Showing posts with label Alexander von Erskein. Show all posts
Showing posts with label Alexander von Erskein. Show all posts

Friday, January 22, 2021

Kristina's letter to Alexander von Erskein, dated

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=90&q=Christina&lang=en&whenYear_int=1648&rows=10&mode=comfort&id=bsb00056725_00095_dok0288

The letter:

Wir haben aus Ewrem vom 16. Maii aus Nürnberg an unsere commissarios zu Oßnabrügge abgangenem schreiben gantz gerne vernommen, waßgestalt Ihr auff der reise dahin begriffen und mit unser generalitet und gesampter soldatesque antwordt als mit instruction versehen, dem puncto satisfactionis militiae beyzuwohnen und denselben zu desto beßerer und endtlicher richtigkeit bringen zu helffen. Gleichwie wir nun verhoffen wollen, Ihr werdet daselbst für ankunfft dieses wohl angelanget sein, also zweiffeln wir nicht, Ihr werdet Euch euserstes fleißes angelegen sein laßen, diesen importanten punct dergestalt zu negotiiren und zu befürdern, wie es der sachen nothdurfft und wichtigkeit an sich selbsten erfordert und wir daß gute vertrawen zu Ewren bekanten fleiß und dexteritet in gnaden gerichtet haben, demnach wir nun die gute undt tapfere dienste, so unßere soldatesque unß und den allgemeinen evangelischen wesen undt ständen in Teutschlandt nun so vil jahr hero mit dero sonderbahrer nachruhm so gar standthafftig und unabsetzlich erwiesen, billig hoch aestimiren, so haben wir unß auch iederzeit zum höchsten angelegen sein laßen, für deroselben contentement und satisfaction bey denen ietzigen friedenstractaten gute sorge zu tragen und dieselbe durch unsere commissarios auffs fleißigste zu urgiren und zu befürdern. Wir vernehmen auch, daß die stände dazu zwar nicht ungeneigt, wegen des quanti aber die meisten difficulteten erwegen und sich mit der notorischen landtsruin und unvermögenheit beruffen thun. Nun haben wir zwar gemelten ständen bey dieser post beweglich zugeschrieben und ihnen die nothwendigkeit dieses puncts und, wie ohne billigmeßige erorterung deßelben kein beständiger friede zu hoffen, behorlich repraesentiret, allein weill man auch anderntheils eine reflexion auff diese der stände eingewandtes unvermögen und andere dabey fürfallende respecte billig tragen muß, und solchem nach dahin zu trachten, wie unter dießer unser getrewen und wohlmeritirten soldatesque postulatis und der stände anerbiethen ein solches temperament zu treffen werden möge, daß beydes, der militie meriten undt billichmeßige recompens und der stände vermögen bey ietzigen ihren zustande in gute acht genommen und dergestalt proportioniret werden, damit durch gar zu harte anstrengung der stände und beharrung auff den extremiteten zu einer ruptur dieser so kostbahren und langgewehreten tractaten einiger ursach oder anlaß nicht gegeben werden möge. So zweiffeln wir zwar nicht, es werde die soldatesque ingesampt, sowohl ein ieder cavallier in particulier ein solches bey sich von selbst und wohl consideriren und auß liebe kegen ihren vaterlandt in ihre mittstände und patrioten bey diesen ihren ietzigem bedrücktem zustandt auffs allerhöchste nicht dringen, sondern mit dem, waß practicabel und einer in der stände kräfften ist, amore pacis et patriae gerne […]. Will aber ein solches alles bey denen ietzigen tractaten wohl und weißlich negotiiret sein will, damit beydes, die soldatesque und stände, soviel müglich bey guter humeur erhalten werden möge, so haben wir nicht unterlaßen können, Euch diese sache hiemit nochmahlig zum höchsten und besten zu recommendiren, mit gnädigstem willen und befehl, daß Ihr dieses alles mit unsern commissarien wohl überleget und beyderseits mit aller dexteritet und fleiß dahin trachtet, daß obiger scopus erhalten und beydes, unter der militiae postulatis und der stände unvermögenheit, eine solche proportion und temperament getroffen werden möge, damit dan auff diesen punct nunmehr mehrentheilß beruhender und herfürblickender friede umb so viel mehr befürdert undt zu seiner völligen perfection gebracht werden möge, zumahlen wir vernehmen, daß die stände albereit zu einer ziemblich summa sich erbothen haben sollen, auch vielleicht sich noch wohl etwas höher angreiffen möchten. Welches wir also unsern commissarien gleichmeßig zugeschrieben, und nicht zweiffellen, sie mit und nebst Euch hierinnen allen eusersten fleiß anwenden werden.


Above: Kristina.


Above: Alexander von Erskein.

Wednesday, July 8, 2020

Kristina's letter to Johan Oxenstierna and Johan Adler Salvius, dated April 7/17 (Old Style), 1647

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=150&q=Christina&lang=en&mode=comfort&rows=10&id=bsb00056723_00436_dok0191

The letter:

Såsom vij uthi Nr. 155 månde emot Eder berätta, mån åhugha och vår trogne armees och soldatesces contentement, och såväl som den 6 martii gåfvo Eder till kenna thet vij vore sinnade affordra till Eder vårt Pomerske stats- och i armeen beställte adsistensrådh sampt praesident i den Förpomerske hofrätten Alexander Ersken medh en viss instruction [i] thet ährändet, altså och endock han gerna hade sett att han medh thenne reesan och commission hade blefvet förskont, lijkväl effter vij ingen bättre och tjänligare hafve hafft som serdeles hoos soldatescen och i armeen det hafver kunnat förrätta, ty hafva vij honom nu herifrån expedierat och befallat att han skall skynda sin reesa till Eder, och the der samma instruction, och elljest munteligen och uthförligen berätta Eder hvadh vår meningh i ett och annat then saken angående kan vara. Såsom vij nu inthet tvifle att han skall giöra oss och chronan vedh thenne negotiationen emellan Eder och feltmarskalcken en godh tjenst och all möda hafva ospardt att hoos Eder och feltmarskalcken thenne saken grundeligen incaminere och derhoos förrätta hvadh honom giörligit ähr, altså vele I och informera honom om alt som föör hans ankompst kan i thetta puncto satisfactionis militiae hoos Eder vara passerat; och emedan I ingen fredh måste sluta eller något instrumentum pacis underskrifva, medh mindre och tillijka detta punctum ähr fullkombligen afftaalt, men af nöden vill vara att sådant först i armeen hoos feltmarskalcken och dee principaleste rätt förtastes och värket der varder till det mäste afftaalt, men sedan af Eder fullkombligen slutat medh ständerne i Osnabrugge och I på soldatescens vegner af dem försäkrade att [hon] skall få sin betallningh innan en viss determineradt tijdh; hvarföre vill vara af nöden att sedan ständernes gemuther ähre heruthinnan sonderade och hertill skähligen disponerade, Erskein oförsummat begifver sigh till armeen och der förrätter hvadh honom ähr i instructionen befalt och I therhoos finne godt honom till feltmarskalcken medgijfve, och sedan kommer till Eder igen medt all grundeligh resolution, therupa I sedan kunne gåå fast och skrijda till slutet och consequenter dess execution. Erschein varder och Eder förmodeligen så gåendes heruthinnan till handa, att I ther varde tagandes ett gott nöije och vij förhoppes vår tjenst för all tingh kunne bliffva befrämjadt.


Above: Kristina.


Above: Johan Oxenstierna.


Above: Johan Adler Salvius.

Kristina's letter to Johan Oxenstierna and Johan Adler Salvius, dated March 6/16 (Old Style), 1647

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=150&q=Christina&lang=en&mode=comfort&rows=10&id=bsb00056723_00384_dok0160

The letter:

Vij mondhe på sidste hädan ifrån gångne post skrifva Eder till vår mening och nådige behagh om slutet öfver vår och chronans satisfactionspunct, så och hvadh oss in genere syntes om punct satisfactionis militiae; nu såsom vij alt äre af samme mening och vele att I Eder thereffter rätte, altså skicke vij och nu härhoos Eder till handa een doublet af samme vårt förre bref medh den befallningh att så myckit soldatesquens contentement ahnlangar I det punctum holle in terminis tractandi tillijka och pari passu medh tractatu gravaminum imperii, men icke slute förrähn I få vår fullkomblige ordre och information häröfver medh den man vij ärne till Eder mehrendels i thenne saken affärda. Vij hafve fuller hoos oss thertill destinerat adsistensrådet Alexander Erskein, hvilcken I uthi then saken kunne bruka; och effter tarfven så oundvijkeligen vill fordra att I nagon måste hafva som i armeen, och serdeles hoos generalerne, thetta värket rätt förtastar och handterar, sij vij ingen som thet anten bättre eller medh större confidentia hoos armeen kan förrätte ähn honom. Dogh vele I icke låta märkia Eder som hade han någon commission härifrån till att färdas åth armeen, men när han till Eder kommer och I finne nödigt och gott att låte honom ryckia till feldtmarskalcken, tå låter han sigh icke annorledes ahn ähn som togho han commission af Eder therute att reesa opp till armeen i then negosiation. Imedlertijdh vele I skaffa honom ett pass till Ossnabrugg aff the keijserlige på honom, hans folck, medhhafvande saker och pagage och sände thet honom emoot anten på Strålsundh eller Hamburg. Holle elljest sjelfve saken in integro och förhaste Eder intet teruthi, myckit mindre skole I komma till något sluuth theri förrähn I få genom Erskein vår vidare och endtlige ordre så om sjelfve negotio som modo procedendi theruthinnan, efftersom vij och therföre holle att een ringa mora kan intet skada och ingen destitutio locorum bör bevilljas, myckit mindre in effectu skee, förrähn soldatesquen är contenterat.

På Edert sidste, dateradhe Ossnabrugk den 15 febr. och oss i går inlefveradhe bref hafve vij intet synnerligit till påminne och befalle men tilltroo Eder nådigt att I, insisterandes våre förre order, förfahre uti rijkzsakerne som I finne lende oss och chronan till tjenst och säkerheet.


Above: Kristina.


Above: Johan Oxenstierna.


Above: Johan Adler Salvius.

Monday, July 6, 2020

Kristina's letter to Johan Oxenstierna and Johan Adler Salvius, dated March 13/23 (Old Style), 1647

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=100&q=Christina&lang=en&mode=comfort&rows=10&id=bsb00056723_00396_dok0170

The letter:

Till nådigt svar kunne vij icke annars än låta oss Edert procedere, öfde flijt och dexteritet i be:de saker nådigst behaga, vette och icke synnerliget att läggia dertill öfver dee ordres vij till Eder för dette hafve låthit afgå, men opreppe allenast vidh dette tillfälle i kortthet det I continuere att arbeta på ständernes bästa och hvadh I kunne göra till deres restitution och conservation, att detsamme af Eder skeer och förrättas, sedan och hjelpa den Pfaltziske saken till lijdelige conditioner, och desföruthan göre Eder flijth det Hessen Cassel må kunna komma till satisfaction, jemväl andre ständer restitueres i deres vilkohr så nähr som skee kan. Och ju mindre Franckrijke tager sigh desse saker ahn, ju mehre hafve I att göra Edert bäste till arbeta dem igenom. Men der I sij att fridztractaten skulle komma till ruptur för Eder opiniastrete skull, så langer att ständerne heller sjelfve gifve uthslaget, så att om nogot moste cederes, då skulden deraf icke redunderar på oss och chronan, uthan dem sjelfve. In summa vij see gerne det I gore Edher flijt och vinna på deres vägnar, men låthe lijkväl tractaten på lychtonne komma till ett fredeligit sluth och endskap. Soldatesquens contentement vele I låtha Eder högst vara anläget såsom een saak deruthi vij för närvarande tijdh aldramäst interesserede äre. Men vår particularordre öfver ett och annat der dee ehrenden angående, hafve I att förvänta medh adsistentzrådet Alexander Erschin, som vij medh förste till Eder expedierandes vardhe.


Above: Kristina.


Above: Johan Oxenstierna.


Above: Johan Adler Salvius.

Thursday, June 11, 2020

Kristina's letter to Alexander von Erskein, dated May 27, 1648

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=100&q=Christina&lang=en&mode=comfort&rows=10&id=bsb00056725_00035_dok0260

The letter:

Vij, Christina, göre vitterligit, at efftersom vår och Sveriges chronos krigsväsende i Tysklandh nödvändigt fordrar och kräfver een man vidh hufvudharmeen, som är Hans Kärligheet tillförordnade generalissimo och vår feltmarskalck till alt gott adsistence icke allenast i consilierne, uthan och i rättegångar och domar, och serdeles i deres frånvahru och vidh the margfaldige krigsbesvar, medh hvilcke the dageligen öfverhopas, drifver och häller godh richtigheet öfver rådzslagen och andre in consilio eller elljest passerande acter; och vij, kännandes och nu i månge åhr bepröfvandes dee gode qualiteter, så och der hoos betrachtandes dee longlige tjenster, thermedh vår troo man och adsistentzrådh i Pomern och vidh hufvudharmeen, och praesident i Förpomerske hoffrätten, oss elskeligh edell och välbördigh Alexander Erskein till Ludershogen och Vohrlandh hafver gjordt sigh om oss och Sveriges chrono nu i 20 åhr väll meriterat, och städze varit brukat i tjensten och deriblandh mehrendeels vidh vår hufvudharmee, till een sådan charge honom capabell befinne. Hvarföre hafve vij tillbetrodt och förordnat, såsom vij och härmedh i krafft af dette vårt öpne bref tillbetroo och forordne honom, Alexander Erskein, at vara feltpraesident i hufvud- och andre armeerne och guarnisonerne i Tysklandh. Och skall han för all ting vara oss och Sveriges chrono huldh, trogen och rättrådigh i alla måtto, vårt och rijkzens gagn och bästa sökia att främja och befordra, men all skada och fahra, som han förnimmer å färde vara, itidh tillkänna gifva och effter yttersta förmögenheet hjelpa till at afvärja. Eenkannerligen låta sigh finna flitigh och oförtruten i thenne vår och chronans tjenst, och både vidh närvarelsen af Hans Kärligheet, vår generalissimo, så och vår feltmarskalck befordra rådslagen och consilierne till ett gott, nyttigt och giörligit uthslagh, och i Hans Kärligheetz så och vår feltmarskalckz frånvahru å deres vägnar och på deres ordre framställe, hvadh i deliberationer medh andre våre generaler och höge officerare komma bör; so och, när rättegånger hålles och saker i armeen eller guarnisonerne förhöras och afdömas skole, tå at sij deropå och drifva medh flijt, försichtigheet, alfvar och discretion, at justitien må tillbörligen och utan våldh blifva administrerat, och der hoos hafve flitigh opsicht opå dem, som medh thesse saker både till executionen så och annan richtigheet hafve at beställa; rättandes sigh i det öfrige effter den instruction och ordre, som han af höghbemälte vår generalissimo så och vår feltmarskalck bekommandes varder, och i een summa sigh så härvidh förhållandes, som han ju för Gudh, oss och hvar ährligh man tryggeligen vill och skall ansvara. Och såsom detta embetet är besvärligit och förnämbligit och måste hafva sin authoritet, ther thet elljest medh nytta skall kunne föras och effterkommas, altså vele vij ochså härmedh förordne, at bemälte vår feltpraesident skall altidh hafva sitt rum, ställe och qvarteer uthi armeerne och guarnisonerne näst våre generalleutenanter och öfver våre generalmajorer. Vij belange fördenskuldh härmedh höghbemälte vår tillförordnade generalissimi Kärligheet så och bjude vår feltmarskalck, generaler af högre och nidrigare conditioner, gouverneurer, commendanter, öfverstar sampt alle andre officerare från den högste till den lägste, och gemehne soldatesca till häst och foot i armeerne, så och uthi guarnisonerne i Tysklandh, sampt alle andre våre och chronones betjente thersammestädes, att dee erkänne bemälte Alexander Erskein för vår feltpraesident i hufvud- och andre armeerne så och guarnisonerne i Tysklandh, bevijsandes honom vidh thenne förnämlige chargen respective manutenentz, befordring och hörsamheet i thet han till vårt och chronans gagn och bästa sökandes, befordrandes och drifvandes varder.


Above: Kristina.


Above: Alexander von Erskein.

Monday, May 11, 2020

Kristina's letter to Alexander von Erskein, dated October 9/19 (Old Style), 1647

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=70&q=Christina&lang=en&mode=comfort&rows=10&id=bsb00056724_00085_dok0021

The letter:

Edert breef uthur Osnabrugh den 13. och 20. nästförleden månadz Septembrispraesident och adsistentzrådh Alexander Erskein, ähre oss på ordinarie posterna effter hvarandre väl tillhanda kombne. Och såsom I näst Eder hufvudhcommission om puncto satisfactionis militiae och armeens lyckellige tillståndh och conservation besynnerligen ähre bekymbrade om penningehjelp för feltmarskalcken och armeen och till den enda starckt påmahnas af feltmarskalcken, att drifva opå så hoos oss som her Salvio, att armeen thermed kan och må blifva adsisterat och bijsprången, altså hafve vij och deropå medh flijt och åhuga varit betänckte. Nu serdeles ther Beyerfursten hafver brutit och feltmarskalcken måste taga sin marche hijtuth öfver, hafva och till den endan och vidh thenne beskaffenheet och conjunctur af krigsväsendet i Tysklandh befallat her Salvio, att låta alle andre assignationer på honom för detta gjorde och pensionariorum besolldningar hvila, tilldes vintersubsidierne kunne falla, så att armeen för all tingh kan af hemmasubsidierne blifva hulpen. Och efter vij väl kunna besinna, huru högnödigt thet ähr, att feltmarskalcken blifver secunderat medh mehra peninger, till hjelpa officererne och artolleriedt medh, ty hafve vij och nu begärat af her Salvio, att ville vidh feltmarskalkens niderkompst undsättia honom medh två eller halfannan tunna gulldh. Och aldenstundh vij väl kunna pröfva, Edre speser och uthgiffter vara större än de för detta bevilljade tractamentet kan tillräcka.


Above: Kristina.


Above: Kristina.

Kristina's letter to Johan Oxenstierna and Salvius, dated March 20/30 (Old Style), 1647

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=60&q=Christina&lang=en&mode=comfort&rows=10&id=bsb00056723_00407_dok0177

The letter:

Vij hafve inthet synnerligit Eder theropå at svara, men påminne Eder att I blifve i rixsakerne vidh våre förre ordrer och stadna vidh thet sigh icke vidare låter giöra eller sjelfve stenderne Eder bijfalla vele.

Hvadh Beyern, och i synnerhet thet stilleståndh af vapnen som feltmarskalcken h. Wrangel genom sine deputerade i Ulm hafver låthit begynna een tractat öfver, ahnlangar, så kunne vij annu icke afsij om Beyerfursten något annat therunder söker eller och om nöden allena honom thertill försätter. Af ett Snoilschis bref, daterat Ulm den 16 feb., sij vij icke uthan nogon förundran hvadh helige conditiones oss Beyern offererar, ställe fuller till sin orth hvadh alfvar thermedh är, men såsom vij nu befalle h. Wrangel holla then tractaten met Beyern gående och förtrösta honom om vår fullkomblige resolution heruthinan met näste post, men ingalunda att vidh thenne constitution af sakerne och plägne tractat medh Beyern angå nogon tractat om armistitio medh them keijserlige, så vele vij och medh näste post Eder i lijka motto sådan vår resolution till känna gifva och fast vidh samme tijdh tänckie till affärda Alexander Erschein i the andre förr mentionerade värff, och särdeles soldatesquens contentement, therföre I medh honom vår endtlige meeningh skole undfå.


Above: Kristina.


Above: Johan Oxenstierna.


Above: Salvius.

Sunday, May 3, 2020

Kristina's letter to Johan Oxenstierna and Salvius, dated July 3/13 (Old Style), 1647

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=30&q=Christina&lang=en&mode=comfort&rows=10&id=bsb00056723_00546_dok0265

The letter:

till des I få från feltmarskalcken herr Wrangel genom Erschein underrättelse om hans och flere generalernes och förnämbste öfversternes mening och förslagh öfver soldatescans contentement, att I sädan må deste fastare gå och resolvera till ett vist quantum. Dertill medh och vele I icke sleppa det punctum om evangeliske religionen i erflanden, men stå deropå och drifven det längsta I kunnen ju till des våre andre saker, serdeles satisfactionen af militien, blifve richtige, och när I tå icke vidare kunne theri gå förrän friden theropå allena skulle stöta sigh, låta komma then saken på Keijsarens promesser och löfften an; men detta icke förrän alt annat är afftalt och I sij friden af then saken skulle blifva hindradt.


Above: Kristina.


Above: Johan Oxenstierna.


Above: Salvius.

Kristina's letter to Johan Oxenstierna and Salvius, dated April 10/20 (Old Style), 1647

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=30&q=Christina&lang=en&mode=comfort&rows=10&id=bsb00056723_00439_dok0193

The letter:

Och hafve vij nu här gifvit Erskein sin affordningh uthur cantzeliet, att han i öfvermorgen kan reesa och oförsummat begifva sigh till Eder och ther vår instruction, theri vår meningh, consilium och resolution öfver soldatescans contentement ähr författat. Och efftersom vij förnimme att feltmarskalcken her Wrangell hafver låtit sluta stilleståndet medh Beyerfursten och stodh tå saken på bägges ratification, särdeles på Beyerns bevillningh till Yberlingens och Memmingens inrymmellse och öfverantvarningh i vår fältmarskalckens hender, så förmode vij och medh nästa post therom vissheet och vele Eder vijdare tillskrifva vår lägenheet på posten hvadh nödigt ähr, efftersom den saken skall uthan tvifvell gifva någre fleere och andre consilier.


Above: Kristina.


Above: Johan Oxenstierna.


Above: Salvius.

Saturday, May 2, 2020

Kristina's letter to Carl Gustaf Wrangel, dated April 7/17 (Old Style), 1647

Sources:

Riksarkivet, images 66 to 67/pages 793 to 794 in April-Maj 1647; Riksregistraturet


Acta Pacis Westphalicae II C 3: Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646-1647, document 192, pages 381 to 382, edited by Gottfried Lorenz, 1975

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=10&q=Christina&lang=en&mode=comfort&rows=10&id=bsb00056723_00437_dok0192




"Gesandtschafts Erskeins."

"Erskein's ambassadorship."

The letter (copy):

Christina.
Wår sÿnnerligh[e] ÿnnest etc. Såsom J, Her Feltmarskalck, hafwe för gott och rådsampt funnit, att J förleden Höst affärda hijt öfuer wårt Gehem- och Adsistentz Rådh Alexander Erschein, medh Memorial öfuer någre Ehrenden, och han på wår advocation ähr för 7 wekor sedan hijtKommen, giörandes Oß all pertinent relation öfuer tillståndet af armeen och andre Saker theruthe; Altså och emedhan wij hafue för een Högh nödtorfft befunnit att medh fundament låta medh Wederparten och Romiske Rijkzens Ständer på Fridz tractaten afhandla thet punctum om Soldatesquens Contentement, och icke sluta någon fridh, förr och medh mindre then saken ahr aftalt; Hwarföre hafue wij förmadt och befallat bem:te Erschein att begifua sigh till bak[a]r igen och Jnstruerat honom förnembligen och nödtorffteligen thet wichtige Ehrandet, thet han först måste incaminera hoos wåra legater och plenipotentierade j Osnabrugg, men sedan begifua sigh till Eder j armeen och der medh Eder wijdare öfuerläggia saken, bereda och disponera Generalernes och the förnembste Officernes Gemuther till skähl, och behörligen Vnderrättellse om armeens starckheet, och sedan begifua sigh nedh till Commissarierne åth Osnabrugg tillbakar igen Vnderrättandes dem om Eder meningh och alt huadh han der oppe j armeen hafwer förrättat, att dee sadan må Kunna desto bättre och beständigare Sluta friden och, så mÿket Soldatesquens Contentement ahnlangar, resolvera till ett wist quantum af Betallningen, och thet af Ständerne ehrholla. Såsom nu detta wärket icke låter sigh grundeligen giöra och uthrätta, medh mindre en sådan, een sådan [sic] negotiation och Correspondentie den Eder och Commissarierne emillan Eder i Oßnabrugg företages och förrettes; Så tuifle wij inthet att J giöra Eder Högste och Möijeligeste flijt, till kunna nåå wår Jntention och Scopum uthi Jnstructionen beskrefuen, öfuerleggandes medh Honom heela thenna saken, och sedan Heruthinnan widh armeen inthet sÿnnerligit mehr wore till förrätta afsände Erskein tillbakar åth Oßnabrugg igen, på thet fritzslutet i en och annan punct serdeles Soldatescans Contentement, Kan blifua befordradt, och friden Executerat. Om andre Ehrenden, som wij Erschein hafue Expedierat uthj, och Eder angår weet han widh sin tillbaka Komst giör Eder wijdare beskeedh och rapport. Wij ähre Eder medh Kongeligh nåder wal bewågne. Och befale Eder Gudh Alzmechtigh.
Christina.

With modernised spelling:

Kristina.
Vår synnerlig[a] ynnest, etc. Såsom I, herr Fältmarskalk, hava för gott och rådsamt funnit att I förleden höst avfärda hitöver Vårt gehejm- och assistensråd Alexander Erskein med memorial över några ärenden och han på Vår advokation är för 7 veckor sedan hitkommen, görandes Oss all pertinent relation över tillståndet av armén och andra saker därute, alltså och emedan Vi have för en hög nödtorft befunnit att med fundament låta med vederparten och romiska Riksens Ständer på fredstraktaten avhandla det punctum om soldateskens kontentemang och icke sluta någon fred förr och med mindre den saken är avtalt, varföre have Vi förmått och befallat bemälte Erskein att begiva sig tillbak[a]r igen och instruerat honom förnämligen och nödtorfteligen det viktiga ärendet, det han först måste inkaminera hos Våra legater och plenipotentierade i Osnabrück, men sedan begiva sig till Eder i armén och där med Eder vidare överlägga saken, bereda och disponera generalernas och de förnämsta officernas gemyter till skäl och behörligen underrättelse om arméns starkhet och sedan begiva sig ned till kommissarierna åt Osnabrück tillbakar igen, underrättandes dem om Eder mening och allt vad han däruppe i armén haver förrättat, att de sadan må kunna desto bättre och beständigare sluta freden och, så mycket soldateskens kontentemang anlangar, resolvera till ett visst kvantum av betalningen, och det av Ständerna erhålla.

Såsom nu detta verket icke låter sig grundligen göra och uträtta med mindre en sådan negociation och korrespondentie den Eder och kommissarierna emellan Eder i Osnabrück företages och förrättes, så tvivle Vi inte att I göra Eder högste och möjligaste flit till kunna nå Vår intention och scopum uti instruktionen beskriven, överläggandes med honom hela denna saken och sedan härutinnan vid armén intet synnerligt mer vore till förrätta avsända Erskein tillbakar åt Osnabrück igen, på det fredsslutet i en och annan punkt särdeles soldateskans kontentemang kan bliva befordrat och freden exekuterat. Om andra ärenden som Vi Erskein have expedierat uti och Eder angår vet han vid sin tillbakakomst gör Eder vidare besked och rapport. Vi äro Eder med kunglig nåder väl bevågna och befalle Eder Gud Allsmäktig.
Kristina.

Lorentz's transcript of the letter:

Altså och emedhan vij hafve för een högh nödtorfft befunnit att medh fundament låta medh vederparten och Romiske rijkzens ständer på fridz tractaten afhandla thet punctum om soldatesquens contentement och icke sluta någon fridh förr och medh mindre then saken ahr aftalt, hvarföre hafve vij förmadt och befallat bem:te Erschein att begifva sigh tillbak[a]r igen och instruerat honom förnembligen och nödtorffteligen thet vichtige ehrandet thet han först måste incaminera hoos våre legater och plenipotentierade i Osnabrugg, men sedan begifva sigh till Eder i armeen och der medh Eder vijdare öfverhöggia saken, bereda och disponera generalernes och the förnembste officernes gemuther till skähl och behörligen underrettellse om armeens starckheet, och sedan begifve sigh nedh till commissarierne åth Osnabrugg tillbakar igen, underrättandes dem om Eder meningh och alt hvadh han deroppe i armeen hafver förrättat, att dee sadan må kunna desto bättre och beständigare sluta friden och, så myket soldatesquens contentement ahnlangar, resolvera till ett vist quantum af betallningen, och thet af ständerne ehrholla. Såsom nu detta värket icke låter sigh grundeligen giöra och uthrätta, medh mindre een sådan negotiation och correspondentie Eder och commissarierne emillan i Ossnabrugg företages och förrettes, så tvifle vij inthet att I giöra Eder högste och möijeligeste flijt till kunna nåå vår intention och scopum uthi instructionen beskrefven, öfverlaggandes medh honom heele thenne saken, och sedan heruthinnan vidh armeen inthet synnerliget mehr vore till förrätta, affärde Erskein tillbakar åth Ossnabrugg igen, på thet fridzslutet i en och annan punct, serdeles soldatescans contentement, kan blifva befordradt och friden executerat.

Om andre ehrenden som vij Erschein hafve expedierat uthi och Eder angår veet han vidh sin tillbakekomst giör Eder vijdere beskeedh och rapport.

French translation (my own):

Christine.
Notre faveur particulière, etc. Parce que vous, Monsieur le feltmaréchal, avez trouvé bon et souhaitable que l'automne dernier, vous ayez renvoyé Notre conseiller secret et adjoint Alexandre Erskein avec un mémoire sur certaines questions et qu'il est venu ici à Notre invitation il y a 7 semaines, Nous donnant toute relation pertinente sur l'état de l'armée et d'autres choses là-bas, et parce que Nous avons trouvé très nécessaire de traiter avec le fond les points sur le contentement des soldats avec l'opposition et les États de l'Empire romain sur le traité de paix et de ne conclure aucune paix avant et à moins que la question ne soit convenue, Nous avons donc permis et ordonné audit Erskein de repartir, et Nous l'avons instruit principalement et nécessairement sur la question importante, qu'il doit d'abord se soumettre à Nos légats et plénipotentiaires à Osnabrück, mais il doit alors se rendre chez vous dans l'armée et y examiner plus en détail la question avec vous, préparer et disposer les affections des généraux et des officiers supérieurs pour des raisons et des informations appropriées sur la force de l'armée; puis il devra descendre chez les commissaires à Osnabrück et revenir les informer de votre opinion et de tout ce qu'il a fait là-haut dans l'armée, afin qu'ils puissent ainsi conclure la paix d'autant mieux et plus durablement, et, autant que le contentement des soldats le permet, il doit se résoudre à un certain montant de paiement et l'obtenir des États.

Parce que maintenant ce travail ne peut être fait et mené à bien sans qu'une telle négociation et correspondance ne soit entreprise et menée entre vous et les commissaires à Osnabrück, Nous sommes convaincus que vous ferez toute la diligence possible pour pouvoir réaliser Notre intention et la portée de l'instruction décrite, après avoir discuté avec lui de toute cette affaire, et parce qu'il n'y aurait plus rien à faire dans l'armée, Erskein serait renvoyé à Osnabrück, de sorte que la fin de la paix à un moment ou à un autre, et en particulier le contentement des soldats, pourraient être favorisés et la paix exécutée. S'il y a d'autres questions que Nous avons accélérées avec Erskein et qui vous concernent, à son retour, il vous donnera de plus amples informations et un rapport. Nous sommes bien-enclines à vous avec une grâce royale, et Nous vous recommandons à Dieu Tout-Puissant.
Christine.

English translation (my own):

Kristina.
Our especial favour, etc. Whereas you, Lord Field Marshal, have found it good and advisable that last fall you dismissed Our secret and assistant councilman Alexander Erskein with a memorial about some matters and he came here at Our advocation 7 weeks ago, giving Us all pertinent relation about the state of the army and other things out there, and because We have found for it highly necessary to with fundament let one treat the points about the contentment of the soldiers with the opposition and the Estates of the Roman Empire on the peace treaty and to not conclude any peace before and unless the matter is agreed upon, We have therefore enabled and ordered the aforementioned Erskein to go back again, and We have instructed him mainly and necessarily in the important matter, which he must first submit to Our legates and plenipotentiaries in Osnabrück, but then he must go to you in the army and there with you further consider the matter, prepare and dispose the affections of the generals and the leading officers for reasons and due information about the strength of the army; and then he must go down to the commissioners at Osnabrück and return again, informing them of your opinion and all that he has done up there in the army, so that they may thus be able to conclude the peace all the better and more permanently, and, as much as the soldiers' contentment allows, he must resolve to a certain quantum of the payment and obtain it from the Estates.

Because now this work cannot be thoroughly done and carried out unless such a negotiation and correspondence be undertaken and conducted between you and the commissioners in Osnabrück, We have no doubt that you will do your greatest and most possible diligence to be able to achieve Our intention and scope in the described instruction, after discussing with him this whole matter, and because in the army there would be nothing more to be done, Erskein would be sent back to Osnabrück again, so that the end of the peace in one point or another, and particularly the contentment of the soldiers, could be advanced and the peace executed. If there are other matters that We have expedited Erskein in which concern you, on his return he will give you further information and a report. We are well-inclined to you with royal grace, and We commend you to God Almighty.
Kristina.


Above: Kristina.


Above: Carl Gustaf Wrangel.