Sources:
Alla riksdagars och mötens beslut 1521-1731, volume 2, pages 926 to 929, published by Anders Anton von Stiernman, 1729
Mémoires concernant Christine, volume 1, page 31, published by Johan Arckenholtz, 1751
This proclamation describing the plans for Kristina's upbringing was drawn up on March 24/April 3 (Old Style), 1635, when Kristina was eight years old. Interestingly, and in a very ironic foreshadowing of the future, it cautions that Kristina must not be "besmirched" in God's word by Popish and Calvinist "delusions".
The proclamation:
Ständernes Betenckiande och Rådh / huru som H:s M:tt unge Drottningen böör vptuchtas. Dat. Stockholm den 24. Martii Anno 1635.
Anno 1635. den 24. Martii då wij vnderskrefne woro här j Stockholm / på samptlige Ständernes wägna / sammankalladhe / att berådslå om någre andre Rijkzens högtanliggiande ährender / ähr och emillan Rijkzens högttförordnade Regering / och oß een wänligh communication förefallen / huruledes H:s M:tt wår allernådigsta vnga Drottning alrabäst opfödhas och instrueras motte. Och ändoch detta ährende är högbemälte Regeringh på sidst håldna Rijkzdagh af samptlige Rijkzens Ständer / serdeles opdragett och commiterat wordett / att dee såsom Hennes M:tz Förmyndare / wille sigh samma opfödzell till dett bädsta låta wara recommenderadh, man och intet twiflar / att dhe godhe Herrar dett nogsampt / vtan wijdare påminnande / giörandes warde: Lijkwäll / mädan icke allenast Hennes May:tz egen Kongl. person / vtan och heele Rijkett j gemeen / ja hwar vndersåthe j synnerheet / ähr merkeligen anlägett / att sådant titt och åffta opreppas. Så hafwe wij icke öfwerflödigtt / vtan wår vnderdånige skyldigheet erachtatt / ännu een vnderdånigh och flitigh påminnelse där om inläggia. Och holle wij effterföljande punchter där widh besynnerligen böre tagas j acht:
Först / alldenstundh Hennes M:tz person är den / som Konungarijket sielff framdeles regera skall: och vndersåtherne däremot / des / som Hennes M:tt icke allenast lydno stånda / vtan och widh deß Konungzlige macht och myndigheet maintinera skole; och j den mutuel respect och reciprocation består begge delars / ja heela Fäderneßlandzens wällfärdh: så ähr högstnödigtt / att såsom bemälte vndersåther bewijsa Hennes M:tt all vnderdånigh wyrdning och troheet / ja oppsättia för Hennes M:tt lijf / blodh och all förmågo / dett Hennes M:tt j lijka motto fattar all godh meening och affection till dem igen / wännies till att älska och ähra dem / effter hwars och ens stånd och wärde / talar wäl om Fäderßlandzens närwarande Stat och Regering / respecterar sijne Förmyndare och Rijkzens Rådh behörligen / beteer sigh miltt och nådigtt moot alla Vndersåther / och hwar och een wid deß lagfångne frijheet erholler.
Sedan att Hennes M:tt fuller seer och lärer vttwärteß fremmande seder och rätter / så wijda hennes M:tz höga Stat kan nödigt wara / men serdeles och öfwer altt holler och brukar dee Swenske / och der j medh flijt dresseres.
På dett nu Hennes M:tt j deße och sådanne flere / H. M:tt wällstående / och Rijkeno nyttige / animi corporisque moribus desto bättre bekräfftas må; då hålle wij först nödigtt / att man förordnar Hennes M:tt sådana Hoffmästare och Præceptorer, sampt sådanna Hoffmästerinnor / som icke allenast förstå och weeta / huru een Drottningh till siäl och kropp / rätt böre formeras: vthan äre och af den affection, att dhe dett giärna och medh ijfwer j wercket sättia wele: så och aff den auctoritet och alffwarsamheet / att dee sådant medh respect och anseende giöra kunne. Och att deße personer äre altijdh och städze om Hennes M:tt icke allenast när Hennes M:tt studerar, vthan och widh måltijder och andra sambaqwämbd / på dett att om några orijmlige discurser, snack och taal / eller sådanna åthäffwor / låtter och giärningar / aff androm där wijd förefalla / som skadelige meeningar eller elaka seder förorsaka kunne / dee dem då strax medh fogh och skiääl improbera och förtaga måge.
Därnäst / att Hennes M:tt tillordnes någre Fröker och Jungfrur / aff lijka ålder medh Hennes M:tt som och aff deres föräldrer j godhe meeningar och sedher der bredewijdh vptuchtas / på dett Hennes M:tt medh dem vnderstundum må recreera sigh / och widh sådant vmgenge desto bättre j altt gott bekräfftatt warda. För samma skiääl och orsak skuld / ähr och nödigtt / att dhe som till Hennes M:tz CammarJungfrur och Cammarpijgor förordnas / måge sielffwe wara wäl / gudfruchteligen och dygdesampt vpfostrade / på dett aff deres taal / åthäffwor eller gerningar / inge andre tanckar eller anledningar gifwas / än till all gudhfruchtigheet / dygd och ähra.
Hwadh Hennes M:tz studier widkommer / så böer fuller Hennes M:t principaler informeras j dhee konster / som lära Christeligen regera land och rijken. Men alldenstund sådanne wettskap fast mera kommer af ähren och förfarenheeten än vngdoms studier: och dock grunden till alt är een rätt Gudz kennedom och dyrkan; Så ähr rådeligast / att Hennes M:tt först och för all ting sitt störste studium anwända vti Gudz ordh / sine troos artickler / alla Christelige dygder / och hwadh moral skriffter där till tienlige synas; Ty när den grundwalen rätt lagder och rotatt är / tå låter sigh / altt dett öffrige deste lättare / fastare och beståndigt där på byggia. Och mädan Historier äre ett dett förnembste / som een Regent böer studera vti / så hafwer Hennes M:tt ännu j långan tijdh nogh att studera j dee Bibliske Historierne / som och deß förutan ähre begynnelsen och grunden till alla dee andra. Der hoos kan Hennes M:tt lära wäll skrifwa och rächna / så och dee främmande tungomål / som Förmyndarne för Hennes M:tt nödigste erachte: Till deß H. M:t kommer till någon högre ålder / deß emellan kunna några förståndige män träda tillsamman / och fatta een wiß form, hwad Auctores, huruledes / när och medh hwadh flere omständer H. M:tt studera och altt lära böer / så och hwadh andra exercitia corporis och öffningar Hennes M:tt deß föruthan företaga skall.
När Hennes M:tt nu först således öffwas j offwanbemälte studier, och wistas j sådant vmgenge som sagtt ähr / så är intett twiffwell / näst Gudz hielp / att Hennes M:tt ju skall fatta rätta opinioner och judicia om all ting / och sitt taal / ådthäffwor och gierningar där effter conformera. Men alldenstundh icke nogh ähr / at inplanta dett godha /medh mindre och altt ondt och impedimenta förtages: Så finnom wij högnödigtt att Hennes M:t icke allenast inge onyttige minder skadelige böcker eller skriffter at läsa tillstädes / vtan och / at Hennes M:tt kan höra och fatta några onde meeningar och domar j andelige eller j werdzlige saaker / altt på dett / att Hennes M:tt icke må j Gudz ordh besmittas medh Påweske eller Callwiniske willfarelser / ey heller j werldzlige motto / fatta orätta domar om regementz saaker / och eenkannerligen att Fäderneßlandzens Stat och Regering / eller Ständernes och Vndersåternes tilstånd och wilkor / och altså få een annan än all godh affection till sina och Rijkzens Rådh / Ständer och Vndersåther.
Huru nu alt detta wijdare bäst skall angrijpas / på att altt sådant skadeligitt vmgenge förekommas / alla impedimenta afskaffas / och alla tiänlige medell till Hennes M:tz godha vpfödzell tijdigt ställas j wärckett: mädan dett för långtt bleffwe / här att specificera och vttföra / bedie wij och tilltroo de höge Herrar / Hennes M:tz Förmyndare och Rijkzens Regering / att dee medh Rijkzens Rådhz rådh / där j ramma Hennes M:tz och Rijkzens bästa / och fatta sådana resolutioner, som tijden och flere omständer dett kräffiandes warda. Hwadh dee höge Herrar j så motto giöra / därvtinnan ähre wij medh dem eense / och wele tilliika medh dem därföre stå och swara / när och ehwarest så kan behöffuas. Till wißo haffwe wij detta medh egne händer och Signeter bekräfftatt.
With modernised spelling:
Ständernas betänkande och råd hurusom Hennes Majestät unga drottningen bör upptuktas. Datum Stockholm, den 24 martii anno 1635.
Anno 1635 den 24 martii då vi underskrevna voro här i Stockholm på samtliga Ständernas vägna[r] sammankallade att berådslå om några andra Riksens högtanliggande ärender, är ock emellan Riksens högtförordnade Regering och oss en vänlig kommunikation förefallen huruledes Hennes Majestät vår allernådigste unga drottning allrabäst uppfödas och instrueras måtte. Och ändock detta ärende är högbemälte Regering på sisthållna Riksdag av samtliga Riksens Ständer särdeles uppdraget och kommiterat vordet, att de såsom Hennes Majestäts förmyndare ville sig samma uppfödsel till det bästa låta vara rekommenderad, man ock inte tvivlar att de goda herrar det nogsamt utan vidare påminnande görandes varde. Likväl medan icke allenast Hennes Majestäts egen kungliga person, utan ock hela Riket i gemen, ja var undersåte i synnerhet, är märkligen anläget att sådant titt och ofta upprepas, så have vi icke överflödigt utan vår underdåniga skyldighet eraktat ännu en underdånig och flitig påminnelse därom inlägga. Och hålle vi efterföljande punkter därvid besynnerligen böre tagas i akt:
Först: alldenstund Hennes Majestäts person är den som Konungariket själv framdeles regera skall och undersåterna däremot dess som Hennes Majestät icke allenast lydno stånda, utan ock vid dess konungsliga makt och myndighet maintenera skola och i den mutuell respekt och reciprocation består bägge delars, ja hela Fäderneslandsens välfärd, så är högstnödigt att såsom bemälte undersåter bevisa Hennes Majestät all underdånig vördning och trohet, ja uppsätta för Hennes Majestät liv, blod och all förmågo det Hennes Majestät i lika måtto fattar all god mening och affektion till dem igen vänjes till att älska och ära dem efter vars och ens stånd och värde; talar väl om Fäderslandsens närvarande stat och regering; respekterar sina förmyndare och Riksens Råd behörligen; beter sig milt och nådigt mot alla undersåter; och var och en vid dess lagfångna frihet erhåller.
Sedan att Hennes Majestät fuller ser och lär utvärtes främmande seder och rätter så vida Hennes Majestäts höga stat kan nödigt vara, men särdeles och över allt håller och brukar de svenska och däri med flit dresseras.
På det nu Hennes Majestät i dessa och sådana flera Hennes Majestät välstående och Rikeno nyttiga animi corporisque moribus desto bättre bekräftas må, då hålle vi först nödigt att man förordnar Hennes Majestät sådana hovmästare och preceptorer, samt sådanna hovmästarinnor som icke allenast förstå och veta huru en drottning till själ och kropp rätt böre formeras, utan äro ock av den affektion att de det gärna och med iver i verket sätta ville, så ock av den autoritet och allvarsamhet att de sådant med respekt och anseende göra kunne. Och att dessa personer äro alltid och städse om Hennes Majestät icke allenast när Hennes Majestät studerar, utan ock vid måltider och andra sammakvämd, på det att om några orimliga diskurser, snack och tal eller sådana åthävor, låter och gärningar av androm därvid förefalla som skadliga meningar eller elaka seder förorsaka kunne, de dem då strax med fog och skäl improbera och förtaga måge.
Därnäst: att Hennes Majestät tillordnes några frök[n]ar och jungfrur av lika ålder med Hennes Majestät som ock av deras föräldrar i goda meningar och seder därbredvid upptuktas, på det Hennes Majestät med dem understundom må rekreera sig och vid sådant umgänge desto bättre i allt gott bekräftad varda. För samma skäl[s] och orsaks skull är ock nödigt att de som till Hennes Majestäts kammarjungfrur och kammarpigor förordnas måge själva vara väl, gudfruktligen och dygdsamt uppfostrade, på det av deras tal, åthävor eller gärningar inga andra tankar eller anledningar givas än till all gudfruktighet, dygd och ära.
Vad Hennes Majestäts studier vidkommer, så bör fuller Hennes Majestät principaler informeras i de konster som lära kristligen regera land och riken. Men alldenstund sådana vetskap fast mera kommer av ären och förfarenheten än ungdoms studier, och dock grunden till allt är en rätt Guds kännedom och dyrkan, så är rådligast att Hennes Majestät först och för allting sitt största studium använda uti Guds ord, sina trosartikler, alla kristliga dygder och vad moralskrifter därtill tjänliga synas, ty när den grundvalen rätt lagder och rotad är, då låter sig allt det övriga desto lättare, fastare och beståndigt därpå bygga. Och medan historier äro ett det förnämsta som en regent bör studera uti, så haver Hennes Majestät ännu i långan tid nog att studera i de bibliska historierna som ock dessförutan äro begynnelsen och grunden till alla de andra. Därhos kan Hennes Majestät lära väl skriva och räkna, så ock de främmande tungomål som förmyndarne för Hennes Majestät nödigsta erakte, till dess Hennes Majestät kommer till någon högre ålder dessemellan kunna några förståndiga män träda tillsamman och fatta en viss form vad auctores, huruledes när och med vad flera omständer Hennes Majestät studera och allt lära bör, så ock vad andra exercitia corporis och övningar Hennes Majestät dessförutan företaga skall.
När Hennes Majestät nu först således övas i ovanbemälte studier och vistas i sådant umgänge som sagt är, så är intet tvivel, näst Guds hjälp, att Hennes Majestät ju skall fatta rätta opinioner och judicia om allting och sitt tal, åthävor och gärningar därefter konformera. Men alldenstund icke nog är att inplanta det goda medmindre och allt ont och impedimenta förtages, så finnom vi högnödigt att Hennes Majestät icke allenast inga onyttiga minder skadliga böcker eller skrifter att läsa tillstädes, utan ock att Hennes Majestät kan höra och fatta några onda meningar och domar i andliga eller i vär[l]dsliga saker, allt på det att Hennes Majestät icke må i Guds ord besmittas med påviska eller kalviniska villfarelser, ej heller i världsliga måtto fatta orätta domar om regementssaker och enkannerligen att Fäderneslandsens stat och regering eller Ständernas och undersåternas tillstånd och villkor och alltså få en annan än all god affektion till sina och Riksens Råd, Ständer och undersåter.
Huru nu allt detta vidare bäst skall angripas, på att allt sådant skadligt umgänge förekommas, alla impedimenta avskaffas och alla tjänliga medel till Hennes Majestäts goda uppfödsel tidigt ställas i verket medan det för långt bleve här att specificera och utföra, bede vi och tilltro de höga herrar Hennes Majestäts förmyndare och Riksens regering att de med Riksens Råds råd, däri ramma Hennes Majestäts och Riksens bästa och fatta sådana resolutioner som tiden och flera omständer det krävandes varda. Vad de höga herrar i så måtto göra, därutinnan äro vi med dem ense och vele tillika med dem därför stå och svara när och evarest så kan behövas. Till visso have vi detta med egna händer och signeter bekräftat.
French translation (by Arckenholtz):
Avis & sentiment des Etats de Suède sur la manière dont Sa Majesté, la jeune Reine Christine doit être élevée; donné à Stockholm le 24 Mars 1635.
L'an 1635 le 24 Mars, quand nous sousignés étions de la part des Etats convoques ici à Stockholm, pour déliberer sur quelques affaires de la dernière importance pour le Roïaume, il y a aussi eu une amiable conférence entre la Régence établie & nous, sur la manière dont Sa Majesté, notre très-clemente jeune Reine pourroit être le mieux élevée & instruite? Et bien que cette affaire eût été commise par tous les Etats, à la dernière Diète, au soin particulier de la dite haute Régence, afin que comme Tutrice de Sa Majesté, elle eût cette éducation en singulière recommandation, & quoiqu'il n'y eût nul lieu de douter, que ces Seigneurs n'y tinssent la main, sans qu'on eût besoin de leur en rafraichir ultérieurement la mémoire; Néanmoins, comme il est d'une trop grande importance, tant pour la Personne Roïale de Sa Majesté, que pour tout le Roïaume en général & pour chaque Sujèt en particulier, qu'on en fasse souvent mention; Nous n'avons pas trouvé superflu, mais au contraire conforme à notre devoir, d'y ajouter encore ces très-humbles & très-fidèles remontrances, que nous trouvons dignes de toute l'attention requise.
1. Sa Majesté constituant la Personne, qui un jour gouvernera par elle-même le Roïaume, & le devoir de ses Sujèts requerant d'eux, nos seulement qu'ils lui prêtent toute obéissance, mais aussi qu'ils lui maintiennent son pouvoir & son autorité Roïale: & le bien & le salut des deux Parties & de toute la Patrie consistant dans l'observation de ces devoirs réciproques. Il est très-nécessaire, que comme ses dits Sujèts sont obligés de témoigner à Sa Majesté un entier & très-humble dévouëment & fidélité, en sacrifiant même pour Elle leurs vies & leurs biens, qu'en échange Elle ait pour eux toute sorte de bienveillance & d'affection, qu'Elle s'accoutume à les aimer & éstimer, chacun selon sa condition & sa qualité: à parler bien de l'état présent de la Patrie & de la Régence: à respecter duëment ses Tuteurs & le Sénat du Roïaume: à se comporter gracieusement envers tous les Sujèts & à soutenir un chacun dans la possession de ses libertés conformément aux loix:
2 En outre, que Sa Majesté voïe & apprenne les manières & les coûtumes étrangères, autant que besoin sera pour sa haute condition: Mais qu'Elle retienne & observe particulièrement & sur tout les manières & les coûtumes Suédoises & qu'Elle y soit dressée soigneusement. Et afin que Sa Majesté soit d'autant mieux affermie dans ces mœurs & manières convénables à elle & au Roïaume; tant pour l'esprit que pour le corps: (animi corporisque moribus:) Nous trouvons en prémier lieu nécessaire, qu'on donne à Sa Majesté tels Gouverneurs & Précepteurs, comme aussi telles Gouvernantes, qui non seulement comprennent & sachent eux-mêmes, comment une Reine doit être formée; tant pour l'ame que pour le Corps, mais aussi qui aïent à cœur de mettre tout cela en éxécution de leur propre mouvement, de bonne volonté & avec zèle, & qui soïent assez instruits eux-mêmes dans l'usage du monde, pour le pouvoir faire avec le respect & les égards convenables: & enfin que ces Personnes se trouvent toûjours présentes & autour de Sa Majesté, non seulement quand elle fait ses études, mais aussi quand elle est à table & dans d'autres assemblées, afin que si l'on y entend quelques discours & entretiens peu honnêtes ou qu'on y voïe des gestes, mines & actions indécentes, qui pourroient donner occasion à des idées & à des sentimens dangereux ou à de mauvaises mœurs; les dits Préposes les dissipent & les réfutent tout aussitôt avec raison & douceur. En second lieu, qu'on donne à Sa Majesté quelques Demoiselles de son âge, qui en même-tems aïent été élevées par leurs Parens dans de bons sentimens & des mœurs irrepréhensibles, afin que Sa Majesté puisse quelque fois se recréer avec elles, & par une pareille conversation s'affermir d'autant plus facilement dans la bonne Morale. Par ces mêmes raisons il n'est pas moins nécessaire, que les Personnes qui seront les femmes de chambre & les suivantes de sa Majesté, soïent elles-mêmes véritablement pieuses & bien élevées, afin que par leurs discours, gestes & actions elle ne lui fournissent que des idées qui tendent à la Piété, à la Vertu & à l'honneur.
3 Pour ce qui concerne les Etudes de Sa Majesté celles qui régardent l'art de gouverner les Etats & les Roïaumes en Souverain Chrêtien, en doivent bien faire le principal objèt. Mais comme cette sorte de science s'apprend plûtôt avec l'âge & par l'expérience, que par les études de la jeunesse, & que la véritable connoissance de Dieu & de son culte est le vrai fondement de tout le reste; le plus salutaire sera, que Sa Majesté fasse, preférablement à toute autre chose, sa prémière étude de la parole de Dieu, des articles de la Foi & de toutes les Vertus chrêtiennes, & que tout cela soit puisé dans tels écrits de bonne morale, qui seront jugés propre pour cela: car ce fondement étant une fois bien jetté & affermi, le bâtiment qu'on y élevera, sera d'autant plûtôt achevé, & deviendra plus ferme & de plus de durée.
Et comme l'Histoire est un des principaux points qui conviennent à un Souverain; il faut que Sa Majesté emploïe aussi bien du tems à l'étude des histoires de la Bible, lesquelles outre cela sont le fondement de toutes les autres.
Conjointement Sa Majesté peut apprendre à bien écrire & à compter, comme aussi les Langues étrangères, que les Tuteurs trouveront nécessaires jusqu'à ce que Sa Majesté soit plus avancée en âge: En attendant des hommes savans & d'expérience conféreront ensemble pour dresser une certaine méthode au sujèt des Auteurs, comment, quand & avec quel choix Sa Majesté les étudiera, comme aussi quels éxercices Elle y joindra.
Tant que Sa Majesté s'appliquera aux susdites études & aura telles compagnies qu'il a été dit ci-dessus, on n'a pas lieu de douter, qu'avec l'aide de Dieu, Elle ne prenne des idées & des sentimens justes de toutes sortes de choses, & qu'Elle ne régle là-dessus ses Discours, ses Gestes & ses Actions. Mais comme il ne suffit pas d'être imbu de ce qui est bon, & qu'il faut encore écarter le mal & lever les obstacles; nous trouvons indispensablement nécessaire que, non seulement il ne soit point permis à Sa Majesté de lire des livres ou écrits inutiles, encore moins pernicieux, mais aussi que Sa Majesté n'entende ou n'apprenne point de mauvaises opinions ou sentimens, soit des choses sacrées, soit des profanes, afin qu'elle ne soit point imbuë des erreurs du Pape ou du Calvinisme: & qu'en matière des choses profanes, Elle ne conçoive point d'idées, ni fausses des affaires de Gouvernement, sur tout par raport à l'Etat & au Gouvernement de la Patrie, ni préjudiciables à la Liberté & aux circonstances des Etats & des Sujèts du Roïaume, mais qu'au contraire, Elle n'ait que des sentimens de bienveillance & d'affection envers les Sénateurs, les Etats & les Sujèts du Roïaume.
Comme nous irions trop loin, si nous voulions entrer ici dans le détail de la meisseure manière de prévenir toute pernicieuse conversation & société, de lever là-dessus tous les obstacles, & de mettre en exécution tous moïens convenables pour la bonne Education de Sa Majesté; nous prions les hauts Seigneurs, les Tuteurs de S. M. & la Régence du Roïaume, qu'avec les avis du Sénat du Roïaume, ils aïent à cœur & suivent en ceci le bien de S. M. & du Roïaume, & prennent telles résolutions, que le tems & les circonstances pourront requerir. Nous nous en reposons sur eux, & nous serons d'accord en ce que les dits Hauts Seigneurs trouveront à propos d'y faire & d'y ajouter, voulant même en être responsables avec eux, quand & où besoin sera. En foi dequoi nous avons signé cet Acte de notre main & y avons apposé les cachets de nos armes. Fait à Stockholm au jour comme ci-dessus.
English translation (my own):
Opinion and sentiment of the Estates of Sweden on the manner in which Her Majesty, the young Queen Kristina is to be brought up; given in Stockholm on March 24, 1635.
In the year 1635 on March 24, when we the undersigned were on behalf of the Estates convoked here in Stockholm to deliberate on some matters of the last importance for the realm, there was also an amicable conference between the established Regency and us on how Her Majesty, our most merciful young Queen, could be best brought up and educated. And although this affair had been committed by all the Estates, at the last Riksdag, to the particular care of the said High Regency, so that as guardian of Her Majesty, she would have this education as a singular recommendation, and although there is no reason to doubt that these Lords did not hold their hands there without any need to refresh their memory subsequently. Nevertheless, as it is of too great importance, as much for the royal person of Her Majesty, as for the whole kingdom in general and for each subject in particular, that it is often mentioned; we have not found it superfluous, but on the contrary, in conformity with our duty, to add to it still these very humble and very faithful remonstrances which we find worthy of all the attention required.
1. Her Majesty constituting the person who one day will rule the kingdom by herself, and the duty of her subjects requiring them, only that they grant her all obedience, but also that they maintain her power and her royal authority; and the good and the salvation of the two parties and of the whole Fatherland consisting in the observance of these reciprocal duties. It is very necessary that, as her said subjects are obliged to testify to Her Majesty an entire and very humble devotion and fidelity, even sacrificing their lives and their goods for her, that in return she should have for them all kinds of benevolence and affection, that she is accustomed to loving and esteeming them, each according to his condition and his quality, to speak well of the present state of the Fatherland and of the Regency, to duly respect her guardians and the Senate of the Realm, to behave graciously towards all her subjects and to support everyone in the possession of their freedoms in accordance with the laws:
2. Furthermore, Her Majesty must see and learn foreign manners and customs, as far as is necessary for her high condition. But she must also particularly remember and observe all Swedish manners and customs, and she must be trained carefully therein: and so that Her Majesty may be all the better established in these customs and manners suitable to her and to the realm; for both the mind and the body. We find in the first place necessary that Her Majesty be given such governors and preceptors, and also such governesses, who not only understand and know themselves, how a Queen is to be formed, both in soul and in body, but also who have at heart to put all this into execution of their own movement, with good will and with zeal, and who are themselves sufficiently educated in the use of the world to be able to do it with proper respect and consideration; and finally that these people are always present and around Her Majesty, not only when she is studying, but also when she is at table and in other assemblies, so that if one hears a few honest speeches and little conversations there or that one sees there gestures, demeanours and indecent actions which could give occasion to dangerous ideas and feelings or to bad morals, which they must dispel and immediately refute with reason and gentleness. In the second place, that Her Majesty be given some young ladies of her age, who at the same time were brought up by their parents in good feelings and irreproachable manners, so that Her Majesty can sometimes interact with them: and through such conversation, it is all the more easy to strengthen oneself in good morals. For these same reasons it is no less necessary that the persons who will be the chambermaids and the servants of Her Majesty be themselves truly pious and well brought up, so that by their speeches, gestures and actions, they provide only ideas which tend to piety, virtue and honour.
3. As far as Her Majesty's studies are concerned, those which relate to the art of governing states and kingdoms as a Christian sovereign must be its main subject. But as this kind of science is learned rather with age and by experience than by the studies of youth, and as the true knowledge of God and of His worship is the true foundation of all the rest, the most salutary will be that Her Majesty does, preferably to anything else, her first study of the word of God, of the articles of faith and of all the Christian virtues, and that all this be drawn from such writings of good moral character which will be judged clean for that, because this foundation being once well laid and strengthened, the building which will be raised there will be all the more rather completed, and will become firmer and of more duration.
And as history is one of the main points that suit a sovereign, Her Majesty must also spend time studying the stories of the Bible, which besides are the basis of all others.
Jointly Her Majesty must learn to write and count well, as also foreign languages, which the tutors will find necessary until Her Majesty is more advanced in age. In the meantime, learned men and those of experience will confer together to draw up a certain method about the authors, how, when and with what choice Her Majesty will study them, as also what exercises she will join to them.
As long as Her Majesty will apply herself to the aforesaid studies and will have such companies as has been said above, there is no reason to doubt that, with God's help, she will take righteous ideas and feelings about many things, and that she regulate her speech, gestures and actions in accordance with them. But since it is not enough to be imbued with what is good, and since it is still necessary to ward off evil and remove obstacles, we find it indispensable that not only should Her Majesty not be permitted to read useless, much less pernicious books or writings, but also that Her Majesty should not hear or learn bad opinions or feelings, that is to say, neither of things sacred nor profane, so that she is not imbued with the errors of the Pope or Calvinism; and that in matters of profane things, she does not conceive of ideas, nor false affairs of government, above all toward the State and the government of the Fatherland, nor prejudicial to the liberty and to the circumstances of the Estates and of the subjects of the Realm, but on the contrary, that she has only feelings of benevolence and affection towards the Senators, Estates and subjects of the Realm.
We would go too far if we wanted to enter here into the detail of the best manner of preventing all pernicious conversation and society, of removing all obstacles therefrom, and of carrying out all suitable means for the good education of Her Majesty; we pray the High Lords, the guardians of Her Majesty and the Regency of the Realm, that with the advice of the Senate of the Realm, they have at heart and follow in this the good of Her Majesty and of the kingdom, and take such resolutions, that time and circumstances may require. We rely on them, and we will agree in what the said High Lords will find fit to do and add to it, even wanting to be responsible with them, when and where need be. In faith whereof we have signed this act with our own hand and have affixed thereto the seals of our arms. Made in Stockholm on the same day as above.
Above: Kristina.
