Svenska riksrådets protokoll 1651, page 83
https://digital.ub.umu.se/node/340569?page=2&fulltext-query=&preview=340569%2F96%2Fsimple%2F0
Transcript of the meeting:
Anno 1651 den 7 Augusti var Hennes Kongl. M:t sielf i Rådh-Cammaren och desse effterfölliandhe af Rikzens Rådh; Her Feltherren, R. Cantzleren, Her Matthias Soop, Her Frid. Stenbok, Her Thure Sparre, Her Erich Gyllenstierna, Her Sevedh Bååt, Grefve Magnus de la Gardie, Her Axel Lillie, Her Åke Hansson, Her Herman Flemingh, Her Erich Steenbok, Her Gustaf Bielke, Her Arfvid Wittenberg och Her Hans Berendts.
Näst opläsningen af nogre adviser blef af Hennes Kongl. M:t proponerat Rikzens Rådh at H. K. M:t hade nu i desse dagar medh deres consens uthskrifvet ett uthskåt af visse Ständer, så funne H. K. M:t sig obligerad at optäcka Rikzens Rådh den förnembste orsaken, som H. K. M:t dertill hadhe beveckt. Trodde väl, at det skulle falla Rikzens Rådh nogot underliget och sälsamt; förmeente dogh, at när de saken medh H. K. M:t väl öfverlade, the icke så stort sig theröfver förundra skulle. Det vore nu 8:de åhret, at H. K. M:t hafver haft den ähran at præsidera uthi thetta consilio, och gådt medh Gudz hielp och deres rådh värket så igenom, at rijket är sadt i fridh uthrijkes och står i godh eenigheet her hemma. Inthet tribueradhe H. K. M:t nogon sin krafft eller förstånd, men ett hade H. K. M:t allenast detta contribuerat: villia, hågh och opsåtet, til riksens tienst. Velsignelsen af consilierne tribuerade H. K. M:t Gudh den högste. Nu ville H. K. M:t optäcka dem en sak, i förhopning at dett inthet så heel underligh skal dem förefalla; om den gillas eller inthet, läto H. K. M:t blifva i sit värde. Men om dhe ville considerera saken uthan passion, ville H. K. M:t vist förmoda att de godhe herrer condescendere i H. K. M:tz meningh, nembligen at det är en fathad resolution hoos H. K. M:t at öfverdraga Hertigh Carll R[iksens] arffurste reg[emen]tet, på det Hertigen motte blifva stabilierat i regementet såsom een ehrligh Konungh bör vara, och Ständerne i rijket förvahres vidh deres rätt, och vore denne rätte orsaken till convocationen af Ständerne till thetta uthskåt. Ty desse voro de förnembste orsakerne till denne H. K. M:tz resolution, at afseija regementet; och giorde H. K. M:t thet 1. för riksens bästa skuld; 2. för Hertigens person skuld; 3. för sin egen skuld, til at sättie och begifve sigh til roo, dertil H. K. M:t lust hadhe.
Qvoad primum: badh H. K. M:t at Riksens Rådh ville considerera, at i det stället de nu äre under H. K. M:t, få de sedan en karlls persohn, "som har giordt sig emot rijket och til ett så högt embete capabel; är en karll och en capiten derhoos, hvilken ther nogot krigh vore till befahra och fäjde, kunde han sättia sigh til häst och fägta medh eder til riksens försvar, dertill een qvinspersohn är incapabel."
Qvoad 2:um att H. K. M:t motte stabiliera Hertigens persohn och Hertigens posteritet i regementet, medhan H. K. M:t lefver och tillijka medh Hertigens persohn stabiliera sielfva rijket, beropadhe sigh på det godhe comportement H. K. M:t hafver för detta bevist i alle motto emot Hertigen, serdeles til successionem et jus hæreditarium in regno conseqvendum.
3. At föra hereffter ett roligit lefverne. Andre rationes hertil sade H. Kongl. M:t sigh ähnnu inthet kunne Rikzens Rådh optäcka; och hade H. K. M:t gådt medh desse tanckar om i 5 eller 6 åhr. Giorde dem nu denne propositionen icke til den ändan, at de motte deliberera deröfver; hörde elliest gerna deres rådh; men när H. K. M:t inthet consilium af R. Rådh, uthan allenast deres consens at H. K. M:t må stelle denne fast hos sig tagne resolution i execution. Medh Feltherren och R. Cantzleren hade H. K. M:t förr communicerat heröfver. Viste och therom Grefve Magnus, Her Salvius och Her Herman Flemmingh.
R. Cantzleren svaradhe på samptliges vägnar, at denne proposition voro så vichtigh, at de måtte tales vidh derom. Badh at alle motte få dilation.
H. K. M:t svarade, at om det vore en fremmande herre, voro stor deliberation af nödhen; sigh väl vettha, at inthet kunne ställe dette i värket uthan deres consens. Men effter H. K. M:t feladhe longlige åhrs experientie i regementssakerne, lust och andre orsaker, hoppades H. K. M:t at de så mycket snarare dertil consentera skulle.
R. Cantzleren: "Vij hafve aldrigh annat vist, ähn E. K. M:t och rijket skulle vara tillhopa. Näst Gudh vore de skyldige H. K. M:t all hulskap och trohet. Hans Kongelige Höghet hadhe dhe och svorit at vara H. Kongl. Höghet huldh och rijket, när H. K. M:t afföllo. Men denne saken var så svår, at de icke viste så hastigt dertil svara. Sågho saken vara så beskaffad att den moste underkastes mongens taal, och böre derföre svara för Gudh, verden, H. K. M:t, rijket och hvar ehrligh svensk man, ther the icke rådde H. Kongl. M:t thet H. K. M:t och rijket nyttigt voro.
Dermedh gick H. K. M:t uth och badh Rådet talas vidh derom.
Post abitum Regiæ M:tis discurerades om difficultate hujus negotii: ther en så stor förandringh skall gifvas. Consilium begärer inthet Kongl. M:t af Rådet, uthan begärer allenast at Rådet motte vara til fridz medh H. Kongl. M:t resignation, och få transferera regementet in på Hans Kongl. Högheet. Vijste inthet rätte grunden och orsaken, "hvarföre H. K. M:t komme till desse tanckar, annan ähn contentera Hertigen, sedan H. M:t helt och hollet hade uthslaget honom echtenskapet, och H. K. M:t inthet hafver varit till at inducera thertill. Eller, at regementsbördan faller H. K. M:t alt för svår. Dågh mente de hertill kunne finnes rådh, och Gudhi lof står rijket nu inthet i så stort besvär. H. K. M:t är klok, af Gudh högt begåfvat hertill, lifzdispositionen är och temmeligh; ähr 24 åhr. Rikzens stat i eet önskeliget och optimo statu. Begärer inthet consilium uthan applausum allenast af os." Vijste inthet hvadh ther skulle seijas uthi. Trodde att thet voro indeclinabile och oundvijkeliget. H. Kongl. M:t hade ähn inthet hafft chronan på hufvudet ett åhr; skulle nu åther strax sättia henne på en annan innan nogre daghar. I ingen historie i värden finnes nogot slijkt exempel. Drotning Margreta trädde fuller K. Erich af Pommern regementet af; men hon var gammal, och togh honom först ahn för een sohn och hade altidh sin handh i regementet medh. Carolus V var gammal, sönderskuten, och öfverlefvererade regementet åth sin egen sohn Phil. 2., och lefde inthet längre efter ähn 2 åhr. Kongen i Danmark lät aldrig sin son, en herre om 40 åhr, komme dertill. Gifver stor jalousie. Och ther H. K. M:t hade velat draga Hertigen til adsistentz i consiliis och förrättandhe, voro det väl een nyttigh saak. Men at H. K. M:t nu kommer till een sådan mutation — omnis mutatio est periculosa — och till at gå ifrån den eedh the hade giort H. M:t två resor på knää, at gå derifrån, medan H. M:t är ungh och i lefvandes lifvet, och ingen prægnant orsaak hertill, det var en saak, som de inthet vijste skicka sigh uthi. Ville önska at kunne declinera saken, fast de skulle salvera sig medh sitt lijf. Nu vill H. K. M:t hafva consensum hertill; den the icke kunde göre medh ähran eller gott samveet, så länge de icke sij hertill helt prægnante skähl. Går det väl, och de hade rådt thertill, väl och gott; går och illa, stå the i fahra, effter eventen står i Gudz handh. Det är förnembste frågan, om H. K. M:t kan medh godh skähl trädha ifrån regementet åth Hertigh Carll, som är successor Reginæ et Regni in casum mortis. Magis pie in eo agit Regia M:tas quam prudenter.
Sedan fråges och om det är säkert för H. M:t, Hans Kongl. Höghet och rijket. Och om det är ähnnu de tempore, ther vij stå i tractaten medh Pohlen. De 26 åhrs stilleståndh är giordt medh Hennes Kongl. M:t; och endogh theri och står, at de äre giorde emillan H. M:tz successores, så läre lijkväl Polackerne thet hårdt disputera, effter Hertigh Carll icke hafver så stort jus thertill som H. K. M:t, ty H. Kongl. Höghet är allenast kommen hertill per electionem et promotionem regiam. Men K. M:tz rätt är i naturen radiceradt. Samme saak är och om Ryssen; effter pacta moste alt på nytt confirmeres, hvilket gifver hos honom betänckande och oppositionem.
Hennes Kongl. M:t är född till rijket och hafver ingen orsak till at resignera. Hvadh H. M:t sägher om qvinnokönet, thet hafver Konungh Gustaf Adolff nogsampt considereradt, när hon anno 1627 valdes.
H. K. M:t hafver anammet eed af alle Stender, såsom och giordt allom edh, är klook, hafver courage etc., är qvalificerat mehr ähn nogon qvinnespersohn. Derföre kan H. M:t inthet görat; eij heller ryggat uthan genom dödhen och extremam necessitatem. Kunne eij heller rådha H. M:t at proponera detta uthskättet af Ständerne. Och är helt selsame saker, at the skulle hielpa H. M:t ifrån regementet. Och der vij skulle rådat, och Stenderne skulle thet ogilla, skulle the kasta öfverända på alt tillhopa.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment