Mémoires concernant Christine, volume 1, pages 83 to 85, Johan Arckenholtz, 1751
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 122 to 125, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760
The letter:
Wälborne Högtährade Herr Felt Marschalk,
Ehuruwäl iag hade högt åstundat, at Edre krafter hade efter låtit Eder, at continuera kriget, och utföra detta wäsendet, som nu en rum tid, förmedelst Eder försichtige Conduite och stora valeur, med så store, lyckelige och miraculeuse progresser har warit af den högste combleradt; Men medan iag nogsamt har kunat döma så wäl af Edre skrifwelser, såsom andras berättelser, hwad ynkeligit tilstånd, de stora travalier, utståndne uti min sahl. Herr faders, min och fädernes Landsens tienst, hafwa numera bracht Eder uti, så hafwer iag för denne gång, icke längre kunnat neka Eder den längst begierde dimission; och såsom den där med högste skäl och fog där til har kunnat prætendera, och hwilken utan injustice, detta ei hade kunnat utslås; därföre på det at J härmed skulle beneficeras, hafwer iag affärdat Lillieström til Eder med Eder fullkomlige dimission och resolution på alle de saker, han in publicis hafwer haft at andraga: Will förmoda at alt til Edert contentement skall wara skiedt: detta bref hafwer iag fogat därhos til en nådig tacksägelse för de långlige, trogne och flitige tienster som af Eder bewiste äre; och önskar af hiertat at den högste täcktes förhielpa Eder den styrckan att kunna adsistera wåre med Edra Consilia; Efter som iag för min person bär til Eder det förtroende at J uti desse beswärlige tider icke warda mig undfallandes, så mycket Edra krafter det Eder tillåta, medan iag lefwer i den förhoppning, at de nåder som Eder af min sahlige Herr fader i så mångfallig måtto bewiste äro, ännu i så friskt minne äro, at de Eder skola påminna den plicht J mig skyldige äre, emedan Gud så har skickat at iag den är, som numera endast lefwer efter hans död, hwilken J äre obligerade at bewisa Eder skyldige tro och tacksamhet, hwar med J obligera mig at continuera emot Eder den nåd som J alltid af min Herr fader niutit hafwer, och hela werlden at convincera i den fattade opinion om Eder, som den ther hafwer af begynnelsen bara sökt efter at tråda den rätta och sanna, doch af få trampade wägen til en solide och ren dygd. Jag hoppas at den admonition är hos Eder öfwerflödig, såsom den det wäl tillförende hafwer betänkt: wet doch lickwäl at han icke skal löpa utan frucht af, utan winna hos Eder det rum som hennes liker hos hwar ärlig swensk man finnandes warder; hwad angår de solicitationer som Lillieström hafwer haft på Edra wägnar at andraga, hafwer iag mästedels upskutit till Edre lyckelige hemkomst, hwilken iag af hiertat önskar snart hända. Det som iag hos mig hafwer resolwerat, hoppas iag skall giöra Eder godt contentement: hwad härutinnan för ringa skedt är, det skall om Gud will, ärsättias wid Eder hemkomst, med meliorerande af Eder condition och stånd, så och andre märckelige beneficier och all particular nådes och estimes betygning uti alla före fallande occasioner. Jag för min Person begierer at j wille framhärda uti den underdånige devotion som iag tiltror Eder hafwa för min tienst och bästa, och befaller Eder här med i then högstas milda bekierm och förblifwer Eder altjd nådige
Christina.
Stockholm den 10. May 1646.
Ehuruwäl iag hade högt åstundat, at Edre krafter hade efter låtit Eder, at continuera kriget, och utföra detta wäsendet, som nu en rum tid, förmedelst Eder försichtige Conduite och stora valeur, med så store, lyckelige och miraculeuse progresser har warit af den högste combleradt; Men medan iag nogsamt har kunat döma så wäl af Edre skrifwelser, såsom andras berättelser, hwad ynkeligit tilstånd, de stora travalier, utståndne uti min sahl. Herr faders, min och fädernes Landsens tienst, hafwa numera bracht Eder uti, så hafwer iag för denne gång, icke längre kunnat neka Eder den längst begierde dimission; och såsom den där med högste skäl och fog där til har kunnat prætendera, och hwilken utan injustice, detta ei hade kunnat utslås; därföre på det at J härmed skulle beneficeras, hafwer iag affärdat Lillieström til Eder med Eder fullkomlige dimission och resolution på alle de saker, han in publicis hafwer haft at andraga: Will förmoda at alt til Edert contentement skall wara skiedt: detta bref hafwer iag fogat därhos til en nådig tacksägelse för de långlige, trogne och flitige tienster som af Eder bewiste äre; och önskar af hiertat at den högste täcktes förhielpa Eder den styrckan att kunna adsistera wåre med Edra Consilia; Efter som iag för min person bär til Eder det förtroende at J uti desse beswärlige tider icke warda mig undfallandes, så mycket Edra krafter det Eder tillåta, medan iag lefwer i den förhoppning, at de nåder som Eder af min sahlige Herr fader i så mångfallig måtto bewiste äro, ännu i så friskt minne äro, at de Eder skola påminna den plicht J mig skyldige äre, emedan Gud så har skickat at iag den är, som numera endast lefwer efter hans död, hwilken J äre obligerade at bewisa Eder skyldige tro och tacksamhet, hwar med J obligera mig at continuera emot Eder den nåd som J alltid af min Herr fader niutit hafwer, och hela werlden at convincera i den fattade opinion om Eder, som den ther hafwer af begynnelsen bara sökt efter at tråda den rätta och sanna, doch af få trampade wägen til en solide och ren dygd. Jag hoppas at den admonition är hos Eder öfwerflödig, såsom den det wäl tillförende hafwer betänkt: wet doch lickwäl at han icke skal löpa utan frucht af, utan winna hos Eder det rum som hennes liker hos hwar ärlig swensk man finnandes warder; hwad angår de solicitationer som Lillieström hafwer haft på Edra wägnar at andraga, hafwer iag mästedels upskutit till Edre lyckelige hemkomst, hwilken iag af hiertat önskar snart hända. Det som iag hos mig hafwer resolwerat, hoppas iag skall giöra Eder godt contentement: hwad härutinnan för ringa skedt är, det skall om Gud will, ärsättias wid Eder hemkomst, med meliorerande af Eder condition och stånd, så och andre märckelige beneficier och all particular nådes och estimes betygning uti alla före fallande occasioner. Jag för min Person begierer at j wille framhärda uti den underdånige devotion som iag tiltror Eder hafwa för min tienst och bästa, och befaller Eder här med i then högstas milda bekierm och förblifwer Eder altjd nådige
Christina.
Stockholm den 10. May 1646.
Gjörwell's transcript of the letter:
Wälborne, Högtärade Herr Fält-Marskalk.
Ehuruwäl jag hade högt åstundat, at Edre krafter hade efterlåtit Eder, at continuera kriget, och utföra detta wäsendet, som nu en rund tid förmedelst Eder försigtige conduite och stora valeur, med så stora, lyckeliga och miraculeuse progresser har warit af den Högste comblerat; men medan jag nogsamt har kunnat döma, så wäl af Edre skrifwelser, såsom andras berättelser, hwad ynkeligt tilstånd de stora travailler, utståndne i min Sal. Herr Faders, min och Fäderneslandsens tjenst, hafwa nu mera bragt Eder uti, så hafwer jag för denna gång icke längre kunnat neka Eder den längst begärde Dimission, och såsom den där med högste skäl och fog därtil har kunnat pretendera, och hwilken utan injustice ej hade kunnat utslås; derföre, på det at I härmed skulle beneficeras, hafwer jag affärdat Lillieström til Eder, med Eder fullkomliga Dimission, och Resolution på alla de saker, han in publicis haft at andraga: Wil förmoda, at alt til Eder contentement skal wara skedt. Detta bref hafwer jag fogat därhos, til en nådig taksägelse för de långliga trogna och flitiga tjenster, som af Eder bewiste äro, och önskar af hjertat, at den Högste täktes förhjelpa Eder med godt tilstånd hem i Fäderneslandet igen, och gifwa Eder den styrkan, at kunna assistera Wåre med Edra consilia; eftersom jag, för min Person, bär til Eder det förtroende, at I uti deßa beswärliga tider icke warden mig unfallande, så mycket Edra krafter det Eder tillåta, medan jag lefwer i den förhopning, at de Nåder, som Eder, af min Sal. Herr Fader, i så mångfaldig måtto bewiste äro, ännu i så friskt minne äro, at de Eder skola påminna den pligt, I mig skyldig ären, emedan Gud så har skickat, at jag den är, som nu mera endast lefwer efter hans död, hwilken I ären obligerad, at bewisa Eder skyldiga tro och taksamhet, hwarmed I obligeren mig, at continuera emot Eder den nåd, som I altid af min Herr Fader njutit hafwen, och hela werlden at convincera i den fattade opinion om Eder, som den där hafwer af begynnelsen bara sökt efter, at träda den rätta och sanna, dock af så trampade wägen til en solid och ren dygd. Jag hoppas, at den admonition är hos Eder öfwerflödig, såsom den det wäl tilförene hafwer betänkt; wet dock likwäl, at han icke skal löpa utan frugt af, utan winna hos Eder det rum, som hennes liker hos hwar ärlig Swensk Man finnande warder. Hwad angår de solicitationer, som Lillieström hafwer haft på Edra wägnar, at andraga, hafwer jag mästadels upskutit til Eder lyckeliga hemkomst, hwilken jag af hjertat önskar. Det, som jag hos mig hafwer resolverat, hoppas jag skal gjöra Eder god contentement; hwad häruti för ringa skedt är, det skal, om Gud wil, ärsättas wid Eder hemkomst med meliorerande af Eder condition och stånd, så ock andre märkeliga beneficier och al particular nådes och estimes betygning uti alla förefallande occasioner. Jag för min Person begärer, at I willen framhärda uti den underdåniga devotion, som jag tiltror Eder hafwa för min tjenst och bästa, och befaller Eder härmed i den Högstes milda beskärm, och förblifwer
Eder
altid nådiga
CHRISTINA.
Stockholm, d. 10 Maj 1646.
Modernised Swedish translation (my own; I tried my best):
Välborne högtärade Herr Feltmarskalk,
Fastän jag hade högt önskat att Er styrka skulle ha låtit Er fortsätta kriget och att utföra detta väsen, på grund av Ert försiktiga befäl och Er stora förmåga, med så stora, lyckliga och vidunderliga framgångar som nu i en rum tid har välsignats av den Högste, har jag dock nogsamt kunnat bedöma, såväl av Era skrivelser såsom av andras berättelser, vilket ynkligt tillstånd de stora besvär som uthärdats i min salige herr fars, min och fäderneslandets tjänst då förde Er i, har jag denna gång icke längre kunnat neka Er Ert längst begärda avsked. Och såsom Ni har kunnat göra anspråk därpå med högsta skäl och billighet, så kunde jag inte längre ha vägrat att ge det till Er utan orättvisa. Därför, så att Ni härmed skulle få beneficier, har jag expedierat herr Lillieström med detta fullkomliga avsked och den resolution angående alla de saker som han har haft at anföra offentligt; jag vill förmoda att allt skall vara skett till Er belåtenhet. Jag har fogat detta brev därhos för att ge en nådig tacksägelse för de långvariga och trogna tjänster som har bevisats av Er, och önskar jag med hela mitt hjärta att den Högste ville täckas att ge Er den styrkan att kunna hjälpa oss med Ert råd, eftersom jag for min del har det förtroende för Er, att Ni vill icke överge mig i dessa så besvärliga tider, så mycket Er styrcka tillåter detta, medan jag lever i förhoppningen att nåderna som bevisats till Er av min salige herr far i så många måtto, som är ännu så friskt i minnet, kommer att påminna Er om Er plikt gentemot mig. Dock Gud så har velat att jag är den som endast nu lever efter hans död, till vilken Ni är förpliktad att bevisa Er trohet och tacksamhet; varmed Ni förpliktar mig att fortsätta den nåd emot Er som Ni alltid njutit av min salige herr far, och att övertyga hela världen i den goda uppfattningen att Ni har strävat från tidens begynnelsen att tråda den rätta och sanna (dock sällan vandrade) väg av säker och ren dygd. Jag hoppas att denna förmaning är Er överflödig, såsom Ni har redan väl betänkt den. Jag vet ändå att den skall icke gå bort utan frukt, utan den skall vinna den plats inutom Er som någon ärlig svensk man inte kunde förneka. När det gäller de ansökningar som Lillieström har meddelat på Era vägnar, har jag mästedels uppskjutit dem till Er lyckliga hemkomst som jag önskar med hela mitt hjärta skall hända. Jag hoppas att det som jag har beslutat i mig kommer att tillfredsställa Er. Vad som häri är ringa skett, det skall, om Gud vill, ersättas vid Er hemkomst, med Ert tillstånds förbättring och din förmögenhet, och med andra märkliga beneficier och all speciella betygningar av min nåd och uppskattning såväl som i alla förefallande tillfälle. För min del begärar jag att Ni vill framhärda i den underdåniga undergivenhet som jag tilltror Ni har för min tjänst och bästa, och jag befaller Er härmed i den Högstes milda beskydd, och jag förblir Er alltid nådiga
Kristina
Stockholm den 10 maj 1646.
Fastän jag hade högt önskat att Er styrka skulle ha låtit Er fortsätta kriget och att utföra detta väsen, på grund av Ert försiktiga befäl och Er stora förmåga, med så stora, lyckliga och vidunderliga framgångar som nu i en rum tid har välsignats av den Högste, har jag dock nogsamt kunnat bedöma, såväl av Era skrivelser såsom av andras berättelser, vilket ynkligt tillstånd de stora besvär som uthärdats i min salige herr fars, min och fäderneslandets tjänst då förde Er i, har jag denna gång icke längre kunnat neka Er Ert längst begärda avsked. Och såsom Ni har kunnat göra anspråk därpå med högsta skäl och billighet, så kunde jag inte längre ha vägrat att ge det till Er utan orättvisa. Därför, så att Ni härmed skulle få beneficier, har jag expedierat herr Lillieström med detta fullkomliga avsked och den resolution angående alla de saker som han har haft at anföra offentligt; jag vill förmoda att allt skall vara skett till Er belåtenhet. Jag har fogat detta brev därhos för att ge en nådig tacksägelse för de långvariga och trogna tjänster som har bevisats av Er, och önskar jag med hela mitt hjärta att den Högste ville täckas att ge Er den styrkan att kunna hjälpa oss med Ert råd, eftersom jag for min del har det förtroende för Er, att Ni vill icke överge mig i dessa så besvärliga tider, så mycket Er styrcka tillåter detta, medan jag lever i förhoppningen att nåderna som bevisats till Er av min salige herr far i så många måtto, som är ännu så friskt i minnet, kommer att påminna Er om Er plikt gentemot mig. Dock Gud så har velat att jag är den som endast nu lever efter hans död, till vilken Ni är förpliktad att bevisa Er trohet och tacksamhet; varmed Ni förpliktar mig att fortsätta den nåd emot Er som Ni alltid njutit av min salige herr far, och att övertyga hela världen i den goda uppfattningen att Ni har strävat från tidens begynnelsen att tråda den rätta och sanna (dock sällan vandrade) väg av säker och ren dygd. Jag hoppas att denna förmaning är Er överflödig, såsom Ni har redan väl betänkt den. Jag vet ändå att den skall icke gå bort utan frukt, utan den skall vinna den plats inutom Er som någon ärlig svensk man inte kunde förneka. När det gäller de ansökningar som Lillieström har meddelat på Era vägnar, har jag mästedels uppskjutit dem till Er lyckliga hemkomst som jag önskar med hela mitt hjärta skall hända. Jag hoppas att det som jag har beslutat i mig kommer att tillfredsställa Er. Vad som häri är ringa skett, det skall, om Gud vill, ersättas vid Er hemkomst, med Ert tillstånds förbättring och din förmögenhet, och med andra märkliga beneficier och all speciella betygningar av min nåd och uppskattning såväl som i alla förefallande tillfälle. För min del begärar jag att Ni vill framhärda i den underdåniga undergivenhet som jag tilltror Ni har för min tjänst och bästa, och jag befaller Er härmed i den Högstes milda beskydd, och jag förblir Er alltid nådiga
Kristina
Stockholm den 10 maj 1646.
French translation (by Arckenholtz):
Noble & très-honoré Mr. le Felt-maréchal. Quoique j'eusse fort souhaité, que votre santé eût permis de garder le commandement des troupes & de continuer à pousser vigoureusement, jusqu'à la fin le grand ouvrage, que Dieu à béni, par le passé, de progrès si heureux & merveilleux, en se servant pour cela de votre sage conduite & de votre valeur extraordinaire: néanmoins, pouvant juger, tant par vos propres lettres, que par le rapport d'autres personnes, dans quel état pitoïable les grands travaux que vous avez supportés dans le service de feu Seigneur mon Père, aussi bien que dans le mien & celui de la Patrie, vous ont à la fin réduit: je ne puis me dispenser plus longtems de vous accorder la démission que vous m'avez demandée, & je vous l'accorde comme à une personne qui pouvoit y prétendre de bon droit & par de justes raisons, & à qui elle ne pouvoit qu'injustement être plus long-tems refusée. Je vous envoie donc Lillieström avec cette démission pleine & entière & une résolution sur tous les points qu'il a eu à produire en public. Présumant que le tout sera expédié à votre contentement, j'ai voulu y joindre cette lettre de ma main pour vous remercier gracieusement des longs, fidéles & assidus services que vous m'avez rendus, souhaitant de bon cœur que le Tout-puissant veuille vous ramener heureusement dans la Patrie & vous accorder des forces suffisantes pour assister nos conseils des vôtres, parceque j'ai cette confiance en vous, que vous ne voudriez pas vous en dispenser dans des conjonctures si délicates, autant que votre santé le pourra permettre. J'espére que les graces, que feu le Seigneur mon Père a répanduës si abondamment sur vous, auront fait sur votre cœur de si fortes impressions, qu'elles vous feront ressouvenir de votre devoir envers moi, puisque Dieu a voulu, qu'après sa mort je fusse l'unique à qui vous fussiez obligé de témoigner votre fidélité & votre gratitude. C'est aussi ce qui me portera à vous continuer la grace & les bienfaits du Roi Mon Père, & à confirmer tout le monde dans la bonne opinion qu'il a conçuë de vous, que vous avez de tout tems tâché de marcher dans le bon & le vrai sentier, quoique si peu batu, de la vertu pure & solide. Je crois que vous n'avez pas besoin de cette remontrance, connoissant déja par vous-même la justice & l'importance de tout ce qu'elle renferme. Elle ne sera pourtant sans pas fruit, & vous lui donnerez dans votre cœur la place que tout honnête Suédois ne pourroit lui refuser.
Quant aux sollicitations, dont Lillieström a eu commission de votre part en particulier, j'ai différé l'effèt de la plûpart jusqu'à votre heureuse arrivée, que j'attends avec impatience. J'espére que ce que j'ai résolu en moi-même, Vous contentera. Ce qu'il y manquera, sera ajouté à Votre retour par l'ammélioration de Votre condition & état, comme aussi par d'autres bienfaits éclatants & par le témoignage de mon estime toute particulière pour vous, quand les occasions s'en présenteront. Pour moi je ne vous demande que de continuer dans le devouëment très-humble que vous avez eu jusques ici pour mon service & pour mes intérêts: priant au reste le Tout-puissant qu'il vous ait dans sa sainte garde. Je suis toujours
Votre gracieuse
CHRISTINE.
à Stockholm, ce 10.
Mai 1646.
English translation (my own):
Well-Born and Highly Honoured Lord Field Marshal,
Although I would have strongly wished that your health would have made permitted you to keep command of the troops and to continue to push vigourously, until the end, the great work that God has blessed in the past with such happy and wonderful progress in making use of your wise conduct and your extraordinary valour for this purpose; nevertheless, being able to judge both by your own letters and by the report of other people in what pitiful state the great labours which you endured in the service of my late lord father, as well as in mine and that of the Fatherland have reduced you to in the end. I cannot dispense myself any longer from according you the dismissal that you have requested of me, and I accord it to you as to a person who could claim it with a good right and for just reasons, and to whom it could only unjustly be refused any longer.
I therefore send you Lillieström with this full and complete dismissal and a resolution on all the points that he has had to produce in public. Presuming that everything will be expedited to your contentment, I have wanted to attach this letter in my own hand to thank you graciously for the long, faithful and assiduous services that you have rendered to me, wishing with all my heart that the Almighty bring you back happily to the Fatherland and give you sufficient strength to assist Our advice from yours, because I have this confidence in you that you would not want to dispense with it in such delicate conjunctures, as much as your health will allow. I hope that the graces which my late lord father poured out so abundantly on you will have made such strong impressions on your heart that they will make you remember your duty towards me, as God has willed that, after his death, I was the only one to whom you were obliged to show your loyalty and gratitude. This is also what will lead me to continue the grace and benefits of the King my father to you, and to confirm everyone in the good opinion he had conceived of you, that you have always tried to walk the good and the true path, although so little beaten, of pure and solid virtue. I believe that you do not need this admonition, already knowing for yourself the justice and the importance of everything it contains. However, it will not be without fruit, and you will give it the place in your heart that no honest Swede could refuse it.
As for the solicitations which Lillieström has received from you in particular, I have deferred the effect of most of them until your happy arrival, which I await with impatience. I hope that what I have resolved within myself will content you. What is missing will be added to your return by the amelioration of your condition and state, as well as by other striking benefits and by the testimony of my very particular esteem for you, when the opportunities present themselves. For myself, I only ask that you continue in the very humble devotion you have had up to now for my service and for my interests, praying to the Almighty that He have you in His holy guard. I am always
your gracious
Kristina.
Stockholm, May 10, 1646.
Above: Kristina.
Above: General Lennart Torstensson.
No comments:
Post a Comment