Sources:
Riksarkivet, images 356 to 359/pages 353 to 356 in Juli-September 1645; Riksregistraturet
Grundläggningen af det Svenska väldet i hertogdömena Bremen och Verden, by Edvard Alexander Zetterquist, 1891; original at the University of Zürich Library (Universitätsbibliothek Zürich)
Danmarks Adels Aarbog, volume 30, pages 130 to 131, by Hans Rudolf Hiort-Lorenzen and Anders Thiset, 1913; original at the University of Illinois at Urbana-Champaign; digitised July 21, 2025
The 1,000th post of 2025 to this blog!
The letter:
Tacksäijelse om Freden emellan Swerige och Dannemarck.
Wij Hafwe stoor orsaak att offra Gudh Wåre Läppars Offer, och Honom en innerligh och ödmiuk tacksäijelse Hembära, först och främst derföre, att Han Vthj deße förledne fahrlige tijder Hafwer så nådeligen VppeHållit sin beträngde Försambling, enKannerligen styrckt och bewarat Wårt Käre Fäderneßlandh så och Regementet, Och ibland så många fahrlige stemplingar och fiendtlige föreHafwanden Hållit in till denne dagh Wårt wäsende oprätt och giordt H. K. M:tz alles Wår Nådigste Drottningz Krigz actioner lyckosamme emoth all menniskligh förHoppning, så att Wij och månge andre, icke Vthan stoor förundran Hans Guddomelige Nådewärck emoth Oß j margeHanda måtto erKänna och beKänna måtte: Särdeles och j synnerheet Hafwe Wij Hwar medh andra att sij der af Gudz dens Högstes Vnderlige och gode skickelse, att ehuruwäl Hans Guddomlige rättwijst [sic] Hafwer för Wåre synder skull j nästförledne åhr Hemsökt och beswärat Oß och Wårt Käre Fäderneßlandh medh ett nytt Krijgh emoth Konungen j Danmarck: Så Hafwer lijkwäl den Nådefulle Gudh all ting så skickat och lagat, att H. K. M:tz och Rijksens Wapn, som H. K. M:tt är nödtwungen att taga j Handen och till Rijkzens förswar föra emoth bem:te fiende, äre icke mindre j medlertijdh, emoth margeHanda Hans fattade rådslagh, Oß att ruinera, och fördärfwa, än som för detta (: deß Gudj lof :) thet ena åhret effter det andra, Tysklandz, emoth Wåre och alle andre beträngde Evangeliskes Hätske fiender och förföliare, skedt är, medh lyckelige Successer och åthskillige store och Vndersamme Segerwinningar både till Landz och till watn, merckeligen wälsignade, och der igenom fiendens fahrlige rådslagh och listige föreHafwande, emoth H. K. M:tt, och Wårt Käre Fäderneßlandh till inthet wordne, effter som der om är månge resor, tillförende, särdeles Vthj det näst förledne och j begynnelsen på innewarande åhr, blifwit af detta rummet, denne loflige Gudz Församblingh förKunnat; Och Wij altså offta Hafft Högh orsaak, jempte Wåre dagelige böner att göra Gudj derföre Solenne tacksäijelser Vthj Hans Försambling. Nu Hafwer åter Gudh ytterligare fullfölgt sin mildheet och nåde j så måtto, att oansedt H. K. M:tz Feldtmarskalk H:r Linnar Torstenßon Hafwer Vthj förledne Höst (: sedan Han Hade igenom Gudz milde bijståndh och sin försichtige Conduicte bracht näst Hela Holstein, Jüthlandh och Wensyßel Vnder H. K. M:tz och Sweriges Cronos devotion :) fattadt, som en Klok Capitein thet rådh; att gå medh störste delen af sin Vnderhafwande armee Vthur be:te Holstein och Juthlandh, och der igenom draga der Vth effter sigh den store Keijsarske armee /: medh Hwilkens general Gallas j nästförledne Sommar der inbruten war, att göra merebe:te Wår fiende Konungen j Dannemarck bijståndh och Hielp emoth Oß :) lembnandes allenast Vthj dee Qwarteren jempte Guarnisonerne någre få troupper, Hwilket fuller j förstone gaf det anseende, som skulle H. K. M:tz wärck och Krijgzdesseigner på den orten råka igenom Hans opbrott Vthj någon Confusion, efftersom Wåre fiender dee Danske då achtade tijden och någorledes finge nåderum, att draga all sin macht Vthur Schåne, Zeland och Fÿen öfwer åth Holstein och Juthlandh, effter som Han och widh sådant tillfälle sigh bemächtigade der sammestädes någre få och ringa Platzer, tenterandes alle medell och der till brukandes icke allenast all sin egen macht, Vthan och Erchiebiscopens af Bremens adsistens och tillHielp, att winna igen Hwadh som af Wälbe:te Feldtmarskalken medh Swärdzägg inKrächtat war på den sijdan: Dochlijkwäl Hafwer thet Honom inthet lyckatz Vthan dee få troupper, som H. K. M:t der då Hade Vnder Öffwersten Helmet Wrangels Commende Hafwe giordt fienden tappar [sic] motwärn och afbräck, icke Vthan Hans merckelige förlust på folck och maintineret mästadeels och dee förnämbste occuperade platzer och Befästningar, och är detta der på folgt, att sedan H. K. M:tz General Leuten: Könnigzmarck /: hwilken på någon tijdh Hafwer warit j action begripin, att och fullfölia på sin sijda den Gallaske armeen, och Feldtmarskalken adsistera den samme totaliter att ruinera :/ war j nästförledne Februarij Månadt gången medh någre H. K. M:tz Regementer neder tilbaka in j Erchiebiskops Stifftet Bremen, Hafwer Han j förstone igenom Gudz bijståndh och wälsignelse, lyckeligen bemächtigat sigh medh bewäpnat arm thet Oldeland och Keijdingelandh, och effter deß eröfrande är Han sedan den 13. Februarij opbruten der ifrån medh Hele sin VnderHafwande force för Stade, som är HufwudStaden j samme Stifft, och en platz af stoor importans, och andre dagen der effter den dels medh accord, deels medh macht intagit Hwarest och Borgerskapet dersammestädes Hafwe straxt för plundringen erlagt till Soldatesquens VnderHållande Tiugutusende Rijkzdaler, och intagit OttaHundrade Man till Guarnison; Och Hafwe de fyra-Hundrade Man af Erchiebispens folck, som tillförende der innelågh, lefwererat alle Fanor ifrån sigh och sedan stält sigh Vnder H. K. M:tz Soldatesqua. Och är j denne Staden till fånga tagit månge af Erchiebispens förnämbste tienare, såsom och eröfrat Hans Cantzlij och Archivum. Jtem en stoor Hoop af Hans LijfHästar, sampt Caretter, jämwäl och tijo halfwa Cartover, tiugu andre metallstycken, tuHundrade Centenärar Kruth, och myckit annat byte. Den 18. Februarij är Königzmark gången medh H. K. M:tz folck för Staden Boch[s]tehude, belägen twå mijler der ifrån; Hwilken faste orth Hafwer och så medh Hwars och ens förundran gifwit sigh på nåde och onåde, och deß Guarnizon, som war 300 man, godwilligt stält sigh Vnder. Sedan är Han gången för Staden Bremerförde Erchiebispens egen Residentz, och så wäl Slottet, som sielfwe Staden /: efftersom åthskillige inKompne tijdender för wiße der om förmäla :) sigh bemächtigat, der medh Ertzstifftet är mäst Vnder H. K. M:tt[z] wåldh och devotion bracht, förvthan denne lyckelige Success, så Hafwer och Öffwersten Helmet Wrangel på denne sijdan om Elfwen j Holstein, ruinerat Ellofwa Compagnies Danske Ryttare, Hwar af en stoor deel är blifwit på platzen och restan till fånga tagit; Sedan Hafwer Han och intagit ifrån fienden twå starcke Skantzer b:de KrogSkantzen och Steenborger skantzen, derj nederHuggit Ett Hundrade och femtijo Man och fångat fyraHundrade femtijo gamble Knechter af Öfwersten Buchwaldz Regemente, som wore skickade bem:te Skantzen till entsatt sampt en stoor Deel Officerer; der effter opbränt och ruinerat Heela Landet in till Stadzporten för Glückstadh och Krempe, satt Dittmarsken Vnder Contribution, och jagat dee Danske Vthur Hela Landet, och Hafwer så starckt förfolgt General Majoren Alefeldt, att Han medh den lilla resten af sitt Cavallerij sigh j Sunnerborg och Alsen Salvera måste, Hafwer intagit det fasta Slottet Haßlo j Glückstader Ma[r]schen på nåde och onåde, och der beKommit EttHundrade gemene Knechter, sampt be:te General Majorens Alefeldz Lijffana, en Öffwerste Wachtmestare, twå Leutenampter och fyra Metallstycken. Och är j Glückstadh en sådan skräck och Confusion, att alle deras mobilier flötties till Hamburg; Jgenom hwilket alt, fienden på den sijdan är nu åter skildh ifrån den störste och förnämste delen af Danmarkz Cronas Landh. Man Kan och icke Vnderlåta Här medh någre få ordh att ihugKomma, thet H. K. M:t Hafwer j deße dagar fått tijdender och Vnderrättelse ifrån Tysklandh och andre ortter, att en Hufwudslachtning skall wara j Bohmen den 24. Februarij, emellan Feldtmarskalken H:r Torstenßon och dee Keijserske, och dee Wåre erHållit platzen och en Härligh victoria, Hwar om H. K. Mt. dageligen förwänter någon mehra wißheet och particulariteter; Och derföre framdeles will låta göra Gudh en offentligh tacksäijelse. Nu emedan Gudh alzmächtigh Hafwer af sin grundlösa godheet och barmhertigheet ëmoth Oß och Wårt Käre Fäderneßlandh, så mildeligen täcktz j begynnelsen wid H. K. M:tz antagne actual Regering, wälsigna H. K. M:tz armeer och Wapn, och der igenom giordt fienden detta Krijgh så myckit beswärligare och gifwit H. K. M:t Hopp, att Kunna igenom Gudz Krafftige bijståndh, icke allenast förswara Wårt Käre Fäderneßlandh och deß Jnbyggiare H. K. M:tz trogne Vndersåthere, Vthan och så myckit förr, Komma medh Wåre illwiliande grannar dee Danske till en stadigh, trygg, säker och Rijksens Vndersåtere nyttigh och Hälsosam fredh, på Hwilken nu medh all flijt och ÿfwer, af H:s K. M:tz Commissarier som nu nedre på grentzen stadde äre, arbetas; Så är thet alles Wår Högsta skyldigheet emoth Gudh, att Hembära Honom för denne miraculöse nådh och lyckelige Successer, innerligh loff och ödmiuk tacksäijelse medh Gudeligh bön och san åKallar [sic], att Hans Guddomelige Allmacht wille nu ytterligare fullfölia medh denne sin stora Nådh emoth H. K. M:t och Fäderneßlandet, förläna Continuerlige Successer Vthj H. K. M:tz Krijgz actioner, och dirigera all H. K. M:tz loflige Consilia till en önskeligh effect, förwirra fiendens illistige Rådslagh, beskära och förläna, att deße tu blodige Krijger, som Wij och Wårt Käre Fäderneßlandh nu swäfwa Vthj och länge swäfwat Hafwe, måtte Vthslå i sinom tijdh till önskeligh fredh, sitt Helige Nampn till ewigh ähra, sin Helge Försambling till förmerelse och styrckio, sampt H. K. M:tt och Wårt Käre Fäderneßlandh till wälfärd, roo och säkerheet.
Cantetur,
»Wår Gudh är Oß en wäldigh borgh« etc. etc.
With modernised spelling:
Tacksägelse om freden emellan Sverige och Danmark.
Vi have stor orsak att offra Gud våra läppars offer och honom en innerlig och ödmjuk tacksägelse hembära, först och främst därföre att han uti dessa förlidna farliga tider haver så nådeligen uppehållit sin beträngda församling, enkannerligen styrkt och bevarat vårt kära Fädernesland, så ock regementet, och ibland så många farliga stämplingar och fientliga förehavanden hållit intill denna dag vårt väsende upprätt och gjort Hennes Kungliga Majestäts allas vår nådigste Drottnings krigsaktioner lyckosamma emot all mänsklig förhoppning, så att vi och många andra icke utan stor förundran hans gudomliga nådeverk emot oss i margahanda måtto erkänna och bekänna måtte.
Särdeles och i synnerhet have vi var med andra att se därav Guds dens Högstes underliga och goda skickelse att ehuruväl hans gudomliga rättvisa haver för våra synders skull i nästförlidna år hemsökt och besvärat oss och vårt kära Fädernesland med ett nytt krig emot konungen i Danmark.
Så haver likväl den nådefulle Gud allting så skickat och lagat att Hennes Kungliga Majestäts och Riksens vapen, som Hennes Kungliga Majestät är nödtvungen att taga i handen och till Riksens försvar föra emot bemälde fiende, äro icke mindre emellertid emot margahanda hans fattade rådslag oss att ruinera och fördärva än som förr detta (dess Gudi lov) det ena året efter det andra Tysklands emot våra och alla andra beträngda evangeliskas hätska fiender och förföljare skett är med lyckliga successer och åtskilliga stora och undersamma segervinningar både till lands och till vatten märkligen välsignade och därigenom fiendens farliga rådslag och listiga förehavande emot Hennes Kungliga Majestät och vårt kära Fädernesland till intet vordna, eftersom därom är många resor tillförne, särdeles uti det nästförlidna och i begynnelsen på innevarande år, blivit av detta rummet denna lovliga Guds församling förkunnat; och vi alltså ofta haft hög orsak jämte våra dagliga böner att göra Gudi därföre solenna tacksägelser uti hans församling.
Nu haver åter Gud ytterligare fullföljt sin mildhet och nåde i så måtto att oansett Hennes Kungliga Majestäts fältmarskalk herr Lennart Torstensson haver uti förlidna höst (sedan han hade igenom Guds milda bistånd och sin försiktiga konduit bragt näst hela Holstein, Jutland och Vendsyssel under Hennes Kungliga Majestäts och Sveriges Kronas devotion) fattat, som en klok kapten det rått, att gå med största delen av sin underhavande armé utur bemälda Holstein och Jutland och därigenom draga därut efter sig den stora kejserska armé (med vilkens general Gallas i nästförlidna sommar där inbruten var att göra merbemälde vår fiende konungen i Danmark bistånd och hjälp emot oss), lämnandes allenast uti de kvarteren jämte garnisonerna några få trupper, vilket fuller i förstone gav det anseende som skulle Hennes Kungliga Majestäts verk och krigsdessänger på den orten råka igenom hans uppbrott uti någon konfusion, eftersom våra fiender de danska då aktade tiden och någorledes fingo nåderum att draga all sin makt utur Skåne, Själland och Fyn över åt Holstein och Jutland, eftersom han ock vid sådant tillfälle sig bemäktigade därsammastädes några få och ringa platser, tenterandes alla medel och därtill brukandes icke allenast all sin egen makt, utan ock ärkebiskopens av Bremens assistens och tillhjälp att vinna igen vad som av välbemälde fältmarskalken med svärdsegg inkräktat var på den sidan.
Dock likväl haver det honom inte lyckats utan de få trupper som Hennes Kungliga Majestät där då hade under översten Helmut Wrangels kommende hava gjort fienden tappa motvärn och avbräck icke utan hans märkliga förlust på folk och maintenerat mestadels ock de förnämsta ockuperade platser och befästningar, och är detta därpå följt att sedan Hennes Kungliga Majestäts generallöjtnant Königsmarck (vilken på någon tid haver varit i aktion begripen att ock fullfölja på sin sida den gallaska armén och fältmarskalken assistera densamma totaliter att ruinera) var i nästförlidna februari månad gången med några Hennes Kungliga Majestäts regementer neder tillbaka in i ärkebiskopsstiftet Bremen, haver han i förstone igenom Guds bistånd och välsignelse lyckligen bemäktigat sig med beväpnat arm det Olde Land och Kehdinger Land, och efter dess erövrande är han sedan den 13 februari uppbruten därifrån med hela sin underhavande force för Stade, som är huvudstaden i samma stift och en plats av stor importans, och andra dagen därefter den dels med ackord, dels med makt intagit, varest ock borgerskapet därsammastädes hava straxt för plundringen erlagt till soldateskans underhållande tjugotusende riksdaler och intagit åttahundrade man till garnison; och hava de fyrahundrade man av ärkebispens folk som tillförne där innelåg, levererat alla fanor ifrån sig och sedan ställt sig under Hennes Kungliga Majestäts soldateska.
Och är i denna staden tillfångataget många av ärkebispens förnämsta tjänare, såsom ock eröfrat hans kansli och archivum; item en stor hop av hans livhästar samt karetter, jämväl ock tio halva kartover, tjugo andra metallstycken, tuhundrade centner krut och mycket annat byte.
Den 18 februari är Königsmarck gången med Hennes Kungliga Majestäts folk för staden Buxtehude, belägen två miler därifrån, vilken fasta ort haver också med vars och ens förundran givit sig på nåde och onåde, och dess garnison, som var 300 man, godvilligt ställt sig under.
Sedan är han gången för staden Bremervörde, ärkebispens egen residens, och såväl slottet som själva staden (eftersom åtskilliga inkomna tidender förvisso därom förmäla) sig bemäktigat, därmed erzstiftet är mest under Hennes Kungliga Majestät[s] våld och devotion bragt förutan denna lyckliga success. Så haver ock översten Helmut Wrangel på denna sidan om Elven i Holstein, ruinerat ellova compagnies danska ryttare, varav en stor del är blivit på platsen och resten tillfångataget.
Sedan haver han ock intagit ifrån fienden två starka skanser, benämnda Krogskansen och Stenborgerskansen, däri nederhuggit etthundrade och femtio man och fångat fyrahundrade femtio gamla knekter av översten Buchwalds regemente, som voro skickade bemälda skansen till entsatt, samt en stor del officerar; därefter uppbränt och ruinerat hela landet intill stadsporten för Glückstadt och Krempe, satt Dithmarschen under kontribution och jagat de danska utur hela landet och haver så starkt förföljt generalmajoren Ahlefeldt att han med den lilla resten av sitt kavalleri sig i Sönderborg och Alsen salvera måste; haver intagit det fasta slottet Hasloh i Glückstadter Marschen på nåde och onåde och där bekommit etthundrade gemena knekter samt bemälde generalmajorens Ahlefeldts livfana, en överstevaktmästare, två löjtnanter och fyra metallstycken. Och är i Glückstadt en sådan skräck och konfusion att alla deras mobilier flyttas till Hamburg, igenom vilket allt fienden på den sidan är nu åter skiljd ifrån den största och förnämsta delen av Danmarks Kronas land.
Man kan ock icke underlåta här med några få ord att ihågkomma det Hennes Kungliga Majestät haver i dessa dagar fått tidender och underrättelse ifrån Tyskland och andra orter att en huvudslaktning skall vara i Böhmen den 24 februari emellan fältmarskalken herr Torstensson och de kejserska, och de våra erhållit platsen och en härlig viktoria, varom Hennes Kungliga Majestät dagligen förvänter någon mera visshet och partikulariteter och därföre framdeles vill låta göra Gud en offentlig tacksägelse.
Nu emedan Gud Allsmäktig haver av sin grundlösa godhet och barmhärtighet emot oss och vårt kära Fädernesland så mildeligen täckts i begynnelsen vid Hennes Kungliga Majestäts antagna aktuell regering välsigna Hennes Kungliga Majestäts arméer och vapen och därigenom gjort fienden detta krig så mycket besvärligare och givit Hennes Kungliga Majestät hopp att kunna igenom Guds kraftiga bistånd icke allenast försvara vårt kära Fädernesland och dess inbyggare, Hennes Kungliga Majestäts trogna undersåtare, utan ock så mycket före komma med våra illviljande grannar de danska till en stadig, trygg, säker och Riksens undersåtare nyttig och hälsosam fred, på vilken nu med all flit och iver av Hennes Kungliga Majestäts kommissarier som nu nedre på gränsen stadde äro arbetas.
Så är det allas vår högsta skyldighet emot Gud att hembära honom för denna mirakulösa nåd och lyckliga successer innerlig lov och ödmjuk tacksägelse med gudlig bön och sann åkallan att Hans Gudomliga Allmakt ville nu ytterligare fullfölja med denna sin stora nåd emot Hennes Kungliga Majestät och Fäderneslandet, förläna kontinuerliga successer uti Hennes Kungliga Majestäts krigsaktioner och dirigera all Hennes Kungliga Majestäts lovliga consilia till en önsklig effekt, förvirra fiendens illistiga rådslag, beskära och förläna att dessa tu blodiga kriger som vi och vårt kära Fädernesland nu sväva uti och länge svävat have måtte utslå i sinom tid till önsklig fred; sitt heliga namn till evig ära, sin helga församling till förmerelse och styrko, samt Hennes Kungliga Majestät och vårt kära Fädernesland till välfärd, ro och säkerhet.
Cantetur: »Vår Gud är oss en väldig borg«, etc., etc.
French translation (my own):
Remerciement pour la paix entre la Suède et le Danemark.
Nous avons d'excellentes raisons d'offrir à Dieu nos remerciements et de lui exprimer notre profond et humble remerciement, avant tout pour la grâce qu'il a si gracieusement soutenue son assemblée assiégée, en ces temps périlleux, et plus particulièrement fortifié et préservé notre chère Patrie ainsi que son gouvernement. Malgré tant de complots dangereux et d'actes hostiles, il a maintenu notre existence jusqu'à ce jour et a permis à Sa Majesté Royale, notre très gracieuse Reine, de triompher dans la guerre, contre toute espérance humaine. C'est pourquoi, avec tant d'autres, nous avons dû, non sans une grande stupéfaction, reconnaître et confesser ses grâces divines manifestées à notre égard de multiples manières.
Nous avons particulièrement et surtout vu, avec d'autres, la remarquable et bienveillante disposition de Dieu le Très-Haut qui, à cause de nos péchés, a hanté et troublé notre chère Patrie et nous-mêmes au cours de l'année écoulée, par une nouvelle guerre contre le roi du Danemark.
Néanmoins, Dieu, dans sa grâce, a tout arrangé de telle sorte que les armes de Sa Majesté Royale et du Royaume, que Sa Majesté Royale est contrainte de prendre en main et d'utiliser pour la défense du Royaume contre l'ennemi, ne sont pas moins efficaces, d'une année sur l'autre, contre les nombreux plans qu'il a conçus pour nous ruiner et nous corrompre (Dieu soit loué). Les campagnes menées par l'Allemagne contre nos ennemis et persécuteurs, ainsi que ceux de tous les autres évangéliques assiégés, ont été remarquablement couronnées de succès et de nombreuses victoires éclatantes, tant sur terre que sur mer. De ce fait, les plans dangereux et les manœuvres sournoises de l'ennemi contre Sa Majesté Royale et notre chère Patrie ont été réduits à néant, car à maintes reprises, et particulièrement au cours de l'année écoulée et au début de l'année en cours, cela a été prêché par la louable congrégation de Dieu. Et nous avons souvent eu de bonnes raisons, en plus de nos prières quotidiennes, de rendre grâce solennellement à Dieu dans sa congrégation.
Or, une fois encore, Dieu a manifesté sa bonté et sa grâce à tel point que le feldmaréchal de Sa Majesté Royale, le sieur Lennart Torstensson, l'automne dernier (après avoir, grâce à l'aide de Dieu et à sa conduite prudente, placé la quasi-totalité du Holstein, du Jutland et du Vendsyssel sous la dévotion de Sa Majesté Royale et de la Couronne de Suède), décida, suivant le conseil d'un capitaine avisé, de retirer la plus grande partie de son armée du Holstein et du Jutland, entraînant ainsi avec lui la puissante armée impériale (dont le général Gallas s'était infiltré dans la région l'été précédent afin de prêter main-forte à notre ennemi, le roi du Danemark). Il ne laissa sur place que quelques troupes, ainsi que les garnisons, ce qui donna d'abord l'impression que son départ perturberait les opérations et les plans de guerre de Sa Majesté Royale, car nos ennemis les Danois, conscients du temps qui passait, disposaient de la marge de manœuvre nécessaire pour replier toutes leurs forces de Scanie, de Sélande et de Fionie vers le Holstein et le Jutland, car ils profitèrent également de cette occasion pour s'emparer de quelques petits territoires, usant de tous les moyens et utilisant non seulement toute sa propre force, mais aussi l'aide et le soutien de l'archevêque de Brême afin de reconquérir ce que ledit feldmaréchal avait conquis de ce côté par le tranchant de son épée.
Cependant, il n'aurait pas réussi sans les quelques troupes que Sa Majesté Royale avait là à ce moment-là sous le commandement du colonel Helmut Wrangel, qui firent perdre à l'ennemi ses défenses et le forcèrent à battre en retraite, non sans pertes considérables, et conservèrent pour la plupart les places fortes et les fortifications les plus importantes. Il s'ensuivit que, puisque le lieutenant-général de Sa Majesté Royale, Königsmarck (qui avait pendant un certain temps combattu à ses côtés pour poursuivre l'armée de Gallas et avait aidé le maréchal à la détruire complètement), était retourné en février dernier avec certains régiments de Sa Majesté Royale dans l'archevêché de Brême, il s'empara tout d'abord, avec l'aide et la bénédiction de Dieu, parvint à conquérir par la force armée Altes Land et Kehdinger Land, et après cette conquête, il partit de là le 13 février avec toutes ses forces pour Stade, capitale du même évêché et lieu d'une grande importance. Le lendemain, la ville fut prise en partie d'un commun accord et en partie par la force, après quoi la bourgeoisie locale avait, juste avant le pillage, payé vingt mille riksdalers pour l'entretien des soldats et avait amené huit cents hommes à la garnison; et les quatre cents hommes du peuple de l'archevêque qui y étaient auparavant stationnés rendirent tous leurs étendards et se placèrent ensuite sous l'autorité des soldats de Sa Majesté Royale.
Et dans cette ville, de nombreux serviteurs parmi les plus distingués de l'archevêque furent faits prisonniers, ainsi que sa chancellerie et ses archives; un grand nombre de ses chevaux et voitures personnels, ainsi que dix canons et demi, vingt autres pièces de métal, deux cents quintaux de poudre à canon et beaucoup d'autres butins.
Le 18 février, Königsmarck se rendit avec les hommes de Sa Majesté Royale à la ville de Buxtehude, située à deux milles de là, dont la place fortifiée avait également, à la surprise générale, capitulé par grâce et par disgrâce, et sa garnison, qui comptait 300 hommes, s'était soumise volontairement.
Il se rendit ensuite à Bremervörde, résidence de l'archevêque, et prit possession du château et de la ville (comme le rapportent plusieurs sources). L'archevêché se trouva ainsi en grande partie placé sous l'autorité et la dévotion de Sa Majesté, outre ce succès retentissant. De même, le colonel Helmut Wrangel, sur cette rive de l'Elbe, dans le Holstein, ruina onze compagnies de cavalerie danoise, dont une grande partie fut laissée sur place et le reste faite prisonnière.
Il s'empara ensuite de deux forteresses ennemies, Krog et Stenbourg, où il massacra cent cinquante hommes et captura quatre cent cinquante mercenaires du régiment du colonel Buchwald, envoyés en renfort, ainsi qu'un grand nombre d'officiers. Il incendia et ravagea la région jusqu'aux portes de Glückstadt et de Krempe, mit Dithmarse sous son joug et chassa les Danois du territoire. Il poursuivit le major-général Ahlefeldt avec une telle intensité que ce dernier dut se réfugier à Sonderbourg et Als avec le peu de cavalerie qui restait pour survivre. Il prit le château fortifié de Hasloh, dans les marches de Glückstadt, par la force et la brutalité, et y captura cent mercenaires, l'étendard personnel du général-major Ahlefeldt, un maître sentinelle, deux lieutenants et quatre pièces de métal. A Glückstadt, la terreur et la confusion sont telles que tous leurs biens mobiliers ont été transférés à Hambourg, ce qui a pour effet de séparer à nouveau l'ennemi de ce côté de la partie la plus vaste et la plus importante du territoire de la Couronne du Danemark.
Il convient de mentionner ici, en quelques mots, que Sa Majesté Royale a reçu ces derniers jours des nouvelles et des informations d'Allemagne et d'ailleurs selon lesquelles une bataille majeure a eu lieu en Bohême le 24 février entre le sieur feldmaréchal Torstensson et les Impériaux, et que nos hommes ont gagné la bataille et une glorieuse victoire, à propos de laquelle Sa Majesté Royale attend chaque jour davantage de précisions et de détails et souhaite donc qu'une action de grâce publique soit rendue à Dieu.
Or, puisqu'il a plu à Dieu Tout-Puissant, par son insondable bonté et sa miséricorde envers nous et notre chère Patrie, bénir, depuis le début de l'accession au gouvernement de Sa Majesté Royale, ses armées et ses armes, rendant ainsi cette guerre bien plus difficile pour l'ennemi et donnant à Sa Majesté Royale l'espérance que, grâce à la puissante aide de Dieu, elle pourra non seulement défendre notre chère Patrie et ses habitants, ses féaux sujets, mais aussi progresser vers une paix stable, sûre, durable et salutaire pour les sujets du Royaume, paix à laquelle travaillent actuellement avec diligence et zèle les commissaires de Sa Majesté Royale, stationnés à la frontière.
Il est donc de notre devoir le plus sacré envers Dieu de lui adresser, pour cette grâce miraculeuse et ces heureux succès, des louanges sincères et des remerciements humbles, accompagnées de prières divines et d'invocations sincères, afin que Sa Divine Omnipotence continue d'accorder Sa grâce à Sa Majesté Royale et à la Patrie, qu'elle assure des succès constants dans les guerres de Sa Majesté Royale et qu'elle guide tous ses louables conseils vers un effet bénéfique, qu'elle déjoue les ruses de l'ennemi, qu'elle fasse en sorte que ces deux guerres sanglantes dans lesquelles nous et notre chère Patrie sommes plongés depuis si longtemps prennent fin en temps voulu pour une paix désirable; pour la gloire éternelle de son saint nom, pour la croissance et la force de sa sainte assemblée, et pour le bien-être, la tranquillité et la sécurité de Sa Majesté Royale et de notre chère Patrie.
A chanter: «C'est un rempart que notre Dieu», etc., etc.
English translation (my own):
Thanksgiving for the peace between Sweden and Denmark.
We have great reason to offer God the offer from our lips and to render Him heartfelt and humble thanksgiving, first and foremost for that, in these past dangerous times, He has so graciously sustained His beleaguered congregation, especially strengthened and preserved our dear Fatherland, as well as the government, and amidst so many dangerous conspiracies and hostile activities has kept our existence upright to this day and made the war actions of Her Royal Majesty, our most gracious Queen, successful against all human hope, so that we and many others, not without great wonder, have had to acknowledge and confess His divine works of grace towards us in many ways.
We have particularly and especially seen, along with others, the remarkable and good disposition of God the Most High that, for the sake of our sins, His divine justice has in the past year haunted and troubled us and our dear Fatherland with a new war against the King of Denmark.
Nevertheless, the gracious God has so arranged everything so that Her Royal Majesty's and the Realm's weapons, which Her Royal Majesty is forced to take in hand and bring to the defense of the Realm against the enemy, are no less, however, against the many plans he has made to ruin and corrupt us than as before this (God be praised) one year after the other Germany's campaigns against our and all other beleaguered Evangelicals' hateful enemies and persecutors have been remarkably blessed with happy successes and numerous great and wonderful victories both on land and at sea, and thereby the enemy's dangerous plans and cunning undertakings against Her Royal Majesty and our dear Fatherland have come to nothing, since many times, especially in this past year and at the beginning of the present year, this has been preached by this God's laudable congregation; and we have often had great reason, in addition to our daily prayers, to offer God solemn thanksgiving in His congregation.
Now again God has further perfected His goodness and grace to such an extent that Her Royal Majesty's Field Marshal, Lord Lennart Torstensson, in the past autumn (after he had, through God's good assistance and his own prudent conduct, brought almost all of Holstein, Jutland and Vendsyssel under the devotion of Her Royal Majesty and the Crown of Sweden) decided, as a wise captain had advised, to go with the greater part of his existing army out of the said Holstein and Jutland and thereby draw out after him the great Imperial army (with whose general Gallas he had broken in there last summer in order to render more assistance and help to our enemy the King of Denmark), leaving only a few troops in those quarters along with the garrisons, which at first gave the impression that Her Royal Majesty's work and war designs in that place would encounter some confusion through his departure, since our enemies the Danes then were attentive of the time and had some room to draw all their power out of Skåne, Zealand and Funen and over to Holstein and Jutland, since they also at such an opportunity seized control of a few small places there, trying all means and using not only all his own power, but also the assistance and help of the Archbishop of Bremen in order to win back what had been encroached on that side by the said Field Marshal with the edge of his sword.
However, he would not have succeeded were it not for the few troops that Her Royal Majesty had there at that time under Colonel Helmut Wrangel's command, who made the enemy lose his defenses and retreat, not without remarkable loss of people, and maintained mostly the most important occupied places and fortifications, and this followed that since Her Royal Majesty's Lieutenant General Königsmarck (who for some time was in action to also pursue Gallas' army on his side and assisted the Field Marshal to completely ruin it) went this past February with some of Her Royal Majesty's regiments down back into the Archbishopric of Bremen, he first of all, through God's help and blessing, happily seized by armed force Altes Land and Kehdinger Land, and after conquering it he set out from there since February 13 with his entire force for Stade, which is the capital of the same bishopric and a place of great importance; and the next day it was taken partly by agreement and partly by force, whereupon the burgherdom there had, immediately before the plundering, paid twenty thousand riksdalers for the soldiery's maintenance and had taken eight hundred men to the garrison; and the four hundred men of the Archbishop's people who were previously stationed there surrendered all their standards and then placed themselves under Her Royal Majesty's soldiery.
And in this city many of the Archbishop's most distinguished servants were taken prisoner, as were his chancellery and archive; a large number of his personal horses and carriages, as well as ten and a half kartouwen, twenty other pieces of metal, two hundred hundredweights of gunpowder, and much other loot.
On February 18, Königsmarck went with Her Royal Majesty's people to the town of Buxtehude, located two miles away, the which fortified place had also, to everyone's surprise, surrendered on grace and disgrace, and its garrison, which numbered 300 men, voluntarily submitted itself.
Then he went to the city of Bremervörde, the Archbishop's own residence, and took possession of both the castle and the city itself (as several received reports certainly mention). The archbishopric is thereby mostly brought under Her Royal Majesty's dominion and devotion, in addition to this happy success. So also did Colonel Helmut Wrangel, on this side of the Elbe in Holstein, ruin eleven companies of Danish cavalry, of which a large part was left on the spot and the rest were taken prisoner.
Then he also took from the enemy two strong forts, called Fort Krog and Fort Stenborg, in which he cut down one hundred and fifty men and captured four hundred and fifty old mercenaries of Colonel Buchwald's regiment, who were sent to guard the fort as auxiliaries, as well as a large number of officers; then he burned and ruined the entire country up to the city gate of Glückstadt and Krempe, put Dithmarschen under contribution, and chased the Danes out of the entire land and pursued Major General Ahlefeldt so strongly that he had to go to Sønderborg and Als with the small remnant of his cavalry in order to save himself. He took the fortified castle of Hasloh in the Glückstadter Marschen by grace and disgrace, and there he obtained one hundred common mercenaries as well as the said Major General Ahlefeldt's personal standard, a superior master sentinel, two lieutenants and four pieces of metal. And in Glückstadt there is such terror and confusion that all their movable goods have been moved to Hamburg, whereby all the enemy on that side is now again separated from the largest and most important part of the land of the Crown of Denmark.
One cannot fail to mention here with a few words to remember that Her Royal Majesty has in these days received news and information from Germany and other places that a major battle took place in Bohemia on February 24 between Field Marshal Lord Torstensson and the Imperials, and our men have obtained the place and a glorious victory, about which Her Royal Majesty daily expects some more certainty and particulars and therefore wants to have a public thanksgiving made to God.
Now, since it has graciously pleased God Almighty has, by His unfathomable goodness and mercy towards us and our dear Fatherland, from the beginning since Her Royal Majesty assumed the current government, to bless Her Royal Majesty's armies and weapons, and has thereby made this war so much more difficult for the enemy and given Her Royal Majesty hope that, through God's powerful assistance, she will be able not only to defend our dear Fatherland and its inhabitants, Her Royal Majesty's faithful subjects, but also to come so much further with our ill-willing neighbours the Danes to a stable, safe, secure and beneficial and salutary peace for the subjects of the Realm, which is now being worked on with all diligence and zeal by Her Royal Majesty's commissioners, who are now stationed down at the border.
So it is our highest duty to God to render Him, for this miraculous grace and happy successes, heartfelt praise and humble thanksgiving with divine prayer and true invocation that His Divine Omnipotence now want to further continue with this His great grace towards Her Royal Majesty and the Fatherland, to grant continuous successes in Her Royal Majesty's war actions and to direct all of Her Royal Majesty's laudable counsels to a desirable effect, to confuse the enemy's wily counsels, to grant that these two bloody wars which we and our dear Fatherland are now floating in and have long been floating may be ended in due time for desirable peace; for the eternal glory of His holy Name, for the increase and strength of His holy congregation, and for the welfare, tranquility and security of Her Royal Majesty and of our dear Fatherland.
To be sung: "A Mighty Fortress Is Our God", etc., etc.
Above: Kristina.
Above: Lennart Torstensson.
Above: Hans Christoff von Königsmarck.
Notes: the Archbishop of Bremen = Prince Frederik of Denmark, future King Frederik III (1609-1670).
Olde Land (Olland) is the Low German name for Altes Land, an area of reclaimed marshland straddling parts of Lower Saxony and Hamburg. The High German name is a mistranslation, as "Olland" does not mean "Old Land", but it really means "Wooded Land" (Holtland) and stems from the same etymology that the term Holland originated from. The mistranslation has even carried over into Low German itself, as most speakers of those dialects today refer to Altes Land in their language as "dat Ole Land" ("the Old Land").
Kehdinger Land (Kehdingen) is the name of a landscape in the north German district of Stade on the Lower Elbe.
A kartouwe is a siege gun used in European warfare during the 16th and 17th centuries.
Elven is a rendering of the Low German name for the river Elbe.
Major General Ahlefeldt = Claus von Ahlefeldt (1614-1674), a member of the Ahlefeldt noble family of Holstein, who married Elisabeth Sofie Christiansdatter Gyldenløve (1633-1654), King Christian IV of Denmark-Norway's (1577-1648) daughter with Vibeke Kruse (born circa 1609, died 1648). Ahlefeldt rose to become a field marshal in Danish-Norwegian service.
Colonel Buchwald = Friedrich von Buchwald (1605-1676), of Bülk, Knoop (Knop), Seekamp, Holtenau (Holtenå; in Eckernförde) and Nedergaard (in Langeland).
Sönderborg is the Low German name for the Danish city of Sønderborg. Its name in High German is Sonderburg, and its name in South Jutlandic or South Jutish is Synneborre or Synnebo.
Alsen is the German name for the Danish island of Als.
Hasloh (Haselau) = Haseldörp (Haseldorf).
.jpg)
