Majesty's demise, to alleviate it as best they can, to strengthen the common people to unity, fidelity and steadfastness towards the King's daughter as their chosen and designated Queen and the Fatherland, and to allow or suffer no indecent talk among them.

As the Council of the Realm specifically writes about it to every bishop and governor and begs them to strengthen with their current forces the common people for tranquility and unity and such in Sweden, Finland, Ingria and Livonia, as well as Prussia. ...

8.
That out of the Great Fleet, at the first open water, 12 or 16 warships, large and small, furnished for mourning, which receive Her Majesty our Most Gracious Queen and His Royal Majesty's body to convey them over to Sweden, and such with the respect and honour of the Realm; and, as I think, the body is taken to Wolgast, there to be admitted to the roadstead. ...

11.
As far as the government is concerned, this is my opinion: that next to the decision of the general Riksdag, every calling and office, as well as college, runs its charge as now as before, no longer appropriating itself, nor in any way letting, as is customary; and that the Count Palatine is induced to sustain his commission for so long as now as before. And that all the Council of the Realm, only during the life and absence of His Royal Majesty, govern the common affairs and put things first for the benefit and welfare of His Late Royal Majesty's beloved daughter, our designated Queen, and that they thus remain in an unchanged posture until the next Riksdag, where everything must be decided and concluded.

12.
How it will continue to be held is left to the Council of the Realm and the Estates, which must regulate it in accordance with the Union of Inheritance, the resolutions and agreements. But as the Council of the Realm knew well what His Royal Majesty's intention was while he was alive, that His Royal Majesty directed to that end the 5 Colleges or counsels that His Royal Majesty through them considered to govern the Realm both while present and absent, both while living and dead, so that the Realm could be ruled well under a wise king and not immediately overthrown under a feeble-minded king.

And if such a case as that which has now unfortunately happened should come, that everything should, however, stand in its posture, and then that neither one too much arrogate nor too much neglect, His Royal Majesty wanted that, in case of a king's minority or desperate illness, the 5 heads of the Colleges, the King's deputies, would hold and oversee; and he long ago commanded me to conceive a form of government, as Grubbe himself knows, as do several others, along these lines. I have had little time for that, and then it has been somewhat dangerous to me in private, as it is a hot iron to touch. ...

I at least hold it to be without the prejudice of others, because our young Lady, to whom we are obliged, should be again designated in the Riksdag as our queen, and all the Council of the Realm and the Estates should oblige themselves to her as queen under the promise and obligation to obey the government, which the regency leads, for her and the Kingdom's benefit and good, and that the 5 heads of the Colleges, in accordance with His Royal Majesty's own design, are confirmed to the administration or the guardianship in the Realm until the young Lady is provided for or until she reaches the years when she can properly rule.

And that the prescribed heads of the Colleges take their oath to govern the Realm for the Lady and for its benefit and welfare, in accordance with the King's oath and the law of Sweden, and that the Estates oblige themselves to obedience in everything they will offer for the Lady and for the benefit of the Realm.

13.
And then it is most reasonable and most equal to His Royal Majesty's decree that all commands and orders, letters and commissions be given and made under the name of the young Lady Kristina as the elected Queen of the Kingdom of Sweden, that they be sealed with the Seal of the Kingdom and signed by the regency.

14.
That there also be made an ordinance regarding the Lady's stately upbringing and court household, for her honour and benefit.

15.
That a proper ordinance be made over the dower estate of Her Majesty our most gracious Queen so that it be not reduced in some measures, but rather increased and improved and, as many estates are either sold or given away, that it be again fulfilled with other counties or also that the dower estate be completely, with Her Majesty's knowledge and pleasure, exchanged for a more comfortable place near Stockholm, such as to Gripsholm, Strömsholm, Eskilstuna and other places. Even if it is not, it must be ensured that Her Majesty, being our Queen, be treated with all reverence, respect and service and met in accordance with our duty and the honour of the Realm.

16.
That also the Count Palatine and his consort, our gracious princess, be held in due respect, especially that His Princely Grace the Count Palatine be made to remain at the commission His Late Royal Majesty has empowered him to take upon himself until the Riksdag to be established over everything. ...

35.
That the Council of the Realm send out from here two good men of the Council or others of the nobility who, for the sake of the honour of the Realm, would watch over Her Majesty our Most Gracious Queen and observe the body. Among them, at least one must be from the House that orders for the body, as well as for Her Majesty's preparations, and have the respect and credit that he can get what is needed on the Crown's payment and see to it that everything is properly provided. ...
Axel Oxenstierna.
(L. S.)


Above: Kristina.


Above: Maria Eleonora.


Above: Princess Katarina.


Above: Johan Kasimir.


Above: Axel Oxenstierna.