Friday, September 13, 2019

Description of Kristina from "a Turkish Spy", dated August 7/17 (New Style), 1646 (APOCRYPHAL)

A description of Kristina given in a letter written by "a Turkish Spy" on August 17, 1646.

Source:

The Eight Volumes of Letters Writ by a Turkish Spy: Who Liv'd Five and Forty Years Undiscover'd at Paris, Volume 3, A. Wilde, 1748


The description:

... In the meanwhile, hear what the French say about Christina Queen of Swedeland, of whom thou requirest a Description.

She is the only Daughter of Gustaphus Adolphus ...

After the Death of Gustavus, the States of the Kingdom assembling, proclaim'd Christina Queen, and during her Minority, committed her to the Tutelage of Five principal Officers of the Kingdom, who also took on them the whole Care of the Commonwealth.

She is perfect in Seven Languages, well vers'd in Ancient and Modern Philosophy, and a complete Historian. In fine, she has acquir'd the Title of the most learned Princess of her Time.

She is of a most graceful and Majestick Aspect; has a piercing Eye; wears part of her Hair loose about her Temples, and flowing down in Curls to her Shoulders; the rest braided up behind, in Form of a Wreath. Thus is she represented by her Picture, which I have seen in a Gallery of Cardinal Mazarini's Palace, who possesses a great Veneration for this Queen. Could I have purchased this Pourtraiture, as I did her Father's, I would have sent it thee: But all the Pencils in Paris are hardly sufficient to supply the Closets and Galleries of the Nobles with this admired Figure. She is become the Idol of the French.

Many great Matches have been offer'd her, but she refuses all, either for Reasons of State, or Dislike of the Persons, or an Aversion she has for a married Life; or through Opposition of her Nobles, who seem to covet to be govern'd by a Maiden Queen. Soon after her Father's Death, the King of Denmark attempted to make her his Wife; but his Address was abruptly rejected.


Above: Kristina.

Thursday, September 12, 2019

Kristina's signed open letter, dated June 1, 1678

Kristina signed this open letter, written in Latin, on June 1, 1678.

Source:

Bref och handlingar hörande till Drottning Christinas historia efter originalerna utgifne, E. S. Bring, 1832


The letter:

CHRISTINA ALEXANDRA
D. Gr. Suecorum, Gothorum, Vandalorumqz Regina, Constare uolumus, Nos præsentium exhibitorem, Nobilem, Nobis sincere dilectum Johannem CederCranz Secretarium Nostrum in Sueciam negotiorum Nostrorum expendiendorum gratia ableguisse. Quo autem tutius hoc iter suum perficere possit, Hisce salui passus litteris eum communire uoluimus; Ab omnibus proinde & Singulis terrarum mariumqz summis Potestatibus, Principibus, Rebuspublicis, & liberis Ciuitatibus nec non bellorum Ducibus, Præsidiariis, portuum Præfectis, deniqz omnibus tam publicarum quam priuatarum rerum administratoribus, amice benigne seduloque requirimus, ut prædicto Nostro Secretario, cum comitibus, famulis, equis, armis sarcinis rebusqz suis non solum ubiqz locorum tutum iter indulgere, sed etiam omni fauore & beneuolentia eundem complecti uelint. Quod Nos grate adgnituræ, & unicuiqz pro dignitatis & status ratione idem declaraturæ sumus.
Dat. in Urbe & Regia Nostra 1 Junij Anni 1678.
CHRISTINA ALEXANDRA.
(L. S.)



Above: Kristina.

Kristina's letter to Maria Eleonora, dated November 28/December 8 (Old Style), 1636

This letter was written in Kristina's name to her/his/their mother Maria Eleonora on November 28/December 8 (Old Style), 1636.

Sources:

Riksarkivet, image 184/page 814 in September till December 1636, Riksregistraturet


Memoires concernant Christine, reine de Suede, volume 4, page 192, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1760


Historische Merkwürdigkeiten, die Königinn Christina von Schweden betreffend, volume 4, page 265, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1760




"Dans la Lettre suivante, écrite en Suédois, Christine mande à la Reine sa Mére, qu'elle & Madame la Princesse sa Tante, à qui son éducation avoit été commise, se portoient bien, & souhaittoient d'apprendre aussi de bonnes nouvelles de la Reine-Mére. Il y a dans mon Recueil nombre de ces sortes de Lettres, que nous ne produirons pas. Cependant celle que nous allons donner, & d'autres semblables, serviront de preuve de ce que Christine dit elle-même, que sans le secours d'aucun Maître elle avoit appris l'Allemand, le François (Il est donc peu probable que son Maître en cette Langue ait été un Liégeois, comme l'a prétendu un Ecrivain François (V. Ses Mém. Tom I. p. 552). Nous verrons bientôt que son Précepteur Matthiæ n'avoit commencé qu'en 1639 à lui enseigner les premiers rudimens de la Langue Françoise.), l'Italien, l'Espagnol & le Suédois, qui étoit sa Langue naturelle. Au moins on remarquera par les exemples que l'on verra ci-après, que dès l'âge de dix ans elle s'exerçoit à écrire en quatre différentes Langues."

"In the following letter, written in Swedish, Kristina informs the Queen her mother that she and the Princess her aunt, to whom her education had been committed, were doing well, and that they also wished to hear good news from the  Queen Mother. There are in my collection a number of these kinds of letters which we will not produce. However, the one we are going to give, and others like it, will serve as proof of what Kristina herself says, that without the succour of any master she had learned German, French (It is therefore unlikely that her master in this language was from Liège, as claimed by a French writer (See her Memoirs, volume 1, page 552. We will soon see that her preceptor Matthiæ had only begun to teach her in 1639 the first rudiments of the French language.), Italian, Spanish and Swedish, which was her natural language. At least we will notice from the examples that we will see below that from the age of ten she practiced writing in four different languages."

The letter:

Stormechtige Drottningh,
Elskelige Käre Frwmoder.
E: Maij:tt haffuer sigh altidh att försäkra på min dotterlige ödmiuka tienst och hörßamheet. Jagh ähr bekÿmbrat aff dotterligh omsorgh, huru E: M:t ähr till Grijpzholm kommen, och om deß helßa och lÿckelige wällmågo; och sender fördenskuld denne min lackeij öffuer medh detta mitt lille breff, och giffuer E: M:t höörsambligen tillkenna, att Jagh sampt min Ellskelige Käre fadersÿsters Kärligheet ähr wedh godh helßa, önskandes altijdh på både sijdor hugnelige tijdender. Tuifflar jntet att E: Maij:tt behagar denne min skriffuelse, och när Jagh dedh Weet, så skall Jagh dedh offta göra. Den Högste Gudh E: M:tt haffue j sin gudomlige beskÿdd, och beder E: M:tt altidh att bliffua min gunstige frwmoder, såsom Jagh in j min dödh altidh förbliffuer
E: Maij:tz
ödmiuke och hörsamme dotter
Christina R. S.

With modernised spelling:

Stormäktiga Drottning,
Älskliga Kära Frumoder,
Eders Majestät haver sig alltid att försäkra på min dotterliga ödmjuka tjänst och hörsamhet. Jag är bekymrad av dotterlig omsorg huru Eders Majestät är till Gripsholm kommen och om dess hälsa och lyckliga välmågo; och sänder fördenskull denne min lakej över med detta mitt lilla brev och giver Eders Majestät hörsamligen tillkänna att jag samt min älskliga kära fadersysters Kärlighet är vid god hälsa, önskandes alltid på båda sidor hugneliga tidender. Tvivlar intet att Eders Majestät behagar denna min skrivelse, och när jag det vet, så skall jag det ofta göra. Den Högste Gud Eders Majestät have i sin gudomliga beskydd, och beder Eders Majestät alltid att bliva min gunstiga frumoder, såsom jag in i min död alltid förbliver
Eders Majestäts
ödmjuka och hörsamma dotter
Kristina, R. S.

Arckenholtz's transcript of the letter (he corrected the grammar and made a typo on the date):

Stormächtigste Drotning, Älskelige Käre Fru Moder,
Eders Majestet hafwer sig altid at försäkra på min dotterliga ödmiuka tienst och hörsamhet. Jag är bekymrat af dotterlig omsorg, huru Ed. Majt. är til Gripsholm kommin, och om des helsa och lyckeliga wälmågo, och sender fördenskul denne min lockey öfwer med mit lilla bref, och gifwer E. M. hörsamligen tilkänna, at iag somt min älskeliga Fadersysters Kärlighet äro wid god helsa, önskandes altid på båda sidor hugneliga tidender: twiflar intet at E. M. behagar denna min skrifwelse, och när iag det wet, så skall iag det ofta giöra. Den högste Gud hafwe E. M. i sin gudommeliga beskyd, och beder E. M. altjd at blifwa min gunstiga fru Moder, såsom iag in i min död altid förblifwer
E. Majt.
Ödmiuka och hörsamma Dotter
CHRISTINA R. S.
Dat. Stockholm den 29. Nov. An. 1636.

German translation (by Arckenholtz):

Großmächtigste Königinn, wertheste liebe Frau Mutter.
Ew. Majestät haben Sich allezeit meines töchterlichen demüthigen Dienstes und Gehorsams zu versichern. Ich bin aus töchterlicher Sorge sowohl, wie Ew. Maj. nach Gripsholm gekommen sind, als auch um Derselben Gesundheit und glückliches Wohlergehen bekümmert. Deswegen übersende ich diesen meinen Bedienten mit meinem kleinen Briefe hinüber, und melde Ew. Majestät gehorsamst, daß ich und meiner werthesten Base Liebden bey guter Gesundheit sind, und allezeit an beyden Seiten erfreuliche Nachrichten wünschen. Ich zweifle nicht, Ew. Majestät werden sich dieß mein Schreiben gefallen lassen: und wenn ich das weiß, werde ich es oft thun. Der höchste Gott halte Ew. Majestät in seiner göttlichen Obhut, und ich bitte Ew. Majestät, allezeit meine geneigte Frau Mutter zu bleiben, gleichwie ich bis in meinen Tod allezeit verbleibe
Ew. Majestät
demüthige und gehorsame Tochter
Christina R. S.
Stockholm, den [2]9ten
des Winterm. 1636.

English translation:

Most Powerful Queen, beloved Lady Mother,
Your Majesty can always assure yourself of my daughterly, humble service and obedience. I wonder out of daughterly concern how Your Majesty has come to Gripsholm and about your health and happy well-being. That is why I am sending over my lackey with my little letter and most obediently assure Your Majesty that I and my beloved, Most Serene aunt are in good health and always wish for mutual good news. I do not doubt that Your Majesty will be pleased at this my letter, and once I know it, I will do it often. May the Most High God keep Your Majesty in His divine protection, and I beg Your Majesty to always remain my benevolent lady mother, as I will remain unto death
Your Majesty's
humble and obedient daughter
Kristina, Queen of Sweden.


Above: Kristina.


Above: Maria Eleonora.

Kristina's founding letter for the Royal Academy of Åbo, dated March 26/April 5 (Old Style), 1640

The Royal Academy of Åbo (Turku) was the first university in Finland and the only Finnish university founded when the country was still a part of Sweden. It was founded by the fifteen-year-old Kristina in 1640 at the proposal of Count Per Brahe on the basis of the Åbo Cathedral School. It was the third university in the Swedish Empire after Uppsala University and the Academia Gustaviana, which is now the University of Tartu in Estonia. When Finland gained independence from Russia in 1917, Åbo Academy moved and became the University of Helsinki.

The regency council signed this charter in Kristina's name on March 26/April 5 (Old Style), 1640.

Sources:


A Finnish translation:


The English translation was made by my friend Henna from the above Finnish translation.

The letter (italics my own):

Wij CHRISTINA medh Gudz nåde Sweriges Göthes och Wendes vthkorade Drottningh och Arffurstinna, Storfurstinna till Finland, Hertiginna vthi Estland och Carelen, Fröken uthöffuer Ingermanneland. Göre witterligen, efter som vthj alle werldennes tijder derföre är hollet att Scholer och Academier ähre lijka som Seminaria och plantegårder, der vthur bokelige konster, goda seder och dygder draga dheres första vhrsprung och begynnelse till att rätteligen bliffua lärde och drefne, iämwäl vthur hwilke alle Regementer i werlden till dheres bättre widh macht hollande behöffue till styrckias och städfastas; Så haffue fördenskull i förra tijder icke allenest hedningarna till dhet högsta warit bekymbrade om sådana Scholer till stiffta och inrätta; Men och på andre orter där någon Gudz kunskap och kännedomb haffuer warit, altidh bliffuit hollet wedh dhetsamma; Enkannerligen sedan Christendomen begynte till lysa vthj werlden, hafwe åthskillige Christne Konungar och Regenter icke minder winlagdt sigh der om till dhet högsta, wärderandes och skattandes den institution op vptuchtelse, som vthj Scholerne först begynnes, sedan vthj Gymnasier och Academierne wijdare kommer till bruk och öfning, wara dhe säkreste fundament och medell, hwar igenom såsom härrörande där vthur godh politia och ordning, landh och folck i lekammeligh motto kunne bliffua förståndne och regerade, så och i alt annat dhet dhem till Gudz rätta kunskap, till ähra och dygd, och till ett Christeligit leffuerne tiäna kan, läras och vnderwijsas.

Att nu alle andre så fremmande som inrijkes Exempel förbijgå, är nogsampt synt och för ögonen, med hwadh synnerligh nijt, Kongeligh ijffuer och åhuga Hans Maij:tt wår Sahl. Käre Herfader, Konung Gustaff Adolph hin store, högstberömmeligh vthj åminnelse, haffuer ibland andre sine heroische loffwärdige acter och gärninger låtit sigh wara anlaget om Scholæ wäsendet här vthj Rijkedt i sitt rätta och ordentelige skick att bringa, till den ända förnyat och förbättradt Academien i Ubsala; sedan en ny Academia vthj Dorpt i Liffland, sampt åthskillige Gymnasia här vthj Rijkedt funderat och stifftadt, Men i synnerheet för den Finske Vngdomen i Åbo stadh låtit anordna, på dhet Scholæ wäsendet vthj Finland som deels war förfallet, deels monde stå på lutande fötter igen motte wara till ophielpa och sättia i dhet lagh som Gudz Försambling och dhet werldzlige Regementedz tienst skäligen fordrade, och elliest den provinciens nödtorfft icke minder der vthj war interesseradh.

Wi påminnandes oss hwadh i så motto aff Högstbe:te H. M:t berömmeligen är giordt och förordnat, haffue iämwäl tagit denne saken i nådigt betänckiande, och aff samma affection beweekte till frije bokelige konsters ytterligare cultur och öfning, så och wårt Storfurstendömme Finland till heder och prydnadt, nådigst gott funnet be:te Gymnasij wilckor att öka, förmehra och bättra, och i dess ställe vthj berörde wår Stadh Åbo en Academiam eller Universitet, vthj hwilkedt dhet allgemene Studium i alle oförbudne Faculteter, såsom den Heliga skrifft, lagh och rätt, läkare och andre frije boklige konster, skole må lärde och dreffne bliffua, welat nämbna och constituera, som wij här medh och i detta wårt öpne brefs krafft bemelte Academiam nämbne, constituere och förordne, och att man vthj den samma skall må promovera Doctores, Magistros, och Baccalaureos, effter som i andre wälbestälte Christelige Academier där medh i loffligit bruk är kommet.

Wij effterlåte och här medh nådigst samma wårt Universitet i Åbo, så wäl Professorer som Studenter, så lärare som åhörare, att niuta samma privilegier, frij- och rättigheter, som wår Academia i Ubsala ähr medh begåffuadh, och så wijda dhe till denne äre att tillämpa, effter som wij dhet alt framledes genom wårt special breff wele förklara.

Befalle fördenskull allom dem som oss medh hörsamheet och lydno äre förplichtade, aff alle andre respectivé wänligen och nådeligen begärandes, att dhe bemelte wårt Universitet i Åbo, såsom en werckstadh till dygder och frije bokelige konster, i alla motto wele wara bewågne, låta dhet wederfahras sin tilbörlige heder, respect och ähra, så och niuta och bruka dhe immuniteter och frijheter wij samme Universitet nu haffue giffuit eller och framledes giffuandes warde. Sådant wij igen emot hwar och en effter dess stånd och wärde, wele wette till ihugkomma och erkänna; Men dhe wåre göre och effterkomma der medh, hwadh wår nådige befalning är lijkmätigt. Till yttermehra wisso är detta medh wårt Secrets Vnderhängiande, och wåre sampt Sweriges Rijkes respectivé Förmyndares och Regerings Vnderskrifft bekräfftadt. Giffuit vthj Nyköping den Tiugusiette dagh vthj Martij Monadh, åhr effter Christi bördh, Ett Tusend, Sexhundrade på dhet Fyratijonde.

English translation from the Finnish translation (courtesy of Henna; with some corrections by me):

We CHRISTINA, by the grace of God, elected Queen and Hereditary Princess of the Swedes, Goths and Vandals, Grand Princess of Finland, Duchess of Estonia and Karelia, Lady of Ingria, Make it known, that since Schools and Academies have always been considered nursery gardens where literary skills, good manners and virtues are born and begin, and where they are correctly taught and practised, and since all the world's Governments must be strengthened and fortified so that they should stand more steadily; for this reason the pagans in ancient times did not consider the foundation of such Schools a great concern of theirs; but elsewhere, where there has been learning and knowledge of God has always been agreement (of their usefulness); especially after Christianity has begun to enlighten the world, many Christian Kings and Rulers likewise have most successfully seen to it, by greatly valuing this education and upbringing first begun in Schools and practised and cultivated later in Gymnasiums and Academies as the most certain foundation and means, as they create a good governance and order, the Land and the People are guided and governed as well as educated and familiarised with everything else that can help lead them to the knowledge and closeness of the True God, to honour and virtue as well as to Christian life.

Without naming other Examples, neither domestic nor foreign, it has been sufficiently observed and visible to everyone, the excellent diligence and royal enthusiasm and care by which His Majesty, Our Most Beloved late Father, King Gustaf Adolf the Great, praised in memory, among all his other heroic and praiseworthy deeds and actions has seen important to get the Educative system in this Realm to its correct and appropriate condition and therefore improved the Academy of Uppsala, then founded a new academy in Dorpat (Tartu) in Livonia as well as several Gymnasiums in this Realm, but especially for the Youth of Finland has set a Gymnasium in the city of Åbo (Turku), so that the partially decayed School system in Finland, would yet again be improved and returned to such condition that the benefit to of Our Lord’s Parish and that of the secular Government is one that can be required and met with reason, and which otherwise is of rather great importance.

We have, in remembrance of what Our Most Praised Father His Majesty has so excellently done and ordered regarding this matter, most graciously taken the matter into Our consideration, and seen fit, as We are moved by the same sentiment, to cultivate and practise the improvement of literary skills for the Honour and Embellishment of our Grand Duchy of Finland, to increase and improve the status of the aforementioned Gymnasium and in its place, in the mentioned city of Turku set and found an Academy or an University, where common Studies in all legitimate Faculties, such as the Holy Scripture, law, medicine and other literary skills are to be taught and practised.

Therefore, with this Our open letter We decree, found and set the aforementioned Academy and that Doctors, Magistrates and Bachelors are to receive their Promotion there, as is the way in other well-organised Christian Academies. Hereby We most graciously grant that as well the Professors as the Gymnasium Graduates, as well the teachers as the students, are to enjoy the same privileges, liberties and right that belong to Our Academy in Uppsala, in the extent that they are found fit, in the way We wish to declare in a separate letter.

We order all those who are so obliged, to show Us obedience, and ask all the rest most kindly and graciously that they should treat most benevolently Our University of Turku, as a cradle of virtue and free literary skills, and allow it to receive the respect, prestige and reputation that belongs to it, and to enjoy and use all the impunities and liberties which We have granted to this University or will so do in the future. It is Our Will that each and everyone, in accordance to their class and status, will remember and abide by this, as well as that our subjects do and obey that which is in accordance to Our will and order.

For the most certain certainty, this letter is verified and validated with Our seal and by Our signature and those of the Guardians and Government of the Kingdom of Sweden. In Nyköping, on the twenty-sixth day of March in the year 1640 after the birth of Christ.


Above: Kristina.



Above: The seal of the Royal Academy of Åbo.

Notes (July 6, 2023): I stupidly did not think to add the Finnish translation at the time I posted this in 2019, and I sadly cannot do it now, as the page has since been taken down after some changes to the source website. I cannot find the Finnish translation anywhere else, and the one I saved in my notes I left only partially in Finnish as I was attempting my own English translation. When asking Henna for her translation, I only sent her the link and did not transcribe the Finnish text myself for her to translate more directly. My deepest regrets and apologies to any Finnish history buffs and/or Kristina enthusiasts/afficionados out there! I have, however, given Finnish translations to some other relevant things having to do with Kristina (please see the "With Finnish translation" tag). Please note too that at some point in the future I might make my own Finnish translation for this too, to make up for not having gotten the already existing one in full before its deletion.

In addition, I might also try my hand at my own English and French translations, as usual (even though the character limits in tags means I might not be able to tag everything into the proper categories), and then translate my own English into Finnish that way, as my comprehension of Early Modern Swedish has greatly improved from where it was four years ago, enough to make an English translation from it and continue from there. Kiitos!/Tack!/Thank you!

Kristina's open letter concerning given away crown estates, dated June 4, 1654

Kristina signed this open letter on June 4, 1654, two days before her/his/their abdication.

Source:

Nya handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 34, 1853


The letter (italics my own):

Wij CHRISTINA, medh Gudz Nåde, Swerigesz, Göthesz och Wendes Drotningh, Stoorfurstinna till Finlandh, Hertiginna uthi Esthlandt, Carelen, Brehmen, Vehrden, Stettin, Pommern, Cassuben och Wenden, Furstinna till Rügen, Fru öfwer Ingermanlandt och Wissmar etc. Giöre härmedh witterligitt, för Oss, och allom, som för nödhen ähr, thetta att wetta, Aldenstundh Wij aff serdeles Affection, emoot then Durchleuchtige Furstes, Hertig Carl Gustaffsz, Sweriges Rijkes Vthkorade Printz och Arffurste, PfaltzGreffwe widh Rhein, i Beyern, till Gülich, Cleve, och Bergen Hertigh etc. wåre älskelige kiäre frändes kiärligheet, så och wellmeeningh om fädernes Landtsens besta, för detta bearbetet, att hanss kiärligheet, är medh Rijcksens Ständerne eenhellige jaa, och Samtyckie, uthwaldt och forklarat, till Sweriges Rijkes Arffurste, och wår närmaste Successor. Altså haffwe wij och, till att än wijdare tesmoignera samme Affection och wällmäningh, af een frije willie, Onödd och Otwungen, widh här påståndande Rijcksdagh, updragit hanss kiärligheet, Och dess ächte Mänlige bröstarfwinger, Rijket och Regementet, medh des tillydande provincier och Länder mett Lijka Rätt och mündigheet, som wij detta sielf, och för Oss, framfarne Sweriges Konunger, wår förfäder detta hafft hafwe, att styra och Regera, effter Lagh, hwarss och ett Ståndes wällfångne privilegier, oförkränckt. Och dertill nyttia, all den deel, som till Rijcksens nytto, defension och förswar, bode i Rörligt och Orörligt förordnat är, och antingen mediaté eller immediaté till Chronan hörer och Länder; Och afsäger Oss fördenskull, all den Rätt, som wij dertill haft hafwer, så att wij, hwarcken för Oss, eller för nogon annan, vnder hwadt prætext, dett hälst wara kan, wele hafwa nogon macht, meera deruppa att prætendera, uthan ware der ifrån aldeles skildt, både nu och i tillkommande tijder; Och Emedan wij Oss, widh thenne beskaffenheet ehrinre, att här till dagss, ähre ifrån Crononess och Rijcksens Godhss, månge åthskillige stycken vthbedne wordne; Wij och, på een och annanss ansöckiande och berettelse, uthi consideration aff tå löpande tijder, slijke donationer, och wijdare concessioner therpå meddelat haffwe. So haffwe wij, i thetta wårt öpne breeffs krafft, hermedh weelat declarera, thet förbemelte wåre frändes, Och Successoris kiärligheet, widh Nährwahrande Regements anträdande, icke skall wara förobligerat, eller förplichtat, the donationer, som till Chronens, och Rycksenz skada, och præjuditz, der nogre skole finnas, som een eller annan, kunne giffne wahra, att confirmera, uthan att hafwa macht, att medh samptelighe Rijcksens Rådh och Ständer wettskap och samtycke, sodane donationer till Rijcksens och Statenss conservation häreffter förändra, och uphäffwa. Och emedan under the, här till uthbidne donationerne, finnes åthskillige, som på Allodial stellte ähre. So skall wåre frändes och Successoris kiärligheett, effter thenna declarationen, ingalunda, hållen eller förbunden wara, slijka allodial donationer eller och concessioner, der han them præjudiciable befinner, Oachtadt wåre theröfwer vthgiffne breeff, att observera, mycket mindre them att confirmera, vthan all thett, som på Allodial condition gifwit är, blått och alleene, effter Norkiöpingische Besluth extendera och förståå, på thet Konungens, och Chronens hafwande Rätt, icke här igenom förkränckt icke heller the fördonerade Godhss, igenom en Ewighwahrande alienation måtte ifrån Crohnan separerade blijffwa; Till hwilcken ände och hanss kiärligheet, the ifrån Crohnen försatte och försålde godhsen att återlösa, skall aldeless fritt effterlåtit wara, och blijffwa. Att nu thetta, wår egentlige willie och meeningh ähr, wele wij, medh thenna wår skrifftelige declaration kraffteligen betygat, och förbemelte hanss kiärl:tt ifrån alle slijka, honom och Rijket præjudicerlighe confirmationer härmedh alldeles befrijatt, och erledigat hafwa. Hwarför wij och thenne declaration, medh egen handt hafwe vnderskrifwit, och medh wårt Secret Sigill bekräfftiget, Och wår frändes och Successoris kiärl:tt låtit inhändiga och tillställa.
Actum Vpsahla den 4 Junij A:o 1654.
CHRISTINA.
(L. S.)


Above: Kristina.

Wednesday, September 11, 2019

Kristina's signed open letter, dated August 20, 1653

Kristina signed this open letter on August 20, 1653 giving a piece of land in the colony of New Sweden, in what is now the Delaware Valley in America, to Sven Skytte and his family.

Source:

Beskrifning om de swenska församlingars forna och närwarande tilstånd, uti det så kallade Nya Swerige, sedan Nya Nederland, men nu för tiden Pensylvanien [&c.]., Israel Acrelius, 1759


The letter:

Wij Christina medh Guds Nåde, Sweriges, Göthes och Wendes Drottning, Storfurstinna til Finland, Hertiginna uti Estland, Carelen, Brehmen, Vehrden, Stedtin, Pomern, Caßuben och Wänden, Furstinna til Rügen, Fru öfwer Jngermanland och Wißmar etc. Göre widterligit, adt Wij aff gunst oc Nåde, så och för trogen och tapper tienst, som oß oc Sweriges Chrono Wår tro tienare och Lieutenampt, Ehrligh och Manhäftigh Swen Schute härtill giordt och bewijst hafuer, jämwäl härefter, så långe han lefwer och förmåhr, oß och Sweriges Chrono troligen adt göra och bewijsa förplichtat wara skall, hafwe vndt, skänkt och gifwit, som Wij här medh och j detta wårt öpne brefs kraft vnne, skänke och gifue honom, hans Hustru och arffwingar, och så arffwinge efter arffwinge edt stycke landh uthi Nya Swerige, nembligen Morkorbuttings Kijl, Acharakong, Kinsesingh och Aronamex Kijl alt in till Älfreen, med deß underliggande små Eijlandher nemligen, Kiäringe och Kinsesingh Eijlander med Paßajungh, med alla deß tillydande pertinentier och lägenheter j wåto och torro, ehuad nampn de håldst hafua kunne, inge undantagne af dem som nu der till ligge, och af ålder legat hafue, medh rätta liggia böre, eller här efter medh Lag och Domb tilfalla och winnas kunne, att niuta, bruka och behålla, till ewärdelig oklandrat egendomb. Här alle som wederböre hafue sigh at efterrätta, icke görandes bem:te Swen Schute, hans hustru eller Arffwingar häremot hinder, mehn eller förfång j någon måtto, nu eller j tillkommande tijder. Till yttermehra wißo, hafue wij dedta medh egen hand underschrifwit och wårt Secret bekräftat. Datum Stockholm den 20 Augusti A:o 1653.
CHRISTINA.


Above: Kristina.

Kristina's letter to Pierre Bourdelot, dated October 27/November 6 (New Style), 1674

Sources:

Riksarkivet, page 106 in K 90, Ingångna och utgångna skrivelserDrottning Kristina d. y. (Christina Alexandra)Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivetKungliga arkiv

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+45b5350c-975f-4536-9ff2-005edebf1e23&s=Balder

Mémoires concernant Christine, volume 2, pages 156 to 157, Johan Arckenholtz, 1751



Delagardiska archivet, eller, Handlingar ur Grefl. Delagardiska bibliotheket på Löberöd, utg. af P. Wieselgren, Löberöd Hagard, 1839


Christina: Brev från sex decennier, pages 70 to 71, edited and translated by Sven Stolpe, 1960




"Voici une lettre ... que Christine écrivit au fameux Bourdelot, de qui nous avons déja assez parlé. On y voit par quelle sorte de découvertes cet Abbé tâcha de rentrer dans les bonnes graces de Christine. Avec tout cela, on n'a pû découvrir au juste, quel est le livre dont la Reine se plaint, & dont elle se trouve si offensée; à moins que ce ne soit les Mémoires tirés des dépêches du Sr. Chanut par Linage de Vauciennes, puisque la Reine dit, que ce livre porte le nom, de Mr. Chanut. Mais cet ouvrage n'aïant été imprimé qu'en 1677, que je sache & la lettre de Christine à Bourdelot aïant été écrite trois années auparavant; on reste également dans l'incertitude, quel pourroit être le livre dont elle porte de si vives plaintes. Toutefois il faut convenir, que dans ces Mémoires mêmes de Chanut, il y a par-ci par-là, des traits qui ne paroissent pas trop éloignés de la calomnie, que Chanut étoit incapable d'écrire, & qu'un prémier Président au Parlement de Paris, à qui cet ouvrage a été dédié, n'auroit vû qu'avec peine, à moins qu'on n'eut alors envie de chicaner Christine, qui avoit ses raisons de n'être pas bien avec la Cour de France."

"Here is a letter ... that Kristina wrote to the famous Bourdelot, about whom we have already spoken enough. We see by what sort of discoveries this abbot tried to get into Kristina's good graces. With all this, we have not been able to discover exactly what book the Queen is complaining about and by which she is so offended; unless it is the memoirs taken from the dispatches of Monsieur Chanut by Linage de Vauciennes, as the Queen says that this book bears the name of Monsieur Chanut. But this work was only printed in 1677, as far as I know, and Kristina's letter to Bourdelot having been written three years previously, one equally remain in uncertainty as to what could be the book of which she makes such strong complaints. However, it must be admitted that in these very memoirs of Chanut, there are here and there features which do not appear too far from slander that Chanut was incapable of writing and that a Prime President in the Parliament of Paris, to whom this work was dedicated, would have seen with difficulty, unless one then wanted to quibble with Kristina, who had her reasons for not being on good terms with the court of France." - Arckenholtz

"Den skrift, som drottning Christina här reagerar emot, är P. Linage de Vauciennes' »Mémoires de ce qui s'est passé en Suède et aux provinces voisines depuis l'année 1645 jusques en l'année 1655..., tirés des depesches de monsieur Chanut, ambassadeur pour le Roy en Suède.» Christina inser, att hennes gamle vän Chanut icke kan ligga bakom verkets många för henne kränkande uppgifter. Hur därmed förhöll sig, uppvisade Martin Weibull 1887-1888 i en undersökning i Historisk Tidskrift."

"The writing against which Queen Christina here reacts is P. Linage de Vauciennes' 'Mémoires de ce qui s'est passé en Suède et aux provinces voisines depuis l'année 1645 jusques en l'année 1655..., tirés des depesches de monsieur Chanut, ambassadeur pour le Roy en Suède'. Christina realises that her old friend Chanut cannot be behind the work's many pieces of information that were offensive to her. Martin Weibull demonstrated how this was the case in 1887-1888 in an investigation in Historisk Tidskrift." - Stolpe

Kristina wrote this letter to her/his/their former doctor Pierre Bourdelot on October 27/November 6 (New Style), 1674.

The letter (copy in the Swedish National Archives):

Monsieur l'Abbe
J'approuue tout ce que vous avés fait touchant le liure dont vous me parles, ne cessés pas de poursuiure si bien l'affaire, que vous en obtenies un chatiment exemplaire. Je l'espere de la justice et de l'amitie du Roy de France, et puisque le Ministre de suede a fait son deuoir, vous pouuès l'en remercier de ma part, vous assurant que je vous scay sçay gré du Zele et de la passion que vous temoignes en cette rencontre pour mes interets. J'ay tout le penchant, qu'il faut avoir pour mepriser ces sortes des sottises qui ne font du tort qu'a ceux qui les forgent[.] Mais il me semble que je dois à ma gloire quelque resentiment, que je n'ose [pas] luy refuser je vous assu asseure pourtant, que c'est sans chagrin et sans inquietude, que je m'y prens. le Siecle ou nous sommes me console, l'on n'y donne quartier a personne, et la calomnie s'attache d'ordinaire au aux plus grans merites. Pour moÿ je me suis accoutumée a l'ingratitude du genre humain, et suis exposée depuis longtemps a l'envie et a l'imposture[.] Ma consolation est, que ma conscience ne me reproche rien. la suede, Rome et tous les autres lieux de la terre, ou j'ay passe, ma vie rendront au moins apres ma mort témoignage ed de la fausseté de ces calomnies. Ma Gloire et ma reputation etant, Dieu mercy, asses bien etablies pour ne le craindre pas J'en appelle mésme a la Conscience de ceux qui les ont inventées, et [je] suis persuadée, quils ne croyent pas eux mémes ce qu'ils disent. Ce qui me fache, est, que le liure porte le nom de Mr Chanut. Je suis seure, qu'il ne l'a pas fait, et [je] suis fachée de ce qu'on imprime une tache si noire à la mémoire d'un si honnet homme, car enfin quand Dieu m'auroit abbandonée jusques à permettre, que je fusse capable de toutes les indignités dont on m'accuse, il est certain que ce seroit pour moÿ d' le dernier des malheurs, dont la seule misericorde m'a preseruée; mais cela n'empesche pas que tout homme qui est capable de publier telles choses, ne soit indigne de viure, et qu'il ne faille qu'il soit le plus infame de tout les hommes. Cependant les Sentiments que la suede temongna pour moy en notre premiere separation, et ceux qu'elle m'a conserué iusques a ce moment me sont si glorieux qu'ils me justifient assés. J'espere aussy que ma vie passee et celle de l'auenir, donneront un ample dementy a tout ce que l'enuie et l'imposture pourront dire de moy, et je donneray sur ce sujet la sentence finale, que donna autrefois un Autheur italien sur des medisances a peu prés semblables: Il Papa e Papa etusei Forfante[.] toutes toutes fois soyes persuadé que j'auray toutte ma vie pour votre zele la reconnoisance que vous merités et Dieu vous prospere.
Christine Alexandre
Rome ce 6 nouembre 1674

With modernised spelling:

Monsieur l'Abbé,
J'approuve tout ce que vous avez fait touchant le livre dont vous me parlez. Ne cessez pas de poursuivre si bien l'affaire, que vous en obteniez un châtiment exemplaire. Je l'espère de la justice et de l'amitié du Roi de France, et puisque le Ministre de Suède a fait son devoir, vous pouvez l'en remercier de ma part, vous assurant que je vous sais gré du zèle et de la passion que vous témoignez en cette rencontre pour mes intérêts. J'ai tout le penchant qu'il faut avoir pour mépriser ces sortes des sottises, qui ne font du tort qu'à ceux qui les forgent. Mais il me semble que je dois à ma gloire quelque ressentiment que je n'ose pas lui refuser. Je vous assure pourtant que c'est sans chagrin et sans inquiétude que je m'y prends. Le siècle où nous sommes me console, l'on n'y donne quartier a personne; et la calomnie s'attache d'ordinaire aux plus grands mérites. Pour moi, je me suis accoûtumée a l'ingratitude du genre humain, et [je] suis exposée depuis longtemps à l'envie et à l'imposture. Ma consolation est que ma conscience ne me reproche rien. La Suède, Rome, et tous les autres lieux de la terre où j'ai passé ma vie rendront au moins après ma mort témoignage de la fausseté de ces calomnies. Ma gloire et ma réputation étant, Dieu merci, assez bien établies pour ne le craindre pas, j'en appelle même à la conscience de ceux qui les ont inventées; et [je] suis persuadée qu'ils ne croyent pas eux-mêmes ce qu'ils disent. Ce qui me fâche est que le livre porte le nom de M. Chanut. Je suis sûre qu'il ne l'a pas fait, et [je] suis fâchée de ce qu'on imprime une tâche si noire à la mémoire d'un si honnête homme; car enfin, quand Dieu m'aurait abandonnée jusqu'à permettre que je fusse capable de toutes les indignités dont on m'accuse, il est certain que ce serait pour moi le dernier des malheurs, dont la seule miséricorde m'a préservée. Mais cela n'empêche pas que tout homme qui est capable de publier telles choses ne soit indigne de vivre, et qu'il ne faille qu'il soit le plus infâme de tous les hommes. Cependant, les sentiments que la Suède témoigna pour moi en notre première séparation, et ceux qu'elle m'a conservé jusqu'à ce moment, me sont si glorieux qu'ils me justifient assez. J'espère aussi que ma vie passée et celle de l'avenir donneront un ample démenti à tout ce que l'envie et l'imposture pourront dire de moi; et je donnerai sur ce sujet la sentence finale que donna autrefois un auteur italien sur des médisances, à peu près semblables: il papa è papa, e tu sei furfante. Toutefois, soyez persuadé que j'aurai toute ma vie pour votre zèle la reconnaisance que vous méritez; et Dieu vous prospère.
Christine Alexandre.
Rome, ce 6 novembre 1674.

Arckenholtz's transcript of the letter:

J'approuve tout ce que vous avez fait touchant le livre dont vous me parlez. Ne laissez pas de poursuivre si bien l'affaire, que vous en obteniez un châtiment éxemplaire. Je l'espère de la justice & de l'amitié du Roi de France, & puisque le Ministre de Suède a fait son devoir, vous pouvez l'en remercier de ma part, vous assurant, que je vous sai gré du zèle & de la passion que vous témoignez en cette rencontre pour mes intérêts. J'ai tout le panchant qu'il faut avoir pour mépriser & pardonner ces sortes de sottises, qui ne font du tort qu'à ceux qui les forgent. Mais il me semble que je dois à ma gloire quelque ressentiment que je ne veux pas lui refuser. Je vous assure pourtant que c'est sans chagrin & sans inquiétude que je m'y porte. Le Siécle où nous sommes, me console; l'on n'y donne quartier à personne, & la calomnie s'attaque pour l'ordinaire aux plus grands mérites. Pour moi, je me suis accoûtumée à l'ingratitude du genre humain, & suis exposée depuis longtems à l'envie & à l'imposture. Ma consolation est, que ma conscience ne me reproche rien. La Suède, Rome, & tous les autres lieux de la Terre où j'ai passé ma vie, rendront du moins après ma mort témoignage de la fausseté de ces calomnies. Ma gloire & ma réputation étant, Dieu merci, assez bien établie pour ne les craindre pas. J'en appelle même à la consçience de ceux qui les ont inventées, & je suis persuadée, quils ne croïent pas eux-mêmes ce qu'ils disent. Ce qui me fache, c'est que le livre porte le nom de Mr. Chanut. Je suis assurée qu'il ne l'a pas fait, & je suis fachée de ce que l'on a imprimé une si noire tâche à la mémoire d'un si honnête homme. Car enfin quand Dieu m'auroit abandonnée jusqu'à permettre que je fusse capable de toutes les indignités, dont on m'accuse; il est certain que ce seroit pour moi le dernier malheur, dont sa Miséricorde m'a préservée. Mais cela n'empêche pas que tout homme, qui est capable de publier de telles choses, ne soit indigne de vivre, & qu'il ne faille que ce soit le plus infame de tous les hommes. Cependant les sentimens que la Suède témoigna pour moi en notre prémière separation, & ceux qu'Elle m'a conservés jusques à ce moment, me sont si glorieux qu'ils me justifient assez. J'espére aussi que ma vie passée & celle de l'avenir donneroit un ample démenti à tout ce que l'envie & l'imposture pourront dire de moi, & je donnerai sur ce sujèt la sentence définitive que donna autrefois un Auteur Italien sur des médisances: Il Papa è papa, e Tu sei furfante. Toutefois je suis persuadée, que j'aurai toute ma vie pour votre zèle la reconnoisance que vous méritez, & je prie Dieu qu'il vous préserve. A Rome, ce 6 Novembre, 1674.
CHRISTINE ALEXANDRA.

Arckenholtz's second transcript of the letter:

Le 6. Novembre 1674.
J'approuve tout ce que vous avez fait touchant le Livre dont vous me parlez. Ne cessez pas de poursuivre si bien l'affaire, que vous obteniez un châtiment exemplaire d'un tel forfait. J'espére que vous l'obtiendrez de la justice du Roi de France; & puisque le Ministre de Suède a fait son devoir, vous pouvez le remercier de ma part, vous assurant que je vous sai gré du zéle & de la passion que vous témoignez en cette rencontre pour mes intérêts. J'ai toute la disposition qu'il faut avoir pour mépriser ces sortes de sottises, qui ne font du mal qu'à ceux qui les composent; il me semble pourtant que je dois quelque ressentiment à ma gloire, & à ma réputation; mais je vous assure pourtant que je le fais sans chagrin & sans aucune inquiétude. Le siécle où nous sommes me console: On n'y donne quartier à personne, & la calomnie s'attache pour l'ordinaire au plus grand mérite. Pour moi, je me suis accoutumée à l'ingratitude & à la perfidie du Genre Humain, & je suis depuis long-tems en bute à la rage & à l'imposture de l'envie. Cependant ma consolation est, que ma conscience ne me reproche rien d'indigne de moi, & la Suède, Rome & tous les autres lieux de la Terre où j'ai passé ma vie, témoigneront un jour de la fausseté de ces calomnies. Ma gloire & ma réputation sont, Dieu merci, assez bien établies, pour ne pas craindre ces sortes de calomnies, & j'en appelle ici à la conscience de ceux même qui les ont inventées; je suis sûre qu'ils ne croient pas eux-mêmes ce qu'ils disent. Ce qui me fache est, que le Livre porte le nom de Mr. Chanut. Je suis sûre qu'il ne l'a pas fait, & suis mortifiée de ce qu'on imprime une si noire tache à la mémoire d'un si honnete homme. Car enfin, quand Dieu m'auroit abandonnée jusqu'à permettre que je fusse coupable de toutes les indignités dont on m'accuse, il est certain que ce seroit pour moi le dernier des malheurs; mais cela n'empêcheroit pas que tout homme qui est capable de publier de telles choses, est indigne de vivre, & qu'il faut qu'il soit le plus infame de tous les hommes. Quoi qu'il en soit, je suis fort tranquile là-dessus, & les sentimens que la Suède a eu de moi jusqu'à-présent, me sont bien glorieux, & me justifient assez; & j'espére que ma vie passée, & l'avenir donnera un démenti formel à tout ce que l'envie & l'imposture pourront dire de moi, & je donnerai sur ce sujet la sentence finale, que donna autrefois un Poëte Italien sur les médisances d'Aretin. Il Papa è papa, e Tu sei forfante. Toutefois soyez persuadée que j'aurai toute ma vie pour votre zéle la reconnoisance que vous méritez. Adieu.

Wieselgren's transcript of the letter:

J'aprouve tout ce que vous avez fait touchant le livre dont Vous me parlez; ne laissez pas de poursuivre si bien l'affaire, que vous en obteniez un chatiment exemplaire. Je l'espere de la justice et de l'amitié du Roi de France, et puisque le Ministre de Svede a fait son devoir, vous pouvez l'en remercier de ma part, vous asseurant que je vous ai gré du zele et de la passion, que vous temoignez en ce rencontre pour mes interets. J'ai tout le penchant qu'il faut avoir pour mepriser et pardonner ces sortes de sottices, qui ne font du fort, qu'a ceux qui les feroient, mais il me semble, que je dois a ma gloire quelque resentiment, que je n'ose lui refuser. Je Vous assure pourtout, que c'est sans chagrin, et sans inquietude, que je m'apprens quartier a personnes, et la calomnie s'attaque pour l'ordinaire aux plus grands merites. Pour moi, je me suis accoutume a l'ingratitude du genre humain, et suis exposé depuis longtems a l'envie et a l'imposture. Ma consolation est, que ma conscience ne me reproche rien. La Suede, Rome, et tous les autre lieux de la terre; ou j'ai passe ma vie, rendront du moins aprés ma mort, temoignage de la fousseté de cette calomnie, ma gloire et ma reputation etant Djeu mercis asséz bien etablie pour ne les craindre pas. J'en appelle meme a la conscience de ceux, qui les ont inventées, et je suis persuadée, quils ne croyent pas eux memes ce qu'ils disent. Ce qui me fache, c'est que le livre porte, le nom de Monsieur Chanut. Je suis assurée, qu'il ne l'a pas fait, et je suis faché, de ce que l'on a inprimé une si noire tache a la memoire d'un si honette homme. Car enfin quand Djeu m'auroit abandonnée jusqu'a permettre, que je fusse capable de toutes les indignités don't on m'accuse, il est certain, que ce seroit pour moi le dernier malheur, dont sa seule misericorde m'a preservée, mais cela n'empeche pas, que tout homme qui est capable de poublier de telles choses ne soit, indigne de vivre, et qu'il ne faille, que ce soit, le plus infame de tous les hommes, Cependant les sentiment que la Suede, temoigna pour moi en notre premiere separation, et ceux, qu'elle m'a conserrvee jusques a ce moment, me sont si glorieux, quils me justifient assez. Jespere aussi, que ma vie passé et celle de l'avenir donneront un ample dementir a tout ce que l'envie et l'imposture pourront dire de moi, et je donnerais sur ce sujet la sentence definitive, que donna outre fois un auteur italien sur des medisances: il papa est papa, et tu sei forfante. Toutes fois je suis persuadée, que j'aurois tout ma vie, pour votre zele la reconnoisance, que Vous meritéz, et je prie Djeu qu'il Vous preserve. A Rome ce 6 Novembre 1674.
Christina Alexandra.

Swedish translation (by Stolpe):

Jag godkänner allt som Ni gjort beträffande den bok Ni talar om. Fortsätt Er kampanj, tills Ni fått rättvisa av Kungen av Frankrike. Eftersom Sveriges minister har gjort sin plikt, kan Ni framföra mitt tack till honom; jag försäkrar Er, att jag är Er tacksam för den iver och den lidelse Ni nedlagt i denna strid för mina intressen. Jag har just den disposition som krävs för att förakta detta slags dumheter, som inte skada andra än dem som äro deras upphov. Men det förefaller mig, som om jag skulle ha rätt att vara något förgrymmad med tanke på min ära och mitt anseende. Men jag försäkrar Er, att jag är det utan sorg och utan minsta oro. Den tid vi leva i tröstar mig. Den skyddar ingen; smädelserna riktas vanligen mot dem som ha de största förtjänsterna. För min del är jag van vid människosläktets otacksamhet och ondska; jag är sedan lång tid tillbaka offer för avundens vrede och lögner. Min tröst är emellertid, att mitt samvete inte förebrår mig någonting som vore mig ovärdigt. Sverige, Rom och alla de andra länder, där jag tillbringat mitt liv, skola en dag vinna om falskheten av dessa smädelser. Min ära och mitt anseende äro, Gud vare tack, tillräckligt fast grundade, för att jag icke skall behöva frukta detta slag av smädelser. Jag vädjar här till deras samvete som ha funnit på allt detta. Jag är viss om, att de inte själva kunna tro, vad de säga. Vad som sårar mig är, att denna bok bär namnet Chanut. Jag är viss om att han inte skrivit den, och jag är förtvivlad över att man åsätter en så hederlig mans minne en så mörk fläck. Om Gud skulle till den grad ha övergett mig, att han tilläte, att jag vore mäktig alla de ovärdigheter man anklagar mig för, skulle detta förvisso för mig vara den största av alla olyckor. Men detta skulle inte hindra, att var och en som är mäktig att trycka sådana saker är ovärdig att leva; han måste vara den uslaste bland människor. Hur därmed än förhåller sig, känner jag på den punkten ett stort lugn; de tankar som Sverige haft om mig hittills äro hedrande och betyda ett tillräckligt försvar för mig. Jag hoppas, att mitt förflutna liv och min framtid skola ge en formell dementi av allt det som avunden och illviljan kunna komma att säga om mig. Jag vill till slut om detta bara anföra vad en gång en italiensk diktare sade om Aretinos fräckheter: Il Papa è Papa, e tu sei un forfante. I varje fall — var viss om att jag i hela mitt liv skall känna den tacksamhet Ni förtjänar för Er trohet. Farväl.

Swedish translation of the original (my own):

Monsieur l'Abbé,
Jag godkänner allt Ni har gjort angående boken Ni berättar om. Sluta inte driva saken så bra att Ni får ett exemplariskt straff. Jag hoppas på det från Frankrikes Konungs rättvisa och vänskap, och eftersom Sveriges minister har gjort sin plikt, kan Ni tacka honom för det å mina vägnar, försäkrande Er om att jag är Eder tacksam för den iver och passion som Ni visar i denna recontre för mina intressen. Jag har all den benägenhet man behöver för att förakta den här sortens struntprat, som bara skadar dem som förfalskar det. Men det förefaller mig som om jag är skyldig min ära en viss tacksamhet över att jag inte vågar vägra det. Jag försäkrar Er dock att det är utan sorg och utan ångest som jag tar mig an det. Det sekel vi lever i tröstar mig, man ger ingen kvarter; och förtal brukar fästa vid de största förtjänsterna. När det gäller mig har jag vant mig vid människosläktets otacksamhet, och jag har länge varit utsatt för avund och bedrägeri. Min tröst är att mitt samvete inte förebrår mig för någonting. Sverige, Rom och alla andra platser på jorden där jag har tillbringat mitt liv kommer åtminstone efter min död att vittna om falskheten i dessa förtal. Eftersom min ära och mitt rykte, Gudi lov, är tillräckligt väl etablerat för att inte frukta det, vädjar jag till och med till samvetet hos dem som har uppfunnit dem; och jag är övertygad om att de själva inte tror på vad de säger. Det som förargar mig är att boken bär namnet monsieur Chanut. Jag är säker på att han inte gjorde den, och jag är ledsen att en så svart fläck finns kvar på minnet av en så ärlig man; ty till sist, om Gud hade övergivit mig till den grad att han tillåtit mig att vara kapabel till alla de förolämpningar som jag anklagas för, är det säkert att detta skulle vara för mig den sista av de olyckor från vilka bara barmhärtigheten har bevarat mig. Men det hindrar inte att någon man som kan publicera sådant är ovärdig att leva och måste vara den mest ökända av alla män. Emellertid är de känslor som Sverige visade för mig vid vår första separation, och de som det bevarade för mig till denna stund så härliga för mig att de tillräckligt rättfärdigar mig. Jag hoppas också att mitt tidigare liv och det i framtiden kommer att ge ett fullständigt förnekande av allt som avund och bedrägeri kan säga om mig; och jag kommer i detta ämne att ge den sista meningen som en italiensk författare en gång gav om mer eller mindre liknande skvaller: il papa è papa, e tu sei furfante. Var emellertid övertygad om att jag kommer att ha hela mitt liv för Er iver det erkännande som Ni förtjänar; och Gud välsigne Er.
Kristina Alexandra.
Rom, den 6 november 1674.

English translation of the original (my own):

Monsieur l'Abbé,
I approve of everything you have done concerning the book you are telling me about. Don't stop pursuing the matter so well that you get an exemplary punishment. I hope for it from the justice and friendship of the King of France, and since the Minister of Sweden has done his duty, you can thank him for it on my behalf, assuring you that I am grateful to you for the zeal and passion that you show in this rencontre for my interests. I have all the inclination one needs to have to despise this kind of nonsense, which does harm only to those who forge it. But it seems to me that I owe my glory some gratitude that I dare not refuse it. I assure you, however, that it is without sorrow and without anxiety that I go about it. The century in which we live consoles me, one gives quarter to no one; and calumny usually attaches to the greatest merits. As for me, I have become accustomed to the ingratitude of the human race, and I have long been exposed to envy and imposture. My consolation is that my conscience does not reproach me for anything. Sweden, Rome, and all the other places on earth where I have spent my life will at least bear witness after my death to the falsity of these calumnies. My glory and my reputation being, thank God, sufficiently well established not to fear it, I appeal even to the conscience of those who have invented them; and I am persuaded that they themselves do not believe what they say. What annoys me is that the book bears the name of Monsieur Chanut. I am sure he did not make that, and I am sorry that so black a stain is left on the memory of such an honest man; for, in the end, if God had abandoned me to the point of allowing me to be capable of all the indignities of which I am accused, it is certain that this would be for me the last of the misfortunes from which mercy alone has preserved me. But that does not prevent any man who is able to publish such things from being unworthy of living, and from having to be the most infamous of all men. However, the feelings which Sweden showed for me in our first separation, and those which she preserved for me until this moment, are so glorious to me that they sufficiently justify me. I also hope that my past life and that of the future will give a full denial to all that envy and imposture can say of me; and I will give on this subject the final sentence that an Italian author once gave on more or less similar gossip: il papa è papa, e tu sei furfante. In the meantime, be persuaded that I will have all my life for your zeal the recognition that you deserve; and God bless you.
Kristina Alexandra.
Rome, November 6, 1674.

Swedish translation of Arckenholtz's second transcript (my own):

Den 6 november 1674.
Jag godkänner allt Ni har gjort angående boken Ni berättar om. Sluta inte driva saken så bra att Ni får en exemplarisk straff av ett sådant brott. Jag hoppas att Ni kommer att få det från den franske konungens rättvisa; och eftersom den svenske ministern har gjort sin plikt, kan Ni tacka honom å mina vägnar och försäkra Er om att jag är Er tacksam för den iver och passion Ni visar i detta rekonversation för mina intressen. Jag har all den ståndaktighet man behöver för att förakta den här slags strunt, som bara skadar dem som skriver det; det förefaller mig emellertid, att jag är skyldig min ära och mitt rykte något tacksamhet; men jag försäkrar Er dock att jag gör det utan sorg och utan någon som helst oro. Det sekel vi lever i tröstar mig. Ingen kvarter ges till någon, och förtal är vanligtvis den största förtjänsten. När det gäller mig har jag vant mig vid människosläktets otacksamhet och perfiditet, och jag har länge varit ilskans och avundsjukans driftkucku. Min tröst är dock att mitt samvete inte förebrår mig något som är mig ovärdigt, och Sverige, Rom och alla andra platser på jorden där jag har tillbringat mitt liv kommer en dag att vittna om dessa förtals falskhet. Min ära och rykte är, Gudi lov, tillräckligt väl etablerade för att inte frukta dessa slags förtal, och jag vädjar här till samvetet hos dem som uppfann dem; jag är säker på att de själva inte tror på vad de säger. Det som gör mig arg är att boken bär namnet monsieur Chanut. Jag är säker på att han inte gjorde det, och jag är förtvivlad över att en så mörk fläck finns kvar på minnet av en så ärlig man. Ty till sist, om Gud skulle ha övergivit mig till den grad att han tillåtit mig att göra mig skyldig till alla de förolämpningar som jag anklagas för, är det säkert att detta skulle vara den största olyckan för mig; men det skulle inte hindra någon man som är kapabel att publicera sådana saker från att vara ovärdig att leva och att behöva vara den mest ökända av alla människor. Hur det än må vara, så är jag mycket lugn därom, och de känslor som Sverige har haft av mig hittills är mig mycket härliga och motiverar mig tillräckligt; och jag hoppas att mitt tidigare liv och framtiden kommer att ge ett formellt förnekande av allt vad avund och bedrägeri kan säga om mig, och jag kommer att ge den sista meningen i detta ämne, som en italiensk poet en gång gav om Aretinos skvaller: il papa è papa, e tu sei furfante. Var emellertid övertygad om att jag hela mitt liv kommer att ha den tacksamhet Ni förtjänar för Er iver. Farväl.

English translation of Arckenholtz's second transcript (my own):

November 6, 1674.
I approve of everything you have done concerning the book you tell me about. Do not stop pursuing the matter so well that you get an exemplary chastisement from such a crime. I hope you will obtain it from the justice of the King of France; and as the Swedish minister has done his duty, you can thank him on my behalf, assuring you that I am grateful to you for the zeal and passion you show in this rencontre for my interests. I have all the disposition one needs to have in order to despise this sort of nonsense, which only harms those who compose it; it seems to me, however, that I owe some gratitude to my glory and my reputation; but I assure you, however, that I do so without sorrow and without any anxiety. The century in which we live consoles me. No quarter is given to anyone, and calumny usually attaches to the greatest merit. As for me, I have become accustomed to the ingratitude and perfidy of the human race, and I have long been the butt of rage and the imposture of envy. However, my consolation is that my conscience does not reproach me for anything unworthy of me, and Sweden, Rome, and all the other places on earth where I have spent my life will one day bear witness to the falsity of these calumnies. My glory and my reputation are, thank God, sufficiently well established not to fear these kinds of calumnies, and I appeal here to the conscience of those who invented them; I am sure they don't themselves believe what they say. What angers me is that the book bears the name of Monsieur Chanut. I am sure he did not do it, and I am mortified that such a dark stain is left on the memory of such an honest man. For, in the end, if God would have abandoned me to the point of allowing me to be guilty of all the indignities of which I am accused, it is certain that this would be the greatest of misfortunes for me; but that would not prevent any man who is capable of publishing such things from being unworthy of living, and from having to be the most infamous of all men. Be that as it may, I am very calm about that, and the feelings that Sweden has had of me until now are very glorious to me and sufficiently justify me; and I hope that my past life and the future will give a formal denial to all that envy and imposture can say of me, and I will give on this subject the final sentence, which an Italian poet once gave on the gossip of Aretino: il papa è papa, e tu sei furfante. Be persuaded, in the meantime, that I shall have all my life the gratitude you deserve for your zeal. Goodbye.


Above: Kristina.


Above: Pierre Bourdelot.

Notes: Chanut's memoirs were actually printed in 1675. Excerpts from them had been translated into German for the appendices of some volumes of the newspaper Diarium Europæum prior to that year.

"Il papa è papa, e tu sei furfante" = "The Pope is the Pope, and you are a scoundrel." («le pape est le pape, et tu es coquin.») (»Påven är påven, och du är en rackare.«/»Påven är påve och du en syndare.«)

Monday, September 2, 2019

Kristina's penalty order, dated May 18, 1653

Kristina signed this open letter and penalty order on May 18, 1653.

Source:

Kongl. stadgar, förordningar, bref och resolutioner: ifrån åhr 1528, in til 1701, angående justitiæ och executions-ährender, med een förteckning på stadgarne främst, och ett fulkommeligit orda-register efterst wid wercket öfwer thes innehåld, J. H. Werner, 1706


The letter:

Wij CHRISTINA &c. Giöre witerligit / at efter såsom wår Kongl. Hofrätt här i Stockholm hafwer hoos Oß giort en underdånig påminnelse om någre angelägne Ahrender til Justitiens märckelige fortsättiande / deribland i synnerhet föredragit / huruledes Underrätterne så å Landet som i Städerne uti deras Myndighet aftaga / i thet at the måste uti alla Criminal-Saker utan åthskillnat stricte döma efter Lagboken hwilken dock praxis forensis och Kongl. Resolutioner hafwa til en god dehl nu på någon lång tijd tilgiörandes förändrat / i underdånighet bediandes / at wij förmedelst wår Kongl. macht och myndighet / ther uthöfwer något wist stadga wehle / hwarefter så Under som Öfwerretterne hade sig här at efter rätta / och icke som här til skiedt är / med fåfängt Arbete sig bemöda / Under-Rätterne af annat fundament at döma / och Hofrätterne theruppå af annat fundament och annorledes at resolvera. Hwarföre hafwe wij thetta theras ödmiuke ansökiande med Nåder uptagit / och i anseende af Sakernes nödtorft / så wäl som särdeles at hålla underrätterne wid sin tilbörlige Respect och Heder / at theras domar icke måge således såsom orätte eller fåfänge wahnhedras / jämwäl ock at entlediga och befrija Hofrätterne ifrån mycket onödigt Arbete / uti the små Straff-Sakerne / ther hänn resolverat och oß förklarat / som wij ock härmed i krafft af thetta wårt öpne bref resolvere och förklare / at uti efterfölliande Ährender hållas skall / som föllier / in til theß wij kunna hafwa tijd och lägenhet lagen at öfwersee och öfwer alla Criminalia en stadig Straff-Ordning affatta.

Til thet Första. Uppå enfalt Hoor / ther then ena Maken är giffter och den andra ogiffter / måge och skole Håradzhöfdingarne å Landet / och Borgmestare och Råd i Städerne dömma efter wahnlige Resolutioner, för thetta af wåre Kongl. Hoffrätter meddehlte / således / at den gifte Person / är thet Man / så böte 80 Dal. Silfwermynt / eller ther han intet hafwer at böta med / och intet Arbete finnes / då löpe 6 gånger Gatulopp / är thet Lohna och giffter / böte sammaledes 80 Dal. och ther intet finnes at böta med / ey heller arbete at försona böterne / da huudstrykes för Tingz- eller Rådstugu-dörren / icke af Bödelen eller Skarprättaren / utan af särdeles ther til förordnade Personer å Landet eller i Städerne. Then ogifta antingen Man eller Qwinna / böte 40 Dal. Silfrmnt / hafwa the intet at böta med / ey heller Arbete finnes / då löpe Mannen 4 gånger Gatulop / och Kohnan huudstrykes för Tingz- eller Rådstugudörren / som sagt är. Kommer någor annor gång igen / då skall Straffet fördubblas / och ther intet Penninge-böter kunna erläggias / då löpe then Gifte 9 gånger Gatulopp / kommer någon 3dit gången / då skall bötas tredubbelt / kunna Penningar icke erläggias / då löpe then Gifte 9 gånger Gatulopp / och förwijses Härader eller Staden på 6 åhr. Kommer någor 4de gången / dömmes till lijfwet och domen til Hofrätten remitteras, till wijdare Resolution.

Til thet Andra. Syskonebarn / som sig med Lönskeläger försee / skole böta hwardera 80 Dal. Silf:mynt förste gången / heller ther the inge Penningar hafwa til at böta med / då löpe Drängen på 6 gånger Gatulopp och Kohnan hudstrykes för Tingz- eller Rådstugudörren.

Til thet Tredie. Med Tiufwar wele wij at således skall hållas / Nembl. ther the under 60 Dal. Silf:mynt ställa / skole af Häradzhöfdingarne å Landet / samt Borgmestare och Råd i Städerne dömmes förste och andre gången the framkomma / böta tree gånger så mycket Tiufuaden är wärderat före / och gifwa Måhlsäganden sitt igen / hafwer han intet at böta med / då slås i Jern och arbete för brått sin / fins en Arbete / då löpe / för hwarie 8 Dal. Silf:mynt och theß wärde en gång af och till / Gatulop; Kohnorna skole förste och andre gången / ther the icke kunna böta eller arbete fins / hudstrykas för Tingz- eller Rådstugudörren; men ther summan anten går öfwer 60 Dal. Silf:mynt eller ock någon Mans och Qwinsperson tredie gången med Tiufwerij beträdes / då skall den så wäl som alle Kyrckio-tiufwar / som förste gången lijtet eller mera stiäla / til lijfwet dömmas / och domen til den Kongl. Hoffrättens wijdare förklaring och dom försändas.

Til thet Fierde. Wij hafwe ock deß lijkest betrachtat den Siälewåde / som sig förorsakar utaf then Eedgång / som för detta hafwer warit öflig / i ty / at icke allenast den parten / som antingen efter beskrifwin lag / eller ock ex Officio Judicis pålägges / med Eed sig at befrija / utan jämwäl ock Laggiärdz Männerne måste præstera Juramentum Veritatis; hwarföre sådant at förekomma / hafwe wij härmed belefwat / at then allenast / som Saken förnämligast angår / må skall giöra för sig ett purum Veritatis Juramentum; Men the andre Laggiärdz Männerne / som mehra om hans lefwerne och Integritate attestera wetta / præstera Juramentum Credulitatis, afskaffandes således then Clausulen, som the swåria plåga / at hans Eed är reen och icke mehn / dock at dommaren noga upsicht hafwa om the requisitis, som ett laga Trowärdigt wittne bör hafwa. Alle andre Brott och Högmåhls Saker / rättas efter lagen och Rättegångz Ordinantien, och på sätt och wijs / som härtill är stiedt / dömas och till Hof-Rättens widare Resolution i the fall / som behöfwas / och i ber:de Ordinantie icke uthtryckias / försändes.

Thetta alt som ofwan skrifwit står / wele wij således hållas skal och alle som wederbör / hafwe sig fullkomligen at efterrätta / särdeles alle dommare / så å Landet som i Städerne / granneligen i acht taga / at wid Straffeß påläggande icke antingen någon indulgentz under hwariehanda färgat stehn / til Synd och Lasters beskönjande tillåtes / eller ock sin Embetes Eed och plicht i någon måtto mißbruka / utan noga at vigilera, huruledes Synder / Skam; och Laster / som nu alt för mycket tiltaga / behörigen corrigeras, och Straffen delictis noga proportioneras måtte; Eenkannerligen bör ock här brede wid i acht tagas wid Executionerne, at ther Penninge-böther icke tilräckia och i alt erläggias kunna / då skall Corporal Straffet modereras efter ofwanskrefne sätt / dock at när Summan stegras och Gatuloppen multipliceras, då skall ett Gatulopp icke räknas fram och tilbakas at löpa / utan på thet fall / hwart igenom löpande för ett hållas. Til yttermera wißo etc.
CHRISTINA.



Above: Kristina.

The regency's letter to Chancellor Oxenstierna about the legation to Russia and an alliance with the Russians, dated January 17, 1634

Seven year old Kristina's regency council signed this letter on January 17, 1634 for Axel Oxenstierna about the legation to Russia and the hoped-for alliance.

Source:

Nya handlingar rörande Skandinaviens historia, Volume 28, Elméns och Granbergs Tryckeri, 1847


The letter (italics my own):

Christina etc.

Wår synnerlige ynnest etc. etc. Effter som Wij her Cantzler, nu ähre till wärka at låtha affgåå then legationen till Rysslandh, och eder elliest för detta ähr giffuidt tillkänna, hwadh difficulteter Oss haffwe moverat, öffwer then Alliance Storfursten hoos Oss haffwer sökia låtet; allttså kunne Wij eder nådeligen icke förhålla, huruledes wij nu sedermehra haffwe ställtt detta swåra och wichtige ährende till wårtt älskelige Rijkz Rådz här närvarande ytterligare och noga deliberation. Och pröffwe fuller så wijda wara nyttigtt och godt, hwar then begärtte Alliance aff Ryssen undwijkas måtte. 1. Att denne Wår Nåboo, är een reconcilieradh wän, som uthj nöden föga kan wara att pålita, uthan snarare altijdh haffwe j magan dee landh och provincier honom fråtagne, och nu medh Sweriges Chrono incorporerade ähre, medh wåld eller list att igen taga, när occasionen sigh så præsentera kunde. 2. Att Wij intedt nostri iuris bliffwe, när wåre tractater medh Påhlandh angåå, Stilleståndett (hwär thett så nyttigtt funnes) uthan Ryssens Consens och Weettskap widare att prolongera. 3. Såsom pacta induciarum och förmåå, dedh tractaten skall reassumeras, för än Stilleståndet löper till ända: Allttså see Wij icke huru Ryssen, där I skall kunna dragas eller admitteras; Widare än thett aff oss kan föreslagitt bliffwa, att han j samma tractat må begripas. Men så strida här emott desse wichtige skääll och motiver att thett förbundett medh Ryssen eij vttslåes bör; 1. Att krijgett medh Påhland ähr oundwikeligh, och ingen licknelse, thett någon säker och reputerligh prolongation aff Stilleståndett hoos Pålacken skall wara till att nåå. 2. Jnteresserar wår Säkerheett j Ryssens wällgångh, att där han underginge, skulle wår Stat der igenom eij litett periclitera. 3. Haffuer Sahl. Kongl. Maij:tt sielff sigh till ett förbundh medh Ryssen offererat, hwilket om thett affsloges, skulle han lätteligen desperata consilia fatta, och sigh med Pålacken, hwar icke aldeles emott Oss coniungera, dock föreena och fredh giöra. 4. Konungen i Danmarck skulle och well weetta denne occasion att nyttia, och sökia then conjunction, om hwilken han tillförende igenom Maltha Juull hoos Ryssen haffwer låtidt sollicitera. 5. Effter som och Pålacken samptt Juten Oss infallibiliter angripa skulle, der wåre saker j Tysklandh (hwilkett Gudh affwände) annorledes än well affluppe; Allttså wore tilldrägeligare Ryssen medh Oss till Socium belli att haffwa, än att han thett allenast åskåda och stilla sittia skulle. 6. Wåre tractater bleffwe så myckitt mehre faciliterade, och Wij giordes faste j possessionen aff dee provincier Wij så ifrån Pålacken som Ryssen innehaffwe. 7. Skulle de Pohlers Consilia märkeligen förwirras, och incrementa status Polonici myckitt förhindrade bliffwa. 8. Den Persianiske handelen och andre commercier uthj Rysslandh, wore så myckitt lättare att ställa j wärkett. Och 9. Oansett wij ingen säker wän hoos Ryssen hade, wore han dock j medler tijdh ingen fiende. 10. Kunne och sielffwa förbundet wara uthan fahra, när wij och Ryssen hwarthere sitt krigh före, och icke j een provincie tillsamman, eller så att någre invicem subsidia præsterade bliffwa. 1. Derföre Wij och icke hålle orådeligitt, ett förbundh in generalissimis terminis allenast ansedt, emott Konungen j Påhlandh, och determineradh på een wiss tijdh, till 8. eller 10. åhr, sammaledes oppå wisse Conditioner medh Ryssen att ingåå. Huru nu desse conditioner wäll fattas skole, haffuer större consideration medh sigh, och fordrar fleres betänkiande. Wår meningh är fuller så wida denne dedh förnämbste Conditionen bör wara, att när Wij effter Stilleståndets förlopp komme j krijgett medh Pålacken, att hwarken Wij eller Storfursten sedan någon fredh eller Stillestånd medh honom ingåå uthan den andres weettskap och samptyckie. 2. Att Wij eller Ryssen icke heller till någon actual tractat träda medh mindre den andra Potentaten här om först bliffwer förständigad, och sitt samptycke dertill giffwer; Och hwilken dera parten een sådan tractat tillbindes, han då then andra medh sigh ther uthj drager, så att tractaten medh begges Commissarier beskickadh bliffwer; Och att krigett på fienden tillijka föres och tillijka ändas måå. 3. Effter som wårtt krigh emott Pålacken honom dubbelt swårare, än tillförende falla will: thett han först uthur Pryssen och Lijfflandh angripes, och sedan ingen adsistence aff Keijsaren och andre sine bundzförwanter kan bekomma, för thett krijgh wij uthj Tysklandh före, uthan dageligitt infall igenom Schlesien måste befahra; Att Ryssen fördenskull detta wårtt krijgh medh een Summa penninger hielper att understödia. Dock emedan detta ährendett ähr swårtt och wichtigtt, och angår icke allena Oss, uthan heela Fäderneslandet, hwarföre ärne Wij de förnembste af Adell och Bisperne här j Rijkett, Så och dee förnembste Städers fullmechtige effter Regeringz formens innehåld till medium Februarij hijdt förskriffwa, och theres rådh och betänkiande tillijka här öffuer pläga; Men Gesandterne wele wij som förr är tillkänna giffwidt, nu strax affgåå låtha, och öffuer denne puncten allenast in generalissimis terminis dem instruera, och befalla att dee här till præparatoria göre, in till dess dem widare beskeedh uthan drögzmåhll skall efftersändt bliffwa. Och som Wij icke mindre edertt betänkiande här öffuer förnimme, Så haffwe Wij fördenskull Anders Lackeij till eder affärda welatt, nådeligen begärandes, att I Oss edertt goda Rådh här uthinnan medh snareste meddela wele. Befallendes eder Gudh Alzmechtigh synnerligen nådeligen.

G. G. O.  J. D. L.  C. C.  P. B.  C. F.



Above: Kristina.

Letter to Kristina from Axel Oxenstierna, dated November 22, 1633

Axel Oxenstierna wrote this letter to the six year old Kristina in Frankfurt am Main on November 22, 1633.

Source:

Nya handlingar rörande Skandinaviens historia, Volume 27, Elmen och Granberg, 1845


The letter (italics my own):

Stormechtigste Drotning
Allernådigste Fröken.

På dedh E. M:tt alle sakers tilståndh häruthe deste bettre och nogare må weta, haffuer Jag funnet nödigt, att öfwersenda E. M:tt i vnderdånighet Copia af Hertig Bernhardz till Saxen Weimars breff till mig vthur Regenspurg och Straubingen; Feltmarskalkens Her Gustaff Horns vthur Brisgaw, Sedhan Phaltz Grefwe Wolffgangs Wilhelms och mine wexleschrifter öfwer Neutralitet; Sedhan och andre adviser vthur Franckrijke Cöln etc. Jag haffuer och nödigt funnet, att öfwersenda copier af de breff som emellan mig och Churfürsten af Saxen och Brandenburg i desse dagar ähre passerade, och hwadh aff dhe ortarne mig warder adviserat; Af hwilke alle E. M:tt kan sij, hwadh motus animorum hoos een och annan finnes, och huru lätteligen sig all ting förandrar, vnderstundom till hettrings, vnderstundom till werrings. Elliest haffuer Jag i gåår bekommet swar af Churfürsten af Brandenburg öfwer den Resolution som den Churfürstlige Gesanten och Cantzleren Her Götz af mig för någon tijdh bleff gifwen och E. M:tt för dette ähr communicerat, hwilket swar jag copjligen här hoos fogat haffuer. — Så effter E. M:tt däraff kan allernådigst sij först; att Jag moste förfoga mig med förste neder till Saxen att sij till huru jag kan samman fatta Ständerne j de Kreitzerne, och draga dem till den allmenne Confoederationen, och således sij till ehuru jag kan sterckia E. M:ttz och fäderneslandzens Stat emot deres wederwertige på de ortarne, därtill och så fuller någon adparence ähr; Sedhan att Chur-Brandenburg, beweekt vthan twifwel af den discurs jag haffuer här fördt med Cantzleren Herr Götz, Dock enkannerligen att komma öfwer Pommern till een richtigheet, hafwer iblandh annat till de angrentzende förster och ständer begärt att taga j betenckiande huruledes E. M:tt och Sweriges Chronan skulle kunna skee satisfaition; deraff ähr till att döma, att och Sweriges contentament skall dernedre wedh möthet falla på taal; Hwarföre ändoch Jag någorlunda för dette förmedelst Rijksens Rådz schrifwelsse hafwer förstått E. M:ttz allernådigste mening, hwarhen jag skall intendera; så ähr lijkwäl af nödhen att alt blifwer tagit i noga betenckiande, och E. M:ttz ytterligare Resolution på all hendelse blifwer mig omständeligen gifwen hwad recompens Eders M:tt och Sweriges Crono söker och will wara förwissat oppå. Mig ähr nogsampt bekant inthet wara beqwämare eller lägligare än Pommern; Och skall Jag fördenskull som här till skett ähr, alla mine consilia och tanckar der hän intendera, icke deste mindre emedan tiderne sig åfta förandra och conditiones under tijden låta sig spänna, under tijden slackna, så ähr högnödigt till att wetta huruwijdha här uthi ähr till opiniatrera eller inthed, på mijn flijt, trooheet och acktsamheet må Eders M:tt wara försäkrad; och att jag inthet skall låta gåå vthur händerna thet jag kan hålla, synnerligen oppå den orten; Men så bör man doch alla casus incidentes i E. M:ttz Rådh wäl öfwerwäga och fatta, på thet man ståendes inter twenne extrema inthet sätter sig i oundwikelige fahrligheter. Bedher fördenskuld vnderdånigst wedh första att blifwa förmedelst ett säkert budh vnderrättet om E. M:ttz ändelige willie och befallning. Den Högste Gudh gifwe helsesamme och lycksalige rådh i alle saker och mildeligen hafwa E. M:t samt dess elskelige Frw modher, min allernådigste Drottning, i sitt milde beskyd till all godh helse, lijfs sundhet, lycklige wälmåge och rolig Regering sig befallat; Bediendes ödmiukeligen, at E. M:tt blifwer min allernådigste Drottning och fröken som jag lefwer och döör

Eders Maij:ttz
Vnderdånigste trogne och hörsamme tiänare
AXELL OXENSTIERNA.


Above: Kristina.



Above: Axel Oxenstierna.