Sources:
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 4, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1760
The aphorisms:
1. Il y a infailliblement un Dieu, qui est l'unique principe, & la derniére fin de toutes choses.
2. Ce Dieu est juste, il est sage, il est bon, il est tout-puissant. Il mérite d'être admiré, aimé, adoré, craint & obéi de toutes les Créatures raisonnables, & cela uniquement parce qu'il est Dieu.
3. Tout ce que l'on peut dire de plus digne de Dieu, ne peut le définir: Il est incompréhensible & ineffable: On ne l'adore dignement que par le silence, l'admiration & l'amour.
4. La plus belle de toutes les Oraisons est celle d'amour, de résignation, & de silence; mais c'est Dieu seul qui nous apprend ce langage: La plupart des hommes ne l'entendant presque pas.
5. On ne peut faire rien rien de plus juste, ni de plus digne de Dieu, que de se résigner entiérement à lui, pour la vie & pour la mort, pour le temps & pour l'éternité.
6. Il ne faut croire de lui-même & de tout ce qui est hors de lui, que ce qu'il en sait & ce qu'il en veut. C'est l'unique moyen de n'être jamais trompé.
7. Il faut être persuadé qu'il dispose de nous avec une souveraine sagesse, justice & bonté qui ne peut errer.
8. Il étoit de la Providence de Dieu d'ouvrir une Ecole de vérité aux hommes, afin qu'ils n'ignorassent pas de quelle maniére il faut le servir & l'honorer.
9. Dieu n'explique ses volontés que par son unique Oracle, qui est l'Eglise Catholique-Romaine, hors de laquelle il ne peut y avoir de salut. Il faut se soumettre aveuglément & sans replique à tous ses Décrets.
10. Cette Succession jamais interrompue depuis St. Pierre, jusques à Innocent XI. rend Chrétiens tous ceux qui le sont: On admire avec raison qu'il y ait des Chrétiens, ou soi-disant tels, qui puissent douter de ce Chef visible de l'Eglise.
11. Dieu a voulu autoriser le Pape & l'Eglise d'une si admirable maniére, par tant de miracles, par tant de Conciles, & d'autres merveilles, que tout homme raisonnable ne peut douter de l'accomplissement de la magnifique promesse qu'il a fait de les faire prévaloir sur l'Enfer jusqu'à la fin des siécles. Il a voulu que le Gouvernement de son Eglise fût Monarchique. Il a donné son infailliblilité au Pape & non pas aux Conciles. Le Pape est tout sans eux, & ils ne sont rien sans lui. Il ne doit rendre compte qu'à Dieu seul de ses actions.
12. Tous les Rois, Monarques & Empereurs doivent vénération, obéissance, services & respect au Pape, comme au Vicaire de Dieu, de qui ils tiennent leur être & leur grandeur.
13. L'invocation & la vénération que nous professons à la Mére de Dieu, aux Anges & au reste des Saints, est aussi juste que les blasphêmes des Hérétiques sont abominables sur ces sujets. Nous adorons Dieu & sa miséricorde en eux. Nous le remercions de tous les mérites, & des graces dont il les a prévenus, de la vertu & de la gloire dont il les a couronnés. Nous nous efforçons d'imiter leurs vertus & leur exemple, & nous demandons à Dieu la grace de les avoir pour nos intercesseurs auprès de sa Divine Majesté; & nous n'adorons en eux que Dieu seul, comme l'unique source de toutes les graces, miracles & vertus qu'ils opérent pour sa gloire.
14. Le néant & le péché sont le partage de l'homme, tout le reste est de Dieu. La gloire lui en soit donnée dans le temps & dans l'éternité.
15. Il faut s'efforcer d'agir toujours le mieux qu'on peut; mais quand on a bronché, même quand on est tombé, il ne faut pas croire tout perdu; il faut se relever le plutôt qu'on peut avec l'aide de Dieu.
16. L'obstination dans le mal est le crime des Démons.
17. En demandant pardon à Dieu de nos fautes, on devroit le remercier aussi de toutes celles que nous n'avons pas commises, connoissant que c'est sa pure bonté qui nous en a préservés, & non pas notre force, ni notre vertu.
18. Nous sommes faits pour aimer, admirer, & adorer Dieu, & de plus nous ne sommes nés que pour nous occuper éternellement de lui de cette glorieuse maniére; Quel bonheur! & qu'il est peu connu!
19. La Vertu qui n'a pas Dieu pour son unique but, n'est pas vertu, mais pure vanité.
20. Notre gloire & notre félicité ne dépendent que de Dieu & de nous.
21. Qu'on examine son cœur, on trouvera que rien n'est capable de le remplir, ni de le consoler que Dieu.
22. Il ne faut souffrir dans le cœur aucun sentiment dont on puisse avoir honte.
23. Il faut être bien persuadé que la vertu vaut mieux que la fortune.
24. Il n'y a point de sentiment criminel, qui ne soit bas & indigne.
25. Il n'y a point de fortune, quelque grande, quelque éclatante qu'elle puisse être, qui mérite qu'on l'achette au prix d'une méchante action.
26. L'ambition qui s'établit par des crimes, se détruit, & ne sauroit arriver à son but, qui est la gloire.
27. La vie passe comme un torrent, qui coule toujours & ne s'arrête jamais.
28. Tout ce qui finit ne mérite ni l'amour, ni l'estime de la Créature raisonnable.
29. La vie seroit peu de chose, & la mort ne seroit rien, si l'ame n'étoit immortelle.
30. Il importe peu en quel état, ou de quelle maniére on passe cette vie: Elle ne vaut ni la peine, ni les soins qu'on s'en donne, si on la considére simplement en elle-même.
31. Tout homme qui craint la mort, n'est capable de rien de grand.
32. Il ne faut ni craindre, ni desirer la mort.
33. Il ne faut pas s'étonner que les hommes ayent des foiblesses & des défauts. Il faut admirer ceux qui n'en ont pas, s'il s'en trouve.
34. J'estime Cyrus, Alexandre, les deux Scipions, César, Almansor, parce qu'il me semble que leurs ames étoient encore plus grandes que leur grande fortune.
35. Les Grandeurs sont comme les parfums; ceux qui les portent, ou ne les sentent pas, ou ne les sentent que pour peu de momens.
36. La conscience est l'unique miroir qui ne trompe, ni ni [sic] ne flatte pas. Elle fait tout voir & tout sentir.
37. On ne sauroit douter de son néant quand on regarde Dieu, & cette vue produit une véritable & sincére humilité dans l'ame.
38. Cette humilité remplit l'ame de joye & de confiance, parce qu'on est ravi de savoir qu'on n'est rien, & que Dieu est tout.
39. On ne sauroit tirer d'autre profit du péché commis, qu'une extrême humilité; car le péché nous humilie encore plus que le néant.
40. La tranquillité dont se vantoient les Philosophes, étoit fausse; eux-mêmes étoient des fanfarons & des trompeurs.
41. Nos hypocrites ont pris leur place dans le Monde; ils jouent la même comédie avec d'autres grimaces, & un extérieur différent.
42. Souvent il n'y a pas les gens plus scélérats au monde, que ceux qui font profession d'être plus gens de bien que le reste des hommes.
43. Si l'on prenoit autant de soin d'être homme d'honneur que l'on en prend de le paroître, on le deviendroit.
44. Nous avons un Juge, qui est Dieu, & un témoin, qui est notre conscience; l'un & l'autre ne se peuvent tromper; il faut compter pour rien tout le reste du monde.
45. La vertu n'a point d'habit ni de couleur qui lui soient propres; elle n'affecte point d'extérieur qui la distingue.
46. Le désespoir est l'effet de la vanité, & de la foiblesse.
47. Tout homme qui a fait une bonne action en doit remercier Dieu qui l'a faite en lui, & il doit être le premier à l'oublier.
48. On ne doit jamais parler de soi-même ni en bien, ni en mal. Il y a des occasions où l'on peut être forcé d'en parler, mais il faut le faire en peu de mots, & se tirer le plutôt qu'on peut d'un pas si délicat.
49. Il faut compter pour rien tout le passé, & vivre toujours sur nouveaux fraix.
50. Il faut se souvenir de ses fautes comme les Pilotes, qui marquent les écueils où ils ont fait naufrage, pour les éviter.
51. L'amour-propre n'est pas si criminel qu'on le dépeint. Le moyen de ne s'aimer pas! Dieu veut que nous nous aimions, puisqu'il nous ordonne de l'aimer plus que nous-mêmes, & notre Prochain autant que nous. Cela suppose qu'il faut s'aimer.
52. On ne doit jamais faire à autrui que ce qu'on veut bien souffrir des autres: qu'on seroit heureux si cette maxime étoit en usage!
53. Tout ce qui plait est permis, mais rien ne doit plaire que ce qui est juste, raisonnable & honnête.
54. Tout ce qui n'est pas honnête ne peut être utile.
55. Dieu doit être notre but, & sa volonté notre régle.
56. Il faut savoir jouir de tout ce qui est permis sans scrupule, & s'en passer aussi sans douleur.
57. Nous avons à peu de fraix tout ce qu'il nous faut.
58. Ceux qui ont fait vœu de pauvreté sont riches.
59. On peut & l'on doit régler ses desirs, mais on ne sauroit régler ses besoins.
60. Il ne faut envier ni le mérite, ni la vertu aux gens, & encore moins la fortune.
61. Les Grandeurs & les Dignités ne sont données aux gens qui en sont indignes, que pour nous désabuser de leur injuste estime, & de leur faux éclat qui éblouit communément les hommes.
62. On abuse de tout; il n'y a que la vertu dont on ne sauroit abuser; elle seul rend heureux & glorieux ceux qui la possédent.
63. Un Prince qui régne, doit faire régner Dieu par-tout où il commande: il doit rapporter à Dieu toute sa grandeur & toute sa gloire, pour lui en faire un hommage perpétuel. Il doit lui offrir même tous ses soins, ses peines & ses travaux, & les souffrir avec joie, uniquement pour la gloire de Dieu.
64. Il faut qu'un Prince se considére comme un Esclave couronné du Public, qui travaille pour des gens qui ne sauroient jamais être contens de lui, quelques merveilles qu'il fasse.
65. Les récompenses qu'on doit espérer des hommes sont l'injustice & l'ingratitude, ils n'en ont point d'autres: ce sont les fruits d'ici-bas: la gloire & la félicité nous attendent dans le Ciel.
66. Si les Princes connoissoient leur devoir, personne ne voudroit l'être.
67. La félicité publique & particuliére des Peuples, fait la grandeur & la gloire des Princes: toute autre gloire est fausse.
68. Les hommes ne méritent pas les grands Princes, & ne les connoissent qu'après les avoir perdus.
69. Tout homme qui n'est pas beaucoup au dessus de son rang, quelque élevé qu'il soit, ne peut jamais le mériter.
70. Le plus grand plaisir de l'élevation est celui d'avoir de quoi faire du bien, même aux ennemis & aux ingrats.
71. Tout homme qui prétend de la reconnoissance de ses bienfaits, mérite l'ingratitude, qui en est presque inséparable.
72. Le monde n'a pas dequoi satisfaire un grand cœur, quand même il se donneroit tout entier à lui.
73. On ne se repent jamais d'avoir pardonné les offenses, on se repent presque toujours de les avoir punies, quelque juste qu'ait été la punition.
74. Un grand cœur ne peut se venger quand il est foible, & ne doit pas se venger quand il est fort.
75. Il ne faut se venger que par des bienfaits: toute autre vengeance, quoique juste, n'est pas digne d'une ame héroïque.
76. Il n'y a point de plaisir plus grand, que celui qu'une bonne action donne, ni de victoire plus glorieuse, que celle qu'on remporte sur soi-même.
77. Tout homme raisonnable ne devroit chercher qu'en lui-même le commencement & la fin de sa Raison.
78. Il ne faut jamais manquer à son devoir, ni par intérêt, ni par crainte.
79. Pour faire tout noblement & dignement, il faut n'avoir d'autre but que celui de plaire & d'obéir à Dieu.
80. Si l'on aimoit bien Dieu, on ne l'oublieroit jamais.
81. L'amour efface toutes les fautes & tous les crimes; dès qu'on aime Dieu on est innocent.
82. Quoi qu'on nous dise de notre mérite, ou de nos défauts, on ne nous apprend rien de nouveau, & nous en savons toujours nous-mêmes plus qu'on ne nous en dit, pourvu qu'on nous dise la vérité.
83. La vie ressemble à une belle symphonie, qui charme & qui plait, mais qui dure peu.
84. Le passé n'est plus, l'avenir est incertain, le présent n'est qu'un point, mais de ce terrible point dépend notre bonheur ou malheur pour l'éternité.
85. Les hommes ne seroient si traîtres, ni menteurs, s'ils n'étoient foibles & sots.
86. Il faut tâcher d'être effectivement ce que l'on veut paroître.
87. La flatterie n'est pas si dangereuse qu'on se l'imagine; au-lieu de donner de la vanité, elle fait honte à ceux à qui on donne un encens qu'ils ne méritent pas, & souvent elle inspire le dessein de le mériter.
88. Je défie tous les flatteurs du monde de faire croire à un Tyran qu'il est aimé, à un Sot qu'il est habile, à un Poltron qu'il est brave, à un Ignorant qu'il sait, à une Vieille qu'elle est jeune, à une Femme de mauvaise vie qu'elle est chaste; enfin il n'y a que la vérité qui nous persuade.
89. Tout crime est une rude pénitence pour celui qui l'a commis.
90. Il faut unir ensemble la fortune & la vertu pour être heureux & content; cependant on peut se passer de la fortune, mais on ne sauroit, sans être malheureux, se passer de la vertu; car on ne peut plaire à Dieu sans elle.
91. Il est plus facile de tromper les autres, que nous-mêmes sur notre propre sujet.
92. Ceux qui ont appellé la jeunesse une fiévre, ont peut-être raison; mais je voudrois que cette fiévre me durât toute ma vie, quand même elle me feroit rêver.
93. Il y a si peu de différence entre la sagesse & la folie, que cette différence ne mérite pas d'être considérée, vu le peu de temps que dure cette vie.
94. Les bienfaits sont presque toujours des ingrats & rarement des amis; cela ne doit pas empêcher qu'on ne fasse toujours du bien quand on le peut.
95. L'éclat d'un mérite héroïque éblouit comme le Soleil; les hommes ne le connoissent pas, & ne sauroient lui donner son prix.
96. Il faut être plus avare de son tems que de son argent; cependant on prodigue pitoyablement cet inestimable trésor.
97. Il ne faut pas qu'on s'abandonne aux plaisirs & aux divertissemens au préjudice de son devoir, ni de ses occupations plus sérieuses; à cela près, ils sont aussi nécessaires dans la vie que le repos & la nourriture. Les plaisirs & les divertissemens d'un honnête homme, & sur-tout d'un Prince, doivent être nobles & honnêtes, il n'en doit jamais prendre qui soient indignes de ce caractére.
98. On doit savoir les exercices nobles du Corps, mais il ne faut pas en faire métier.
99. Les Rois seuls doivent régner; tout le reste doit obéir, & exécuter leurs ordres.
100. Pour bien parler, il faut parler peu.
Swedish translation (my own):
1. Det finns ofelbart en Gud, som är den enda principen och det sista slutet av allt.
2. Denne Gud är rättvis, han är vis, han är god, han är allsmäktig. Han förtjänar att bli beundrad, älskad, tillbedd, fruktad och åtlydd av alla rimliga varelser, och bara för att han är Gud.
3. Inget mer värdigt Gud kan sägas som kan definiera honom. Han är obegriplig och outsäglig. Vi tillber honom värdigt endast genom tystnad, beundran och kärlek.
4. Den vackraste av alla böner är den av kärlek, uppgivenhet och tystnad; men det är bara Gud som lär oss detta språk, de flesta människor hör det knappt.
5. Man kan inte göra något mer rättvist eller värdigare för Gud än att helt och hållet resignera sig till honom, för livet och för döden, för tiden och för evigheten.
6. Man skall bara tro om sig själv och om allt som är utanför honom vad han vet om det och vad han vill veta om det. Det är det enda sättet att aldrig bli lurad.
7. Vi måste vara övertygade om att han förfogar över oss med en suverän visdom, rättvisa och vänlighet som inte kan ta fel.
8. Det var från Guds försyn att öppna en skola av sanning för människor, så att de inte skulle ignorera hur man tjänar och ärar honom.
9. Gud förklarar bara sin vilja genom sitt enda orakel, som är den romersk-katolska Kyrkan, utanför vilken det inte kan finnas någon frälsning. Vi måste blint och utan svar underkasta oss alla dess dekret.
10. Denna oavbrutna följd från St. Peter till Innocentius XI gör alla som är kristna kristna. Vi beundrar med rätta att det finns kristna, eller såkallade kristna, som kan tvivla på detta synliga överhuvud för Kyrkan.
11. Gud ville bemyndiga påven och Kyrkan på ett så beundransvärt sätt, genom så många mirakel, genom så många konsilier och andra underverk, att ingen förnuftig man kan tvivla på uppfyllelsen av det storslagna löftet vad han gjorde för att få dem att segra över helvetet fram till slutet av seklerna. Han ville att hans Kyrkas regering skulle vara monarkisk. Han gav sin ofelbarhet till påven och inte till råden. Påven är allt utan dem, och de är ingenting utan honom. Han är ansvarig inför Gud ensam för sina handlingar.
12. Alla konungar, monarker och kejsare är skyldiga vördnad, lydnad, tjänst och respekt till påven, som till Guds ställföreträdare, från vilken de härrör sitt väsen och sin storhet.
13. Den åkallelse och vördnad som vi bekänner till Guds Moder, till änglarna och för resten av de heliga är lika rättvisa som kätters hädelser är avskyvärda i dessa ämnen. Vi tillber Gud och hans barmhärtighet i dem. Vi tackar honom för alla förtjänster och de nåder med vilka han har varnat dem, för den dygd och ära som han har krönt dem med. Vi strävar efter att efterlikna deras dygder och deras exempel, och vi ber Gud om nåd att ha dem som våra förbönare med Hans Gudomliga Majestät; och vi tillber i dem endast Gud ensam, som den enda källan till alla de nåder, mirakel och dygder som de gör till hans ära.
14. Ingenting och synd är människans del, allt annat är av Gud. Honom gives ära i tid och i evighet.
15. Man måste alltid sträva efter att göra det bästa man kan; men när man har snubblat, även när man fallit, får man inte tro att allt är förlorat; man måste gå upp så fort man kan, med Guds hjälp.
16. Envishet i ondska är demonernas brott.
17. När vi ber Gud om förlåtelse för våra fel, bör vi också tacka honom för alla dem vi inte har begått, med vetskapen om att det är hans rena godhet som har bevarat oss från dem, och inte vår styrka eller vår dygd.
18. Vi är gjorda att älska, beundra och dyrka Gud, och dessutom föddes vi bara för att ta hand om honom för evigt på detta härliga sätt. Vilken lycka, och hur lite känd den är!
19. Dygden som inte har Gud för sitt enda syfte är inte dygd, utan ren fåfänga.
20. Vår ära och vår lycka beror endast på Gud och på oss.
21. Om man undersöker sitt hjärta, finner man att inget annat än Gud kan fylla det eller trösta det.
22. Vi bör inte lida i hjärtat någon känsla som vi kan skämmas för.
23. Vi måste vara övertygade om att dygden är bättre än lyckan.
24. Det finns ingen kriminell känsla som inte är låg och ovärdig.
25. Det finns ingen lycka, hur stor eller bländande den än är, som förtjänar att köpas till priset av en ond handling.
26. Ambition, som skapas av brott, förstörs och kan inte nå sitt mål, som är ära.
27. Livet går som ett ösregn som alltid öser ner och aldrig slutar.
28. Allt som slutar förtjänar varken den förnuftiga varelsens kärlek eller aktning.
29. Livet vore en liten sak och döden vore ingenting om själen inte var odödlig.
30. Det spelar ingen roll i vilket tillstånd eller på vilket sätt man tillbringar det här livet. Det är varken värt besväret eller omsorgen som vi tar av det om vi anser det helt enkelt i sig.
31. Varje människa som fruktar döden är inte kapabel till något stort.
32. Vi bör varken frukta eller önska döden.
33. Det borde inte komma som någon överraskning att människorna har svagheter och fel. Vi måste beundra dem som inte har dem, om det finns några.
34. Jag uppskattar Cyrus, Alexander, de två Scipios, Caesar och Almansor, eftersom det förefaller mig att deras själar var ännu större än deras stora lycka.
35. Storheter är som parfymer; de som bär dem luktar antingen inte på dem eller bara luktar på dem i några ögonblick.
36. Samvetet är den enda spegeln som varken bedrar eller smickrar. Det får allt att ses och kännas.
37. Man kan inte tvivla på sin intighet när man ser på Gud, och denna syn frambringar en sann och uppriktig ödmjukhet i själen.
38. Denna ödmjukhet fyller själen med glädje och förtroende, ty man är glad över att veta att man är ingenting och att Gud är allt.
39. Vi kan inte få någon annan vinst från den begångna synden än extrem ödmjukhet, för synd förödmjukar oss ännu mer än ingenting.
40. Det lugn som filosoferna skröt om var falsk; de var själva skrytare och bedragare.
41. Våra hycklare har tagit sin plats i världen; de spelar samma komedi med olika grimaser och ett annat yttre.
42. Ofta finns det inga mer skurkaktiga människor i världen än de som säger sig vara bättre människor än alla andra.
43. Om man tog så mycket omsorg för att vara en hedersman som man tar för att framstå så, skulle man bli det.
44. Vi har en domare, som är Gud, och ett vittne, som är vårt samvete; ingendera kan misstas; vi måste räkna resten av världen för ingenting.
45. Dygden har ingen egen kläder eller färg; den påverkar inte det yttre som utmärker den.
46. Förtvivlan är effekten av fåfänga och svaghet.
47. Varje man som har gjort en god gärning måste tacka Gud som har gjort det i honom, och han måste vara den första som glömmer det.
48. Man skall aldrig tala om sig själv, varken bra eller dåligt. Det finns tillfällen då man kan tvingas tala om sig själv, men man måste då göra det med bara några få ord och ta sig ur det så fort man kan med ett mycket känsligt steg.
49. Det är nödvändigt att räkna för ingenting hela det förflutna och att alltid leva på nya utgifter.
50. Man måste komma ihåg sina fel som styrmän som markerar fallgroparna där de har blivit skeppsbrutna för att undvika dem.
51. Självkärleken är inte så kriminellt som det avbildas: sättet att inte älska sig själv! Gud vill att vi skall älska oss själva, som han befaller oss att älska honom mer än oss själva, och att älska vår nästa lika mycket som oss själva. Detta förutsätter att vi måste älska oss själva.
52. Vi får aldrig göra mot andra vad vi vill lida av andra. Vad glada vi skulle bli om denna maxim användes!
53. Allt som behagar är tillåtet, men ingenting skall behaga förutom det som är rättvist, rimligt och ärligt.
54. Allt som inte är ärligt kan inte vara användbart.
55. Gud måste vara vårt mål, och hans vilja vårt regel.
56. Det är nödvändigt att veta hur man kan njuta av allt som är tillåtet utan skrupler och att klara sig utan det också utan smärta.
57. Vi har allt vi behöver till låg kostnad.
58. De som har avlagt ett löfte om fattigdom är rika.
59. Man kan och måste reglera sina begär, men man kan inte reglera sina behov.
60. Vi bör inte avundas människor varken förtjänst eller dygd, och lycka ännu mindre.
61. Storhet och värdighet ges bara till människor som är ovärdiga dem, bara för att missbruka oss på deras orättvisa aktning och på deras falska briljans som vanligtvis bländar människor.
62. Allt missbrukas; det är bara dygd som inte kan missbrukas; bara det gör dem som äger det lyckliga och härliga.
63. En furste som regerar måste få Gud att regera varhelst han befaller. Han måste rapportera till Gud om all sin storhet och all sin härlighet, för att göra honom till en evig hyllning. Han måste till och med erbjuda honom all sin bekymmer, sin smärta och sitt arbete, och lida dem med glädje, enbart för Guds ära.
64. En furste måste betrakta sig som en slav krönt av allmänheten, som arbetar för människor som aldrig kan vara nöjda med honom, vilka mirakel han än gör.
65. De belöningar vi bör förvänta oss av människor är orättvisa och otacksamhet, de har inga andra. Dessa är frukterna av här nedan; ära och salighet väntar oss i himlen.
66. Om furstar kände sin plikt, skulle ingen vilja vara dem.
67. Folkens offentliga och privata lycka gör furstars storhet och ära; all annan ära är falsk.
68. Män förtjänar inte stora furstar och känner dem först efter att ha förlorat dem.
69. Varje man som inte är mycket över sin rang, hur hög han än är, kan aldrig förtjäna det.
70. Det största nöjet hos högheten är att ha något att göra gott, även mot fiender och de otacksamma.
71. Varje man som säger sig vara tacksam för sina fördelar förtjänar otacksamhet, som nästan är oskiljaktig från den.
72. Världen har inget som kan tillfredsställa ett stort hjärta, även om den ger sig helt och hållet åt det.
73. Man ångrar sig aldrig för att ha förlåtit brott, man ångrar sig nästan alltid för att ha straffat dem, hur rättvist straffet än var.
74. Ett stort hjärta kan inte hämnas när det är svagt och bör inte hämnas när det är starkt.
75. Vi bör hämnas endast genom förmåner; någon annan hämnd, om än rättvis, är inte värdig en heroisk själ.
76. Det finns ingen större njutning än den som en god gärning ger, inte heller härligare seger än den som man vinner över sig själv.
77. Varje förnuftig man bör endast inom sig själv söka början och slutet av sitt förnuft.
78. Man får aldrig misslyckas med sin plikt, vare sig av egenintresse eller av rädsla.
79. För att göra allt ädelt och värdigt måste man inte ha något annat mål än att behaga och lyda Gud.
80. Om vi älskade Gud väl, skulle vi aldrig glömma honom.
81. Kärlek raderar alla fel och alla brott; såfort vi älskar Gud är vi oskyldiga.
82. Vad vi än får veta om våra förtjänster, eller om våra fel, lär vi oss inget nytt, och vi själva vet alltid mer än vi får veta, förutsatt att vi får veta sanningen.
83. Livet är som en vacker symfoni, som charmerar och behagar, men som bara varar en kort stund.
84. Det förflutna finns inte längre, framtiden är osäker, nuet är bara en punkt, men på denna fruktansvärda punkt beror vår lycka eller olycka för evigheten.
85. Människor vore inte sådana förrädare eller sådana lögnare om de inte vore svaga och dumma.
86. Man måste försöka vara effektivt vad man vill framstå som.
87. Smicker är inte så farligt som man föreställer sig; istället för att ge fåfänga, skämmer det dem som vi ger rökelse som de inte förtjänar, och ofta inspirerar det till att förtjäna det.
88. Jag misstror alla smickrare i världen som får en tyrann att tro att han är älskad, en dåre att tro att han är klok, en feg man att tro han är modig, en okunnig man att tro att han vet vad som helst, en gumma att tro att hon är ung, en kvinna med dåligt liv att tro att hon är kysk; enfin, bara sanningen kan övertyga oss.
89. Varje brott är en hård bot för den som begick det.
90. Vi måste förena lycka och dygd tillsammans för att vara lyckliga och nöjda; dock kan vi klara oss utan lycka, men vi kunde inte, utan att vara olyckliga, klara oss utan dygd, ty vi kan inte behaga Gud utan den.
91. Det är lättare att lura andra än oss själva om oss själva.
92. De som kallat ungdomen feber har kanske rätt; men jag skulle önska att den här febern skulle hålla i mig hela livet, även om den fick mig att dagdrömma.
93. Det är så liten skillnad mellan visdom och dårskap att denna skillnad inte förtjänar att beaktas, med tanke på den korta tid som detta liv varar.
94. Mottagarna av förmåner är nästan alltid otacksamma och sällan vänner; detta bör inte hindra oss från att alltid göra gott när vi kan.
95. Heroiska förtjänsters strålglans bländar som solen; människor känner inte till den och kan inte ge den sitt pris.
96. Man måste vara snålare med sin tid än med sina pengar; dock är denna ovärderliga skatt ynkligt påkostad.
97. Man får inte överge sig själv till nöjen och avledningar till skada för sin plikt, inte heller för sina allvarligare sysselsättningar; förutom det är de lika nödvändiga i livet som vila och mat. En ärlig mans nöjen och avledningar, och i synnerhet en prins, måste vara ädla och ärliga; han får aldrig ta några som är ovärdiga denna karaktär.
98. Man måste känna till kroppens ädla övningar, men man får inte göra ett yrke av dem.
99. Konungar allena borde regera; alla andra måste lyda dem och utföra deras order.
100. För att tala bra måste man tala lite.
English translation (my own):
1. There is infallibly a God, who is the only principle and the last end of all things.
2. This God is just, He is wise, He is good, He is almighty. He deserves to be admired, loved, adored, feared and obeyed by all reasonable creatures, and that only because He is God.
3. Nothing more worthy of God can be said that can define Him. He is incomprehensible and ineffable. We adore Him worthily only through silence, admiration and love.
4. The most beautiful of all prayers is that of love, resignation, and silence; but it is God alone who teaches us this language, most men hardly hearing it.
5. One can do nothing more just nor more worthy of God than to resign oneself entirely to Him, for life and for death, for time and for eternity.
6. One should only believe of himself and of all that is outside of him what he knows about it and what he wants to know about it. It is the only way to never be deceived.
7. We must be persuaded that He disposes of us with a sovereign wisdom, justice and kindness that cannot err.
8. It was from the Providence of God to open a school of truth to men, so that they would not ignore how to serve and honour Him.
9. God only explains His will through His only oracle, which is the Roman Catholic Church, outside of which there can be no salvation. We must submit blindly and without reply to all its decrees.
10. This uninterrupted succession from St. Peter to Innocent XI makes all who are Christians Christian. We rightly admire that there are Christians, or so-called Christians, who can doubt this visible head of the Church.
11. God willed to authorise the Pope and the Church in such an admirable way, by so many miracles, by so many councils, and other marvels, that no reasonable man can doubt the fulfillment of the magnificent promise what He did to make them prevail over Hell until the end of the centuries. He wanted the government of His Church to be monarchical. He gave His infallibility to the Pope and not to the councils. The Pope is everything without them, and they are nothing without him. He is accountable to God alone for his actions.
12. All kings, monarchs and emperors owe veneration, obedience, service and respect to the Pope, as to the vicar of God, from whom they derive their being and their greatness.
13. The invocation and veneration which we profess to the Mother of God, to the angels and to the rest of the saints are as just as the blasphemies of heretics are abominable on these subjects. We worship God and His mercy in them. We thank Him for all the merits, and the graces with which He has warned them, for the virtue and the glory with which he has crowned them. We strive to imitate their virtues and their example, and we ask God for the grace to have them as our intercessors with His Divine Majesty; and we adore in them only God alone, as the only source of all the graces, miracles and virtues which they work for His glory.
14. Nothingness and sin are the portion of man, all the rest is of God. Glory be given to Him in time and in eternity.
15. One must always strive to do the best one can; but when one has stumbled, even when one has fallen, one must not believe that everything is lost; one has to get up as soon as one can, with God's help.
16. Obstinacy in evil is the crime of demons.
17. In asking forgiveness from God for our faults, we should also thank Him for all those we have not committed, knowing that it is His pure goodness that has preserved us from them, and not our strength, nor our virtue.
18. We are made to love, admire, and adore God, and moreover, we were only born to care for Him eternally in this glorious way. What a happiness, and how little known it is!
19. Virtue which does not have God for its sole purpose is not virtue, but pure vanity.
20. Our glory and our felicity depend only on God and on us.
21. If one examines one's heart, one will find that nothing can fill it or console it but God.
22. We should not suffer in the heart any feeling of which we might be ashamed.
23. We must be persuaded that virtue is better than fortune.
24. There is no criminal sentiment that is not base and unworthy.
25. There is no fortune, however great or dazzling it may be, which deserves to be purchased at the price of a wicked action.
26. Ambition, which is established by crimes, is destroyed and cannot reach its goal, which is glory.
27. Life passes like a torrent that always flows and never stops.
28. Everything that ends deserves neither the love nor the esteem of the reasonable creature.
29. Life would be a small thing and death would be nothing if the soul were not immortal.
30. It does not matter in what state, or in what way one spends this life. It is worth neither the trouble nor the care that we take of it if we consider it simply in itself.
31. Any man who fears death is capable of nothing great.
32. We should neither fear nor desire death.
33. It should come as no surprise that men have weaknesses and faults. We must admire those who do not have them, if there are any.
34. I esteem Cyrus, Alexander, the two Scipios, Caesar and Almansor, because it seems to me that their souls were even greater than their great fortune.
35. Greatnesses are like perfumes; those who wear them either do not smell them or only smell them for a few moments.
36. Conscience is the only mirror that neither deceives nor flatters. It makes everything seen and felt.
37. One cannot doubt one's nothingness when one looks at God, and this sight produces a true and sincere humility in the soul.
38. This humility fills the soul with joy and confidence, because one is delighted to know that one is nothing and that God is everything.
39. We can derive no other profit from the sin committed than extreme humility, for sin humiliates us even more than nothingness.
40. The tranquility of which the philosophers boasted was false; they themselves were braggarts and deceivers.
41. Our hypocrites have taken their place in the world; they play the same comedy with different grimaces, and a different exterior.
42. Often there are no more villainous people in the world than those who profess to be better people than everyone else.
43. If one took as much care to be a man of honour as one takes to appear so, one would become one.
44. We have a judge, who is God, and a witness, which is our conscience; neither can be mistaken; we must count the rest of the world for nothing.
45. Virtue has no coat or colour of its own; it does not affect the exterior which distinguishes it.
46. Despair is the effect of vanity and weakness.
47. Every man who has done a good deed must thank God, who has done it in him, and he must be the first to forget it.
48. One should never speak of oneself, either well or badly. There are times when one can be forced to talk about oneself, but one must do it in only a few words and get out of it as soon as one can with a very delicate step.
49. It is necessary to count for nothing all the past and to live always on new expenses.
50. One must remember one's faults like pilots who mark the pitfalls where they have been shipwrecked in order to avoid them.
51. Self-love is not as criminal as it is depicted: the way not to love oneself! God wants us to love ourselves, as He commands us to love Him more than ourselves, and to love our neighbour as much as ourselves. This supposes that we must love ourselves.
52. We must never do to others what we want to suffer from others. How happy we would be if this maxim were in use!
53. All that pleases is permitted, but nothing should please except that which is fair, reasonable and honest.
54. Anything that is not honest cannot be useful.
55. God must be our goal, and His will our rule.
56. It is necessary to know how to enjoy all that is allowed without scruple and to do without it also without pain.
57. We have everything we need at little cost.
58. Those who have taken a vow of poverty are rich.
59. One can and must regulate one's desires, but one cannot regulate one's needs.
60. We should not envy people neither merit nor virtue, and fortune even less.
61. Greatness and dignities are only given to people who are unworthy of them, only to disabuse us of their unjust esteem, and of their false brilliance which commonly dazzles people.
62. Everything is abused; it is only virtue which cannot be abused; it alone makes those who possess it happy and glorious.
63. A prince who reigns must cause God to reign wherever he commands. He must report to God on all his greatness and all his glory, to make Him a perpetual homage. He must even offer Him all his cares, his pains and his labours, and suffer them with joy, solely for the glory of God.
64. A prince must consider himself a slave crowned by the public, who works for people who can never be content with him, whatever miracles he makes.
65. The rewards we should expect from people are injustice and ingratitude, they have no others. These are the fruits of here below; glory and bliss await us in Heaven.
66. If princes knew their duty, no one would want to be them.
67. The public and private happiness of peoples makes the greatness and the glory of princes; all other glory is false.
68. Men do not deserve great princes and only know them after having lost them.
69. Any man who is not much above his rank, however high he may be, can never deserve it.
70. The greatest pleasure of elevation is that of having something to do good, even to enemies and ingrates.
71. Every man who claims to be grateful for his benefits deserves ingratitude, which is almost inseparable from it.
72. The world has nothing to satisfy a great heart, even if it gives itself entirely to it.
73. One never repents of having forgiven offences, one almost always repents of having punished them, however just the punishment was.
74. A great heart cannot take revenge when it is weak and should not take revenge when it is strong.
75. We should take revenge only by benefits; any other revenge, though just, is not worthy of a heroic soul.
76. There is no greater pleasure than that which a good deed gives, nor more glorious victory than that which one wins over oneself.
77. Every reasonable man should seek only within himself the beginning and the end of his reason.
78. One must never fail in one's duty, whether out of self-interest or out of fear.
79. To do everything nobly and worthily, one must have no other goal than that of pleasing and obeying God.
80. If we loved God well, we would never forget Him.
81. Love erases all faults and all crimes; as soon as we love God, we are innocent.
82. Whatever we are told of our merits, or of our faults, we are taught nothing new, and we ourselves always know more than we are told, provided we are told the truth.
83. Life is like a beautiful symphony, which charms and pleases, but which lasts only for a short while.
84. The past is no more, the future is uncertain, the present is only a point, but on this terrible point depends our happiness or misfortune for eternity.
85. People would not be such traitors or such liars if they were not weak and stupid.
86. One must try to be effectively what one wants to appear to be.
87. Flattery is not so dangerous as one imagines; instead of giving vanity, it shames those to whom we give incense which they do not deserve, and often it inspires the design of deserving it.
88. I distrust all the flatterers in the world who make a tyrant believe that he is loved, a fool believe that he is clever, a coward believe that he is brave, an ignoramus believe that he knows anything, an old woman believe that she is young, a woman of bad life believe that she is chaste; enfin, only the truth can persuade us.
89. Every crime is a harsh penance for the one who committed it.
90. We must unite fortune and virtue together to be happy and content; however, we can do without fortune, but we could not, without being unhappy, do without virtue, for we cannot please God without it.
91. It is easier to deceive others than ourselves about ourselves.
92. Those who have called youth a fever are perhaps right; but I would like this fever to last me all my life, even if it made me daydream.
93. There is so little difference between wisdom and folly that this difference does not deserve to be considered, considering the short time that this life lasts.
94. Beneficiaries are almost always ingrates and rarely friends; this should not prevent us from always doing good when we can.
95. The radiance of heroic merit dazzles like the sun; people do not know it and cannot give it its price.
96. One must be more stingy with one's time than with one's money; however, this inestimable treasure is pitifully lavished.
97. One must not abandon oneself to pleasures and diversions to the detriment of one's duty, nor of one's more serious occupations; apart from that, they are as necessary in life as rest and food. The pleasures and diversions of an honest man, and especially of a prince, must be noble and honest; he must never take any that are unworthy of this character.
98. One must know the noble exercises of the body, but one must not make a profession of them.
99. Kings alone should reign; everyone else must obey them and carry out their orders.
100. To speak well, one must speak little.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment