Sources:
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 4, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1760
The aphorisms:
1. Tout ce qui plait est beau, & il faut avoir assez bonne opinion de soi-même, pour en être persuadé.
2. Mille choses peuvent empêcher qu'on ne posséde l'objet de ses desirs, mais rien ne peut empêcher qu'on ne l'aime.
3. L'amour est chaste, rien ne lui plait, rien ne l'émeut, que l'objet aimé.
4. Il y a peu des personnes si aimables dans le Monde, qu'elles méritent d'être aimées d'un véritable amour.
5. Toute personne capable d'un grand amour, est heureuse, si elle trouve ici-bas quelque chose qui réponde dignement à sa passion. Ce seroit le dernier des malheurs que d'en trouver.
6. C'est mal aimer, que d'aimer aux dépens de la vertu & de la gloire, qui doivent être inséparables du véritable amour.
7. La jouissance n'est pas nécessaire à l'existence de l'amour, mais elle est presque nécessaire à sa félicité.
8. On peut être amoureux sans posséder, mais on ne sauroit être entiérement heureux sans jouir de son objet.
9. Bien des Loix défendent la jouissance, mais aucune ne défend l'amour.
10. Quand l'espérance de jouir est perdue, on souffre cruellement, mais on n'aime pas moins.
11. L'absence ne détruit pas le véritable amour, & le temps qui détruit tout n'en sauroit venir à bout.
12. Si l'amour est une foiblesse, c'est l'unique qu'on puisse pardonner, même aux Héros.
13. Que l'amour soit heureux, ou malheureux, il subsiste toujours.
14. Quand un cœur est capable d'aimer, il est impossible que tôt ou tard il n'aime Dieu, qui seul est capable de remplir ses desirs.
15. La gloire & la félicité de Dieu est le plus juste & le plus digne sujet de notre joye & de notre consolation.
16. Quand Dieu nous auroit formés exprès pour brûler éternellement comme des tisons dans l'Enfer, il ne mériteroit pas moins d'être aimé & adoré de nous.
17. Il y a grande apparence que les bienheureux habitans du Ciel, sont incomparablement plus heureux par la gloire & la félicité de Dieu, que par celle qu'ils possédent eux-mêmes par leurs mérites.
18. Pour être heureux dans ce Monde & dans l'autre, il faut savoir se passer de tout ce qui n'est pas Dieu.
19. Rien ne peut fixer notre cœur; il ne trouve son repos qu'en Dieu.
20. Il y a des cœurs si bien nés, & si heureux, qu'ils n'ont jamais rien aimé que Dieu; il y en a d'autres qui n'y viennent qu'après s'être dégoûtés de tout. Les premiers sont dignes d'envie, les seconds sont moins heureux; mais il vaut mieux l'aimer tard que jamais.
21. Dieu seul est notre mérite, & il doit être aussi notre seule récompense.
22. Les hommes ne sont ni sots ni méchans pour être nés dans tel ou tel Païs, ni pour être d'une telle ou telle profession; ils ne sont sots & méchans que parce qu'ils sont hommes.
23. Le faux Point-d'honneur a produit les Duels: si l'on connoissoit le véritable honneur, on ne se battroit jamais de sang froid.
24. Rien ne peut nous offenser que nous-mêmes, nous sommes en sûreté de tout ce qui nous vient du dehors.
25. Le talent de la raillerie, est un talent d'autant plus dangereux, qu'il plait à ceux qui l'ont: c'est plutôt un défaut qu'un talent; il nous attire mille ennemis, & on ne s'en corrige que par une espéce de miracle.
26. Les satires ne doivent offenser personne, si elles disent la vérité, & encore moins si elles ne la disent pas.
27. Quand on fait quelque sottise, on ne doit pas s'étonner si les hommes ne se font pas difficulté de dire ce qu'on n'a pas eu difficulté de faire.
28. On doit vivre avec les hommes comme avec les malades, dont on souffre tout sans se croire deshonoré de tout ce qu'ils nous disent, ni de tout ce qu'ils nous font; on doit les aimer & en avoir pitié.
29. La véritable générosité & le vrai courage consistent à souffrir & à dissimuler les injures, & non pas à les venger.
30. Personne ne se croit deshonoré pour avoir reçu un coup de pied d'un cheval, ou d'un âne; il faudroit avoir le même mépris pour ceux qui nous insultent, de quelque maniére que ce soit.
31. Il faut être persuadé qu'il vaut mieux souffrir les insultes & les injustices, que d'en faire.
32. Quand on a eu le malheur d'insulter quelqu'un, il faut être promt à donner satisfaction & en demander pardon: rien n'est plus grand que de rendre justice aux autres de soi-même.
33. J'admire toute l'Antiquité Héroïque qui ne savoit pas l'usage des Duels; même les Turcs, les Persans & toutes les autres Nations, qui sont si braves, ne savent pas encore ce que c'est. Cependant parmi nous autres Chrétiens, qui avons le précepte si précis d'abandonner la vengeance à Dieu, les Duels se sont rendus si familiers & se sont établis malgré toutes les Loix Divines & Humaines: je ne sai à quoi attribuer cette phrénésie.
34. Toute créature a droit de venger sur nous les offenses que nous faisons à Dieu tous les jours. Personne ne souffre sans l'avoir bien mérité; & Dieu est si bon, qu'il ne nous fait jamais souffrir tout ce que nous méritons.
35. Savoir que rien n'arrive dans ce Monde, ni dans les grands, ni dans les petits evénemens, sans qu'il soit expressément ordonné par une Providence, qui est si juste, si sage & si bonne, doit nous consoler de tout ce qui arrive.
36. Le mérite qui est si exposé à l'envie & à la calomnie, seroit fort à plaindre, si l'honneur & la gloire dépendoient de la plume & de la langue des hommes, qui sont presque toujours ignorans, injustes & menteurs.
37. C'est une espéce d'injustice d'espérer des hommes des services desintéressées; & comme il est rare d'en trouver, on ne doit jamais l'exiger.
38. Les Maîtres doivent plus penser à la fortune de leurs serviteurs qu'eux-mêmes: mais le contraire arrive presque toujours; les Maîtres n'y pensent guéres, & les serviteurs s'en inquiétent trop.
39. Un serviteur doit servir son Maître à sa mode, c'est l'unique moyen de lui plaire; mais il ne faut pas plaire à son Maître aux dépens de son Maître même: Il faut leur faire connoître leurs erreurs avec respect, & leur donner le loisir de se repentir des choses mal ordonnées: C'est rendre un grand service à un Maître que de l'empêcher de faire des sottises.
40. Un serviteur ne peut avoir de secret pour son Maître, qu'il lui importe de savoir, sans le trahir.
41. C'est un grand malheur à un homme d'être obligé de servir un autre; ce malheur est plus grand qu'on ne le pense, sur-tout quand on a celui de servir un malhonnête homme.
42. Ce Persan dans Herodote avoit raison de demander pour toute récompense aux Mages de la Perse, le privilége de ne commander, ni d'obéir à personne; si cela étoit faisable, on seroit trop heureux dans un tel Etat.
43. On ne doit jamais rien exiger de ses plus intimes amis, au préjudice de leurs autres devoirs.
44. On peut avoir des secrets pour son ami, sans l'offenser, dans les choses qui ne le touchent pas, & qui intéressent d'autres personnes, qui nous les ont confiés à cette condition, que le silence ne préjudicie pas à nos amis. Il ne faut pas aussi leur confier jamais des secrets dont la connoissance leur pourroit nuire, s'ils venoient à être sus.
45. On ne doit jamais rien taire à son ami des choses qu'il a intérêt de savoir.
46. On ne doit jamais attendre qu'il nous prie de le servir: On doit toujours le prévenir quand on peut.
47. Ni l'amitié, ni l'amour ne doit pas nous aveugler jusqu'à ne pas connoître les défauts de nos amis: On ne doit pas aimer moins leurs personnes, avec tous leurs défauts: Il faut les dissimuler, les souffrir, pourvu qu'ils soient supportables, & non pas essentiels; car il y en a qui sont incompatibles avec l'estime, l'amitié & l'amour.
48. On ne doit jamais tromper un ennemi qui se fie à nous, & beaucoup moins un ami. Ce seroit un sacrilége.
49. Je ne sai s'il est permis de trahir un ami pour le servir? La question est délicate, & si l'on n'est criminel, on est du moins malheureux quand on y est forcé.
50. Aucun intérêt ne doit prévaloir à l'amitié; on doit tout sacrifier à son ami, excepté son honneur & sa conscience.
51. Un ami ne doit rien exiger d'injuste, mais quand il l'exigeroit, on doit le refuser tout net, sans renoncer à l'amitié; & l'ami qui reçoit ce refus, en doit plus estimer son ami.
52. La plupart des gens croyent que la grande habileté consiste à être fourbe, menteur, méchant & traître; mais le contraire est si vrai, que la grande habileté consiste uniquement à ne dire & à ne faire jamais rien d'indigne d'un homme d'honneur.
53. La foi & la parole des Princes doit être inviolable: C'est être ennemi de sa gloire & de son propre & véritable intérêt, que de se persuader de pouvoir la violer: Les Princes qui s'en dispensent, ne connoissent pas tout le tort qu'ils se font à eux-mêmes.
54. Plus un Prince est grand, plus il doit être religieux observateur de sa parole; mais on ne doit rien promettre qui ne soit juste.
55. L'impossibilité d'exécuter une promesse, où son injustice peut dispenser de l'accomplir, c'est en ces occasions que l'on s'en peut dispenser sans être digne de blâme.
56. Hors de-là, nul intérêt, ni nul avantage ne doit jamais dispenser ni un Prince, ni un honnête-homme d'accomplir sa parole; & il n'y en a point qui puisse le récompenser de l'avoir enfreinte.
57. On n'est pas obligé d'observer la parole à ceux qui nous ont trahi, ou qui ont manqué à la leur.
58. Tibére avoit raison de dire, que tout homme qui a passé les trente ans, doit être son propre médecin.
59. C'est une grande foiblesse que de ménager trop la santé; il en faut jouir & la mettre à toute épreuve, sur-tout quand il est question de faire son devoir.
60. La difficulté de la Confession ne consiste pas, à mon gré, à dire le mal qu'on a fait, car on ne doit pas avoir honte de le dire, puisqu'on n'a pas eu honte de le faire; mais ce qu'il y a de plus difficulté, est de nous repentir tout de bon de nos passions & de nos plaisirs, & d'y renoncer sincérement & pour jamais. Cependant Dieu mérite si fort ce grand sacrifice de nous.
61. Il faut rendre un compte exact aux Confesseurs de toutes nos pensées, paroles & actions criminelles; le reste n'est pas de leur ressort.
62. Quand un homme se soument ponctuellement à la pénitence qu'un Confesseur lui impose, il s'acquitte de toute l'obéissance qu'il lui doit: je ne crois pas que la jurisdiction d'un Confesseur aille au-delà.
63. Les Princes sur-tout doivent être fort sur leurs gardes; on se sert de leurs Confesseurs pour leur insinuer bien des choses qui ne viennent pas toujours de la part de Dieu. Il faut souffrir qu'ils nous parlent avec liberté, mais il ne faut pas avoir une obéissance aveugle pour tout ce qu'ils nous disent; & il faut être très-persuadé que ce n'est pas toujours Dieu qui les fait parler, quelque saints, quelque réformés ou détachés qu'ils nous paroissent. Enfin le nom de Directeur doit être insupportable à tout homme d'esprit.
64. La raison & la vérité doivent toujours persuader de quelque part qu'elles viennent; ce sont les seuls Oracles par lesquels Dieu nous parle; tout homme qui ne s'y rend pas, est malheureux & sot.
65. Il n'y a presque point de Loix, ni de Régle dont on ne puisse se dispenser sans être criminel dans certaines occasions. Cette opinion est d'Aristippe, & j'y souscris.
66. Les scrupules sont des foiblesses de l'ame, dont il faut se guérir.
67. Il faut tâcher, tant qu'on peut, de n'être jamais la duppe de personne; mais sur-tout il ne faut pas l'être des Bigots.
68. Il faut savoir toutes les malices des hommes, sans être malicieux soi-même.
69. C'est une grande erreur que de juger des sentimens des autres par les siens, sur-tout quand on les a nobles, généreux & grands.
70. On ne doit jamais rien approuver ni rejetter sans en avoir fait l'expérience.
71. On ne doit pas croire facilement tout ce qui tient du merveilleux, mais on ne doit pas aussi tout rejetter. Car il y en a sans-doute, quoiqu'il soit rare; & c'est une témérité que de vouloir limiter la puissance de la Nature par notre ignorance.
72. La Nature, les Etoiles, ni les Démons, n'agissent que par les ordres de Dieu, & ne sont que les exécuteurs de sa volonté.
73. De quelque part que nous viennent les biens & les maux, ils découlent tous de la puissante main de Dieu, qui en est l'unique maître & dispensateur, & qui nous les envoye tantôt par des canaux d'or, tantôt par des canaux de plomb, quelquefois même par des canaux empoisonnés: il faut le bénir, le louer, & le remercier de tout.
74. Le secret de se rendre agréables les choses les plus fâcheuses du monde, est d'envisager en elles Dieu & sa seule volonté. Il faut compter tout le reste pour rien.
75. Il faut remercier Dieu également & du bien & du mal; du bien, comme en étant très-indignes; du mal, pour en avoir toujours moins que nous n'en méritons.
76. Quand Dieu nous ôte tout, il faut faire ce que fit cet amant d'Alcibiade, qui le remercia comme d'une faveur très-grande, non seulement du peu qu'il lui laissa, mais aussi de tout ce qu'il lui emporta.
77. Communément on estime l'expérience, & les veillards s'en glorifient; cependant j'en fais peu de cas, & je n'estime que le jugement & l'esprit.
78. Les affaires & les conjonctures sont comme les visages des hommes; aucun ne se ressemble jamais en tout; & l'expérience ne sert qu'à faire des fautes, si l'on manque d'esprit & de jugement.
79. Tout le tems qui se passe entre l'enfance & la décrépitude est jeunesse quand on se porte bien.
80. Il n'y a point d'autre jeunesse que la parfaite santé, & la vigueur de l'ame & du corps. Tout homme qui les a est jeune, quand il auroit cent ans; & celui à qui ces qualités manquent est vieux, quand il n'auroit que dix-huit ans.
81. Il n'y a que le fard de la fortune & de la santé qui embellisse tous ceux qui les possédent.
82. La jeunesse est encore un autre fard qui embellit, mais elle ne suffit pas sans les deux autres.
83. Si nous n'étions pas ignorans, nous ne serions jamais ni vieux, ni malades. Tous ces maux ont leurs remédes, mais nous les ignorons.
84. De tous les défauts des hommes, il y en a trois qui me sont les plus insupportables; le blasphême, le mensonge & l'ivrognerie: tout homme qui en est coupable, ne sauroit être homme d'honneur.
85. Il y a des gens à qui les secrets pésent autant qu'un fardeau.
86. Il faut être persuadé que les gens foibles & vains ne sauroient être que rarement secrets.
87. Les Jeux publics de cartes, de dez, devroient être permis comme un trafic: il faudroit cependant en bannir les tromperies & les blasphêmes, les punir sévérement, & en bien régler les heures.
88. Si l'on ne gagne pas au jeu, on perd son argent; mais de plus on y perd son tems, qui est une perte irréparable.
89. C'est une grande folie que de s'exposer à perdre dans une heure, ce qui suffiroit à un homme pour vivre trois ou quatre ans.
90. Les Grands & les Riches ne devroient presque jouer que pour enrichir ceux qui en ont besoin, & le jeu ne devroit leur servir qu'à être libéraux, ou qu'à déguiser leurs aumônes.
91. J'admire les Turcs qui jouent toujours sans autre intérêt que celui de gagner la partie qu'ils jouent: cela me semble grand & beau.
92. Il est vrai que le plus grand mal du jeu est la perte du tems; mais la plupart des hommes sont faits de maniére, qu'il est impossible qu'ils ne le perdent quand même ils ne joueroient jamais; & le jeu, quand on en bannit les blasphêmes & les tromperies, est la plus innocente voye de toutes celles qui font perdre le tems.
93. Il en est de-même des Comédies & des Spectacles: les hommes ont besoin de relâche, & ne peuvent non plus s'en passer que de nourriture, ni de repos. Les Comédies pourroient même instruire; elles devroient rendre le vice abominable, ridicule & malheureux, la vertu heureuse & triomphante, quelque combattue, quelque opprimée qu'elle soit. Ces sortes d'instructions s'insinuent agréablement dans l'esprit, & cette semence produit son effet tôt ou tard, quoiqu'il n'y paroisse pas.
94. Si les Comédies portent à l'amour, cela même n'est pas inutile; il ne faut que rendre le cœur humain sensible & tendre: le reste Dieu le fait quand il veut; & tel homme est sorti plus amoureux de Dieu d'une Comédie, que d'un Sermon. C'est ce que les Bigots n'entendent pas, ou ne veulent pas entendre; car ils veulent qu'on leur donne à eux seuls & tout son argent & toute son attention.
95. Rien ne dégoûte plus des plaisirs, que les plaisirs mêmes; & ce n'est pas en vain que Dieu a mêlé les épines aux roses; c'est afin qu'elles se fassent sentir.
96. La lecture des beaux Romans n'est pas si inutile qu'on le croit; ils font le monde tel qu'il devroit être, & ils ne nous le représentent pas tel qu'il est; ils inspirent des sentimens généreux & dégoûtent de tout ce qui est contraire à l'honneur, & rendent polis.
97. Les Carousels, les Danses & autres Fêtes à cheval & à pied ont le même avantage; ils tiennent la Jeunesse en haleine, l'obligent d'employer vertueusement le tems, contribuent à la santé & à la vigueur, donnent une émulation vertueuse entre eux, & les rendent capables de tout.
98. Les hommes quittent trop tôt ces sortes d'exercices; on devroit les continuer tant que la santé & la vigueur dure.
99. On veillit plus par la faineantise que par l'âge.
100. Il faut savoir tourner tout à la félicité des hommes; les nécessités du corps comme les habits, le manger, le dormir, les plaisirs, les occupations les devoirs de la vie, tout y doit contribuer; & on le pourroit faire, si on régloit bien le rang de toutes ces choses.
Swedish translation (my own):
1. Allt som behagar är vackert, och man måste ha en tillräckligt bra uppfattning om sig själv för att bli övertygad om det.
2. Tusen saker kan hindra en från att äga föremålet för ens önskningar, men ingenting kan hindra en från att älska dem.
3. Kärlek är kysk, ingenting behagar den, ingenting rör den förutom det älskade objekt.
4. Det finns få människor i världen så älskvärda att de förtjänar att bli älskade med sann kärlek.
5. Den som kan stor kärlek är glad om han finner något här nedan som värdigt svarar på hans passion. Det vore den största olyckan att finna någon.
6. Det är att älska felaktigt att älska på bekostnad av dygd och ära, vilket måste vara oskiljaktigt från sann kärlek.
7. Njutning är inte nödvändigt för kärlekens existens, men det är nästan nödvändigt för dess lycka.
8. Man kan vara kär utan att äga, men man kan inte vara helt lycklig utan att njuta av sitt föremål.
9. Många lagar förbjuder njutning, men ingen lag förbjuder kärlek.
10. När hoppet om att njuta går förlorat, lider man grymt, men man älskar inte mindre.
11. Frånvaro förstör inte sann kärlek, och tiden, som förstör allt, kan inte övervinna den.
12. Om kärlek är en svaghet, är det den enda som kan förlåtas, även hos hjältar.
13. Oavsett om kärleken är lycklig eller olycklig, finns den alltid kvar.
14. När ett hjärta är kapabelt att älska, är det omöjligt att det förr eller senare inte kommer att älska Gud, som ensam är kapabel att uppfylla sina önskningar.
15. Guds ära och salighet är det mest rättvisa och värdiga ämnet för vår glädje och tröst.
16. Om Gud uttryckligen hade format oss för att för evigt brinna som glöd i helvetet, skulle han förtjäna att inte bli mindre älskad och tillbedd av oss.
17. Det är mycket troligt att de välsignade invånarna i himlen är ojämförligt lyckligare av Guds härlighet och lycka än av det som de själva besitter genom sina förtjänster.
18. För att vara lyckliga i den här världen och i nästa måste vi veta hur vi skall klara oss utan allt som inte är Gud.
19. Ingenting kan fixera ens hjärta, det finner vila endast i Gud.
20. Det finns hjärtan så välbördiga och så glada att de aldrig har älskat någon annan än Gud; det finns andra som kommer dit först efter att ha blivit äcklade av allt. De förra är värda avundsjuka, de senare är mindre lyckligt lottade, men det är bättre att älska honom sent än aldrig.
21. Endast Gud är vår förtjänst, och han måste också vara vår enda belöning.
22. Människor är varken dumma eller elaka för att de är födda i ett sådant eller sådant land, eller för att vara av ett sådant och ett sådant yrke; de är dumma och onda bara för att de är människor.
23. Den falska hederspunkten har producerat dueller; om man visste sann heder, skulle man aldrig kämpa kallblodigt.
24. Ingenting kan förolämpa oss utom vi själva, vi är säkra från allt som kommer till oss utifrån.
25. Hånens talang är en talang så mycket farligare att den behagar dem som har den. Det är snarare ett fel än en talang; det lockar tusen fiender till oss, och vi rättar oss bara genom ett slags mirakel.
26. Satirer skall inte förolämpa någon om de berättar sanningen och ännu mindre om de inte berättar den.
27. När vi gör något dumt bör vi inte bli förvånade om folk inte har svårt att säga det vi inte hade svårt att göra.
28. Vi måste leva med människor som med de sjuka, av vilka vi lider allt utan att tro att vi är vanära av allt de säger oss, inte heller av allt de gör mot oss; vi måste älska dem och tycka synd om dem.
29. Sann generositet och sant mod består i att lida och dölja skador, inte i att hämnas dem.
30. Ingen tycker att han är vanhedrad för att ha fått en spark från en häst eller en åsna; vi borde ha samma förakt för dem som förolämpar oss på något sätt.
31. Vi måste vara övertygade om att det är bättre att utstå förolämpningar och orättvisor än att begå dem.
32. När man har haft oturen att förolämpa någon, måste man vara snabb att ge tillfredsställelse och be om förlåtelse; inget är större än att göra rättvisa mot andra för sig själv.
33. Jag beundrar all heroisk forntid som inte kände duellers bruk; även turkarna, perserna och alla andra nationer som är så modiga vet ännu inte vad det är. Men bland oss kristna, som har den bestämda föreskriften att överlåta hämnd åt Gud, har dueller blivit så välbekanta och de har etablerat sig trots alla gudomliga och mänskliga lagar. Jag vet inte vad jag skall tillskriva denna frenesi.
34. Varje varelse har rätt att hämnas på oss de kränkningar vi gör mot Gud varje dag. Ingen lider utan att ha väl förtjänat det; och Gud är så god att han aldrig får oss att lida allt vi förtjänar.
35. Att veta att ingenting händer i den här världen, varken i stora eller små händelser, utan att det uttryckligen är förordnat av en försyn som är så rättvis, så klok och så god borde trösta oss för allt som händer.
36. Förtjänsten, som är så utsatt för avund och förtal, vore mycket att beklaga om ära och ära berodde på människornas pennor och tungor, som nästan alltid är okunniga, orättvisa och lögnare.
37. Det är ett slags orättvisa att förvänta sig ointresserade tjänster från män; och eftersom det är sällsynt att finna det, bör det aldrig krävas.
38. Herrar måste tänka mer på sina tjänares lyckor än på deras egna, men motsatsen händer nästan alltid; herrarna tänker knappt på det och tjänarna oroar sig för mycket över det.
39. En tjänare måste tjäna sin herre på sitt sätt, det är det enda sättet att behaga honom; men man får inte behaga sin herre på sin egen herres bekostnad. De måste göras medvetna om sina fel med respekt och ges möjlighet att ångra sig från saker som är dåligt beställda. Det är att göra en herre en stor tjänst att hindra honom från att begå dumheter.
40. En tjänare kan inte ha hemligheter för sin herre som han behöver veta utan att förråda honom.
41. Det är en stor olycka för en man att vara skyldig att tjäna en annan; denna olycka är större än vi tror, särskilt när man har det att tjäna en oärlig man.
42. Denne perser i Herodotos hade rätt i att begära någon belöning från de persiska männen privilegiet att varken befalla eller lyda någon; om det vore möjligt vore man alltför lycklig i ett sådant tillstånd.
43. Man bör aldrig kräva något från sina mest intima vänner, till skada för deras andra plikter.
44. Man kan ha hemligheter från sin vän utan att kränka honom i saker som inte berör honom och som intresserar andra människor som har anförtrott dem till en på detta villkor, att tystnaden inte skadar våra vänner. Man får heller aldrig anförtro dem hemligheter vars kunskap skulle kunna skada dem om de skulle bli kända.
45. Man skall aldrig dölja något för sin vän om saker som han har ett intresse av att veta.
46. Vi bör aldrig vänta på att han ber oss att tjäna honom. Vi borde alltid låta honom veta när vi kan.
47. Varken vänskap eller kärlek bör göra oss blinda för att inte känna till våra vänners fel. Man skall inte älska sina personer mindre med alla deras fel. Vi måste dölja dem och lida dem, förutsatt att de är uthärdliga och inte nödvändiga, ty det finns några som är oförenliga med aktning, vänskap och kärlek.
48. Vi får aldrig lura en fiende som litar på oss, än mindre en vän. Det skulle vara ett helgerån.
49. Jag vet inte om det är tillåtet att förråda en vän för att tjäna honom. Frågan är ömtålig och om man inte är kriminell är man åtminstone olycklig när man tvingas till det.
50. Inget intresse bör råda över vänskap; man måste offra allt till sin vän utom sin heder och samvete.
51. En vän får inte kräva något orättvist, men när han skulle kräva det, måste man vägra det direkt utan att avsäga sig vänskapen; och vännen som får detta avslag måste akta sin vän desto mer.
52. De flesta människor tror att stor skicklighet består i att vara bedräglig, lögnaktig, elak och förrädisk; men motsatsen är så sann att stor skicklighet endast består i att aldrig säga eller göra något ovärdigt en hedersman.
53. Furstarnas tro och ord måste vara okränkbara. Det är att vara en fiende till sin ära och av sitt eget och sanna intresse att övertala sig själv att kunna kränka den. Furstarna som avstår från det vet inte all skada de gör sig själva.
54. Ju större en furste är, desto mer måste han vara religiöst observant på sitt ord; men inget skall utlovas som inte är rättvist.
55. Omöjligheten att verkställa ett löfte där dess orättvisa kan undvika att uppfylla det, det är vid dessa tillfällen som man kan avstå från det utan att vara värdig att klandras.
56. Bortsett från det, inget intresse, ingen fördel bör någonsin befria varken en prins eller en ärlig man från att uppfylla sitt ord; och det finns ingen som kan ersätta honom för att ha brutit mot den.
57. Vi är inte skyldiga att iaktta ordet från dem som har förrådt oss, eller som har misslyckats med sitt.
58. Tiberius hade rätt när han sa att varje man över trettio skulle vara sin egen läkare.
59. Det är en stor svaghet att skona hälsan för mycket; vi måste njuta av det och sätta det på alla prov, särskilt när det gäller att göra vår plikt.
60. Svårigheten med bekännelse består enligt min mening inte i att säga det onda som man har gjort, eftersom man inte skall skämmas för att säga det, som man inte skämdes för att göra det; men det som är svårast är att verkligen omvända sig från våra passioner och våra nöjen och att avsäga dem uppriktigt och för alltid. Men Gud förtjänar så mycket detta stora offer från oss.
61. Vi måste göra en exakt redogörelse för biktfadern av alla våra kriminella tankar, ord och handlingar; resten är inte för dem.
62. När en man punktligt underkastar sig boten som påtvingats honom av en biktfader, uppfyller han all den lydnad han är skyldig honom. Jag tror inte att en biktfaders jurisdiktion går utöver det.
63. Särskilt furstar borde vara mycket vaksamma; deras biktfader används för att insinuera många saker för dem som inte alltid kommer från Gud. Vi måste tillåta dem att tala till oss med frihet, men vi får inte ha blind lydnad för allt de säger till oss; och vi måste vara mycket övertygade om att det inte alltid är Gud som får dem att tala, hur heliga, hur reformerade eller detacherade de än framstår för oss. Slutligen måste namnet på regissören vara outhärdligt för någon medveten man.
64. Förnuft och sanning måste alltid övertyga var de än kommer; de är de enda orakel genom vilka Gud talar till oss; varje man som inte går dit är olycklig och dum.
65. Det finns knappast några lagar eller regler som man inte kan undvara utan att vara kriminell vid vissa tillfällen. Denna åsikt är av Aristippus, och jag ansluter mig till den.
66. Skrupler är själens svagheter som måste botas.
67. Man måste försöka, så mycket man kan, att aldrig vara någons dupe, men framför allt får man inte vara de bigots dupe.
68. Man måste känna till alla människors ondska utan att själv vara illvillig.
69. Det är ett stort misstag att bedöma andras känslor efter sina egna, speciellt när man har ädla, generösa och stora känslor.
70. Man skall aldrig godkänna eller förkasta något utan att ha upplevt det.
71. Vi bör inte lätt tro på allt som är fantastiskt, men vi bör inte heller förkasta allt. För det finns utan tvekan några, även om det är sällsynt, och det är en dumhet att vilja begränsa naturens kraft genom vår okunnighet.
72. Naturen, stjärnorna eller demonerna agerar endast enligt Guds order och är endast de som utför hans vilja.
73. Varhelst gott och ont kommer till oss, strömmar de alla från Guds mäktiga hand, som är deras ende herre och utdelare och som sänder dem till oss ibland genom gyllena kanaler, ibland genom blyaktiga kanaler, ibland även genom förgiftade kanaler. Vi måste välsigna honom, prisa honom och tacka honom för allt.
74. Hemligheten med att göra de mest olyckliga sakerna i världen trevliga är att i dem betrakta Gud och hans enda vilja. Allt annat måste räknas för ingenting.
75. Vi måste tacka Gud lika mycket för gott och ont; för det gott, eftersom de är mycket ovärdiga det; för det onda, för att alltid få mindre därav än vi förtjänar.
76. När Gud tar allt ifrån oss, måste vi göra som den älskare till Alkibiades gjorde, som tackade honom som om för en mycket stor tjänst, inte bara för det lilla han lämnade honom, utan också för allt som han tog bort.
77. Vanligtvis uppskattas erfarenhet, och de gamla är stolta över den; dock ägnar jag lite uppmärksamhet åt det, och jag värdesätter bara omdöme och kvickhet.
78. Affärer och konjunkturer är som mäns ansikten; ingen är någonsin lika i allt, och erfarenhet tjänar bara till att göra misstag om man saknar kvickhet och omdöme.
79. All den tid som går mellan barndom och skröplighet är ungdom när man mår bra.
80. Det finns ingen annan ungdom än fullkomlig hälsa och kraft i själen och kroppen. Varje man som har dem är ung när han är hundra år gammal, och den som saknar dessa egenskaper är gammal när han bara är arton år.
81. Endast sminken av lycka och hälsa förskönar alla som äger dem.
82. Ungdom är ännu en smink som pryder, men det räcker inte utan de andra två.
83. Om vi inte vore okunniga, vore vi aldrig gamla eller sjuka. Alla dessa sjukdomar har sina botemedel, men vi ignorerar dem.
84. Av alla människors fel finns det tre som är de mest outhärdliga för mig: hädelse, lögn och fylleri. Varje man som gör sig skyldig till detta kan inte vara en hedersman.
85. Det finns människor för vilka hemligheter väger lika mycket som en börda.
86. Vi måste vara övertygade om att svaga och fåfänga människor bara sällan kan vara hemliga.
87. Offentliga spel med kort, tärningar bör tillåtas som trafik. Det skulle dock vara nödvändigt att förvisa bedrägerier och hädelser, att straffa dem hårt och att reglera timmarna väl.
88. Om man inte vinner ett spel, förlorar man sina pengar, men dessutom förlorar man sin tid, vilket är en irreparabel förlust.
89. Det är en stor galenskap att utsätta sig för att förlora på en timme vad som skulle räcka för en man att leva på i tre eller fyra år.
90. De stora och de rika borde nästan spela bara för att berika dem som behöver det, och spelet bör tjäna dem bara för att vara liberala eller för att dölja deras allmosor.
91. Jag beundrar turkarna som alltid spelar utan annat intresse än att vinna spelet de spelar; det ser bra och vackert ut för mig.
92. Det är sant att spelets största ondska är tidsförlusten; men de flesta män är gjorda på ett sådant sätt att det är omöjligt för dem att förlora det även om de aldrig spelar; och lekar, när hädelser och bedrägerier förvisas därifrån, är det mest oskyldiga sättet av alla dem som slösar tid.
93. Detsamma gäller komedier och skådespel; män behöver andrum och klarar sig bara utan mat eller vila. Komedier kan till och med instruera; de borde göra lasten avskyvärd, löjlig och olycklig och dygden lycklig och triumferande, hur motsatt den än må vara, hur förtryckt den än är. Dessa typer av instruktioner insinuerar sig behagligt i sinnet, och detta frö ger sin effekt förr eller senare, även om det inte verkar göra det.
94. Om komedier leder till kärlek, är inte ens det värdelöst; det är bara nödvändigt att göra det mänskliga hjärtat känsligt och ömt. Gud gör resten när han vill, och en sådan man kommer ut mer förälskad i Gud från en komedi än från en predikan. Det är vad de bigotter inte hör eller inte vill höra, ty de vill att vi skall ge dem alla våra pengar och all vår uppmärksamhet.
95. Ingenting avskyr nöjen mer än själva nöjena; och det är inte förgäves som Gud har blandat taggar med rosor, det är för att de skall kännas.
96. Läsningen av fina romaner är inte så värdelös som man kan tro; de gör världen som den borde vara, och de representerar den inte för oss som den är. De inspirerar generösa känslor och avsky för allt som strider mot heder, och de gör dem artiga.
97. Karuseller, danser och andra fester till häst och till fots har samma fördel: de håller ungarna i spänning, de tvingar dem att sysselsätta tiden dygdigt, de bidrar till hälsa och kraft, de ger dem en dygdig efterlikning sinsemellan, och de gör dem kapabla till vad som helst.
98. Människor slutar med det här slags av övningar för tidigt; de bör fortsätta så länge hälsan och kraften varar.
99. Vi åldras mer av lättja än av ålder.
100. Det är nödvändigt att veta hur man vänder allt till människors lycka; kroppens nödvändigheter som kläder, mat, sömn, nöjen, sysselsättningar, livets plikter. Allt måste bidra till det; och vi skulle kunna göra det om vi korrekt reglerar rangen av alla dessa saker.
English translation (my own):
1. Everything that pleases is beautiful, and one must have a good enough opinion of oneself to be persuaded of it.
2. A thousand things can prevent one from possessing the object of one's desires, but nothing can prevent one from loving it.
3. Love is chaste, nothing pleases it, nothing moves it except the beloved object.
4. There are few people in the world so amiable that they deserve to be loved with true love.
5. Anyone capable of great love is happy if he finds something here below that worthily responds to his passion. It would be the greatest misfortune to find any.
6. It is loving wrongly to love at the expense of virtue and glory, which must be inseparable from true love.
7. Enjoyment is not necessary for the existence of love, but it is almost necessary for its happiness.
8. One can be in love without possessing, but one cannot be entirely happy without enjoying, one's object.
9. Many laws forbid enjoyment, but none forbid love.
10. When the hope of enjoying is lost, one suffers cruelly, but one loves no less.
11. Absence does not destroy true love, and time, which destroys everything, cannot overcome it.
12. If love is a weakness, it is the only one that can be forgiven, even in heroes.
13. Whether love is happy or unhappy, it always remains.
14. When a heart is capable of loving, it is impossible that sooner or later it will not love God, who alone is capable of fulfilling its desires.
15. The glory and bliss of God is the most just and worthy subject of our joy and consolation.
16. If God had formed us expressly to burn eternally like embers in Hell, He would deserve to be no less loved and adored by us.
17. It is very likely that the blessed inhabitants of Heaven are incomparably happier by the glory and happiness of God than by that which they themselves possess by their merits.
18. To be happy in this world and in the next, we must know how to do without everything that is not God.
19. Nothing can fix one's heart, it finds rest only in God.
20. There are hearts so well-born and so happy that they have never loved anyone but God; there are others who come there only after becoming disgusted with everything. The former are worthy of envy, the latter are less fortunate, but it is better to love Him late than never.
21. God alone is our merit, and He must also be our only recompense.
22. People are neither stupid nor wicked for being born in such or such a country, nor for being of such and such a profession; they are stupid and wicked only because they are people.
23. The false point of honour has produced duels; if one knew true honour, one would never fight in cold blood.
24. Nothing can offend us but ourselves, we are safe from all that comes to us from without.
25. The talent of mockery is a talent all the more dangerous that it pleases those who have it. It is rather a fault than a talent; it attracts a thousand enemies to us, and we only correct ourselves by a kind of miracle.
26. Satires should not offend anyone if they tell the truth and even less if they do not tell it.
27. When we do something stupid, we should not be surprised if people do not have difficulty saying what we had no difficulty doing.
28. We must live with people as with the sick, from whom we suffer everything without believing ourselves dishonoured by everything they tell us, nor by everything they do to us; we must love them and pity them.
29. True generosity and true courage consist in suffering and concealing injuries, not in avenging them.
30. No one thinks he is dishonoured for having received a kick from a horse or a donkey; we should have the same contempt for those who insult us in any way whatsoever.
31. We must be persuaded that it is better to suffer insults and injustices than to commit them.
32. When one has had the misfortune to insult someone, one must be quick to give satisfaction and ask for forgiveness; nothing is greater than doing justice to others for oneself.
33. I admire all heroic antiquity, which did not know the use of duels; even the Turks, Persians and all the other nations that are so brave do not yet know what it is. However, among us Christians, who have the definite precept of leaving vengeance to God, duels have become so familiar and they have established themselves in spite of all divine and human laws. I do not know what to attribute this frenzy to.
34. Every creature has the right to avenge on us the offenses we do to God every day. No one suffers without having well deserved it; and God is so good that He never makes us suffer all that we deserve.
35. Knowing that nothing happens in this world, neither in great nor in small events, without it being expressly ordained by a Providence which is so just, so wise and so good should console us for all that happens.
36. Merit, which is so exposed to envy and calumny, would be much to be pitied if honour and glory depended on the pens and tongues of men, who are almost always ignorant, unjust and liars.
37. It is a kind of injustice to expect disinterested services from men; and as it is rare to find it, it should never be demanded.
38. Masters must think more of the fortunes of their servants than those of themselves, but the opposite almost always happens; the masters hardly think about it and the servants worry too much about it.
39. A servant must serve his master in his own way, it is the only way to please him; but one must not please his master at the expense of his own master. They must be made aware of their errors with respect and given the opportunity to repent of things that are badly ordered. It is doing a great service to a master to prevent him from doing stupid things.
40. A servant cannot have secrets for his master that he needs to know without betraying him.
41. It is a great misfortune for a man to be obliged to serve another; this misfortune is greater than we think, especially when one has that of serving a dishonest man.
42. This Persian in Herodotus was right to ask for any reward from the Magi of Persia the privilege of neither commanding nor obeying anyone; if that were feasible, one would be only too happy in such a state.
43. One should never demand anything from one's most intimate friends, to the detriment of their other duties.
44. One can have secrets from one's friend without offending him in things that do not affect him and that interest other people who have entrusted them to one on this condition, that silence does not harm our friends. One must also never entrust them with secrets of whose knowledge could harm them if they were to become known.
45. One should never hide anything from one's friend about things that he has an interest in knowing.
46. We should never wait for him to beg us to serve him. We should always let him know when we can.
47. Neither friendship nor love should blind us to not knowing the faults of our friends. One should not love less their persons with all their faults. We must conceal them and suffer them, provided they are bearable and not essential, for there are some which are incompatible with esteem, friendship and love.
48. We must never deceive an enemy who trusts us, much less a friend. It would be a sacrilege.
49. I do not know if it is permissible to betray a friend to serve him. The question is delicate, and if one is not criminal, one is at least unhappy when one is forced to do so.
50. No interest should prevail over friendship; one must sacrifice everything to one's friend except one's honour and conscience.
51. A friend must not demand anything unjust, but when he would demand it, one must refuse it outright without renouncing the friendship; and the friend who receives this refusal must esteem his friend all the more.
52. Most people believe that great skill consists in being deceitful, lying, wicked and treacherous; but the contrary is so true that great skill consists only in never saying or doing anything unworthy of a man of honour.
53. The faith and word of princes must be inviolable. It is to be an enemy of one's glory and of one's own and true interest to persuade oneself to be able to violate it. The princes who dispense with it do not know all the harm they are doing to themselves.
54. The greater a prince is, the more he must be religiously observant of his word; but nothing should be promised which is not just.
55. The impossibility of executing a promise where its injustice can dispense with fulfilling it, it is on these occasions that one can dispense with it without being worthy of blame.
56. Apart from that, no interest, no advantage should ever dispense either a prince or an honest man from fulfilling his word; and there is none that can recompense him for having violated it.
57. We are not obliged to observe the word of those who have betrayed us, or who have failed in theirs.
58. Tiberius was right to say that every man over thirty should be his own doctor.
59. It is a great weakness to spare health too much; we must enjoy it and put it to any test, especially when it comes to doing our duty.
60. The difficulty of confession does not consist, in my opinion, in saying the evil that one has done, because one should not be ashamed to say it, as one was not ashamed to do it; but what is most difficult is to truly repent of our passions and our pleasures and to renounce them sincerely and forever. However, God so deserves this great sacrifice from us.
61. We must render an exact account to the confessors of all our criminal thoughts, words and actions; the rest is not for them.
62. When a man punctually submits to the penance imposed on him by a confessor, he fulfills all the obedience he owes him. I do not believe that the jurisdiction of a confessor goes beyond that.
63. Princes especially should be very much on their guard; their confessors are used to insinuate many things to them which do not always come from God. We must allow them to speak to us with freedom, but we must not have blind obedience to everything they tell us; and we must be very persuaded that it is not always God who makes them speak, however holy, however reformed or detached they appear to us. Finally, the name of director must be unbearable to any man of wit.
64. Reason and truth must always persuade from anywhere they come; they are the only oracles by which God speaks to us; any man who does not go there is unhappy and stupid.
65. There are hardly any laws or rules which one cannot dispense with without being criminal on certain occasions. This opinion is that of Aristippus, and I subscribe to it.
66. Scruples are weaknesses of the soul which must be cured.
67. One must try, as much as one can, never to be the dupe of anyone, but above all one must not be the dupe of the bigots.
68. One must know all the malice of men without being malicious oneself.
69. It is a great mistake to judge the feelings of others by one's own, especially when one has noble, generous and great feelings.
70. One should never approve or reject anything without having experienced it.
71. We should not easily believe everything that is marvellous, but we should also not reject everything. For there are undoubtedly some, although it is rare, and it is a temerity to want to limit the power of nature by our ignorance.
72. Nature, the stars, or demons act only by the orders of God and are only the executors of His will.
73. Wherever good and evil come to us, they all flow from the mighty hand of God, who is their sole master and dispenser, and who sends them to us sometimes through golden channels, sometimes through lead channels, sometimes even through poisoned channels. We must bless Him, praise Him, and thank Him for everything.
74. The secret of making the most unfortunate things in the world pleasant is to consider in them God and His only will. Everything else must be counted for nothing.
75. We must thank God equally for good and evil; for good, as being very unworthy of it; for evil, so as to always get less of it than we deserve.
76. When God takes everything away from us, we must do what that lover of Alcibiades did, who thanked Him as if for a very great favour, not only for the little He left him, but also for all that He took away.
77. Commonly, experience is esteemed, and old people pride themselves on it; however, I pay little attention to it, and I only value judgment and wit.
78. Affairs and conjunctures are like the faces of men; none are ever alike in everything, and experience only serves to make mistakes if one lacks wit and judgment.
79. All the time that passes between childhood and decrepitude is youth when one is well.
80. There is no other youth than perfect health and vigour of the soul and the body. Any man who has them is young when he is a hundred years old, and he who lacks these qualities is old when he is only eighteen years old.
81. Only the fard of fortune and health embellishes all who possess them.
82. Youth is yet another fard which embellishes, but it is not enough without the other two.
83. If we were not ignorant, we would never be old or sick. All these ills have their remedies, but we ignore them.
84. Of all the faults of men, there are three which are the most unbearable to me: blasphemy, lying and drunkenness. Any man who is guilty of this cannot be a man of honour.
85. There are people to whom secrets weigh as much as a burden.
86. We must be persuaded that weak and vain people can only rarely be secretive.
87. Public games of cards, of dice, should be permitted as traffic. It would be necessary, however, to banish deceits and blasphemies, to punish them severely, and to regulate the hours well.
88. If one does not win a game, one loses one's money, but, moreover, one loses one's time, which is an irreparable loss.
89. It is a great madness to expose oneself to losing in one hour what would be enough for a man to live on for three or four years.
90. The great and the rich should almost play only to enrich those who need it, and the game should serve them only to be liberal or to disguise their alms.
91. I admire the Turks who always play with no other interest than winning the game they are playing; it looks great and beautiful to me.
92. It is true that the greatest evil of the game is the loss of time; but most men are made in such a way that it is impossible for them to lose it even if they never play; and games, when blasphemies and deceptions are banished from it, are the most innocent way of all those which waste time.
93. The same is true of comedies and spectacles; men need respite and can only do without food or rest. Comedies might even instruct; they should make vice abominable, ridiculous and unhappy, and virtue happy and triumphant, however opposed, however oppressed it may be. These sorts of instructions insinuate themselves pleasantly into the mind, and this seed produces its effect sooner or later, though it does not appear to.
94. If comedies lead to love, even that is not useless; it is only necessary to make the human heart sensitive and tender. God does the rest when He wants, and such a man comes out more in love with God from a comedy than from a sermon. That is what the bigots do not hear or do not want to hear, because they want us to give them all our money and all our attention.
95. Nothing disgusts pleasures more than the pleasures themselves; and it is not in vain that God has mingled thorns with roses, it is so that they may be felt.
96. The reading of fine novels is not so useless as one might think; they make the world as it should be, and they do not represent it to us as it is. They inspire generous feelings and disgust with all that is contrary to honour, and they render them polite.
97. Carousels, dances, and other feasts on horseback and on foot have the same advantage: they keep young people in suspense, they oblige them to employ time virtuously, they contribute to health and vigour, they give them a virtuous emulation among themselves, and they make them capable of anything.
98. People quit these kinds of exercises too soon; they should be continued as long as health and vigour last.
99. We grow old more by laziness than by age.
100. It is necessary to know how to turn everything to the happiness of men; the necessities of the body like clothes, food, sleep, pleasures, occupations, the duties of life. Everything must contribute to it; and we could do it if we properly regulate the rank of all these things.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment