Friday, January 31, 2020

Letter from Descartes to Monsieur de Flessel, Viscomte de Brégy, on his stay in Sweden at Kristina's court, dated January 5/15 (New Style), 1650

Source:

https://www.christies.com/lotfinder/books-manuscripts/descartes-rene-autograph-letter-signed-desca-5909388-details.aspx?from=searchresults&intObjectID=5909388&sid=85c7b4cd-c516-4989-9a20-d0a8a84c92b6

The French philosopher René Descartes wrote this letter to Monsieur de Flessel, Viscomte de Brégy on January 15, 1650 during his stay at Kristina's court in Stockholm, after having arrived there in the autumn of 1649. It was the last letter Descartes ever wrote, for he died weeks later allegedly from pneumonia on February 10, 1650.



The letter:

Monsieur,
Je tiens a beaucoup de faveur qu'il vous ait pleu prendre la peine de m'escrire de Hambourg et je voudrais avoir quelques nouvelles qui meritassent de vous estre mandées, mais depuis les letres que j'ay eu l'honneur de vous escrire le 8/18e Decembre je n'ay vû la Reine que quatre ou cinq fois, et ça toujours esté le matin en sa bibliothèque en la compagnie de M. Fransheimius, ou il ne s'est presenté aucune occasion de parler de rien qui vous touche. Et il y a quinze jours qu'elle est allée a Upsale ou je ne l'ay point suivie ny ne l'ay pas encore veuë depuis son retour qui n'est que de jeudy au soir. Je scay aussy que monsieur nostre Ambassadeur la veuë qu'une seule fois avant ce voyage d’Upsale excepté en sa première audience a laquelle j'estois present. Pour d'autres visites je n'en fais aucunes et je n'entens parler de rien, de façon qu'il me semble que les pensées des hommes se gelent icy pendant l'hyver aussi bien que les eaux, mais le zèle que j'ay pour vostre service ne sçauroit jamais refroidir pour cela. Je vous suis extremement obligé de la bonne opinion qu'il vous a pleu donner de moy a monsieur Salvius, je crains seulement que si je suis encore icy lorsqu'il viendra il ne me trouve si différent de l'homme que vous luy aurez representé que cela luy face d'autant mieux voir mes défaux. Mais je vous jure que le desir que j'ay de retourner en mon desert s'augmente tous les jours de plus en plus et que je ne scay pas mesme si je pourray attendre icy le temps de vostre retour. Ce n'est pas que je n'aye toujours un zele tres parfait pour le service de la Reine et qu'elle ne me tesmoigne autant de bienveillance que j'en puis raisonnablement souhaiter, mais je ne suis pas icy en mon élement et je ne désire que la tranquillité et le repos qui sont les biens que les plus puissans Roys de la terre ne peuvent donner a ceux qui ne les scavent pas prendre d'eux mesmes. Je prie Dieu qu'il vous face avoir ceux que vous désirez, et je vous suplie de croire certainement que je suis Monsieur Vostre tres humble et tres obéissant serviteur.
Descartes

English translation (my own):

Monsieur,
I wish you a lot of favour to take the trouble to write to me from Hamburg, and I would like to have some news that deserves to be sent to you, but since the letters I have had the honour of writing to you on December 8/18th, I have only seen the Queen four or five times, and it has always been in the morning in her library in the company of Monsieur Fransheimius, where there has been no occasion to speak of anything that touches you. And it is a fortnight ago that she went to Uppsala, where I have not followed her or seen her since her return, which is only Thursday evening. I also know that our Ambassador saw her only once before this trip to Uppsala except in her first audience, at which I was present. For other visits I do not make any and I do not hear anything, so it seems to me that human thoughts freeze here during the winter just as much as the water, but the zeal that I have for your service can never freeze. I am extremely obliged to you for the good opinion that you have given me to Monsieur Salvius, I only fear that if I am still here when he comes he will not find me so different from the man you have represented to him that it makes it all the better to see my faults. But I swear to you that the desire I have to return to my "desert" is increasing every day more and more and that I do not know even if I could wait here for the time of your return. It is not that I do not always have a very perfect zeal for the Queen's service and that she does not show me as much kindness as I can reasonably wish, but I am not in my element here, and I desire only peace and rest, which are the goods that not even the most powerful kings on earth can give to those who do not know how to take them themselves. I pray to God that He will let you have what you desire, and I beg you to certainly believe that I am, Sir, your very humble and very obedient servant.
Descartes


Above: Kristina.


Above: Descartes.

Portrait miniature of Kristina by Alexander Cooper

Source:

https://www.christies.com/lotfinder/paintings/alexander-cooper-5628404-details.aspx?from=searchresults&intObjectID=5628404&sid=85c7b4cd-c516-4989-9a20-d0a8a84c92b6


Monday, January 27, 2020

Mention of Kristina in Petrus Gyllenius' diary, year 1648


Source:

Diarium Gyllenamium eller Petrus Magnii Gyllenii dagbok 1622-1667, edited by Reinhold Hausen, 1822


The mention:

Den 18. [Augusti] kommo wij til Stockholms Stadh klockan 12 om middagen ... besågh iagh then Stoore Konungzlige Residentz Stadhen, såsom och tå Henness M:t Wår allernådigste Drottningh, Drotningh Christina reeste vth aff Stadhen, åther in igen, nemligh den 23 och den 25. eiusdem. ...


Above: Kristina.

Mention of Kristina in Andreas Bolinus' diary, year 1667


Source:

En dagbok från 1600-talet författad av regementspredikanten vid Kalmar regemente, kyrkoherden i Bredaryd, Torskinge och Forsheda Andreas Bolinus, edited by Edvin Bolinus, 1913


The mention:

Drotningh Christina när hon ward här och kom iffrån Rom så gäste hon hoosz påstmästaren, ty han wardh catholisch.



Above: Kristina.

Part of a poem of condolences for Maria Eleonora and Kristina, year 1632

Source:

42. Öfver Kon. Gustaf Adolfs död, d. 6 Nov. 1632 from Sveriges historiska och politiska visor, Anonymous, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius and George Stephens, 1853


The poem:

Ach tu högborne Drotning,
Gustavi Gemål kär,
Begråt tin Herra Konung,
Som nu affallen är.

Lätt heta Tårer rinna,
Vppå tin kinne godh,
Hans Lijff ey meer finnes,
vppå then sorge Jord.

En Änckia ästu blifwen,
J thenne jemmerdal,
Doch i thet frögdelijfwe,
Finner tu tin Gemal.

Then sorgh toleligh drager,
Hon doch ey warar här,
Men Frögd i Lustesalen,
Blifwer i ewigheet.

Alt som en dyrbar Hielte,
Är han nu slaghen nedh,
Effter Gudz eghen willie,
Gångit all werldzens stigh.

Vthkora Drotning lille,
Sweriges Arff Furstin,
Lät ädla ögon rinna,
Gråt nu Herr Fadher tin.

Tee an tigh sorgekläder,
Jemra tigh aff tin Stool,
Til Jorden slaghen nidher,
är tin Herr Fadher godh.


Sunday, January 26, 2020

Kristina's letter to General Major Lars Kagg, to receive Varberg's fortress and to announce to Halland's inhabitants their future position to the Swedish Crown, dated September 7, 1645

Source:

Handlingar rörande Skandinaviens historia, Volume 30, 1849


The letter:

CHRISTINA etc. Wår synnerlige ynnest etc. Oansedt Wij för detta Herr General Maior hafue gifuit Eder ordre att förreesa opp till Jönekiöping, och sädan medh Wår Secreterare Israel Israelsson där ifrån till Markarijedh, att där på Gräntzen den 13 Septembris uthwäxla medh dhe Danske ratificationen af Fredzfördragen; Män effter tijden faller nu Eder dertill för kort, Wij och elliest wijdh den tijdh behöfuer Eder Person något närmare Wareberg, hälst emädan Herr Thure Sparre som nu j Jönekiöping ähr, och order bekommit hafuer, sig på een eller annan händelsse att holla wederredho be:te Commission att förrätta. Hwarföre befalle Wij Eder Nådeligen att J instelle medh samme reesa till Marckarijedh, och så lundha disponera alla saker der wijdh Götheborg att J kunne så snart J förnimme förwäxlingen af ratificationerne wara skedd, då taga någre Compagnier af Haraldh Stakes Regemente medh Eder till Confoj, och der medh begifua Eder till Wareberg och Eder befästningen å Wåre Wägnar på den 16 huius inrymma låtha, och den besättia medh 4 Compagnier af Öfuerstens Gordans folck, till dess 3 eller 4 Compagnier af Wårt Hof Regementhe kunne komma att lösa dem af. Och såsom afskedat ähr, att blotta Fästningarne på bådhe sijdor skole lefreras uthan stycken eller något annat förrådh, Altså hafue J å Wåre Wägnar att låta Eder Contentera medh blotta Fästningen att den Danske Gouverneuren medh Garnisonen drages uth, och J der emoth insättia Wår förordnadhe Commendant och Öfu. Lieut: Capell och Garnison. J skole och låta uthj tiänlige Farkoster inlasta af Wåre Skepp som wijdh Götheborg liggia, så månge stycken medh dess tillbehör som till Warbergz besätning nödvändigt behöfues, och sådant alt j rettan tijdh till Warberg föhra. Och nähr alt hafuer sin richtigheet här medh, skole J af Gouverneuren fordra huadh Jordeböcker och rettelsser om lähnetz inkompster samt Dommar och andre rättelsser, som derpå befästningen finnas och Oss till någon vnderrättelsse tiäna kan. Wedh denne occasion ähr och Wår willia att j tagar till Eder nogon af officerarne som nähr ähre så och præsidenten j Götheborg Israel Noreum, och sedan j hafue låtit komma Landzständerne af Warbergz lähn der till hoopa, notificera dem Fredz Fördraget och att dhe ähre nu exempteradhe ifrån all obligation till Konungen och Danmarks Chrono; tijden aff pacterne och försäkringen, och alt in till dhess dhe ordentligen aff Oss eller Wåre Effterkommandhe blifua restitueradhe, begärandes af dem att wetta huilcke som hafua hugh och lust att blifua boendess vnder Wår Regiering, och Oss att wela försäkra medh deres liflige Edh att blifua Oss Wåre Effterkommandhe och Sueriges Chrono, hörsamme och tiänstwillige vndersåthare såsom dhe för detta Kongen j Danmark och Danmarks Chrono warit hafue, och der dhe till resolvera, att dhe dhå giöra deres Eedh j Forma som medh näste Post Eder tillskickas skall. Hwilcke nu af Adell som boo der j lähnet och willia blifua boendhe, som denne Eedh Oss lifligen giöra och medh sine reversaler in forma försäkra wele, dem måge J å Wåre Wägnar der emoth tillsäija och lofua, att dhe wedh deres rätt och wanlige frijheet, wälfångne privilegier och egendomb Conserveradhe och erholdne blifua skole, och frambdeles af Oss, nähr dhe Oss derom besökiandes wardhe, få Confirmation. Män Adelen som hafua där godz, och dem icke städze begäre att besittie, måge effter fördragetz lydelsse niuta godzen, doch så att dess Effterlemnadhe tienare och Landboer Oss till troheet och hörsamheet blifua obligeradhe. Dhe andhre Landzständerne Hoff Prester, Borgare och Bönder, som icke wele sigh medh Edh emoth Oss och Sueriges Chrona obligera, dem måge J å Wåre Wägnar tillåta Ahr och dagh frijheet och Rätt att sällia sine huus och fasta Egendomb och begifua sigh der ifrån, Doch så att emädan dhe quarre äre, och sigh der förholla, dhe sigh förbindha och obligera till troheet och hörsamheet, medh mindre dhe sigh straxt dädan begifua wele. Män hwadh Fougder och befalningzmän wedhkommer, dem kunne J licentiera och sin kooss till sine herrer gå låta, medh mindre han eller dhe j Lähnet ähre besitne, och wille trädha på Wår sijdha, och Oss medh sin Edh försäkra, dhå han eller dhe där vnder Wår Regiering förblifua måge uthan tiänst och Ämbete. Så snart nu dette ähr bestelt, dhå wele Wij att J förfoge Eder till Götheborg der eder Wår wijdare ordre mötha skall. Och befalle Eder her medh Gudh Alzmechtig synnerlig Nådelig.
CHRISTINA.


Above: Kristina.

Kristina introduces Sweden's first forest conservation law, year 1647

Source:

https://skogshistoria.se/wp-content/uploads/2018/08/%C3%85rsskrift-2017-s-86-97-Ulla-Loven-H%C3%A4radsallm%C3%A4nningarna-fr%C3%A5n-medeltida-kulturarv-till-modern-samverkan.pdf

The letter:

Wij Christina medh Guds nåde, Sveriges, Göthes och Wendes utkorade Drottning och Arf-Furstinna, Storfurstinna til Finland, Hertiginna uti Estland och Carelen, Fröken öfver Ingermanland etc. Göre Witterligit, at effter som then högste Gudh genom sin Guddomlige Wijsheet och disposition hafwer Behagat at läggia thetta Wårt Rijke Swerige nordest uthi werlden, och thet, sampt thes underliggiande Landskap Kölden at underkasta, så ock medh åthskillige Bärghe, Store Siögar, Strömmer och Moratzer at fatta; Altså hafwer Hans Godhet ther emot försedt, försorgdt och beprydt thette Rijke, icke allenast medh fruchtbar Jord til Sädeswäxt, Ängiewall och Boskaaps- beet, uthan medh herlige och öfwerflödiga Skoghar: Allehanda godh, fast och nyttigh art aff Trää, tjenligh til åthskillige slags Byggning, Seglats, Bärgsbruuk, Arbete, Tarffäldh, Handel och wandel och annan nödtorfft; Sedan wälsignat Bärghen med allehanda art af Malm, Jern, Ståål, Koppar, Silfwer, Swafwel, Victril, Alun, Rödhfärga etc. Så ock medh kostelige Strömar, beqwäme Siögar och Fahrter, så at alt thet som i så motto kräfwes till Landzens cultur, förbättring och prydnat, och annorstädes sällan finnes tilsammans, här hos Oss hafwer sigh samblat tilhopa, och lijka så i ett Knippe förbundet, at befordra Inbyggiarnas Nähring och Förkofring, ther thet med skääl handterades, och medh flijt och idkesamheet på then ene, så ock med Förnufft och wettenskap på then andre sijdan, drefwet och nyttiat blefwe.


Above: Kristina.

Dedication to Kristina in Trattato della pittura, year 1733

Source:

Trattato della pittura di Lionardo da Vinci, nella stamperia di Francesco Ricciardo, 1733

https://books.google.com/books?id=uQbb9-vVfVUC&printsec=frontcover&dq=trattato+della+pittura+leonardo&hl=en&newbks=1&newbks_redir=0&sa=X&ved=2ahUKEwibo9WmgKPnAhUFac0KHQSABhMQuwUwBnoECAgQBg#v=onepage&q=trattato%20della%20pittura%20leonardo&f=false

This dedication to Kristina from Raphaël Trichet du Fresne had already been written in the 17th century, but was included in a 1733 edition of Leonardo da Vinci's Trattato della pittura (Treatise On Painting), 46 years after Kristina's death in 1689.

The dedication:

DEDICATORIA DEL DU FRESNE ALLA SERENISSIMA, E POTENTISSIMA PRINCIPESSA CRISTINA, PER LA GRAZIA DI DIO REGINA De' Svedesi, Goti, e Vandali, GRAN DUCHESSA Di Finlandia, DUCHESSA D'Estonia, e Carelia, SIGNORA D'Ingria, &c.

SERENISSIMA REGINA,
Vedesi per lunga memoria della più chiare historie essere stata sempre tenuta in pregio l'arte della pittura, ed ogn' un sà ch'Alessandro che per grandezza d'animo e di fatti su il Gustavo del suo secolo, ebbe in onore il grande Apelle. Nulla dirò di Fabio, ch' in quella Città dove i Re si tennero onorati del titolo di cittadino, per l'esercizio di sì nobile arte fu chiamato il Pittore, e ne lasciò il nome alla sua famiglia. Nè per indurre la M.V. a far stima di questa virtù credo che sia necessario di farla ricordare ch'Antonino Imperadore con quelle mani che davano le leggi al mondo, con quelle istesse si dilettava di maneggiare alle volte i pennelli. A tutti è noto l'amore ch'ella porta alla lettere, ed a tutte le belle arti, e l'ammira il mondo come protettrice e posseditrice ancora delle più recondite scienze, e stupisce vedendo a tanti abiti virtuosi unito si felicemente l'Imperio. Sperando dunque che questa opera, la quale da me vien consecrata a' suoi meriti, e porta in fronte l'augusto nome di V.M. sia per essere da lei gradita, ho supplicato il Sig. Bourdelot, delizie de' Letterati della nostra nazione, e che ha un particolar gusto delle cose della pittura, di volerla presentare alla Maestà Vostra, acciocchè per la gentilezza del donatore il dono acquisti più grazia appresso di Lei. L'autore, che scrisse nel principio del secolo passato, su favorito da' Principi grandi, ed il Re Francesco I. che com' ella fu il Nume tutelare de' Virtuosi, lo volse, benchè carico d'anni, avere nella sua Corte, e si sà ch egli gli morì in braccio. Avventuroso vecchio, essendo oggidì sua fortuna di rivivere nelle mani di una Dama, che per l'imperio di tante fiere e bellicose nazioni si può chiamar la più potente, come per quello della Virtù la più compita e gloriosa Principessa dell'Universo, e che da quelli che parlano la lingua degli Dei si deve ad una voce chiamar Regina di Parnasso. Ma per non penetrare più oltre nell'ampio campo delle sue lodi, non essendo materia proporzionata alla tenuità del mio stile, vengo a supplicar umilmente la Maestà Vostra di gradire le mie satiche, avendo per la riputazione di Lionardo da Vinci, e per l'utilità pubblica, restituito un' opera molto importante, la quale accompagnata dal suo chiaro Nome, vincendo le tenebre dell' obblio, ha da passare fino alla più lontana posterità, ed io a restar felice, s'Ella si degna di riceverla con benigna [illegible], siccomo io la dono e dedico con vivo affetto di cuore, essendo non meno riverente delle sue grandezze, che ammiratore delle sue glorie.
DI VOSTRA MAESTÀ
Umiliss. e Devotiss. Servidore
Rafaelle Trichat du Fresne.


Above: Kristina.


Above: Raphael Trichat du Fresne.

Kristina's proposition to the Estates on the General Consistorium and on a new school ordinance, dated January 31, 1649


Source:

Bidrag till Svenska Kyrkans och läroverkens historia, utur archiver samlade och utgifna, Pehr Erik Ludvig Thyselius, 1848


The proposition:

I.

Kongl. M:tt dragandes en Christlig och låflig åhåga, om sine trogne undersåthares, så wäl andelige som lekammelige wälfärdh, achtar till den ända tarfweligit wara, att Kyrkiowäsendet och dess disciplin, rätt och skickeligen fattas igenom ett General Consistorium, som Guds rene ordh och den här j Rijket antagne Ewangelische lära lijkmätigt är; Och effter såsom af Ständerne på den Rixdag som stodh här j Stockholm åhr 1634 blef bewilliat och beslutit. Så alldenstund Gudz försambling begrijper i sigh både dedh Andelighe, så och dedh Wärldzlige ståndh, och bägge hafwa både sine särdeles och åthskilde, så och sine sammanblande och ihopbundne rättigheter, Att altså intet dera uthan inbördes högsta beswär och skada ifrån hwart anat skillias och uthslutas kan; Men måtte effter Christeligh plicht och alle andre Wälbestelte Ewangelische församblingars Exempell, billigt uthi wederbörande saker, wara förenade och räkia hwarandre handen. Derföre hafwer Kongl. Maij:t låtit een Ordentelig form där öfwer ihopsättia, och allernådigst ähr begärandes, at samptlige Ständerne den wele öfwersee, och sedan gifwa K. M:tt sitt underdånige betänkiande tillkänna, huru wida dee densamma gilla och godh hålla, eller hwaruthinnan fordras någon förandring eller förbättring.

II.

Där näst finner K. M:t Academier, Gymnasier och Scholer, läggia ingen ringa grundwal till bägge förbe:te Stånds oppbyggelsse. Hwilkom alldenstundh något, som K. M:tt förfaret och förnummet hafwer, feelas, som behöfde i tijdh att hiälpas och bringas uti ett bättre och almänt skick: fördenskull hafwer K. M:tt häruppå än ytterligare anwänt sin berömlige omsårg, och låtit effter sitt Kongl. oppsåth och gåttfinnande, så och Ständernes egin begäran som skedde i lika måtto på ofwanbe:te Rijxdagh Åhr 1634, samma opptäkna och beskrifwa; Medh nådig begäran till Ständerne, att dee af dem som sådant bäst förstå, läggia deres omak där till, och Kongl. Maij:t deres mening opptäkna; På dedh den Studerande ungdomen kunde där igenom wäl och tillbörligen förfodras och befrämias uthj sin Christeliga och låflige opptucktelsse.



Above: Kristina.

Swedish and Northern Sámi prayer for Kristina, year 1638

Source:

Swenske och Lappeske ABC-book, 1638


This prayer mentioning Kristina, written in Early Modern Swedish with a translation into an archaic form of the indigenous Northern Sámi language, was included in a 1638 children's book titled Swenske och Lappeske ABC-book, the earliest known written work in any Sámi language. At the time, many words from Swedish existed in the Northern Sámi language that are no longer in use today; and the word Lapp, another name for the Sámi peoples, their languages and their lands, is now considered offensive.

The prayer in Early Modern Swedish:

Gudh gifwe wårom Drottning och all Öffwerheet / Fridh och gott Regement / At wij vnder henne / Jtt roligit och stilla leffuerne föra måghe / J all Gudachtigheet och Ährligheet / Amen.

The prayer in Early Modern Northern Sámi:

Jubmell watte mijan Dråttningin ja kaik Öffwerhetin / raffem ja puårem Regementam / jåtte mija suun wåltne autam juollo ja kiappes viesomem tållwåbb / kaik Jubmellen palon ja puårrewådan / Amen.

English translation (my own):

God give our Queen and all the authorities peace and a good reign, so that we may lead a tranquil and still life under her reign, in all godliness and honesty. Amen.


Above: Kristina.

Thursday, January 23, 2020

Kristina suggests Karl Gustav as her/his/their heir, September 24, 1650

Source:

Svenska riksrådets protokoll. 14, 1650, Norstedt, 1916


The council meeting:

Den 24 Septembris var H. K. M:tt vår allernådigste Drottningh i Rådhcammaren och desse effterfölliande herrar af Rijkzens Rådh: Her R. Drotzeten Grefve Peder Brahe, Her R. Marschen Grefve Jacob De la Gardie, Her R. Cantzleren Grefve Axel Oxenstierna, Her R. Skattmestaren Her Gabriel Oxenstierna, Her Gustaff Horn, Her Åke Axelsson, Her Erich Rynningh, Her Jöns Kurck, Her Knut Posse, Her Thure Sparre, Her Erich Gyllenstierna, Her Sevedh Bååt, Her Grefve Magnus De la Gardie, Her Johan Adler Salvius, Her Axel Lillie, Her Bengt Skytt, Her Herman Flemmingh.
Kongl. Maij:tt påminte hvadh senast af H. M:t är proponerat vordet, schulle nu gerna förnimma hvadh af dhe g. herrar af R. Rådh i denna saken vore öfverlagdt.

Her R. Cantzleren: »Stormechtigste allernådigste Drottningh, vij hafve varit på någre dagar tillsamman och öfverlagdt det Eders Kongl. Maij:tt hafver oss i den saken befallatt. Och hafve vij noga betrachtatt dhe motiver E. K. M:t hafve hafft att tenkia på Hans Furstl. Durchl. Hertigh Carel Gustaffs avancement och contentement, nembl. således att i fall Eders K. M:t effter Gudz nådige försyn kunde oss frånfalla, då detta riketz regemente måtte transporteras på H. F. Nådhe såsom en af Eders Kongl. M:ttz hus, hvar mädh och rijket kunde beschyddatt, mychit ondt och eliest tillstundande fahrligheeter afvärde blifva. Eders K. M:tz schäl äre sådana att vij för våre persohner inthet annatt kunnatt see änn dem vara väl grundade och enkannerligen till federneslandetz bästa, välgångh och säkerheet uthsedde. Vij hafve och derhooss considereratt dhe orsaker, som hafve distraherat oss uthi denne saken, hvilke deels tillförendhe kunne vara här omrördhe, deels ähre af Eders K. M:t sielf ihughkompne, och man för denne gången inthet behöfver uprepetera. Enkannerligen måste vij det bekiänna att detta är ett exemplum sine exemplo, synnerligen när man considererar omstendigheeterna af personerna och tijderna, vet inthet om det någonsin schall vara händt. Schulle och det vara af en annan E. K. M:tz undersåthe eller tiänare föreslagit, hade den billigt mått befahra att det inthet hade varit velkommitt. Men effter det är af K. M:t sielf föreslagit mädh så vichtige schiäl att vij inthet kunde något leggia der till eller vidare præcavera, låte vij det der vidh blifva, kunne lichvel det inthet förtiga, der K. M:t stundom sielf inthet hafver directe uthslagit, hadhe K. M:t der mädh mychit defererat federneslandetz velfärdh, ty alla pericula vore således upphefne, och ingen novitet att befahra sampt alla der mädh content. Men schulle det så vara att K. M:t inthet ville, ehuruvel Stenderne hafva fuller discourerat der om, huru ett och annatt ville aflöpa, men schulle det schie, vore det bäst att det komme af K. M:t och inthet af dem, på det dhe icke ventes (?) vidh att förslå K. M:t något, uthan att K. M:t det giordhe, kunde fördenschull inthet annars råda H. M:t. Detta är det .... bedie. Påminne om. Så frampt det ene förslaget inthet kunde giella, det vij lichvel alldra hälst såge, men ville K. M:t proponerat åth Stenderne, K. M. ville först öfverlegia dhe vilkor, condit., 2. pro H. M:t säkerheet, riket, synnerl. huru måtte blifva i K. M:t lijf öfverlagdt, och mötas i rättan tijdh. Item att K. M:t öfverlade tillförende dhe condit. mädh Hertigen, och sedan öfverladhe och prop. det åth Stenderne. Vij tvifle fuller inthet att det ju schall hafva sin gångh hoos Stenderne, och det så öfverleggie och disponera dem der till, på det K. M:t icke måtte der öfver lijda något förtret. Detta är det .... bedie K. M:t etc

K. M:t: »Hafver orsak tacka Eder g. herrar, som altidh medh edre g. rådh hafve adsisterat migh. Såsom nu denne saken inthet är uthan någon ringa importance, så att dhe schiäl som tillförendhe     att svara. 1. Hvadh communic. angår mädh Stenderne, hafver H. M:t i ingen annan mening prop. det uthan effter det angår dem och icke allena denne assambleen, men hafver det inthet för velat giöra en p[rop.] medh E[der] g. herrar. Fahran belangande præcav. 2. tingh: i denna saken bär ingen consid. på Hertigen eller migh, hafver inthet giordt det till Hertigens contentement, ty bär inthet det schy ... 2. att H. M:t inthet annatt söker en federneslandetz säkerheet och bäste, så att K. M:t är blindh för alla andra consid. Såsom tillförende K. M:t hafver lichvel orsak att see på det som     Måste det bekiänna och hafver inthet schy att sejatt det H. M:t inthet kan förstå till gifftermålet, uthan hafver så goda schiäl der till, hvilka fuller H. M:t inthet alla kan seja, men håppas för Gudz domstol inthet ronna derföre, är inthet så stakot att K. M:t icke veet hvadh tal H. M:t derföre är underkastatt, hafver och inthet af slump det låtitt proponera på dhe förre R[iks]dagarna. Hertigens persohn anlangandhe hafver velat kunna afvisa hånom på lättare sätt, H. M:t hafver och kunnatt sittia stilla och inthet behöft röra sigh uthan sutit stilla, men effter K. M:t hafver det sett för federneslandetz bästa. Och fördenschull detta tenkt. Eliest är H. M:t inthet schyldigh något Hertigen, hadhe kunnat löst hånom af såsom Hertigen af Brandeburg. Hafver fördenschull giordt hånom effter det högsta högt, ja hafver det giordt mädh flijt, ty bettre vore för K. M:t att hantera Hertigen på Eschilstuna en vidh sådana charge. Det reddar inthet K. M:t att Stenderne sökia detta, ty 1. hafva dhe giordt detta instinctu Regiæ M., sedan giöre dhe det amore regni, och det att han lichvel är ex familia Gustaviana på möderne. Samma saker hafva och så bevekt H. M:t synnerligen att konunga regementet är vårt rike nyttigare, seer af dhe förfahrne tijder att riket hafver stått väl der vidh, synnerligen effter arfregering. Men störste (?) fahra, [om] jagh sätter migh en æmulum i riket, det blifver ett krigh mellan hans barn och mine. Jagh förlåter mig alt för mychit på H. erligh., ty han hafver af K. M:t sin velfärdh. H. M:t schall och så comportera sigh mot alla, så lenge H. M:t regerar, att ingen schall hafva att klaga sigh uthan altidh sökia federneslandetz bästa. Kommo jagh till döö, så är ju federneslandet uthan regering. Vi hafve lichvel så nödigt Kongh, thet uthvisar denne R[iks]dagh, ty kanschie om K. M:t inthet hadhe varit, schulle det en annorledes gå. Tycher fördenschull I hafva en Kongh nödigh. När Hertigen kommer der till nu uthan blodz uthgiutelse, uthan förtreet, uthan annor vidrige fall, vet det I gifva migh i edert samvet der effter. Störste inconv. är på min sijda, att det är exemplum sine exemplo, det vet jagh, och håller det för gått, ty hafver giordt det af ingen annan consid. uthan af kerlek till federneslandet. Bekenner att H. M:t hafver ett rooligit regemente, och kundhe nu sittia stilla och inthet bekymbra sigh om federnesl[andets] tillstundandhe velfärdh. Jagh fruchtar inthet, ty jagh hafver lärt (?) att see på Gudh och migh. Vet det att jagh är inthet af slump kommen der till uthan sätter der till af Gudh. Sedan hafver jagh så comporterat migh mot Hertigen och alla mennischior att jagh inthet fruchtar migh af någon annan, tror det visserligen att H. M:tz undersåtare schall beklaga sigh, ja dhe i sitt hierta lichvel tvinga det af dem. Detta alt drager K. M:t till denna resolution, håppandes att detta lichvel lender riket till bästa, vettandes sigh vara född der till. Ingen annan kan giöra detta, jagh har inge barn, vill aldrigh giffta migh, Hertigen är schyldigh migh, men den consideration är änn då inthett så stor som federnesl[andets] bästa. Mine åhr kunna kanschie inthet vara lenge, så faller rijket hånom till, och K. M:t unnar hånom det af hierta. Troor och att om Hertigen är förståndig, så steller han sigh der uthi effter som hånom bör, går han och på en annan vegh, så stor han nu är så litet schall han och giöre. Men nu är frågan, om K. M:t schall det nu proponera eller effter hans ankombst, håller derföre att detta kan bästa schie i Hertigens frånvaru. K. M:t ville taga emot, om H. M:t voro i hans ställe; går han och dhe condit. [icke?] inn, så blifva vij ovenner. Jagh schall inthet annatt förslån än 1. angående federneslandet, 2. H. M:t[s] person. Viste jagh det han schulle något disp. i den första puncten, så schulle H. M:t ett annatt visa. Min persohn angåendhe begärar K. M:t att han håller sigh så ju[s]te (?) som hånom bör. Han kommer der till allena af K. M:tz gunst. K. M:t hafver och sagdt hånom express att detta schier inthet allena för hans schull. Går det icke ann, så schier K. M:t inthet affront der mädh, det är bättre att han nu låter set, på det vij få kännan, verlden schall taala om hånom som om en ingrato, som inthet hafver kunnatt bära sine gode dagar. En ny punct kåmer der till, om hans barn schall hafva furstendömme, ner hans barn hafva godz som frelsse, tror att I alle g. herrar äre ense mädh migh der om, att hans barn låta considerera sigh.«

Her R. Drotzeten: »Betacke K. M:t som bär den åhåga om vårt kere federneslandh. Hafve fuller i går varit tillhåppa här öfver denne materien

K. M:t: »Veet inthet, om Hertigen schulle eliest illa upptaga det [eller] vel.«

Her R. D[rotzeten]: »Hvadh det angår att öfverleggia medh Hertigen, det hafver sine gode schiäl, och tviflar inthet att han icke det upptager som det sigh bör, efftersom ingen konung i verlden schulle det giöra som K. M:t giör. Condit. anlangandhe måste man bekänna och tror att ingen schulle veta så att disp. regnum. K. M:t discourerar der mädh så att vij hafve orsak att detta difficultera, eller icke mottaga conditionerne

K. M:t tror det att Hertigen schall taga det emot och erkennatt för en Gudz försyn, såsom den der uthi spelar. När det kommer till

Her R. Marschen: »Hafver förnummitt orsak[erna] som hafva bracht K. M:t till denna deliberation, finner dem sådana att ingen mädh schiel kan seja der emot. Sedan lichvel detta är upptecht för oss, så hafve vij i discoursen talt om den fahra. Tager det Gudh till vittnes att han altidh hafver mehr varit der mädh att ett regnum vore, ja successivum för electivo. När nu K. M:t hafver uthslagit gifftermålet, förmedelst [hvilket] vij hafve kunnatt hafva spem till erfvingar, men sedan att succession är fallin på Hertigen, och han blifven legitimus successor, det tycher inthet hånom olijkt, men att vij icke hafve rådt der till, det är den orsaken som R. Cantzleren [sade] att en privatus inthet hafver kunnatt föreslå detta, befahrande den fahra som der af kundhe flyta. Håppas fuller att Gudh lenge bevarar K. M:t, hvilket vij hafve vel till att önscha och ingen ehrligh man hafver eliest orsak att seja. Sedan kan man och inthet der emot seija att K. M:t sätter hånom till successorem, sedan alla behörligen äre om deras frijheeter försäkradhe, varde dhe obligeradhe att det icke allenast gått hålla uthan derföre mädh lijf och blodh gå en till handa; hafver sedan hafft det    Com. medh Stenderne blifver sedan proponerat. K. M:t hafver det resolverat

K. M:t: »Fast detta proponerades, så kommo det änn då af K. M:t.«

Her Feltherren: »Men den quæst. hvilket vore bättre om regnum eller rep. är ingen i annan opinion

K. M:t: »Om inthet annatt schiäl vore, så är det att vårt rijke är fund. på krigh, och fördenschull behöfver en Konung och regent

Her Feltherren: »Tycher lichvel att conditionerne kunde öfvervegas, för en saken kommo så vijda att hon blefve proponerat åth Stenderne.«

K. M:t: »Vore inthet mehr änn billigdt.«

Her Feltherren: »Att då H. M:t inthet vill det förhålla Stenderne förr.«

K. M:t: »Neij.«

Her Feltherren: »Men dhe må då drifva på svar. Schulle fuller drifva på gifftermålet.«

K. M:t: »Successionen hafver ingen nödh och förhindradhe inthet gifftermålet.« Men tycher det att det inthet hindrar att K. M:t giör denna proposition och resolut. om gifftermålet nu strakz och för änn Hertigen kommer. Schulle H. M:t velat hafft hånom, hadhe han aldrigh schullat blifva Generaliss., ty en klem blir H. M:t ledze vedh och en

Her R. Cantzleren: »K. M:t hafver denne gången låtit sigh så uth, att han kan nu bättre rätta sigh der effter, talandes såsom en regerande Drottningh.«

K. M:t ville att Her R. Cantzleren såge

Her R. Cantzleren: "Stundom colligerar man ... Stenderne hafva arfföreningen af K. M:t, det seger eder K. M:t, det conjecturen hafver fuller han hafft, men kunnatt inthet grunda sigh för visso derpå. Nu seger K. M:t 1. H. M:t vill inthet giffta sigh.«

K. M:t: »Den opinion hafver K. M:t altidh hafft, men hafver hafft det dubieux, giordt hånom först capabel, och det under det schenet att folket måtte tenkiatt, sedan tractu ...«

Her R. Cantzleren begärar tala sincere uth. »Schulle jagh råda eder M:t det Gudh, fed[erneslandet], K. M:t, så hafver jagh 1. Om eder K. M:t hafver kunnatt förstå till gifftermålet, hade varit bättre.«

K. M:t: "Att jagh talar reent uth så hafver jagh."

Her R. Cantzleren: »Att K. M:t schiär in toto af, tager all spem af sigh, och talar inthet såsom en dam om 20 åhr uthan 50.«

K. M:t: »Re ipsa är det unum et idem, om det schulle inthet vara ett rijke, så schulle dhe så lagdt sigh der emot, min dessein hafver ingen vet[at] och kanschie ingen veet hånom i dagh. Till att inthet consent. till succ. schulle dhe samma inthet heller gerna see gifftermålet. Dhe, som nu vore emot Reg., hafva fördenschull rådt till gifftermålet såsom en sak den K. M:t inthet ville. Men såsom K. M:t hafver sett att rijket vore benögdh, hafver fördenschull så menagerat det så att det ginge fort.«

Her R. C[antzleren]: »Att jagh måtte tala såsom en cons. såsom ehrligh. Betygar inn för Gudh att icke någon gerna schulle vilia hafft det, hafver K. M:t hafft en suspicion som hafver varit ofunderat, det måtte vara om personer

K. M:t: »Den opartische verlden låter jagh dömma der om, det måtte vara några som vill hafva K. M:t till den eller en annan.«

Her R. Cantzleren: »För sin person hafver han aldrigh tenkt det, ty H. M:tz barn och erfvingar vore då våre. Och jag kan det betyga för Gudh och vill aldrigh vara en ehrligh man, om han icke ville det önscha H. M:t.«

K. M:t: »Kunde H. M:t blifva persvad. der till, schiedde H. M:t der medh en stor tienst.«

Her R. Cantzleren: »Att icke några hadhe tanka om rijket, viste det att den formen vore bäst, stundom hafva valriken varit lychsamme, stundom inthet.«

K. M:t: »Om man seer på våra acta, hafva månge tractat effter att man finge den regimen som är i Pohlen.«

Her R. Cantzleren: »Kan vara att några hafft dhe opinionerne, stundom ähr detta behagligare, stundom mindre. Men successio regia synnes vara bättre, ty det går uthan cæde et sangvine. Hvadh Resp. det vet hvar man hvadh bestia det [är], man seer att dhe äre mychit underkastadhe. Ex. af Nederlandh. Sverige kan inthet uthan regie guverneras, Sverige är popul., den är mechtigst. Om icke den blifver af Regibus neff[s]t, så går det öfver alt. Vet det att det regementet som i K. M:tz minorennitet af många anstelt af Kongen, causa. Men hvadh besvär detta förorsakade, altså tienar inthet annat för rijket, och vet att ingen hafver andra tankar.«

K. M:t: »Effter vij hafva en tanka, så hafva vij inthet att träta om.«

Her R. Cantzleren: »Om H. M:t hadhe det tillförende utsagdt, hadhe det långhsedan kunnatt blifva. Denna saken är uthan exempel, mädh stora fahrligheter och besvär inveklat. Vet det att sahl. Kongen aldrigh hafver hafft dhe tankarna.«

K. M:t: »Tror det att H. M:tz Herr fader aldrigh schulle kunna hafft dhe tankarna.«

Her R. Cantzleren: »Vij hafve aldrigh hafft den opinion hvarken moot E. K. M:tz regemente, succession, etc

K. M:t beschyller inthet Her Feltherren eller någon annan, denna meningen hafva hafft. Såsom K. M:t hafver kanschie bedragit sigh att detta inthet är, altså hafver K. M:t inthet kunnatt annatt tenkia änn att månge måtte vara som schulle vara emot denne saken.

Her Feltherren: »Vij vetta att det hafva tillförende som hafva her suttitt hafva varit illa tracteradhe

K. M:t: »Jagh hafver aldrigh fördt dhe consil.; aldrigh hafve I att redas derföre, ja schulle fördt andre consilia om så vore.«

Her Feltherren: »Man måtte detta så præcavera

Her R. Drotzeten: »Det är allenast att see på condit. som effter K. M:tz föreslagh.«

K. M:t tycher fuller att bäst vore saken acheveradhes för Stenderne, och låta det komma till ända, befalte Her R. Cantzleren.

Her R. Cantzleren sade sigh hafva mychit att giöra, begärde att Her Salvius ville der öfver sittia.

Her R. Drotzeten: »Hafver orsak att detta vel öfverlades om conditionerne, på det att vij eller våra barn måtte vara försäkrade om deras«

K. M:t: »Hafver inthet annatt att förslå hånom änn det som angår federneslandetz säkerheet.«

Her R. Cantzleren: »Man kan då taga och läggia conditionerne för hånom, när han kommer. Bäst vore det.«

K. M:t: »Tenke låta då ju förr ju heller det låta Stenderne notificeras, så att saken vore klar för änn han kommo, men han kan fuller tenkia hvadh det angår om gifftermålet. Men nu vore det at considerera om ...«

Her R. Cantzleren: »Håller så före att bäst vore detta schiedde, hafver«

K. M:t: »Hertigen kunde sedan blifva hvar hånom tecktes: i Wissmar heller här, i Wissmar såsom en Öfvergouverneur

Her R. Cantzleren: »Vore bäst att han blifver här.«

Her R. Marschen: »Vet lichvel det att Hertigen änn nu hafver esperance på gifftermålet, efftersom han en och annan hafver bedit der om. Hafver och för sin persohn gifvit hånom dhe bästa consilia, när han tillförende hafver varit sinnadh att gifva sigh uhr landet.«

K. M:t önschade at Gudh ville gifva hånom en godh mennischa till macha, trodde att Stenderne schulle fuller liggia hånom ann. Det vore att see för hånom en godh dam. Kom på tals om fröknarne af Saxen, Holsten, Mechelburg.

Her R. Marschen trodde inthet han schulle så snart giffta sigh.

K. M:t: »Det är infallibelt, han måtte giffta sigh, tror han låter persvadera sigh der till; kanschie det vore alreda giordt, om han inthet hade hafft cathegoriskt svar.«

Her R. Cantzleren: »Vet inthet om han hafver kunnatt resolvera der till, om han allena schulle giffta sigh till sina godz i Tyschlandh.«

K. M:t: »Det äre furstar som inthet hafva mehr änn 600 dlr i intrader och giffta sigh lichvel. Om K. M:t då schall låta slå an att dhe kåmma på Saalen, effter K. M:t vill låta blifvat en public act

Her R. Cantzleren och ... Om K. M:t negotiera eliest så lenge.

K. M:t: »Synnes vara bäst att det blifver public act, 2. knota dhe att dhe inthet få vettat publicamente

Her R. Drotzen: »Om K. M:t låte fordra dem i fyrkanten.«

K. M:t: »Nej, det är bäst publice på Saalen.«

Her R. Cantzleren: »Det kan vara alt ett.«

Her R. Marschalken: »Att det vore bäst det schiedde på Saalen publice

K. M:t: »Hafver till den enda låtit genom Her Salvius fatta proposition, som skulle proponeras Stenderne.« Befalte att han schulle uppleste (!) projectet, hvilket schiedde.

När det kom till motiverne, hölt K. M:t vara en sak att det uthsätties.

Her R. [Cantzleren?] mente att det schiedde sigh bäst att det der stodo.

K. M:t: »Det nempnes der i att I tala att bode H. M:t och Hertigen äre ogiffte, det kan uthlåtas, effter det schall gifvas occasion för Stenderne att tala åter om gifftermålet. Sedan att det inthet talas om K. M:tz gifftermålet.«

Her R. Cantzleren: »Det är en sak att H. M:t her talar om den resolution, men i prop. vet H. M:t inthet.«

K. M:t: »Effter Hertigen är frånvarandes, så skickar det sigh inthet, men K. M:t vill lichvel låta förat inn i r[iks]dagzbeslutet. Det schulle vara licha som en affront

Her R. Cantzleren: »Hvadh schall jagh seija. K. M:tz resolutioner äre alle extraordinarie, iblandh 15,000 skall icke en kunna inbilla sigh detta.«

K. M:t: »Är fullkommeligh i den opinion, och vill hafva sitt pass der mädh hvadh gifftermålet angår.«

Her R. Cantzleren: »Det schulle så mehr hålla hånom, om han blefve gifft, ty der mädh hafver han respect på sine barn.«

K. M:t påminte att Her Salvius, ju mehr ju bättre, berömmer hånom, håppas han det meriterar. H. M:t befalte att Her Salvius uthdrager conditionerne för Hertigen: 1. toucherande rijket, 2. H. M:tz persohn, det är att H. M:t blifver allena vidh regementet, och der till inthet vijdare änn han af K. M:t kan blifva dragen der till. »Sedan att han försäkrar federneslandet om deras privilegier och mehr som communt är. Item att han låter blifva mine tienare i det som är dem ... Tror det att han är en vis herre och giör inthet mehr änn hånom anstår.«

Her R. Drotzen: »Han bör inthet annorledes giöra fördenschull att detta är dispos. divina och af blåtta K. M:tz disposition

K. M:t: »Ja, om jagh viste att han icke effter min dödh giorde det samma, schulle jag heller see att han ju förr vore uhr vegen. Men att fulborda denne saken tenkte H. M:t då låta mädh det förste kalla ihoop Stenderne på R[iks]salen och öfvergifva dem denna H. M:tz proposition. Det blef så resolverat

K. M:t: refererade eliest att H. M:t är lefvereradt Adelens supplication angående dhe irringar, som vore noteradhe Stenderne emellan. Hölt derföre bäst vara att alla Stenderne kallas hijt tillsammans, remonstrerandes dem på behörligit sätt i det en och annan hafver kunnatt feela och påläggiandes dem her mädh her effter att hålla inne.

Her R. Cantzleren: »Således att K. M:t legger der emellan sin kongl. authoritet och myndigheet.«

K. M:t ville lichvel tillförende kalla Ridderschapet till sigh.

Her Feltherren: »Dhe hafva hafft att giöra mädh dhe extraord., det borde och slättas och afhielpas.«

K. M:t ref. sedan att dhe tree Stenderne hafva supplicerat H. M:t till att H. M:t ville vara betenkt att secourera landet mädh spannemål, effter detta åhret anlåter sig åter till dyr tijdh. Fördenschull måtte man vara betenkt om deras hielp. »Her Grefve Magnus hafver giordt godh förtröstningh ifron Liflandh.«

Grefve Magnus: »Hafve underrättelse att i Rewel schall vara en vaker post.«

K. M:t befalte att han giör der till sitt bästa, så lagandes att den spannemålen kan kåmma hijt. Att sättia priset på spannemålen, det vore inthet, man måtte det giöra consilio, således att K. M:t hafver en post och låter den så förselia, så att dhe andre blifve förorsakadhe giöra der effter. Eliest hafver H. M:t resolverat att continuera mädh tullfrijheeten på all den spannemål som inn i rijket föres. H. M:t hafver eliest befallat att dhe g. herrar i Cammaren schulle taga sigh denna saken ann.

Her R. Cantzleren refer. att den brandenb. Gesanten hafver åter urgerat på grentzetractaten.


Above: Kristina.


Above: Karl Gustav.


Above: Chancellor Axel Oxenstierna.


Above: Magnus de la Gardie with his wife, Princess Marie Euphrosyne.