In 1645, Isaac Rothovius, Bishop of Åbo (Turku) in Finland, wrote this letter to Kristina, shown printed in the preface of his book, Then christeligha läran om een sanskyllig boot och bättring.
Source:
http://www.doria.fi/handle/10024/144436
The introduction and letter:
Then Stormechtigste / Högborne Furstinna och Fröken /
F. Christina
Sweriges / Göthes / och Wendes Drotning och ArffFurstinna / StorFurstinna til Finland / Hertiginna vti Estland och Carelen / Fröken öfwer Jngermanland / etc.
Nådh och Fridh aff Gudhi genom JESUM CHRISTUM
Stormechtigste och Högborne Fröken / Allernådigste Drotning / alldenstund wår käre HERRE och Frelsare Jesus Christus talar sielff om the tijdhar som wij nu lefwe vthi: Ther skola tillstunda farligha tijdhar / sådana som icke warit hafwa ifrån werldennes begynnelse. Vthi alle try Hufwudstanden skal stå jemmerligen til / medh falska Propheter och Lärare medh Krijgh och blodzvthgiutelse i alle Land / thet ena folket skal reesa sigh emoot thet andra / thz ena Rijket emoot thet andra. Kärleken skal förswinna / then ena hata och förföllia then andre / och skal så jemmerligen tilstå / at then helge Ande ropar wee öfwer them som boo på Jordeñe / i the yttersta dagar.
Apoc. 12, v. 12. Wee them som boo på Jordeñe / och på Hafwet: Ty Dieffwulen stigher neder til ider och hafwer een stoor wrede / wetandes / at han icke long tijdh hafwer.
Öffuer alt thetta skal och finnas ibland Folket een sådhan stoor säkerheet / at the om sijn Saligheet sigh mechta ringa bekymra / för hwilke orsaak skul them skal ock ett hastigt förderff öfwerkomma / när the säijandes warda / thet är frijdh / och all ting vthan fara. Therföre hafwer iagh nu öfwer 40. åhr som Gud hafwer täktz migh i thet helga PredikoEmbetet bruka / beflitat migh effter mijn högsta förmågo at förmana Folket til een rett Boot och Bättring / och Christeligh beredelse til wår Frelsares Jesu Christi Herligheetz tilkommelse. Och ibland annat hafwer iagh här vthi Abo Domkyrkio framstält Prophetens JEREMIÆ Klago Wijsor vthi 20. åthskilliga Predikningar / Christi Kyrkio och H. Församblingh til warningh / at alla må lära wachta sigh för säkerheet / och framhärdelse vthi Synden.
Samma Preningar låter iagh nu effter monga Gudhfruchtiga Menniskiors begäran och åstundan aff Trycktet vthgå / och them E.K.M.tt vthi all Vnderdånigheet och Tienstligheet offererar och dedicerar, först til een Congratulation och Lyckönskan til then Kongzligha Rijkzens Regering / til hwilken E.K.M.tt nu i thetta åhret hafwer inträdt / thernäst til ett tacksamheetz tekn för den högha Favor Gunst och stora Wälgärningar som iagh aff E.K.M.tt vndfått hafwer. / önskandes öfwer E.K.M.tt thet myckna goda som then Helga Läraren Tertulianus hafwer önskat Öfwerheeten i sinom tijdh / nämligha / itt långt och Helsosampt Lijff / lyckosampt och roligit regemente / godh fortgång medh alla Gudhi behageligha saker i siälfwa Regeringen / thet Konungzliga Huses och Familiens welstånd / trogna rådgifware / fromma och Gudfruchtiga vndersåtare / frimodigha Krigzhärar emoot CHRISTI Kors fiender / reena Församblingar ifrån all wilfarelse och oskick / och på sidstone när E.K.M.tt skal ifrån thenna werldenne förresa / och then lekamligha kronan affläggia een Ewigh Chrona och herligheet i Gudz Faders Ewigha Rijke. Åbo then 7. Julij Anno 1645.
E. K. M.tz
Troplichtige Vndersåtare och Tienare i ordet.
Jsaacus B. Rothovius
Episc. Aboëns.
Above: Kristina, early 1640s.
Above: Isaacus Rothovius.
Thursday, July 11, 2019
Thursday, July 4, 2019
Kristina's awarding of tax law to Mårten Anckerhjelm, year 1648
Kristina signed this royal decree awarding the war hero and admiral Mårten Anckerhjelm (born Maerten Thijssen) a tax law on October 13, 1648.
Sources:
https://www.hembygd.se/styrso/page/31484
https://shfstor.blob.core.windows.net/styrso/uploads/file/636886781469003143.pdf
Transcript (with spellings from source 2; italics my own):
Wij Christina medh Gudz nåde, Suerigess Göthess och Wendess drotningh, storfurstinna till Finlandh, hertuginna vthi Estlandh och Carelen Brehmen fröken öfuer Ingermanland, göre witterligitt att såsom Oss elskelige Wåre och Suerigess rijkess för detta wahrande respective förmyndare och regeringh, hafue vthi Wåre omyndige åhr till rijkzens och fädernesslandsens vnderstödh och erhollande wedh dess åliggiande store och märkelige krigzbesuär, funnit nödigt, at vnder arfligit frälse vplåta Wåre och cronones godz åt Wårt rijdderskap och adell här i rijket, och till crononess mehra nytta inräkna låtit store gärden och saltpetterhielpen, rijkzdaleren skattat à sex mark och medan at gifuas half fempte daler pro cento, efter seduanligh och i Wår sahl: käre herr Faderss tijdh gillade, taxa och werderingh.
Altså och emädan Wij genom Gudz nådige försyn och bistånd kombne till Wåre myndige åhr och trädde i Wårt rijkess regeringh, hafua sielfwe befunnit regementet wara store besuär, serdeles genom och wedh desse krijgen vnderkastad, och Wij det till lijsa och vnderstödia, medan rijkzens ständer och vndersåtare icke äre medh högre skatt och pålagor at besuära, hafue ibland andre optenckelige och öflige medell, med Wårt elskelige rijkzrådz råde sine arffuegodz och flere Wåre trogen män och vndersåtare af adell vthi Wårt rijke therass wälfångne egendom och frälse godz effter privilegernes lydelse och innehåld, innehafua och besittia: och där så hende, som Wij doch icke wille förmoda, at ett, eller flere av förbem:te hemman ginge be:te Marten Tisen Anckerhielm hanss hustro eller erfuinger med någon rätt ifrån så förplichte Wij Oss, Wåre effterkommande och Suerigess crono, at erleggia henne eller them så gode godz i lijka ränta och lägenheet igen, innan sex wekor näst där beslutit, at emot förbem:te och sidst brukelige prijss och räntorss inräknande och werderingh till kööpz vplåta och försälia, någre Wåre och cronones godz åt Wåre trogne män och vndersåtare af rijdderskapet och adelen här i rijket, som Oss och cronan medh therass meedell till hielp och vndersätningh komme weele och kunne.
Huarföre sedan Oss och Cronan Wår trooman och ammiral Oss elskeligh och wälbördigh Marten Thisen Anckarhielm till hafuer sigh ödmiukeligest tillbudit och praesenterat at undsettia och erleggia een summa af tutusend tuhudrade tiugu tuå rijkzdaler in specie, tiugo tree öre, sex och tuå nijondedels penningar sölfuermynt, och där emot af Oss vnderdånigst begärat effterskrefne Wåre och crononess godz belägne vthi Elfsborgz lähn Askimss herad och Frölunda sokn, Kiööpstadöö det Larss åbor skattehemman ett. Nils på Styrsöö skattehemman ett, Jon på Wrångöö skattehemman ett, Anders Ividem skattehemman ett, Oluf på Asperöö skattehemman ett. Suenska Hijsingen Tufue soken Anderss Ingelson i Skenila skattehemman ett, huilke hemman ränta åhrligen i spanmål och åtskillige andra pertzeler tillsammanss efter Wår cammar ordningh i penningar uthräknadh etthundrade femtijo daler, tretton och tree deelss penningar, för huilka godz och ränta bem:te Marten Thisen Anckerhielm Oss och cronan förbemälte summa tutusend tuhundrade tiugo två rijkzdaler, tiugo tree öre, sex och två nijondedeels penningar till fullo nöije och vthi rätt förbem:te wärde erlagdt och betalt hafuer.
Dy afhende Wij Oss, Wåre effterkommande och Suerigess crono förbemälte Wåre skatte och cronohemman och tilegne them bem:te Marten Thisen Anckerhielm, hanss hustro och arffuinger, med huss, jord, åker, ängh, skogh, mark, fiske och feksewatn, strömar, quarn och quarnstellen, torp och torpstellen och alle andre tilägor i wåte och torro, närby och fierran, intet vndantagandes af alt thet som ther till lyder, med retta legat hafuer och lagligen tiluinnass kan, till at niuta, bruka och beholla till erwärdeligh ägo och frälse, aldeless som andre effter, uthan någon wedlyfftighet eller upskoff.
Så weele Wij också, och befalle här med Wårt cammer rå och cammererare, at ther effter effter thetta Wårt breefz dato, Wåre och crononess jordebööker förändra och här effter rätta, förandess in förbemälte hemman och dess lägenheeter för bemälte Marten Tisen Anckerhielmss, hans hustrus och arffuingerss faste och fulkomlige frälse. Hvad skatträttigheeten wedkommer, skall offta bemälte Marten Tisen Anckerhielm hans hustru eller erffuinger icke hafua macht at trängia jordäganden ifrån sin rätte börd, vthan goduilia och samtyckio hans, som lagh förmår. Till yttermeera wisso, är detta med Wår egen hand vnderskrifuit, och med Wårt secret bekräfftat.
Datum Stockholm den trettonde dagen vthi octob. månadh, åhr effter Christi bördh ettusendh sexhundrade, på thet fyratijonde och ottonde.
...
Christina
L.S.
Above: Kristina, year 1650.
Sources:
https://www.hembygd.se/styrso/page/31484
https://shfstor.blob.core.windows.net/styrso/uploads/file/636886781469003143.pdf
Transcript (with spellings from source 2; italics my own):
Wij Christina medh Gudz nåde, Suerigess Göthess och Wendess drotningh, storfurstinna till Finlandh, hertuginna vthi Estlandh och Carelen Brehmen fröken öfuer Ingermanland, göre witterligitt att såsom Oss elskelige Wåre och Suerigess rijkess för detta wahrande respective förmyndare och regeringh, hafue vthi Wåre omyndige åhr till rijkzens och fädernesslandsens vnderstödh och erhollande wedh dess åliggiande store och märkelige krigzbesuär, funnit nödigt, at vnder arfligit frälse vplåta Wåre och cronones godz åt Wårt rijdderskap och adell här i rijket, och till crononess mehra nytta inräkna låtit store gärden och saltpetterhielpen, rijkzdaleren skattat à sex mark och medan at gifuas half fempte daler pro cento, efter seduanligh och i Wår sahl: käre herr Faderss tijdh gillade, taxa och werderingh.
Altså och emädan Wij genom Gudz nådige försyn och bistånd kombne till Wåre myndige åhr och trädde i Wårt rijkess regeringh, hafua sielfwe befunnit regementet wara store besuär, serdeles genom och wedh desse krijgen vnderkastad, och Wij det till lijsa och vnderstödia, medan rijkzens ständer och vndersåtare icke äre medh högre skatt och pålagor at besuära, hafue ibland andre optenckelige och öflige medell, med Wårt elskelige rijkzrådz råde sine arffuegodz och flere Wåre trogen män och vndersåtare af adell vthi Wårt rijke therass wälfångne egendom och frälse godz effter privilegernes lydelse och innehåld, innehafua och besittia: och där så hende, som Wij doch icke wille förmoda, at ett, eller flere av förbem:te hemman ginge be:te Marten Tisen Anckerhielm hanss hustro eller erfuinger med någon rätt ifrån så förplichte Wij Oss, Wåre effterkommande och Suerigess crono, at erleggia henne eller them så gode godz i lijka ränta och lägenheet igen, innan sex wekor näst där beslutit, at emot förbem:te och sidst brukelige prijss och räntorss inräknande och werderingh till kööpz vplåta och försälia, någre Wåre och cronones godz åt Wåre trogne män och vndersåtare af rijdderskapet och adelen här i rijket, som Oss och cronan medh therass meedell till hielp och vndersätningh komme weele och kunne.
Huarföre sedan Oss och Cronan Wår trooman och ammiral Oss elskeligh och wälbördigh Marten Thisen Anckarhielm till hafuer sigh ödmiukeligest tillbudit och praesenterat at undsettia och erleggia een summa af tutusend tuhudrade tiugu tuå rijkzdaler in specie, tiugo tree öre, sex och tuå nijondedels penningar sölfuermynt, och där emot af Oss vnderdånigst begärat effterskrefne Wåre och crononess godz belägne vthi Elfsborgz lähn Askimss herad och Frölunda sokn, Kiööpstadöö det Larss åbor skattehemman ett. Nils på Styrsöö skattehemman ett, Jon på Wrångöö skattehemman ett, Anders Ividem skattehemman ett, Oluf på Asperöö skattehemman ett. Suenska Hijsingen Tufue soken Anderss Ingelson i Skenila skattehemman ett, huilke hemman ränta åhrligen i spanmål och åtskillige andra pertzeler tillsammanss efter Wår cammar ordningh i penningar uthräknadh etthundrade femtijo daler, tretton och tree deelss penningar, för huilka godz och ränta bem:te Marten Thisen Anckerhielm Oss och cronan förbemälte summa tutusend tuhundrade tiugo två rijkzdaler, tiugo tree öre, sex och två nijondedeels penningar till fullo nöije och vthi rätt förbem:te wärde erlagdt och betalt hafuer.
Dy afhende Wij Oss, Wåre effterkommande och Suerigess crono förbemälte Wåre skatte och cronohemman och tilegne them bem:te Marten Thisen Anckerhielm, hanss hustro och arffuinger, med huss, jord, åker, ängh, skogh, mark, fiske och feksewatn, strömar, quarn och quarnstellen, torp och torpstellen och alle andre tilägor i wåte och torro, närby och fierran, intet vndantagandes af alt thet som ther till lyder, med retta legat hafuer och lagligen tiluinnass kan, till at niuta, bruka och beholla till erwärdeligh ägo och frälse, aldeless som andre effter, uthan någon wedlyfftighet eller upskoff.
Så weele Wij också, och befalle här med Wårt cammer rå och cammererare, at ther effter effter thetta Wårt breefz dato, Wåre och crononess jordebööker förändra och här effter rätta, förandess in förbemälte hemman och dess lägenheeter för bemälte Marten Tisen Anckerhielmss, hans hustrus och arffuingerss faste och fulkomlige frälse. Hvad skatträttigheeten wedkommer, skall offta bemälte Marten Tisen Anckerhielm hans hustru eller erffuinger icke hafua macht at trängia jordäganden ifrån sin rätte börd, vthan goduilia och samtyckio hans, som lagh förmår. Till yttermeera wisso, är detta med Wår egen hand vnderskrifuit, och med Wårt secret bekräfftat.
Datum Stockholm den trettonde dagen vthi octob. månadh, åhr effter Christi bördh ettusendh sexhundrade, på thet fyratijonde och ottonde.
...
Christina
L.S.
Above: Kristina, year 1650.
Kristina's open letter prohibiting tobacco smuggling, year 1649
A typed version of a proclamation signed by Kristina on October 25, 1649 forbidding the smuggling of tobacco.
Source:
The letter is part of the Finnish Collection of the Library of Congress.
https://www.loc.gov/rr/european/coll/fin-b.html?loclr=blogint
Transcript:
Wij Christina medh Gudz nåde Sweriges / Göthes / och Wendes vthkorade Drottning och Arffurstinna / Storfurstinna til Finland / Hertiginna vthi Estland och Carelen / Fröken öfwer Ingermanland. Göre witterligit / at endoch Wij för någre åhr sedan, monde på någon tijdh tilgörandes benåda thet Söderländske Compagniet medh särdeles privilegier på Tobackz handelen / och igenom Wåre tå aff Trycket uthgångne öpne Placater, alle andre Wåre Undersåtare och traffiquerande här i Wårt Rijke / aldeles förbiuda något Toback att införa til salu eller eliest / wid pæn och straff tilgörandes: Doch lijkwäl emedan wij nu för särdeles skäl och Orsaker skuld för godt an sij / berörde Wårt gifne Privilegium och förre ther öfwer vthgångne Placater heelt at vphäfwa och strafflöse göra. Hwarföre wele Wij här medh i krafft aff thetta Wårt öppne Placat, hafwa förbudit alt wijdare monopolium medh Toback / och alle i gemeen / så Fremmande som eliest Wåre egne Undersåtare / så å Landet / som i Städerne / som lust hafwa medh Toback at handla och sin Näring sökia / effterlåtit thet obehindrat at göra / så snart thenne nu tilstundande Winter förbit är / och Seglationen åter begynnar at gå. Och skole ale the / thet ware sigh anten Wåre Undersåtare i Rijket eller vthrijkes Fremmande / erläggia til Oss och Cronan i Tull för hwart Skålpund Taback the införa sidledes / eller Landwågen öfwer Grentzerne / en half Daler Sölfwermyntt. Men understår sigh någon at hemligen införa något Toback anten til salu / eller sitt eget behoff / i then acht och mening at försnilla Oss therigenom Wår Tull / så skal han hafwa samma Toback förbrutit vnder confiscation til treskiptes / Os / angifwaren och Wåre betiente widh Tullen/ och then deel til Oss och Cronan blifwer förbrutit / wele Wij nådigast hafwa förvndt och tilslagit föreskrefne Söderländske Compagniet. Här Wår Ofwerståthållare i Stockholm / Rijks Cammerrådh / Gouverneurer och Landzhöfdingar / sampt alle som wederböre / serledes Wåre Tullnårer öfwer Siötullarne och Inspectorer öfwer Gräntzetullarne / hafwa sigh at efterrätta. Til yttermehra wisso hafwe Wij thetta medh egen Hand vnderskrifwit / och witterligen låtit fåt tia Wårt Secret här nedan före. Datum Stockholm den 25. Octobris Anno 1649.
English translation (from same source):
We Christina, by the Grace of God, elected Queen of Sweden, the Goths and the Wends, Hereditary Grand Duchess of Finland, Duchess of Estonia and Karelia, Lady of Ingria. Make it known that Our order a few years ago endowed the Söderländske Company with special privileges concerning the tobacco trade and by public announcements forbade all Our other subjects and operators in our Kingdom to introduce tobacco or be penalized and punished. However, We now for particular judicious reasons consider Our granted privilege and the prior announcements in order that they be entirely revoked and punishment withdrawn. Therefore, We, by the power of this Our announcement have forbidden any further tobacco monopoly and both foreigners as well as Our own subjects, both in the country and in the cities, who wish to trade in tobacco to earn a living are allowed to do so unhindered as soon as the winter has passed and seafaring begins again. And all those who are either Our subjects or foreigners shall compensate Us and the Crown in the customs a half thaler silver coin for each pound of tobacco which they import thus, or by wagon over borders. However, should anyone undertake to secretly import tobacco, either for sale, or for their own use in order to embezzle from Us, Our customs will seize and confiscate the aforesaid tobacco according to law given by Us and Our customs officials and the amount for Us and the Crown which is seized, We will graciously grant in support to the aforesaid Söderländske Company. Hereby Our Governor in Stockholm, State Council, governors and chiefs, and all concerned, especially our maritime customs officials and inspectors of border customs are put on notice. For further assurance We have signed this with our own hand and additionally permitted the use of our seal underneath. Dated Stockholm, October 25, 1649.
Above: Kristina, year 1649.
Source:
The letter is part of the Finnish Collection of the Library of Congress.
https://www.loc.gov/rr/european/coll/fin-b.html?loclr=blogint
Transcript:
Wij Christina medh Gudz nåde Sweriges / Göthes / och Wendes vthkorade Drottning och Arffurstinna / Storfurstinna til Finland / Hertiginna vthi Estland och Carelen / Fröken öfwer Ingermanland. Göre witterligit / at endoch Wij för någre åhr sedan, monde på någon tijdh tilgörandes benåda thet Söderländske Compagniet medh särdeles privilegier på Tobackz handelen / och igenom Wåre tå aff Trycket uthgångne öpne Placater, alle andre Wåre Undersåtare och traffiquerande här i Wårt Rijke / aldeles förbiuda något Toback att införa til salu eller eliest / wid pæn och straff tilgörandes: Doch lijkwäl emedan wij nu för särdeles skäl och Orsaker skuld för godt an sij / berörde Wårt gifne Privilegium och förre ther öfwer vthgångne Placater heelt at vphäfwa och strafflöse göra. Hwarföre wele Wij här medh i krafft aff thetta Wårt öppne Placat, hafwa förbudit alt wijdare monopolium medh Toback / och alle i gemeen / så Fremmande som eliest Wåre egne Undersåtare / så å Landet / som i Städerne / som lust hafwa medh Toback at handla och sin Näring sökia / effterlåtit thet obehindrat at göra / så snart thenne nu tilstundande Winter förbit är / och Seglationen åter begynnar at gå. Och skole ale the / thet ware sigh anten Wåre Undersåtare i Rijket eller vthrijkes Fremmande / erläggia til Oss och Cronan i Tull för hwart Skålpund Taback the införa sidledes / eller Landwågen öfwer Grentzerne / en half Daler Sölfwermyntt. Men understår sigh någon at hemligen införa något Toback anten til salu / eller sitt eget behoff / i then acht och mening at försnilla Oss therigenom Wår Tull / så skal han hafwa samma Toback förbrutit vnder confiscation til treskiptes / Os / angifwaren och Wåre betiente widh Tullen/ och then deel til Oss och Cronan blifwer förbrutit / wele Wij nådigast hafwa förvndt och tilslagit föreskrefne Söderländske Compagniet. Här Wår Ofwerståthållare i Stockholm / Rijks Cammerrådh / Gouverneurer och Landzhöfdingar / sampt alle som wederböre / serledes Wåre Tullnårer öfwer Siötullarne och Inspectorer öfwer Gräntzetullarne / hafwa sigh at efterrätta. Til yttermehra wisso hafwe Wij thetta medh egen Hand vnderskrifwit / och witterligen låtit fåt tia Wårt Secret här nedan före. Datum Stockholm den 25. Octobris Anno 1649.
English translation (from same source):
We Christina, by the Grace of God, elected Queen of Sweden, the Goths and the Wends, Hereditary Grand Duchess of Finland, Duchess of Estonia and Karelia, Lady of Ingria. Make it known that Our order a few years ago endowed the Söderländske Company with special privileges concerning the tobacco trade and by public announcements forbade all Our other subjects and operators in our Kingdom to introduce tobacco or be penalized and punished. However, We now for particular judicious reasons consider Our granted privilege and the prior announcements in order that they be entirely revoked and punishment withdrawn. Therefore, We, by the power of this Our announcement have forbidden any further tobacco monopoly and both foreigners as well as Our own subjects, both in the country and in the cities, who wish to trade in tobacco to earn a living are allowed to do so unhindered as soon as the winter has passed and seafaring begins again. And all those who are either Our subjects or foreigners shall compensate Us and the Crown in the customs a half thaler silver coin for each pound of tobacco which they import thus, or by wagon over borders. However, should anyone undertake to secretly import tobacco, either for sale, or for their own use in order to embezzle from Us, Our customs will seize and confiscate the aforesaid tobacco according to law given by Us and Our customs officials and the amount for Us and the Crown which is seized, We will graciously grant in support to the aforesaid Söderländske Company. Hereby Our Governor in Stockholm, State Council, governors and chiefs, and all concerned, especially our maritime customs officials and inspectors of border customs are put on notice. For further assurance We have signed this with our own hand and additionally permitted the use of our seal underneath. Dated Stockholm, October 25, 1649.
Above: Kristina, year 1649.
Kristina's letter to Karl Gustav, dated January 5/15 (Old Style), 1644
Sources:
Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 27, pages 210 to 213, Elmén och Granbergs Tryckeri, 1845
https://books.google.com/books?id=K9NaAAAAcAAJ&dq=Handlingar+r%C3%B6rande+Skandinaviens+historia+christina&source=gbs_navlinks_s
Berättelser ur svenska historien, Tionde Delen, Anders Fryxell, L. J. Hjerta, 1850
https://books.google.com/books?id=kZ0CAAAAYAAJ&pg=RA1-PA31&lpg=RA1-PA31&dq=Berättelser+ur+Swenska+historien+bref+januari+5+1644&source=bl&ots=vFbHQIjjtQ&sig=ACfU3U1tobDQ_3IweejcxIqv7ECR41lu8w&hl=en&sa=X&ved=2ahUKEwjpuKPj1YvjAhWDWc0KHbu0DAQQ6AEwAXoECAkQAQ#v=onepage&q=Berättelser%20ur%20Swenska%20historien%20bref%20januari%205%201644&f=false
Memoirs of Christina, queen of Sweden, Henry Woodhead, London, Hurst and Blackett, 1863
Memoirs of Christina, queen of Sweden, Henry Woodhead, London, Hurst and Blackett, 1863
Christina och Carl Gustaf: Tronföljdsfrågan and note 2, in Drottning Christina: Studier och forskningar, by Curt Weibull, 1931 (1966 edition)
Kristina wrote this letter to her/his/their cousin and future heir, Karl Gustav, on January 5/15 (Old Style), 1644. In the early 1640s they shared an ardent teenage crush, after his 1640 return from the University of Uppsala and his travels, and there was even a brief engagement between the two young people, although the crush was probably most likely dissimulation on Kristina's part.
The letter:
Partial Swedish translation (by Fryxell):
Hertz libster Vetter, Jch habe nicht unterlassen können E. L. mit diser furfallender gelegenheit zu berichten das mir E. L. schreiben etliche seindt wol zu handen kommen welche mich den hertzlich erfreuwet in dem Jch daraus wol verstanden das E. L. bey guter gesundtheit seint, aber dabey haben sie mir unterschidliche gedanken gemacht, aber Jch hoffe das die ursach sein wirt das E. L. der Veder nichts vertrauwen wollen, aber Jch bit das E. L. wollen meinen rhat volgen so werden wir glegenheit gnug haben einander frei zu schreiben, nemlich E. L. schichen mir zifren zu mit gewisser post, oder auch schreiben mir zu undt vorhelen meinen titul so wol aus als einwendig vndt schichen den brief zu Freilein Maria undt in stat der uberschrift schreiben E. L. dises CR so wol auch an stat des namens, undt wo es E. L. gefelt so lassen sie sich ein solch Pitschaft machen, welches Jch den auch thun wil, est is wol von nothen das wir uns wol vorsen undt mit unseren sachen heimlich umghen den nie so vil dar gegen gewest als ietz, hoffe aber sir werden nicht gar (?) vil aus richten so fern E. L. bey gefester resolution bleiben welches Jch den nicht zuefle (?) fieleicht werden E. L. etliche rahten itzund, oder ein Jar her nach mich offentlich zu begeren, aber Jch E. L. um alles was sie auf erden liebhaben sie gerhue noch ettliche Jhar patience zu haben bis Jch die Kron auf den Kof vndt E. L. besser erfarenheit im krig bekommen mogen. Jch bitt E. L. lassen sich kein zeit zu lang scheinen sonder denken an den allten sprichwort das der so nach was gutz wart wart nit zu lang, Jch hoffe mit gottes helff das wir alle beide nach was gutes warten werden. Man saget hir vil von den Churfurst, aber Jch vorsichre E. L. das mir kein zeit nicht zu lang werden sol nach E. L. zu warten, es sol mir auch weder der Churfurst noch einig mench dar von abwenden er mag so reich sein wie er immer wil den Jch E. L. vorsichren kan das weder reichthum noch einig dinck in der Welt zo kreftig sein kan so Jch nicht vil geringer als E. L. bestendige affection schetze, vndt hergegen meine so sterk das sie in Ewikeit nimer aufhoren kan als durch den tot, undt so es so sein solte (das gott vor seh) das es E. L. ehe als mir treffen solte so werde zu gleich meine affection gegen allen andren sterben vndt mit E. L. dort in ewikeit leben; Jch zuefle hergeen nicht das E. L. mir im gleichen verbunden sein vndt hoffe nicht das einige abwesenheit hat konnen vorgessenheit bey E. L. werken welches es auch in warheit bey mihr nicht gethan (?) sonders vielmehr ein hertzliches vorlangen E. L. widerum einmal zu sen. Gott der Almechtige vorleige mir gutte zeitung von der arme den mir hertzlich vorlanget Ihren zustand zu wissen, es were mir auch lieb zu vornemen was pletze der Feltmarchalk in holstein eingenommen, Alhier rustet man sich zum krig so vil immer eglich. Gott der Almechtige regire alles zum besten vndt gebe den sachen einen ghuten ausganck vndt vorleyge E. L. vndt uns allen ein gluckseliges freudenreiches neuwes Jhar bestendige gesundtheit vndt alle ersprisliche Wolfart.
Jch kan nicht unterlassen E. L. zu schreiben wie das der Graf von Nassau E. L. swester begeret hat eher bitte Jch E. L. wolten Jhren her Vatter davon nicht abrahten den ehr ein ser wackrer Her ist, vndt dabeij rheich an gelt, wie Jch sagen höre, Dazu merke Jch wol das sie selber Jhm nicht feint ist sonderen wen es des her Vatters wille wer solte sie auch Jhren willes leichtlich dareinn geben, Jch vor mein person sehe es hertzlich gern den Jch gewis weis das wen es geschehen solte, werde Jch einen treuwen Freundt an im haben, E. L. mögen sich vorsichren das E. L. keinen besserren freundt hier haben als Feltmarschalk Wrangel vndt Jch im gleichen vorsehe mich alles gutz zu im, E. L. her Vatter stet so halb in zeufel in diser sache, Jch aber hab im so weit gebracht, das Jch einen guthen ausganck hoffe zu gewinnen, vndt bitte E. L. wollen meinet halben das beste dazu thun, undt empfele E. L. in den schut des högsten vndt vorbleibe
E. L.
Gettreuweste Freundin
bis im tot
CHRISTINA.
E. L.
Gettreuweste Freundin
bis im tot
CHRISTINA.
Stockholm den 5 Jan. Anno 1644.
Ich bitte E. L. wollen mir mit gelege heit Jhr conterfet schicken vndt den landtgraffen meinet wegen grussen.
With modernised spelling (with Kristina's spelling mistakes preserved as much as possible):
Herzliebster Vetter,
Ich habe nicht unterlassen können, Euer Liebden mit dieser fürfallender [sic] Gelegenheit zu berichten, dass mir Euer Liebdens Schreiben etliche sind wohl zu Handen [ge]kommen [sic], welche mich denn herzlich erfreut, indem ich daraus wohl verstanden, dass Eure Liebden bei guter Gesundheit sind; aber dabei haben sie mir unterschiedliche Gedanken gemacht.
Aber ich hoffe, dass die Ursach sein wird, dass Euer Liebden der Feder Nichts vertrauen wollen, aber ich bitt', dass Eure Liebden wollen meinen Rat volgen [sic], so werden wir G[e]legenheit g[e]nug haben einander frei zu schreiben, nämlich Euer Liebden schicken mir Ziffern zu mit gewisser Post, oder auch schreiben mir zu und vorhehlen [sic] meinen Titel so wohl aus als einwendig, und schicken den Brief zu Fräulein Maria; und in Statt der Überschrift, schreiben Euer Liebden dieses "C. R.", so wohl auch an Statt des Namens. Und wo es Euer Liebden gefällt, so lassen sie sich ein solch' Petschaft machen, welches ich denn auch tun will.
Est is [sic] wohl vonnoten [sic], dass wir uns wohl vorsehen und mit unseren Sachen heimlich umg[e]hen, denn nie so viel dagegen gewest als jetzt; hoffe aber sier [sic] werden nicht gar viel ausrichten, sofern Euer Liebden bei gefester Resolution bleiben, welches ich denn nicht zweifle. Fielleicht [sic] werden Euer Liebden etliche Raten jetzund, oder ein Jahr hernach mich offentlich zu begehren, aber ich Euer Liebden um Alles, was sie auf Erden liebhaben, sie geruhe noch etliche Jhar [sic] Patienz zu haben, bis ich die Kron auf den Kopf und Euer Liebden besser Erfahrenheit im Krieg bekommen mogen [sic].
Ich bitt' Euer Liebden lassen sich kein Zeit zu lang scheinen sonder denken an den alten Sprichwort, dass der so nach was Gutes wart, wart nicht zu lang. Ich hoffe, mit Gottes Hilf[e], dass wir alle beide nach was Gutes warten werden.
Man sagt hier viel von den Kurfurst, aber ich vorsicher [sic] Euer Liebden, dass mir kein Zeit nicht zu lang werden soll nach Euer Liebden zu warten. Es soll mir auch weder der Kurfurst noch einig Mensch davon abwenden. Er mag so reich sein wie er immer will, denn ich Euer Liebden vorsichern [sic] kann, dass weder Reichtum noch einig Ding in der Welt zo kräftig sein kann, so ich nicht viel geringer als Euer Liebdens beständige Affektion schätze, und hergegen meine so stärk [sic], dass sie in Ewigkeit nimmer aufhoren [sic], kann als durch den Tod.
Und so es so sein sollte (das Gott vor sei), dass es Euer Liebden ehe als mir treffen sollte, so werde zugleich meine Affektion gegen allen anderen sterben und mit Euer Liebden dort in Ewigkeit leben. Ich zweifle herge[g]en nicht, dass Euer Liebden mir im gleichen verbunden sein, und hoffe nicht, dass einige Abwesenheit hat konnen [sic] Vorgessenheit [sic] bei Euer Liebden werken, welches es auch in Wahrheit bei mir nicht getan, sonders [sic] vielmehr ein herzliches Vorlangen [sic] Euer Liebden wiederum einmal zu se[he]n.
Gott der Allmächtige vorleige [sic] mir gute Zeitung von der Armee, denn mir herzlich vorlangt [sic] Ihren zustand zu wissen! Es wäre mir auch lieb zu vornehmen [sic], was Plätze der Feltmarschalk in Holstein eingenommen; allhier rustet [sic] man sich zum Krieg so viel immer eglig [sic]. Gott der Allmächtige regiere alles zum Besten und gebe den Sachen einen guten Ausgang und vorleige [sic] Euer Liebden und uns allen ein glückseliges, freudenreiches neues Jhar [sic], beständige Gesundheit und alle ersprießliche Wohlfart!
Ich kann nicht unterlassen, Euer Liebden zu schreiben, wie dass der Graf von Nassau Euer Liebdens S[ch]wester begehrt hat, eher bitte ich Euer Liebden wollten ihren Herr Vater davon nicht abraten, denn er ein sehr wackerer Herr ist und dabei reich an Geld, wie ich sagen höre. Dazu merke ich wohl, dass sie selber ihm nicht feind ist, sondern, wenn es des Herr Vaters Wille, wer sollte sie auch ihren Willes leichtlich darein geben. Ich vor [sic] mein Person sehe es herzlich gern, denn ich gewiss weiß, dass wenn es geschehen sollte, werde ich einen treuen Freund an ihm haben.
Euer Liebden mögen sich vorsichern [sic], dass Euer Liebden keinen besseren Freund hier haben als Feltmarschalk Wrangel, und ich im gleichen vorsehe mich alles Gut[e]s zu ihm. Euer Liebdens Herr Vater steht so halb in Zweifel in dieser sache, ich aber hab' ihm so weit gebracht, dass ich einen guten Ausgang hoffe zu gewinnen und bitte Euer Liebden wollen meinethalben das Beste dazu tun; und empfehle Euer Liebden in den Schut[z] des Högsten [sic] und vorbleibe [sic]
Euer Liebdens
getreueste Freundin bis im Tod
Christina.
Stockholm, den 5. Januari anno 1644.
Ich bitte Euer Liebden wollen mir mit Gelege[n]heit ihr Konterfei schicken und den Landtgrafen meinetwegen grüßen.
With modernised spelling:
Herzliebster Vetter,
Ich habe nicht unterlassen können, Euer Liebden mit dieser vorfallender Gelegenheit zu berichten, dass mir Euer Liebdens Schreiben etliche sind wohl zu Handen [ge]kommen [sic], welche mich denn herzlich erfreut, indem ich daraus wohl verstanden, dass Eure Liebden bei guter Gesundheit sind; aber dabei haben sie mir unterschiedliche Gedanken gemacht.
Aber ich hoffe, dass die Ursach sein wird, dass Euer Liebden der Feder Nichts vertrauen wollen, aber ich bitt', dass Eure Liebden wollen meinen Rat folgen, so werden wir Gelegenheit genug haben einander frei zu schreiben: nämlich, Euer Liebden schicken mir Ziffern zu mit gewisser Post, oder auch schreiben mir zu und verhehlen meinen Titel so wohl aus als einwendig, und schicken den Brief zu Fräulein Maria; und in Statt der Überschrift, schreiben Euer Liebden dieses "C. R.", so wohl auch an Statt des Namens. Und wo es Euer Liebden gefällt, so lassen sie sich ein solch' Petschaft machen, welches ich denn auch tun will.
Es ist wohl vonnöten, dass wir uns wohl vorsehen und mit unseren Sachen heimlich umgehen, denn nie so viel dagegen gewest als jetzt; hoffe aber sie werden nicht gar viel ausrichten, sofern Euer Liebden bei gefester Resolution bleiben, welches ich denn nicht zweifle. Vielleicht werden Euer Liebden etliche Raten jetzund, oder ein Jahr hernach mich offentlich zu begehren, aber ich Euer Liebden um Alles, was sie auf Erden liebhaben, sie geruhe noch etliche Jahr Patienz zu haben, bis ich die Kron auf den Kopf und Euer Liebden besser Erfahrenheit im Krieg bekommen mögen.
Ich bitt' Euer Liebden lassen sich kein Zeit zu lang scheinen sonder denken an den alten Sprichwort, dass der so nach was Gutes wart, wart nicht zu lang. Ich hoffe, mit Gottes Hilfe, dass wir alle beide nach was Gutes warten werden.
Man sagt hier viel von den Kurfurst, aber ich versicher Euer Liebden, dass mir kein Zeit nicht zu lang werden soll nach Euer Liebden zu warten. Es soll mir auch weder der Kurfurst noch einig Mensch davon abwenden. Er mag so reich sein wie er immer will, denn ich Euer Liebden versichern kann, dass weder Reichtum noch einig Ding in der Welt zo kräftig sein kann, so ich nicht viel geringer als Euer Liebdens beständige Affektion schätze, und hergegen meine so stark, dass sie in Ewigkeit nimmer aufhören kann, als durch den Tod.
Und so es so sein sollte (das Gott vorsei), dass es Euer Liebden ehe als mir treffen sollte, so werde zugleich meine Affektion gegen allen anderen sterben und mit Euer Liebden dort in Ewigkeit leben. Ich zweifle hergegen nicht, dass Euer Liebden mir im gleichen verbunden sein, und hoffe nicht, dass einige Abwesenheit hat können Vergessenheit bei Euer Liebden werken, welches es auch in Wahrheit bei mir nicht getan, sondern vielmehr ein herzliches Verlangen Euer Liebden wiederum einmal zu sehen.
Gott der Allmächtige verleihe mir gute Zeitung von der Armee, denn mir herzlich verlangt Ihren zustand zu wissen! Es wäre mir auch lieb zu vernehmen, was Plätze der Feltmarschalk in Holstein eingenommen; allhier rüstet man sich zum Krieg so viel immer eilig. Gott der Allmächtige regiere alles zum Besten und gebe den Sachen einen guten Ausgang und verleihe Euer Liebden und uns allen ein glückseliges, freudenreiches neues Jahr, beständige Gesundheit und alle ersprießliche Wohlfart!
Ich kann nicht unterlassen, Euer Liebden zu schreiben, wie dass der Graf von Nassau Euer Liebdens Schwester begehrt hat, eher bitte ich Euer Liebden wollten ihren Herr Vater davon nicht abraten, denn er ein sehr wackerer Herr ist und dabei reich an Geld, wie ich sagen höre. Dazu merke ich wohl, dass sie selber ihm nicht feind ist, sondern, wenn es des Herr Vaters Wille, wer sollte sie auch ihren Willes leichtlich darein geben. Ich für mein Person sehe es herzlich gern, denn ich gewiss weiß, dass wenn es geschehen sollte, werde ich einen treuen Freund an ihm haben.
Euer Liebden mögen sich versichern, dass Euer Liebden keinen besseren Freund hier haben als Feltmarschalk Wrangel, und ich im gleichen vorsehe mich alles Gutes zu ihm. Euer Liebdens Herr Vater steht so halb in Zweifel in dieser sache, ich aber hab' ihm so weit gebracht, dass ich einen guten Ausgang hoffe zu gewinnen und bitte Euer Liebden wollen meinethalben das Beste dazu tun; und empfehle Euer Liebden in den Schutz des Höchsten und verbleibe
Euer Liebdens
getreueste Freundin bis im Tod
Christina.
Stockholm, den 5. Januari anno 1644.
Ich bitte Euer Liebden wollen mir mit Gelegenheit ihr Konterfei schicken und den Landtgrafen meinetwegen grüßen.
Partial Swedish translation (by Fryxell):
Hjertälskade frände!
Jag ser af de komna brefven, att eders kärlighet icke vågar åt pennan anförtro sina tankar. Vi kunna dock med all frihet brefvexla med hvarandra, blott eders kärlighet skickar mig nyckeln till en teckenskrift och sedan på densamma författar sina bref, och så väl på utanskriften, som inuti sätter tecknet CR samt förseglar det med ett för sådant ändamål enkom gjordt och förändradt sigill, liksom jag gör med mitt. Sedan kunna brefven sändas till eder syster, pfaltsgrefvinnan Maria. Vi måste iakttaga all möjlig försigtighet, ty man har aldrig varit så mycket emot oss som nu. Men de skola ingen ting uträtta, så framt eders kärlighet blifver så ståndaktig, som jag hoppas. Man talar här mycket om kurfursten; men hvarken han eller någon annan i verlden, han må vara så rik som häldst, skall vända mitt sinne från eder. Min kärlek är så stark, att den blott af döden kan öfvervinnas; och om, hvad Gud förbjude, eders kärlighet skulle före mig falla undan, då skall mitt hjerta vara dödt för alla andra, men låta sitt minne och sin tillgifvenhet följa eder till evigheten och der med eder fortlefva.
Jag ser af de komna brefven, att eders kärlighet icke vågar åt pennan anförtro sina tankar. Vi kunna dock med all frihet brefvexla med hvarandra, blott eders kärlighet skickar mig nyckeln till en teckenskrift och sedan på densamma författar sina bref, och så väl på utanskriften, som inuti sätter tecknet CR samt förseglar det med ett för sådant ändamål enkom gjordt och förändradt sigill, liksom jag gör med mitt. Sedan kunna brefven sändas till eder syster, pfaltsgrefvinnan Maria. Vi måste iakttaga all möjlig försigtighet, ty man har aldrig varit så mycket emot oss som nu. Men de skola ingen ting uträtta, så framt eders kärlighet blifver så ståndaktig, som jag hoppas. Man talar här mycket om kurfursten; men hvarken han eller någon annan i verlden, han må vara så rik som häldst, skall vända mitt sinne från eder. Min kärlek är så stark, att den blott af döden kan öfvervinnas; och om, hvad Gud förbjude, eders kärlighet skulle före mig falla undan, då skall mitt hjerta vara dödt för alla andra, men låta sitt minne och sin tillgifvenhet följa eder till evigheten och der med eder fortlefva.
Måhända skola några råda eders kärlighet att nu genast offenteligen begära min hand; men jag besvär eder vid allt, hvad heligt är, att ännu några år hafva tålamod, till dess eders kärlighet förvärfvat mera erfarenhet i krig och jag sjelf fått kronan på hufvudet. Jag beder eders kärlighet icke låta denna tid falla sig för lång, utan betänka det gamla ordspråket, att den väntar icke förlänge, som väntar på något godt. Jag hoppas med Guds hjelp, att det är något godt, som vi båda vänta på.
English translation of the above (by Woodhead):
Beloved cousin,
I see by your letter that you do not venture to trust your thoughts to the pen. We may, however, correspond with all freedom, if you send me the key to a cipher, and compose your letters according to it, and change the seals as I do with mine. Then the letters may be sent to your sister, the Princess Marie. You must take every precaution, for never were people here so much against us as now, but they shall never succeed, so long as you remain firm. They talk a great deal of the Elector of Brandenburg, but neither he, nor any one in the world, however rich they may be, shall ever alienate my heart from you. My love is so strong that it can only be overcome by death, and if, which God forbid, you should die before me, my heart shall remain dead for every other, my mind and affection shall follow you to eternity, there to dwell with you.
I see by your letter that you do not venture to trust your thoughts to the pen. We may, however, correspond with all freedom, if you send me the key to a cipher, and compose your letters according to it, and change the seals as I do with mine. Then the letters may be sent to your sister, the Princess Marie. You must take every precaution, for never were people here so much against us as now, but they shall never succeed, so long as you remain firm. They talk a great deal of the Elector of Brandenburg, but neither he, nor any one in the world, however rich they may be, shall ever alienate my heart from you. My love is so strong that it can only be overcome by death, and if, which God forbid, you should die before me, my heart shall remain dead for every other, my mind and affection shall follow you to eternity, there to dwell with you.
Perhaps some will advise you to demand my hand openly, but I beseech you, by all that is holy, to have patience for some time, until you have acquired some reputation in the war, and until I have the crown on my head. I entreat you not to consider this time long, but to think of the old saying, "He does not wait too long, who waits for something good." I hope, by God's blessing, that it is a good we both wait for.
French translation (my own):
Mon très cher cousin,
Je n'ai pas pu manquer d'informer Votre Dilection à cette occasion que j'ai reçu plusieurs de ses lettres, qui m'ont beaucoup réjoui, car j'ai appris par elles que Votre Dilection est en bonne santé; mais elles m'ont donné diverses pensées.
Mais j'espère que la raison en sera que Votre Dilection ne veut rien confier à la plume, mais je prie Votre Dilection de suivre mon conseil, afin que nous ayons amplement l'occasion de nous écrire librement: à savoir, que Votre Dilection m'envoie des chiffres par une certaine poste, ou même m'écrive et cache mon titre à l'intérieur et à l'extérieur et envoie la lettre à Mademoiselle Marie; et au lieu de l'en-tête, Votre Dilection écrive ceci «C. R.», ou même à la place de mon nom. Et si Votre Dilection le veut, elle peut faire faire un tel sceau, ce que je ferai aussi.
Il est en effet nécessaire que nous veillions à nous-mêmes et que nous traitions nos affaires en secret, car il n'y a jamais eu autant de gens qui s'y opposent qu'à présent; mais j'espère qu'ils n'arriveront pas à trop de choses, pourvu que Votre Dilection reste ferme dans sa résolution, ce dont je ne doute pas. Peut-être Votre Dilection me demandera-t-elle publiquement quelques conseils maintenant ou dans un an, mais je demanderai à Votre Dilection, pour le bien de tout ce qu'elle aime sur la terre, d'être patiente pendant quelques années jusqu'à ce que je puisse mettre la couronne sur ma tête et que Votre Dilection puisse acquérir plus d'expérience dans la guerre.
Je prie Votre Dilection de ne pas laisser le temps paraître trop long, mais de se rappeler le vieux dicton selon lequel celui qui attend quelque chose de bon n'attend pas trop longtemps. J'espère qu'avec l'aide de Dieu, nous attendrons tous les deux quelque chose de bon.
On parle beaucoup ici de l'électeur, mais je vous assure que je ne tarderai pas à l'attendre. Ni l'électeur ni personne ne m'en détournera. Il peut être aussi riche qu'il le voudra, car je puis assurer à Votre Dilection que ni la richesse ni aucune autre chose au monde ne peut être aussi puissante, bien que je ne l'apprécie pas beaucoup moins que l'affection constante de Votre Dilection, et au contraire, je la considère comme si forte qu'elle ne peut jamais cesser dans l'éternité, sauf par la mort.
Et s'il devait arriver (à Dieu ne plaise) que cela arrive à Votre Dilection avant moi, alors mon affection pour tous les autres s'éteindra en même temps, et je vivrai avec Votre Dilection là pour l'éternité. D'autre part, je ne doute pas que Votre Dilection ne soit liée à moi de la même manière, et je n'espère pas que quelque absence ait causé un oubli chez Votre Dilection, ce qu'en vérité elle n'a pas fait en moi, mais plutôt un désir sincère de revoir Votre Dilection un jour.
Que Dieu Tout-Puissant me donne de bonnes nouvelles de l'armée, car je désire ardemment connaître son état! Il m'importerait aussi de savoir quelles places le feldmaréchal a prises dans le Holstein; ici on se prépare à la guerre avec tant d'empressement. Que Dieu Tout-Puissant dirige tout pour le mieux et fasse que tout se passe bien et qu'il accorde à Votre Dilection et à nous tous une bonne et joyeuse Nouvelle Année, une santé constante et une prospérité totale!
Je ne puis manquer d'écrire à Votre Dilection que le comte de Nassau a désiré votre sœur; je prie plutôt Votre Dilection de ne pas en détourner son père, car c'est un homme très honnête et, à ce que j'ai entendu dire, riche en argent. Je vois aussi qu'elle-même n'est pas ennemie de lui, mais si telle est la volonté de son père, elle s'y soumettrait facilement. Pour moi, je le verrais très volontiers, car je sais bien que si cela se produisait, j'aurais en lui un ami fidèle.
Votre Dilection peut être sûre qu'elle n'a pas de meilleur ami ici que le feldmaréchal Wrangel, et je lui souhaite également tout le meilleur. Le père de Votre Dilection est quelque peu sceptique à ce sujet, mais je l'ai amené à un point où j'espère obtenir une bonne issue, et je prie Votre Dilection de faire de mon mieux pour moi; je recommande Votre Dilection à la protection du Très-Haut et je reste
de Votre Dilection
la très fidèle amie jusqu'à la mort
Christine.
Stockholm, le 5 janvier 1644.
Je prie Votre Dilection de m'envoyer son portrait quand l'occasion se présentera et de transmettre mes salutations au landgrave.
Swedish translation (my own):
Hjärtanskäre kusin,
Jag har inte kunnat underlåta att vid detta tillfälle berätta för Ers Kärlighet att jag mottagit flera av Era brev, vilka glädjat mig mycket, då jag av dem förnummit att Ers Kärlighet är vid god hälsa; men de har givit mig olika tankar.
Men jag hoppas att orsaken kommer att vara att Ers Kärlighet inte vill anförtro något åt pennan, men jag ber att Ers Kärlighet följer mitt råd, så att vi får gott om tillfälle att fritt skriva till varandra: nämligen Ers Kärlighet borde sända mig chiffer med en viss post, eller till och med skriva till mig och dölja min titel både inuti och utanpå och skicka brevet till fröken Maria; och i stället för överskriften bör Ers Kärlighet skriva detta »C. R.«, eller till och med i stället för namnet. Och om Ers Kärlighet vill, så kan Ni få göra en sådan sigill, vilket jag också skall göra.
Det är verkligen nödvändigt att vi föreser oss väl och tar hand om våra angelägenheter i hemlighet, ty det har aldrig varit så många människor emot det som nu; men jag hoppas att de inte kommer att åstadkomma för mycket, förutsatt att Ers Kärlighet förblir fast i Ert resolution, vilket jag inte tvivlar på. Kanske kommer Ers Kärlighet att be mig offentligt om råd nu, eller om ett år, men jag kommer att be Ers Kärlighet, för allt Ni älskar på jorden, att ha tålamod i några år tills jag kan få kronan på mitt huvud och tills Ers Kärlighet kan få mer erfarenhet i krig.
Jag ber Ers Kärlighet att inte låta någon tid verka för lång, utan att komma ihåg det gamla talesättet, att den som väntar på något gott inte väntar för länge. Jag hoppas, med Guds hjälp, att vi båda kommer att vänta på något gott.
Man säger mycket här om kurfursten, men jag försäkrar Ers Kärlighet att ingen tid kommer att vara för lång för mig att vänta på Er. Varken kurfursten eller någon annan person kommer att avvisa mig från det. Han kan vara så rik som han vill, ty jag kan försäkra Ers Kärlighet om att varken rikedom eller något annat i världen kan vara så mäktigt, även om jag inte skattar det mycket mindre än Ers Kärlighets beständiga tillgivenhet, och tvärtom, jag anser den så starkt att den aldrig kan upphöra i evigheten utom genom döden.
Och om det skulle hända (Gud förbjude) att det skulle hända Ers Kärlighet före mig, då kommer min tillgivenhet för alla andra att dö samtidigt, och jag kommer att leva med Ers Kärlighet där i evighet. Däremot tvivlar jag inte på att Ers Kärlighet är bunden till mig på samma sätt, och jag hoppas inte att någon frånvaro har orsakat glömska hos Ers Kärlighet, vilket den i sanning inte har gjort i mig, utan snarare en hjärtlig längtan efter att få se Ers Kärlighet igen någon gång.
Må Gud den Allsmäktige ge mig goda nyheter om armén, för jag längtar hjärtligt efter att få veta dess tillstånd! Det skulle också vara mig kärt att förnimma på vilka platser fältmarskalken har tagit i Holstein; här förbereder man sig så bråttom för krig. Må Gud den Allsmäktige styra allt till det bästa och ge saker och ting en god utgång och ge Ers Kärlighet och oss alla ett lyckligt, glädjefullt nytt år, beständig hälsa och allt fruktbart välstånd!
Jag kan inte underlåta att skriva till Ers Kärlighet att greven av Nassau har önskat Er syster; jag skulle hellre be Ers Kärlighet att inte avråda Er herrfader från att göra det, ty han är en mycket ärlig man och, som jag hör sagt, rik på pengar. Jag ser också att hon själv inte är en fiende till honom, men om det är hennes herrfaders vilja, så skulle hon lätt ge efter för det. För min person skulle jag mycket gärna se det hända, för jag vet med säkerhet att om det händer, skulle jag ha en trogen vän i honom.
Ers Kärlighet kan vara försäkrad att Ni inte har någon bättre vän här än fältmarskalken Wrangel, och jag önskar honom också allt gott. Ers Kärlighets herrfader är något tveksam om denna sak, men jag har fört honom till den punkt, att jag hoppas kunna uppnå en god utgång, och jag ber att Ers Kärlighet gör det bästa för mina vägnar; och jag befaller Ers Kärlighet till den Högstes beskydd och förblir
Ers Kärlighets
trognaste väninna intill döden
Kristina.
Stockholm, den 5 januari 1644.
Jag ber att Ers Höghet skickar mig Ert konterfej när tillfälle ges och skickar mina hälsningar till landtgreven.
English translation (my own):
Dearly beloved cousin,
I have not been able to neglect to inform Your Lovingness on this occasion that I have received several of your letters, which have gladdened me greatly, as I have learned from them that Your Lovingness is in good health; but they have given me various thoughts.
But I hope that the reason will be that Your Lovingness does not want to entrust anything to the pen, but I beg that Your Lovingness will follow my advice, so that we will have plenty of opportunity to write to each other freely: namely, Your Lovingness should send me ciphers by a certain post, or even write to me and conceal my title both inside and out and send the letter to Lady Maria; and in place of the heading, Your Lovingness should write this "C. R.", or even in place of my name. And if Your Lovingness wants, you can have such a seal made, which I will also do.
It is indeed necessary that we look well to ourselves and deal with our affairs in secret, for there have never been so many people against it as there are now; but I hope they will not accomplish too much, provided Your Lovingness remains firm in your resolution, which I do not doubt. Maybe Your Lovingness will ask me publicly for some advice now, or a year from now, but I will ask Your Lovingness, for the sake of everything you love on Earth, to be patient for a few years until I can get the crown on my head and until Your Lovingness can gain more experience in war.
I beg Your Lovingness not to let any time seem too long, but to remember the old saying, that he who waits for something good doesn't wait for too long. I hope, with God's help, that we will both be waiting for something good.
One says much here about the Elector, but I assure Your Lovingness that no time will be too long for me to wait for you. Neither the Elector nor any other person will turn me away from it. He may be as rich as he likes, for I can assure Your Lovingness that neither wealth nor any other thing in the world can be so powerful, although I do not value it much less than Your Lovingness's constant affection, and on the contrary, I consider it so strong that it can never stop in eternity except through death.
And if it should happen (God forbid) that it should happen to Your Highness before me, then my affection for all others will die at the same time, and I will live with Your Highness there for eternity. On the other hand, I do not doubt that Your Highness is bound to me in the same way, and I do not hope that some absence has caused forgetfulness in Your Lovingness, which in truth it has not done in me, but rather a heartfelt longing to see Your Highness again sometime.
May God Almighty grant me good news of the army, because I heartily long to know its condition! It would also be important to me to find out what places the Field Marshal has taken in Holstein; here one is preparing for war in such a hurry. May God Almighty rule everything for the best and give things a good outcome and grant Your Lovingness and all of us a happy, joyful New Year, constant health and all prosperous prosperity!
I cannot neglect to write to Your Lovingness that the Count of Nassau has desired your sister; I would rather ask Your Lovingness not to dissuade your lord father from doing so, for he is a very honest man and, as I hear said, rich in money. I also see that she herself is not an enemy to him, but if it is her lord father's will, she would easily give in to it. For myself, I would very gladly see it happen, because I know for certain that if it happens, I would have a faithful friend in him.
Your Lovingness may be assured that you have no better friend here than the Field Marshal Wrangel, and I also wish him all the best. Your Lovingness's lord father is somewhat doubtful about this matter, but I have brought him to the point that I hope to achieve a good outcome, and I beg that Your Lovingness do the best on my behalf; and I commend Your Lovingness to the protection of the Most High and remain
Your Lovingness's
most faithful friend unto death
Kristina.
Stockholm, January 5, 1644.
I beg that Your Lovingness send me your portrait when the opportunity arises and send my greetings to the Landgrave.
Above: Kristina.
Above: Karl Gustav.
Kristina's speech to Axel Oxenstierna, November 27/December 7 (Old Style), 1645
Sources:
Handlingar rörande Sveriges historia, tredje serien: Svenska riksrådets protokoll 11: 1645-1646, page 244, published by Severin Bergh, P. A. Norstedt & Söner, 1906
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 117 to 120, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760
Christina: Brev från sex decennier, pages 10 to 12, edited and translated by Sven Stolpe, 1960
"Pour marque de la satisfaction entière que Christine eut de ses grands services [d'Oxenstierna], elle l'honora de la dignité de Comte & lui donna une Terre considérable qu'elle erigea en Comté, & solennisa cet Acte de déclaration par une belle Harangue en Suédois, qu'elle fit en plein Sénat le 27. Novembre 1645. à laquelle le Chancelier fit une réponse fort-humble & fort-éloquent, pour lui témoigner, combien il étoit sensible à la grace qu'elle venoit de lui faire. La première pièce étant de la composition de Christine même, on ne sera pas fâché qu'on lui donne place avec la traduction."
"As a mark of the complete satisfaction that Kristina had with his [Oxenstierna's] great services, she honoured him with the dignity of count and gave him a considerable land which she erected into a comity, and she solemnised this act of declaration with a beautiful harangue in Swedish, which she delivered in the Senate on November 27, 1645, to which the Chancellor made a very humble and very eloquent response, to show her how much he was sensitive to the grace she had just given him. The first piece being composed by Kristina herself, one will not be upset if one gives it a place with the translation." - Arckenholtz
"Queen Christina's relationship with Axel Oxenstierna was during certain periods of her reign strained; at some point she hints that the Oxenstiernas have their own plans that are dangerous for the royal family. By and large, however, she always gave him recognition and admiration. This is also evident from this letter, in which she informs him that he has been awarded the title of count." - Stolpe
Kristina appointed Axel Oxenstierna as a count on November 27/December 7 (Old Style), 1645 as a mark of appreciation for his role in conducting the recently signed Treaty of Brömsebro, and she/he/they made the following speech to him in front of the Senate.
The speech:
Välborne Her Canceller. Ehuruväl månge orsaker kunne hafva bevecht våre förfäder och framfarne Sveriges rijkes konungar att inrätta dedh grefvelighe ståndet, så kan dedh vara huru dedh vill; intet tvifvel är, att dee ju hafva der med velat läta see sigh icke vara insensibles att signalera sine trogne tiänare och dem sådana præmia virtutis nådeligen meddelat. Ty oansedt och andre äretitlar hafve haft sitt æstime, så är lijkväl intet tvifvel, att denne hafver synnerligen varit öfver andre verderat. Och efter nu gifz migh genom Gudz nåde tillfälle att beneficera dem, som hafva gort migh gode och anseenlige tiänster, så kan jag, uthan någons præjuditz, medh skäl säja, dedh I hafven sä employerat dee 34 åhr, om jagh rätt eftertänker, som I hafven tiänt både min sal. faarfader, som och sädan min sal. k[äre] Her fader och således comporterat eder uthi ambassader, commissioner och ombetrodde gouvernementet, att I visserligen hafva tedt eder een stoor minister hoos een stoor konung. Dedh borde fuller intet migh kalla honom så, men dedh är lijkväl verdzkunnigt, att han först hafver frelst oss utur den vilitet vij tillförne såte uthi, och för den skuldh billigt af oss stoor æstimeras. Jagh vill nu intet opreppa alle particulariteter, eftersåsom dedh skulle lædera eder modestie. Dedh är nogh, att I äre försäkrade, Gud seer edre actioner, edert samveet kan sigh tryggia der vidh, och een stoor konung hafver dedh lätit sigh behagha, hvilken, ibland annat och der af hafver varit lyckesam, att han hafver af Gudh varit beneficerat medh een stoor ministro, öfver hvilken han hafver haft ähra att commendera. Så är icke eller dedh ringa att skatta, att ehuruväl I hafven varit socius consiliorum och altidh coopererat att conducera affairerne till gode och önskelighe utslagh, så hafve I lijkväl vättat respectera eder konung som eder herre, honom medh trooheet, flijt, dexteritet, och skyldigh hörsamheet väl gådt till handa. Sädan när Gudh techtes m[in] sal. Her fader hädankalla och migh här qvarlemna ett omyndigt barn, så hafve I troligen tiänt fäderneslandet och medh edre medcolleger så anrättat min ungdomz åhr, att jagh nu väl är kommen till denne ålder och uthi min anträdde regering funnit alle saker uthi sådant önskelighit tillstånd, att vij alle deraf nu kunne tagha icke ringa contentament. Dedh kunde een annan till eventyrs icke hafva vetat undragha och sättia modum ambitioni, män I hafven af sådane vaniteter intet låtit eder transportera, utan altidh betänkt den respect, som I Gudh och migh, eder laglige öfverheet, hafven varit skyldigh. Ytermehra, oansedt den tiden är kort, som jagh hafver sutet vidh regementet, så hafver jagh lijkväl öfverflödigt förnummit eder vigilantz, dexteritet, förståndh och höge qvaliteter icke hafva varit uthan effect. Dedh är allom kunnigt, att dedh danske kriget förmedelst vapnens fortsättiande och edert försichtige conduicte, i synnerheet vidh fredztractatens utförande, hafver nådt dedh önskelige utslaget, som vij nu alle kunne oss högeligen hugna öfver. Detta som här allenast i summevijs är mentionerat, så att alle väl kunne merkia vara myckit förbijgåt, är således korteligen allenast attingerat, att I må försäkra eder, dedh jagh edre meriter erkänner. Ty såsom I hafven sielf skattat eder skyldigheet troligen och väl tiäna, så hafver och jagh hållit migh obligerat edert arbete, flijt och dexteritet behörligen att ihoghkomma. Jagh vill förhoppas, att I förhålle edre barn icke allenast medh exempel, uthan och medh förmaningar, att dee ingå edre footspor, giöre sigh meriterade hoos fäderneslandet och migh, som Gudh och naturen hafver satt till deres rätte öfverheet, och vänte af migh all gunst och nåde, intet tviflandes derom, att jagh icke skal deres tiänster ansee och dem efter skäl och occasionerne beneficera, förblifvandes både eder och dem samtligen medh synnerligh gunst altidh bevågen.
With modernised spelling:
Välborne herr Kansler. Ehuruväl många orsaker kunna hava bevekt Våra förfäder och framfarna Sveriges Rikes konungar att inrätta det grevliga ståndet, så kan det vara huru det vill; intet tvivel är att de ju hava därmed velat läta se sig icke vara insensibles att signalera sina trogna tjänare och dem sådana præmia virtutis nådeligen meddelat. Ty oansett ock andra äretitlar hava haft sitt estime, så är likväl intet tvivel att denna haver synnerligen varit över andra värderad. Och efter nu givs mig genom Guds nåde tillfälle att beneficera dem som hava gjort mig goda och ansenliga tjänster, så kan jag, utan någons prejudis, med skäl säga det I haven så emplojerat de 34 år, om jag rätt eftertänker, som I haven tjänt både min salige farfader, som ock sedan min salige käre herrfader och således komporterat Eder uti ambassader, kommissioner och ombetrodde guvernemanget, att I visserligen hava tett Eder en stor minister hos en stor konung. Det borde fuller inte mig kalla honom så, men det är likväl världskunnigt att han först haver frälst oss utur den vilitet vi tillförne såto uti, och fördenskull billigt av oss stor estimeras. Jag vill nu inte upprepa alla partikulariteter, eftersåsom det skulle ledera Eder modesti. Det är nog att I äre försäkrade Gud ser Edra aktioner, Edert samvete kan sig trygga därvid, och en stor konung haver det låtit sig behaga, vilken, ibland annat, ock därav haver varit lyckosam att han haver av Gud varit beneficerad med en stor ministro, över vilken han haver haft ära att kommendera. Så är icke eller det ringa att skatta, att ehuruväl I haven varit socius consiliorum och alltid koopererat att konducera affärerna till goda och önskliga utslag, så hava I likväl vetat respektera Eder konung som Eder herre, honom med trohet, flit, dexteritet och skyldig hörsamhet väl gott tillhanda.
Sedan när Gud täcktes min salige herrfader hädankalla och mig här kvarlämna ett omyndigt barn, så hava I troligen tjänt Fäderneslandet och med Edra medkolleger så anrättat min ungdomsår att jag nu väl är kommen till denna ålder och uti min anträdde regering funnit alla saker uti sådant önskligt tillstånd att vi alla därav nu kunne taga icke ringa kontentemang. Det kunde en annan till äventyrs icke hava vetat unddraga och sätta modum ambitioni, men I haven av sådana vaniteter inte låtit Eder transportera, utan alltid betänkt den respekt som I Gud och mig, Eder lagliga överhet, haven varit skyldig. Yttermera, oansett den tiden är kort som jag haver suttit vid regementet, så haver jag likväl överflödigt förnummit Eder vigilans, dexteritet, förstånd och höga kvaliteter icke hava varit utan effekt. Det är allom kunnigt att det danska kriget förmedelst vapnens fortsättande och Edert försiktiga konduit, i synnerhet vid fredstraktatens utförande, haver nått det önskliga utslaget som vi nu alla kunne oss högeligen hugna över. Detta som här allenast i summavis är mentionerat, så att alla väl kunna märka vara mycket förbigått, är således kortligen allenast attingerat att I må försäkra Eder det jag Edra meriter erkänner. Ty såsom I haven själv skattat Eder skyldighet troligen och väl tjäna, så haver ock jag hållit mig obligerad Edert arbete, flit och dexteritet behörligen att ihågkomma. Jag vill förhoppas att I förhålle Edra barn icke allenast med exempel, utan ock med förmaningar att de ingå Edra fotspår, göra sig meriterade hos Fäderneslandet och mig, som Gud och naturen haver satt till deras rätta överhet, och vänta av mig all gunst och nåde, inte tvivlandes därom att jag icke skall deras tjänster anse och dem efter skäl och ockasionerna beneficera, förblivandes både Eder och dem samtligen med synnerlig gunst alltid bevågen.
Arckenholtz's transcript of the speech:
Wälborne Herr Canceller,
Ehuru wäl många orsaker kunna hafwa bewekt wåre förfäder och framfarne Sweriges Rikes konungar at inrätta det Grefwelige ståndet; så kan det wara huru det will: intet twifwel är, at de ju hafwa dermed welat låta se, sig icke wara insensibles att signalera sine trogne Tienare, och dem sådane præmia virtutis nådeligen meddelat. Ty oansedt ock andre äretitlar hafwa haft sit estime; så är likwäl intet twifwel, at denne hafwer synnerligen warit öfwer andre wärderad.
Ehuru wäl många orsaker kunna hafwa bewekt wåre förfäder och framfarne Sweriges Rikes konungar at inrätta det Grefwelige ståndet; så kan det wara huru det will: intet twifwel är, at de ju hafwa dermed welat låta se, sig icke wara insensibles att signalera sine trogne Tienare, och dem sådane præmia virtutis nådeligen meddelat. Ty oansedt ock andre äretitlar hafwa haft sit estime; så är likwäl intet twifwel, at denne hafwer synnerligen warit öfwer andre wärderad.
Och efter nu gifs mig, at beneficera dem, som, hafwa giordt mig goda och anseenlige tienster; så kan iag utan någons præjudice med skiäl säja, det J hafwen sä employerat de 34. år, om iag rätt efter täncker, som i hafwen tient, både min S. farfader, som ock sedan min S. kiäre fader dödde, och således comporterat eder uti Ambassader, Commissioner och ombetrodde gouvernementer, at i wisserligen hafwen tedt Eder en stor minister, hos en stor konung.
Det borde fuller intet mig kalla honom så, men det är likwäl werlden kunnigt, at han först hafwer frälst oss utur den vilitet wi til förene såto uti, och fördenskuld billigt, af oss stor estimeras. Iag will nu intet oprepa alla particulariteter, efter såsom det skulle lædera Eder modestie. Det är nog, at jären försäkrade, Gud ser edre actioner, edert samwete kan sig tryggia der wid, och en stor konung hafwer det låtit sig behaga, hwilken, ibland annat, och deraf hafwer warit lyckosam, at han hafwer af Gud warit beneficerat med en stor Ministre öfwer hwilken han hafwer haft äran at commendera. Så är icke eller det ringa at skatta, at ehuruwäl i hafwen warit socius consiliorum, och altjd coopererat at conducera affairerne til gode och önskelige utslag; så hafwen i likwäl welat respectera eder konung som eder Herre; honom med trohet, flit, dexteritet, och skyldig hörsamhet wäl gådt tilhanda.
Sedan när Gud täcktes min s. Herr fader hädankalla, och mig här qwarlämna ett omyndigt Barn, så hafwe i troligen tient fädernes Landet, och med edre med-Colleger så anrättat min ungdoms år, at iag nu wäl är kommen til den ålder, och uti min anträdde Regering funnit alle saker uti sådant önskeligit tilstånd, at wi alle deraf nu kunne taga icke ringa contentement. Det kunde en annan til äfwentyrs icke hafwa wetat undraga, och sättia modum ambitioni: Men i hafwe af sådane vaniteter intet låtit eder transportera, utan altid betäenkt den respect som i Gud och mig, eder laglige öfwerhet, hafwen warit skyldig.
Yttermera oansedt den tjden är kort, som iag hafwer sutet wid Regementet; så hafwer iag likwäl öfwerflödigt förnummit eder vigilantz, dexteritet, förstånd och höge qualiteter, icke hafwa warit utan effect. Det är allom kunnigt, at det Danske kriget, förmedelst wapnens fortsättjande, och edert försicktige conduite i synnerhet wid fredstractatens utförande, hafwer nådt det önskeliga utslaget, som wi nu kunna oss högeligen hugna öfwer. Detta som här allenast i summe-wis är mentionerat, så at alle wäl kunna märckia wara mycket forbigådt, är således korteligen allenast attingerat, at i må försäkra Eder det jag edre meriter erkänner.
Ty såsom i hafwen sielf skattat eder skyldighet, troligen och wäl tiena; så hafwer ock iag hållit mig obligerad, edert arbete, flit och dexteritet behörigen at ihugkomma. Jag will förhoppas, at J förehålle edre Barn icke allenast med exempel, utan ock med förmaningar, at de ingå edre fotspår, giöra sig meriterade hos fädernes landet och mig, som Gud och naturen hafwer satt til deras rätta Öfwerhet, och wänta af mig all gunst och nåde, intet twiflandes derom at iag icke skal deras tienster anse, och dem efter skäl och occasionerne beneficera, förblifwandes både Eder och dem samteligen, med synnerlig gunst altid bewågen.
Gjörwell's transcript of the speech:
Wälborne Herr Canceller.
Ehuruwäl många orsaker kunna hafwa bewekt wåra Förfäder och framfarne Sweriges Rikes Konungar, at inrätta det Grefliga Ståndet, så kan det wara huru det wil; intet twifwel är, at de ju hafwa dermed welat låta se, sig icke wara insensible, at signalera sina trogne tjenare, och dem sådane præmia virtutis nådeligen meddelat. Ty oansedt ock andre Äre-Titlar hafwa haft sit estime, så är likwäl intet twifwel, at denne hafwer synnerligen warit öfwer andre wärderad. Och efter nu gifwes mig, genom Guds nåd, tilfälle, at beneficera dem, som hafwa gjort mig goda och ansenliga tjenster, så kan jag utan någons prejudice med skäl säga, det I hafwen så emplojerat de tretiofyra år, om jag rätt eftertänker, som I hafwen tjent, både min Salig Farfader, som ock sedan min Saliga kära Fader dödde, och således comporterat Eder uti Ambassader, Commissioner och anbetrodde Gouvernementer, at I wisserligen hafwen tedt Eder en Stor Minister hos en Stor Konung. Det borde fuller wara intet mig kalla honom så, men det är likwäl werlden kunnigt, at han först hafwer frälst Oß utur den Vilitet, wi tilförene suto uti, och fördenskull billigt af oß för Stor estimeras. Jag wil nu intet uprepa alla particulariteter, efter såsom det skulle ledera Eder Modestie. Det är nog, at I ären försäkrad, Gud ser Edre Actioner; Edert Samwete kan sig tryggia derwid, och en Stor Konung hafwer det låtit sig behaga, hwilken, ibland annat, ock deraf hafwer af Gud warit beneficerad med en Stor Minister, öfwer hwilken han hafwer haft äran, at commendera. Så är icke heller det ringa at skatta, at ehuruwäl I hafwen warit Socius consiliorum, och altid coopererat, at conducera affairerne til goda och önskeliga utslag; så hafwen I likwäl welat respectera Eder Konung som Eder Herre, honom med trohet, flit, dexteritet och skyldig hörsamhet wäl gåt til handa. Sedan när Gud täcktes min Saliga Herr Fader hädankalla, och mig här qwarlämna et omyndigt Barn, så hafwen I troligen tjent Fäderneslandet, och med Edre Medcolleger så anrättat min Ungdoms år; at jag nu wäl är kommen til den ålder, och uti min anträdde Regering funnit alla saker uti sådant önskeligt tilstånd, at wi alle deraf nu kunna taga icke ringa contentement. Det kunde en annan til äfwentyrs icke hafwa welat undraga och sätta modum ambitioni; men I hafwe af sådane vaniteter intet låtet Eder transportera, utan altid betänkt den respect, som I Gud och mig Eder lagliga Öfwerhet, hafwen warit skyldig. Yttermera, oansedt den tiden är kort, som jag hafwer sutet wid Regementet; så hafwer: jag likwäl öfwerflödigt förnummit Eder vigilantz, dexteritet, förstånd och höga qualiteter icke hafwa warit utan effect. Det är allom kunnigt, at det Danska kriget, förmedelst wapnens fortsättande, och Eder försigtiga conduite i synnerhet wid Freds-Tractatens utförande, hafwer nått det önskeliga utslaget, som wi nu kunna Oß högeligen hugna öfwer. Detta som här allenast i summewis är mentionerat, så at alle wäl kunna märka wara mycket förbigåt, är således korteligen allenast attingerat, at I mågen försäkra Eder, det jag Edre meriter erkänner. Ty såsom I hafwen sjelf skattat Eder skyldighet, troligen och wäl tjena; så hafwer ock jag hållit mig obligerad, Edert arbete, flit och dexteritet behörligen, at ihugkomma. Jag wil förhoppas, at I förhållen Edre barn, icke allenast med exempel, utan ock med förmaningar, at de ingå Edre fotspår, gjöra sig meriterade hos Fäderneslandet och mig, som Gud och naturen hafwa satt til deras rätta Öfwerhet, och wänta af mig al gunst och nåde, intet twiflandes derom, at jag icke skal deras tjenster anse, och dem efter skäl och occasionerne beneficera, förblifwande både Eder och dem samteliga med synnerlig gunst altid bewågen.
Contemporary Swedish translation (by Stolpe):
Välborne herr kansler!
Ehuru många orsaker kunna ha föranlett våra förfäder och framfarna Sveriges rikes konungar att inrätta greveståndet, så må därmed vara hur det vill: inget tvivel råder om att de därmed ha velat göra klart, att de inte varit okänsliga, när det gällt att utmärka sina trogna tjänare och i nåd meddela dem sådana praemia virtutis. Ty även om andra ärotitlar haft sin estime, så råder icke något tvivel om att denna har varit i hög grad värderad utöver de andra. Och eftersom nu genom Guds nåd ges mig ett tillfälle att beneficera dem som ha gjort mig goda och betydande tjänster, så kan jag utan att vilja kränka någon säga, att Ni har på ett sådant sätt använt de, om jag tänker rätt efter, trettiofyra år, som Ni tjänat såväl min salig farfar som också sedan min salig fader och på ett sådant sätt uppträtt i ambassader, kommissioner och anförtrodda guvernement, att Ni i sanning framstått som en stor minister hos en stor konung. Jag borde säkert inte kalla honom så, men det är ändå bekant för hela världen, att han först frälst oss ur det slaveri vi tidigare voro underkastade och därför också rimligtvis med skäl av oss alla högeligen skattats. Jag vill nu inte upprepa alla detaljer, eftersom det skulle kränka Er blygsamhet. Det är nog, att Ni blir försäkrad om att Gud ser Edra handlingar; Ert samvete kan trygga sig vid detta, och en stor konung har låtit detta behaga sig, vilken bland annat också varit lyckosam däruti, att han av Gud blivit välsignad med en stor minister, över vilken han haft äran att befalla. Man bör inte heller skatta ringa, att trots att Ni varit socius consiliorum och alltid samarbetat för att få statens affärer att ge goda och önskvärda resultat, har Ni likväl velat respektera Eder konung som Eder herre och gått honom till handa med trohet, flit, dexteritet och skyldig hörsamhet. Sedan, när Gud behagade hädankalla min salig herr fader och här kvarlämna mig som ett omyndigt barn, har Ni med trohet tjänat fäderneslandet och tillsammans med Edra kolleger så ordnat mina ungdomsår, att jag nu lyckligen har kommit till den ålder och i min påbörjade regering funnit alla saker i ett så utmärkt tillstånd, att vi alla däröver kunna vara synnerligen tillfredsställda. En annan person kunde kanske inte ha velat draga sig tillbaka och sätta modum ambitioni, men Ni har inte låtit Er influeras av sådan fåfänga utan alltid betänkt den respekt Ni varit skyldig Gud och mig, Eder lagliga överhet. Trots att den tid då jag suttit vid regementet är kort, har jag ändå i övermått märkt, att Er vigilans, dexteritet, förstånd och höga kvaliteter inte varit utan resultat. Det är allom bekant, att det danska kriget genom vapenskiftets fortsättning och i synnerhet Ert försiktiga uppträdande vid fredstraktatens utförande har nått det lyckliga slut som vi nu i hög grad kunna fröjda oss över. Detta, som här bara sammanfattningsvis summeras, så att alla väl kunna se, att mycket är förbigått, framlägges i korthet, bara för Ni skall kunna vara förvissad om, att jag erkänner Edra förtjänster. Ni har själv insett Er skyldighet att med trohet väl tjäna, och jag har ansett mig obligerad att behörigen minnas Edert arbete, Er flit och dexteritet. Jag hoppas, att Ni förehåller Edra barn inte bara med exempel utan också med förmaningar att gå i Edra fotspår, göra sig förtjänta om fäderneslandet och mig, som Gud och naturen ha satt till deras rätta överhet, och av mig vänta all gunst och nåd, utan att tvivla på att jag skall observera deras tjänster och efter orsak och tillfällen gottgöra dem. Jag förbliver både Eder och dem alla med synnerlig gunst alltid bevågen.
French translation (by Arckenholtz):
Noble Seigneur Chancelier. Quels qu'aïent été les motifs qui ont porté nos ancêtres, & les Rois de Suède nos Prédecesseurs, à instituer l'ordre des Comtes dans ce Roïaume, on ne sauroit douter qu'ils n'aïent voulu par-là faire connoître, qu'ils n'étoient pas insensibles au plaisir de distinguer leurs fidéles serviteurs, en leur conférant gracieusement de semblables recompenses qui sont duës à la vertu. Car quoique les autres tîtres d'honneur aïent leur prix, on ne peut cependant révoquer en doute, que celui-ci ne l'emporte sur eux. Etant donc, par la grace de Dieu, en état d'en honorer ceux qui m'ont rendu de bons & importans services; je puis dire avec raison & sans faire tort à qui que ce soit, que durant les trente quatre années, (si je m'en souviens bien,) que vous avez été au service de mon Grand-Pére & de mon Père de bien heureuse mémoire, de même qu'au mien, après leur mort, dans les Ambassades, les Commissions, & les Gouvernemens, qui vous ont été confiés, Vous vous êtes conduit de maniére, à vous faire certainement reconnoître pour le grand Ministre d'un grand Roi. Il ne me sied peut-être pas bien de nommer ainsi feu mon Père. Mais tout le monde sait, qu'il a rendu le nom des Suédois plus illustre qu'il n'avoit jamais été, & qu'à cet égard, il mérite bien que nous lui donnons le tître de Grand. Je ne veux pas entrer dans le détail des particularités qui vous régardent, craignant de blesser Votre modestie. Il suffit que vous soïez persuadé que Dieu régarde vos actions: que votre conscience se repose là-dessus, & que vous avez en l'approbation d'un grand Roi, qui a été heureux d'avoir rencontré en vous un grand Ministre, sur qui il a eu l'honneur de commander. Ce qui n'est pas moins estimable en vous, c'est, qu'en l'assistant de vos Conseils, & en travaillant toûjours avec lui à conduire les affaires à une conclusion bonne & desirable; Vous avez néanmoins fit respecter votre Roi, comme Votre Maître, & vous lui avez donné en tout & par tout des preuves de votre fidélité, de votre activité, & de votre dextérité, de-même que de l'obéissance que vous lui deviez.
Après qu'il eût plu au Tout-puissant d'appeller de ce monde à lui le Seigneur mon Pére, & de me laisser orpheline en bas âge, vous avez fidèlement servi la Patrie, & avec vos Collégues vous avez pris soin de me faire bien emploïer les années de ma jeunesse, & fait en sorte, qu'aïant atteint l'âge où je suis, j'ai trouvé à mon entrée dans la régence, toutes choses dans l'état où on les pouvoit souhaiter, & dans un si bon ordre, que nous tous ne pouvons qu'en être très-contens. Un autre que vous, n'auroit peut-être pas été capable de se modérer & de mettre des bornes à son ambition; mais vous ne vous êtes pas laissé emporter à de pareilles vanités, aïant toûjours eu devant les yeux & le respect dû à Dieu & celui que vous me devez comme à Votre légitime Souveraine. Enfin, quoiqu'il n'y ait que peu de tems que je tiens en main le timon du gouvernement, combien n'ai je pas eu de preuves des bons effets de votre vigilance, de votre capacité, de votre génie, & de vos éminentes qualités? Chacun sait, que si la guerre avec le Danemarck au eu une fin si heureuse & dont nous pouvons tous nous réjouir, c'est par les armes & par Votre sage conduite, particuliérement dans la Négociation de la Paix. Je ne touche que légèrement tous ces points, & de manière que tout le monde remarquera que j'en passe sous silence un grand nombre d'autres. Vous vous tiendrez néanmoins pour assuré, par le peu que je viens de dire, que je connois votre mérite. Et comme vous pensez, qu'il est de votre devoir de me servir bien & fidellement; je ne me crois pas moins obligée de reconnoître vos travaux, votre assiduité, & votre habileté. Je me flatte que non seulement Vous continuerez de donner un si bon exemple à vos Enfans, mais encore que vous les exhorterez à suivre vos traces & à se faire un mérite envers la Patrie & envers moi, que Dieu & la Nature ont établie leur Souveraine; de servir avec fidélité &, de s'attendre par-là à toutes sortes de graces & de faveur, étant assurés, que j'aurai égard à leurs services & que je les recompenserai selon la raison & les occasions; Vous étant & à eux tous toûjours très-affectionée.
English translation (mostly from Bain, the rest translated into English by me from Arckenholtz's French translation):
My Lord Chancellor,
Although other titles of honour have their value, it cannot be doubted that the title of Count is the highest of all.
Although other titles of honour have their value, it cannot be doubted that the title of Count is the highest of all.
Finding myself, by the grace of God, in a position to reward good and faithful services, I confer on you this dignity, the first in the kingdom. I can say with truth, and without injury to any one else, that during the thirty-four years you have served my grandfather, my father, and myself, you have performed every duty entrusted to you, in a manner worthy of the great minister of a great king.
Perhaps it hardly becomes me to speak thus of my father; but every one knows that he made Sweden greater than she had ever been before, and he therefore deserves from us the name of Great. I will not dwell on your own particular actions, lest I should offend your modesty. God and your own conscience are your witnesses that you had the full approbation of a great king, whose good fortune it was to have you for his minister. It is not the least of your merits that, although you laboured with him, and assisted him with your advice, you still respected your King as your master.
When it pleased the Most High to take my father from this world, and to leave me a helpless child, you continued to serve your country, and you took care that I was properly instructed. Another in your place might not have known how to impose limits on his own ambition; but you have always been loyal, and have remembered what you owed to God and to me, your lawful Sovereign.
Although I have ruled so short a time, I have had many proofs of your vigilance, your capacity, and your other eminent qualities. Everyone does, that if the war with Denmark has had such a happy end, and of which we can all rejoice, it is by arms and your wise conduct, especially in the negotiation of peace. I only lightly touch all these points, and so that everyone will notice that I do not mention many others. Nevertheless, you will rest assured, by the little that I have just said, that I know your merit.
And, as you believe, it is your duty to serve me well and faithfully. I do not believe myself less obliged to recognise your labours, your diligence, and your skill. I flatter myself that not only will you continue to give such a good example to your children, but also that you will exhort them to follow in your footsteps and to merit to the country and to me, whom God and nature have established as their Sovereign, to serve with fidelity, and to expect all those who are strong and gracious, being assured, that I will have regard to their services, and that I will recompense them according to reason and opportunity; being to them and all always very affectionate.
English translation (fully my own, and better than my parts in the above):
Noble Lord Chancellor. Whatever the motives that led Our ancestors, and the Kings of Sweden, Our predecessors, to institute the order of counts in this kingdom, there can be no doubt that they did not want to make known that they were not insensitive to the pleasure of distinguishing their faithful servants by graciously conferring on them similar rewards which are due to virtue, for although the other titles of honour have their esteem, it cannot however be doubted that this one will not be prized more especially than them. Being therefore, by the grace of God, in a position to honour those who have rendered me good and important services, I can say with reason and without doing wrong to anyone that during the thirty-four years, if I remember correctly, that you were in the service of my grandfather and my father of blessed memory, as well as my service, after their deaths, in the embassies, the commissions, and the governments which have been entrusted to you, you have conducted yourself in such a way as to certainly make yourself recognised as the great minister of a great King. Perhaps it does not suit me to refer to my late father that way, but everyone knows that he has made the name of the Swedes more illustrious than ever before, and in this respect he well deserves that we give him the title of the Great. I will not go into the details of the particularities that concern you, for fear of hurting your modesty. It is enough for you to be persuaded that God watches your actions, that your conscience rests on this, and that you have the approval of a great King who was happy to have found in you a great minister whom he had the honour of commanding. What is not less estimable in you is that, by assisting him with your counsels and always working with him to bring matters to a good and desirable conclusion, you have nevertheless made your King respected as your master, and you have given him in everything and all proofs of your fidelity, of your diligence, and of your dexterity, as well as of the obedience that you owed him.
After it had pleased the Almighty to call my lord and father from this world, and to leave me an orphan at a young age, you faithfully served the Fatherland, and with your colleagues you took care to make me make good use of the years of my youth, and ensure that, having reached the age at which I am, I found, upon my entry into ruling, all things in the state in which one could wish them, and in a such good order that we all can only be very happy with it. Anyone other than you would perhaps not have been able to moderate himself and set limits on his ambition, but you did not allow yourself to be carried away by such vanities, having always had before your eyes the respect due to God and that which you owe me as your legitimate sovereign. Finally, although I have only been at the helm of government for a short time, how many proofs have I had of the good effects of your vigilance, your capacity, your genius, and your outstanding qualities? Everyone knows that if the war with Denmark had such a happy ending, which we can all rejoice in, it was by arms and by your wise conduct, particularly in the peace negotiation. I only touch on all these points lightly, and in such a way that everyone will notice that I pass over a large number of others in silence. You will nevertheless hold yourself assured, by the little that I have just said, that I know your merit. And as you think it is your duty to serve me well and faithfully, I do not think myself less obliged to recognise your work, your diligence, and your dexterity. I flatter myself that not only will you continue to give such a good example to your children, but that you will also exhort them to follow in your footsteps and to make themselves a merit towards the Fatherland and towards me, whom God and nature have established as their sovereign, to serve me faithfully, and to expect thereby all kinds of graces and favours, being assured that I will have regard for their services and that I will reward them according to reason and occasion, being toward you and them always very affectionate.
Above: Kristina.
Above: Axel Oxenstierna.
Notes: praemia virtutis = belöningar för duglighet.
beneficera = belöna.
socius consiliorum = riksråd.
dexteritet = skicklighet.
modum ambitioni = gräns för ärelystnaden.
vigilans = omsorg.
Kristina's letter to Princess Katarina, dated April 19/29 (Old Style), 1634
Sources:
Mémoires concernant Christine, volume 1, page 34, published by Johan Arckenholtz, 1751
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 97 to 98, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760
"Entre les occupations de la jeune Reine, celle d'écrire des Lettres à ses plus proches Parens étoit une des prémières. En voici une qu'Elle écrivit à la Princesse Catherine Sa Tante, traduite de Suédois en François: au dessus: «à Madame Madame Catherine Princesse de Suède, ma très-chère Tante.... à Stekeborg.»"
"Among the occupations of the young Queen, that of writing letters to her closest relatives was one of the first. Here is one that she wrote to Princess Katarina, her aunt, translated from Swedish into French: above: 'to Madame, Madame Katarina, Princess of Sweden, my very dear aunt.... at Stegeborg.'" - Arckenholtz
Seven year old Kristina wrote this letter to her/his/their aunt Princess Katarina on April 19/29 (Old Style), 1634, while she/he/they was trapped at Nyköping Castle in a nightmare life of darkness and her/his/their mentally ruined mother's extreme, constant mourning. At the time this letter was written, Kristina was just starting to learn French, which would become her/his/their preferred language of correspondence and writing as an adult.
The letter:
Högborne Fürstinna, Högtärade älskelige Käre fader-Syster,
Jag önskar Eders fürsteliga nåde mycken wälsignelse af Gudi, och tackar E. F. N. för al then höga omwårdnad och stora affection E. F. N. härtil för mig dragit, synnerlig för thet E. F. N. mig med sina wänliga skrifwelser åtskilliga gångor besökt hafwer. Jag lefwer uti then goda förhopning, E. F. N. skal och härefter sin goda wändskap emot mig continuera och beholla: lofwar mig däremot altid wela temoignera en sådan benägenhet emot E. F. N. samt E. F. N. älskelige K. Gemåhl och hela Famillen, som sielfwa naturen och E. F. Ns. höga meriter kunna förobligera den til, som är och blifwer så länge hon lefwer
E. F. Nådes
Endaste Broder Dotter
Christina.
Jag önskar Eders fürsteliga nåde mycken wälsignelse af Gudi, och tackar E. F. N. för al then höga omwårdnad och stora affection E. F. N. härtil för mig dragit, synnerlig för thet E. F. N. mig med sina wänliga skrifwelser åtskilliga gångor besökt hafwer. Jag lefwer uti then goda förhopning, E. F. N. skal och härefter sin goda wändskap emot mig continuera och beholla: lofwar mig däremot altid wela temoignera en sådan benägenhet emot E. F. N. samt E. F. N. älskelige K. Gemåhl och hela Famillen, som sielfwa naturen och E. F. Ns. höga meriter kunna förobligera den til, som är och blifwer så länge hon lefwer
E. F. Nådes
Endaste Broder Dotter
Christina.
Nyköping den 19. April 1634
Gjörwell's transcript of the letter:
Högborna Förstinna, Högtärade älskeliga kära Fadersyster.
Jag önskar Eders Förstl. Nåde mycken wälsignelse af Gud, och tackar Eders Förstl. Nåde för al den höga omwårdnad och stora affection, Eders Förstl. Nåde härtil för mig dragit, synnerligen för det Eders Förstl. Nåde mig med sina wänliga skrifwelser åtskilliga gånger besökt hafwer. Jag lefwer uti den goda förhopning, Eders Förstl. Nåde skal ock härefter sin goda wänskap emot mig continuera och behålla; lofwar mig deremot altid wela temoignera en sådan benägenhet emot Eders Förstl. Nåde, samt Eders Förstl. Nådes älskeliga kära Gemål och hela Famille, som sjelfwa naturen och Eders Förstl. Nådes höga meriter kunna förobligera den til, som är och blifwer så länge hon lefwer
Eders Förstl. Nådes
endaste Broder Doter
CHRISTINA.
Nyköping, d. 19 April 1634.
French translation (by Arckenholtz):
Sérénissime Princesse, très-honorée & très-chère Tante. Je souhaite à Votre Sérenité beaucoup de bénédictions du Tout-puissant & lui rends graces de tous les hauts soins & de la grande affection qu'Elle a euë pour moi jusqu'ici: particulièrement de ce que V. S. m'a honorée plusieurs fois de ses aimables lettres. Je me flatte de la bonne espérance qu'elle me continuëra & me conservera sa chère amitié, promettant de vouloir toûjours autant témoigner ma reconnoissance envers la personne de V. S. son cher Epoux & toute sa famille, que la nature même & les hauts mérites de V. S. y pourront obliger celle, qui est & qui sera toute sa vie
de V. S.
l'Unique Niece
CHRISTINE
Nyköping ce 19. Avr. 1634.
English translation (my own):
High-Born Princess, Much Honoured beloved and dear Aunt,
I wish Your Highness many blessings from God, and I thank Your Highness for all the concern and great affection you have shown me, especially for that Your Highness has honoured me many times with your kind letters. I live in the good hope that you will continue and preserve your friendship toward me: I in turn promise to always show my gratitude to the person of Your Serene Highness, and will be able to oblige the one who is and who will be all your life
Your Highness's only niece
I wish Your Highness many blessings from God, and I thank Your Highness for all the concern and great affection you have shown me, especially for that Your Highness has honoured me many times with your kind letters. I live in the good hope that you will continue and preserve your friendship toward me: I in turn promise to always show my gratitude to the person of Your Serene Highness, and will be able to oblige the one who is and who will be all your life
Your Highness's only niece
Christina.
Nyköping, April 19, 1634.
Above: Kristina in mourning, year 1633.
Above: Princess Katarina.
Subscribe to:
Posts (Atom)