Kristina's letter to Johan Oxenstierna and Johan Adler Salvius, dated February 12/22, 1648

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=90&q=Christina&lang=en&whenYear_int=1648&rows=10&mode=comfort&id=bsb00056724_00314_dok0143

The letter:

Vij hafve på siste påst fåt tvenne Edre breeff, daterade Osnabrugk den 17. och 24. passato, theraf såväl som bijfogade protocoll vij sij, hvadh emillan Eder och them keijserlige i tvenne nye conferentier vore passerat uthi fridstractaterne och huru starckt dee Engellske ständerne hafve drifvit hoos Eder, att I icke måtte reesa till Münster fervante tractatu i Osnabrügh och praesentibus thersammastädes deputatis statuum catholicorum. Och sidst, hvadh hertigen af Longevillae vidh valedictionen hafver Eder recommenderat, serdeles om Oppelns och Ratibors förskåningh för contributioner, och det för kongens i Polens skull. Och hvadh Franckerijke kunde hafva till försij sigh till oss och Sveriges chrono om adsistence i fall thet effter sluten fridh i Tyskland nödgades stå lengre i vapn emot Spagnien. Hvadh nu friden och fridztractaterne ahnlanger, vetthe vij vidh så beskaffade saker och tillståndh inge nye ordrer till Eder att låta afgå. Men vele oss på förre breef och ordrer hafve refererat, önskandes Eder lycka och tilltroendes Eder godhe försichtigheet och bepröfvade åhuga, att förfahra uthi sjelfve negotiationen.

Om Eder reesa till Münster påminta vij Eder i vårt postscripto på sidste herifrån gående post, I tage den förre vidh lägenheet. Och såsom the evangeliske ständernes påminnelse och anhållande hoos Eder, att opskjuta samma reesa till något bättre fram, hafver varit på schäl funderat och duc de Longeville, nu så nyligen Eder hafver besöckt, så synes oss och af Eder vara väl gjordt, att I samma reesa något instält hafve.

Hvadh then på furstendömen Oppelen och Ratibor legde contribution vidhkommer, så ändoch både feltmarskalcken Torstensson såväl som rijkztygemästaren Wittenbergh någre reesor hafver låtet seija kongen i Poland, att han skulle afskaffa keijserlige guarnizonerne och plackerijen uthur bemälte orther och länder och i så måtto giöra dem rätt neutrale, och att vij i annat fall icke vele lengre vara bundne eller lijda kunna, att Keijsaren, vår fiende, therinne skulle subsistera. Lijkväl emedan thesse ahnlägor, som generalen Wittenbergh hafver gjordt på berörde furstendömen, förorsaka hoos kongen i Poland ingen ringe alteration, och att giöra oss fleere venner denne tijden, ähr oss och våre saker otilldrägeliget, ty hafve vij befallat bemälte vår rijkztygemästare, att han skall afskaffa och inställa samma contribution och dee landen i så måtto förskona.

Hvadh Franckerijke elljest hafver sigh hoos oss om adsistence emot Spagnien post conclusam pacem Germanicam att försij, theri kunne I förevenda, att I uthi synnerheet thertill icke äre instruerade och fullmächtigade, tesmoignerandes icke deste mindre in genere vår adfection emot Franckerijke och dess conservation, men der hoos låtandes Eder så myckit uth, att såsom det voro en ny saak och postulatum (föruthan hvadh therom till visso ähn ähr i aliancen beskrefvet och determinerat), så synes dem och reqvirera en ny afhandlingh och tractat emillan både chronorne genom theres tjenare, som theropå in specie kunde blifva instruerade. Vij hafve Eder detta till nagon underrättelse icke velat förhålla.

Above: Kristina.

Above: Johan Oxenstierna.

Above: Johan Adler Salvius.

Kristina's letter to Johan Oxenstierna and Johan Adler Salvius, dated February 8/18, 1648

Source:

https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=90&q=Christina&lang=en&whenYear_int=1648&rows=10&mode=comfort&id=bsb00056724_00310_dok0140

The letter:

Vij vele Eder nådeligen icke förhålla, thet Hans Kärligheet pfaltzegrefve Fredrich till Zweibruch  hafver låtit hoos oss anhålla om recommendation till Eder uthi tvenne Hans Kerligheetz anlägne saker: 1. Att kastret Forabach och dertill hörige pertinentier och uhrminnes egendomb icke måtte tagas ifrån huset Zweibruch, efftersom Keijser Ferdinandus secundus det hafver attenterat och söckt genom en militarisk execution och sigh understådt, att settia framledne pfaltzegrefve Johan uthur dess possession och rättigheet. 2. Att bemälte huuss effter uhrminnes fördragh och tijder måtte blifve vidh fjerde delen af den Piltzbachiske tollen, som ifrå anno 1636 skall vara bemälte huus af Churmentz förhollen och förbuden, efftersom Hans Kärligheetz vidh fridztractet stadde fullmechtige herom uthförligen varder underrättandes. Såsom vij nu gerna see, att detta huuset icke mindre än andre des medhstäder i Tyskland blifver conserverat och erhollet vidh dess egendom och välfångne rätt och rättigheeter, och det så myckit mehr, som det medh oss så när ähr besvägrat; ty hafve vij icke velat förbijgå, Hans Kärligheet deruthinnan att deferera och Eder nådeligen befalle, I vele taga des interesse i acht och så laga, att, såvijda I uthan allmenna tractatens skada och hinder, jämväl och andres,som uthi desse fullmechtige huusetz Zweibrucks postulater tilläfventyrs medh skähl hafve att seija, offension och förvijtellser kunna giöra thet bijståndh och kräfftigh assistence, I då giöre Eder flijt, att hjelpa offtbemälte huus uthi ofvenberörde ährender till thet, som thet ähr berättigadh och medh skähl praetenderar. Dermedh skeer denna vår recommendation ett gott nöije.

Above: Kristina.

Above: Johan Oxenstierna.

Above: Johan Adler Salvius.

Kristina's letter to Governor General Seved Bååth, dated September 7/17 (Old Style), 1666

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 2, page 90, Johan Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=Fef0dKNmyggC&dq=reine%20christine%20de%20suède%20ferrario%20savant%20d%27italie%201653%20lettre&source=gbs_book_other_versions

The letter:

Vous ne pourrez jamais me rendre un service plus importante que de conclure le contract incontinemment, car je souhaiterois que tout soit arrêté pour la St. Michel prochaine: car je ne puis me résoudre à partir d'ici sans voir éxécuter l'ordre que je vous ai donné pour cela. Je veux aussi que vous fassiez paîer à Stropp la sottise qu'il fait de prêter mon argent contre l'ordre que je lui ai donné, car je ne suis nullement d'humeur à la lui pardonner.

CHRISTINE ALEXANDRA

G. Gammal

English translation (my own):

You will never be able to do me a more important service than to conclude the contract immediately, because I would like everything to be stopped for the next St. Michaelmas, as I cannot bring myself to leave here without seeing the order that I have given you for it be executed. I also want you to make Stropp pay for his foolishness in lending my money against my order, because I am in no mood to forgive him.

Kristina Alexandra.

G. Gammal.

Above: Kristina.

Above: Governor General Seved Bååt.

Kristina's letter and conditions of contracts for her/his/their estates, with a postscript in Kristina's own hand, to Governor General Seved Bååth, dated August 7, 1666

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 2, page 89, Johan Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=Fef0dKNmyggC&dq=reine%20christine%20de%20suède%20ferrario%20savant%20d%27italie%201653%20lettre&source=gbs_book_other_versions

The letter:

Monsieur le Baron Sevedt Bååt. Aïant apris par le Sr. Adami l'état de mes affaires & particulièrement qu'il a trouvé à affermer mes biens d'Oesel & de Gothland à Jacques Momma qui offre de païer tous les ans 20. mille Rixdalers pour la ferme d'Oesel & 21. mille pour celle de Gothland, & que Drakenhielm prendra aussi à ferme la province d'Oeland pour 17. mille Rixdalers tous les ans; je suis résoluë d'en établir les contracts avec eux sous les conditions que vous trouverez ici jointes, les connoissant & les jugeant suffisantes. Mais voïant que le prix est un trop bas, je voudrois l'augmenter, c'est-à-dire, avoir pour Oesel 24. mille Rixdalers, pour Gothland 25. mille Rsr, pour Oeland jusqu'à 20. mille, espérant que les susdits se disposeront encore à ce surplus. Tâchez donc de m'avantager le plus que vous pourrez dans le prix de ces fermes, de quoi je me repose sur votre fidélité, & après que vous n'aurez rien négligé pour cela ne manquez pas de passer les contracts de la manière & aux conditions les plus avantageuses, que vous pourrez obtenir, vous laissant un plein arbitrage d'en passer avec eux selon les conditions présentes ou d'autres, que vous jugerez les plus avantageuses ou les plus praticables à obtenir. Je m'assure que vous aurez tout l'égard qu'il faut à la sûreté de mes intérêts & de mon avantage, concluant sur ma ratification ce traité qui est l'affaire du monde qui me tient le plus au cœur, & dans laquelle je me promèts que vous agirez avec l'application, le zèle & la fidélité, que j'ai accoûtumé d'éprouver de votre part, vous assurant que c'est le plus grand service, que je puisse jamais recevoir, que de voir ces contracts passés solidement & avantageusement selon les conditions préscrites ou d'autres que vous y pourriez ajouter, m'en remettant à votre prudence & fidélité. Je prie Dieu qu'il vous tienne en sa sainte garde. Hambourg, le 7. d'Août 1666.

CHRISTINE ALEXANDRA.

M. Santini.

--

Conditions des nouveaux Contracts, pour les fermes d'Oesel, Gothlande, & Oelande.

1. Qu'on tâche d'établir le contract pour le tems le plus long qu'il sera possible & durant la vie de la Reine.

2. Que le contract commence d'avoir son effèt à la St. Michel prochaine.

3. Que les fermiers donnent des cautions valables dans cette ville de Hambourg, dont le Résident Texeira puisse être satisfait, & que les dites cautions soïent renouvellées tous les ans.

4. Que les fermiers soïent obligés de païer de six mois en six mois & s'ils manquent à païer à un terme, le contract de la ferme cessera, & la Reine rentrera en possession de ses biens.

5. En cas qu'il se trouve après le Contract fait, d'autres personnes qui fassent des offres de donner pour le prix de la ferme, des sommes plus considérables, que celles dont on est demeuré d'accord dans ce contract, les fermiers seront avertis une année auparavant pour leur donner loisir de se résoudre ou à quitter leur ferme ou à la continuer en avantageant la Reine selon qu'on demeurera d'accord, mais qu'ils seront toûjours préférés à tous autres pourvû qu'ils satisfassent Sa Majesté.

6. Que les fermiers soïent obligés de donner les provisions à tous les Ministres, la Reine se réservant la disposition des Charges & des Personnes qui les doivent remplir; S. M. voulant avoir la bonté de faire toûjours réfléxion sur leurs sentimens touchant les personnes & de n'emploïer pas des gens, qui ne leur soïent agréables.

7. Que la somme fixée dans les Contracts soit tout à fait franche de toutes dépenses pour la Reine. Hambourg, ce 7. d'Août 1666.

CHRISTINE ALEXANDRA.

M. Santini.

Apostille de la main propre de la Reine.

Mr. Bååt, concluez cette affaire le plûtôt que vous pourrez: ne perdez pas un moment de tems & ne vous arrêtez pas tant à la rigueur des conditions que cela vous empêche de conclure, car je vous donne pouvoir de les modérer, m'assurant que vous m'avantagerez le plus que vous pourrez sans rompre l'affaire de la ferme, qui est la chose du monde que j'ai le plus à cœur. Envoïez-moi le dessein de la maison de Rosenhane, afin que je puisse donner ordre pour mon logement.

English translations (my own):

Sir Baron Seved Bååt,

Having learned from Sir Adami the state of my affairs and particularly that he has found a way to lease my properties in Ösel and Gotland to Jakob Momma, who offers to pay 20,000 Riksdalers every year for the Ösel estate and 21,000 for that of Gotland, and that Drakenhielm will also take as estate the province of Öland for 17,000 Riksdalers every year, I am resolved to establish the contracts with them under the conditions which you will find attached here, knowing them and deeming them sufficient. But seeing that the price is too low, I would like to increase it, that is to say, have for Ösel 24,000 Riksdalers, for Gotland 25,000 Riksdalers, for Öland up to 20,000, hoping that the aforesaid will still dispose of this surplus. Try to give me as much advantage as you can in the price of these estates, from which I rely on your loyalty, and after you have neglected nothing for that do not fail to pass the contracts in the manner and to the the most advantageous conditions, that you can obtain, leaving you a full arbitration to pass some with them according to the present conditions or others, that you deem the most advantageous or the most practicable to obtain. I ensure that you will have all the respect necessary for the safety of my interests and my advantage, concluding on my ratification this treaty which is the world affair closest to my heart, and in which I promise myself that you will act with the diligence, zeal and faithfulness that I have grown accustomed to feeling from you, assuring you that it is the greatest service I can ever receive to see these contracts made solidly and advantageously, according to the prescribed conditions or others that you could add, relying on your prudence and loyalty. I pray to God that He may keep you in His holy care. Hamburg, August 7th, 1666.

Kristina Alexandra.

M. Santini.

--

Conditions of the new contracts for the estates of Ösel, Gotland, and Öland.

1. That one try to establish the contract for as long as possible and during the life of the Queen.

2. That the contract begin to have its effect beginning on the next St. Michael's Day.

3. That the landlords give valid bonds in this city of Hamburg, with which the resident Texeira can be satisfied, and that the said bonds be renewed every year.

4. That the landlords be obliged to pay from six months to six months, and if they fail to pay at a term, the contract of the estate will cease, and the Queen will regain possession of her property.

5. In the event that it is found after the contract is made, other persons who make offers to give for the estate price, sums more considerable than those which have been agreed upon in this contract, the landlords shall be warned a year in advance to give them time to resolve or to leave their estate or to continue it by favouring the Queen according to whether one remains in agreement, but that they will always be preferred to all others provided they satisfy Her Majesty.

6. That the landlords be obliged to give the provisions to all the ministers, the Queen reserving herself the disposal of the charges and of the persons who must fill them; Her Majesty wishing to have the kindness to always reflect on their feelings affecting people and not to employ people who are not agreeable to them.

7. That the sum fixed in the contracts be completely free of all expenses for the Queen. Hamburg, this 7th of August 1666.

KRISTINA ALEXANDRA.

M. Santini.

Mr. Bååt, conclude this affair as soon as you can, do not waste a moment and do not stop so much at the severity of the conditions that it prevents you from concluding, because I give you the power to moderate them, assuring me that you will benefit me as much as you can without breaking the affair of the estates, which is the thing in the world that I hold most dear. Send me the design of Rosenhane's house, so that I can give orders for my accommodation.

Above: Kristina.

Above: Governor General Seved Bååt.

Kristina's letter to the magistrates of Hamburg defending Diego Texeira, dated November 7/17 (New Style), 1663

Sources:

Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; Lettere della regina a principi; Lettres au sénat de Hambourg; Christine de Suède au Sénat de Hambourg, Rome, 17 novembre 1663 (digitisation pages NP-247r to 247v-248r)

https://calames.abes.fr/pub/#details?id=Calames-201911271011499473

Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine : Lettere della regina a principi, 1601-1700.

[En ligne sur https://ged.scdi-montpellier.fr/florabium45/jsp/nodoc.jsp?NODOC=2023_DOC_MONT_MBUM_92] (consulté le 25/06/2024 20:34).

The Foli@ online digital heritage library is here:

https://ged.biu-montpellier.fr/florabium/jsp/portal/index_patrimoine.jsp

Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).

Mémoires concernant Christine, volume 2, pages 86 to 88, Johan Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=Fef0dKNmyggC&dq=reine%20christine%20de%20suède%20ferrario%20savant%20d%27italie%201653%20lettre&source=gbs_book_other_versions

"Pour revenir aux divertissemens de Christine à Rome ils furent pourtant un peu interrompus par le différend qu'il y avoit depuis deux ans entre son Résident Texeira & le Magistrat de Hambourg, qui ne vouloit pas le laisser jouir de tous les avantages dont jouissent les Ministres des autres Puissances. Il y avoit déja quelques années que cette difficulté duroit. Christine en avoit écrit elle-même en 1663. à son Gouverneur Général: 'Remontrez au Roi', lui marquoit-elle, 'que Texeira est un homme qui mérite sa protection, non seulement parce qu'il est mon serviteur, mais aussi parce qu'il est capable de rendre des services considérables à la Couronne en fait d'argent, & que je m'intéresse sensiblement en ce qui le touche.' Quelque tems après elle eut sujèt de remercier le Roi des remontrances qu'il avoit fait faire par son Ministre Mr. Möller au Magistrat en faveur de Texeira. Mais comme il y eut une nouvelle contestation entre lui & les Magistrats, qui ne vouloient pas permettre qu'il se retirât de Hambourg sans leur consentement, voici la lettre assez seche que la Reine leur écrivit à ce sujèt."

"To return to Kristina's entertainments in Rome, they were, however, a little interrupted by the dispute that there had been for two years between her resident Texeira and the magistrate of Hamburg, who did not want to let him enjoy all the advantages enjoyed by ministers of the other powers. This difficulty had already lasted for several years. Kristina had written about it herself in 1663 to her governor general: 'Show the King', she told him, 'that Texeira is a man who deserves his protection, not only because he is my servant, but also because that he is capable of rendering considerable services to the Crown in matters of money, and that I am significantly interested in what concerns him.'

Some time later she had reason to thank the King for the remonstrances which he had made by his minister, Lord Möller, to the magistrate in favour of Texeira. But as there was a new dispute between him and the magistrates, who did not want to allow him to withdraw from Hamburg without their consent, here is the rather dry letter that the Queen wrote to them on this subject."

The letter:

Au Senat d'Hambourg pour Teÿxeira

Messieurs J'aÿ este fort surprise d'apprendre les procedes que vous auez use enuers mon Resident M[onsieu]r Diego Teÿxeira, en l'obligeant de vous donner sa parolle de ne pas se retirer de vostre Ville sans vostre consentement, et Je les treuue d'autant plus estranges qu'elles sont tout a fait contraire aux Droits dont les Ministres Publiques Jouissent par tout. Jl a tenu ce rang aupres de vous plusieurs années, et vous luÿ aùez fait les honeurs qui sont deubs au Caractere qu'il pörte, maintenant vous pretendez de l'empescher de se seruir du preuilege dont le moindre particulier Jouist, et de disposer de la demeure d'une personne qui ne depend pas de vous; Je me serois plustost imaginee tout[e] autre chose que de vous voir venir a ces extrëmites, et m'estois persuadee, que pour accroistre les obligations que Je vous deurois auoir de[s] Ciuilites que vous luÿ auez fait par le passe vous n'eussiez pas voulu manquer enuers luÿ dans les marques du respect que vous auez tousiours eu enuers moÿ: mais cette façon d'agir m'a desabuse entierement et puisque elle blesse trop ma reputation Je ne la puis souffrir sans vous en tesmoigner mon resentiment les mauuais traitements que vous luÿ auez fait me touschent au vif, et Je les prends, comme si vous les eussiez fait a moÿ mesme; Jl est mon Ministre, et depend entierement de moÿ, et Je pretends de m'en pouuoir seruir en touts les lieux, ou mes interests pourront requerir ses soings, et sa presence, sans que vous presumiez que vostre consentiment ÿ soit necessaire. Je ne me metteraÿ pas a vous remonstrer l'interest de vostre Ville, a la quelle vous preiudiciez si notabliment par un exemple qui port la ruine de vostre Commerce qui est fondu en bonne partie sur la liberte, et seur[e]té des particuliers qui vienent chercher le repos chez vous: Croÿez vous d'auantager vos interests, en changeant ce refuge en prison par cet exemple, outre cela pouuez vous oublier les fascheuses suites, qui tire[nt] apres soÿ le manquement de respect aux Ministres publiques. Vous voÿez doncq que vous est[es] oblige[s] de changer de proceder [sic] auec Teÿxeira le considerant non seulement comme Ministre, mais aussi comme particulier, et Cÿtoien de vostre Ville; Je ne suis pas en estat de vous menasser en cette occasion aussi ne suis Je pas d'humeur, Je fais gloire de m'estre desarmee de puis loing temps de tout ce que vous pouvoit faire craindre mais quand Je seraÿ encore plus puissante que Je ne fu[s] Jamais Je seraÿ d'humeur a vous faire resentir plustost les effets de mon indignation, que les parolles, telle [que] Je suis, vous ne deuez pas mespriser mon amitie, car dans les reuolutions estranges d'un siecle aussi bigearre que le Nostre, il pourroit arriver que vous eussiez suiet de vous repentir de m'auoir offense. Je n'exige de vous, que le respect qui m'est deu en la personne de mon Ministre et Je ne demande pour luÿ que la liberte de pouuoir disposer de sa personne, et de son bien de la maniere que mes interests et les siens propres les requiereront, ce sont des graces que vous n'auez Jamais refusé ad [sic] aucun de vos particuliers, et que vous ne pouuez luÿ refuser sans commettre une inJustice, et une violence qui m'offenceroit mortallement. expliquez vous la dessus de la maniere, que Je me promets de vostre amitie et Justice, et faitez que Je sçache promptement de quelle maniere Je dois regler a l'aduenir mes sentiments enuers vous, et Je prie Dieu Cepandant qu'il vous aÿe en sa sainte garde. Rome ce 17. Novemb[re] 1663 ./.

With modernised spelling:

Au Sénat de Hambourg pour Texeira.

Messieurs,

J'ai été fort surprise d'apprendre les procédés que vous avez usé envers mon résident, Monsieur Diego Texeira, en l'obligeant de vous donner sa parole de ne pas se retirer de votre ville sans votre consentement, et je les trouve d'autant plus étranges qu'elles sont tout à fait contraire aux droits dont les ministres publics jouissent partout. Il a tenu ce rang auprès de vous plusieurs années, et vous lui avez fait les honeurs qui sont dus au caractère qu'il porte. Maintenant vous prétendez de l'empêcher de se servir du privilège dont le moindre particulier jouit et de disposer de la demeure d'une personne qui ne dépend pas de vous.

Je me serais plutôt imaginée toute autre chose que de vous voir venir à ces extrêmités et m'étais persuadée que, pour accroître les obligations que je vous devrais avoir des civilités que vous lui avez fait par le passé, vous n'eussiez pas voulu manquer envers lui dans les marques du respect que vous avez toujours eu envers moi; mais cette façon d'agir m'a désabusé entièrement, et puisqu'elle blesse trop ma réputation, je ne la puis souffrir sans vous en témoigner mon ressentiment. Les mauvais traitements que vous lui avez fait me touchent au vif, et je les prends comme si vous les eussiez fait à moi-même. Il est mon ministre et dépend entièrement de moi, et je prétends de m'en pouvoir servir en tous les lieux, où mes intérêts pourront requérir ses soins et sa présence, sans que vous présumiez que votre consentement y soit nécessaire.

Je ne me mettrai pas à vous remontrer l'intérêt de votre ville, à laquelle vous préjudiciez si notablement par un exemple qui port la ruine de votre commerce, qui est fondu en bonne partie sur la liberté et sûreté des particuliers qui viennent chercher le repos chez vous. Croyez-vous d'avantager vos intérêts en changeant ce refuge en prison par cet exemple? Outre cela, pouvez-vous oublier les fâcheuses suites qui tire[nt] après soi le manquement de respect aux ministres publics? Vous voyez donc que vous êtes obligés de changer de procédé avec Texeira, le considérant non seulement comme ministre, mais aussi comme particulier et citoyen de votre ville.

Je ne suis pas en état de vous menacer en cette occasion, aussi ne suis-je pas d'humeur. Je fais gloire de m'être désarmêe depuis longtemps de tout ce que vous pouvait faire craindre; mais quand je serai encore plus puissante que je ne fus jamais, je serai d'humeur à vous faire ressentir plutôt les effets de mon indignation que les paroles. Telle [que] je suis, vous ne devez pas mépriser mon amitié, car, dans les révolutions étranges d'un siècle aussi bigarré que le nôtre, il pourrait arriver que vous eussiez sujet de vous repentir de m'avoir offensé.

Je n'exige de vous que le respect qui m'est dû en la personne de mon ministre, et je ne demande pour lui que la liberté de pouvoir disposer de sa personne et de son bien de la manière que mes intérêts et les siens propres les requerront. Ce sont des grâces que vous n'avez jamais refusé à aucun de vos particuliers et que vous ne pouvez lui refuser sans commettre une injustice et une violence qui m'offenserait mortellement. Expliquez-vous là-dessus de la manière que je me promets de votre amitié et justice, et faites que je sache promptement de quelle manière je dois régler à l'avenir mes sentiments envers vous; et je prie Dieu cependant qu'il vous ait en sa sainte garde. Rome, ce 17 novembre 1663.

Arckenholtz's transcript of the letter (he identified Texeira as Diego's son Manuel):

Messieurs. J'ai été fort surprise d'apprendre le procédé dont vous avez usé envers mon Résident le Dn Manoel Texeira, en l'obligeant de vous donner parole de ne pas se retirer de votre ville sans votre consentement & je le trouve d'autant plus étrange, qu'il est tout à fait contraire aux droits dont les Ministres publics jouissent par tout. Il a tenu ce rang auprès de vous plusieurs années & vous lui avez fait les honneurs, qui sont dûs au Caractère qu'il porte. Maintenant vous prétendez de l'empêcher de se servir du privilège d'une personne qui ne dépend pas de vous. Je me serois plûtôt imaginé[e] toute autre chose que de vous voir venir à cette extrêmité, & m'étois persuadée que pour accroitre les obligations que je vous devois avoir des civilités que vous lui avez faites par le passé, vous ne voudriez pas manquer envers lui dans les marques du Respect, que vous avez toûjours eu pour moi, mais cette façon d'agir m'a désabusé entièrement, & parce qu'elle blesse trop ma réputation, je ne la puis souff[r]ir sans vous en témoigner mon ressentiment, le mauvais traitement que vous lui avez fait me touchant au vif, & je le prends comme si vous me l'aviez fait à moi-même. Il est mon Ministre, & dépend entièrement de moi, & je prétends de m'en pouvoir servir en tous les lieux, où mes intérêts pourront requérir ses soins & sa présence, sans que vous présumiez que votre consentement y soit nécessaire. Je ne me mettrai pas à vous montrer l'intérêt de votre ville, auquel vous préjudiciez si notablement, par un éxemple qui va à la ruine de votre Commerce, qui est fondé en bonne partie sur la liberté & la sûreté des particuliers qui les viennent chercher chez vous. Croïez-vous d'avantager vos intérêts en changeant ce refuge en prison, par cet éxemple? Outre cela, pouvez-vous oublier les facheuses suites que tire après soi de manque de respect aux Ministres publics? Vous voïez donc que vous êtes obligés de changer de procédé avec Texeira, le considérant non seulement comme Ministre, mais aussi comme particulier & Citoïen de votre ville. Je ne suis pas en état de vous menaçer en cette occasion, aussi n'en suis-je pas d'humeur. Je fais gloire de m'être désarmée depuis long-tems de tout ce qui vous pourroit faire craindre, mais quand je serois encore plus puissante que je ne fus jamais, je serois d'humeur, de vous faire ressentir plûtôt les effèts de mon indignation que les paroles. Telle que je suis, vous ne devez pas mépriser mon amitié, car dans les révolutions étranges d'un siécle aussi bigarré que le notre, il pourroit arriver, que vous eussiez sujèt de vous repentir de m'avoir offensée. Je n'éxige de vous que le respect, qui m'est dû en la personne de mon Ministre, & je ne demande pour lui que la liberté de pouvoir disposer de sa personne & de son bien de la manière, que mes intérêts & les siens propres le requerront, & ce font des graces que vous n'avez jamais réfusées à aucun de vos particuliers, & que vous ne pouvez lui réfuser sans commettre une injustice & une violence qui m'offenseroit griévement. Expliquez-vous là-dessus, de la manière que je me le promèts de votre amitié & justice, & faites que je sache bientôt comment je dois régler à l'avenir mes sentimens envers vous. Je prie Dieu cependant qu'il vous tienne en sa sainte garde. Rome, ce 17. Nov. 1663.

CHRISTINE ALEXANDRA.

English translation (my own):

Sirs,

I was very surprised to learn of the procedure you used towards my resident, Don Manuel Texeira, by forcing him to give you the promise not to withdraw from your city without your consent, and I find it all the more strange that it is quite contrary to the rights which public ministers enjoy in everything. He has held this rank with you for several years and you have done him the honours which are due to his character. Now you claim to prevent him from using the privilege of someone who is not dependent on you. I would rather have imagined something quite different than seeing you coming to this end, and had convinced myself that to increase the obligations that I owe you to the courtesies that you have made him in the past, you would not fail him in the marks of respect which you have always had for me, but this way of acting has completely disillusioned me, and because it hurts my reputation too much, I cannot suffer it without showing you my resentment, the bad treatment that you gave him touching me acutely, and I take it as if you had done it to me. He is my minister and depends entirely on me, and I claim to be able to use him in all places where my interests may require his care and presence, without your presuming that your consent is necessary. I will not set out to show you the interest of your city, to which you are so significantly prejudicial, by an example which will ruin your business, which is based in large part on the liberty and security of the individuals who come to them to see you. Do you think you are advancing your interests by changing this refuge to a prison, for this example? Besides that, can you forget the unfortunate consequences of disrespecting public ministers? So you see that you are forced to change the process with Texeira, considering him not only as a minister, but also as an individual and citizen of your city. I am not in a position to threaten you on this occasion, so I am not in that humour. I pride myself on having long since disarmed myself of anything that could make you fear me, but when I was even more powerful than I ever was, I would have been in the humour to make you feel the effects of my indignation rather than the words. Such as I am, you must not despise my friendship, for in the strange revolutions of a century as variegated as ours, it could happen that you had reason to repent of having offended me. I only demand of you the respect which is due to me in the person of my minister, and I ask nothing for him but the freedom to be able to dispose of his person and his property in the manner that my interests and his own will require; and these make graces which you have never refused to any of your private individuals, and which you cannot refuse to him without committing an injustice and a violence which would offend me grievously. Explain yourselves on this in the way that I promise myself of your friendship and justice, and let me know soon how I should settle my feelings towards you in future. I pray God to keep you in His holy care. Rome, this 17th of November, 1663.

Kristina Alexandra.

Swedish translation of the original (my own):

Till Rådet i Hamburg för Texeira.

Mina herrar,

Jag har blivit mycket förvånad över att höra om de procedurer som Ni har använt mot min resident, herr Diego Texeira, för att tvinga honom att ge Er sitt ord att inte dra Er ur Er stad utan Ert samtycke, och jag tycker att de är desto märkligare i  att de helt strider mot de rättigheter som offentliga ministrar åtnjuter överallt. Han har ju haft denna rang hos Er i flera år, och Ni har givit honom den utmärkelse som beror på den karaktär han bär. Nu försöker Ni hindra honom från att använda det privilegium som den minsta individen åtnjuter, och från att göra sig av med hemmet till en person som inte är beroende av Er.

Jag skulle hellre ha föreställt mig något annat än att se Er komma till dessa ytterligheter, och jag skulle ha övertygat mig själv om att för att öka de skyldigheter som jag är skyldig Er för de artighetsbetygelser som Ni har utsträckt till honom tidigare, skulle Ni inte ha velat  sakna mot honom med de tecken av respekt som Ni alltid har haft mot mig; men detta sätt att handla har helt missbrukat mig, och eftersom det sårar mitt rykte för mycket, kan jag inte lida det utan att betyga Er min förbittring. Den dårlig behandling Ni har gjort mot honom berör mig till innersta kärnan, och jag tar det som om Ni hade gjort det mot mig själv. Han är min minister och är helt beroende av mig, och jag påstår mig kunna använda honom på alla platser där mina intressen kan kräva hans omsorg och närvaro, utan att Ni antar att Ert samtycke är nödvändigt.

Jag kommer inte att börja remonstrera Er intresset för Er stad, som Ni så märkbart skadar genom ett exempel som förstör Er handel, som till stor del bygger på friheten och säkerheten för de individer som kommer för att söka vila hos Er. Tror Ni att Ni gynnar Era intressen genom att förvandla denna fristad till ett fängelse genom detta exempel? Kan Ni förutom detta glömma de olyckliga konsekvenserna av bristen på respekt för offentliga ministrar? Ni ser därför att Ni är tvungen att ändra Ert förhållningssätt emot Texeira, betraktande honom inte bara som en minister utan också som en privatperson och en medborgare i Er stad.

Jag kan inte hota Er vid det här tillfället, så jag är inte i humöret. Jag är stolt över att jag för länge sedan har avväpnat mig från allt som kunde få Er att frukta mig; men när jag är ännu mer kraftfull än jag någonsin varit, kommer jag att vara i humöret för att få Er att känna effekterna av min indignation snarare än orden. Som jag är, får Ni inte förakta min vänskap, för i ett sekels märkliga revolutioner så brokiga som våra, kunde det hända att Ni skulle ha anledning att ångra Er att ha förolämpat mig.

Jag kräver endast av Er den respekt som tillkommer mig i min ministers person, och jag ber endast om honom friheten att kunna förfoga över sin person och sin egendom på det sätt som mina intressen och hans egen vilja kräver det. Det här är nåder som Ni aldrig har vägrat någon av Era privatpersoner och som Ni inte kan vägra utan att begå en orättvisa och ett våld som skulle förolämpa mig dödligt. Förklara Er själva om detta på det sätt som jag lovar mig själv Er vänskap och rättvisa, och genast låt mig veta på vilket sätt jag måste reglera mina känslor gentemot Er i framtiden; och jag ber till Gud, emellertid, att han har Er i sin heliga vård. Rom, den 17 november 1663.

English translation of the original (my own):

To the Senate of Hamburg for Texeira.

My lords,

I have been very surprised to learn of the procedures that you have used towards my resident, Mr. Diego Texeira, in obliging him to give you his word not to withdraw from your city without your consent, and I find them all the more strange in that they are completely contrary to the rights which public ministers enjoy everywhere. He has held this rank with you for several years, and you have given him the honours which are due to the character he bears. Now you are trying to prevent him from using the privilege that the least individual enjoys, and from disposing of the home of a person who does not depend on you.

I would rather have imagined anything other than seeing you come to these extremes, and I would have persuaded myself that, to increase the obligations that I owe you for the civilities that you have extended to him in the past, you would not have wanted to miss  towards him with the marks of respect that you have always had towards me; but this way of acting has completely disabused me, and as it wounds my reputation too much, I cannot suffer it without testifying to you my resentment. The ill treatment you have done to him touches me to the core, and I take it as if you had done it to me myself. He is my minister and depends entirely on me, and I claim to be able to use him in all places where my interests may require his care and presence, without you presuming that your consent is necessary.

I will not begin to remonstrate to you the interest of your city, which you are so notably damaging by an example which brings the ruin of your commerce, which is based in large part on the liberty and security of the individuals who come to seek repose with your. Do you think you are benefiting your interests by changing this refuge into a prison by this example? Besides this, can you forget the unfortunate consequences which result from the lack of respect for public ministers? You therefore see that you are obliged to change your approach with Texeira, considering him not only as a minister, but also as an private person and a citizen of your city.

I am in no condition to threaten you on this occasion, so I am not in the humour. I pride myself on having long ago disarmed myself of everything that could make you fear me; but when I am even more powerful than I ever was, I will be in the humour to make you feel the effects of my indignation rather than the words. As I am, you must not despise my friendship, because, in the strange revolutions of a century as variegated as ours, it could happen that you would have reason to repent of having offended me.

I only demand from you the respect that is due to me in the person of my minister, and I only ask for him the liberty to be able to dispose of his person and his property in the manner that my interests and his own will require them. These are graces which you have never refused to any of your private persons and which you cannot refuse without committing an injustice and a violence that would mortally offend me. Explain yourselves on this in the way that I promise myself your friendship and justice, and promptly let me know in what way I must regulate my feelings towards you in future; and I pray to God, in the meantime, that He have you in His holy keeping. Rome, November 17, 1663.

Above: Kristina.

Birthday poem for Kristina's 17th birthday, year 1643

Source:

Heroisch Fägne-Sång Öffwer Christinæ Födelse-Dagh, Georg Stiernhielm, 1643

https://litteraturbanken.se/författare/StiernhielmG/titlar/HeroischFägneSång/sida/I/faksimil

Court poet Georg Stiernhelm wrote this poem in honour of Kristina's 17th birthday in 1643. Today, December 8, 2020, I post it in honour of Kristina's 394th birthday. Gratulerar på födelsedagen, Kristina!

The poem:

Vp / vp Aurora, kom. Hwar blifwer tu så länge?

Jagh meenar nu är tijdh / at man står vp af sånge.

Läg an tin Mantel rödh; Slå uth tijn gyllend håår;

Tijn Rosen-Kinner tee; Låt see tijn Ögon klaar.

Och tu som Himmels högd bepryder öfwer alla /

Tu quicke Phosphorus, then wij på Swänska kalla

Then liufwe Morgonstiern. Hwar blifwer tu? stijg op;

Stijg op: sägh Phœbus an / at han sigh til sitt lop

Som snarast färdig gör. J Tijmar / Phœbi tärnor /

Fort / spänner an; Lär Wagn / låt Hästar fram. Och Stiärnor /

J Nattsens barn / gifr rum. Sij Phœbus gyllend klar /

Han hastar til sijn Wagn; är färdig / käck och snar.

Han förer oß en Dagh; en önskad Dagh han förer;

En täck och liufligh Dagh; en Dagh som Hierta rörer

Af hugnad / och stor frögd; af fägnad och stor tröst:

Then wij så gladelig annamme; then wårt bröst /

Gifr Styrck; och Modh. En gångh / och fyre gånger fyre /

Har phœbus giort sin Åhrs-kretz medh sijn Wagn then dyre /

Til nu; ifrån then Dagh / Oß blef af Himmels högd

Nidh sändt wårt Hopp / wår tillijt / och wår enda Frögd:

Jfrån then Dagh / Gudh / som oß wäl will / låt oß föda

Een Jungfrukarsk; ther å sigh Swea-Land mon stöda /

Af Kungligh Blodh och ätt; af Himmelisk Natur

Är Oß ett foster födt i Menskelig figur /

Een Drottning rijk och båld / een Menskeligh Gudinna /

Deslijke man en skal i wijda Werlden finna:

Af owärdeerligt Prijß een Crona / samansatt

Af Himmelsk hand och art; En Ädel dyrbar Skatt /

Som meer är än en Skatt; til hwilkens prål och prydna

Tilsamanskutit har Natursens hele lydna.

Til thes Lekamens / Stats / och Andas högha pracht /

Naturen all sijn Rijkedom har samman bracht.

Til thes Fullkommenheet och Dygd / sigh samman finner

The höga Himblars krafft; the mächtige Gudinner /

The hafwe här sijn Hand vplåtet rijkeligh /

Vthgutit / vthan måt / sijn' gåfwor hwar för sigh.

Then rijke Iuno stålt har gifwit Macht och Wålde;

Ja Cron och Scepter / Folck och Land / högh Stat och Ställe;

Konungzligh Ähra / stort Anseend' och Majestet.

Minerva klok hon gaf Förstånd / Wijsheet / och Wett /

Konst / Lärdom / Slögd och Dydg / och måål af månge Tungor /

Ther i hon öfwer går i Werlden alle Kunger.

Och Suada snäll i Ord af Suckerflödand' mund'

Hon gaf wältaligheet; ther medh hon margelund

Gör mången vndersam hon bryter / ledher / kräncker

Ens Hierta / Modh och Hugh; ens Sinn' / och willia läncker

Hwart hon thet hafwa wil. J Fridh / i Strijdh och Krijgh

Spör man thes nytta stor / och wärckan vnderligh.

Så hafwe och the tre / the täcke Möer rena /

The liufwe Charites ey welat här förmena

Wår Ädle Konungin / sijn' Gåfwor och præsent

Ther medh hon gör annämpt / och liufft sitt Regement:

Thet är / Huldsaligheet / Gunst / Ynnest / nåde /

Them spakom hon beteer / som göre gott / och råde.

Blijd' Ögon / nögsam Ord / een Furstlig gifmild Hand

Sigh hyll' / och håll' ihop / medh ynnest / Folck och Land.

Then wåne' Venus wil ey håller stå til baka /

Af alt sitt goda mond' hon ingen ting försaka.

Hon hafwer vthööst medh full hand och vthan måt /

Prydt hennes Majestet medh Skönheet och stort Ståt.

Alt hennes Prål och Prång / ther medh hon plågar wända

Fast allas Ögon / Hugh och Sinn' på sigh; the lända

Wår sköne Konungin til Lof och Härrligheet;

Och prijsas af huar Man; i hennes Majestet.

The raske Nymphers Cron; Tu Manhaffte Diana,

Som brukar Pijl och Spiut / och håller för en wana

At jag' och fälla Diurz bespottar Lijn och Vll

Tu hafwer och beteet dig wår Princesse hull.

Tijn Konst / tijn List / och fund / medh Giller / Garn och Bogha /

Är hennes lust och ijdh: Thet har hon lärt til nogha.

Hwad will man säija meer? Mijn Drottning har alleen

Alt huad Gudinnor all' the hafwe i gemeen.

Men hwad mon tänckia / then sigh vnderstår beskrifwa

The gåfwor all' / som Gudh och Himmelen mond gifwa /

En sådan högt-vpsat / af Gudh vthwald Person /

Som Gudom lijk i wald bekläder Kunglig thron?

Nu Phœbe, kom / för på; låt tijna Strålar glimma:

Tijn Gyllen-gläntzand Wagn / som skingrar tökn och dimma /

Låt rulla fort: Bär oß en lius och klaran Dagh;

En Dagh som allom är til fägnad och behagh.

Klijf vp / O phœbe, högt i Himmels Saal; lät skijna

För vthan Moln och Regn och Sniö / titt Ansicht fijna.

Gör anstand' och förbind then raske Æolus:

At han instänger Nordan gnall / och Östan-brus.

Then liufwe Zephyrus, han suse sött och sachta;

At Luften / Watn / och Berg och Daal må märck' och achta /

At thenne Dagh är högh och helig Swea-Män.

Wäl an; j Swea-Män / och så hwar vnger Swän /

J rusten eder til; j gören eder färdig /

Medh Hästar / Spär och Swärd; Ty thenne Dagh är wärdig /

At fijras i all Pracht / Torneer / och Ridderspeel;

J Wijn och Gästerij; förvthan wanck och feel.

J Fruer och Jungfrur skön / i Guld och Gyllen stycke /

Medh reuerentz går fram i Höghtijds skrudh och smycke.

Bewijser eder Frögd medh liufligt taal och sång /

Medh wijsor / dantz och leck / och alzköns Ähre prång.

Och sij! hwar Nympha snäll / hwar Herde / och Herdinna /

J Marcken / tände bloß / och låta Frögd-Eld brinna.

På Bygden höres roop / och skrijk och skrij af Frögd

Af glädie höres drön och dön alt vp i högd:

Säckpipor / Trummor / Harpor / Lurar / Nyckelgijgor /

Alt bland hwart annat; Kärngar / Drängiar / Bönder / Pijgor:

The dricka / dansa / flyggia / flängia / ghlamma / gny /

The quäda / lee / och gantas widh / j hwarian By.

J Städer och / så wäl som Slott / och faste Borger /

Ther höres och / theß Gudh skee Lof / at inga sorger:

Fioler / Dulcian / och Storta / Symphoni /

Pandurer och Regal / och Lutor klinga frij.

Een liuf Vocal-Music, Basuner / och Cornetter /

The gå i fullan swang bland Pukor och Trompetter.

Sij! Alt glädz öfwer all. Wårt Hierta / Mun / och liudh

Tigh tacka gladeligh Alzwäldand' HErre Gudh:

At tu wårt Fäderns Land til Stödh och vppehålle /

Har tilsatt / och vphögt vthi sin Faders ställe /

Thet enda Hielte-Blodh; en öfwerblifwen Quist

Vthaf Hin Stores / ah / then Swea hafwer mist /

Hin Store Gustafs Stam. Gustaf! then Werlden kände /

Bar vnder åt / och rädzl; och wyrdning; til sin ände.

Nu HErre / tu som i tin Arms krafft / vnderligh /

Beskyddat har wårt Land och Stat. Wij bidie tigh /

Tu wärdes än titt Folck beskerma: Och regera /

Wår Drottning mild / alt medh tin Anda godh; förmeera.

J Hennes Ädle Siäl all Kunglig Krafft och Dygd /

Til hennes Prijß och Lofr Fiendn til håån och blygd.

Och oß tijn foster-fåår / titt helga Folck och Kyrkio /

Til tryggheet / wärn / och tröst; til Fridh / förswar och styrckio /

Ach Gudh / at Jagh mång Åhr må siunga / thenne Dagh /

Mijn Drottnings Lof; wårt Land til frögd; Gudh til behag.

Sic voveo G. S.

Enable GingerCannot connect to Ginger Check your internet connection
or reload the browserDisable in this text fieldEditEdit in GingerEdit in Ginger×

A misunderstanding between Kristina and Karl Gustav caused by Johan Adler Salvius, 1649 and 1650: How it happened

Source:

Handlingar rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste historia; samt historiska personer, volume 4, page 29, edited by Count Georg Adlersparre, 1831

https://archive.org/details/bub_gb_7c1AAAAAIAAJ/page/n37/mode/2up

The letters:

Den 7 Julii 1649, till Secret. Gyldenklou

Jagh förnimmer från Nurenberg, Generalissimum alle stunder kunne sluta; Men effster Kongl. M:tz Resolution på den frågan, atrum loco Franckenthalij æqvivalens hypotheca accipi possit? Eller, quousque in gratiam Galli (jnvitissimo Jmperio) hanc quæstionem disputare debeat? jcke är än jnkommen, Så veet H. F. Dh:t icke huadh han skall göra. Sannerligen om vij icke snart göra Enda och richtighet på den Nunbergiske dispüten, vij råka uthi een outhredeligh besuärligheet. Obsecro M. Nostram ut, nisi jam factum sit, pro suo in pacem studio, promoveat quicquid ad negotium facilitandum desiderari viderit.

...

Den 14 Julii, till H. K. M:t.

Man hafver här ännu jnthet annat ähn godha förtröstningar om utslaget j Nurnberg. Och önske desse Stender högt, at E. K. M:t täcktes jterera des befallning till H. F. Dh:t Generalissimum, at H. F. Dh:t icke ville låte nogre små saker lengre remorera slutet. Ständerne meena sigh nogsampt kunne them remediera och afhielpa, uthan längre jnquarteringh, icke begärandes, at Chronan skall längre tillvälla sigh förmynderskapet in Status jnvitos, såsom theres ordh nogot odiose lyda.

J samme brefs bülago skrifver herr Salvius med egen handh denne advis, såsom kommen uhr Nurnberg den 7 Julij.

Medt desse traktater synes jnthet hastas. Man veet eij heller huru lenge the ännu kunna vara; dogh hoppes mästodeelen uthgången effter 14 dagars förlopp. J medlertid blifva Ständerne ju längre ju suijrigare, låte mycket illa, och taala fahrligen. Deremot så lefva alle här in floribus och är hvar dagh ett eller tvenne banqvetter, i thet öfrige går alt som thet kan.

...

Af den 13 Octobris, till Secret. Gyldenklou.

Råder K. M:t bedja H. F. Dh:t Generalissimum, præcipue' vero Dr Erskein, göra kort j Nurnberg, afskära all privatorum gravaminum tractatus, remittendo ea ad remedia Jnstrumento pacis contenta, jllud Augiæ Stabulum parvo tempore purgari neqvit. Hyems adolescit, glacie obducuntur litora, appulsus in Sveciam militiæ tardior, vel impossibilis erit, vel valde periculosus. Militem vero in Germania per hyemen sustinere, bone Deus, qvantorum moles sumptuum.

...

Af den 20 October, till Secret. Gyldenklou.

Om K. M:t vill, at Grefve Oxenstjerna och Hr Biörneklou skole een gång qvittera Westphalen, Så är ordre thertill nödigh. Elliest blifva the ther så lenge. Cui Bono? Thet går een fahrligh Penning opp j thet longsame Nurnberg; En Ducat för een måltidh, och een R:dr för en drängh.

...

Af den 8 Decembris, till H. K. M:t.

Syndicus Lubecensis, kommande från Nurnberg, sadhe migh, att Rijk:s Ständerne äro mäcktogh otålige öffuer den longe jnqvarteringen. Hvar dagh kostar hele Rijket En tonna guldh R:dr. The Evangeliske Ständerne voro effter sluten fridh mächtogh väl till fridz, hafver altidh meent att holla sigh till E. K. M:t och Sveriges Chrono, ther Keysaren eller the Catholiske ville herefter nogot ondt göra them; Men af dette procedere äre the så skygge vordne, att de een annan gångh låte heller Keysaren och Papisterne draga huden öfver hufvudet på sigh, än at the söka hielp hos Sverige. Remedium hoc fuisse isto morbo longe intolerabilius, dogh skrifves nu från Nurnberg, at man ylar effter all möyelighet till endskap. Gudh gifvet.

...

Brefvet till Secret. Gyldenklou af samme Dato ligger herhos. Item hans Ex. breff af den 29 Decembris 1649 till Secret. Gyldenklou, ligger och originaliter herhos; medh Thumssheims bref till her Salvio.

...

Af den 12 Januarii 1650 till Secret. Gyldenklou.

Tantum mihi hactenus solvi fecit Generalissimus, ut Corona hic adhuc debeat (med Silfveretz jnlösande) 170000 R:dr och nogre tusende. Qvando reliqua seqvuntur, Deus scit. Man fruktar herute mycket, at det bär till krigs! Parterne j Nurnberg stå begge häfftigt moot hvarannan. H. F. Dh:t och Hr Erskei blifva vidh vndfången ordre, thermedh äre the enskyllade, ehvadh thet och afblifver. Men thet är heruthe i alle mans munn, at de hafve ordre till slute. Thet skrifves af fremmande uhr Sverige, iagh veet icke, om icke thet kommer af qvinfolk medh, dogh äre alt præsumptiones et posita, qvæ possunt negari. Thet är för gudh högh tijdh at sluta, Eeller!

...

Af den 26 Januarii, till Secret. Gyldenklou.

Fama constans est per Germanniam, quod S. R. M:tas pacem servare velit. Et honorifica atque utilis est hæc fama. Nam alias fere desperabundi fuerunt Ordines; Sed cedere Conditione pacis obtentas, non esset servars pacem. Jtaque si Cäsariani eiusmodi mandata Suam Celssitudim cepisse persuadent, falluntur; prout hodie respondi D:no Erschein, et antehac Plottenbergio.

...

Af den 9 Februarii, till Secret. Gyldenklou.

At H. F. Dhl. hafver haft ordre att sluta, skrifver Dr Stenglin, Syndicus Francofurdensis ad Senatum Hamburgensem, de Mense Novembri; se ex ore Dn Alex. Erschein habuisse. Et jnsuper dette, thet H. Erschein hafver sagt Syndico Lubocensi, sigh vela på nytt inqvartera folk hos desse Ständer, (post solutum eorum contingent j de 5 Millioner) das hat er allein schertzveis gethan, undt dem Syndico Glopino also den hasen an der sattel gebunden. Hæc scribit Stenglin huc. Procurabo vidimatam Copiam. Qvi me apud S:m Celss:m calumniati sunt, mendaciter fecerant.

Above: Kristina.

Above: Karl Gustav.

Above: Johan Adler Salvius.

Kristina's letter to Karl Gustav, dated January 19/29 (Old Style), 1650

Sources:

Handlingar rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste historia; samt historiska personer, volume 4, page 56, edited by Count Georg Adlersparre, 1831

https://archive.org/details/bub_gb_7c1AAAAAIAAJ/page/n65/mode/2up

Riksarkivet, image 58/page 53 in Januari-April 1650; Riksregistraturet

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+8cb4d13b-9b89-11d5-a701-0002440207bb&s=Balder

The letter:

CHRISTINA MEDH GUDZ NÅDE, SVERIGES, GÖTHES OCH WENDES UTKORADE DrotNING OCH ARFFURSTINNA, STORFURSTINNA TILL FINLANDH, HERTIGINNA UTHJ ESTLANDH OCH CARELEN, FRÖKEN ÖFVER INGERMANLANDH &c.

Wår vänlige sampt huadh mehre gott Wij förmå medh Gudh Alzmechtigh; Högborne Furste, Elskelige käre Frende; Wij hafwe j går på ordinarie Posten bekommit E. K:tz bref, daterad Nürenberg den 25 passato; Hade förmodat slutet uppå tractaten; Men effter det j går icke fölgde, förwänte Wij det medh längtan widh nästkommande Post, efter E. K:tz försäkringh. Wij hysna fast, när Wij betrachte i huadh postur Wij nu stå j Tyskland; Therföre bedie Wij E. K:t för alt det heligt ähr, E. K:t wille icke längre släpa sigh medh en hop pretensioner, ibland huilcke nogre kunne finnas, som icke äre nogre hundrade Gylden wärde. Dogh såsom Wij ähre försäkrade, att Slutet inthet drages datå operå af E. K:t opp; Men at E. K:t blifuer af Sollicitanternes öfverlopp och importunitet härtill försatt; alltså förmode Wij och, att medh Slutet icke längre dröijes. Her Salvio wille och E. K:t låte rästen af sin försträckningh betalas, som Wij för detta E. K:t hafve then saken recommenderadt. Och Wij befalle E. K:t härmedh Gudh Alzmechtigh troligen och wänligen. Aff Stockholm den 19 Januarij A:o 1650.

Eders Kärl:tz

Affectionerade Frencka

Christina.

Copy of the letter (Riksregistraturet):

Christina etc. Wår Wenlige Helßan[.] Högbohrne Furste Elskelige K. Frende. Wij hafwe i går på Ordinarie posten beKommit E. K:tz breff dateradt Nürenberg den 25 passato; Hade förmodat Slutet på Tractaten; Men effter thet i gåår icke fölgde, förwente Wij thet med lengtan Widh nestKommande post, effter E. K:tz försäkringh. Wij hijsne fast ner Wij betrachte i Hwad Postür Wij nu stå i Tÿs[k]landh, therföre bidie Wij E. K:tt för altt thet heeligt ähr, E. K:tt Wille icke lengre slepa sig med een Hoop minutier, och någre particular personers prætentioner, ibland Hwilke någre Kunne finnas, som icke äre någre Hundrade Gÿlden Werde[.] Doch såsom Wij äre försäkrade, att slutet intet drages datâ operâ af E. K. opp. Men att E. K. blifwer af Sollicitanternes öfwerlopp och Jmportunitet försatt. Alttså förmodhe Wij och, att med Slutet icke lengre dröijes. H:r Salvio Wille och E. K:tt låte resten af sin försäkringh betahlas, som Wij för detta Hafwe E. K. den saken recommenderat. Och Wij befalle etc.

With modernised spelling:

Kristina, etc.

Vår vänliga hälsan [etc].

Högborne Furste, Älsklige Käre Frände,

Vi have igår på ordinarie posten bekommit Eders Kärlighets brev daterat Nürnberg den 25 passato. Hade förmodat slutet på traktaten, men efter det igår icke följde, förvänte Vi det med längtan vid nästkommande post, efter Eders Kärlighets försäkring. Vi hisne fast när Vi betrakte i vad postur Vi nu stå i Tyskland, därföre bedje Vi Eders Kärlighet, för allt det heligt är, Eders Kärlighet ville icke längre släppa sig med en hop minutier och några partikular personers pretensioner, ibland vilka några kunna finnas som icke äro några hundrade gylden värde. Dock såsom Vi äro försäkrade att slutet inte dragas datâ operâ av Eders Kärlighet upp, men att Eders Kärlighet bliver av sollicitanternas överlopp och importunitet försatt, alltså förmode Vi ock att med slutet icke längre dröjes, herr Salvio ville ock Eders Kärlighet låte resten av sin försäkring betalas, som Vi förr detta have Eders Kärlighet den saken rekommenderat. Och Vi befalle, etc.

Above: Kristina.

Above: Karl Gustav.

Kristina's signed letter to Karl Gustav about Court Chancellor Nils Tungel, dated May 27, 1654

Source:

Handlingar rörande Sveriges äldre, nyare och nyaste historia; samt historiska personer, volume 7, pages 1 to 5, edited by Count Georg Adlersparre, 1832

https://archive.org/details/handlingarrrand01adlegoog/page/n11/mode/2up

The letter:

Christina medh Gudz Nåde, Sweriges, Göthes och Wendes Drottningh, Stor-Furstinna till Finlandh, Hertiginna uthi Estlandh, Carelen, Bremen, Vehrden, Stettin, Pommern, Cassuben och Wenden, Furstinna till Rügen, Fru öfwer Ingermanlandh och Wissmar &c.

Wår wänlige och kärlige hälsan, medh hwadh mera kiärt och gott Wij förmå, medh Gudh Alzmachtig tillförende; Höghborne Furste Elskelige kiäre Frende och synnerlige godhe wänn; medh hwadh stor huldheet, troheet, lydno och rättrådigheet, Wår Trooman och Hof-Cantzler, Oss elskeligh, Edel och Wälbördigh, Nils Tungel, så och hans framlidne Fadher och Brödher, hafwe alltidh warit den heela Gustavianiske Konungzlige Familien tillgedan och devot, thet ähr Oss nogsampt bekänt och witterligit, Tuifla och intet, E. kiärl:t hafwe thedt aff andres, eenkannerligen sin salige kiäre Her Fadhers och Fru moders (höghlåfligh i åminnelsse) berättelsser hört och förstått. Han Nils Tungell hafver nu tient uthi Wårt Konungzlige Hof-Cantzlij uthi 36 åhr, nemligen 15 åhr Wår högstährade salige kiäre Her Fadher, och på alla feldtågh till och ifrån Lijfflandh och Preussen warit medh, och Hans Kongl. Maji:t oppwachtadt; och sedan efter dess högstbeklagelige dödh, troligen tient Oss och Chronan, nu snart uthi 22 åhr, och sine aff Oss ombetrodde tienster, medh såden flijt, troheet och dexterität förestådt och igenomgått, att Wij deraff altidh haffve hafft ett got contentament och åthnöije; tillbinder sigh och än ytterligare, at wela effter sin skyldigheet, continuera och framhärda, uthi all underdånigh trogen tienst emot Oss, Ed. kiärl. och Sweriges Chrono, så länge hans hälsa och kraffter tillåta. Här hoos kunne Wij och detta om hånom icke oförmält låta, huruledes han så offta Ed. kiärl. hafver för detta behagat, honom något ombetro och befala, hoos Oss at ihugkomma och företta, thet troligen hafuer giort, och i acht tagit, och elliest widh een och annan, af Oss förefallen discurss om Ed. kiärl:tz person, gerna lagt sin ordh dertill, och allt till E. kiärl:tz beröm och bästa. Eenkannerligen hafuer han, den tijdh E. kiärl:tz waall hoos Ständerne påstodh, at skulle blifwa Rijkzens Arffurste, och Wår Successor, (effter Wår hånom gifne information) styrkt och hulpit dertill, så mycket han hoos een och annan hafuer kunnat och förmått; och medh sådant alt, nogsampt låtit påskina, sin trogne affection emot E. kiärl:t och dess Förstliga Huuss, huilket hånom medh annat slijkt, (thet han fuller i sinom tidh warder siälff E. kiärl:t optäckiandes) hafwer giort hoos någre odieus och förhateligh, de där och så een, som annan tijdh, hafwe speciose, håde directe och indirecté sökt, hans fortun att förhindra, och Wår nådige ögon ifrån hånom affvända. Så emädan bemelte Wår Hof-Cantzlär hafwer giort sigh om Oss, E. kiärl:t och Chronan meriterat, aff begges Wår särdeles Nåder, och Wij för Wår persohn fast gerna skulle sij, och förnimma hans lycko, wälståndh och avangement, hälst derföre, effter han nu ähr (Rijkz-Cantzleren och Rijks-Admiralen undantagandes) den älste tjänaren af de fem höga Collegier; hvarföre, såsom Wij nu vidh Wår abdication (den Gudh giöre Oss lyckosam) lemna hånom quarr efter Oss här vidh Hoffwet, uthi E. kiärl:tz och Rijkzens tienst; så hafve Wij af gunstig bevågenheet emot hånom intet kunnat underlåta E. kiärl:t hånom i bästa måtto att recommendera, medh vänlig och kiärlig begäran, att Ed. kiärl:t (som vi doch förmode dess föruthan vara hånom medh all gunst bevågen) behagade, så för denne Wår hånom meddelte recommendation, som hans longlige mödosamme trogne tienster och gode meriter skuldh, continuera emot hånom den gunst och nåde, som han här till hoos Oss hafft, och Wij hånom bevist hafue, och än yttermera hafwa tänckt, till hans avangement hånom at bevisa, där Oss elliest längre hade behagat, widh Regementet att förblifwa: såsom och hånom elliest gunsteligen handhafwa och beskydda för hans förfölliare och missgynnare, intet tviflandes, att Ed. kiärl:t varder af hånom hafvandes een trogen och heelt oförtruten tiänare. Hvadh nådh och gunst E. kiärl:t täckes hånom tee och bewijsa, den varder han och hans barn, medh all underdånigh trogen tienst, lydno och hörsamheet, efter deras skyldigheet, erkännandes och afftiänandes, uthi alla sina lifzdagar. Wij skole och för Wår person alltidh finnas benägne, att wilfara E. kiärl:t igen, uthi allt thet Ed. kiärl:t kan vara kiärt och behageligit; Och Wij befalle härmedh E. kiärl:t Gudh Alzmächtigh till all godh och önskelig välgång, kiärligen och vänligen, aff Vpsala den 27 Maij, åhr 1654.

E. K.

affectionerade Frenka,

Christina.

Above: Kristina.

Above: Karl Gustav.

Kristina's letter declaring that Kristina Påhlman shall be respected and considered as a noble, dated October 30/November 9, 1652 (Old Style)

Source:

https://sv.wikisource.org/wiki/Förklaring_att_Kristina_Påhlman_skall_respekteras_och_hållas_för_adlig_person

The letter:

Förklaringh att framlidne Jöran Polmans dotter skall wara respecterad och hållin för Adeligh persohn.

Wij Christina &c. Giöre Wetterligen att såsom Wy förmedelst Wårt öpne bref af den 16 Septembris A:o 1650 nådigst unnde Authoricera framlidne Jöran Polmans Söhner, dee Edle och Wälbördige Johan och Gustaff Polmän, dehls för deras egne, men enkannerligen för bem:te deras faders så och farfaders, Sweriges Chrona bewyste trogne tiänster, deras Adelige Ståndh, som dee då föregåfwe sigh att wara herkombne aff wthur Westphalen; Altså emädan deras Syster Kerstin Polman där wthinnan heelt är förbygången och förgätin, och elliest skiäligit är att hon icke mindere än bröderne, sine förfäders meriter j det fallet må till godo niuta. Dy hafwe Wy af serdeles gunst och nåde, Oß häröfwer sålunda welat förklara, att Systeren och alle hennes tillkommande ächta Manlige och Qwinlige Bröstarfwingar, wnder samma dignitet och äreståndh tillyka medh hennes bröder skole wara begrepne, och för Adelige Personer respecterade, jämwähl och uthaff alle dheras wndfångne Sköldebrefs Clausulis sortera och hållas dehlachtige, lyka som wore dee medh där uthj nämbde och ihugkombne. Här alle j gemehn och huar och en i synnerheet, hafwe sigh fullkommeligen att effterrätta, icke giörandes här emot i någon måtto nu heller j tillkommande tijder.

Till yttermehra Wißo &c.

Above: Kristina.

Whitelocke's private audiences with Kristina, January 13/23 (Old Style), 1654

Source:

A journal of the Swedish ambassy, in the years M.DCC.LIII. and M.DCC.LIV., volume 1, pages 323 to 330, Bulstrode Whitelocke, 1772

https://www.google.com/books/edition/A_Journal_of_the_Swedish_Ambassy/gPFMAAAAMAAJ?hl=en&gbpv=1&dq=A+journal+of+the+Swedish+embassy+Bulstrode+Whitelocke,+1772&printsec=frontcover

The audience:

Berkman brought to Whitelocke the great newes of the dissolving the parlement in England, and that the generall was made supreame governour. ...

... the queen sent Grave Tott to him, to congratulate the good news from England, and the accesse of honor to his generall.

In the afternoon Whitelocke attended the queen, and was admitted into her bed-chamber, where she told him the newes with much seeming joy, and that Bonnele, and divers others, had written it from London; and asked him;

Qu. "Have you yett received your letters of it?"

Wh. "Not yett, madame; butt have reason to believe the newes, and to expect your majesty's inclinations theruppon."

Qu. "Par Dieu, I beare the same respect, and more to your generall and to you then I did before; and I had rather have to doe with one than with many."

Wh. "I may very well believe it; and returne thanks to your majesty for the continuance of your respects to England, and to my generall, and to his servant: your majesty understands he hath a new title, butt his power was not meane before."

Qu. "It was very great before, and I thinke it greater now, and therfore better for England, butt subject to envy; and I tell you, under secrecy, that my chancellor would formerly have bin so in Sweden, when I was young, butt could not attaine it: butt if he was my enemy, yett I should say, that he is a wise and a gallant man; and if your generall were the greatest ennemy I have, yett I should give him his due, that he is a wise and brave man, and hath done the greatest things of any man alive. I much desire his friendship, and am heartily glad of his present condition."

Wh. "I shall not fayle to acquaint him fully with your majesty's great respect to him."

This was looked uppon by Whitelocke as a great confidence by the queen in him; and when, bicause he had not his letters, she agayne offred that they might be sent under her cover, and that Bonnele should take care of them, he mannerly waived it.

In the evening Whitelocke's letters were brought to him from the post, wherein Thurloe gave him a perticular account of the change in England, and the manner and all passages of it; and in his letters were new credentialls for Whitelocke to the queen, signed,

Vester bonus amicus,

OLIVARIUS P.

He had also new instruction, signed alike, to proceed in the treaty with the queen, according to his former instructions; and he had the newes of the dutch treaty, uppon this occasion a little att a stand, and the newes of France, and of forrein states relating to England.

He had also by this pacquet a coppy of the instrument of governement agreed uppon, and sworne by the protector to be observed uppon this change.

He perceived that the queen and her court were very much pleased with it; many of her officers and servants expressed more than ordinary satisfaction by it. Whilest himselfe was ruminating uppon it, one of the queen's secretaryes, by her order, came to Whitelocke, to whom he communicated part of his newes, and told him, that he desired to waite uppon the queen agayne when her leisure would permit, this evening or to-morrow.

The secretary went presently to the castle, and returned answear to Whitelocke, that the queen desired he would come to her that night, which he did, though very late, and between them was this discourse:

Qu. "Sir, you are wellcome still to me; and, if possible, more then before the change."

Wh. "Madame, it is your goodnes and favour to a gentleman, a stranger in your countrey, who truely honors your majesty; and you are pleased to show much respect to my generall."

Qu. "Your generall is a gallant man, and you are fitt to serve any prince in Christendom."

Wh. "I may without vanity thinke the better of him, and of myselfe, bicause of your majesty's judgement."

Qu. "My judgement is, that your affayres in England are much amended, and better established, by this change then before."

Wh. "We hope that our God will give us a settlement; and we have found much of his favour therin already, and doubt not of the continuance therof to us."

Qu. "Is your new governement by a protector different from what it was before as to monarchy, or is it the alteration in all points?"

Wh. "The governement is to be the same as formerly, by successive representatives of the people in parlement; only the protector is the head, or chiefe magistrate, of the common-wealth."

Qu. "He is a gallant man; and I pray lett him know, that no person hath a greater esteem and respect for him then I have."

Wh. "I presume then, that his letters to your majesty will not be unwellcome."

Qu. "They shall be most wellcome to me."

Wh. "I then present these new credentialls to your majesty from his highnes my lord protector."

Qu. "What is the reason that the protector's name is putt first in the letters?"

Wh. "The protector's name, signed by himselfe, is att the bottome of the letter; and the naming of him first is bicause he writes to your majesty, and is the constant forme in England used to all other princes and states."

Qu. "If it be used to other princes I am satisfyed, and expect no other. What is the substance of your new governement?"

Wh. "I shall shew your majesty the instrument of our new governement, wherof a coppy is sent me; and I shall reade such parts of it to your majesty in french, as may satisfy you."

Then Whitelocke read unto the queen some parts of the instrument of governement; and, when he came to the title, she sayd,

Qu. "Why is the title, Protector, when the power is kingly?"

Wh. "I cannot satisfy your majesty of the reasons of this title, being att so great a distance from the inventors of it."

Qu. "New titles, with soveraign power, proved prejudiciall to the state of Rome."

Wh. "One of your majesty's auncestors was not permitted to keep the title of Marshall of Sweden."

Qu. "He was afterwards king; and that will be next for your protector."

Wh. "That will not be so consonant to our common-wealth as it was to your crown."

Qu. "It is an honor to our nation, that you have looked into the story of it."

Wh. "It is the duety of an ambassador to study the history of that crown to which he is imployed."

Qu. "It becomes you well; butt why is your new governement so severe against the roman catholiques?"

Wh. "It is not more severe against them then it was formerly, and in some things lesse."

Qu. "Methinkes that you, who stand so much for liberty, should allow it to them, as well as to others, in a tolleration of them."

Wh. "Their principles are held contrary to the peace of the nation, and therfore they are not tollerated the publique exercise of those principles: they hold your majesty's profession and ours to be hereticall, and a forrein power to be above you, and above our common-wealth."

Qu. "Those among them, who understand themselves, are of another opinion; and it is pitty they should be persecuted for their conscience sake."

Wh. "We are not for persecution in any point of conscience; butt we expect a submission to the civill magistrate, and nothing to be done to the disturbance of our peace."

Qu. "That is fitt to be preserved with all care. Is your protector sacred as other kings are?"

Wh. "He is not anointed and crowned; those ceremonies were not used to him."

Qu. "His power is the same with that of king, and why should not his title have bin the same?"

Wh. "It is the power which makes the title, and not the title the power; our protector thinkes he hath enough of both."

Qu. "He is hardly a mortall man then; butt he hath brought his buisness notably to passe, and hath done great things: I give you my hand for it, that I have a great value of him."

Wh. "Madame, I kisse your hand with all gratitude for your favours, and assure your majesty, that the protector hath a high honor for your majesty, and shall not want information of your very great respects to him."

My approximate reconstruction of the conversation as it was in French:

Christine: «En avez-vous déjà reçu vos lettres?»

Whitelocke: «Pas encore, madame; mais j'ai raison de croire la nouvelle et d'attendre les inclinations de Votre Majesté là-dessus.»

Christine: «Par Dieu, je porte le même respect, et plus à votre général et à vous qu'auparavant; et je préférais avoir affaire à un plutôt qu'à plusieurs.»

Whitelocke: «Je peux très bien le croire; et je rends grâce à Votre Majesté pour la continuation de vos respects à l'Angleterre, et à mon général, et à son serviteur. Votre Majesté comprend qu'il a un nouveau titre, mais son pouvoir n'était pas insignifiant auparavant.»

Christine: «C'était très grand auparavant, et je le pense plus grand maintenant, et donc meilleur pour l'Angleterre, mais sujet à l'envie; et je vous dis, sous le secret, que mon chancelier l'aurait été autrefois en Suède, quand j'étais jeune, mais il ne pouvait pas l'atteindre, mais s'il était mon ennemi, je dirais cependant qu'il est un homme sage et gallant; et si votre général était le plus grand ennemi que j'aie, pourtant je lui donnerais son dû, qu'il est un homme sage et courageux, et a fait les plus grandes choses de tout homme vivant. Je désire beaucoup son amitié et je suis cordialement heureuse de sa condition présente.»

Whitelocke: «Je ne manquerai pas de lui faire connaître pleinement le grand respect de Votre Majesté à son égard.»

—

Christine: «Monsieur, vous êtes toujours bienvenu chez moi; et, si il est possible, plus qu'avant le changement.»

Whitelocke: «Madame, c'est votre bonté et votre faveur à un gentilhomme, étranger dans votre pays, qui honore vraiment Votre Majesté; et vous êtes heureuse de témoigner beaucoup de respect à mon général.»

Christine: «Votre général est un homme gallant, et vous êtes apte à servir n'importe quel prince de la chrétienté.»

Whitelocke: «Je peux sans vanité penser le meilleur de lui, et de moi-même, à cause du jugement de Votre Majesté.»

Christine: «Mon jugement est que vos affaires en Angleterre sont beaucoup amendées et mieux établies par ce changement qu'auparavant.»

Whitelocke: «Nous espérons que notre Dieu nous donnera un règlement; et nous y avons déjà trouvé une grande partie de sa faveur, et nous ne doutons pas de sa continuation pour nous.»

Christine: «Votre nouveau gouvernement par un protecteur est-il différent de ce qu'il était auparavant en ce qui concerne la monarchie, ou est-ce l'altération en tous points?»

Whitelocke: «Le gouvernement doit être le même qu'autrefois, par des représentants successifs du peuple au Parlement; seul le protecteur est le Chef ou le Premier Magistrat de la République.»

Christine: «Il est un homme gallant; et je prie que vous lui fassiez savoir que personne n'a plus d'estime et de respect pour lui que moi.»

Whitelocke: «Je présume alors que ses lettres à Votre Majesté ne seront pas les bienvenues.»

Christine: «Elles seront les bienvenues à moi.»

Whitelocke: «Je présente ensuite ces nouvelles lettres de créance à Votre Majesté de la part de Son Altesse monseigneur Protecteur.»

Christine: «Quelle est la raison pour laquelle le nom du protecteur est mis en premier dans les lettres?»

Whitelocke: «Le nom du protecteur, signé par lui-même, est au bas de la lettre; et le nom de lui d'abord est parce qu'il écrit à Votre Majesté, et est la forme constante en Angleterre utilisée à tous les autres princes et états.»

Christine: «S'il est utilisé pour d'autres princes, je suis satisfaite, et n'en attend pas d'autre. Quelle est la substance de votre nouveau gouvernement?»

Whitelocke: «Je montrerai à Votre Majesté l'instrument de notre nouveau gouvernement, dont une copie m'a été envoyée; et j'en lirai quelques de parties en français à Votre Majesté, ce peut vous satisfaire.»

—

Christine: «Pourquoi le titre de Protecteur est-il alors que le pouvoir est royal?»

Whitelocke: «Je ne peux pas satisfaire Votre Majesté des raisons de ce titre, étant si loin de ses inventeurs.»

Christine: «De nouveaux titres, avec un pouvoir souverain, se sont avérés préjudiciables à l'État de Rome.»

Whitelocke: «L'un des ancêtres de Votre Majesté ne pas fut lui permis à conserver le titre de maréchal de Suède.»

Christine: «Il fut ensuite roi; et ce sera le prochain pour votre protecteur.»

Whitelocke: «Ce ne sera pas aussi conforme à notre république qu'à votre couronne.»

Christine: «C'est un honneur pour notre nation que vous ayez examiné son histoire.»

Whitelocke: «Il est du devoir d'un ambassadeur d'étudier l'histoire de cette couronne à laquelle il est employé.»

Christine: «Cela vous va bien; mais pourquoi votre nouveau gouvernement est-il si sévère contre les catholiques romains?»

Whitelocke: «Ce n'est pas plus sévère contre eux qu'autrefois, et dans certaines choses moins.»

Christine: «Je pense que vous, qui défendez tant la liberté, devriez la leur permettre, ainsi qu'aux autres, dans une tolérance envers eux.»

Whitelocke: «Leurs principes sont jugés contraires à la paix de la nation, et par conséquent ils ne sont pas tolérés l'exercice public de ces principes; ils tiennent la profession de Votre Majesté et la nôtre comme hérétique, et une puissance étrangère au-dessus de vous et au-dessus de notre république.»

Christine: «Ceux d'entre eux qui se comprennent eux-mêmes ont une autre opinion; et il est dommage qu'ils soient persécutés à cause de leur conscience.»

Whitelocke: «Nous ne sommes pour la persécution en aucun point de conscience; mais nous attendons une soumission au magistrat civil, et rien à faire pour perturber notre paix.»

Christine: «Cela est propre à être préservé avec tout le soin. Votre protecteur est-il sacré comme les autres rois?»

Whitelocke: «Il n'est pas oint et couronné; ces cérémonies ne lui étaient pas utilisées.»

Christine: «Son pouvoir est le même que celui de roi, et pourquoi son titre n'aurait-il pas été le même?»

Whitelocke: «C'est le pouvoir qui fait le titre, et non le titre le pouvoir; notre protecteur pense qu'il en a assez des deux.»

Christine: «Il n'est alors guère un homme mortel; mais il a fait passer ses affaires notablement, et a fait de grandes choses. Je vous donne ma main pour que j'aie une grande valeur de lui.»

Whitelocke: «Madame, je vous baise la main avec toute la gratitude pour vos faveurs, et j'assure Votre Majesté que le protecteur a un grand honneur pour Votre Majesté, et il ne manquera pas d'informations sur vos très grands respects envers lui.»

Swedish translation of their conversation (my own):

Kristina: »Har Ni redan fått Era brev av det?«

Whitelocke: »Inte ännu, madam, men jag har anledning att tro på nyheterna och förvänta mig att Ers Majestäts böjelser därpå.«

Kristina: »Par Dieu, jag bär samma respekt och mer mot Er general och mot Er som jag gjorde tidigare, och jag hade hellre att göra med en än med många.«

Whitelocke: »Jag kan mycket väl tro det, och jag återvänder tack till Ers Majestät för att Ni fortsätter att respektera England och min general och hans tjänare. Ers Majestät förstår att han har en ny titel, men hans makt var inte oviktig förut.«

Kristina: »Den var väldigt stor förut, och jag tror att den är större nu, och därför bättre för England, men underkastats avund, och jag säger Er under sekretess att min kansler tidigare skulle ha varit så i Sverige när jag var ung, men han kunde inte uppnå det. Men vore han min fiende, skulle jag ändå säga att han är en vis och galant man, och om Er general var den största fienden jag har, skulle jag ändå ge honom sin rätt att han är en vis och modig människa och har gjort de största sakerna av någon som lever. Jag önskar mycket hans vänskap och är mycket glad över hans nuvarande tillstånd.«

Whitelocke: »Jag kommer inte att misslyckas med att bekanta honom fullständigt med Ers Majestäts stora respekt för honom.«

—

Kristina: »Herr, Ni är fortfarande välkommen till mig, och om möjligt mer än före förändringen.«

Whitelocke: »Madam, det är Er godhet och tjänst för en herre, en främling i Ert land, som verkligen hedrar Ers Majestät; och Ni är ju glad att visa stor respekt för min general.«

Kristina: »Er general är en galant man, och Ni är lämplig att tjäna någon prins i kristenheten.«

Whitelocke: »Jag kan utan fåfänga tänka bättre på honom och på mig själv på grund av Ers Majestäts bedömning.«

Kristina: »Min bedömning är att Era affärer i England är mycket ändrade och bättre etablerade genom denna förändring tidigare.«

Whitelocke: »Vi hoppas att vår Gud kommer att ge oss en uppgörelse, och vi har redan funnit mycket av hans ynnest däri, och vi tvivlar inte på att den fortsätter för oss.«

Kristina: »Är Er nya protektorregering annorlunda än vad den var tidigare när det gäller monarki, eller är det förändringen på alla punkter?«

Whitelocke: »Regeringen skall vara densamma som tidigare, av på varandra följande företrädare för människorna i parlamentet. Endast protektorn är republikens chef- eller övermagistrat.«

Kristina: »Han är en galant man, och jag ber att Ni låter honom veta att ingen har större uppskattning och respekt för honom än jag.«

Whitelocke: »Jag antar då att hans brev till Ers Majestät inte kommer att vara ovälkomna.«

Kristina: »De skall vara mig mycket välkomna.«

Whitelocke: »Jag presenterar sedan dessa nya uppgifter för Ers Majestät från Hans Höghet min herre Protektor.«

Kristina: »Vad är anledningen till att protektorns namn sätts först i breven?«

Whitelocke: »Protektorns namn, undertecknat av honom själv, är längst ner i brevet. Namnet på honom först beror på att han skriver till Ers Majestät och är den ständiga formen i England som används av alla andra furstar och stater.«

Kristina: »Om den används av andra furstar är jag nöjd och förväntar mig inget annat. Vad är innehållet i Er nya regering?«

Whitelocke: »Jag skall visa Ers Majestät instrumentet för vår nya regering, varav en kopia skickas mig, och jag skall läsa sådana delar av det till Ers Majestät på franska, som kan tillfredsställa Er.«

—

Kristina: »Varför är titeln protektor, när makten är kunglig?«

Whitelocke: »Jag kan inte tillfredsställa Ers Majestät av skälen till denna titel, eftersom jag befinner mig på så stort avstånd från dess uppfinnare.«

Kristina: »Nya titlar, med suverän makt, visade sig skadliga för romerska staten.«

Whitelocke: »En av dina majestätts förfäder fick inte behålla titeln som marskalk av Sverige.«

Kristina: »Han blev ju efteråt kung, och det kommer att bli nästa för Er protektor.«

Whitelocke: »Det kommer inte att vara så enhetligt för vår republik som för Er krona.«

Kristina: »Det är en ära för vår nation att Ni har tittat på historien om den.«

Whitelocke: »Det är en ambassadörs plikt att studera historien om den krona som han är anställd till.«

Kristina: »Det passar Er väl, men varför är Er nya regering så svår mot romerska katolikerna?«

Whitelocke: »Den är inte svårare mot dem än tidigare och i vissa fall mindre.«

Kristina: »Det tycks mig att Ni, som står så mycket för frihet, borde tillåta dem såväl som andra att tolerera dem.«

Whitelocke: »Deras principer anses att står i strid med nationens frid, och därför tolereras de inte den allmänna utövandet av dessa principer: de anser att Ers Majestäts och vår trosbekännelse är kättersk och en främmande makt att vara över dig och över vårt samvälde .«

Kristina: »De bland dem, som förstår sig själva, har en annan åsikt, och det är synd att de skulle förföljas för deras samvets skull.«

Whitelocke: »Vi är inte för förföljelse i någon samvetspunkt, men vi förväntar oss att de underkastar sig den civila magistraten och att inget skall göras för att störa vår frid.«

Kristina: »Det är lämpligt att bevaras med all omsorg. Är Er protektor helig som andra kungar?«

Whitelocke: »Han är inte smord och krönt; dessa ceremonier användes inte för honom.«

Kristina: »Hans makt är ju densamma som kungens, och varför skulle inte hans titel ha varit densamma?«

Whitelocke: "Det är makten som gör titeln, och inte titeln makten. Vår protektor tycker att han har tillräckligt med båda.«

Kristina: »Han är då knappast en dödlig man, men han har framför allt gjort sina affärer och har gjort stora saker. Jag ger Er min hand för det, att jag har ett stort värde på honom.«

Whitelocke: »Madam, jag kysser Er hand med all tacksamhet för Era fördelar och försäkrar Ers Majestät att protektorn har en hög ära för Ers Majestät och att han skall icke sakna information om Er mycket stora respekt för honom.«

Above: Kristina.

Above: Bulstrode Whitelocke.

Enable GingerCannot connect to Ginger Check your internet connection
or reload the browserDisable in this text fieldEditEdit in GingerEdit in Ginger×