Friday, September 29, 2023

Kristina's letter to Governor General Seved Bååth to accord with Count Axel Lillie about a painting, dated January 12/22 (Old Style), 1661

Source:

Riksarkivet, page 149 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
The letter (copy):

Christina Alexandra.
Jagh låther Eder wetta, Wälborne Her General Gouverneur, deth Jagh af dhe twenne Schillerier, som Jagh af Wälborne Grefwe Axell Lillie till Migh begära måndhe, har ordre gifwit, att deth långa skall blifwa Honom igen tillhanda lefwererat, Men deth andre har Jagh behållit hoos Migh qvar, effter Jagh deth intet att mista täncker, sedhan deth är een Copia af ett original, som Jagh i inge fremmandes händer thåla kan: Och Fördhenskuldh är Min willie, deth J sådant i besta måtto hoos Wälbem:te Grefwe excusere, accorderandhes medh Honom öfwer dhes wärdhe best J kunna, effter såsom Jagh wäl tillfredz är, medh deth J, i så måtto slute, lämbnandes J Edert gåttfinnande, anten J Honom Grefwen dethsamma medh peningar eller Sölfwer bethala, sedhan J bäst afsee kunne hwartill Han hellst inclinerar. Och Jagh befaller Eder i deth öfrige Guds trogne beskÿdd till all godh wälgångh[.] Norköpingh den 12. Januarij 1661 ./.
Christina Alexandra.
J Stropp.

With modernised spelling:

Kristina Alexandra.
Jag låter Eder veta, välborne herr generalguvernör, det Jag av de tvenne skilderier som Jag av välborne greve Axel Lillie till Mig begära månde har order givit att det länge skall bliva honom igen tillhanda levererat, men det andra har jag behållit hos Mig kvar, efter Jag det inte att mista tänker, sedan det är en kopia av ett original som Jag i inga främmandes händer tåla kan; och fördenskull är Min vilje det I sådant i bästa måtto hos välbemälte greve exkysere, ackorderandes med honom över dess värde bäst I kunna, eftersåsom Jag väl tillfreds är med det I i så måtto slute, lämnandes I Edert gottfinnande, anten I honom greven detsamma med penningar eller silver betala sedan I bäst avse kunne, vartill han helst inklinerar. Och Jag befaller Eder i det övriga Guds trogna beskydd till all god välgång. Norrköping, den 12 januari 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.

French translation (my own):

Christine Alexandra.
Je vous fais savoir, Monsieur le bien-né gouverneur-général, que des deux tableaux que j'ai demandés au bien-né comte Axel Lillie, j'ai donné l'ordre que l'un d'eux lui soit encore livré pour longtemps, mais j'ai gardé l'autre avec moi, car je n'ai pas l'intention de le perdre, car c'est une copie d'un original que je ne supporte pas d'être entre les mains d'étrangers; et c'est donc ma volonté que vous excusiez une telle chose dans la meilleure mesure avec ledit comte, en vous accordant avec lui sur sa valeur du mieux que vous pourrez, comme je suis bien satisfaite que vous en concluiez dans cette mesure, laissant cela à votre discrétion, ou que vous payiez au comte la même chose avec de l'argent ou de l'argent selon votre intention, à laquelle il est le plus enclin. Et je vous recommande pour le reste à la fidèle protection de Dieu et à toute bonne prospérité. Norrköping, le 12 janvier 1661.
Christine Alexandra.
J. Stropp.

English translation (my own):

Kristina Alexandra.
I let you know, well-born Lord Governor General, that of the two paintings that I have requested from the well-born Count Axel Lillie, I have given orders that one of them shall be delivered to him again for a long time, but I have kept the other one with me, as I do not intend to lose it, for it is a copy of an original which I cannot bear to be in the hands of strangers; and it is therefore my will that you excuse such a thing in the best measure with the aforementioned Count, according with him about its value as best you can, as I am well satisfied with you concluding in that measure, leaving it to your discretion, or that you pay the Count the same with money or silver pay as you best intend, to which he is most inclined. And I commend you for the rest to God's faithful protection and to all good prosperity. Norrköping, January 12, 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.


Above: Kristina.


Above: Seved Bååth.

Kristina's pension letter for Johannes Matthiæ's sons, dated January 12/22 (Old Style), 1661

Source:

Riksarkivet, page 148 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
The letter (copy):

Christina Alexandra.
Giöre hermedh witterligen, deth Wij af serdeeles Gunstigh benägenheet hafwe förvndt och bewilliat Sönnerne af Biskopen i Strängnäs Oß Elskeligh Edle Ehrewÿrdige och Höghlärde Doct. Johannes Mathæi, och deth till dheras Studiers och Reesas fortsättiande i fremmande Landh, vthi ett för allt Trijtusende dahler Sölfwermÿnt vthaf Wåre Medell, att vndfå och bekomma, Och Fördhenskuldh anbefalla Wij hermedh Nådeligen Wår General Gouverneur, deth Han till ofwanbem:te vpsååth, dhesse Trijtusende dahler Sölfwermÿnt vthaf Wåre Medell, innan Trij Åhrs tidh richtigen Contentera och bethala, låther hellst effter Oß derigenom een heel angenehm och behageligh tienst bewist wardher. Till ÿttermehra wisso hafwa Wij detta medh egen handh vnderskrifwit, och medh Wårt Kongl. Secret bekräffta låthit. Datum Norköping den 12. Januarij 1661
Christina Alexandra.
J Stropp

With modernised spelling:

Kristina Alexandra.
Göre härmed vetterligen det Vi av särdeles gunstig benägenhet have förunt och beviljat sönerna av biskopen i Strängnäs, Oss älsklig, ädle, ärevördige och höglärde doktor Johannes Matthiæ, och det till deras studiers och resas fortsättande i främmande land uti ett för allt tretusende daler silvermynt utav Våra medel att undfå och bekomma, och fördenskull anbefalle Vi härmed nådeligen Vår generalguvernör det han till ovanbemälte uppsåt dessa tretusende daler silvermynt utav Våra medel innan tre års tid riktigen kontentera och betala låter, helst efter Oss därigenom en hel angenäm och behaglig tjänst bevist varder. Till yttermera visso have Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt Kungliga Sekret bekräfta låtit. Datum Norrköping, den 12 januari 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.

French translation (my own):

Christine Alexandra.
Nous faisons savoir par la présente que, par une inclination particulièrement favorable, Nous avons accordé aux fils de l'évêque de Strängnäs, Notre bien-aimé, noble, vénérable et très savant docteur Jean Matthiæ, de recevoir un total de trois mille dalers d'argent de Nos fonds pour la poursuite de leurs études et de leurs voyages dans des pays étrangers, et par conséquent, Nous recommandons gracieusement à Notre gouverneur-général qu'il, dans le but susmentionné, que ces trois mille dollars de pièces d'argent provenant de Nos fonds soient véritablement réglés et payés avant trois ans, de préférence parce qu'un service tout à fait plaisant et agréable Nous sera ainsi rendu. En foi de quoi, Nous l'avons signé de Notre propre main et l'avons fait confirmer avec Notre Sceau Royal. Donné à Norrköping, le 12 janvier 1661.
Christine Alexandra.
J. Stropp.

English translation (my own):

Kristina Alexandra.
We hereby make known, that out of a particularly favourable inclination, We have granted to the sons of the Bishop of Strängnäs, Our well-beloved, noble, venerable and highly learned Doctor Johannes Matthiæ, to receive a total of three thousand dalers of silver coins from Our funds for their continued studies and travel in foreign countries, and therefore We hereby graciously recommend to Our Governor General that he, for the aforementioned purpose, let these three thousand dollars of silver coins from of Our funds be truly settled and paid before three years' time, preferably because an entirely pleasant and agreeable service will be shown to Us thereby. For further assurance, We have signed this with Our own hand and had it confirmed with Our Royal Seal. Given at Norrköping, 12 January 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.


Above: Kristina.


Above: Johannes Matthiæ.

Kristina's letter to Johannes Matthiæ, notifying him about a pension for his sons, dated January 12/22 (Old Style), 1661

Source:

Riksarkivet, page 148 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
The letter (copy):

Christina Alexandra.
Jagh har Edle och Höghlärdhe Her Biskop, så i anseende af dhen långlige och nÿttige tiänst, hwilcken Migh af Eder vthi Min Vngdom, och altidh elliest bewist är, som i betrachtande af deth att Jagh widare gerna åstundar Eder och Eder angehöriges besta och wälståndh att befrämia, welat bifogade ringa gåfwa, och förÄhringh till Eder barns desto bettre education emploÿera, och såsom Jagh förmodhar, Eder dervthaf spörria att Jagh frånwarande intet vhr acht låther, att bewisa Migh een familie Gunstigh, medh hwilckens Fadhers Tiänst Jagh stedse har warrit Content och förnögd Alltderförre twiflar Jagh intet, J wardhe dhenna Min friwillige gåfwa wälvptagandes, effter J Eder derbredewidh försäkra kunne, att Jagh Eder och Eder angehörige all dhen wälgångh gerna vnnar, som J och dhe sielf måge desiderera och åstunda. Befallandes Eder i deth öfrige Guds trogne beskÿdd. Datum Norköping den 12. Januarij 1661 ./.
Christina Alexandra.
J Stropp.

With modernised spelling:

Kristina Alexandra.
Jag har, ädle och höglärde herr biskop, så i anseende av den långliga och nyttiga tjänst vilken Mig av Eder uti Min ungdom och alltid eljest bevist är som i betraktande av det att Jag vidare gärna åstundar Eder och Edra angehörigas bästa och välstånd att befrämja, velat bifogade ringa gåva och föräring till Edra barns desto bättre edukation emplojera; och såsom Jag förmodar Eder därutav spörja att Jag frånvarande intet ur akt låter att bevisa Mig en familj gunstig med vilkens faders tjänst Jag städse har varit kontent och förnöjd, alltdärföre tvivlar Jag inte I varde denna Min frivilliga gåva väl upptagandes, efter I Eder därbredvid försäkra kunne att Jag Eder och Edra angehöriga all den välgång gärna unnar som I och de själv måge desiderera och åstunda. Befallandes Eder i det övriga Guds trogna beskydd. Datum Norrköping, den 12 januari 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.

French translation (my own):

Christine Alexandra.
Noble et très savant Monsieur l'evêque, à la fois en considération du long et utile service que vous m'avez rendu dans ma jeunesse et toujours autrement, et en considération du fait que je suis aussi heureuse de promouvoir le bien et la prospérité de vous et de votre famille, j'ai voulu employer un petit cadeau inclus pour une meilleure éducation de vos enfants; et comme je me permets de vous en demander de ne pas négliger de me montrer favorable envers une famille au service de laquelle j'ai toujours été content et satisfait, je ne doute donc pas que vous recevrez bien ce mon don volontaire, comme vous vous assurez aussi que je vous souhaite, à vous et à votre famille, toute la prospérité que vous et eux-mêmes pouvez souhaiter. Je vous recommande pour le reste à la fidèle protection de Dieu. Donné à Norrköping, le 12 janvier 1661.
Christine Alexandra.
J. Stropp.

English translation (my own):

Kristina Alexandra.
Noble and highly learned Lord Bishop, both in consideration of the long and useful service which you have shown me in my youth and always otherwise, and in consideration of the fact that I am also happy to promote the good and prosperity of you and your family, I have wanted to employ an enclosed small gift for your children's better education; and as I presume to ask you from it that I in do not neglect to prove myself favourable toward a family with whose father's service I have always been content and satisfied, I therefore do not doubt that you will well receive this my voluntary gift, as you also assure yourself that I wish you and your family all the prosperity that you and they themselves may desire. I commend you for the rest to God's faithful protection. Given at Norrköping, January 12, 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.


Above: Kristina.


Above: Johannes Matthiæ.

Kristina's pension letter for Nikolaus Gyldenadler, the son of Samuel Enander, the Bishop of Linköping, dated January 12/22 (Old Style), 1661

Source:

Riksarkivet, page 147 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
The letter (copy):

Christina Alexandra
Giöre hermedh witterligen, deth Wij af serdeeles Gunstigh benägenheet hafwe förvndt och bewilliat Biskopen i Linköping Oß Elskeligh Edle Ehrewÿrdige och Höghlärde Mag: Samuel Enanders Ellste Sonn, Edle och Wälb: Nicolaus GÿldenAdler till sine Studiers och förrehafwande Reesas desto bettre fortsättningh, een Åhrligh Pension af Fÿra Hundra dahler Sölfwermÿnt, vthi Fÿra Åhrs tidh Åhrligen af Wåre Medell att vndfå och bekomma. Och Fördhenskuldh Befalle Wij hermedh Nådeligen Wår General Gouverneur, deth Han samma Pension från dato att Räknandes Åhrligen och i rättan tidh afföllia och richtigen bethala låther, effter derigenom Oß een serdeeles behageligh tiänst wederfahres. Till ÿttermehra wisso hafwe Wij detta medh egen handh Vnderskrifwit, och medh Wårt Kongl. Secret bekräfftat. Datum Norköping den 12. Januarij 1661 ./.
Christina Alexandra
J Stropp

With modernised spelling:

Kristina Alexandra.
Göre härmed vetterligen det Vi av särdeles gunstig benägenhet have förunt och beviljat biskopen i Linköping, Oss älsklig ädle, ärevördige och höglärde magister Samuel Enanders äldste son, ädle och välborne Nikolaus Gyldenadler till sina studiers och förehavande resas desto bättre fortsättning en årlig pension av fyrahundra daler silvermynt uti fyra års tid årligen av Våra medel att undfå och bekomma. Och fördenskull befalle Vi härmed nådeligen Vår generalguvernör det han samma pension från dato att räknandes årligen och i rättan tid avfölja och riktigen betala låter, efter därigenom Oss en särdeles behaglig tjänst vederfares. Till yttermera visso have Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt Kungliga Sekret bekräftat. Datum Norrköping, den 12 januari 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.

French translation (my own):

Christine Alexandra.
Nous faisons savoir par la présente que, d'un penchant particulièrement favorable, Nous avons accordé à le fils aîné de l'évêque de Linköping, Notre bien-aimé, noble, vénérable et très savant maître Samuel Enander, le noble et bien-né Nicolaus Gyldenadler, à recevoir annuellement une pension annuelle de quatre cents dalers de pièces d'argent dans quatre ans pour la meilleure continuation de ses études et entreprises. Et Nous ordonnons par la présente et donc gracieusement à Notre gouverneur-général de permettre que la même pension à partir de cette date soit comptabilisée annuellement et au bon moment et qu'elle soit correctement payée, car un service particulièrement agréable Nous serait ainsi rendu. En foi de quoi, Nous l'avons signé de Notre propre main et l'avons confirmé avec Notre Sceau Royal. Donné à Norrköping, le 12 janvier 1661.
Christine Alexandra.
J. Stropp.

English translation (my own):

Kristina Alexandra.
We hereby make known that, out of a particularly favourable inclination, We have granted and granted to the Bishop of Linköping, Our well-beloved, noble, venerable and highly learned magister Samuel Enander's eldest son, the noble and well-born Nikolaus Gyldenadler, to annually receive an annual pension of four hundred dalers of silver coins in four years' time for the better continuation of his studies and undertakings. And We hereby and therefore graciously command Our Governor General to allow the same pension from that date to be accounted annually and at the right time and to be properly paid, as a particularly pleasant service would be rendered to Us thereby. For further assurance, We have signed this with Our own hand and confirmed it with Our Royal Seal. Given at Norrköping, January 12, 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.


Above: Kristina.

Kristina's letter to King Karl XI, recommending her/his/their own interests, dated January 12/22 (Old Style), 1661

Source:

Riksarkivet, page 147 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
The letter (copy):

Stoormächtigste Konungh
Elskelige Käre Her Sonn.
Widh dhenna occasion dher Min General Gouverneur Wälborne Her Sevedh Bååt åth Stockhollm afreeser, har Jagh intet kunnat förbigå Eders Kongl. Maij:t Mine Jnterester tillika medh Hans Person i besta måtto att recommendera, medh Kärligh böön och begäran, deth Eders Kongl. Maij:t icke allenast eij mindre hereffteråth, än deth hertills berömeligen skedt är, behagadhe dhem att favorisera, vthan och Wälbem:te Min General Gouverneur Kraffteligen Secundera i deth Han å Mine wegnar, till Mine affairers befrämielse Eders Kongl. Maij:t wardher herigenom Migh fast högt obligerandes, hellst effter Jagh weet Migh derigenom een merckeligh nÿtta tillwexa, och deremot skall Jagh så från- som närwarandes intet högre låtha wara Migh angelegit, än huru Jagh måtte kunna, deth förrätta, som Eders Kongl. Maij:t må till serdeeles wälbehaghligh wänskap lända, såsom dhen dher oförandrat täncker att wara och förblifwa.
Eders Kongl. Maij:ts
Affect:de Moder
Christina Alexandra
Norköping den 12.
Januarij 1661 ./.
J Stropp

With modernised spelling:

Stormäktigste Konung,
Älsklige Käre Herr Son,
Vid denna ockasion där min generalguvernör, välborne herr Seved Bååth, åt Stockholm avreser, har jag inte kunnat förbigå Eders Kungliga Majestät mina intresser tillika med hans person i bästa måtto att rekommendera, med kärlig bön och begäran det Eders Kungliga Majestät icke allenast ej mindre härefteråt än det härtills berömligen skett är behagade dem att favorisera, utan ock välbemälte min generalguvernör kraftligen sekundera i det han å mina vägnar till mina affärers befrämjelse Eders Kungliga Majestät varder härigenom mig fast högt obligerandes, helst efter jag vet mig därigenom en märklig nytta tillväxa, och däremot skall jag så från- som närvarandes intet högre låta vara mig angeläget än huru jag måtte kunna det förrätta som Eders Kungliga Majestät må till särdeles välbehaglig vänskap lända, såsom den där oförändrat tänker att vara och förbliva
Eders Kungliga Majestäts
affektionerade moder
Kristina Alexandra.
Norrköping, den 12 januari 1661.
J. Stropp.

French translation (my own):

Très Puissant Roi,
Monsieur mon très cher Fils,
En cette occasion où mon gouverneur-général, Monsieur le bien-né Seved Bååth, part pour Stockholm, je n'ai pas pu négliger de recommander mes intérêts ainsi que sa personne à Votre Majesté Royale dans la meilleure mesure, avec la prière affectueuse et requête qu'il plaise à Votre Majesté Royale de les favoriser non moins désormais qu'elle l'a glorieusement fait jusqu'ici, mais aussi de seconder puissamment mon gouverneur-général en ce qu'il m'obligera grandement à promouvoir en mon nom mes affaires auprès de Votre Majesté Royale, particulièrement parce que je sais qu'un bénéfice particulier grandit pour moi de ce fait, et en retour je ne laisserai, tant en l'absence qu'en présence, rien de plus important pour moi que la manière dont je pourrai être en mesure de réaliser ce qui peut contribuer à la particulièrement agréable amitié de Votre Majesté Royale, étant celle qui immuablement entend être et rester
de Votre Majesté Royale
l'affectionnée mère
Christine Alexandra.
Norrköping, le 12 januari 1661.
J. Stropp.

English translation (my own):

Most Powerful King,
My dearly beloved lord Son,
On this occasion when my Governor General, the well-born Lord Seved Bååth, is leaving for Stockholm, I have not been able to neglect to recommend my interests as well as his person to Your Royal Majesty in the best measure, with the affectionate prayer and request that it please Your Royal Majesty to favour them no less hereafter as you have gloriously done heretofore, but also to powerfully second my Governor General in that he will greatly oblige me hereby in promoting on my behalf my affairs to Your Royal Majesty, particularly as I know that a particular benefit grows for me thereby, and in return I shall, both in absence and in presence, let nothing be more important to me than how I may be able to carry out what may contribute to Your Royal Majesty's particularly pleasant friendship, being she who unchangingly intends to be and remain
Your Royal Majesty's
affectionate mother
Kristina Alexandra.
Norrköping, January 12, 1661.
J. Stropp.


Above: Kristina.


Above: Seved Bååth.


Above: King Karl XI of Sweden.

Note: In accordance with the nobility's ideals of friendship in the early modern era, kings and queens saw themselves as siblings; but because Kristina had adopted her cousin Karl Gustav, Karl's father, as her/his/their son in order to make him her/his/their heir, the boy inherited that title upon his father's death.

Kristina's letter of authorisation for Johan Persson Moretus to become the mayor of Norrköping, dated January 12/22 (Old Style), 1661

Source:

Riksarkivet, page 145 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
The letter (copy):

Christina Alexandra.
Giöre witterligen, Att emedan förre borgemestaren her i Wår Stadh Norköping Ehrebohrne och Wälachtade Nillß Jonson hoos Oß vnderdånigen har anhållit, om dimission af sådan sin tiänst, effter Han dhensamma, för Honom tillstödte Swagheeter skuldh eij widare mächtar förrestå och beklädha, Hwarförre hafwa Wij af serdeeles Considerationer och orsaker till samma Ämbete igen welat Constituera och förordna, Oß Elskelige Ehrebohrne och wälförståndige Johan Person Moretus, i sÿnnerheet sedhan Hans wälförhållande vthi Wår hertills Honom anbetrodde befallningsMans Ämbete, sampt elliest Hans godhe qualiteter och Sckickligheeter äre berömbde wordne, Och Fördhenskuldh skall Han först och för all tingh wara Oß Huldh trogen och Rättrådigh, Wårt sampt Stadsens gagn och besta altidh troligen sökia fordra och befrämia, Men deremot skadha och förderf, der Han sådant förnimmer wara å ferdhe, i tidh tillkenna gifwa, och effter sin ÿttersta förmågo hielpa till att afwerria och förrekomma, dernest skall detta Hans Borgemestare Ämbete och dervthi bestå, att Collegialiter och tillika medh dhe andre af borgemestare och Rådet, som nu her äre, eller hereffter kunna tillsatte och förordnadhe blifwa, låtha sigh wara angeleget, att Rätt och owäldh administrera Justitien, flitigen i acht taga Stadsens Privilegier, Rätt- och Rättigheeter, såsom och fordra och befrämia godh ordningh och Politie, Eenkannerligen sigh derom beflitandes, att Commercierne och Handelln dersammastedhes må bringas vthi större flor, sampt att ÿttermehra allehanda tiänlige och nÿttige Handtwercker måge planteras, Stadhen till förkåfringh och Conservation, tillika dervppå acht hafwandes, att dhe herfallande Medell och inkombster, måge i sÿnnerheet till Stadsens Nödhdorfft, nÿtta och fördheel blifwa anwendhe och emploÿeradhe, J allt deth öfrige sigh såledhes förhållandes, som een rättsinnigh borgemestare ägnar och böör, och Han deth in för Gudh, Oß, och hwar redligh Mann trÿggeligen täncker till swars stånda: Och på deth Han detta sitt borgemestare Ämbete desto bettre må förrestå och så mÿkit flitigare förrätta kunna, tÿ bestå Wij Honom af Stadsens enskÿllte Jntrader, Åhrligen så stoor löhn och vnderhåldh, som vppå bem:te Ämbete hit intill gått giordt är, eller hereffter bestådt wardher. Wij biude och befalle fördhenskuldh Nådeligen och Alfwarligen, så Borgemestare och Rådh, som alle Wåre trogne Vndersåthare och Jnwåhnare her i Norköpings Stadh, att dhe erkenna mehrbem:te Johan Person Moretum, för borgemestare hersammastedhes, bewisandes Honom all tillbörligh Ähra och respect, sampt Hörsamheet och lÿddno, vthi all deth dhe och Han, dhem till Wårt, sampt Stadsens tiänst, gagn och besta, biudandes och befallandes wardha. Till ÿttermehra wisso hafwa Wij detta egenhändigen vnderskrifwit, och medh Wårt Kongl. Secret bekräffta låthit. Datum Norköping den 12 Januarij 1661.
Christina Alexandra
J Stropp.

With modernised spelling:

Kristina Alexandra.
Göre vetterligen att emedan förre borgmästaren här i Vår Stad Norrköping, äreborne och välaktade Nils Jonsson, hos Oss underdånigen har anhållit om dimission av sådan sin tjänst, efter han densamma för honom tillstödde svagheters skull ej vidare mäktar förestå och bekläda, varföre have Vi av särdeles konsiderationer och orsaker till samma ämbete igen velat konstituera och förordna Oss älsklige äreborne och välförståndige Johan Persson Moretus, i synnerhet sedan hans välförhållande uti Vår härtills honom anbetrodde befallningsmansämbete, samt eljest hans goda kvaliteter och skickligheter äro berömda vordna, och fördenskull skall han först och förr allting vara Oss huld, trogen och rättrådig Vårt samt Stadsens gagn och bästa alltid troligen söka fordra och befrämja, men däremot skada och fördärv där han sådant förnimmer vara å färde i tid tillkänna giva, och efter sin yttersta förmågo hjälpa till att avvärja och förekomma.

Därnäst skall detta hans borgmästarämbete ock däruti bestå att collegialiter och tillika med de andra av borgmästare och Rådet som nu här äro eller härefter kunna tillsatte och förordnade bliva låta sig vara angeläget, att rätt och ovält administrera justitien, flitigen iakttaga Stadsens privilegier, rätt- och rättigheter, såsom ock fordra och befrämja god ordning och politi, enkannerligen sig därom beflitandes att kommercierna och handeln därsammastädes må bringas uti störra flor, samt att yttermera allahanda tjänliga och nyttiga handverker måge planteras, Staden till förkovring och konservation, tillika däruppå akt havandes att de härfallande medel och inkomster måge i synnerhet till Stadsens nödtorft, nytta och fördel bliva använde och emplojerade, i allt det övriga sig således förhållandes som en rättsinnig borgmästare ägnar och bör, och han det inför Gud, Oss, och var redlig man tryggligen tänker till svars stånda.

Och, på det han detta sitt borgmästarämbete desto bättre må förestå och så mycket flitigare förrätta kunna, ty bestå Vi honom av Stadsens enskilta intrader årligen så stor lön och underhåll som uppå bemälte ämbete hitintill gott gjort är, eller härefter bestått varder. Vi bjude och befalle fördenskull nådeligen och allvarligen så borgmästare och Råd som alla Våra trogna undersåtare och invånare här i Norrköpings Stad att de erkänne merbemälte Johan Persson Moretum för borgmästare härsammastädes, bevisandes honom all tillbörlig ära och respekt samt hörsamhet och lydno uti all det de och han dem till Vårt samt Stadsens tjänst, gagn och bästa, bjudandes och befallandes varda. Till yttermera visso have Vi detta egenhändigen underskrivit och med Vårt Kungliga Sekret bekräfta låtit. Datum Norrköping, den 12 januari 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.

French translation (my own):

Christine Alexandra.
Nous faisons savoir qu'en tant qu'ancien bourguemaître ici dans Notre Ville de Norrköping, l'honorable et très respecté Nils Jonsson, Nous a humblement demandé la démission de son poste, car il n'est plus en mesure de présider et d'exercer les mêmes en raison des faiblesses subies par lui, Nous avons donc, pour des considérations et des raisons particulières, souhaité constituer et nommer à nouveau à la même charge Notre très cher, honorable et sensé Jean Persson Moretus, d'autant plus que ses bonnes relations dans Notre charge de commandant qui lui a été confiée jusqu'à présent, ainsi que ses bonnes qualités et compétences sont par ailleurs devenues célèbres, et pour cette raison, il doit d'abord et avant tout être loyal, fidèle et juste à Notre avantage et à celui de la Ville et bon et toujours fidèlement chercher à les promouvoir, mais en retour, d'annoncer en temps opportun les dommages et les destructions lorsqu'il les perçoit comme étant en cours à temps et d'aider à les éviter et à les prévenir au mieux de ses capacités.

Ensuite, cette charge du bourguemaître y signifiera aussi que, collégialement et en même temps que les autres du bourguemaître et du Conseil qui sont ici ou qui seront nommés par la suite pour se laisser concerner, rendre la justice équitablement et impartialement, d'observer avec diligence les privilèges et les droits de la Ville, ainsi que de promouvoir le bon ordre et la politique, en ayant seulement soin que le commerce et le commerce y soient amenés à une plus grande prospérité, et que, en outre, toutes sortes d'ouvrages utiles et utiles puissent être planté pour la préservation et la conservation de la ville, tout en veillant à ce que les fonds et revenus accumulés puissent être utilisés et employés spécialement pour la nécessité, le bénéfice et l'avantage de la ville, et pour tout le reste, se comportant ainsi comme un bourguemaître juste doit et devrait, et qu'il a l'intention de rendre des comptes en toute sécurité devant Dieu, Nous et tout homme honnête.

Et, afin qu'il gère d'autant mieux sa charge de bourguemaître et puisse l'exercer d'autant plus assidûment, Nous lui prévoyons donc annuellement sur les revenus individuels de la Ville autant de salaire et d'entretien que ladite charge est jusqu'ici bien remplie ou ultérieurement est passé. Nous ordonnons donc gracieusement et sérieusement au bourguemaître et au conseil ainsi qu'à tous Nos fidèles sujets et résidents ici dans la Ville de Norrköping de reconnaître ledit Jean Persson Moretus en tant que bourguemaître de cette Ville, lui montrant tout l'honneur et le respect qui lui sont dus ainsi que l'obéissance dans tout ce qu'eux et par lui leur seront offerts et commandés pour Notre service et celui de la Ville. En foi de quoi, Nous l'avons signé de Notre propre main et l'avons fait confirmer avec Notre Sceau Royal. Donné à Norrköping, le 12 janvier 1661.
Christine Alexandra.
J. Stropp.

English translation (my own):

Kristina Alexandra.
We make known that as the former Mayor here in Our City of Norrköping, the honourable and well-respected Nils Jonsson, has humbly requested from Us the resignation of such his position, because he is no longer able to preside over and carry out the same because of weaknesses sustained by him, We have therefore, for particular considerations and reasons, wished to constitute and appoint to the same office again Our well-beloved, honourable and sensible Johan Persson Moretus, especially as his good relationship in Our office of commandant, which has been entrusted to him until now, as well as his good qualities and skills have otherwise become famous, and for that reason he shall first and before all things be loyal, faithful and fair to Our and the City's benefit and good and always faithfully seek to promote them, but in return, to announce in a timely manner damage and destruction where he perceives such to be on the way in time and to help avert and prevent it to the best of his ability.

Next, this his office of mayor shall also therein mean that, collegially and at the same time as the others of the mayor and the Council who are now here or who hereafter may be appointed to allow themselves to be concerned, to administer justice fairly and impartially, to diligently observe the City's privileges and rights, as also to promote good order and policy, only taking care that the commerce and trade there may be brought to greater prosperity, and that, furthermore, all kinds of useful and useful handiworks may be planted for the City's preservation and conservation, at the same time taking care that the accrued funds and income may be used and employed especially for the City's necessity, benefit and advantage, and for all the rest thus behaving as a righteous mayor must and should, and that he intends to safely stand accountable before God, Us, and every honest man.

And, so that he may manage his office of mayor all the better and be able to perform it that much more diligently, We therefore provide him from the City's individual incomes annually as much salary and maintenance as the aforementioned office is heretofore well done or hereafter is passed. We therefore graciously and seriously command both the Mayor and Council as well as all Our faithful subjects and residents here in the City of Norrköping to recognise the aforementioned Johan Persson Moretus as Mayor of this City, showing him all due honour and respect as well as obedience in all that they and by him to them will be offered and commanded for Our and the City's service. For further assurance, We have signed this with Our own hand and had it confirmed with Our Royal Seal. Given at Norrköping, January 12, 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.


Above: Kristina.

Kristina's pension letter for Henrik Broberg the Elder, granting him 300 riksdalers in silver coins for life, dated January 11/21 (Old Style), 1661

Source:

Riksarkivet, page 144 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
The letter (copy):

Christina Alexandra.
Giöre hermedh witterligen, deth Wij af serdeeles Gunst och Nådhe i anseende af dhe långlige trogne och flitige tiänster, som Sweriges Crona och Oß, Oß Elskelige Hindrich von brobergen den Elldre giord och bewist hafwer, såsom och till vnderstödh af Hans Höge Ålder och till stödte Swagheet skuldh hafwa Nådigst förvndt och bewilliat, såsom Wij och förmedelst detta Wårt öpne brefs Krafft Vnne och bewillie Honom så länge Han lefwer een Åhrligh Pension af Tre Hundra Dahler Sölfwermÿnt, af Wåre Siötulls Medell hersammastedhes att vndfå och bekomma. Wij biude och befalle fördhenskuldh hermedh alle Wåre betiändte, som detta i någon måtto angår, dhet dhe Honom Hinrich von brobergen den Elldre, dhenna Wår Nådige bewillningh vthi sin Lifstidh oafkortat åthniuta, jämbwäl Honom samma Tre Hundra dahler Sölfwermÿnt Åhrligen i rättan tidh bethala och tillstella låtha. Till ÿttermehra wisso hafwa Wij detta medh egen handh vnderskrifwit, och medh Wårt Secret bekräfftat. Datum Norköping den 11. Januarij 1661
Christina Alexandra
J Stropp

With modernised spelling:

Kristina Alexandra.
Göre härmed vetterligen det Vi av särdeles gunst och nåde i anseende av de långliga, trogna och flitiga tjänster som Sveriges Krona och Oss Oss älsklige Henrik von Brobergen den äldre gjort och bevist haver, såsom ock till understöd av hans höga ålder och tillstödde svaghets skull have nådigst förunt och beviljat, såsom Vi ock förmedelst detta Vårt öppna brevs kraft unne och bevilje honom så länge han lever en årlig pension av tre hundra daler silvermynt av Våra sjötulls medel härsammastädes att undfå och bekomma. Vi bjude och befalle fördenskull härmed alla Våra betjänte som detta i någon måtto angår det de honom Henrik von Brobergen den äldre, denna Vår nådiga bevillning uti sin livstid oavkortat åtnjuta, jämväl honom samma tre hundra daler silvermynt årligen i rättan tid betala och tillställa låta. Till yttermera visso have Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt Sekret bekräftat. Datum Norrköping, den 11 januari 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.

French translation (my own):

Christine Alexandra.
Nous faisons savoir par la présente que, par faveur et grâce particulières en ce qui concerne les longs, fidèles et diligents services que Notre très cher Henri von Brobergen le père a rendus et prouvés à la Couronne de Suède et à Nous, ainsi qu'à l'appui de son vieillesse et pour le bien de sa faiblesse accrue, Nous avons très gracieusement accordé, comme Nous aussi en vertu de cette lettre ouverte, lui accordons, tant qu'il vit, de recevoir une pension annuelle de trois cents dalers de pièces d'argent de Nos fonds de douanes navales ici. Nous invitons donc et ordonnons par la présente à tous Nos serviteurs que cela concerne de permettre à Henri von Brobergen le père de profiter de Notre gracieuse subvention pendant sa vie sans interruption, ainsi que de lui payer les mêmes trois cents dalers de pièces d'argent chaque année en raisonnable temps et de s'arranger pour eux. En foi de quoi, Nous l'avons signé de Notre propre main et l'avons confirmé avec Notre Sceau. Donné à Norrköping, le 11 janvier 1661.
Christine Alexandra.
J. Stropp.

English translation (my own):

Kristina Alexandra.
We hereby make known that out of special favour and grace in regard to the long, faithful and diligent services which Our well-beloved Henrik Von Brobergen the Elder has done and proved to the Crown of Sweden and to Us, as also in support of his old age and and for the sake of his increased weakness, We have most graciously granted and bestowed, as We also in virtue of this Our open letter give and grant to him, as long as he lives, to receive an annual pension of three hundred dalers of silver coins from Our funds of naval customs here. We therefore hereby invite and command all Our servants whom this concerns in any measure to allow Henrik von Brobergen the Elder to enjoy this Our gracious grant during his lifetime uninterruptedly, as well as to pay him the same three hundred dalers of silver coins annually in due time and to arrange for them. For further assurance, We have signed this with Our own hand and confirmed it with Our Seal. Given at Norrköping, January 11, 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.


Above: Kristina.

Kristina's letter to Governor Ludwig Fritz and by extension to Johan Silfvercrona and Carl Sparre, dated January 11/21 (Old Style), 1661

Source:

Riksarkivet, page 144 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
The letter (copy):

Såsom troo Man och Landzhöfdinge Wälb: H. Ludwig Fritz, J af närlagde afskrifft omständtigare see kunne, hwadh order Jagh nödigen funnit hafwer Min General Gouverneur Wälborne Her Sevedh Bååt att gifwa, Angående assignationernes bethalningh, som på Eder serskillt vthgångne äre, af förre Åhrens restantier vthi Provintzierne att blifwa förnögd, jämbwäl huru J Eder framgeent vthi vpbringandet af Min Åhrlige wisse Räntor att förhålla hafwa, Alltså är till Eder hermedh Min Alfwarlige willie och befallningh, deth J sådan Min förordningh i allt dhes innehåldh noga och flitigen effterlefwen, sedhan såsom J lätteligen döma kunne, hwadh för een angenehm tiänst Migh derigenom bewises, och Jagh nogsamligen försäkrat är, deth J ÿtterligare så hervthinnan som elliest medh Högsta åhåga giörandes wardhe, hwadh till Min tiänsts befrämielse, af Wälbem:te Min General Gouverneur Kan anordnat och påbudit blifwa. Hwarmedh Jagh Eder Guds Krafftige beskÿdd anbefaller. Datum Norköping den 11. Januarij 1661 ./.
Christina Alexandra
J Stropp.

With modernised spelling:

Såsom, tro man och landshövding välborne herr Ludwig Fritz, I av närlagde avskrift omständigare se kunne vad order Jag nödigen funnit haver Min generalguvernör välborne herr Seved Bååth att giva angående assignationernas betalning som på Eder särskilt utgångna äro av förre årens restantier uti provincierna att bliva förnöjd, jämväl huru I Eder framgent uti uppbringandet av Min årliga vissa räntor att förhålla hava, alltså är till Eder härmed Min allvarliga vilje och befallning det I sådan Min förordning i allt dess innehåll noga och flitigen efterleven, sedan såsom I lättligen döma kunne vad för en angenäm tjänst Mig därigenom bevises, och Jag nogsamligen försäkrad är det I ytterligare så härutinnan som eljest med högsta åhåga görandes varde vad till Min tjänsts befrämjelse av välbemälte Min generalguvernör kan anordnat och påbudet bliva, varmed Jag Eder Guds kraftiga beskydd anbefaller. Datum Norrköping, den 11 januari 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.

French translation (my own):

Considérant que, féal homme et gouverneur, Monsieur le bien-né Louis Fritz, vous pouvez voir de façon plus circonstanciée à partir de la copie ci-jointe quels ordres j'ai trouvé nécessaires que mon gouverneur-général, Monsieur le bien-né Seved Bååth, donne concernant le paiement des affectations que doivent notamment être satisfaits pour vous des arriérés des années précédentes en province, ainsi que si vous resterez à l'avenir dans la perception de mes certaines intérêts annuelles, c'est pourquoi je vous ordonne sérieusement de me conformer avec soin et diligence à mon règlement dans tout son contenu, alors comme vous pourriez facilement juger quel service agréable pour moi serait ainsi prouvé, et comme je suis suffisamment assurée que vous ferez en outre avec le plus grand souci ce qui peut être arrangé et ordonné par mon gouverneur-général pour la promotion de mon service, comme vous l'avez fait jusqu'ici ainsi qu'autrement, je vous recommande par la présente à la puissante protection de Dieu. Donné à Norrköping, le 11 janvier 1661.
Christine Alexandra.
J. Stropp.

English translation (my own):

Whereas, faithful man and governor, well-born Lord Ludwig Fritz, you could more circumstantially see from the enclosed copy what orders I have found necessary that my Governor General, the well-born Lord Seved Bååth, give regarding the payment of the assignations that are particularly due to be satisfied for you from the previous years' arrears in the provinces, as well as whether you will remain in the future in the collection of my certain yearly rents, so it is hereby my serious will and command to you that you carefully and diligently comply with such my regulation in all its contents, then as you could easily judge what a  agreeable service to me would be thereby proved, and as I am sufficiently assured that you will further do with the utmost concern what can be arranged and ordered by my General Governor for the promotion of my service, as you have done heretofore as well as otherwise, I hereby commend you to God's powerful protection. Given at Norrköping, January 11, 1661.
Kristina Alexandra.
J. Stropp.


Above: Kristina.

Johan Oxenstierna's letter to Kristina, dated June 28/July 8 (Old Style), 1647

Sources:

Acta Pacis Westphalicæ Publica, volume 5, pages 7 to 8, published by Johann Gottfried von Meiern, 1735
Mémoires concernant Christine, volume 1, pages 127 to 128, Johan Arckenholtz, 1751
Kristina's handwritten letter which Johan mentions is here:
Johan's reply to that letter is here:
The letter:

Stormechtigste Drottningh
Allernådigste Fröcken.
Uthi huad Terminis denne longh och mödesamma Fridz handel nu beror, hafuer till Ew. Kongl. Mayt. Her Salvius och jagh nu conjunctim i underdånighet raporterat, så att jagh anödigt skatter någet à parte der om att tillägia, hällst effter Her Salvius tuifuels uthan Eder[s] Kongl. Mayt. sär skild medh sin Berettelse der om al solito opwarter, och allt så thet samma att giöra intet för migh à propos synes. Allenast hafuer jagh medh fåå Ordh detta måst här beröra, det wy nu här på 5. Weckur liggia, i hopp at bringa handelen till ändskap. Män Franzoserne och Her Salvius under Prætext aff ReflexionAlliancen och för subsidierne skuldh, draga handelen den ena dagen efter den andra opp, så att jagh intet kan, efter Eder[s] Kongl. Mayt. egenhändige strenge Ordre, medh saken fortkomma, ehuad jagh och ther om giör. Det kommer migh så for[e], att Eder[s] Kongl. Mayt. à parte måste hafwa gifuit Her Salvio någon annan Beskedh om des Intention, än den som i des allernådigste Bref till oß conjunctim är författad. Ty elliest tror jag intet, att så procederades, som nu skeer. Tyden warder allt uthwysandes, och jagh intet underlåtandes att giöra hwadh mögeligest är, till wärcketz aff hielpande. Om Soldatescans Contentement kan fuller intet thenne gången här determineras, efter wy i från Feld-Marschalken neppligen so hastigt skala kunna fåå ther om Beskedh, huilcket högeligen är att beklaga. Ty jagh wäl seer, att wy intet skale kunna undwycka blasmen af wärckets Protraction för Fauten aff Beskedh här på. Detta jagh allenast medh fåå Ordh hafuer måst mentionera til min exculpation in futurum, sö framt migh motta påbördas culpa protracti negotii, som Eder[s] Kongl. Mayt. hafuer behagat uthi deß äfwen berörde egenhendige skrifwelse att giöra. Jagh hafuer lange sädan på samma skrifwelse migh i Underdånigheet förklaret. Män efter Eder[s] Kongl. Mayt. intet hafuer hehagat migh allernådigest att låta wetta, om sådan min förklaringh är Eder[s] Kongl. Mayt. till kommen, måste jagh låta thet wärcket beroo till min hem kompst, will Gudh, den jagh hierteligen effter längtar. Och wil nu här medh hafwa slutit, näst innerligh önskan till Gudh för Eder[s] Kongl. Mayt. långwarige håge wällmågo, och lyckelige Kongl. Regerung, förblifwandes
E. Kongl. Mayt.
underdånigste och trogneste
tienare i döden
Johann Oxenstierna Axelson.
Münster, den 28.
Junii 1647.

With modernised spelling:

Stormäktigste Drottning,
Allernådigste Fröken,
Uti vad terminis denna lång och mödosamma fredshandel nu beror, haver till Eders Kungliga Majestät herr Salvius och jag nu conjunctim i underdånighet rapporterat, så att jag onödigt skatter något à parte därom att tillägga, helst efter herr Salvius tvivels utan Eders Kungliga Majestät särskild med sin berättelse därom al solito uppvarter och alltså detsamma att göra inte för mig à propos synes. Allenast haver jag med få ord detta måst här beröra det vi nu här på 5 veckor ligga i hopp att bringa handeln till ändskap. Men fransoserna och herr Salvius under pretext av reflexion på alliansen och för subsidiernas skull draga handeln den ena dagen efter den andra upp, så att jag inte kan, efter Eders Kungliga Majestäts egenhändiga stränga order, med saken fortkomma, evad jag ock därom gör. Det kommer mig så före att Eders Kungliga Majestät à parte måste hava givit herr Salvio någon annan besked om dess intention än den som i dess allernådigste brev till oss conjunctim är författad; ty eljest tror jag inte att så procederades som nu sker.

Tiden varder allt utvisandes, och jag inte underlåtandes att göra vad möjligast är till verkets avhjälpande. Om soldateskans kontentemang kan fuller inte denna gången här determineras, efter vi ifrån fältmarskalken näppligen så hastigt skola kunna få därom besked, vilket högeligen är att beklaga. Ty jag väl ser att vi inte skulle kunna undvika blamen av verkets protraktion för fåten av besked härpå. Detta jag allenast med få ord haver måst mentionera till min exkulpation in futurum, såframt mig måtte påbördas culpa protracti negotii, som Eders Kungliga Majestät haver behagat uti dess även berörda egenhändiga skrivelse att göra. Jag haver länge sedan på samma skrivelse mig i underdånighet förklarat. Men efter Eders Kungliga Majestät inte haver behagat mig allernådigast att låta veta om sådan min förklaring är Eders Kungliga Majestät tillkommen, måste jag låta det verket bero till min hemkomst, vill Gud, den jag hjärtligen efter längtar. Och vill nu härmed hava slutit, näst innerlig önskan till Gud för Eders Kungliga Majestäts långvariga håga välmågo och lyckliga kungliga regering, förblivandes
Eders Kungliga Majestärs
underdånigste och trognaste tjänare i döden
Johan Oxenstierna Axelsson.
Münster, den 28 juni 1647.

French translation (by Arckenholtz):

Très-puissante Reine & très-gracieuse Dame.
Nous avons conjointement, Mr. Salvius & moi, très-humblement rapporté à Votre Majesté en quels termes se trouve à présent cette longue & pénible Négociation de Paix: desorte, que je n'ai pas crû nécessaire d'y rien ajouter en mon particulier, sur-tout Mr. Salvius aïant sans doute l'honneur, selon sa coûtume, d'en informer Votre Majesté & de lui en donner des relations particulières. Ainsi il ne sera pas à propos que je fasse la même chose. Il faut seulement que je dise en peu de mots qu'il y a à présent cinq semaines que nous nous tenons coi dans l'espérance d'amener la Négociation à sa fin. Mais les François & Mr. Salvius trainent d'un jour à l'autre les Traités en longueur sous prétexte de la reflexion qu'on doit faire sur les Alliances, aussi bien qu'à cause des subsides: desorte que non obstant toutes les peines que je me donne dans cette affaire, je ne puis pas l'avancer aussi bien, que l'ordre rigoureux donné de la propre main de V. M. nous le préscrit. Il me semble qu'il faut que V. M. ait donné un autre ordre à part à Mr. Salvius sur ses intentions, lequel ne s'accorde pas avec la minute de la lettre que V. M. nous a addressée conjointement à nous deux: sans cela je ne crois pas qu'il se comportât comme il fait. Le tems fera connoître toutes choses. Cependant je ne manquerai pas de contribuer de tout mon possible pour finir l'ouvrage.

Touchant le païement des gens de guerre, je ne puis non plus rien déterminer ici, parceque nous ne pouvons recevoir aussitôt là-dessus l'explication du Felt-Maréchal, ce qui est fort facheux, car je prévois que le tems nécessaire qu'il faut pour avoir cette réponse donnera occasion de nous blâmer & de nous charger de la faute de la lenteur de la Négociation.

C'est ce que je crois devoir rapporter pour me disculper dans la suite, si la faute du délai de la Négociation me devoit être imputée, comme il a plû à V. M. de faire dans la Lettre susmentionnée qu'elle nous a écrite de sa propre main: surquoi je me suis déja auparavant très-humblement expliqué. Mais comme il n'a pas plû à Votre Majesté de me faire la grace de me notifier, si ma représentation lui a été renduë, il faut que je laisse cette affaire jusqu'à mon retour en Suède, s'il plait à Dieu, que je souhaite de grand cœur. Je finirai ici, desirant ardemment que Dieu conserve V. M. dans une longue & haute prospérité, & lui donne un règne heureux! Je demeure, &c.
JEAN OXENSTIERNA AXELS-SON.
à Munster le 28.
Juin 1647.

English translation (my own):

Most Powerful Queen,
Most Gracious Lady,
We have jointly, Lord Salvius and I, very humbly reported to Your Majesty in what terms this long and painful peace negotiation is now, so that I have not thought it necessary to add anything in my particular, especially as Lord Salvius undoubtedly has the honour, according to his custom, of informing Your Majesty of this and of giving you special reports. So it will not be appropriate for me to do the same thing. I only must say in a few words that we have been holding back for five weeks now in the hope of bringing the negotiation to a conclusion. But the French and Lord Salvius drag out the treaties from one day to the next under the pretext of the reflection that must be made on the alliances, as well as because of the subsidies, so that, not obviating all the penalties I give myself in this matter, I cannot put it forward as well as the rigorous order given by Your Majesty's own hand prescribes to us. It seems to me that Your Majesty must have given another separate order to Lord Salvius on his intentions, which does not agree with the minute of the letter that Your Majesty addressed to us jointly; without that, I do not believe he would behave as he does. Time will make all things known. In the meantime, I will not fail to contribute everything I can to finish the work.

Concerning the payment of the soldiers, I cannot determine anything here either, because we cannot immediately receive the explanation from the Field Marshal, which is very unfortunate, because I foresee that the time necessary for having this response will give us the opportunity to blame ourselves and take responsibility for the slowness of the negotiation.

This is what I believe I must report to exonerate myself in the future, if the fault of the delay in the negotiation should be attributed to me, as it pleased Your Majesty to do in the above-mentioned letter that you wrote to us from your own hand, which I have already very humbly explained before. But as it has not pleased Your Majesty to do me the favour of notifying me if my representation has been returned to you, I must leave this matter until my return to Sweden, if it pleases God, which I wish for with all my heart. I will end here, ardently desiring that God preserve Your Majesty in long and high prosperity and give you a happy reign! I remain, etc.
Jean Oxenstierna Axelsson.
Münster, June 28, 1647.


Above: Kristina.


Above: Johan Adler Salvius.


Above: Johan Oxenstierna.

Pope Alexander VII receives Kristina into the Catholic Church, December 10/20 (New Style), 1655

Source:

Le cabinet, ou la bibliothèque des grands, contenant des remarques & recherches sur tous les états souverains, & plusieurs memoires de ce tems bien particuliers & très-curieux, page 23, by Gédéon Pontier, 1681
The account:

Alexandre VII. receut Christine Reine de Suede, dans la Communion de l'Eglise Catholique, Apostolique & Romaine.

With modernised spelling:

Alexandre VII reçut Christine, reine de Suède, dans la communion de l'Église catholique, apostolique et romaine.

Swedish translation (my own):

Alexander VII tog emot Kristina, Sveriges drottning, i den katolska, apostoliska och romerska Kyrkans kommunion.

English translation (my own):

Alexander VII received Kristina, Queen of Sweden, into the communion of the Catholic, Apostolic and Roman Church.


Above: Kristina and Pope Alexander VII meet each other for the first time.

Jean de la Brune's account of the Prince de Condé meeting and visiting Kristina in Brussels, year 1655

Source:

Histoire de la vie de Louis de Bourbon, prince de Condé, volume 2, pages 462 to 465, by Jean de la Brune, 1693
The account:

... Le Prince de Condé alla à Bruxelles, où CHRISTINE, Reine de Suede étoit arrivée depuis peu.

Cette Princesse venoit de ceder sa Couronne & son Royaume à son Cousin. Toute l'Europe s'entretenoit encore d'une action si extraordinaire, & chacun tâchoit d'en pénetrer les veritables motifs. Elle n'eût pas plûtôt abdiqué la Couronne qu'elle sortit de Suede, & vint en Flandre, suivie de Dom Antonio Pimentel qui étoit allé auprés d'elle en qualité d'Ambassadeur, & s'étoit si bien insinué dans son esprit qu'il étoit entierement dans sa confidence, & s'étoit rendu le souverain arbitre de ses volontez. Christine étant arrivée à Bruxelles, témoigna d'abord un empressement tout extraordinaire de voir le Prince de Condé. Elle disoit hautement qu'elle avoit regret qu'il ne se pût trouver à Bruxelles un Logis assez grand pour les loger tous deux, que c'étoit son Heros, & le seul homme pour qui elle avoit de l'admiration. Le Prince étoit alors au siége d'Arras, & elle luy écrivit qu'elle vouloit y aller, & qu'elle ne feroit pas difficulté de marcher à ses côtez avec l'écharpe rouge. Ce Prince ayant acquis une nouvelle gloire dans le triste évenement de ce siége, la Reine de Suede eût encore plus d'envie de le voir.

Aprés de si belles avances & de si obligeantes recherches pour une entrevûë que cette Princesse soûhaitoit avec passion, on auroit peine à croire qu'elle se refroidît tout d'un coup lors qu'elle fut sur le point de voir le Prince de Condé; cependant c'est ce qui arriva. Justement dans le temps que le Prince se disposoit à luy aller rendre visite, elle s'amusa à pointiller sur la maniere dont elle devoit le recevoir.

Christine avoit déja vû l'Archiduc à Anvers, où elle l'avoit reçû avec des déferences & des honneurs qui alloient jusqu'à l'excés. Non seulement elle l'attendit au pied de son degré; mais elle traversa une grande Cour, & fut au devant de luy jusques à la porte de son Logis. Le Prince de Condé qui craignoit que la Reine Christine ne voulût faire quelque difference entre luy & l'Archiduc, voulut sçavoir comment elle en useroit à son égard, & ceux qu'il y envoya, n'ayant point reçû la réponse qu'il desiroit, il résolut de ne la point voir avec les céremonies accoûtumées. Mais un jour que la Chambre de la Reine étoit pleine de Courtisans, le Prince s'y glissa, & l'aborda comme l'un de ceux qui la saluoient de sa part. Christine ne le reconnut pas d'abord; mais enfin elle le distingua entre tous les autres, & voulut aussi-tôt le luy témoigner par des civilitez extraordinaires. Le Prince de Condé s'en étant apperçû se retira sur le champ, & comme elle le suivoit pour le conduire, il s'arrêta & se contenta de luy dire qu'il luy falloit «tout ou rien»; & sans attendre qu'elle luy répondit, il s'en alla comme il étoit venu.

Je serois tenté d'attribuer ce procedé de la Reine de Suede à pure bizarrerie, car c'étoit assez son défaut de changer sans cesse de résolution, & de voltiger de pensée en pensée sans jamais s'arrêter à aucune. Tantôt elle étoit toute dans l'étude, entierement appliquée à la lecture, & environnée de Sçavans de tous ordres; & bientôt aprés, elle quittoit ses Livres, traitoit de pedants incommodes les Sçavans qu'elle venoit d'écouter avec avidité, & se donnoit toute entiere aux divertissemens. Cependant, quoy qu'il y ait grande apparence que ce naturel irrésolu de la Reine Christine contribua beaucoup à son inégalité envers le Prince de Condé, ce n'en fut pourtant pas la principale cause. Les Espagnols voulurent joûër ce tour au Prince, & la Reine de Suede qui s'étoit comme donnée aux Espagnols, & qui ne se gouvernoit que par leurs conseils, ne fit rien en cette occasion qu'elle n'eût concerté auparavant avec eux.

Le Prince de Condé ne parut pas fort touché de cette affaire. Il témoigna au contraire tant de mépris pour la vanité des Espagnols, & tant d'indifference pour la Reine Christine qu'ils eurent honte eux-mêmes de son procedé & du leur. Cela les obligea à chercher les moyens de les bien remettre ensemble. On ménagea une entrevûë entre eux au Mail, & on y lia une partie, où on les mit tous deux d'un côté. Tout cela ne servit de rien pour leur reconciliation. Ils se parlerent avec beaucoup d'honnêteté; mais ils se separerent avec la même froideur qu'ils s'étoient vûs la premiere fois.

With modernised spelling:

... Le prince de Condé alla à Bruxelles, où Christine, reine de Suède, était arrivée depuis peu.

Cette princesse venait de céder sa couronne et son royaume à son cousin. Toute l'Europe s'entretenait encore d'une action si extraordinaire, et chacun tâchait d'en pénétrer les véritables motifs. Elle n'eut pas plutôt abdiqué la Couronne qu'elle sortit de Suède et vint en Flandre, suivie de don Antonio Pimentel, qui était allé auprès d'elle en qualité d'ambassadeur et s'étoit si bien insinué dans son esprit qu'il était entièrement dans sa confidence et s'était rendu le souverain arbitre de ses volontés.

Christine, étant arrivée à Bruxelles, témoigna d'abord un empressement tout extraordinaire de voir le prince de Condé. Elle disait hautement qu'elle avait regret qu'il ne se pût trouver à Bruxelles un logis assez grand pour les loger tous deux, que c'était son héros et le seul homme pour qui elle avait de l'admiration. Le prince était alors au siège d'Arras, et elle lui écrivit qu'elle voulait y aller et qu'elle ne ferait pas difficulté de marcher à ses côtés avec l'écharpe rouge. Ce prince ayant acquis une nouvelle gloire dans le triste événement de ce siège, la reine de Suède eut encore plus d'envie de le voir.

Après de si belles avances et de si obligeantes recherches pour une entrevue que cette princesse souhaitait avec passion, on aurait peine à croire qu'elle se refroidît tout d'un coup lorsqu'elle fut sur le point de voir le prince de Condé; cependant, c'est ce qui arriva. Justement dans le temps que le prince se disposait à lui aller rendre visite, elle s'amusa à pointiller sur la manière dont elle devait le recevoir.

Christine avait déjà vu l'archiduc à Anvers, où elle l'avait reçu avec des déférences et des honneurs qui allaient jusqu'à l'excès. Non seulement elle l'attendit au pied de son degré, mais elle traversa une grande cour et fut au devant de lui jusqu'à la porte de son logis. Le prince de Condé, qui craignait que la reine Christine ne voulût faire quelque différence entre lui et l'archiduc, voulut savoir comment elle en userait à son égard et ceux qu'il y envoya. N'ayant point reçu la réponse qu'il désirait, il résolut de ne la point voir avec les cérémonies accoutumées.

Mais un jour que la chambre de la reine était pleine de courtisans, le prince s'y glissa et l'aborda comme l'un de ceux qui la saluaient de sa part. Christine ne le reconnut pas d'abord, mais enfin elle le distingua entre tous les autres et voulut aussitôt le lui témoigner par des civilités extraordinaires. Le prince de Condé, s'en étant aperçu, se retira sur le champ; et, comme elle le suivait pour le conduire, il s'arrêta et se contenta de lui dire qu'il lui fallait «tout ou rien.» Et, sans attendre qu'elle lui répondit, il s'en alla comme il était venu.

Je serais tenté d'attribuer ce procédé de la reine de Suède à pure bizarrerie, car c'était assez son défaut de changer sans cesse de résolution et de voltiger de pensée en pensée sans jamais s'arrêter à aucune. Tantôt elle était toute dans l'étude, entièrement appliquée à la lecture et environnée de savants de tous ordres; et bientôt après, elle quittait ses livres, traitait de pedants incommodes les savants qu'elle venait d'écouter avec avidité, et se donnait toute entière aux divertissements. Cependant, quoiqu'il y ait grande apparence que ce naturel irrésolu de la reine Christine contribua beaucoup à son inégalité envers le prince de Condé, ce n'en fut pourtant pas la principale cause.

Les Espagnols voulurent jouer ce tour au prince, et la reine de Suède, qui s'était comme donnée aux Espagnols et qui ne se gouvernait que par leurs conseils, ne fit rien en cette occasion qu'elle n'eût concerté auparavant avec eux.

Le prince de Condé ne parut pas fort touché de cette affaire. Il témoigna au contraire tant de mépris pour la vanité des Espagnols et tant d'indifference pour la reine Christine qu'ils eurent honte eux-mêmes de son procédé et du leur. Cela les obligea à chercher les moyens de les bien remettre ensemble. On ménagea une entrevue entre eux au mail, et on y lia une partie, où on les mit tous deux d'un côté. Tout cela ne servit de rien pour leur réconciliation. Ils se parlèrent avec beaucoup d'honnêteté, mais ils se séparèrent avec la même froideur qu'ils s'étaient vus la première fois.

Swedish translation (my own):

... Prinsen de Condé reste till Bryssel, dit Kristina, Sveriges drottning, nyligen hade anlänt.

Denna prinsessa hade just överlåtit sin krona och sitt rike till sin kusin. Hela Europa talade fortfarande om en sådan extraordinär handling, och alla försökte förstå hennes sanna motiv. Hon hade inte förr abdikerat Kronan förrän hon lämnade Sverige och kom till Flandern, följt av don Antonio Pimentel, som hade gått till henne som ambassadör och hade insinuerat sig så väl i hennes sinne att han var helt i hennes förtroende och hade gjort sig till den suverän skiljedomare av hennes vilja.

Kristina, efter att ha anlänt till Bryssel, visade först en extraordinär iver att träffa prinsen de Condé. Hon sade högt att hon hade ångrat att det inte fanns ett logement i Bryssel som var tillräckligt stort för att rymma dem båda, att han var hennes hjälte och den ende mannen som hon hade beundran för. Prinsen var då vid belägringen av Arras och hon skrev till honom att hon ville åka dit och att hon inte skulle ha några problem med att gå vid hans sida med det röda skärpet. Efter att denne prins fått ny ära i den sorgliga händelsen av denna belägring, hade Sveriges drottning en ännu större önskan att se honom.

Efter så fina framsteg och så förpliktiga sökande efter en entrevue som denna prinsessa önskade med passion, skulle man knappt tro att hon plötsligt svalnade när hon skulle se prinsen de Condé; men detta är vad som hände. Just när prinsen förberedde sig för att gå och besöka henne, roade hon sig med att tjafsa om hur hon skulle ta emot honom.

Kristina hade redan sett ärkehertigen i Antwerpen, där hon hade tagit emot honom med vördnad och heder som gick till överdrift. Hon väntade inte bara på honom vid foten av hans degré, utan hon gick över en stor innergård och var framför honom tills han nådde dörren till sitt logement. Prinsen de Condé, som fruktade att drottning Kristina skulle vilja göra någon skillnad mellan honom och ärkehertigen, ville veta hur hon skulle använda det mot honom och de han skickade dit. Efter att inte ha fått det svar han önskade, beslöt han att inte träffa henne med de vanliga ceremonierna.

Men en dag, när drottningens kammare var full av hovmän, smög prinsen in och närmade sig henne som en av dem som hälsade henne å hans vägnar. Kristina kände inte igen honom till en början, men till sist utmärkte hon honom bland alla andra och ville genast visa honom detta med utomordentlig artighet. Prinsen de Condé, efter att ha märkt detta, drog sig omedelbart tillbaka; och när hon följde efter honom för att leda honom, stannade han upp och nöjde sig med att säga till henne att han behövde »allt eller inget«. Och utan att vänta på att hon skulle svara honom gick han som han hade kommit.

Jag vore frestad att hänföra denna Sveriges drottnings procedur till rent bisarreri, ty det var hennes defekt att ständigt ändra sin resolution och att fladdra från tanke till tanke utan att någonsin stanna vid någon. Ibland var hon helt och hållet i studier, helt hängiven åt läsning och omgiven av forskare av alla orden; och strax därefter lämnade hon sina böcker, behandlade de lärda som hon nyss lyssnat på med iver som obekväma pedanter och ägnade sig helt åt divertissemanger. Men även om det verkar mycket troligt att denna irresoluta natur hos drottning Kristina i hög grad bidrog till hennes ojämlikhet gentemot prinsen de Condé, var det inte huvudorsaken.

Spanjorerna ville spela prinsen detta spratt, och Sveriges drottning, som givit sig åt spanjorerna och som endast styrde sig efter deras råd, gjorde ingenting vid detta tillfälle, vid vilket hon inte förut hade rådfrågat dem.

Prinsen de Condé verkade inte särskilt berörd av denna affär. Tvärtom visade han så mycket förakt för spanjorernas fåfänga och så mycket likgiltighet för drottning Kristina, att de själva skämdes över hans och deras tillvägagångssätt. Detta tvingade dem att leta efter sätt att sätta ihop dem ordentligt igen. Man ordnade en entrevue mellan dem på mail, och en länkade en fest dit, där en satte dem båda på ena sidan. Allt detta var till ingen nytta för deras försoning. De talade med varandra med stor ärlighet, men de skildes åt med samma kyla som de gjorde när de hade sett varandra för första gången.

English translation (my own):

... The Prince de Condé went to Brussels, where Kristina, the Queen of Sweden, had recently arrived.

This princess had just ceded her crown and her kingdom to her cousin. All of Europe was still talking about such an extraordinary action, and everyone was trying to understand her true motives. She had no sooner abdicated the Crown than she left Sweden and came to Flanders, followed by Don Antonio Pimentel, who had gone to her as ambassador and had insinuated himself so well into her mind that  he was entirely in her confidence and had made himself the sovereign arbiter of her will.

Kristina, having arrived in Brussels, first showed an extraordinary eagerness to see the Prince de Condé. She said loudly that she was had regret that there was not a lodging in Brussels big enough to accommodate them both, that he was her hero and the only man for whom she had admiration. The Prince was then at the siege of Arras, and she wrote to him that she wanted to go there and that she would have no problem walking at his side with the red sash. This Prince having acquired new glory in the sad event of this siege, the Queen of Sweden had an even greater desire to see him.

After such fine advances and such obliging searches for an interview that this princess desired with passion, one would hardly believe that she suddenly cooled down when she was about to see the Prince de Condé; however, this is what happened. Just as the Prince was preparing to go and visit her, she amused herself by fussing over the manner in which she should receive him.

Kristina had already seen the Archduke in Antwerp, where she had received him with deference and honours that went to the point of excess. Not only did she wait for him at the foot of his degree, but she crossed a large courtyard and was in front of him until he reached the door of his lodging. The Prince de Condé, who feared that Queen Kristina might want to make some difference between him and the Archduke, wanted to know how she would use it towards him and those he sent there. Having not received the response he desired, he resolved not to see her with the usual ceremonies.

But one day, when the Queen's chamber was full of courtisans, the Prince slipped in and approached her as one of those who greeted her on his behalf. Kristina did not recognise him at first, but finally she distinguished him among all the others and immediately wanted to show him this with extraordinary civilities. The Prince de Condé, having noticed this, withdrew immediately; and, as she followed him to conduct him, he stopped and contented himself with telling her that he needed "everything or nothing." And, without waiting for her to answer him, he left as he had come.

I would be tempted to attribute this procedure of the Queen of Sweden to pure bizarrerie, because it was quite her defect to constantly change her resolution and to flutter from thought to thought without ever stopping at any one. Sometimes she was all in study, entirely devoted to reading and surrounded by scholars of all orders; and soon afterwards, she left her books, treated the scholars to whom she had just listened with avidity like inconvenient pedants, and devoted herself entirely to divertisements. However, although it seems very likely that this irresolute nature of Queen Kristina contributed greatly to her inequality towards the Prince de Condé, it was not the main cause.

The Spanish wanted to play this trick on the Prince, and the Queen of Sweden, who had given herself to the Spanish and who only governed herself by their advice, did nothing on this occasion on which she had not previously consulted with them.

The Prince de Condé did not seem very touched by this affair. On the contrary, he showed so much contempt for the vanity of the Spanish and so much indifference for Queen Kristina that they themselves were ashamed of his procedure and theirs. This forced them to look for ways to put them back together properly. One arranged an interview between them at the mall, and one linked a party there, where one put them both on one side. All this was of no use for their reconciliation. They spoke to each other with great honesty, but they parted with the same coldness as they did when they had seen each other for the first time.


Above: Kristina.


Above: Antonio Pimentel.


Above: The Prince de Condé.