Kristina's letter to Johan Oxenstierna and Johan Adler Salvius, dated November 22/December 2 (Old Style), 1645

Sources:

Riksarkivet, images 405 to 406/pages 1053 to 1054 in October-December 1645; Riksregistraturet

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+8cb4d116-9b89-11d5-a701-0002440207bb&s=Balder

Acta Pacis Westphalicae II C 1: Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 1: 1643-1645, pages 853 to 854, published by Ernst Manfred Wermter, 1965

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?tree=002%3A003%3A001&q=K%C3%B6nigin&lang=en&titleAPW_str=APW+II+C+1&mode=comfort&id=bsb00056722_00885_dok0440

The letter:

Christina.

Wår sÿnnerlige ÿnnest etc. Troo Män och Commissarier till Tÿske fredz tractaten; Wij beKommo på sidste ordinarie Post Edert breef daterat Osnabrÿgk den 27. Octobris, nästleden, der af wij sij att Baron de Rortes Successor la Barde will tracteras i Osnabrÿgg för Ambassadeur, Men eder till wijdare ordre holle Honom för Resident. Sedan och hafue wij sedt af Rosenhanes så till Oß som eder gångne breef, huadh discurser emillan Honom och then Spaniske Ambassadeuren Grefwen af Pigneranda äre förde, om Krigets bijläggiande emillan Oß å ena och Keysaren och Spanien på andre sijdan, medh store förtröstningar om godhe fridz Conditioner och avantagier j wår och Chronans säkerheet, Satisfaction och Commercierne. Twert om igen, att then Churbrandeburgiske Gesanthen Grefuen af Vitgenstein plat inthet Hopp gifuer om Pomern, eller att thet medh Hans Herres Consens woro till erhålla. Till nådigt suar och Vnderrättellse om wår meningh här öfuer, så skatte wij före wara thet bästa, att J hålle la Barde för Resident, och icke för legat, Vthan på then Orth, som han Kan wara till Considerera och hålle för en legato. J Osnabrÿgg att han eller någon å Franckerijkes wägnar skall blifua hållen för legato, thet löper directè emot præliminar pacterne, och elliest skall gifua och förorsaka Vthaf sigh större disputer, ähn then befahrande Competentie woro, som Kunde endstå Kongelige Residenter och Furstlige legater: Drager och den Consequentie medh sigh, att ther Franckerijke wille hafua sin legatum ordinarie j Oßnabrÿgge, skulle och wij hafua wår legatum j Munster. Derföre, och effter alt detta gåår emot pacterne, och Wij elliest nogh hafue till giöra att hålla dem in Jntegro; Tÿ ähr bäst och trÿggast, att blifua ther widh. Och hålle wij thetta, Nembl. att blifua widh præliminar pacterne, wara realt, och Strictè till Jnsistere; Såsom och, förr än något hinder j tractaten, eller præiudicium i vår Högheet skulle opKomma af någon otijdigh Competentie: Om öfuerstället emillan wår Resident, och them Furstlige Gesanterne, wara bätter, att Vndwijka alle Congresser medh them.

Belangande elliest sielfua Fridztractaterne, Och i sÿnnerheet then Spaniske Gesantens förslagh, så skrifue wij Eder till wår Vthförlige Meeningh så herom, som deßlijke andre mehra tilbudh och emergentier, i wårt särdeles breef, aff then 10. hujus, och låte nu på herhoos ther af een doublet. Giöres anten Eder sielfue eller Rosenhanen af Wederpartens Gesanter heröfuer deße eller fleera sådane förslagh må J och Han wäl höra, Såsom och Nÿttia dem, ther något alfuar är ther Vnder, och så gott sigh giöra låter Vthan præiudicio af sielfue huufudh saken. Men huadh then Churbrandeburgiske Gesantens Grefuens af Vitgensteins å sins herres wägnar tesmoigneradhe stÿffheet att aldrigh Cedera Pomern, anlangar, så låter Eder ther af inthet turbera; Vthan tager j acht och håller Eder widh then instruction, som öfuer thenne saak i sÿnnerheet ähr fathtat och Eder medh gifuen, såsom och förKlarat i then wår resolution och breef, som nu till Eder in deuplo afgår; giörandes Oß dateligen relation medh Eder skrifuelser, öfuer alt huadh så ther j som elliest Kan widh tractaten passera. Sidst hafue wij och sedt, af Rosenhanes Sidste breef, att Duce de longeville urgerar Vppå, thet wij wille beskicka Portan, så är then en saak som icke obilligt gifuer Oß något betänckiande, att wij skole sökia eller hålla Correspondentie medh Turcken; Nu särdeles sedhan Han hafuer begÿnt Kriget emot Christenheeten. Men så behöfuer man lijkwäl icke låta sigh Märkia som slogo wij thet heelt Vth, men prætendere ignorantiam och defectum Mandati her om. Detta Wij Eder för denna reesan icke hafue welat förhålla. Befallandes Eder Gudh etc.

Christina.

With modernised spelling:

Kristina.

Vår synnerliga ynnest, etc.

Tro män och kommissarier till tyska fredstraktaten,

Vi bekommo på sista ordinarie post Edert brev, daterat Osnabrück, den 27 octobris nästliden, därav Vi se att baron de Rortés successor La Barde vill trakteras i Osnabrück för ambassadör, men Eder till vidare order hålle honom för resident; sedan ock have Vi sett av Rosenhanes så till Oss som Eder gångna brev vad diskurser emellan honom och den spanske ambassadören greven av Peñaranda äro förda om krigets biläggande emellan Oss å ena och kejsaren och Spanien på andre sidan, med stora förtröstningar om goda fredskonditioner och avantager i Vår och Kronans säkerhet, satisfaktion och kommercierna.

Tvärtom igen att den kurbrandeburgiske gesanten, greven av Wittgenstein, platt intet hopp giver om Pommern eller att det med hans herres konsens vore till erhålla, till nådigt svar och underrättelse om Vår mening häröver, så skatte Vi före vara det bästa att I hålle La Barde för resident och icke för legat, utan på den ort som han kan vara till konsiderera och hålla för en legato i Osnabrück. Att han eller någon å Frankrikes vägnar skall bliva hållen för legato, det löper directe emot preliminära pakterna och eljest skall giva och förorsaka utav sig större dispyter än den befarande kompetentie vore som kunde entstå kungliga residenter och furstliga legater; drager ock den konsekventie med sig att där Frankrike ville hava sin legatum ordinarie i Osnabrücke, skulle ock Vi hava Vår legatum i Münster.

Därföre, och efter allt detta går emot pakterna och Vi eljest nog have till göra att hålla dem in integro, ty är bäst och tryggast att bliva därvid. Och hålle Vi detta, nämligen att bliva vid preliminära pakterna, vara realt och stricte till insistera, såsom ock förrän något hinder i traktaten eller præjudicium i Vår höghet skulle uppkomma av någon otidig kompetentie. Om överstället emellan Vår resident och dem furstliga gesanterna, vore bättre att undvika alla kongresser med dem.

Belangande eljest själva fredstraktaterna, och i synnerhet den spanske gesantens förslag, så skrive Vi Eder till Vår utförliga mening så härom som desslike andra mera tillbud och emergentier i Vårt särdeles brev, av den 10 hujus, och låte nu på härhos därav en dublett. Göres anten Eder själva eller Rosenhanen av vederpartens gesanter häröver dessa eller flera sådana förslag, må I och han väl höra, såsom ock nyttja dem där något allvar är därunder, och så gott sig göra låter utan præjudicio av själva huvudsaken.

Men vad den kurbrandeburgiske gesantens grevens av Wittgensteins å sins herres vägnar temoignerade styvhet att aldrig cedera Pommern anlangar, så låter Eder därav inte turbera, utan tager i akt och håller Eder vid den instruktion som över denna sak i synnerhet är fattad och Eder medgiven, såsom ock förklarad i den Vår resolution och brev som nu till Eder in duplo avgår, görandes Oss datligen relation med Eder skrivelser över allt vad så däri som eljest kan vid traktaten passera.

Sist have Vi ock sett av Rosenhanes sista brev att duc de Longueville urgerar uppå det Vi ville beskicka Portan, så är den en sak som icke obilligt giver Oss något betänkande att Vi skulle söka eller hålla korrespondentie med turken, nu särdeles sedan han haver begynt kriget emot kristenheten; men så behöver man likväl icke låta sig märka som sloge Vi det helt ut, men pretendere ignorantiam och defectum mandati härom. Detta Vi Eder för denna resan icke have velat förhålla. Befallandes Eder Gud, etc.

Kristina.

Wermter's transcript of the letter:

Auf Nr. 425 Till nådigt svar och underrättellse om vår meningh häröfver, så skatte vij före vara thet bästa, att I hålle la Barde för resident och icke för legat, uthan på then orth, som han kan vara till considerera och hålle för en legato. I Osnabrygg att han eller någon å Franckerijkes vägnar skall blifva hållen för legato, thet löper directe emot praeliminarpacterne och elliest skall gifva och förorsaka uthaf sigh större disputer, ähn then befahrande competentie voro, som kunde undstå kongelige residenter och furstlige legater; drager och den consequentie medh sigh, att, ther Franckerijke ville hafva sin legatum ordinarie i Ossnabrygge, skulle och vij hafva vår legatum i Munster. Derföre och effter alt thetta gåår emot pacterne och vij elliest nogh hafve till giöra att hålla dem in integro, ty ähr bäst och tryggast att blifva thervidh. Och hålle vij thetta, nembl. att blifva vidh praeliminarpacterne vara realt och stricte till insistere, såsom och förrän något hinder i tractaten eller praeiudicium i vår högheet skulle opkomma af någon otijdigh competentie om öfverstället emillan vår resident och them furstlige gesanterne, vara bätter att undvijka alle congresser medh them.

Belangande elliest sielfva fridztractaterne och i synnerheet then Spaniske gesantens förslågh, så skrefve vij Eder till vår uthförlige meeningh så herom som desslijke andre mehra tilbudh och emergentier i Nr. 437. Giöres anten Eder sielfve eller Rosenhanen af vederpartens gesanter heröfver desse eller fleera sådane förslagh, må I och han väl höra såsom och nyttia dem, ther något alfvar är therunder och så gott sigh giöra låter uthan praeiudicio af sielfve huufvudhsaken. Men hvadh then Churbrandeburgiske gesantens, grefvens af Witgensteins, å sins herres vägnar tesmoigneradhe stijffheet att aldrigh cedera Pomern anlangar, så låter Eder theraf inthet turbera, uthan tager i acht och håller Eder vidh then instruction, som öfver thenne saak i synnerheet ähr fattat och Eder medhgifven, såsom och förklarat i Nr. 437, som nu till Eder in duplo afgår …

Sidst hafva vij och sedt af Rosenhanes sidste breef,  att duce de Longeville urgerar uppå thet vij ville beskicka Portan, så är then en saak, som icke obilligt gifver oss något betänckiande, att vij skole sökia eller hålla correspondentie medh Turken; nu särdeles sedhan han hafver begynt kriget emot Christenheeten. Men så behöfver man lijkväl icke låta sigh märkia, som slogo vij thet heelt uth, men praetendere ignorantiam och defectum mandati herom …

French translation (my own):

Christine.

Notre faveur particulière, etc.

Féals hommes et commissaires au traité de paix allemand,

Nous avons reçu par le dernier courrier ordinaire votre lettre, datée d'Osnabrück, le 27 octobre dernier, d'où Nous voyons que le successeur du baron de Rorté, La Barde, veut être traité à Osnabrück comme ambassadeur, mais jusqu'à nouvel ordre Nous vous le tenons comme résident; depuis lors, Nous avons également vu des lettres de Rosenhane, à Nous et à vous, quelles conversations ont lieu entre lui et l'ambassadeur d'Espagne, le comte de Peñaranda, au sujet de la conclusion de la guerre entre Nous, d'une part, et l'empereur et l'Espagne, d'autre part, avec de grandes confiances sur de bonnes conditions de paix et des avantages pour Notre sécurité, Notre satisfaction et celles de la Couronne.

Au contraire, encore une fois, que l'envoyé du Brandebourg électoral, le comte de Wittgenstein, ne donne absolument aucune espérance pour la Poméranie ou qu'elle puisse être obtenue avec le consentement de son maître, pour une réponse gracieuse et une notification de Notre opinion à ce sujet, Nous estimons qu'il est est préférable que vous teniez La Barde pour résident et non pour légat, mais dans le lieu où il peut être considéré et tenu comme légat à Osnabrück. Que lui ou quelqu'un au nom de la France soit tenu comme légat, cela va directement à l'encontre des pactes préliminaires et donnerait et causerait autrement de plus grandes disputes que la compétence redoutée que pourraient donner lieu seuls les résidents royaux et les légats princiers; cela entraîne aussi la conséquence que si la France voulait avoir son légat ordinaire à Osnabrück, Nous aurions aussi Notre légat à Münster.

Et comme tout cela va à l'encontre des pactes et que Nous devons de toute façon les maintenir in integro, il est donc préférable et plus sûr de s'en tenir à cela. Et Nous estimons que cela, à savoir s'en tenir aux pactes préliminaires, est réel et à insister strictement, ainsi qu'avant qu'un obstacle au traité ou un préjudice à Notre altesse ne survienne de la part de quelque compétence intempestive. Quant aux relations entre Notre résident et les émissaires princiers, il vaudrait mieux éviter tout congrès avec eux.

En ce qui concerne les traités de paix eux-mêmes, et en particulier la proposition de l'envoyé espagnol, Nous vous écrivons dans Notre avis détaillé sur ce sujet ainsi que sur d'autres incidents et événements similaires dans Notre lettre particulière du 10 de ce mois, et Nous en joignons un double. Si les émissaires de l'autre partie vous font vous-mêmes ou Rosenhane ces propositions ou plusieurs de ces propositions à ce sujet, vous et lui pourrez très bien les écouter, ainsi que les utiliser si elles sont sérieuses, et, du mieux que possible, sans préjudice de la question principale elle-même.

Mais en ce qui concerne la raideur témoignée par le comte de Wittgenstein, envoyé du Brandebourg électoral au nom de son maître pour ne jamais céder la Poméranie, ne vous laissez pas inquiétés par cela, mais prenez garde et respectez les instructions qui vous ont été reçues et données sur cette question en particulier, comme cela est aussi expliqué dans Notre résolution et Notre lettre qui vous sont maintenant envoyées en double exemplaire, Nous faisant une relation hodierne avec vos lettres sur tout ce qui peut autrement passer dans le traité.

Enfin, ayant vu aussi par la dernière lettre de Rosenhane que le duc de Longueville Nous presse d'envoyer quelqu'un à la Porte, il est une question qui Nous fait raisonnablement réfléchir que Nous devrions chercher ou entretenir une correspondance avec le Turc, maintenant d'autant plus qu'il a commencé la guerre contre la chrétienté; mais il n'est pas nécessaire de se laisser remarquer si Nous l'excluons complètement, mais Nous feignons l'ignorance et le manque de commandement à ce sujet. Nous n'avons pas voulu vous cacher cela pour cette fois. Nous vous recommandons à Dieu, etc.

Christine.

English translation (my own):

Kristina.

Our especial favour, etc.

Faithful men and commissioners to the German peace treaty,

We have received by the last ordinary post your letter, dated Osnabrück, this past October 27, from which We see that Baron de Rorté's successor La Barde wants to be treated in Osnabrück as ambassador, but until further orders We hold him to you as resident; since then We have also seen letters from Rosenhane both to Us and to you what discourses between him and the Spanish ambassador, the Count of Peñaranda, are held about the conclusion of the war between Us on the one hand and the Emperor and Spain on the other, with great confidences about good peace conditions and advantages in Our and the Crown's security, satisfaction and commerces.

On the contrary, again, that the envoy of Electoral Brandenburg, the Count of Wittgenstein, gives absolutely no hope for Pomerania or that it could be obtainable with his master's consent, for a gracious answer and notification of Our opinion of this, We deem it best that you hold La Barde for resident and not for legate, but in the place that he may be considered and held as a legate in Osnabrück. That he or someone on behalf of France should be held as a legate, it goes directly against the preliminary pacts and will otherwise give and cause greater disputes than the feared competence that royal residents and princely legates alone could give rise to; it also carries with it the consequence that if France wanted to have its legate ordinary in Osnabrück, We would also have Our legate in Münster.

And because all this goes against the pacts and We otherwise have to keep them in integro anyway, it is therefore best and safest to remain by that. And We hold this, namely to stick to the preliminary pacts, to be real and strict to insist, as also before any obstacle in the treaty or prejudice to Our highness should arise from some untimely competent. As for the relations between our resident and the princely emissaries, it would be better to avoid all congresses with them.

Concerning otherwise the peace treaties themselves, and especially the proposal of the Spanish envoy, We write to you in Our detailed opinion about this as well as other such other incidents and emergents in Our particular letter, of the 10th of this month, and We now attach a duplicate of it. If either you yourselves or Rosenhane are made these or several such propositions about these by the other party's emissaries, you and he may well hear them out, as well as use them if there is some seriousness to them, and, as best as is possible, be without prejudice to the main issue itself.

But as far as the stiffness testified by the Count of Wittgenstein, the envoy of Electoral Brandenburg on his master's behalf to never cede Pomerania, do not let yourselves be disturbed by that, but take heed and adhere to the instruction that has been received and given to you on this matter in particular, as is also explained in Our resolution and letter which is now sent to you in duplicate, making Us a hodiernal relation with your letters about everything that may otherwise pass in the treaty.

Lastly, having also seen from Rosenhane's last letter that the Duke of Longueville urges that We send someone to the Porte, it is a matter which not unreasonably gives Us some consideration that We should seek or maintain correspondence with the Turk, now especially as he has begun the war against Christendom; but one still does not need to let oneself notice if We were to rule it out completely, but We pretend ignorance and lack of command about it. We have not wanted to withhold this from you for this time. We commend you to God, etc.

Kristina.

Above: Kristina.

Above: Johan Oxenstierna.

Above: Johan Adler Salvius.

Notes: La Barde = Jean de la Barde, Baron of Marolles.

Count of Peñaranda = Gaspar de Bracamonte y Guzmán.