Mémoires concernant Christine, volume 1, pages 83 to 85, Johan Arckenholtz, 1751
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 122 to 125, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760
"... Après la mort du Felt-Maréchal Baner, le Comte Léonard Torstenson fut nommé Généralissime de l'Armée Suédoise en Allemagne. Afin qu'il put acquérir de l'autorité & du credit à l'entrée de son Généralat, on lui donna de bonnes troupes & beaucoup d'argent. Il trouva au commencent de grandes difficultés à mettre les choses en état, tant parceque la Discipline Militaire étoit relâchée, qu'à cause que le Général François Mr. de Guébriant l'abandonna avec les troupes de Weimar. Néanmoins il fit voir bien-tôt après qu'il pouvoit vaincre sans autre secours. Il gagna la fameuse Bataille qui se donna près de Leipsic dans la même campagne, où Gustave-Adolphe avoit remporté une si glorieuse victoire quelques années auparavant, & vangea ainsi sur l'Archiduc Léopold celle que celui-ci avoit fait perdre aux Suédois, près de Nortlingen, il y avoit neuf ans.
Torstenson aïant reçu ordre l'année après de la Régence de Suède, d'entrer à l'improviste dans la Holsace, il vint facilement à bout de son dessein de réduire les païs de Danemarck. Les affaires de ce côté-là s'étant rajustées en 1645. par la paix de Broemsebro, il retourna en Allemagne & pénétra dans les provinces héréditaires de la Maison d'Autriche, où il emporta plusieurs forteresses & mit le plat païs sous contribution.
Jusqu'alors Torstenson avoit soutenu le poids des affaires en Allemagne avec beaucoup de gloire & de réputation. Le Prince Charles-Gustave, depuis Roi de Suède & le Vicomte de Turenne apprirent le métier de la guerre sous lui, & l'ordre, qui s'est observé jusques ici dans les troupes de France.
Mais comme Torstenson se trouva de plus en plus travaillé de la goute, il demanda à Christine la permission de quitter le commandement de l'Armée. A la fin elle lui fut accordée & le Géneral Wrangel fut mis à sa place. Celui-ci s'étoit déja fort distingué, surtout dans la guerre contre le Danemarck, & comme Connétable des Armées de Suède en Allemagne il sut si bien ménager les affaires & les intérêts de sa Patrie, que Christine lui en témoigna une entière satisfaction. ... Voici la lettre que la Reine écrivit à Torstenson en lui permettant de quitter le commandement de l'Armée."
"... After the death of Field Marshal Banér, Count Lennart Torstensson was appointed generalissimo of the Swedish army in Germany. So that he could acquire authority and credit upon entering his generalate, he was given good troops and a lot of money. At the beginning he found great difficulties in putting things in order, both because military discipline was relaxed and because General François, Monsieur de Guébriant, abandoned it with Weimar's troops. However, soon afterward he showed that he could win without any further assistance. He won the famous battle which took place near Leipzig in the same campaign in which Gustav Adolf had won such a glorious victory a few years before, and thus avenged on Archduke Leopold that which the latter had caused the Swedes to lose near Nördlingen nine years earlier.
Torstensson having received orders the year later from the regency of Sweden to enter unexpectedly into Holstein, he easily achieved his goal of reducing the countries of Denmark. Affairs on this side having been adjusted in 1645 by the Peace of Brömsebro, he returned to Germany and entered the hereditary provinces of the House of Austria, where he took several fortresses and placed the entire country under contribution.
Until then Torstensson had supported the weight of affairs in Germany with much glory and reputation. Prince Karl Gustav, later King of Sweden, and the Viscount de Turenne learned the profession of war under him, and the order which has been observed until now in the troops of France.
But as Torstensson found himself increasingly sick with gout, he asked Kristina for permission to relinquish command of the army. In the end it was granted to him, and General Wrangel was put in his place. He had already distinguished himself greatly, especially in the war against Denmark, and as constable of the armies of Sweden in Germany he knew how to manage the affairs and interests of his Fatherland so well that Kristina expressed complete satisfaction to him. ... Here is the letter that the Queen wrote to Torstensson allowing him to leave command of the army."
The letter:
Wälborne Högtährade Herr Felt Marschalk,
Ehuruwäl iag hade högt åstundat, at Edre krafter hade efter låtit Eder, at continuera kriget, och utföra detta wäsendet, som nu en rum tid, förmedelst Eder försichtige Conduite och stora valeur, med så store, lyckelige och miraculeuse progresser har warit af den högste combleradt; Men medan iag nogsamt har kunat döma så wäl af Edre skrifwelser, såsom andras berättelser, hwad ynkeligit tilstånd, de stora travalier, utståndne uti min sahl. Herr faders, min och fädernes Landsens tienst, hafwa numera bracht Eder uti, så hafwer iag för denne gång, icke längre kunnat neka Eder den längst begierde dimission; och såsom den där med högste skäl och fog där til har kunnat prætendera, och hwilken utan injustice, detta ei hade kunnat utslås; därföre på det at J härmed skulle beneficeras, hafwer iag affärdat Lillieström til Eder med Eder fullkomlige dimission och resolution på alle de saker, han in publicis hafwer haft at andraga: Will förmoda at alt til Edert contentement skall wara skiedt: detta bref hafwer iag fogat därhos til en nådig tacksägelse för de långlige, trogne och flitige tienster som af Eder bewiste äre; och önskar af hiertat at den högste täcktes förhielpa Eder den styrckan att kunna adsistera wåre med Edra Consilia; Efter som iag för min person bär til Eder det förtroende at J uti desse beswärlige tider icke warda mig undfallandes, så mycket Edra krafter det Eder tillåta, medan iag lefwer i den förhoppning, at de nåder som Eder af min sahlige Herr fader i så mångfallig måtto bewiste äro, ännu i så friskt minne äro, at de Eder skola påminna den plicht J mig skyldige äre, emedan Gud så har skickat at iag den är, som numera endast lefwer efter hans död, hwilken J äre obligerade at bewisa Eder skyldige tro och tacksamhet, hwar med J obligera mig at continuera emot Eder den nåd som J alltid af min Herr fader niutit hafwer, och hela werlden at convincera i den fattade opinion om Eder, som den ther hafwer af begynnelsen bara sökt efter at tråda den rätta och sanna, doch af få trampade wägen til en solide och ren dygd. Jag hoppas at den admonition är hos Eder öfwerflödig, såsom den det wäl tillförende hafwer betänkt: wet doch lickwäl at han icke skal löpa utan frucht af, utan winna hos Eder det rum som hennes liker hos hwar ärlig swensk man finnandes warder; hwad angår de solicitationer som Lillieström hafwer haft på Edra wägnar at andraga, hafwer iag mästedels upskutit till Edre lyckelige hemkomst, hwilken iag af hiertat önskar snart hända. Det som iag hos mig hafwer resolwerat, hoppas iag skall giöra Eder godt contentement: hwad härutinnan för ringa skedt är, det skall om Gud will, ärsättias wid Eder hemkomst, med meliorerande af Eder condition och stånd, så och andre märckelige beneficier och all particular nådes och estimes betygning uti alla före fallande occasioner. Jag för min Person begierer at j wille framhärda uti den underdånige devotion som iag tiltror Eder hafwa för min tienst och bästa, och befaller Eder här med i then högstas milda bekierm och förblifwer Eder altjd nådige
Christina.
Stockholm den 10. May 1646.
Ehuruwäl iag hade högt åstundat, at Edre krafter hade efter låtit Eder, at continuera kriget, och utföra detta wäsendet, som nu en rum tid, förmedelst Eder försichtige Conduite och stora valeur, med så store, lyckelige och miraculeuse progresser har warit af den högste combleradt; Men medan iag nogsamt har kunat döma så wäl af Edre skrifwelser, såsom andras berättelser, hwad ynkeligit tilstånd, de stora travalier, utståndne uti min sahl. Herr faders, min och fädernes Landsens tienst, hafwa numera bracht Eder uti, så hafwer iag för denne gång, icke längre kunnat neka Eder den längst begierde dimission; och såsom den där med högste skäl och fog där til har kunnat prætendera, och hwilken utan injustice, detta ei hade kunnat utslås; därföre på det at J härmed skulle beneficeras, hafwer iag affärdat Lillieström til Eder med Eder fullkomlige dimission och resolution på alle de saker, han in publicis hafwer haft at andraga: Will förmoda at alt til Edert contentement skall wara skiedt: detta bref hafwer iag fogat därhos til en nådig tacksägelse för de långlige, trogne och flitige tienster som af Eder bewiste äre; och önskar af hiertat at den högste täcktes förhielpa Eder den styrckan att kunna adsistera wåre med Edra Consilia; Efter som iag för min person bär til Eder det förtroende at J uti desse beswärlige tider icke warda mig undfallandes, så mycket Edra krafter det Eder tillåta, medan iag lefwer i den förhoppning, at de nåder som Eder af min sahlige Herr fader i så mångfallig måtto bewiste äro, ännu i så friskt minne äro, at de Eder skola påminna den plicht J mig skyldige äre, emedan Gud så har skickat at iag den är, som numera endast lefwer efter hans död, hwilken J äre obligerade at bewisa Eder skyldige tro och tacksamhet, hwar med J obligera mig at continuera emot Eder den nåd som J alltid af min Herr fader niutit hafwer, och hela werlden at convincera i den fattade opinion om Eder, som den ther hafwer af begynnelsen bara sökt efter at tråda den rätta och sanna, doch af få trampade wägen til en solide och ren dygd. Jag hoppas at den admonition är hos Eder öfwerflödig, såsom den det wäl tillförende hafwer betänkt: wet doch lickwäl at han icke skal löpa utan frucht af, utan winna hos Eder det rum som hennes liker hos hwar ärlig swensk man finnandes warder; hwad angår de solicitationer som Lillieström hafwer haft på Edra wägnar at andraga, hafwer iag mästedels upskutit till Edre lyckelige hemkomst, hwilken iag af hiertat önskar snart hända. Det som iag hos mig hafwer resolwerat, hoppas iag skall giöra Eder godt contentement: hwad härutinnan för ringa skedt är, det skall om Gud will, ärsättias wid Eder hemkomst, med meliorerande af Eder condition och stånd, så och andre märckelige beneficier och all particular nådes och estimes betygning uti alla före fallande occasioner. Jag för min Person begierer at j wille framhärda uti den underdånige devotion som iag tiltror Eder hafwa för min tienst och bästa, och befaller Eder här med i then högstas milda bekierm och förblifwer Eder altjd nådige
Christina.
Stockholm den 10. May 1646.
Gjörwell's transcript of the letter:
Wälborne, Högtärade Herr Fält-Marskalk.
Ehuruwäl jag hade högt åstundat, at Edre krafter hade efterlåtit Eder, at continuera kriget, och utföra detta wäsendet, som nu en rund tid förmedelst Eder försigtige conduite och stora valeur, med så stora, lyckeliga och miraculeuse progresser har warit af den Högste comblerat; men medan jag nogsamt har kunnat döma, så wäl af Edre skrifwelser, såsom andras berättelser, hwad ynkeligt tilstånd de stora travailler, utståndne i min Sal. Herr Faders, min och Fäderneslandsens tjenst, hafwa nu mera bragt Eder uti, så hafwer jag för denna gång icke längre kunnat neka Eder den längst begärde Dimission, och såsom den där med högste skäl och fog därtil har kunnat pretendera, och hwilken utan injustice ej hade kunnat utslås; derföre, på det at I härmed skulle beneficeras, hafwer jag affärdat Lillieström til Eder, med Eder fullkomliga Dimission, och Resolution på alla de saker, han in publicis haft at andraga: Wil förmoda, at alt til Eder contentement skal wara skedt. Detta bref hafwer jag fogat därhos, til en nådig taksägelse för de långliga trogna och flitiga tjenster, som af Eder bewiste äro, och önskar af hjertat, at den Högste täktes förhjelpa Eder med godt tilstånd hem i Fäderneslandet igen, och gifwa Eder den styrkan, at kunna assistera Wåre med Edra consilia; eftersom jag, för min Person, bär til Eder det förtroende, at I uti deßa beswärliga tider icke warden mig unfallande, så mycket Edra krafter det Eder tillåta, medan jag lefwer i den förhopning, at de Nåder, som Eder, af min Sal. Herr Fader, i så mångfaldig måtto bewiste äro, ännu i så friskt minne äro, at de Eder skola påminna den pligt, I mig skyldig ären, emedan Gud så har skickat, at jag den är, som nu mera endast lefwer efter hans död, hwilken I ären obligerad, at bewisa Eder skyldiga tro och taksamhet, hwarmed I obligeren mig, at continuera emot Eder den nåd, som I altid af min Herr Fader njutit hafwen, och hela werlden at convincera i den fattade opinion om Eder, som den där hafwer af begynnelsen bara sökt efter, at träda den rätta och sanna, dock af så trampade wägen til en solid och ren dygd. Jag hoppas, at den admonition är hos Eder öfwerflödig, såsom den det wäl tilförene hafwer betänkt; wet dock likwäl, at han icke skal löpa utan frugt af, utan winna hos Eder det rum, som hennes liker hos hwar ärlig Swensk Man finnande warder. Hwad angår de solicitationer, som Lillieström hafwer haft på Edra wägnar, at andraga, hafwer jag mästadels upskutit til Eder lyckeliga hemkomst, hwilken jag af hjertat önskar. Det, som jag hos mig hafwer resolverat, hoppas jag skal gjöra Eder god contentement; hwad häruti för ringa skedt är, det skal, om Gud wil, ärsättas wid Eder hemkomst med meliorerande af Eder condition och stånd, så ock andre märkeliga beneficier och al particular nådes och estimes betygning uti alla förefallande occasioner. Jag för min Person begärer, at I willen framhärda uti den underdåniga devotion, som jag tiltror Eder hafwa för min tjenst och bästa, och befaller Eder härmed i den Högstes milda beskärm, och förblifwer
Eder
altid nådiga
CHRISTINA.
Stockholm, d. 10 Maj 1646.
With modernised spelling:
Välborne högtärade herr fältmarskalk,
Ehuruväl jag hade högt åstundat att Edra krafter hade efterlåtit Eder att kontinuera kriget och utföra detta väsendet, som nu en rum tid förmedelst Eder försiktiga konduit och stora valör med så stora, lyckliga och mirakulösa progresser har varit av den Högste komblerat, men medan jag nogsamt har kunnat döma såväl av Edra skrivelser såsom andras berättelser vad ynkligt tillstånd de stora travaljer utståndna uti min salige herrfaders, min och Fäderneslandsens tjänst hava numera bragt Eder uti, så haver jag för denna gång icke längre kunnat neka Eder den längst begärda dimission.
Och, såsom den där med högsta skäl och fog därtill har kunnat pretendera och vilken utan injustis detta ej hade kunnat utslås, därföre, på det att I härmed skulle beneficeras, haver jag avfärdat Lillieström till Eder med Eder fullkomliga dimission och resolution på alla de saker han in publicis haver haft att andraga.
Vill förmoda att allt till Edert kontentement skall vara skett, detta brev haver jag fogat därhos till en nådig tacksägelse för de långliga, trogna och flitiga tjänster som av Eder bevista äro och önskar av hjärtat att den Högste täcktes förhjälpa Eder den styrkan att kunna assistera Våra med Edra consilia, eftersom jag för min person bär till Eder det förtroende att I uti dessa besvärliga tider icke varda mig undfallandes (så mycket Edra krafter det Eder tillåta) medan jag lever i den förhoppning att de nåder som Eder av min salige herrfader i så mångfaldig måtto bevista äro ännu i så friskt minne äro att de Eder skola påminna den plikt I mig skyldige äro, emedan Gud så har skickat att jag den är som numera endast lever efter hans död, vilken I äro obligerade att bevisa Eder skyldiga tro och tacksamhet, varmed I obligera mig att kontinuera emot Eder den nåd som I alltid av min herrfader njutit haver och hela världen att konvincera i den fattade opinion om Eder, som den där haver av begynnelsen bara sökt efter att träda den rätta och sanna — dock av få trampade — vägen till en solid och ren dygd.
Jag hoppas att den admonition är hos Eder överflödig, såsom den det väl tillförne haver betänkt; vet dock likväl att han icke skall löpa utan frukt av, utan vinna hos Eder det rum som hennes liker hos var ärlig svensk man finnandes varder.
Vad angår de sollicitationer som Lillieström haver haft på Edra vägnar att andraga, haver jag mestadels uppskjutit till Edra lyckliga hemkomst, vilken jag av hjärtat önskar snart hända. Det som jag hos mig haver resolverat, hoppas jag skall göra Eder gott kontentement. Vad härutinnan för ringa skett är, det skall, om Gud vill, ersättas vid Eder hemkomst med meliorerande av Eder kondition och stånd, så ock andra märkliga beneficier och all partikulär nådes- och estimsbetygning uti alla förra fallande ockasioner. Jag för min person begär att I ville framhärda uti den underdåniga devotion som jag tilltror Eder hava för min tjänst och bästa och befaller Eder härmed i den Högstes milda beskärm och förbliver
Eder alltid nådiga
Kristina.
Stockholm, den 10 maj 1646.
Modernised Swedish translation (my own; I tried my best):
Välborne högtärade Herr Feltmarskalk,
Fastän jag hade högt önskat att Er styrka skulle ha låtit Er fortsätta kriget och att utföra detta väsen, på grund av Ert försiktiga befäl och Er stora förmåga, med så stora, lyckliga och vidunderliga framgångar som nu i en rum tid har välsignats av den Högste, har jag dock nogsamt kunnat bedöma, såväl av Era skrivelser såsom av andras berättelser, vilket ynkligt tillstånd de stora besvär som uthärdats i min salige herr fars, min och fäderneslandets tjänst då förde Er i, har jag denna gång icke längre kunnat neka Er Ert längst begärda avsked. Och såsom Ni har kunnat göra anspråk därpå med högsta skäl och billighet, så kunde jag inte längre ha vägrat att ge det till Er utan orättvisa. Därför, så att Ni härmed skulle få beneficier, har jag expedierat herr Lillieström med detta fullkomliga avsked och den resolution angående alla de saker som han har haft at anföra offentligt; jag vill förmoda att allt skall vara skett till Er belåtenhet. Jag har fogat detta brev därhos för att ge en nådig tacksägelse för de långvariga och trogna tjänster som har bevisats av Er, och önskar jag med hela mitt hjärta att den Högste ville täckas att ge Er den styrkan att kunna hjälpa oss med Ert råd, eftersom jag for min del har det förtroende för Er, att Ni vill icke överge mig i dessa så besvärliga tider, så mycket Er styrcka tillåter detta, medan jag lever i förhoppningen att nåderna som bevisats till Er av min salige herr far i så många måtto, som är ännu så friskt i minnet, kommer att påminna Er om Er plikt gentemot mig. Dock Gud så har velat att jag är den som endast nu lever efter hans död, till vilken Ni är förpliktad att bevisa Er trohet och tacksamhet; varmed Ni förpliktar mig att fortsätta den nåd emot Er som Ni alltid njutit av min salige herr far, och att övertyga hela världen i den goda uppfattningen att Ni har strävat från tidens begynnelsen att tråda den rätta och sanna (dock sällan vandrade) väg av säker och ren dygd. Jag hoppas att denna förmaning är Er överflödig, såsom Ni har redan väl betänkt den. Jag vet ändå att den skall icke gå bort utan frukt, utan den skall vinna den plats inutom Er som någon ärlig svensk man inte kunde förneka. När det gäller de ansökningar som Lillieström har meddelat på Era vägnar, har jag mästedels uppskjutit dem till Er lyckliga hemkomst som jag önskar med hela mitt hjärta skall hända. Jag hoppas att det som jag har beslutat i mig kommer att tillfredsställa Er. Vad som häri är ringa skett, det skall, om Gud vill, ersättas vid Er hemkomst, med Ert tillstånds förbättring och din förmögenhet, och med andra märkliga beneficier och all speciella betygningar av min nåd och uppskattning såväl som i alla förefallande tillfälle. För min del begärar jag att Ni vill framhärda i den underdåniga undergivenhet som jag tilltror Ni har för min tjänst och bästa, och jag befaller Er härmed i den Högstes milda beskydd, och jag förblir Er alltid nådiga
Kristina
Stockholm den 10 maj 1646.
Fastän jag hade högt önskat att Er styrka skulle ha låtit Er fortsätta kriget och att utföra detta väsen, på grund av Ert försiktiga befäl och Er stora förmåga, med så stora, lyckliga och vidunderliga framgångar som nu i en rum tid har välsignats av den Högste, har jag dock nogsamt kunnat bedöma, såväl av Era skrivelser såsom av andras berättelser, vilket ynkligt tillstånd de stora besvär som uthärdats i min salige herr fars, min och fäderneslandets tjänst då förde Er i, har jag denna gång icke längre kunnat neka Er Ert längst begärda avsked. Och såsom Ni har kunnat göra anspråk därpå med högsta skäl och billighet, så kunde jag inte längre ha vägrat att ge det till Er utan orättvisa. Därför, så att Ni härmed skulle få beneficier, har jag expedierat herr Lillieström med detta fullkomliga avsked och den resolution angående alla de saker som han har haft at anföra offentligt; jag vill förmoda att allt skall vara skett till Er belåtenhet. Jag har fogat detta brev därhos för att ge en nådig tacksägelse för de långvariga och trogna tjänster som har bevisats av Er, och önskar jag med hela mitt hjärta att den Högste ville täckas att ge Er den styrkan att kunna hjälpa oss med Ert råd, eftersom jag for min del har det förtroende för Er, att Ni vill icke överge mig i dessa så besvärliga tider, så mycket Er styrcka tillåter detta, medan jag lever i förhoppningen att nåderna som bevisats till Er av min salige herr far i så många måtto, som är ännu så friskt i minnet, kommer att påminna Er om Er plikt gentemot mig. Dock Gud så har velat att jag är den som endast nu lever efter hans död, till vilken Ni är förpliktad att bevisa Er trohet och tacksamhet; varmed Ni förpliktar mig att fortsätta den nåd emot Er som Ni alltid njutit av min salige herr far, och att övertyga hela världen i den goda uppfattningen att Ni har strävat från tidens begynnelsen att tråda den rätta och sanna (dock sällan vandrade) väg av säker och ren dygd. Jag hoppas att denna förmaning är Er överflödig, såsom Ni har redan väl betänkt den. Jag vet ändå att den skall icke gå bort utan frukt, utan den skall vinna den plats inutom Er som någon ärlig svensk man inte kunde förneka. När det gäller de ansökningar som Lillieström har meddelat på Era vägnar, har jag mästedels uppskjutit dem till Er lyckliga hemkomst som jag önskar med hela mitt hjärta skall hända. Jag hoppas att det som jag har beslutat i mig kommer att tillfredsställa Er. Vad som häri är ringa skett, det skall, om Gud vill, ersättas vid Er hemkomst, med Ert tillstånds förbättring och din förmögenhet, och med andra märkliga beneficier och all speciella betygningar av min nåd och uppskattning såväl som i alla förefallande tillfälle. För min del begärar jag att Ni vill framhärda i den underdåniga undergivenhet som jag tilltror Ni har för min tjänst och bästa, och jag befaller Er härmed i den Högstes milda beskydd, och jag förblir Er alltid nådiga
Kristina
Stockholm den 10 maj 1646.
French translation (by Arckenholtz):
Noble & très-honoré Mr. le Felt-maréchal. Quoique j'eusse fort souhaité, que votre santé eût permis de garder le commandement des troupes & de continuer à pousser vigoureusement, jusqu'à la fin le grand ouvrage, que Dieu à béni, par le passé, de progrès si heureux & merveilleux, en se servant pour cela de votre sage conduite & de votre valeur extraordinaire: néanmoins, pouvant juger, tant par vos propres lettres, que par le rapport d'autres personnes, dans quel état pitoïable les grands travaux que vous avez supportés dans le service de feu Seigneur mon Père, aussi bien que dans le mien & celui de la Patrie, vous ont à la fin réduit: je ne puis me dispenser plus longtems de vous accorder la démission que vous m'avez demandée, & je vous l'accorde comme à une personne qui pouvoit y prétendre de bon droit & par de justes raisons, & à qui elle ne pouvoit qu'injustement être plus long-tems refusée. Je vous envoie donc Lillieström avec cette démission pleine & entière & une résolution sur tous les points qu'il a eu à produire en public. Présumant que le tout sera expédié à votre contentement, j'ai voulu y joindre cette lettre de ma main pour vous remercier gracieusement des longs, fidéles & assidus services que vous m'avez rendus, souhaitant de bon cœur que le Tout-puissant veuille vous ramener heureusement dans la Patrie & vous accorder des forces suffisantes pour assister nos conseils des vôtres, parceque j'ai cette confiance en vous, que vous ne voudriez pas vous en dispenser dans des conjonctures si délicates, autant que votre santé le pourra permettre. J'espére que les graces, que feu le Seigneur mon Père a répanduës si abondamment sur vous, auront fait sur votre cœur de si fortes impressions, qu'elles vous feront ressouvenir de votre devoir envers moi, puisque Dieu a voulu, qu'après sa mort je fusse l'unique à qui vous fussiez obligé de témoigner votre fidélité & votre gratitude. C'est aussi ce qui me portera à vous continuer la grace & les bienfaits du Roi Mon Père, & à confirmer tout le monde dans la bonne opinion qu'il a conçuë de vous, que vous avez de tout tems tâché de marcher dans le bon & le vrai sentier, quoique si peu batu, de la vertu pure & solide. Je crois que vous n'avez pas besoin de cette remontrance, connoissant déja par vous-même la justice & l'importance de tout ce qu'elle renferme. Elle ne sera pourtant sans pas fruit, & vous lui donnerez dans votre cœur la place que tout honnête Suédois ne pourroit lui refuser.
Quant aux sollicitations, dont Lillieström a eu commission de votre part en particulier, j'ai différé l'effèt de la plûpart jusqu'à votre heureuse arrivée, que j'attends avec impatience. J'espére que ce que j'ai résolu en moi-même, Vous contentera. Ce qu'il y manquera, sera ajouté à Votre retour par l'ammélioration de Votre condition & état, comme aussi par d'autres bienfaits éclatants & par le témoignage de mon estime toute particulière pour vous, quand les occasions s'en présenteront. Pour moi je ne vous demande que de continuer dans le devouëment très-humble que vous avez eu jusques ici pour mon service & pour mes intérêts: priant au reste le Tout-puissant qu'il vous ait dans sa sainte garde. Je suis toujours
Votre gracieuse
CHRISTINE.
à Stockholm, ce 10.
Mai 1646.
English translation (my own):
Well-Born and Highly Honoured Lord Field Marshal,
Although I would have strongly wished that your health would have made permitted you to keep command of the troops and to continue to push vigourously, until the end, the great work that God has blessed in the past with such happy and wonderful progress in making use of your wise conduct and your extraordinary valour for this purpose; nevertheless, being able to judge both by your own letters and by the report of other people in what pitiful state the great labours which you endured in the service of my late lord father, as well as in mine and that of the Fatherland have reduced you to in the end. I cannot dispense myself any longer from according you the dismissal that you have requested of me, and I accord it to you as to a person who could claim it with a good right and for just reasons, and to whom it could only unjustly be refused any longer.
I therefore send you Lillieström with this full and complete dismissal and a resolution on all the points that he has had to produce in public. Presuming that everything will be expedited to your contentment, I have wanted to attach this letter in my own hand to thank you graciously for the long, faithful and assiduous services that you have rendered to me, wishing with all my heart that the Almighty bring you back happily to the Fatherland and give you sufficient strength to assist Our advice from yours, because I have this confidence in you that you would not want to dispense with it in such delicate conjunctures, as much as your health will allow. I hope that the graces which my late lord father poured out so abundantly on you will have made such strong impressions on your heart that they will make you remember your duty towards me, as God has willed that, after his death, I was the only one to whom you were obliged to show your loyalty and gratitude. This is also what will lead me to continue the grace and benefits of the King my father to you, and to confirm everyone in the good opinion he had conceived of you, that you have always tried to walk the good and the true path, although so little beaten, of pure and solid virtue. I believe that you do not need this admonition, already knowing for yourself the justice and the importance of everything it contains. However, it will not be without fruit, and you will give it the place in your heart that no honest Swede could refuse it.
As for the solicitations which Lillieström has received from you in particular, I have deferred the effect of most of them until your happy arrival, which I await with impatience. I hope that what I have resolved within myself will content you. What is missing will be added to your return by the amelioration of your condition and state, as well as by other striking benefits and by the testimony of my very particular esteem for you, when the opportunities present themselves. For myself, I only ask that you continue in the very humble devotion you have had up to now for my service and for my interests, praying to the Almighty that He have you in His holy guard. I am always
your gracious
Kristina.
Stockholm, May 10, 1646.
French translation (my own):
Bien-né, très honoré feldmaréchal,
Bien que j'eusse vivement souhaité que vos forces vous permettent de poursuivre la guerre et de mener à bien cette affaire qui, depuis longtemps déjà, grâce à votre conduite prudente et à votre grande valeur, a été comblée par le Très-Haut de progrès si grands, si heureux et si miraculeux, mais comme j'ai pu juger, tant par vos lettres que par les récits d'autrui, dans quel état pitoyable vous ont plongé les terribles travails que vous avez endurées au service de mon feu père, de moi-même et de la Patrie, je n'ai plus pu, pour cette fois, vous refuser votre démission tant sollicitée.
Et, comme celle qui avec la plus haute raison et justification a pu prétendre à cela et qui n'aurait pas pu le nier sans injustice, afin que vous en soyez bénéficiaire, j'ai donc envoyé Lillieström vers vous avec votre complète démission et résolution de toutes les questions qu'il a dû présenter en public.
Je veux supposer que tout aura été fait pour votre satisfaction. J'ai joint à cette lettre un gracieux remerciement pour les longs, fidèles et diligents services rendus par vous, et je souhaite de tout mon cœur qu'il plaise au Très-Haut de vous accorder la force de pouvoir assister les Nôtres de vos conseils, comme moi, pour ma personne, j'ai confiance en vous que dans ces moments difficiles vous ne me ferez pas défaut (autant que vos forces vous le permettent), car je vis dans l'espérance que les grâces que mon feu père vous a accordées d'une manière si multiple sont encore dans une mémoire si fraîche qu'elles vous rappelleront le devoir que vous me devez, puisque Dieu a voulu que je sois la seule qui vive maintenant après sa mort à qui vous êtes obligé de prouver votre fidélité et votre gratitude dues, par lesquelles vous m'obligez à continuer envers vous la grâce dont vous avez toujours bénéficié de mon père et à convaincre le monde entier de l'opinion que je me suis formée de vous, qui êtes celui qui depuis le début n'a cherché qu'à parcourir le chemin droit et vrai — bien que foulé par peu — vers une vertu solide et pure.
J'espère que cette admonition vous sera superflue, à vous qui l'avez jusqu'ici bien considéré; cependant, je sais qu'elle ne restera pas sans fruit, mais qu'elle gagnera auprès de vous la place que ses semblables méritent de trouver auprès de tout honnête Suédois.
Quant aux sollicitations que Lillieström a dû présenter en votre faveur, je les ai pour la plupart différées jusqu'à votre heureux retour au pays, que je souhaite sincèrement et de tout mon cœur. Quant à ce que j'ai résolu, j'espère qu'il vous donnera entière satisfaction. Le peu de progrès accompli jusqu'à présent sera, si Dieu le veut, compensé à votre retour par une mélioration de votre condition et de votre prestige, ainsi que par d'autres bienfaits remarquables et des témoignages particuliers de grâce et d'estime pour toutes les occasions précédentes. Pour ma part, je désire que vous persévériez dans le dévouement soumis que je vous accorde pour mon service et mon bien, et je vous recommande par la présente à la protection du Très-Haut et demeure
votre toujours gracieuse
Christine.
Stockholm, le 10 mai 1646.
English translation (my own, based on the original Swedish):
Well-born, highly honoured Field Marshal,
Although I had greatly desired that your forces had allowed you to continue the war and carry out this affair which for a long time now, through your careful conduct and great valour, has been showered by the Most High with such great, happy and miraculous progresses, but as I have quite been able to judge both from your letters and the stories of others what a pitiful state the great travails endured by you in the service of my late lord father, myself and the Fatherland have now brought you into, I have for this time no longer been able to deny you your most long-requested dimission.
And, as the one who with the highest reason and justification has been able to pretend thereto and who could not have denied this without injustice, in order that you would be benefited thereby, I have therefore sent Lillieström to you with your complete dimission and resolution of all the matters he has had to present in public.
I want to assume that everything will have been done to your contentment. I have added to this letter a gracious thanks for the long, faithful and diligent services rendered by you, and I wish from my heart that it will please the Most High to grant you the strength to be able to assist Ours with your counsels, as I, for my person, have the confidence in you that in these difficult times you will not fail me (as much as your powers allow you), for I live in the hope that the graces that my late lord father bestowed on you in such a manifold way are still in such fresh memory that they will remind you of the duty you owe me, since God has so willed that I be the only one who now lives after his death to whom you are obliged to prove your due fidelity and gratitude, whereby you oblige me to continue towards you the grace that you have always enjoyed from my lord father and to convince the whole world of the opinion that I have formed about you, who are the one who from the beginning has only sought to tread the right and true — though trodden by few — path to a solid and pure virtue.
I hope that this admonition is superfluous to you, as the one who has heretofore considered it well; however, I know that it will not run away without fruit, but will gain with you the place that its likes deserve to find with every honest Swedish man.
As for the solicitations that Lillieström has had to present on your behalf, I have mostly postponed them until your happy return home, which I sincerely wish from my heart to happen soon. As for what I have resolved with myself, I hope it will give you good satisfaction. What little has happened heretofore will, if God wills it, be replaced upon your return with a melioration in your condition and standing, as well as other remarkable benefits and all particular testimonies of grace and esteem on all previous occasions. I for my person desire that you persevere in the submissive devotion that I trust you have for my service and good, and I hereby commend you to the good protection of the Most High and remain
your always gracious
Kristina.
Stockholm, May 10, 1646.
Above: Kristina.
Above: General Lennart Torstensson.
No comments:
Post a Comment