Source:
Svenska riksrådets protokoll. 14, 1650, Norstedt, 1916
Transcript of the council meeting:
Den 24 Septembris var H. K. M:tt vår allernådigste Drottningh i Rådhcammaren och desse effterfölliande herrar af Rijkzens Rådh: Her R. Drotzeten Grefve Peder Brahe, Her R. Marschen Grefve Jacob De la Gardie, Her R. Cantzleren Grefve Axel Oxenstierna, Her R. Skattmestaren Her Gabriel Oxenstierna, Her Gustaff Horn, Her Åke Axelsson, Her Erich Rynningh, Her Jöns Kurck, Her Knut Posse, Her Thure Sparre, Her Erich Gyllenstierna, Her Sevedh Bååt, Her Grefve Magnus De la Gardie, Her Johan Adler Salvius, Her Axel Lillie, Her Bengt Skytt, Her Herman Flemmingh.
Kongl. Maij:tt påminte hvadh senast af H. M:t är proponerat vordet, schulle nu gerna förnimma hvadh af dhe g. herrar af R. Rådh i denna saken vore öfverlagdt.
Her R. Cantzleren: »Stormechtigste allernådigste Drottningh, vij hafve varit på någre dagar tillsamman och öfverlagdt det Eders Kongl. Maij:tt hafver oss i den saken befallatt. Och hafve vij noga betrachtatt dhe motiver E. K. M:t hafve hafft att tenkia på Hans Furstl. Durchl. Hertigh Carel Gustaffs avancement och contentement, nembl. således att i fall Eders K. M:t effter Gudz nådige försyn kunde oss frånfalla, då detta riketz regemente måtte transporteras på H. F. Nådhe såsom en af Eders Kongl. M:ttz hus, hvar mädh och rijket kunde beschyddatt, mychit ondt och eliest tillstundande fahrligheeter afvärde blifva. Eders K. M:tz schäl äre sådana att vij för våre persohner inthet annatt kunnatt see änn dem vara väl grundade och enkannerligen till federneslandetz bästa, välgångh och säkerheet uthsedde. Vij hafve och derhooss considereratt dhe orsaker, som hafve distraherat oss uthi denne saken, hvilke deels tillförendhe kunne vara här omrördhe, deels ähre af Eders K. M:t sielf ihughkompne, och man för denne gången inthet behöfver uprepetera. Enkannerligen måste vij det bekiänna att detta är ett exemplum sine exemplo, synnerligen när man considererar omstendigheeterna af personerna och tijderna, vet inthet om det någonsin schall vara händt. Schulle och det vara af en annan E. K. M:tz undersåthe eller tiänare föreslagit, hade den billigt mått befahra att det inthet hade varit velkommitt. Men effter det är af K. M:t sielf föreslagit mädh så vichtige schiäl att vij inthet kunde något leggia der till eller vidare præcavera, låte vij det der vidh blifva, kunne lichvel det inthet förtiga, der K. M:t stundom sielf inthet hafver directe uthslagit, hadhe K. M:t der mädh mychit defererat federneslandetz velfärdh, ty alla pericula vore således upphefne, och ingen novitet att befahra sampt alla der mädh content. Men schulle det så vara att K. M:t inthet ville, ehuruvel Stenderne hafva fuller discourerat der om, huru ett och annatt ville aflöpa, men schulle det schie, vore det bäst att det komme af K. M:t och inthet af dem, på det dhe icke ventes (?) vidh att förslå K. M:t något, uthan att K. M:t det giordhe, kunde fördenschull inthet annars råda H. M:t. Detta är det .... bedie. Påminne om. Så frampt det ene förslaget inthet kunde giella, det vij lichvel alldra hälst såge, men ville K. M:t proponerat åth Stenderne, K. M. ville först öfverlegia dhe vilkor, condit., 2. pro H. M:t säkerheet, riket, synnerl. huru måtte blifva i K. M:t lijf öfverlagdt, och mötas i rättan tijdh. Item att K. M:t öfverlade tillförende dhe condit. mädh Hertigen, och sedan öfverladhe och prop. det åth Stenderne. Vij tvifle fuller inthet att det ju schall hafva sin gångh hoos Stenderne, och det så öfverleggie och disponera dem der till, på det K. M:t icke måtte der öfver lijda något förtret. Detta är det .... bedie K. M:t etc.«
K. M:t: »Hafver orsak tacka Eder g. herrar, som altidh medh edre g. rådh hafve adsisterat migh. Såsom nu denne saken inthet är uthan någon ringa importance, så att dhe schiäl som tillförendhe att svara. 1. Hvadh communic. angår mädh Stenderne, hafver H. M:t i ingen annan mening prop. det uthan effter det angår dem och icke allena denne assambleen, men hafver det inthet för velat giöra en p[rop.] medh E[der] g. herrar. Fahran belangande præcav. 2. tingh: i denna saken bär ingen consid. på Hertigen eller migh, hafver inthet giordt det till Hertigens contentement, ty bär inthet det schy ... 2. att H. M:t inthet annatt söker en federneslandetz säkerheet och bäste, så att K. M:t är blindh för alla andra consid. Såsom tillförende K. M:t hafver lichvel orsak att see på det som Måste det bekiänna och hafver inthet schy att sejatt det H. M:t inthet kan förstå till gifftermålet, uthan hafver så goda schiäl der till, hvilka fuller H. M:t inthet alla kan seja, men håppas för Gudz domstol inthet ronna derföre, är inthet så stakot att K. M:t icke veet hvadh tal H. M:t derföre är underkastatt, hafver och inthet af slump det låtitt proponera på dhe förre R[iks]dagarna. Hertigens persohn anlangandhe hafver velat kunna afvisa hånom på lättare sätt, H. M:t hafver och kunnatt sittia stilla och inthet behöft röra sigh uthan sutit stilla, men effter K. M:t hafver det sett för federneslandetz bästa. Och fördenschull detta tenkt. Eliest är H. M:t inthet schyldigh något Hertigen, hadhe kunnat löst hånom af såsom Hertigen af Brandeburg. Hafver fördenschull giordt hånom effter det högsta högt, ja hafver det giordt mädh flijt, ty bettre vore för K. M:t att hantera Hertigen på Eschilstuna en vidh sådana charge. Det reddar inthet K. M:t att Stenderne sökia detta, ty 1. hafva dhe giordt detta instinctu Regiæ M., sedan giöre dhe det amore regni, och det att han lichvel är ex familia Gustaviana på möderne. Samma saker hafva och så bevekt H. M:t synnerligen att konunga regementet är vårt rike nyttigare, seer af dhe förfahrne tijder att riket hafver stått väl der vidh, synnerligen effter arfregering. Men störste (?) fahra, [om] jagh sätter migh en æmulum i riket, det blifver ett krigh mellan hans barn och mine. Jagh förlåter mig alt för mychit på H. erligh., ty han hafver af K. M:t sin velfärdh. H. M:t schall och så comportera sigh mot alla, så lenge H. M:t regerar, att ingen schall hafva att klaga sigh uthan altidh sökia federneslandetz bästa. Kommo jagh till döö, så är ju federneslandet uthan regering. Vi hafve lichvel så nödigt Kongh, thet uthvisar denne R[iks]dagh, ty kanschie om K. M:t inthet hadhe varit, schulle det en annorledes gå. Tycher fördenschull I hafva en Kongh nödigh. När Hertigen kommer der till nu uthan blodz uthgiutelse, uthan förtreet, uthan annor vidrige fall, vet det I gifva migh i edert samvet der effter. Störste inconv. är på min sijda, att det är exemplum sine exemplo, det vet jagh, och håller det för gått, ty hafver giordt det af ingen annan consid. uthan af kerlek till federneslandet. Bekenner att H. M:t hafver ett rooligit regemente, och kundhe nu sittia stilla och inthet bekymbra sigh om federnesl[andets] tillstundandhe velfärdh. Jagh fruchtar inthet, ty jagh hafver lärt (?) att see på Gudh och migh. Vet det att jagh är inthet af slump kommen der till uthan sätter der till af Gudh. Sedan hafver jagh så comporterat migh mot Hertigen och alla mennischior att jagh inthet fruchtar migh af någon annan, tror det visserligen att H. M:tz undersåtare schall beklaga sigh, ja dhe i sitt hierta lichvel tvinga det af dem. Detta alt drager K. M:t till denna resolution, håppandes att detta lichvel lender riket till bästa, vettandes sigh vara född der till. Ingen annan kan giöra detta, jagh har inge barn, vill aldrigh giffta migh, Hertigen är schyldigh migh, men den consideration är änn då inthett så stor som federnesl[andets] bästa. Mine åhr kunna kanschie inthet vara lenge, så faller rijket hånom till, och K. M:t unnar hånom det af hierta. Troor och att om Hertigen är förståndig, så steller han sigh der uthi effter som hånom bör, går han och på en annan vegh, så stor han nu är så litet schall han och giöre. Men nu är frågan, om K. M:t schall det nu proponera eller effter hans ankombst, håller derföre att detta kan bästa schie i Hertigens frånvaru. K. M:t ville taga emot, om H. M:t voro i hans ställe; går han och dhe condit. [icke?] inn, så blifva vij ovenner. Jagh schall inthet annatt förslån än 1. angående federneslandet, 2. H. M:t[s] person. Viste jagh det han schulle något disp. i den första puncten, så schulle H. M:t ett annatt visa. Min persohn angåendhe begärar K. M:t att han håller sigh så ju[s]te (?) som hånom bör. Han kommer der till allena af K. M:tz gunst. K. M:t hafver och sagdt hånom express att detta schier inthet allena för hans schull. Går det icke ann, så schier K. M:t inthet affront der mädh, det är bättre att han nu låter set, på det vij få kännan, verlden schall taala om hånom som om en ingrato, som inthet hafver kunnatt bära sine gode dagar. En ny punct kåmer der till, om hans barn schall hafva furstendömme, ner hans barn hafva godz som frelsse, tror att I alle g. herrar äre ense mädh migh der om, att hans barn låta considerera sigh.«
Her R. Drotzeten: »Betacke K. M:t som bär den åhåga om vårt kere federneslandh. Hafve fuller i går varit tillhåppa här öfver denne materien.«
K. M:t: »Veet inthet, om Hertigen schulle eliest illa upptaga det [eller] vel.«
Her R. D[rotzeten]: »Hvadh det angår att öfverleggia medh Hertigen, det hafver sine gode schiäl, och tviflar inthet att han icke det upptager som det sigh bör, efftersom ingen konung i verlden schulle det giöra som K. M:t giör. Condit. anlangandhe måste man bekänna och tror att ingen schulle veta så att disp. regnum. K. M:t discourerar der mädh så att vij hafve orsak att detta difficultera, eller icke mottaga conditionerne.«
K. M:t tror det att Hertigen schall taga det emot och erkennatt för en Gudz försyn, såsom den der uthi spelar. När det kommer till
Her R. Marschen: »Hafver förnummitt orsak[erna] som hafva bracht K. M:t till denna deliberation, finner dem sådana att ingen mädh schiel kan seja der emot. Sedan lichvel detta är upptecht för oss, så hafve vij i discoursen talt om den fahra. Tager det Gudh till vittnes att han altidh hafver mehr varit der mädh att ett regnum vore, ja successivum för electivo. När nu K. M:t hafver uthslagit gifftermålet, förmedelst [hvilket] vij hafve kunnatt hafva spem till erfvingar, men sedan att succession är fallin på Hertigen, och han blifven legitimus successor, det tycher inthet hånom olijkt, men att vij icke hafve rådt der till, det är den orsaken som R. Cantzleren [sade] att en privatus inthet hafver kunnatt föreslå detta, befahrande den fahra som der af kundhe flyta. Håppas fuller att Gudh lenge bevarar K. M:t, hvilket vij hafve vel till att önscha och ingen ehrligh man hafver eliest orsak att seja. Sedan kan man och inthet der emot seija att K. M:t sätter hånom till successorem, sedan alla behörligen äre om deras frijheeter försäkradhe, varde dhe obligeradhe att det icke allenast gått hålla uthan derföre mädh lijf och blodh gå en till handa; hafver sedan hafft det Com. medh Stenderne blifver sedan proponerat. K. M:t hafver det resolverat.«
K. M:t: »Fast detta proponerades, så kommo det änn då af K. M:t.«
Her Feltherren: »Men den quæst. hvilket vore bättre om regnum eller rep. är ingen i annan opinion.«
K. M:t: »Om inthet annatt schiäl vore, så är det att vårt rijke är fund. på krigh, och fördenschull behöfver en Konung och regent.«
Her Feltherren: »Tycher lichvel att conditionerne kunde öfvervegas, för en saken kommo så vijda att hon blefve proponerat åth Stenderne.«
K. M:t: »Vore inthet mehr änn billigdt.«
Her Feltherren: »Att då H. M:t inthet vill det förhålla Stenderne förr.«
K. M:t: »Neij.«
Her Feltherren: »Men dhe må då drifva på svar. Schulle fuller drifva på gifftermålet.«
K. M:t: »Successionen hafver ingen nödh och förhindradhe inthet gifftermålet.« Men tycher det att det inthet hindrar att K. M:t giör denna proposition och resolut. om gifftermålet nu strakz och för änn Hertigen kommer. Schulle H. M:t velat hafft hånom, hadhe han aldrigh schullat blifva Generaliss., ty en klem blir H. M:t ledze vedh och en
Her R. Cantzleren: »K. M:t hafver denne gången låtit sigh så uth, att han kan nu bättre rätta sigh der effter, talandes såsom en regerande Drottningh.«
K. M:t ville att Her R. Cantzleren såge
Her R. Cantzleren: "Stundom colligerar man ... Stenderne hafva arfföreningen af K. M:t, det seger eder K. M:t, det conjecturen hafver fuller han hafft, men kunnatt inthet grunda sigh för visso derpå. Nu seger K. M:t 1. H. M:t vill inthet giffta sigh.«
K. M:t: »Den opinion hafver K. M:t altidh hafft, men hafver hafft det dubieux, giordt hånom först capabel, och det under det schenet att folket måtte tenkiatt, sedan tractu ...«
Her R. Cantzleren begärar tala sincere uth. »Schulle jagh råda eder M:t det Gudh, fed[erneslandet], K. M:t, så hafver jagh 1. Om eder K. M:t hafver kunnatt förstå till gifftermålet, hade varit bättre.«
K. M:t: "Att jagh talar reent uth så hafver jagh."
Her R. Cantzleren: »Att K. M:t schiär in toto af, tager all spem af sigh, och talar inthet såsom en dam om 20 åhr uthan 50.«
K. M:t: »Re ipsa är det unum et idem, om det schulle inthet vara ett rijke, så schulle dhe så lagdt sigh der emot, min dessein hafver ingen vet[at] och kanschie ingen veet hånom i dagh. Till att inthet consent. till succ. schulle dhe samma inthet heller gerna see gifftermålet. Dhe, som nu vore emot Reg., hafva fördenschull rådt till gifftermålet såsom en sak den K. M:t inthet ville. Men såsom K. M:t hafver sett att rijket vore benögdh, hafver fördenschull så menagerat det så att det ginge fort.«
Her R. C[antzleren]: »Att jagh måtte tala såsom en cons. såsom ehrligh. Betygar inn för Gudh att icke någon gerna schulle vilia hafft det, hafver K. M:t hafft en suspicion som hafver varit ofunderat, det måtte vara om personer.«
K. M:t: »Den opartische verlden låter jagh dömma der om, det måtte vara några som vill hafva K. M:t till den eller en annan.«
Her R. Cantzleren: »För sin person hafver han aldrigh tenkt det, ty H. M:tz barn och erfvingar vore då våre. Och jag kan det betyga för Gudh och vill aldrigh vara en ehrligh man, om han icke ville det önscha H. M:t.«
K. M:t: »Kunde H. M:t blifva persvad. der till, schiedde H. M:t der medh en stor tienst.«
Her R. Cantzleren: »Att icke några hadhe tanka om rijket, viste det att den formen vore bäst, stundom hafva valriken varit lychsamme, stundom inthet.«
K. M:t: »Om man seer på våra acta, hafva månge tractat effter att man finge den regimen som är i Pohlen.«
Her R. Cantzleren: »Kan vara att några hafft dhe opinionerne, stundom ähr detta behagligare, stundom mindre. Men successio regia synnes vara bättre, ty det går uthan cæde et sangvine. Hvadh Resp. det vet hvar man hvadh bestia det [är], man seer att dhe äre mychit underkastadhe. Ex. af Nederlandh. Sverige kan inthet uthan regie guverneras, Sverige är popul., den är mechtigst. Om icke den blifver af Regibus neff[s]t, så går det öfver alt. Vet det att det regementet som i K. M:tz minorennitet af många anstelt af Kongen, causa. Men hvadh besvär detta förorsakade, altså tienar inthet annat för rijket, och vet att ingen hafver andra tankar.«
K. M:t: »Effter vij hafva en tanka, så hafva vij inthet att träta om.«
Her R. Cantzleren: »Om H. M:t hadhe det tillförende utsagdt, hadhe det långhsedan kunnatt blifva. Denna saken är uthan exempel, mädh stora fahrligheter och besvär inveklat. Vet det att sahl. Kongen aldrigh hafver hafft dhe tankarna.«
K. M:t: »Tror det att H. M:tz Herr fader aldrigh schulle kunna hafft dhe tankarna.«
Her R. Cantzleren: »Vij hafve aldrigh hafft den opinion hvarken moot E. K. M:tz regemente, succession, etc.«
K. M:t beschyller inthet Her Feltherren eller någon annan, denna meningen hafva hafft. Såsom K. M:t hafver kanschie bedragit sigh att detta inthet är, altså hafver K. M:t inthet kunnatt annatt tenkia änn att månge måtte vara som schulle vara emot denne saken.
Her Feltherren: »Vij vetta att det hafva tillförende som hafva her suttitt hafva varit illa tracteradhe.«
K. M:t: »Jagh hafver aldrigh fördt dhe consil.; aldrigh hafve I att redas derföre, ja schulle fördt andre consilia om så vore.«
Her Feltherren: »Man måtte detta så præcavera.«
Her R. Drotzeten: »Det är allenast att see på condit. som effter K. M:tz föreslagh.«
K. M:t tycher fuller att bäst vore saken acheveradhes för Stenderne, och låta det komma till ända, befalte Her R. Cantzleren.
Her R. Cantzleren sade sigh hafva mychit att giöra, begärde att Her Salvius ville der öfver sittia.
Her R. Drotzeten: »Hafver orsak att detta vel öfverlades om conditionerne, på det att vij eller våra barn måtte vara försäkrade om deras«
K. M:t: »Hafver inthet annatt att förslå hånom änn det som angår federneslandetz säkerheet.«
Her R. Cantzleren: »Man kan då taga och läggia conditionerne för hånom, när han kommer. Bäst vore det.«
K. M:t: »Tenke låta då ju förr ju heller det låta Stenderne notificeras, så att saken vore klar för änn han kommo, men han kan fuller tenkia hvadh det angår om gifftermålet. Men nu vore det at considerera om ...«
Her R. Cantzleren: »Håller så före att bäst vore detta schiedde, hafver«
K. M:t: »Hertigen kunde sedan blifva hvar hånom tecktes: i Wissmar heller här, i Wissmar såsom en Öfvergouverneur.«
Her R. Cantzleren: »Vore bäst att han blifver här.«
Her R. Marschen: »Vet lichvel det att Hertigen änn nu hafver esperance på gifftermålet, efftersom han en och annan hafver bedit der om. Hafver och för sin persohn gifvit hånom dhe bästa consilia, när han tillförende hafver varit sinnadh att gifva sigh uhr landet.«
K. M:t önschade at Gudh ville gifva hånom en godh mennischa till macha, trodde att Stenderne schulle fuller liggia hånom ann. Det vore att see för hånom en godh dam. Kom på tals om fröknarne af Saxen, Holsten, Mechelburg.
Her R. Marschen trodde inthet han schulle så snart giffta sigh.
K. M:t: »Det är infallibelt, han måtte giffta sigh, tror han låter persvadera sigh der till; kanschie det vore alreda giordt, om han inthet hade hafft cathegoriskt svar.«
Her R. Cantzleren: »Vet inthet om han hafver kunnatt resolvera der till, om han allena schulle giffta sigh till sina godz i Tyschlandh.«
K. M:t: »Det äre furstar som inthet hafva mehr änn 600 dlr i intrader och giffta sigh lichvel. Om K. M:t då schall låta slå an att dhe kåmma på Saalen, effter K. M:t vill låta blifvat en public act.«
Her R. Cantzleren och ... Om K. M:t negotiera eliest så lenge.
K. M:t: »Synnes vara bäst att det blifver public act, 2. knota dhe att dhe inthet få vettat publicamente.«
Her R. Drotzen: »Om K. M:t låte fordra dem i fyrkanten.«
K. M:t: »Nej, det är bäst publice på Saalen.«
Her R. Cantzleren: »Det kan vara alt ett.«
Her R. Marschalken: »Att det vore bäst det schiedde på Saalen publice.«
K. M:t: »Hafver till den enda låtit genom Her Salvius fatta proposition, som skulle proponeras Stenderne.« Befalte att han schulle uppleste (!) projectet, hvilket schiedde.
När det kom till motiverne, hölt K. M:t vara en sak att det uthsätties.
Her R. [Cantzleren?] mente att det schiedde sigh bäst att det der stodo.
K. M:t: »Det nempnes der i att I tala att bode H. M:t och Hertigen äre ogiffte, det kan uthlåtas, effter det schall gifvas occasion för Stenderne att tala åter om gifftermålet. Sedan att det inthet talas om K. M:tz gifftermålet.«
Her R. Cantzleren: »Det är en sak att H. M:t her talar om den resolution, men i prop. vet H. M:t inthet.«
K. M:t: »Effter Hertigen är frånvarandes, så skickar det sigh inthet, men K. M:t vill lichvel låta förat inn i r[iks]dagzbeslutet. Det schulle vara licha som en affront.«
Her R. Cantzleren: »Hvadh schall jagh seija. K. M:tz resolutioner äre alle extraordinarie, iblandh 15,000 skall icke en kunna inbilla sigh detta.«
K. M:t: »Är fullkommeligh i den opinion, och vill hafva sitt pass der mädh hvadh gifftermålet angår.«
Her R. Cantzleren: »Det schulle så mehr hålla hånom, om han blefve gifft, ty der mädh hafver han respect på sine barn.«
K. M:t påminte att Her Salvius, ju mehr ju bättre, berömmer hånom, håppas han det meriterar. H. M:t befalte att Her Salvius uthdrager conditionerne för Hertigen: 1. toucherande rijket, 2. H. M:tz persohn, det är att H. M:t blifver allena vidh regementet, och der till inthet vijdare änn han af K. M:t kan blifva dragen der till. »Sedan att han försäkrar federneslandet om deras privilegier och mehr som communt är. Item att han låter blifva mine tienare i det som är dem ... Tror det att han är en vis herre och giör inthet mehr änn hånom anstår.«
Her R. Drotzen: »Han bör inthet annorledes giöra fördenschull att detta är dispos. divina och af blåtta K. M:tz disposition.«
K. M:t: »Ja, om jagh viste att han icke effter min dödh giorde det samma, schulle jag heller see att han ju förr vore uhr vegen. Men att fulborda denne saken tenkte H. M:t då låta mädh det förste kalla ihoop Stenderne på R[iks]salen och öfvergifva dem denna H. M:tz proposition. Det blef så resolverat.«
K. M:t: refererade eliest att H. M:t är lefvereradt Adelens supplication angående dhe irringar, som vore noteradhe Stenderne emellan. Hölt derföre bäst vara att alla Stenderne kallas hijt tillsammans, remonstrerandes dem på behörligit sätt i det en och annan hafver kunnatt feela och påläggiandes dem her mädh her effter att hålla inne.
Her R. Cantzleren: »Således att K. M:t legger der emellan sin kongl. authoritet och myndigheet.«
K. M:t ville lichvel tillförende kalla Ridderschapet till sigh.
Her Feltherren: »Dhe hafva hafft att giöra mädh dhe extraord., det borde och slättas och afhielpas.«
K. M:t ref. sedan att dhe tree Stenderne hafva supplicerat H. M:t till att H. M:t ville vara betenkt att secourera landet mädh spannemål, effter detta åhret anlåter sig åter till dyr tijdh. Fördenschull måtte man vara betenkt om deras hielp. »Her Grefve Magnus hafver giordt godh förtröstningh ifron Liflandh.«
Grefve Magnus: »Hafve underrättelse att i Rewel schall vara en vaker post.«
K. M:t befalte att han giör der till sitt bästa, så lagandes att den spannemålen kan kåmma hijt. Att sättia priset på spannemålen, det vore inthet, man måtte det giöra consilio, således att K. M:t hafver en post och låter den så förselia, så att dhe andre blifve förorsakadhe giöra der effter. Eliest hafver H. M:t resolverat att continuera mädh tullfrijheeten på all den spannemål som inn i rijket föres. H. M:t hafver eliest befallat att dhe g. herrar i Cammaren schulle taga sigh denna saken ann.
Her R. Cantzleren refer. att den brandenb. Gesanten hafver åter urgerat på grentzetractaten.
Above: Kristina.
Above: Karl Gustav.
Above: Chancellor Axel Oxenstierna.
Above: Magnus de la Gardie with his wife, Princess Marie Euphrosyne.
