Kristina's letter to Johan Olivekrantz, dated March 20/30 (Old Style), 1689

Sources:

Mémoires concernant Christine, volume 2, pages 305 to 306, Johan Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=QUoVAAAAQAAJ&dq=Mémoires+concernant+Christine&source=gbs_book_similarbooks

Drottning Kristinas sista dagar, page 28, by Carl Bildt, 1897

https://books.google.com/books?id=zsc_AAAAYAAJ&printsec=frontcover&dq=carl+bildt+drottning+kristina&hl=en&newbks=1&newbks_redir=0&sa=X&ved=2ahUKEwjc9uvjypnoAhUvFTQIHeDKCgAQuwUwAHoECAMQCA#v=onepage&q=carl%20bildt%20drottning%20kristina&f=false

Christina of Sweden, page 327, by Ida Ashworth Taylor, 1909

https://archive.org/details/christinaofswede00tayl/page/326/mode/2up

Christina: Brev från sex decennier, page 108, edited and translated by Sven Stolpe, 1960

"Ceux qui ont donné des relations de la vie de Christine, s'accordent à dire, qu'au mois de Février & de Mars de cette année [1689], elle avoit été fort mal, & qu'on avoit apperçu sur elle une enflure qu'on avoit prise pour une marque d'hydropisie, mais que cela s'étoit passé, qu'elle avoit été incommodée ensuite, d'une érisipelle, accompagnée d'une fièvre maligne: mais que par la force de son tempérament elle s'étoit rétablie, de la manière qu'elle s'en explique elle-même dans cette lettre à Mr. d'Olivekrans, son Gouverneur Général.

[On rapporte que, peu avant cette maladie de Christine, on avoit trouvé chez elle un billèt qui lui avoit été mis en main, & qu'elle avoit lû en souriant: par lequel on lui annonçoit la mort & on l'exhortoit à mettre ordre à sa Maison & à jetter au feu toutes ses peintures & statuës peu décentes (Theatrum Europæum).]"

"Those who have given accounts of Kristina's life accord themselves to say that in the month of February and March of this year [1689], she had been very ill, and that a swelling had been seen on her which had been taken for a mark of dropsy, but that it had passed, that she had subsequently been inconvenienced by erysipelas, accompanied by a malignant fever, but that, by the force of her temperament, she was restored in the manner that she herself explains in this letter to Lord Olivekrantz, her governor general.

[It is reported that, shortly before Kristina's illness, a note was found at her home which had been placed in her hand and which she had read with a smile, in which one told her of her death and exhorted her to put order to her household and to throw all her less than decent paintings and statues into the fire (Theatrum Europæum).]" - Arckenholtz

"Drottningen hade blivit svårt sjuk och räknade själv med att hon skulle gå bort. Men hon tillfrisknade. Hon skrev då detta muntra och triumferande brev. Hon fick icke lång frist. Sjukdomen kom tillbaka, och bara några veckor senare — den 9 april — dog hon. Ingen svensk stod vid hennes sida; hennes biktfader var en böhmisk munk. Alldeles före sin död hade hon hunnit försona sig med påven som, själv sjuk, vänligt meddelat, att han ämnade besöka henne och sände henne sin apostoliska absolution. Vid hennes sida stod in i det sista kardinal Azzolino."

"The Queen had become seriously ill and herself expected to die. But she recovered. She then wrote this cheerful and triumphant letter. She was not given a long respite. The illness returned, and only a few weeks later — on April 9 — she died. No Swede stood by her side; her confessor was a Bohemian monk. Just before her death she had managed to reconcile with the Pope who, himself ill, kindly announced that he intended to visit her and sent her his apostolic absolution. Cardinal Azzolino stood by her side until the last moment." - Stolpe

The letter:

Dieu m'a voulu arracher d'entre les bras de la mort contre mon espérance, & je m'étois déja toute résoluë à ce dernier passage, que je croïois inévitable. Cependant je suis encore pleine de vie, par le miracle de la grace, de la nature & de l'art, qui ont conspiré à me rendre la santé & la vie. La force de mon tempérament est venuë à bout d'une maladie capable de tuer vingt Hercules. Mais je suppose, que c'est la grace qui a fortifié ce tempérament à un dégré si surprennant, que cela donne de l'admiration aux Médecins. J'ai ordonné qu'on fit une relation de tout ce qui s'est passé, dans laquelle vous verrez toute l'histoire de mon mal & de ma guérison. Cependant je ne puis éviter une longue convalescence, dans laquelle on me fait observer une règle si éxacte, qu'elle m'incommode fort. Mais j'espère qu'à Pâques tout sera fini, & que je sortirai alors tout à fait de dessous la ferule du Médecin. Le Médecin me gronde quand il me voit écrire. L'affaire dont l'Envoïé de Brandenbourg a parlé au Marquis est une vieille histoire, qui est terminée il y a longtems, à la satisfaction réciproque des deux parties. En semblable occasion on ne doit répondre que ce peu de paroles: La Reine fait ce qu'Elle fait & ce qu'elle doit faire. Que cette lettre soit commune pour vous & le Marquis. J'approuve au reste toutes vos résolutions prises & tout ce que vous aurez fait en Suède. Je vous attends avec impatience & vous renvoïerai bien-tôt. N'en doutez pas. Adieu.
Rome, 20. Mars 1689.
CHRISTINE ALEXANDRA.

Apostille
Je n'écris pas au Marquis, car je n'ai plus rien à dire.

Swedish translation (by Bildt):

Gud har velat rycka mig ur dödens armar mot mitt eget hopp, och jag var redan resignerad till denna sista öfvergång, som jag trodde oundviklig. Likväl är jag ännu full af lif, tack vare ett underverk af nåd, natur och konst, hvilka konspirerat för att återgifva mig hälsan och lifvet. Mitt kraftiga temperament har öfvervunnit en sjukdom, som kunnat döda tjugu herkuler. Men jag förmodar, att det är nåden som styrkt detta temperament i en så förvånande grad, att det väcker läkarnes beundran. Jag har befallt, att man skall göra en berättelse om allt som händt, i hvilken ni skall finna hela historien om min sjukdom och mitt tillfrisknande. Jag kan dock ej undslippa en lång konvalescens, hvarunder man låter mig iakttaga en så sträng regel, att den mycket besvärar mig. Men jag hoppas, att allt skall vara slut till påsk, och att jag då helt och hållet skall slippa läkarens färla. Läkaren bannar mig, då han ser mig skrifva. Affären, hvarom Brandenburgs sändebud talat med markisen, är en gammal historia, som för längesedan är afslutad till båda partnernas ömsesidiga belåtenhet. I dylika fall bör man endast svara dessa få ord; drottningen vet hvad hon gör och hvad hon bör göra. Detta bref vare gemensamt för Eder och markisen. Jag gillar för öfrigt alla de beslut Ni fattat och allt hvad Ni kan hafva gjort i Sverige. Jag väntar eder med otålighet och skall snart sända Eder tillbaka. Tviflen ej därpå. Adieu.
Christina Alexandra.

P. S.
Jag skrifver ej till markisen, ty jag har intet att säga honom.

Swedish translation (abridged; by Stolpe):

Gud var velat rycka mig ur dödens armar, vilket jag icke själv hoppats på; jag hade redan helt beslutat mig för denna sista övergång, som jag trodde var oundviklig. Emellertid är jag fortfarande full av liv, tack vare ett nådens, naturens och konstens underverk: dessa ha samverkat för att återskänka mig hälsa och liv. Kraften i mitt temperament har tagit musten ur en sjukdom som skulle ha kunnat dräpa tjugo Herkulesar. Jag antar, att det är nåden som förstärkt detta temperament i en så förvånande grad, att det nu är föremål för läkarnas beundran. Jag har sagt till om, att man skall sätta upp en rapport över allt som förekommit; i den skall ni få se hela historien om min sjuka och mitt tillfrisknande. Emellertid kan jag inte undgå en lång konvalescens, under vilken man låter mig följa en så exakt regim, att den illa plågar mig. Men jag hoppas, att till påsken allting skall vara över...

English translation (my own, from the original French):

God has wished, against my hope, to snatch me from the arms of death, and I had already resolved myself to this last passage, which I believed to be inevitable. However, I am still full of life, by the miracle of grace, nature and art, which conspired to restore my health and life. The strength of my temperament overcame an illness capable of killing twenty of Hercules. But I suppose it is grace that has fortified this temperament to such a surprising degree, that it gives admiration to the doctors. I have ordered that a report be made of all that has happened, in which you will see the whole story of my illness and my recovery. However, I cannot avoid a long convalescence, in which I must observe a rule so exact, that it annoys me greatly. But I hope that at Easter everything will be over, and that I will then come out completely from under the doctor's watch. The doctor scolds me when he sees me writing. The affair of which the envoy from Brandenburg told the Marquis is an old story, which ended a long time ago, to the mutual satisfaction of the two parties. On such an occasion one must answer only these few words: The Queen does what she does and what she must do. Let this letter be common to you and the Marquis. I approve, moreover, of all your resolutions taken and all that you have done in Sweden. I look forward to seeing you and will send you back soon. Don't doubt it. Farewell.

Kristina Alexandra.

P. S.
I do not write to the Marquis, because I have nothing more to say.

Above: Kristina.

Above: Johan Olivekrantz.