Source:
Mémoires concernant Christine, volume 2, published by Johan Arckenholtz, 1751
The maxims:
1. La véritable gloire & le véritable intérêt sont connus de peu de gens.
2. Le plus grand intérêt & la plus grande gloire consistent à ne faire rien d'indigne d'un homme d'honneur.
3. Combattre & souffrir ses défauts jusqu'à la mort sont les occupations de toute la vie.
4. Il faut se rendre à discrétion, & laisser faire à Dieu.
5. La vertu, qui n'a pas Dieu pour son unique but, n'est que pure vanité.
6. Sans Dieu la vertu & l'honnêteté ne seroient que des Chiméres.
7. Dieu seul est la source de la gloire & de la félicité.
8. Il y a une espéce d'amertume, répandue sur tout ce qui est visible & sensible, que les uns goûtent plûtôt, les autres plus tard.
9. La consçience est cet unique miroir qui ne trompe, ni ne flatte pas.
10. On ne peut se déguiser ni à Dieu ni à soi-même.
11. Le goût de Dieu produit dans l'ame un grand mépris pour elle-même.
12. Le mépris de soi-même est l'unique avantage qu'on tire des péchés.
13. Le péché humilie les hommes encore plus que le néant.
14. L'humilité qui ne procéde pas de la véritable connoissance de son néant est fausse.
15. Il y a des momens où l'on se voit si abimé dans les miséres, qu'on demeure entiérement & heureusement convaincu de son néant.
16. L'on est ravi de savoir que l'on n'est rien & que Dieu est tout.
17. Convertir le mal en bien est le grand art de Dieu.
18. Quelque sublimes & pures idées qu'on se forme de Dieu, il faut craindre de le blasphêmer.
19. Les hommes gâtent tout quand Dieu les laisse faire.
20. Quand on considére que tout ce qu'il y a de plus grand, de plus saint & de plus adorable sur la terre & dans le Ciel, n'est rien en comparaison de Dieu, on est charmé, on est ravi d'être persuadé, que lui seul est uniquement tout; que tout le reste n'est rien que ce qu'il veut; que tout n'est & ne subsiste que par sa pure bonté & par sa puissance; c'est alors qu'on le bénit, qu'on le louë d'une manière très-sublime.
21. La seule & la véritable gloire est celle que Dieu nous a méritée par lui-même.
22. Par quelque porte qu'on entre dans l'heureuse éternité, c'est la Triomphale.
23. Les gens les plus scélérats sont souvent ceux qui font profession d'être les plus gens de bien.
24. Si l'on prénoit autant de soin d'être bon qu'on en prend de le paroître, l'on en viendroit par la grace à bout.
25. La vertu n'a point d'habits ni de couleurs; elle n'affecte pas d'extérieur qui la distingue.
26. L'hipocrisie est ce Protée qui prend mille figures; elle est ce Caméléon qui se teint de mille couleurs.
27. Il faut être le prémier à oublier ce que l'on a jamais fait de bien.
28. Dieu ne récompense pas les hommes à mesure de l'amour qu'ils ont pour lui, parce que cet amour mérite peu; mais il les récompensera à proportion de l'amour qu'il a pour eux qui est infini.
29. Dieu ordonne aux hommes de l'aimer plus qu'eux-mêmes; cela étant, l'amour propre n'est pas si criminel, qu'on le suppose.
30. Ceux qui ont des opinions indignes de Dieu, le blasphément.
31. Si Dieu étoit aussi chagrin, que les hommes, tout seroit perdu.
32. Il ne faut reconnoître qu'à Dieu seul tout ce que l'on est; & n'espérer que de lui tout ce qu'on sera.
33. Les bienheureux dans le Ciel sont incomparablement plus heureux par la gloire & la félicité de Dieu que par la leur.
34. Aimer, adorer & admirer Dieu, s'oublier & se perdre heureusement en lui, sont les occupations des saints dans le tems & dans l'éternité.
35. C'est par un dernier, incompréhensible & ineffable acte qu'on se rend digne de Dieu, pour toute l'éternité; mais ce dernier acte est un don gratuit, si précieux que nulle créature n'a de quoi le mériter.
36. La créature n'est sainte dans ce monde, ni dans l'autre qu'à proportion de l'amour que Dieu a pour elle.
37. La résignation est un effèt du veritable amour.
38. La parfaite résignation est l'effèt du parfait amour, c'est une adoration fine & très-sublime.
39. C'est une grande bassesse que de desirer quelque chose de moins que Dieu.
40. Il faut savoir se passer de tout ce qui n'est pas Dieu.
41. Dieu seul est le mérite & la récompense de l'homme.
42. Les hommes seroient perdus, si leurs vœux étoient toûjours exaucés.
43. Ne demander rien à Dieu que par un esprit de résignation c'est l'adorer plus dignement.
44. Les souhaits & les desirs sont permis, mais ils doivent être réglés par une aveugle résignation.
45. Pour concevoir une haute estime, une grande admiration & un digne étonnement de Dieu, il faut entrer respectueusement avec lui dans cette éternelle solitude si digne de lui-même, qu'il remplissoit seul, avant qu'il donnât l'être à l'univers, c'est-là qu'on se perd heureusement, c'est dans ces profondes ténébres, que l'on est esclave par des lumières dignes d'une ame immortelle, c'est dans cet abime que s'achéve la glorieuse transformation de l'ame en Dieu.
46. Il y a des momens où Dieu se communique à l'ame d'une manière si ineffable & incompréhensible, qu'il fait tout oublier.
47. Le glorieux & secrèt commerce entre Dieu & l'ame étonneroit presque les Anges, si l'entrée de ce sanctuaire leur étoit ouverte.
48. Il s'y fait une si familiére & une si amoureuse union entre Dieu & l'ame, qu'elle y reste glorieusement & heureusement abimée.
49. La foiblesse humaine est incapable de soutenir longtems un tel état; on retourne à ses miseres & on les souffre, parce que Dieu le veut.
50. A mesure qu'on s'approche de Dieu on s'éloigne de la présomption & de la vanité.
51. La vûë de Dieu qui est la suprême félicité humilie plus que toutes les souffrances & toutes les mortifications du monde.
52. L'ame s'élève en se mettant au dessus du tems, elle entre dès cette vie dans l'éternité, où tout ce qui n'est pas Dieu disparoit.
53. Le repentir à l'égard de Dieu seul est juste & nécessaire.
54. La plus digne ambition, c'est celle de plaire à Dieu.
55. On n'oublie jamais ce que l'on aime.
56. La mort console de toutes les miseres & de tous les malheurs.
57. On ne doit pas refuser à son corps les choses nécessaires, & l'on peut lui accorder sans scrupule les superfluës.
58. Dieu a tout fait pour l'homme; il doit jouïr de ses biens mais sans être ingrat envers celui qui lui a tout donné.
59. La Charité n'oblige pas à louer les sottises; tout ce qu'elle peut, c'est de les dissimuler.
60. Tous les siécles ont eu des sottises, qui ont passé pour des mistéres.
61. Savoir que la Providence gouverne le monde avec tant de sagesse & de justice, suffit pour souscrire à tout ce qui arrive.
62. Pour écouter Dieu il faut imposer silence aux créatures.
63. Desabuser les hommes des injustes & fausses opinions qu'ils ont, c'est une charité dangereuse.
64. Les hommes aiment leurs entêtemens plus que la vérité.
65. Il ne faut pas être la duppe des confesseurs ni des directeurs.
66. Les pensées, les paroles & les actions criminelles sont de l'appanage des confesseurs, tout le reste n'est pas de leur ressort.
67. On s'acquitte de toute l'obéïssance qu'on doit aux confesseurs en se convertissant & en faisant la pénitence.
68. Ceux qui ont dessein de n'être connus que de Dieu, n'ont que faire de directeurs.
69. Il y a un langage, qui parle au cœur; ce langage est celui des amans, qui n'est entendu, que de ceux qui s'en servent.
70. Tous les scrupules cessent quand on s'est donné de bonne foi à Dieu.
71. Il faut être persuadé que ce n'est pas toûjours Dieu qui fait parler les confesseurs & les directeurs, quelques saints & détachés qu'ils paroissent.
72. Dieu parle aux hommes par la nature, par la raison & par la vérité.
73. Les scrupules sont des foiblesses & maladies de l'ame.
74. Les Sermons persuadent rarement les gens; ils en sortent la plûpart tels qu'ils y sont entrés.
75. Enflammer les hommes de l'amour de Dieu, est l'unique devoir d'un Prédicateur, mais peu s'en acquittent.
76. L'amour échauffe, il éclaire, il humilie, il purifie, il détache, il unit à son unique objèt: dès qu'on aime tout est fait.
77. Dieu & sa seule volonté rendent toutes les choses agréables.
78. On doit adorer les permissions de Dieu, qui sont incompréhensibles, & les croire justes & dignes de lui.
79. La nature assujettit à deux terribles extrêmités, à la vieillesse, & à la mort.
80. La vieillesse est plus terrible que la mort.
81. Heureux ceux, qui meurent sans vieillir.
82. La vieillesse console les hommes de la mort.
83. On doit haïr les péchés & les crimes puisque Dieu les hait, & les souffrir puisqu'il les souffre.
84. Il faut avoir une grande attention à Dieu, l'admirer, l'adorer, & le laisser faire.
85. Dieu a tout donné, il a le droit de tout ôter.
86. Les hommes sont plus causeurs que les bêtes, mais on peut douter, s'ils sont plus sages.
87. Les hommes s'applaudissent souvent de choses qui devroient les confondre.
88. L'équipage de l'autorité & de l'humilité cache bien de l'orgueil & de la présomption.
89. Rien n'est plus fatiguant qu'une dévotion qui se produit au dehors.
90. Il y a des dévots qui rendent la dévotion ridicule & insupportable.
91. Les dévots de profession sont gens de bagatelle.
92. Les bigots ont un jargon & des grimaces qu'ils apprennent par-cœur, ils y ajoûtent la réforme des habits, & ils jouent si bien leur rôle, qu'ils persuadent aux sots, qu'ils sont plus saints que le reste des hommes.
93. Bien des scélérats passent pour des saints en ce monde.
94. L'hipocrisie déguise mieux que tous les masques du Carnaval.
95. Aimer Dieu & le prochain, c'est la véritable dévotion, tout le reste n'est que grimace.
96. Les bigots s'inquiètent fort des péchés du prochain & ne se mettent guères en peine des leurs.
97. Les bigots ne manquent jamais d'argent ni de femmes.
98. Fier son argent & sa femme aux bigots, c'est s'en défaire.
99. Les bigots haïssent tous ceux, qui ne sont pas leurs duppes.
100. On se rachette des bigots comme des corsaires.
Swedish translation (my own):
1. Sann ära och sant intresse är kända för få.
2. Det största intresset och den största äran består i att inte göra något ovärdigt en hedersman.
3. Att bekämpa och lida sina fel tills döden är allt livs sysselsättning.
4. Vi måste överlämna oss till omdöme och överlåta det till Gud.
5. Dygden, som inte har Gud för sitt enda syfte, är bara fåfänga.
6. Utan Gud skulle dygd och ärlighet inte vara annat än chimärer.
7. Gud ensam är källan till ära och salighet.
8. Det finns ett slags bitterhet, spridd över allt som är synligt och märkbart, som vissa smakar förr, andra senare.
9. Samvete är att en spegel som varken bedrar eller smickrar.
10. Man kan inte maskera sig, varken för Gud eller för sig själv.
11. Smaken för Gud frambringar i själen ett stort förakt för sig själv.
12. Självförakt är den enda nyttan man får av synder.
13. Synd ödmjukar människor ännu mer än ingenting.
14. Ödmjukhet som inte utgår från den sanna kunskapen om ens ingenting är falsk.
15. Det finns tillfällen då man ser sig själv så förlorad i elände att man förblir helt och lyckligt övertygad om sin intighet.
16. Man är glad över att veta att man är ingenting och att Gud är allt.
17. Att omvandla dåligt till gott är Guds stora konst.
18. Vilka sublima och rena idéer vi än formerar om Gud, måste vi frukta att häda honom.
19. Människor förstör allt när Gud tillåter dem.
20. När vi betänker att allt som är störst, heligast och förtjusande på jorden och i himlen inte är något i jämförelse med Gud, så är vi förtjusade, vi är förtjusta i att bli övertygade om att han ensam är unikt allt; att allt annat är ingenting annat än vad han vill; att allt är och består endast av hans rena godhet och av hans kraft; det är då när vi välsignar honom, när vi prisar honom på ett mycket sublimt sätt.
21. Den enda och sanna äran är den som Gud har förtjänat oss av sig själv.
22. Genom vilken dörr man än går in i den lyckliga evigheten, den är triumf.
23. De mest skurkaktiga människorna är ofta de som säger sig vara bäst.
24. Om vi tog lika mycket omsorg för att vara goda som vi tar för att verka så, skulle vi komma till slutet av det av nåd.
25. Dygden har inga kläder eller färger; den påverkar inte det yttre som utmärker den.
26. Hyckleriet är den Proteus som antar tusen figurer; det är denna kameleont som färgar sig med tusen färger.
27. Det är nödvändigt att vara den första att glömma vad man någonsin har gjort bra.
28. Gud belönar inte människor efter den kärlek de har till honom, eftersom denna kärlek förtjänar lite; men han skall belöna dem i proportion till den kärlek han har till dem, som är oändlig.
29. Gud befaller människorna att älska honom mer än sig själva; såsom det är sådant, är självkärlek inte så kriminellt som man tror.
30. De som har åsikter som är ovärdiga Gud hädar honom.
31. Om Gud var lika sorgsen som människorna, skulle allt gå förlorat.
32. Vi måste erkänna endast Gud för allt vi är; och vi måste bara hoppas från honom på allt som vi skall vara.
33. De välsignade i himlen är ojämförligt mer välsignade av Guds härlighet och salighet än av sin egen.
34. Att älska, tillbe och beundra Gud, att glömma sig själv och lyckligt förlora sig själv i honom, är de heligas sysselsättning, i tid och i evighet.
35. Det är genom en sista, obegriplig och outsäglig handling som man gör sig värdig Gud i all evighet; men denna sista handling är en gratis gåva, så dyrbar att ingen varelse har något att förtjäna det.
36. Varelsen är bara helig i denna värld, eller i nästa, i proportion till den kärlek som Gud har till den.
37. Resignation är en effekt av sann kärlek.
38. Perfekt resignation är effekten av perfekt kärlek, den är en fin och mycket sublim tillbedjan.
39. Det är en stor elakhet att önska något mindre än Gud.
40. Vi måste veta hur vi skall klara oss utan allt som inte är Gud.
41. Endast Gud är människans förtjänst och belöning.
42. Män skulle gå förlorade om deras önskemål alltid uppfylldes.
43. Att inte begära något av Gud förutom genom en ande av resignation är att dyrka honom mer värdigt.
44. Önskningar och begäran är tillåtna, men de måste regleras genom blind resignation.
45. För att få en hög aktning, en stor beundran och en värdig förvåning av Gud, är det nödvändigt att respektfullt gå in med honom i denna eviga ensamhet som är så värdig honom, som han ensam fyllde innan han gav universum tillvaron. Det är där man glatt tappar bort sig själv. Det är i detta djupa mörker som man är en slav av ljus värdig en odödlig själ. Det är i denna avgrund som man avslutar den härliga förvandlingen av själen till Gud.
46. Det finns tillfällen då Gud kommunicerar sig själv till själen på ett så outsägligt och obegripligt sätt att han får oss att glömma allt.
47. Den härliga och hemliga handeln mellan Gud och själen skulle nästan förvåna änglarna om ingången till denna helgedom var öppen för dem.
48. Det finns en sådan välbekant förening och en sådan kärleksfull förening mellan Gud och själen att den förblir där härligt och lyckligt upptagen däri.
49. Mänsklig svaghet är oförmögen att upprätthålla ett sådant tillstånd länge; vi återvänder till vårt elände och lider det för att Gud vill det.
50. När man närmar sig Gud, rör man sig bort från förmätenhet och fåfänga.
51. Guds syn, som är den högsta lyckan, ödmjukar en mer än alla världens lidanden och alla dödsfall.
52. Själen reser sig genom att sätta sig över tiden, den går från detta liv in i evigheten, där allt som inte är Gud försvinner.
53. Enbart omvändelse till Gud är rättvis och nödvändig.
54. Den mest värdiga ambitionen är att behaga Gud.
55. Vi glömmer aldrig vad vi älskar.
56. Döden tröstar alla elände och olyckor.
57. Man får inte vägra sin kropp de nödvändiga sakerna, och man kan ge det det överflödiga utan skrupler.
58. Gud har gjort allt för människan; han måste njuta av sina ägodelar, men utan att vara otacksam mot honom som gav honom allt.
59. Välgörenheten tvingar oss inte att prisa dårskaper; allt den kan göra är att dölja dem.
60. Alla seklerna har haft dumheter som har passerat för mysterier.
61. Att veta att Försynen styr världen med så mycket visdom och rättvisa är tillräckligt för att underteckna allt som händer.
62. För att lyssna på Gud är det nödvändigt att påtvinga varelser tystnad.
63. Att ta män ur de orättvisa och falska åsikter de har är en farlig välgörenhet.
64. Män älskar sin envishet mer än sanningen.
65. Man får inte vara duper av biktfader eller direktörer.
66. Tankar, ord och kriminella handlingar är en förutsättning för biktfader, allt annat är inte deras ansvar.
67. Man uppfyller all lydnad man är skyldig till biktfader genom att omvända sig och göra bot.
68. De som avser att bli kända endast för Gud har ingen nytta av direktörer.
69. Det finns ett språk som talar till hjärtat; detta språk är älskarnas språk, som bara förstås av dem som använder det.
70. Alla skrupler upphör när man har givit sig själv i god tro till Gud.
71. Vi måste vara övertygade om att det inte alltid är Gud som får biktfader och direktörer att tala, hur heliga och avskilda de än framstår.
72. Gud talar till människorna av naturen, av förnuftet och av sanningen.
73. Skrupler är svagheter och sjukdomar i själen.
74. Predikningar övertygar sällan människor; de flesta av dem går med samma känslorna varmed de kom in.
75. Att uppflamma människor med Guds kärlek är en predikants enda plikt, men få utför den.
76. Kärleken värmer, den upplyser, den ödmjukar, den renar, den lösgör sig, den förenar sig till sitt enda föremål; såfort man älskar är allt gjort.
77. Gud och hans vilja allena gör allt behagligt.
78. Vi måste älska Guds tillåtelser, som är obegripliga, och tro att de är rättvisa och värda honom.
79. Naturen utsätter oss för två fruktansvärda extremiteter: ålderdomen och döden.
80. Ålderdomen är fruktansvärdare än döden.
81. Lyckliga är de som dör utan att åldras.
82. Ålderdomen tröstar män från döden.
83. Vi måste hata synder och brott som Gud hatar dem, och vi måste lida dem som han lider dem.
84. Vi måste ägna stor uppmärksamhet åt Gud, beundra honom, dyrka honom och låta honom vara.
85. Gud har givit allt, han har rätt att ta bort allt.
86. Människor är mer pratsamma än djur, men det är tveksamt om de är klokare.
87. Män applåderar ofta sig själva för saker som borde förvirra dem.
88. Ekipaget av auktoritet och ödmjukhet döljer väl stolthet och övermod.
89. Ingenting är mer tröttsamt än en andaktsövingar som äger rum utanför.
90. Det finns andäktiga människor som gör andäktigheten löjlig och outhärdlig.
91. Människor som är andäktiga till profession är människor av bagateller.
92. Bigotterna har en jargong och grimaser som de lär sig utantill; de lägger till reformen av kläderna, och de spelar sin roll så väl att de övertygar dårar att de är heligare än alla andra människor.
93. Många skurkar passera för helgon i denna värld.
94. Hyckleriet döljer sig bättre än alla karnevalsmasker.
95. Att älska Gud och sin nästa är sann hängivenhet, allt annat är en grimas.
96. Bigotterna oroar sig mycket för sin nästas synder och bekymrar sig inte en dugg om sina egna.
97. Bigotterna saknar aldrig pengar eller kvinnor.
98. Att anförtro sina pengar och sin hustru åt en bigott är att förlora dem.
99. Bigotter hatar alla som inte är deras duper.
100. Vi löser ut oss från bigotter som pirater.
English translation (my own):
1. True glory and true interest are known to few.
2. The greatest interest and the greatest glory consists of doing nothing unworthy of a man of honour.
3. Fighting and suffering one's faults until death are the occupations of all life.
4. We must surrender to discretion and leave it to God.
5. Virtue, which does not have God for its sole purpose, is mere vanity.
6. Without God, virtue and honesty would be nothing but chimeras.
7. God alone is the source of glory and bliss.
8. There is a kind of bitterness, spread over all that is visible and perceptible, which some taste sooner, others later.
9. Conscience is that one mirror that neither deceives nor flatters.
10. One cannot disguise oneself, neither to God nor to oneself.
11. The taste for God produces in the soul a great contempt for itself.
12. Self-contempt is the only benefit one derives from sins.
13. Sin humbles men even more than nothingness.
14. Humility which does not proceed from the true knowledge of one's nothingness is false.
15. There are times when one sees oneself so lost in misery that one remains entirely and happily convinced of one's nothingness.
16. One is delighted to know that one is nothing and that God is everything.
17. Converting bad into good is God's great art.
18. Whatever sublime and pure ideas we form of God, we must fear to blaspheme Him.
19. Men spoil everything when God lets them.
20. When we consider that all that is greatest, holiest and most adorable on earth and in Heaven, is nothing in comparison with God, we are charmed, we are delighted with to be persuaded, that He alone is uniquely everything; that everything else is nothing but what He wants; that all is and subsists only by His pure goodness and by His power; it is then that we bless Him, that we praise Him in a very sublime way.
21. The only and true glory is that which God has merited for us by Himself.
22. By whichever door one enters into happy eternity, it is triumphal.
23. The most villainous people are often those who profess to be most good.
24. If we took as much care to be good as we take to appear so, we would come to the end of it by grace.
25. Virtue has no clothes or colours; it does not affect the exterior which distinguishes it.
26. Hypocrisy is that Proteus who assumes a thousand figures; it is this chameleon that tints itself with a thousand colors.
27. It is necessary to be the first to forget what one has ever done well.
28. God does not reward men according to the love they have for Him, because this love deserves little; but He will reward them in proportion to the love He has for them, which is infinite.
29. God commands men to love Him more than themselves; this being so, self-love is not so criminal as one supposes.
30. Those who have opinions unworthy of God blaspheme Him.
31. If God were as mournful as men, all would be lost.
32. We must recognise only God alone for all that we are; and we must hope only from Him for all that we will be.
33. The blessed in Heaven are incomparably more blessed by the glory and bliss of God than by their own.
34. To love, adore and admire God, to forget oneself and lose oneself happily in Him, are the occupations of the Saints, in time and in eternity.
35. It is by a last, incomprehensible and ineffable act that one makes oneself worthy of God for all eternity; but this last act is a free gift, so precious that no creature has anything to deserve it.
36. The creature is only holy in this world, or in the next, in proportion to the love that God has for it.
37. Resignation is an effect of true love.
38. Perfect resignation is the effect of perfect love, it is a fine and very sublime adoration.
39. It is a great baseness to desire anything less than God.
40. We must know how to do without everything that is not God.
41. God alone is man's merit and reward.
42. Men would be lost if their wishes were always granted.
43. To ask nothing of God except by a spirit of resignation is to adore Him more worthily.
44. Wishes and desires are permitted, but they must be regulated by blind resignation.
45. In order to conceive a high esteem, a great admiration and a worthy astonishment of God, it is necessary to enter respectfully with Him into this eternal solitude so worthy of Himself, which He alone filled before He gave being to the universe. It is there that one happily loses oneself. It is in this deep darkness that one is a slave by lights worthy of an immortal soul. It is in this abyss that one ends the glorious transformation of the soul into God.
46. There are times when God communicates Himself to the soul in such an ineffable and incomprehensible manner that He makes us forget everything.
47. The glorious and secret commerce between God and the soul would almost astonish the angels if the entrance to this sanctuary were open to them.
48. There is such a familiar union and such a loving union between God and the soul that it remains there gloriously and happily absorbed therein.
49. Human weakness is incapable of sustaining such a state for long; we return to our miseries and suffer them because God wills it.
50. As one approaches God, one moves away from presumption and vanity.
51. The sight of God, which is the supreme felicity, humbles one more than all the sufferings and all the mortifications of the world.
52. The soul rises by putting itself above time, it enters from this life into eternity, where all that is not God disappears.
53. Repentance to God alone is just and necessary.
54. The most worthy ambition is that of pleasing God.
55. We never forget what we love.
56. Death consoles all miseries and misfortunes.
57. One must not refuse one's body the necessary things, and one can grant it the superfluous without scruple.
58. God has done everything for man; he must enjoy his possessions, but without being ungrateful towards Him who gave him everything.
59. Charity does not oblige us to praise foolishness; all it can do is hide them.
60. All the centuries have had stupidities which have passed for mysteries.
61. To know that Providence governs the world with so much wisdom and justice is enough to subscribe to everything that happens.
62. To listen to God, it is necessary to impose silence on creatures.
63. To disabuse men of the unjust and false opinions they hold is a dangerous charity.
64. Men love their stubbornness more than the truth.
65. One must not be the dupe of confessors or directors.
66. Thoughts, words and criminal actions are the prerequisite of confessors, all the rest is not their responsibility.
67. One fulfills all the obedience one owes to confessors by converting and doing penance.
68. Those who intend to be known only to God have no use for directors.
69. There is a language that speaks to the heart; this language is that of lovers, which is understood only by those who use it.
70. All scruples cease when one has given oneself in good faith to God.
71. We must be persuaded that it is not always God who makes confessors and directors speak, however holy and detached they may appear.
72. God speaks to men by nature, by reason and by truth.
73. Scruples are weaknesses and diseases of the soul.
74. Sermons seldom persuade people; most of them leave as they entered.
75. To inflame men with the love of God is the sole duty of a preacher, but few perform it.
76. Love warms, it enlightens, it humbles, it purifies, it detaches, it unites to its only object; as soon as one loves, everything is done.
77. God and His will alone make all things pleasant.
78. We must adore the permissions of God, which are incomprehensible, and believe that they are just and worthy of Him.
79. Nature subjects us to two terrible extremities: to old age and to death.
80. Old age is more terrible than death.
81. Happy are those who die without growing old.
82. Old age consoles men from death.
83. We must hate sins and crimes as God hates them, and we must suffer them as He suffers them.
84. We must pay great attention to God, admire Him, adore Him, and leave Him be.
85. God has given everything, He has the right to take everything away.
86. Men are more talkative than beasts, but it is doubtful whether they are wiser.
87. Men often applaud themselves on things which should confuse them.
88. The equipage of authority and humility hides pride and presumption well.
89. Nothing is more tiring than a devotion that takes place outside.
90. There are devotees who make devotion ridiculous and unbearable.
91. Devotees by profession are people of trifles.
92. Bigots have a jargon and grimaces which they learn by heart; they add to it the reform of clothes, and they play their part so well that they persuade fools that they are holier than all other people.
93. Many scoundrels pass for saints in this world.
94. Hypocrisy disguises better than all Carnaval masks.
95. To love God and one's neighbor is true devotion, all the rest is a grimace.
96. Bigots worry a great deal about the sins of their neighbour and do not trouble themselves about their own.
97. Bigots never lack money or women.
98. To entrust one's money and one's wife to a bigot is to lose them.
99. Bigots hate all who are not their dupes.
100. We redeem ourselves from bigots like pirates.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment