Showing posts with label The Netherlands. Show all posts
Showing posts with label The Netherlands. Show all posts

Wednesday, December 10, 2025

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated July 30/August 9 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, page 285, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary:

... [Stockholm] d. 9 Aug. 1653. — Pimentellis transportsskepp hade passerat sundet; om fjorton dagar skulle han resa, åtföljd af Klas Tott, som ville besöka Nederländerna och spanska lägret.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 9 augusti 1653. — Pimentellis transportsskepp hade passerat Sundet; om fjorton dagar skulle han resa, åtföljd av Claes Tott, som ville besöka Nederländerna och spanska lägret.

English translation (my own):

... Stockholm, August 9, 1653. — Pimentel's transport ship had passed the Sound; in a fortnight he would depart, accompanied by Claes Tott, who wanted to visit the Netherlands and the Spanish camp.

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated July 24/August 3 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, pages 284 to 285, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary:

... [Stockholm] d. 3 Aug. 1653. — Några fulla personer hade kastat stenar på portugisiska ministerns hus; de varnades fåfängt; residenten med väpnadt folk dref bort dem, några sårades; Kristina lofvat straffa ofoget. Andra natten derefter kastades en stor kiselsten in uti franska residentens kabinett, tätt förbi hans hufvud; orsaken ansågs blott öfverdådighet. — Ulfeld skulle resa bort, man viste ej hvart.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 3 augusti 1653. — Några fulla personer hade kastat stenar på portugisiske ministerns hus; de varnades fåfängt; residenten med väpnat folk drev bort dem, några sårades; Kristina lovat straffa ofoget. Andra natten därefter kastades en stor kiselsten in uti franske residentens kabinett, tätt förbi hans huvud; orsaken ansågs blott överdådighet. — Ulfeldt skulle resa bort, man visste ej vart.

English translation (my own):

... Stockholm, August 3, 1653. — Some drunken people had thrown stones at the Portuguese minister's house; they were warned in vain; the resident with armed men drove them away, some were wounded; Kristina promised to punish the mischief. The second night after that a large pebble was thrown into the French resident's cabinet, just past his head; the cause was considered to be mere extravagance. — Ulfeldt was to travel away, it was not known where to.


Above: Kristina.


Above: Corfitz Ulfeldt.


Above: Coenraad van Beuningen.

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated July 16/26 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, page 284, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary:

... [Stockholm] d. 26 Juli 1653. — Skeppet, som skulle bortföra Pimentelli, låg ännu 4 à 5 mil härifrån i skären, emedan folket gjort uppror emot kapten, klagande öfver dåligt munförråd. Två af dem fängslades. Härigenom uppsköts Pimentellis resa ännu i två veckor, fast han redan haft afskedsaudiens. — Portugal påstod, att svenska fästet på Guinea vore anlagdt på Portugals grund och borde rifvas. Axel Oxenstjerna nekade till båda; fästet stärktes att skydda handeln.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 26 juli 1653. — Skeppet som skulle bortföra Pimentelli låg ännu 4 à 5 mil härifrån i skären, emedan folket gjort uppror emot kapten, klagande över dåligt munförråd. Två av dem fängslades. Härigenom uppsköts Pimentellis resa ännu i två veckor, fast han redan haft avskedsaudiens. — Portugal påstod att svenska fästet på Guinea vore anlagt på Portugals grund och borde rivas. Axel Oxenstierna nekade till båda; fästet stärktes att skydda handeln.

English translation (my own):

... Stockholm, July 26, 1653. — The ship that was to carry Pimentel away was still 4 to 5 miles from here in the archipelago, because the people had rebelled against the captain, complaining about poor food provisions. Two of them were imprisoned. This postponed Pimentel's journey for another two weeks, although he had already had a farewell audience. — Portugal claimed that the Swedish fortress on Guinea was built on Portuguese soil and should be demolished. Axel Oxenstierna denied both; the fortress was strengthened to protect trade.

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated June 4/14 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, page 284, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary:

... [Stockholm] d. 14 Juni 1653. — Pimentelli hade fått befallning återgå till Spanien; Kristina lät för honom utrusta ett örlogsfartyg af 52 kanoner, som gick från Stockholm till Göteborg att der emottaga Pimentelli; han skulle resa veckan efter midsommar. — Kejsarn hade skrifvit och tackat Kristina för hennes hjelp vid nya kejsarvalet.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 14 juni 1653. — Pimentelli hade fått befallning återgå till Spanien; Kristina lät för honom utrusta ett örlogsfartyg av 52 kanoner, som gick från Stockholm till Göteborg att där emottaga Pimentelli; han skulle resa veckan efter midsommar. — Kejsaren hade skrivit och tackat Kristina för hennes hjälp vid nya kejsarvalet.

English translation (my own):

... Stockholm, June 14, 1653. — Pimentel had been ordered to return to Spain; Kristina had a warship of 52 guns equipped for him, which went from Stockholm to Gothenburg to receive Pimentel there; he was to leave the week after midsummer. — The Emperor had written and thanked Kristina for her help in the election of the new Emperor.


Above: Kristina.


Above: Antonio Pimentel.


Above: Coenraad van Beuningen.

Saturday, November 29, 2025

Excerpts from Nicolaus Heinsius' letter to Johann Friedrich Gronovius, dated June 21/July 1 (New Style), 1651

Sources:

Sylloge epistolarum a viris illustribus, volume 3, pages 269 to 271/272, published by Pieter Burman the Elder, 1727; original at the National Library of the Netherlands (Koninklijke Bibliotheek)


The Life of John Milton, vol. IV: 1649-1654, pages 319 to 320, by David Masson, 1877; original at the University of Colorado - Boulder



The letter excerpts:

... De Sarravii morte cum communicarim tecum nuncios, cur Smithii nostri, viri optimi integerrimique e vivis nuperrime sublati, ignarum esse me passus es? Metuo ne & de Holstenio funesti aliquid mox intelliganus. Valetudine enim illum valde adfecta esse proxime monuit Eques Puteanus, adeo quidem, ut desint vires, ne in Hetruriam se conferre possit, ad captandum coeli temperatioris frigus benignissimum, ut quotannis plerumque solebat. ... Menagio scribam die crastino: faxo tum intelligat de exemplaribus libelli tui, quod mones. Equiti Puteano si unum miseris, praeter ordinem nihil facies. De Tollio adeo sollicitus amicus noster videtur, ut non modo Suecum illum mihi obstruserit, sed alium etiam postea Germanum ultimis litteris, quem ego Holmiae noram, juvenem elegantis ingenii, & cujus elegiam mihi inscriptam satis venustam, tibi, credo, exhibui, cum hîc esses. Is ex aedibus heri, cujus liberos erudibat, ejectus est, instigante Boeclero, cum quo atroces inimicitas exercebat, Freinshemianis partibus addictior. Ego autem Boeclerum non magis, admisso Keckio, offensum habere mihi volo, quam, Tollio in comitatum meum adscito, Vossium. In eo etiam facetus est amicus ille noster, quod comitatu tam amplo me instructum cupiat, de commeatu & viatico nihil addat. Apage tam bonum patrem familias! Atque hae illius partes esse debuerant: de comitatu ipse mihi abunde prospexissem. Circueat igitur quantum volet, & amanuenses undique e latebris protrudat, hero tamen illos fatuo non venditabit. Keckius interim, illa plenus fiducia, jam in itinere, credo, haeret, ut me comitetur. Scribonii Largi atrox contra rempublicam Anglicanam scriptum, praelo Holmiensi jam commissum ferunt. Miser iste senecio prorsus delirat ac insanit. Misit duas in hanc urbem nuper epistolas, rabiei Sycophanticae non inanes, quibus omne se virus in me conversurum minatur, quod Miltoni scriptum probari a me intelligat. Ego vero & dixi & dicam porro, malam a Miltono causam tam bene actam, quam Regis infelicissimi causam pessime egit Scribonius. Hanc meam libertatem si ferre non potest, rumpatur. Adulatoris a me partes non est quod exigat; cum nescire non debeat, quam me servilis obsequii clientem hactenus non sit expertus. Hoc etiam maligne & Salmasiane, quod regibus non minus ac Miltonum me insensum fingit, cum publice jam bis testatus sim, quid de parricidio Anglicano senserim. Inter regicidas si locum mihi dat, ut omni procul dubio daturus, videbis brevi pro meritis ornatum & depexum. Nihil neque senectuti ejus, neque valetudini adversae parcam. Ita illum excipiam, ut parentem meum ille jamdridem excepit, pejus etiam, si potero. Comitatem & benignitatem omnem jam nunc valere jubeo & facessere. ...

... Interim a Vossio literas accipio, quibus videtur arbitrari, me jam in Gallias profectum, cum ante sex hebdomadas indicaret, expectanda pleniora Reginae mandata, quae ego nulla accepi. Puto igitur Lutetiam missa. Scribam itaque mox ad Mercatorem, qui res Augustae ea in urbe agit, quaeramque an mandata ulla acceperit. Si accepisse se adfirmabit, in pedes statim me conjiciam. Amicus noster adeo totus est in manuscriptis suis, & bibliotheca excutienda, ut aliarum rerum minime satagat. Salmasii in Miltonum invectivae jam eduntur. Graswinckelius noster etiam Regum causam suscepit defendendam contra eundem Miltonum: quem librum Elzevirianis typis velit edi. Ego poëmatia mea coepi colligere, praelo mox committenda. Si intelligam a Salmasio me tangi, nec est cur dubitem, habeo quod illa ista occasione reponam. Quia enim calumniarum non desinit,

"Maledictaque culpae
Adiicit, & non est patientia libera nobis,
Ibimus in poenas, &, quo vocat ira, sequemur."

Fasciculos, quos promisisti, si pares quamprimum recte feceris, ne quid in te morae sit. Boeclero scribam ante abitum, si quid una vis, mitte. Ad equitem etiam Puteanum si epistolium exares, probabo institutum; sed hoc tempestive satis fiet post menses duos. Valde vir ille optimus Inscriptiones antiquas videre desiderat, in Germania edendas. ... Vale, virorum amicissime. Kal. Juliis. Gregor. Amstelodami, ubi adhuc per triduum morabor.

With modernised spelling:

... De Sarravii morte cum communicarim tecum nuncios, cur Smithii nostri, viri optimi integerrimique e vivis nuperrime sublati, ignarum esse me passus es? Metuo ne et de Holstenio funesti aliquid mox intelliganus. Valetudine enim illum valde adfecta esse proxime monuit eques Puteanus, adeo quidem, ut desint vires, ne in Etruriam se conferre possit, ad captandum cœli temperatioris frigus benignissimum, ut quotannis plerumque solebat. ...

Menagio scribam die crastino; faxo tum intelligat de exemplaribus libelli tui, quod mones. Equiti Puteano si unum miseris, præter ordinem nihil facies. De Tollio adeo sollicitus amicus noster videtur, ut non modo Suecum illum mihi obstruserit, sed alium etiam postea Germanum ultimis litteris, quem ego Holmiæ noram, juvenem elegantis ingenii, et cujus elegiam mihi inscriptam satis venustam, tibi, credo, exhibui, cum hic esses.

Is ex ædibus heri, cujus liberos erudibat, ejectus est, instigante Bœclero, cum quo atroces inimicitas exercebat, Freinshemianis partibus addictior. Ego autem Bœclerum non magis, admisso Keckio, offensum habere mihi volo, quam, Tollio in comitatum meum adscito, Vossium.

In eo etiam facetus est amicus ille noster, quod comitatu tam amplo me instructum cupiat, de commeatu et viatico nihil addat. Apage tam bonum patrem familias! Atque hæ illius partes esse debuerant; de comitatu ipse mihi abunde prospexissem. Circueat igitur quantum volet, et amanuenses undique e latebris protrudat, hero tamen illos fatuo non venditabit.

Keckius interim, illa plenus fiducia, jam in itinere, credo, hæret, ut me comitetur.

Scribonii Largi atrox contra rempublicam Anglicanam scriptum, prælo Holmiensi jam commissum ferunt. Miser iste senecio prorsus delirat ac insanit. Misit duas in hanc urbem nuper epistolas, rabiei sycophanticæ non inanes, quibus omne se virus in me conversurum minatur, quod Miltoni scriptum probari a me intelligat. Ego vero et dixi et dicam porro, malam a Miltono causam tam bene actam, quam regis infelicissimi causam pessime egit Scribonius. Hanc meam libertatem si ferre non potest, rumpatur. Adulatoris a me partes non est quod exigat; cum nescire non debeat, quam me servilis obsequii clientem hactenus non sit expertus.

Hoc etiam maligne et Salmasiane, quod regibus non minus ac Miltonum me insensum fingit, cum publice jam bis testatus sim, quid de parricidio Anglicano senserim. Inter regicidas si locum mihi dat, ut omni procul dubio daturus, videbis brevi pro meritis ornatum et depexum. Nihil neque senectuti ejus, neque valetudini adversæ parcam. Ita illum excipiam, ut parentem meum ille jamdridem excepit — pejus etiam, si potero. Comitatem et benignitatem omnem jam nunc valere jubeo et facessere. ...

... Interim a Vossio litteras accipio, quibus videtur arbitrari, me jam in Gallias profectum, cum ante sex hebdomadas indicaret, expectanda pleniora reginæ mandata, quæ ego nulla accepi. Puto igitur Lutetiam missa. Scribam itaque mox ad mercatorem, qui res Augustæ ea in urbe agit, quæramque an mandata ulla acceperit. Si accepisse se adfirmabit, in pedes statim me conjiciam. Amicus noster adeo totus est in manuscriptis suis, et bibliotheca excutienda, ut aliarum rerum minime satagat.

Salmasii in Miltonum invectivæ jam eduntur. Graswinckelius noster etiam regum causam suscepit defendendam contra eundem Miltonum; quem librum Elzevirianis typis velit edi. Ego poematia mea coepi colligere, prælo mox committenda. Si intelligam a Salmasio me tangi, nec est cur dubitem, habeo quod illa ista occasione reponam. Quia enim calumniarum non desinit,

"Maledictaque culpæ
Adjicit, 'et non est patientia libera nobis,
Ibimus in pœnas, et, quo vocat ira, sequemur.'"

Fasciculos, quos promisisti, si pares quamprimum recte feceris, ne quid in te moræ sit. Bœclero scribam ante abitum, si quid una vis, mitte. Ad equitem etiam Puteanum si epistolium exares, probabo institutum; sed hoc tempestive satis fiet post menses duos. Valde vir ille optimus inscriptiones antiquas videre desiderat, in Germania edendas. ... Vale, virorum amicissime. Kalendæ juliis, gregorianis. Amstelodami, ubi adhuc per triduum morabor.

French translation (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):

... Lorsque je vous ai annoncé la mort de Sarrau, pourquoi m'avez-vous laissé ignorer le sort de notre Smetius — cet homme excellent et d'une droiture exemplaire — qui a récemment quitté le monde des vivants? Je crains d'apprendre bientôt une nouvelle funeste concernant Holstenius. Le chevalier dal Pozzo l'a récemment averti que sa santé était très précaire, au point qu'il n'avait plus la force de se rendre en Toscane pour y attraper, sous l'effet du climat tempéré, un rhume tout à fait bénin, comme il en avait coutume chaque année. ...

J'écrirai à Ménage demain; je lui ferai alors comprendre, grâce aux copies de votre lettre, vos conseils. Si vous en envoyez une au chevalier dal Pozzo, vous ne ferez rien d'inconvenant. Notre ami semble si préoccupé par Tollius qu'il m'a non seulement interdit tout contact avec ce Suédois, mais aussi, plus tard, avec un autre Allemand dans ses dernières lettres, que je connais de Stockholm. C'est un jeune homme d'une intelligence remarquable, et je crois vous avoir montré, lors de votre visite, l'élégie qui m'est dédiée et d'une grande beauté.

Il fut chassé de la maison de son frère aîné, dont il éduquait les enfants, à l'instigation de Boeckler, avec qui il entretenait une haine féroce, et il était davantage attaché au camp de Freinsheim. Mais je ne souhaite pas plus offenser Boeckler après l'admission de Keck que Vossius après l'admission de Tollius dans ma suite.

Notre ami est également courtois en ce qu'il souhaite que je dispose d'une suite aussi nombreuse, mais il ne dit rien des provisions et des frais de voyage. Loin de là une telle chose pour un si bon père de famille! Et c'était à lui d'en assumer la responsabilité; j'avais moi-même largement pourvu aux besoins de la suite. Qu'il aille donc à sa guise et qu'il débusque des secrétaires de toutes parts, mais qu'il ne les vende pas à son maître insensé.

Cependant, Keck, plein de confiance, est déjà en route, je crois; il insiste pour m'accompagner.

On dit que les écrits atroces de Scribonius Largus contre la République d'Angleterre ont déjà été imprimés à Stockholm. Ce vieillard misérable est complètement fou et délirant. Il a récemment envoyé deux lettres à cette ville, empreintes d'une rage servile, dans lesquelles il menace de déverser tout son venin sur moi parce qu'il sait que j'approuve les écrits de Milton. Mais j'ai dit et je le répète: la mauvaise cause de Milton était aussi bien défendue que celle du malheureux roi défendue par Scribonius l'était très mal. S'il ne peut supporter cette liberté que je lui accorde, qu'il périsse. Il n'a pas besoin de me flatter, car il devrait savoir qu'il ne m'a pas encore fait l'expérience d'une obséquiosité servile.

C'est là aussi une manœuvre malveillante, tout à fait dans la veine de Saumaise, car on me dépeint comme un ennemi des rois tout aussi résolu que Milton, alors que j'ai déjà publiquement exprimé à deux reprises mon opinion sur le parricide anglais. S'il me range au nombre des régicides — comme il le fera sans doute pour tout le monde —, vous le verrez bientôt couvert d'opprobre et fustigé, comme il le mérite. Je ne lui ferai aucune grâce, ni pour son grand âge ni pour sa santé déclinante. Je le traiterai comme il a traité mon père — et même pire encore, si je le peux. Pour l'heure, j'ordonne que l'on continue de faire preuve de courtoisie et de bienveillance à son égard. ...

... Cependant, je reçois une lettre de Vossius, dans laquelle il semble croire que je suis déjà parti pour la France, puisqu'il m'avait indiqué il y a six semaines que je devais attendre des instructions plus précises de la reine; or, je n'en ai reçu aucune. Je pense donc que la lettre a été envoyée à Paris. J'écrirai donc sans tarder au marchand qui gère les affaires d'Augusta dans cette ville pour lui demander s'il a reçu des instructions. S'il confirme les avoir reçues, je me précipiterai à ses pieds. Notre ami est tellement absorbé par ses manuscrits et la bibliothèque qu'il parcourt qu'il ne se soucie guère d'autre chose.

L'invective de Saumaise contre Milton est en train d'être publiée. Notre Graswinckel s'est également engagé à défendre la cause des rois contre ce même Milton, et il souhaite publier l'ouvrage qu'il a écrit chez Elzevier. J'ai commencé à rassembler mes poèmes, que je confierai bientôt à l'imprimerie. Si je découvre que Saumaise parle de moi, et il n'y a aucune raison d'en douter, j'aurai quelque chose à dire à cette occasion. Car, comme les calomnies semblent sans fin,

«Maledictaque culpæ
Adjicit, 'et non est patientia libera nobis,
Ibimus in pœnas, et, quo vocat ira, sequemur.'»

[«Et il ajoute: ‹Maudite soit la culpabilité,
Et la patience n'est pas libre pour nous;
Nous irons à nos châtiments,
Et là où la colère nous appelle, nous irons.›»]

Si vous préparez les lots promis, faites-le correctement et dans les meilleurs délais, afin qu'il n'y ait aucun retard de votre côté. J'écrirai à Boeckler avant mon départ; si vous avez besoin de quoi que ce soit, faites-le-moi savoir. Si vous écrivez aussi au chevalier dal Pozzo, j'approuverai le projet, mais cela se fera en temps voulu, dans deux mois. Cet homme remarquable souhaite ardemment voir des inscriptions anciennes publiées en Allemagne. … Adieu, très aimable homme. Les Calendes de juillet, calendrier grégorien. Amsterdam, où je resterai encore trois jours.

Dutch translation (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):

... Waarom liet u me, toen u me het nieuws van Sarrau's dood mededeelde, in het ongewisse over onze Smetius — die voortreffelijke en rechtschapen man die onlangs aan de wereld van de levenden is ontrukt? Ik vrees dat ik binnenkort iets noodlottigs over Holstenius zal vernemen. De ridder dal Pozzo waarschuwde hem onlangs dat zijn gezondheid zeer zwak was; zozeer zelfs dat hij de kracht miste om naar Toscane te reizen en daar — zoals hij gewoonlijk elk jaar deed — in het milde klimaat een onschuldige verkoudheid op te lopen. ...

Ik zal morgen aan Ménage schrijven; aan de hand van kopieën van uw brief zal ik hem vervolgens duidelijk maken wat u raadt. Als u er een naar de ridder dal Pozzo stuurt, handelt u geheel volgens de afspraak. Onze vriend maakt zich zozeer zorgen over Tollius, dat hij niet alleen die Zweed bij mij heeft tegengehouden, maar in zijn laatste brieven ook een andere Duitser, iemand die ik uit Stockholm ken. Het is een jongeman met een verfijnde geest; ik geloof dat ik u destijds, toen u hier was, de elegie heb laten zien die hij aan mij heeft opgedragen en die bijzonder mooi is.

Hij werd uit het huis van zijn oudere broeder — wiens kinderen hij onderwees — gezet op aanstichting van Boeckler, met wie hij een bittere vijandschap onderhield en die meer op de hand was van de factie van Freinsheim. Maar ik wil niet dat Boeckler zich door mij beledigd voelt omdat ik Keck heb aangenomen, net zomin als ik wil dat Vossius zich beledigd voelt omdat ik Tollius in mijn gevolg heb opgenomen.

Onze vriend toont zich welwillend door te wensen dat ik van zo'n groot gevolg word voorzien, maar over de proviand en reiskosten rept hij met geen woord. Dat zou ook niet passen bij zo'n goede huisvader! En juist dat had zijn taak moeten zijn; voor het gevolg zelf had ik immers al ruimschoots gezorgd. Laat hem dus maar rondzwerven zoveel hij wil en overal secretarissen uit hun schuilplaatsen tevoorschijn halen; aan zijn dwaze meester zal hij ze niet slijten.

Ondertussen is Keck, vol van dat vertrouwen, al onderweg, geloof ik; hij staat erop mij te vergezellen.

Men zegt dat het weerzinwekkende geschrift van Scribonius Largus tegen de Engelse Republiek in Stockholm al ter perse is gegaan. Dit ellendige oudje is volkomen verblind en krankzinnig. Onlangs heeft hij twee brieven naar deze stad gestuurd — doortrokken van kruiperige woede — waarin hij dreigt al zijn gif op mij te richten, omdat hij weet dat ik achter de geschriften van Milton sta. Maar ik heb gezegd, en zal het opnieuw zeggen: Miltons slechte zaak werd even goed bepleit als de zaak van Scribonius' hoogst ongelukkige koning uiterst slecht werd verdedigd. Als hij deze vrijmoedigheid van mij niet kan verdragen, laat hem dan ten onder gaan. Hij hoeft van mij niet te verwachten dat ik de rol van vleier speel; hij zou immers moeten weten dat hij mij nog nooit heeft meegemaakt als iemand die zich aan slaafse onderdanigheid schuldig maakt.

Dit is ook kwaadaardig en doet denken aan Saumaise, aangezien het mij afschildert als een even grote vijand van koningen als Milton — terwijl ik toch al tweemaal in het openbaar heb uitgesproken wat ik van de Engelse koningsmoord vond. Als hij mij een plaats toebedeelt tussen de koningsmoordenaars —, wat hij ongetwijfeld bij iedereen zal doen — zult u zien dat hij spoedig wordt aangepakt en afgeranseld, zoals hij verdient. Ik zal hem niet ontzien, noch zijn hoge leeftijd, noch zijn wankele gezondheid. Ik zal hem behandelen zoals hij mijn vader heeft behandeld — of zelfs nog erger, als ik daartoe in staat ben. Ik geef echter bevel om jegens hem, in de huidige omstandigheden, alle hoffelijkheid en vriendelijkheid in acht te nemen. ...

... Ondertussen ontvang ik een brief van Vossius, waarin hij blijkbaar meent dat ik al naar Frankrijk ben vertrokken, aangezien hij zes weken geleden aangaf dat ik nadere instructies van de koningin moest afwachten; die heb ik echter niet ontvangen. Ik vermoed dus dat ze naar Parijs zijn gestuurd. Ik zal daarom binnenkort schrijven aan de koopman die in die stad de zaken van Augusta behartigt, en hem vragen of hij instructies heeft ontvangen. Mocht hij bevestigen dat hij die heeft gekregen, dan zal ik mij dadelijk aan zijn voeten werpen. Onze vriend gaat zo op in zijn manuscripten en de bibliotheek die hij doorzoekt, dat hij haast geen aandacht heeft voor andere zaken.

Saumaise's smaadschrift tegen Milton wordt nu uitgegeven. Onze Graswinckel heeft zich er ook toe verbonden de zaak van de koningen tegen diezelfde Milton te verdedigen, en hij wenst dat boek bij Elzevier te uitgeven. Ik ben begonnen mijn gedichten te verzamelen, die ik binnenkort aan de drukker zal toevertrouwen. Als ik erachter kom dat Saumaise het over mij heeft, en daar is geen reden toe om aan te twijfelen, dan heb ik daar zeker iets over te zeggen. Want er lijkt geen einde te komen aan de lasterpraat,

"Maledictaque culpæ
Adjicit, 'et non est patientia libera nobis,
Ibimus in pœnas, et, quo vocat ira, sequemur.'"

["En hij voegt eraan toe: 'Vervloekt is de schuld,
En er is voor ons geen geduld meer;
Wij zullen onze straf tegemoet gaan,
En waar de toorn ook roept, zullen wij volgen.'"]

Als u de beloofde pakketjes klaarmaakt, doe dit dan zo snel mogelijk en op de juiste manier, zodat er aan uw kant geen vertraging ontstaat. Ik zal Boeckler schrijven voordat ik vertrek; laat het me weten als u iets nodig hebt. Als u ook een brief aan de ridder dal Pozzo schrijft, zal ik het plan goedkeuren, maar dat zal te zijner tijd gebeuren, over twee maanden. Die voortreffelijke man wil heel graag oude inscripties zien om ze in Duitsland te laten uitgeven. ... Vaarwel, meest vriendelijke man. De kalenden van juli, gregoriaans. Amsterdam, waar ik nog drie dagen blijf.

Swedish translation (my own):

... När jag berättade för er om Sarraus död, varför lät Ni mig då förbli okunnig om vår Smetius, den bäste och mest rättrådige mannen, som nyligen tagits bort från de levande? Jag är rädd att jag snart kommer att förnimma något ödesdigert om Holstenius. Kavaljeren dal Pozzo varnade honom nyligen för att hans hälsa var mycket dålig, så pass att han saknade styrkan att resa till Toscana för att drabbas av en mycket mild förkylning från det milda klimatet, som han vanligtvis har gjort varje år. ...

Jag skriver till Ménage imorgon; då skall jag utifrån kopiorna av Ert brev låta honom förstå vad Ni råder. Om Ni skickar ett till kavaljer dal Pozzo, gör Ni ingenting utöver ordern. Vår vän verkar så bekymrad över Tollius att han inte bara har hindrat den svensken från mig, utan också senare en annan tysk i sina sista brev, som jag känner från Stockholm. Han är en ung man med ett elegant ingenium, och vars elegi, skriven till mig och ganska vacker, jag tror att jag visade Er när Ni var här.

Han blev utkastad från sin äldre brors hus, vars barn han instruerade, på initiativ av Boeckler, med vilken han hade utövat en fruktansvärd fiendskap, och han var mer fäst vid Freinsheims fraktion. Men jag vill inte att Boeckler, efter att jag släppt in Keck, skall bli kränkt av mig, lika lite som jag vill att Vossius skall bli kränkt av mig efter att jag släppt in Tollius i mitt följe.

Vår vän är också artig i det att han önskar att jag skall få ett så stort följe, men han tillägger ingenting om proviant och resekostnader. Långt ifrån en så bra familjefar! Och dessa borde ha varit hans delar; jag hade själv rikligt försörjt följet. Så låt honom ströva omkring så mycket han vill och ta fram sekreterare ur gömställena överallt, men han kommer inte att sälja dem till sin dåraktiga herre.

Under tiden är Keck, full av den tillförsikten, redan på väg, tror jag; han insisterar på att följa med mig.

De säger att Scribonii Largi fruktansvärda skrift mot Republiken England redan har överlämnats till pressen i Stockholm. Denne eländige gubbe är fullständigt förvirrad och galen. Han har nyligen skickat två brev till denna stad, inte tomma på sykofantisk ilska, i vilka han hotar att vända all sin gift mot mig eftersom han vet att jag godkänner Miltons skrifter. Men jag har sagt och kommer att säga igen att Miltons dåliga sak lika väl framfördes som Scribonius olyckligaste konungs sak mycket illa framfördes. Om han inte kan bära denna mina friheter, låt honom förgöras. Han behöver inte kräva rollen som smickrare av mig, eftersom han inte borde vara omedveten om att han ännu inte har upplevt mig som en klient av servil undergivenhet.

Detta är också illvilligt och precis som Saumaise, eftersom det framställer mig som inte mindre än en kungafiende än Milton, ty jag redan två gånger offentligt har betygat vad jag tyckte om det engelska fadermordet. Om han ger mig en plats bland kungamördarna, vilket han utan tvekan kommer att ge till alla, kommer Ni snart att få se honom smyckad och piskad, som han förtjänar. Jag skall inte skona någonting som helst, varken hans ålderdom eller hans sviktande hälsa. Jag skall behandla honom på samma sätt som han behandlade min far — ännu värre, om jag kan. Jag befaller att all artighet och vänlighet iakttas mot honom som det ser ut nu. ...

... Under tiden får jag ett brev från Vossius, i vilket han tycks tro att jag redan har givit mig av till Frankrike, eftersom han för sex veckor sedan antydde att jag borde invänta mer fullständiga instruktioner från drottningen; jag har inte fått några. Så jag tror att det skickades till Paris. Jag kommer därför snart att skriva till köpmannen som hanterar Augustas angelägenheter i den staden och fråga honom om han har fått några instruktioner. Om han bekräftar att han har mottagit dem, kommer jag genast att kasta mig för hans fötter. Vår vän är så uppslukad av sina manuskript och biblioteket han söker igenom att han knappt bryr sig om annat.

Saumaises smädeskrift mot Milton publiceras nu. Vår Graswinckel har också åtagit sig att försvara konungarnas sak mot samme Milton, vilken bok han vill ge ut på Elzeviers tryckeri. Jag har börjat samla mina dikter, som jag snart kommer att överlämna till tryckeriet. Om jag får reda på att Saumaise talar om mig, och det inte finns någon anledning att tvivla på det, har jag något att säga vid det tillfället. För eftersom det inte finns något slut i sikte på förtalen,

»Maledictaque culpæ
Adjicit, 'et non est patientia libera nobis,
Ibimus in pœnas, et, quo vocat ira, sequemur.'«

[»Och han tillägger: ›Förbannad är skulden,
Och det finns inget fritt tålamod för oss;
Vi skall gå till våra straff,
Och vart vreden än kallar, skall vi följa.‹«]

Om Ni förbereder de paket Ni lovat, gör dem korrekt så snart som möjligt, så att det inte blir någon försening från Er sida. Jag kommer att skriva till Boeckler innan jag reser; om Ni vill ha något, låt mig veta. Om Ni också skriver ett brev till kavaljer dal Pozzo, kommer jag att godkänna planen, men detta kommer att ske i sinom tid, efter två månader. Den utmärkte mannen önskar mycket att se forntida inskriptioner, som skall publiceras i Tyskland. ... Farväl, vänligaste av män. Den kalends juli, gregoriansk. Amsterdam, där jag skall stanna i ytterligare tre dagar.

English translation (my own):

... When I shared with you the news of Sarrau's death, why did you allow me to remain ignorant about our Smith, that best and most upright man, who has recently been taken from the living? I fear that I will soon learn something fatal about Holstenius. The Cavaliere dal Pozzo recently warned him that his health was very poor, so much so that he lacked the strength to travel to Tuscany to catch a most benign cold from the temperate climate, as he has usually done every year. ...

I will write to Ménage tomorrow; then I will make him understand from the copies of your letter what you advise. If you send one to the Cavaliere dal Pozzo, you will do nothing outside the order. Our friend seems so concerned about Tollius that he has not only blocked that Swede from me, but also later another German in his last letters, whom I know from Stockholm. He is a young man of elegant intelligence, and whose elegy, inscribed to me and quite beautiful, I believe I showed you when you were here.

He was kicked out of his older brother's house, whose children he was educating, at the instigation of Boeckler, with whom he had carried on an atrocious enmity, and he was more attached to Freinsheim's faction. But I don't want Boeckler, after my admitting Keck, to be offended by me any more than I want Vossius to be offended by me after my admitting Tollius into my retinue.

Our friend is also courteous in that he desires me to be provided with such a large retinue, but he adds nothing about provisions and travel expenses. Far be it from such a good pater familias! And these should have been his parts; I myself had abundantly provided for the retinue. So let him roam around as much as he wants and bring secretaries out of hiding everywhere, but he will not sell them to his foolish master.

In the meantime, Keck, full of that confidence, is already on his way, I believe; he insists on accompanying me.

They say that Scribonius Largus' atrocious writing against the English Commonwealth has already been committed to the press at Stockholm. This wretched old man is completely deluded and insane. He has recently sent two letters to this city, not empty of sycophantic rage, in which he threatens to turn all his venom against me because he knows that I approve of Milton's writings. But I have said and will say again that Milton's bad cause was as well pleaded as Scribonius' most unfortunate King's cause was very badly pleaded. If he cannot bear this liberty of mine, let him be destroyed. He has no need to demand from me the role of a flatterer, since he should not be unaware that he has not yet experienced me as a client of servile obsequiousness.

This is also malicious and Salmasian, because it paints me as no less an enemy of kings than Milton, since I have already twice publicly testified what I thought about the English parricide. If he gives me a place among the regicides, as he will undoubtedly give to everyone, you will soon see him adorned and flogged, as he deserves. I will spare nothing, neither his old age nor his failing health. I will treat him in the same way he treated my father — even worse, if I can. I command that all courtesy and kindness be maintained with him as things now stand. ...

... In the meantime I receive a letter from Vossius, in which he seems to think that I have already set out for France, since he indicated six weeks ago that I should await fuller instructions from the Queen; I have received none. So I think it was sent to Paris. I will therefore write soon to the merchant who is handling Augusta's affairs in that city and ask him whether he has received any instructions. If he affirms that he has received it, I will throw myself at his feet at once. Our friend is so absorbed in his manuscripts and the library he is searching through that he hardly bothers with other things.

Saumaise's invective against Milton is now being published. Our Graswinckel has also undertaken to defend the kings' cause against the same Milton, the which book he wishes to publish at Elzevier's press. I have begun to collect my poems, which I will soon commit to the press. If I find out that Saumaise is talking about me, and there is no reason to doubt it, I have something to say on that occasion. For, because there is no end in sight to the calumnies,

"Maledictaque culpæ
Adjicit, 'et non est patientia libera nobis,
Ibimus in pœnas, et, quo vocat ira, sequemur.'"

["And he adds, 'Cursed is the guilt,
And there is no patience free for us;
We will go to our punishments,
And wherever anger calls, we will follow.'"]

If you prepare the bundles you promised, do them correctly as soon as possible, so that there is no delay in your case. I will write to Boeckler before I leave; if you want anything, let me know. If you also write a letter to the Cavaliere dal Pozzo, I will approve the plan, but this will be done in due time, after two months. That excellent man greatly desires to see ancient inscriptions, to be published in Germany. ... Goodbye, most friendly of men. The Kalends of July, Gregorian. Amsterdam, where I shall remain for three more days.


Above: Kristina.


Above: Claude Sarrau.


Above: Lucas Holstenius.


Above: Cassiano dal Pozzo.


Above: Gilles Ménage.


Above: Johann Heinrich Boeckler.


Above: Johann Freinsheim.


Above: Claude Saumaise.


Above: John Milton.


Above: Daniel Heinsius.


Above: Johann Friedrich Gronovius.


Above: Nicolaus Heinsius.

Notes: Claude Sarrau (born circa 1600), a French writer, scholar, jurist and politician, had died on May 20 or 30, 1651, at about 50 or 51 years old.

"our Smith" = Johannes Smith of Kettenis (Johannes Smetius; born 1590), a Dutch minister, collector and archaeologist, had died on May 30, 1651, at 60 years old.

Holstenius = Lucas Holstenius (Lukas Holste; 1596-1661), a German Catholic humanist, geographer, historian and librarian. In five years' time he would play a critical role in the final steps of Kristina's conversion to Catholicism; he himself was a Catholic convert from Lutheranism. He also helped to convert the Landgrave Friedrich of Hesse-Darmstadt (1616-1682) and the Danish Count Christoph von Rantzau (born circa 1623, died 1696).

The Cavaliere dal Pozzo = Cassiano dal Pozzo (1588-1657), an Italian scholar and patron of arts.

Ménage = Gilles Ménage (1613-1692), a French scholar.

Tollius = Jakob Tollius (1633-1696), the younger half-brother of Cornelius Tollius (born circa 1628, died 1654) and Alexander Tollius (born circa 1630, died 1675), both professors at the University of Harderwijk. There Jakob studied letters and medicine and obtained a doctoral decree in medicine. After serving as Heinsius' secretary, he became head of the Latin School in Gouda, but he was removed from this position because of controversy over his liberal views. He eventually became professor in Duisburg and resigned after converting to Catholicism. Jakob then wandered around in other countries, especially Italy, and died destitute in Utrecht. He was a renowned scholar of classical languages and antiquities. The older brother Heinsius mentions here was Alexander, as Cornelius died before he could father any children.

Keck = Johann Christian Keck (1631-1687), a German poet, councilman of the court and church in the Margraviate of Baden-Durlach, and director of Durlach Gymnasium, all the Latin country schools, and the scholarship holders.

Scribonius Largus was a mocking nickname for Claude Saumaise (1588-1653) in Heinsius' circle, after the court physician to the Roman Emperor Claudius.

Heinsius' father = Daniel Heinsius (1580-1655), one of the most famous scholars of the Dutch Renaissance.

Augusta was Heinsius's nickname for Kristina, based on her original middle name, Augusta.

Graswinckel = Dirk Graswinckel (1600-1666), a Dutch jurist, a significant writer on the freedom of the seas. He was a controversialist who also rose to a high legal position (Fiscal of Holland), where he advised René Descartes (1596-1650). He was a cousin and pupil of Hugo Grotius (1583-1645). He was also a poet and translator of Thomas à Kempis (born circa 1380, died 1471).

The Kalends of July = July 1.

Excerpts from Nicolaus Heinsius' letter to Johann Friedrich Gronovius, dated July 3/13 (New Style), 1651

Sources:

Sylloge epistolarum a viris illustribus, volume 3, pages 273 to 274, published by Pieter Burman the Elder, 1727; original at the National Library of the Netherlands (Koninklijke Bibliotheek)



The letter excerpts:

FRustra hactenus speravi, Vir Clarissime, aliquid responsi adfuturum ad illas, quas ante dies jam decem ad te perlatas oportet. Interim abitum meum urgere Vossius non desinit, ita petente, ut fert, Regina: cum ego omnem jam cunctandi materiem consumpserim, cras Dordracum cogito, amicis valedicturus. Roterodami in transitu de navi mihi prospiciam, qua in Gallias tuto deferri possim. Spero me post decimum abhinc diem pransum paratum fore. Tu itaque ne cuncteris oro, si quid fasciculorum paras. Freinshemium in extremis esse Vossius noster proxime nunciabat, ejus etiam conjugem gravissime aegrotare, quem morbus iste exitum sit habiturus, non nisi Lutetia nunciare potero, quo suas omnes amicus noster imposterum missurus. ... Salmasius Miltonum suum defricare pergit, in edendo horribili isto scripto graviter desudant operae typographicae in Sueciâ. Me & patrem immortalitate etiam illa, ut gloriatur, occasione donaturus. Agat sane quod agit, ego vicissim meis partibus non deero. ... Lugd. Bat. CIϽIϽCLI. ad. III. Eid. Jul. Gregor. ...

With modernised spelling:

Frustra hactenus speravi, vir clarissime, aliquid responsi adfuturum ad illas, quas ante dies jam decem ad te perlatas oportet. Interim abitum meum urgere Vossius non desinit, ita petente, ut fert, regina; cum ego omnem jam cunctandi materiem consumpserim, cras Dordracum cogito, amicis valedicturus. Roterodami in transitu de navi mihi prospiciam, qua in Gallias tuto deferri possim. Spero me post decimum abhinc diem pransum paratum fore. Tu itaque ne cuncteris oro, si quid fasciculorum paras.

Freinshemium in extremis esse Vossius noster proxime nunciabat, ejus etiam conjugem gravissime ægrotare, quem morbus iste exitum sit habiturus. Non nisi Lutetia nunciare potero, quo suas omnes amicus noster imposterum missurus. ...

Salmasius Miltonum suum defricare pergit, in edendo horribili isto scripto graviter desudant operæ typographicæ in Suecia. Me et patrem immortalitate etiam illa, ut gloriatur, occasione donaturus. Agat sane quod agit, ego vicissim meis partibus non deero. ... Lugduni Batavorum. 1651, ante diem tertia eidus julii gregorianis. ...

French translation (my own):

J'ai espéré en vain, très illustre homme, qu'une réponse me parvienne enfin concernant les nouvelles qui auraient dû vous être transmises il y a dix jours. Cependant, Vossius ne cesse de presser mon départ, à la demande de la reine, dit-il. N'ayant plus aucun motif de retard, je songe à me rendre demain à Dordrecht pour dire adieu à mes amis. En passant par Rotterdam, je chercherai un navire qui me conduira en toute sécurité en France. J'espère qu'après dix jours, on me fournira de la nourriture. Aussi, je vous prie de ne pas tarder si vous recevez quelques paquets.

Notre Vossius a récemment annoncé que Freinsheim vivait ses derniers instants et que son épouse était elle aussi très gravement malade. Je ne pourrai faire connaître l'issue de cette maladie qu'une fois à Paris, où notre ami enverra tous les siens par la suite. ...

Saumaise continue de fustiger son Milton; les ateliers typographiques de Suède peinent à la tâche pour publier cette écriture horrible. Il promet de nous donner, à mon père et à moi, l'immortalité à cette occasion même, comme il s'en vante. Qu'il poursuive ainsi; pour ma part, je ne manquerai pas d'y prendre ma part. ... Leyde. 1651, le troisième jour avant les ides de juillet, grégorien.

Dutch translation (my own):

Tot nu toe heb ik tevergeefs gehoopt, hooggeachte heer, dat er antwoord zou komen op de zaken die u tien dagen geleden al hadden moeten bereiken. Ondertussen dringt Vossius er — naar eigen zeggen op verzoek van de koningin — voortdurend op aan dat ik vertrek; aangezien ik nu geen redenen voor uitstel meer heb, ben ik van plan morgen naar Dordrecht te gaan om afscheid te nemen van mijn vrienden. Wanneer ik door Rotterdam reis, zal ik uitkijken naar een schip dat me veilig naar Frankrijk kan brengen. Ik hoop dat er na tien dagen voor mijn levensonderhoud gezorgd zal zijn. Daarom verzoek ik u dringend niet te talmen, mocht u pakketjes ontvangen.

Onze Vossius heeft onlangs laten weten dat Freinsheim op sterven lag en dat ook zijn vrouw zeer ernstig ziek was. Ik zal pas in Parijs kunnen melden hoe deze ziekte afloopt; daarheen zal onze vriend later zijn hele gezin laten overkomen. ...

Saumaise blijft zijn Milton verguizen; de drukkerijen in Zweden zwoegen zwaar bij het uitgeven van dit afschuwelijke geschrift. Hij zal mij en mijn vader zelfs bij die gelegenheid onsterfelijkheid verlenen, zoals hij zelf beweert. Laat hem zijn gang maar gaan; ik van mijn kant zal er ook mijn deel in hebben. ... Leiden. 1651, de derde dag vóór de idus van juli, gregoriaans. ...

Swedish translation (my own):

Förgäves har jag hittills hoppats, högst berömde man, att något svar skulle komma på de saker som borde ha meddelats Er för tio dagar sedan. Under tiden upphör Vossius inte att uppmana mig att avresa, på drottningens begäran, som han säger; eftersom jag nu har uttömt alla skäl till dröjsmål, tänker jag på att resa till Dordrecht imorgon för att ta avsked från mina vänner. När jag passerar genom Rotterdam skall jag leta efter ett skepp med vilket jag säkert kan transporteras till Frankrike. Jag hoppas att jag efter tio dagar får mat. Så jag ber Er att inte dröja om Ni får några små paket.

Vår Vossius har nyligen meddelat att Freinsheim var i sina sista stunder och att hans fru också var mycket allvarligt sjuk. Jag kommer inte att kunna meddela hur denna sjukdom kommer att gå till förutom i Paris, dit vår vän kommer att skicka hela sin familj senare. ...

Saumaise fortsätter att hyvla av sin Milton; de typografiska tryckerierna i Sverige svettas hårt i att publicera denna hemska skrift. Han kommer att ge mig och min far odödlighet även vid det tillfället, som han skryter med. Låt honom göra som han gör; jag kommer i min tur ju inte att sakna min del i det. ... Leiden. 1651, tredje dagen före ides av juli, gregoriansk. ...

English translation (my own):

In vain have I hitherto hoped, most illustrious man, that some answer would be forthcoming to those things which should have been conveyed to you ten days ago. In the meantime, Vossius does not cease to urge my departure, at the Queen's request, as he says; since I have now exhausted all reason for delay, I am thinking of going to Dordrecht tomorrow, in order to say goodbye to my friends. When I am passing through Rotterdam, I will look for a ship by which I can be safely carried to France. I hope that after ten days food will be provided for me. So I beg you not to tarry if you get any little bundles.

Our Vossius has recently announced that Freinsheim was in his last moments and that his wife was also very seriously ill. I will not be able to announce what outcome this illness will have except in Paris, where our friend will send his whole family later. ...

Saumaise continues to excoriate his Milton; the typographical works in Sweden are sweating heavily in publishing this horrible writing. He will grant me and my father immortality even on that occasion, as he boasts. Let him do what he's doing; I, in turn, am not going to lack my share in it. ... Leiden. 1651, the third day before the Ides of July, Gregorian. ...


Above: Kristina.


Above: Johann Freinsheim.


Above: Claude Saumaise.


Above: John Milton.


Above: Daniel Heinsius.


Above: Johann Friedrich Gronovius.


Above: Nicolaus Heinsius.

Notes: Freinsheim = Johann Freinsheim (1608-1660), a German classical scholar and critic.

Milton = John Milton (1608-1674), an English poet, polemicist and civil servant, among his works being Paradise Lost (1667).

Heinsius' father = Daniel Heinsius, one of the most famous scholars of the Dutch Renaissance.

The third day before the Ides of July = July 13.

Thursday, November 27, 2025

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated May 21/31 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, page 284, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary:

... [Stockholm] d. 31 Maj 1653. — Chanut skulle nu resa, visade sig nöjd med de försäkringar, han af Kristina hade fått; skulle öfver Lybeck, Nederland till Frankrike.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 31 maj 1653. — Chanut skulle nu resa, visade sig nöjd med de försäkringar han av Kristina hade fått; skulle över Lübeck, Nederland till Frankrike.

English translation (my own):

... Stockholm, May 31, 1653. — Chanut was now to travel, appeared satisfied with the assurances he had received from Kristina; was to travel via Lübeck and the Netherlands to France.

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated May 14/24 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, page 284, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary:

... [Stockholm] d. 24 Maj 1653. — Ambassadören från Frankrike var färdig resa till Lybeck, dit ett svenskt örlogsskepp om 52 kanoner skulle öfverföra honom, och ett mindre hans möbler till Havre de Grace.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 24 maj 1653. — Ambassadören från Frankrike var färdig resa till Lübeck, dit ett svenskt örlogsskepp om 52 kanoner skulle överföra honom, och ett mindre hans möbler till Havre de Grâce.

English translation (my own):

... Stockholm, May 24, 1653. — The ambassador from France had completed his journey to Lübeck, where a Swedish warship with 52 canons was to transfer him, and a smaller one was to transfer his furniture to Havre de Grâce.

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated April 23/May 3 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, page 284, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary:

... [Stockholm] d. 3 Maj 1653. — Onsdagsafton kom Chanut till staden utan högtidligheter; hade redan följande afton enskildt företräde, då drottningens opasslighet ej medgaf offentligt. Kristina satte mycket värde på Chanut.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 3 maj 1653. — Onsdagsafton kom Chanut till staden utan högtidligheter; hade redan följande afton enskilt företräde, då drottningens opasslighet ej medgav offentligt. Kristina satte mycket värde på Chanut.

English translation (my own):

... Stockholm, May 3, 1653. — On Wednesday evening Chanut came to the city without ceremony; the following evening he already had private precedence, as the Queen's indisposition did not allow her to appear in public. Kristina placed great value on Chanut.


Above: Kristina.


Above: Coenraad van Beuningen.

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated April 16/26 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, pages 283 to 284, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary:

... [Stockholm] d. 26 April 1653. — Alla svenska riksråder missnöjda, att Joachum Groot Johan ännu qvarhölls i Amsterdam. — Beuningen hade nu på 10:de veckan förgäfves sökt företräde hos Axel Oxenstjerna, som förebar sjukdom och göromål. Ulfeld, som ännu var sjuk i benen, har beslutat med första fara till Liffland eller Preussen.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 26 april 1653. — Alla svenska riksråder missnöjda att Joachim Grote Johann ännu kvarhölls i Amsterdam. — Beuningen hade nu på 10:e veckan förgäves sökt företräde hos Axel Oxenstierna, som förebar sjukdom och göromål. Ulfeldt, som ännu var sjuk i benen, har beslutat med första fara till Livland eller Preussen.

English translation (my own):

... Stockholm, April 26, 1653. — All Swedish councilmen dissatisfied that Joachim Grote Johann was still detained in Amsterdam. — Beuningen had now in the 10th week vainly sought precedence from Axel Oxenstierna, who excused himself by illness and affairs. Ulfeldt, who was still ill in his legs, has decided to go to Livonia or Prussia at the first opportunity.

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated April 2/12 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, page 283, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary (I have corrected from where the month was mistakenly recorded as March):

... [Stockholm] d. 12 [April] 1653. — Chanut, som förr varit här 7 eller 8 år, skulle återkomma till Sverge; Kristina deröfver ganska glad. Frankrike hoppas fördel af Chanuts personliga insteg hos drottningen.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 12 [april] 1653. — Chanut, som förr varit här 7 eller 8 år, skulle återkomma till Sverige; Kristina däröver ganska glad. Frankrike hoppas fördel av Chanuts personliga insteg hos drottningen.

English translation (my own):

... Stockholm, [April] 12, 1653. — Chanut, who had previously been here 7 or 8 years, was to return to Sweden; Kristina is quite happy about it. France hopes to benefit from Chanut's personal approach to the Queen.


Above: Kristina.


Above: Coenraad van Beuningen.

Monday, November 17, 2025

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated March 19/29 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, page 283, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary:

... [Stockholm] d. 29 Mars 1653. — Riksamiralen sjelf dref ifrigt på flottans upphjelpande; 15 eller 16 skepp äro snart i ordning; matförråd föga. — Spanska sändebudet har alla veckor audiens och stor acces hos drottningen; dock försäkrar hon franska sändebudet, att hon alltid skall blifva franskt sinnad, Holland tillgifven och ej fiendtlig mot Danmark. Dessa yttranden väckte allmänt misstroende, äfvenså Spaniens nära vänskap. — Man föregaf i Sverge, att Danmark hemligt motarbetat Sverges försoning med Polen i Lybeck. — Man sade ock, att Ulfelds svåger, som var med honom här, på en eftermiddag två eller tre gånger sprungit med bud mellan drottningen och den tillsängsliggande sjuke Ulfeld. Dagen derpå hade en, som var i stor nåd hos drottningen, två timmar samtalat med Ulfeld och dervid haft danska kartan framme. Ulfeld spridde det rykte, att England infallit i Norge; talte alltid illa om Danmark, väl om England.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 29 mars 1653. — Riksamiralen själv drev ivrigt på flottans upphjälpande; 15 eller 16 skepp äro snart i ordning; matförråd föga. — Spanska sändebudet har alla veckor audiens och stor acces hos drottningen; dock försäkrar hon franske sändebudet att hon alltid skall bliva franskt sinnad, Holland tillgiven och ej fientlig mot Danmark. Dessa yttranden väckte allmänt misstroende, ävenså Spaniens nära vänskap. — Man föregav i Sverige att Danmark hemligt motarbetat Sveriges försoning med Polen i Lübeck. — Man sade ock att Ulfeldts svåger, som var med honom här, på en eftermiddag två eller tre gånger sprungit med bud mellan drottningen och den tillsängsliggande sjuke Ulfeldt. Dagen därpå hade en som var i stor nåd hos drottningen två timmar samtalat med Ulfeldt och därvid haft danska kartan framme. Ulfeldt spridde det rykte att England infallit i Norge; talte alltid illa om Danmark, väl om England.

English translation (my own):

... Stockholm, March 29, 1653. — The Grand Admiral himself eagerly pushed for the redress of the fleet; 15 or 16 ships are soon in order; food supply little. — The Spanish envoy has an audience and great access with the Queen every week; however, she assures the French envoy that she will always be French-minded, fond of Holland and not hostile to Denmark. These statements aroused general distrust, even Spain's close friendship. — It was alleged in Sweden that Denmark secretly opposed Sweden's reconciliation with Poland in Lübeck. — It was also said that Ulfeldt's brother-in-law, who was with him here, ran two or three times in one afternoon with messages between the Queen and the bedridden, sick Ulfeldt. The following day, someone who was in great favour with the Queen had a two-hour conversation with Ulfeldt, having the Danish map in front of him. Ulfeldt spread the rumour that England had invaded Norway; he always spoke ill of Denmark and well of England.


Above: Kristina.


Above: Antonio Pimentel.


Above: Corfitz Ulfeldt.


Above: Coenraad van Beuningen.

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated March 12/22 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, page 283, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary:

... [Stockholm] d. 22 Mars 1653. — De bönder, som på 2 á 3 ställen i riket hafva sammanrotat sig, hafva tagit bättre råd, och skilt sig åt, hvar till sitt hem.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 22 mars 1653. — De bönder som på 2 à 3 ställen i riket hava sammanrotat sig hava tagit bättre råd och skiljt sig åt, var till sitt hem.

English translation (my own):

... Stockholm, March 22, 1653. — The peasants who have congregated in 2 or 3 places in the kingdom have taken better advice and dispersed, each to their homes.

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated March 5/15 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, page 283, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary:

... [Stockholm] d. 15 Mars 1653. — I allt tycktes råda en nära vänskap mellan Sverge och Spanien. — En neapolitansk missnöjd herre väntades till Stockholm. Pimentelli sökte öfvertala drottningen att ej emottaga honom.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 15 mars 1653. — I allt tycktes råda en nära vänskap mellan Sverige och Spanien. — En neapolitansk missnöjd herre väntades till Stockholm. Pimentelli sökte övertala drottningen att ej emottaga honom.

English translation (my own):

... Stockholm, March 15, 1653. — In everything there seemed to be a close friendship between Sweden and Spain. — A disaffected Neapolitan gentleman was expected in Stockholm. Pimentel tried to persuade the Queen not to receive him.


Above: Kristina.


Above: Antonio Pimentel.

Summary of Coenraad van Beuningen's letter to the government of the United Provinces in The Hague, dated February 26/March 8 (New Style), 1653

Source:

Handlingar rörande Sverges historia, volume 4, pages 282 to 283, published by Anders Fryxell, 1843


The letter summary:

... [Stockholm] d. 8 Mars 1653. — Pimentelli var i god estime hos drottningen; hade fått befallning stanna som extra ordinarie ambassadör; ovisst för hvad ändamål; sökte andra rum. — Kring Norrköping hade 300 bönder under ledning af en upprorsmakare sammangaddat sig, att, som de sade, försvara sig emot adelns slafveri. Hofvet hade ditsändt någon, som med föreställningar öfvertalade dem att skiljas. — Rikskanslern låg till sängs, nu på åttonde dagen.

With modernised spelling:

... [Stockholm] den 8 mars 1653. — Pimentelli var i god estim hos drottningen; hade fått befallning stanna som extraordinarie ambassadör; ovisst för vad ändamål; sökte andra rum. — Kring Norrköping hade 300 bönder under ledning av en upprorsmakare sammangaddat sig att, som de sade, försvara sig emot adelns slaveri. Hovet hade ditsänt någon som med föreställningar övertalade dem att skiljas. — Rikskanslern låg till sängs, nu på åttonde dagen.

English translation (my own):

... Stockholm, March 8, 1653. — Pimentel was in good esteem with the Queen; he had been ordered to remain as ambassador extraordinary; uncertain for what purpose; looked for other places. — Around Norrköping, 300 peasants under the leadership of a rabblerouser had banded together to, as they said, defend themselves against the slavery of the nobility. The court had sent someone there to persuade them to disperse. — The Grand Chancellor was in bed, now for the eighth day.


Above: Kristina.


Above: Antonio Pimentel.


Above: Axel Oxenstierna.


Above: Coenraad van Beuningen.