Monday, June 22, 2020

Kristina's letter to Count Palatine Johan Kasimir, dated June 28/July 8 (Old Style), 1639

Sources:

Mémoires concernant Christine, volume 1, page 41, Johan Arckenholtz, 1751


Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, page 102, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760


Queen Christina, page 53, by Georgina Masson, 1968 (1974 edition)

The letter:

Illustrissime Princeps, Affinis Charissime,
Ex literis Vestris Dilect: Vestram salvam & incolumem esse mihi volupe fuit cognoscere. Ego cum meis per Dei gratiam recte valemus. Deus Vos in posterum quoque ab omni malo et incommodo clementer conservare dignetur. Adventum Dilect: Vestræ & Mater & Ego avide expectamus. Quod si autem serius expectatione nostra Dilectio Vestra accesserit, non voluntati sed occupationibus Dilect: Vestræ adscribendum esse libenter agnoscimus. Judicium meum super reditum filii, Consanguinei mei charissimi, ex literis Præceptoris licet cognoscere. Reliqua autem quæ ad res vestras privatas spectent, ad mutuum nostrum colloquium differri posse censeo. Interea Dilect: Vestram divinæ protectioni commendo. Raptim in Vlfsund d. 28. Junii A. 1639.
Dilectioni Vestræ
Addictissima
Christina R. S.

Jam jam venit Magistra aulæ Domina Beata Oxenstierna & Ejus filia. Quò plures, eò peius.

With modernised spelling:

Illustrissime Princeps,
Affinis carissime,
Ex litteris Vestris Dilectionem Vestram salvam et incolumem esse mihi volupe fuit cognoscere. Ego cum meis, per Dei gratiam, recte valemus. Deus vos in posterum quoque ab omni malo et incommodo clementer conservare dignetur!

Adventum Dilectionis Vestræ et mater et ego avide expectamus. Quod si autem serius expectatione nostra Dilectio Vestra accesserit, non voluntati sed occupationibus Dilectionis Vestræ adscribendum esse libenter agnoscimus.

Judicium meum super reditum filii, consanguinei mei carissimi, ex litteris præceptoris licet cognoscere. Reliqua autem quæ ad res vestras privatas spectent, ad mutuum nostrum colloquium differri posse censeo. Interea Dilectionem Vestram divinæ protectioni commendo. Raptim in Ulvsund, die 28 junii anno 1639.
Dilectioni Vestræ
addictissima
Christina, R. S.

Jamjam venit magistra aulæ domina Beata Oxenstierna et ejus filia. Quo plures, eo pejus.

French translation (by Arckenholtz):

Illustrissime Prince, mon très-cher Cousin. J'ai été charmée d'apprendre, par votre lettre, que Votre Dilection est en fort bonne santé. Pour ce qui est de moi & des miens, nous nous portons fort bien. Dieu veuille vous préserver aussi à l'avenir de tout mal & de tout facheux accident! Nous attendons ma Mère & moi avec empressement l'arrivée de Votre Dilection; mais si vous arrivez plus tard que nous ne vous attendons, nous voulons bien attribuer ce retardement plûtôt à vos occupations qu'à votre manque de volonté. Vous avez appris, par la lettre de mon Précepteur, le jugement que j'ai fait du retour de votre fils, mon très-cher Cousin; Mais pour ce qui concerne vos affaires privées, je pense qu'elles peuvent être différées, jusqu'à ce que nous pussions nous en entretenir de bouche. En attendant je recommande à la protection Divine Votre Dilection, à la hâte à Vlfsund.
de Votre Dilection
La très-dévouée
CHRISTINE Reine de Suède.

La grande Maitresse de la Cour, Madame Beate Oxenstierna & sa fille arrivent dans le moment: plus il en vient, tant pis c'est.

Swedish translation (by Gjörwell):

Durchlauchtigste Förste, Kärälskelige Frände.
Utaf Eders Kärlighets bref har jag med nöje förnummit Eder goda wälmåga. Jag mår tillika med de mina, Gudi lof, rätt wäl; och önskar, at den Aldrahögste likaledes täckes nådeligen bewara Eder ifrån alt ont och all olägenhet. Både min Moder och jag wänta med längtan på Eders Kärlighets hitkomst. Sker denna senare, än wi önska, äro wi dock försäkrade, at det kommer af Eders Kärlighets många gjöromål och ej af brist på god wilja. Utaf min Lärmästares bref kan min mening inhämtas angående Eders Sons, min kärälskeliga Syßlings, återkomst. Hwad eljest angår Ed. Kärlighets öfriga och enskylta angelägenheter, tycker jag, at dermed kan upskjutas, tils wi munteligen få råkas; Emedlertid befaller jag Eders Kärlighet i Guds beskydd, och är
Eders Kärlighets
tilgifnaste
CHRISTINA. R. S.
Ulfsunda, d. 28 Jun. 1639.

P. S. Nu på stunden kommer Öfwer-Hofmästarinnan Fru Beata Oxenstierna med sin doter. Ju flera de äro, desto wärre blir det.

Modern Swedish translation (my own):

Durchlauchtigaste Prins, min käre kusin,
Det glädde mig att lära av Ert brev att Ers Kärlighet är vid mycket god hälsa. När det gäller mig och min mor mår vi mycket bra. Må Gud också skydda Er i framtiden mot allt ont och all olycka! Min mor och jag väntar ivrigt på Ers Kärlighets ankomst; men om Ni anländer senare än vi förväntar oss, vill vi hellre tillskriva Er fördröjning Er upptagenhet än till Er brist på vilja. Ni har lärt från min preceptors brev den bedömning jag gjorde om att Er sons, min käre kusins, återvände; men när det gäller Era privata saker tror jag att de kan skjutas upp tills vi kan tala om dem muntligen. Under tiden befaller jag Ers Kärlighet till gudomligt skydd, hastigt från Ulvsunda den 28 juni 1639.
Ers Kärlighets
mycket hängiven
Kristina, Sveriges Drottning.

Överhovmästarinnan fru Beata Oxenstierna och hennes dotter anländer just nu. Ju fler av dem som kommer, desto värre.

English translation (my own, from Arckenholtz's French translation):

Most Illustrious Prince, my dear Cousin,
I was delighted to learn from your letter that Your Lovingness is in very good health. As for me and my mother, we are doing very well. May God also protect you in the future from all evil and all misfortune! My mother and I eagerly await Your Lovingness's arrival; but if you arrive later than we expect, we would rather attribute this delay to your occupations than to your lack of will. You have learned from my tutor's letter the judgment I made of the return of your son, my dear cousin; but as far as your private matters are concerned, I think they can be deferred until we can talk about them by mouth. In the meantime I commend Your Lovingness to divine protection, in a hurry from Ulvsunda on June 28, 1639.
Your Lovingness's
very devoted
Kristina, Queen of Sweden.

The Grand Mistress of the Court, Lady Beata Oxenstierna and her daughter are arriving in the moment. The more of them that come, the worse it is.

French translation (my own):

Illustrissime Prince,
Très cher Oncle,
Sa lettre m'a fait le plaisir d'apprendre que Votre Dilection est saine et sauve. Moi et mes proches, par la grâce de Dieu, nous portons bien. Que Dieu daigne vous préserver clémentement de tout mal et de toute indisposition, maintenant et à l'avenir!

Ma mère et moi attendons avec impatience l'arrivée de Votre Dilection. Mais si Votre Dilection arrive plus tard que prévu, nous reconnaissons volontiers que cela ne dépend pas de sa volonté, mais de ses affaires.

Mon jugement sur le retour de votre fils, mon très cher cousin, se trouve dans la lettre de mon précepteur. Mais je pense que le reste, qui concerne vos affaires privées, peut être différé jusqu'à notre entretien mutuel. Cependant, je recommande Votre Altesse à la protection divine. En hâte à Ulvsunda, le 28 juin 1639.
De Votre Altesse
la très dévouée
Christine, reine de Suède.

La maîtresse de la cour, Madame Béate Oxenstierna, et sa fille arrivent immédiatement. Plus elles sont nombreuses, plus la situation est pire.

Swedish translation (my own):

Durchlauchtigaste Furste,
Käraste Frände,
Av Ert brev har det behagat mig att förnimma att Ers Kärlighet är säker och frisk. Jag och de mina mår, av Guds nåd, bra. Må Gud täckas att nådigt bevara Er från allt ont och opasslighet nu och i framtiden!

Mor och jag väntar båda ivrigt på Ers Kärlighets ankomst. Men om Ers Kärlighet kommer senare än vad vi förväntat oss, erkänner vi gärna att det inte är att tillskriva Ers Kärlighets vilja, utan Ers Kärlighets angelägenheter.

Min bedömning om Er sons, min käraste kusins, återkomst kan Ni förnimma av min preceptors brev. Men jag tror att resten, som hänför sig till Era privata angelägenheter, kan skjutas upp till vårt gemensamma samtal. Emellertid befaller jag Ers Höghet till gudomligt skydd. I hast vid Ulvsunda, den 28 juni 1639.
Ers Kärlighets
hängivnaste
Kristina, Sveriges drottning.

Hovmästarinnan fru Beata Oxenstierna och hennes dotter kommer rättnu. Ju flera, desto värre.

English translation (my own; from the original Latin):

Most Illustrious Prince,
Dearest Uncle,
From your letter it has pleased me to learn that Your Lovingness is safe and sound. Me and those who are mine are, by the grace of God, are doing well. May God deign to clemently preserve you from all evil and indisposition now and in the future!

Mother and I are both avidly awaiting Your Lovingness's arrival. But if Your Lovingness comes later than we expected, we gladly acknowledge that it is not to be ascribed to Your Lovingness's will, but to Your Lovingness's affairs.

My judgement on the return of your son, my dearest cousin, can be learned from my preceptor's letter. But I think that the rest, which pertain to your private affairs, can be deferred until our mutual colloquy. In the meantime I commend Your Lovingness to divine protection. In haste at Ulvsunda, June 28, 1639.
Your Highness's
most devoted
Kristina, Queen of Sweden.

The court mistress Lady Beata Oxenstierna and her daughter are coming right now. The more of them there are, the worse it is.


Above: Kristina.


Above: Beata Oxenstierna.

Above: Johan Kasimir.
Posted by at No comments:
Labels: , , , , , , , , , , ,

Kristina's letter to Count Palatine Johan Kasimir on his birthday, dated April 12/22 (Old Style), 1639

Sources:

Mémoires concernant Christine, volume 4, Johan Arckenholtz, 1760, page 207


Historische Merkwürdigkeiten, die Königinn Christina von Schweden betreffend, volume 4, page 280, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1760


The letter:

Serenissime & Illustrissime Princeps, Affinis Charissime,
Quoniam Celsitudo tua hodiè per Dei gratiam complet annum quadragesimum primum, in animum igitur induxi meum exiguâ hâc oratiunculâ Celsitudini tuæ gratulari, simulque Deo Optimo Maximo gratias agere, quod Celsitudinem tuam tam clementer hactenus conservaverit, eundemque illum ex toto corde precari, ut Celsitudinem tuam multos adhuc annos prosperâ cum valitudine, mihi auxilio, miseris pupillis solatio, regno huic ornamento, & omnibus bonis præsidio, superesse velit.

With modernised spelling:

Serenissime et Illustrissime Princeps,
Affinis carissime,
Quoniam Celsitudo Tua hodie per Dei gratiam complet annum quadragesimum primum, in animum igitur induxi meum exigua hac oratiuncula Celsitudini Tuæ gratulari, simulque Deo Optimo Maximo gratias agere, quod Celsitudinem Tuam tam clementer hactenus conservaverit, eundemque illum ex toto corde precari, ut Celsitudinem Tuam multos adhuc annos prospera cum valitudine, mihi auxilio, miseris pupillis solatio, regno huic ornamento, et omnibus bonis præsidio, superesse velit.

German translation (by Arckenholtz):

Durchlauchtigster und Vortrefflichster Prinz, Geliebtester Vetter.
Da Ew. Hoheit heute durch Gottes Gnäde Ihr ein und vierzigstes Jahr vollenden: so habe ich mich entschlossen Ew. Hoheit durch diese kleine Rede Glück zu wünschen, dabey aber dem höchsten und gütigsten Gott zu danken, daß er Ew. Hoheit bisher so gnädig erhalten hat, und ihn von ganzem Herzen zu bitten, daß er Ew. Hoheit noch viele Jahre bey guter Gesundheit, mir zur Hülfe, elenden Waisen zum Troste, diesem Königreiche zur Zierde und allen Rechtschaffenen zum Schutze, leben lassen wolle.

Swedish translation (my own):

Durchlauchtigaste och förträffligaste Prins, mest älskade frände,
Eftersom Ers Kärlighet idag, genom Guds nåd, fyller fyrtioförsta år, har jag därför fått mig att tro att detta kräver ett litet tal från mig för att gratulera Ers Kärlighet och samtidigt att tacka Gud den Högste att Ers Kärlighet gjordes ett sådant förbarmande, ty hittills har han bevarat Er; och samtidigt att be honom av hela mitt hjärta att Ers Kärlighet kommer att njuta av många års god hälsa för att ge mig, ett miserabelt, föräldralöst barn, hjälp och tröst i detta kungarikes prydnad och försvaret av alla goda saker, må Ni överleva.

English translation (my own):

Most Serene and Illustrious Prince, my very dear Cousin,
Since Your Lovingness today, by the grace of God, completes the age of forty-one, I have therefore induced myself in my mind to believe that this thusly requires a little speech from me to congratulate Your Lovingness, and at the same time to thank God the Best and Greatest that Your Lovingness was done such a clemency, for up to now He has preserved you; and at the same time to pray to Him with all my heart that Your Lovingness will enjoy many years of good health to give me, a poor orphan, help and consolation in this kingdom's regalia and the defense of all good things, may you survive.

French translation (my own):

Sérénissime et Illustrissime Prince,
mon cher Oncle,
Alors que Votre Altesse, aujourd'hui, par la grâce de Dieu, accomplit sa quarante et unième année, j'ai donc pris à cœur de féliciter Votre Altesse par cette courte prière, et en même temps de remercier le Très Bon et le Très Grand Dieu de l'avoir préservée si clémentement jusqu'à présent, et de le prier de tout mon cœur pour qu'il fasse que Votre Altesse survive encore de nombreuses années dans la prospérité et la santé — vous qui êtes une aide et une consolation pour moi, qui suis une misérable orpheline, vous qui êtes un ornement pour ce royaume et une protection pour tous les bons gens.

Better Swedish translation (my own):

Durchlauchtigaste furste,
Käraste Frände,
Eftersom Ers Höghet idag, genom Guds nåd, fullbordar Ert fyrtioförsta år, har jag därför åtagit mig att gratulera Ers Höghet med denna korta bön, och samtidigt att tacka den Godaste och den Störste Gud för att han hittills så nådigt har bevarat Ers Höghet, och att av hela mitt hjärta be till honom att han skall täckas låta Ers Höghet överleva i många år till i välstånd och hälsa — Ni som är en hjälp och tröst för mig, som är en eländigt föräldralöst barn, Ni som är en prydnad för detta rike och ett skydd för alla goda människor.

Better English translation (my own):

Most Serene and Most Illustrious Prince,
Dearest Uncle,
As Your Highness today, by the grace of God, completes your forty-first year, I have therefore taken it into my heart to congratulate Your Highness with this short prayer, and at the same time to thank the Most Good and the Greatest God for having preserved Your Highness so clemently up to now, and to pray to Him with all my heart that He will Your Highness to survive for many more years in prosperity and health — you who are a help and consolation to me, who am a miserable orphan, you who are an ornament to this kingdom and a protection to all good people.


Above: Kristina.


Above: Johan Kasimir.
Posted by at No comments:
Labels: , , , , , , , , , ,

Sunday, June 21, 2020

Kristina's letter to the general of the Swedish army, Count Lennart Torstensson, dated May 10/20 (Old Style), 1646

Sources:

Mémoires concernant Christine, volume 1, pages 83 to 85, Johan Arckenholtz, 1751


Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 122 to 125, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760


"... Après la mort du Felt-Maréchal Baner, le Comte Léonard Torstenson fut nommé Généralissime de l'Armée Suédoise en Allemagne. Afin qu'il put acquérir de l'autorité & du credit à l'entrée de son Généralat, on lui donna de bonnes troupes & beaucoup d'argent. Il trouva au commencent de grandes difficultés à mettre les choses en état, tant parceque la Discipline Militaire étoit relâchée, qu'à cause que le Général François Mr. de Guébriant l'abandonna avec les troupes de Weimar. Néanmoins il fit voir bien-tôt après qu'il pouvoit vaincre sans autre secours. Il gagna la fameuse Bataille qui se donna près de Leipsic dans la même campagne, où Gustave-Adolphe avoit remporté une si glorieuse victoire quelques années auparavant, & vangea ainsi sur l'Archiduc Léopold celle que celui-ci avoit fait perdre aux Suédois, près de Nortlingen, il y avoit neuf ans.

Torstenson aïant reçu ordre l'année après de la Régence de Suède, d'entrer à l'improviste dans la Holsace, il vint facilement à bout de son dessein de réduire les païs de Danemarck. Les affaires de ce côté-là s'étant rajustées en 1645. par la paix de Broemsebro, il retourna en Allemagne & pénétra dans les provinces héréditaires de la Maison d'Autriche, où il emporta plusieurs forteresses & mit le plat païs sous contribution.

Jusqu'alors Torstenson avoit soutenu le poids des affaires en Allemagne avec beaucoup de gloire & de réputation. Le Prince Charles-Gustave, depuis Roi de Suède & le Vicomte de Turenne apprirent le métier de la guerre sous lui, & l'ordre, qui s'est observé jusques ici dans les troupes de France.

Mais comme Torstenson se trouva de plus en plus travaillé de la goute, il demanda à Christine la permission de quitter le commandement de l'Armée. A la fin elle lui fut accordée & le Géneral Wrangel fut mis à sa place. Celui-ci s'étoit déja fort distingué, surtout dans la guerre contre le Danemarck, & comme Connétable des Armées de Suède en Allemagne il sut si bien ménager les affaires & les intérêts de sa Patrie, que Christine lui en témoigna une entière satisfaction. ... Voici la lettre que la Reine écrivit à Torstenson en lui permettant de quitter le commandement de l'Armée."

"... After the death of Field Marshal Banér, Count Lennart Torstensson was appointed generalissimo of the Swedish army in Germany. So that he could acquire authority and credit upon entering his generalate, he was given good troops and a lot of money. At the beginning he found great difficulties in putting things in order, both because military discipline was relaxed and because General François, Monsieur de Guébriant, abandoned it with Weimar's troops. However, soon afterward he showed that he could win without any further assistance. He won the famous battle which took place near Leipzig in the same campaign in which Gustav Adolf had won such a glorious victory a few years before, and thus avenged on Archduke Leopold that which the latter had caused the Swedes to lose near Nördlingen nine years earlier.

Torstensson having received orders the year later from the regency of Sweden to enter unexpectedly into Holstein, he easily achieved his goal of reducing the countries of Denmark. Affairs on this side having been adjusted in 1645 by the Peace of Brömsebro, he returned to Germany and entered the hereditary provinces of the House of Austria, where he took several fortresses and placed the entire country under contribution.

Until then Torstensson had supported the weight of affairs in Germany with much glory and reputation. Prince Karl Gustav, later King of Sweden, and the Viscount de Turenne learned the profession of war under him, and the order which has been observed until now in the troops of France.

But as Torstensson found himself increasingly sick with gout, he asked Kristina for permission to relinquish command of the army. In the end it was granted to him, and General Wrangel was put in his place. He had already distinguished himself greatly, especially in the war against Denmark, and as constable of the armies of Sweden in Germany he knew how to manage the affairs and interests of his Fatherland so well that Kristina expressed complete satisfaction to him. ... Here is the letter that the Queen wrote to Torstensson allowing him to leave command of the army."

The letter:

Wälborne Högtährade Herr Felt Marschalk,
Ehuruwäl iag hade högt åstundat, at Edre krafter hade efter låtit Eder, at continuera kriget, och utföra detta wäsendet, som nu en rum tid, förmedelst Eder försichtige Conduite och stora valeur, med så store, lyckelige och miraculeuse progresser har warit af den högste combleradt; Men medan iag nogsamt har kunat döma så wäl af Edre skrifwelser, såsom andras berättelser, hwad ynkeligit tilstånd, de stora travalier, utståndne uti min sahl. Herr faders, min och fädernes Landsens tienst, hafwa numera bracht Eder uti, så hafwer iag för denne gång, icke längre kunnat neka Eder den längst begierde dimission; och såsom den där med högste skäl och fog där til har kunnat prætendera, och hwilken utan injustice, detta ei hade kunnat utslås; därföre på det at J härmed skulle beneficeras, hafwer iag affärdat Lillieström til Eder med Eder fullkomlige dimission och resolution på alle de saker, han in publicis hafwer haft at andraga: Will förmoda at alt til Edert contentement skall wara skiedt: detta bref hafwer iag fogat därhos til en nådig tacksägelse för de långlige, trogne och flitige tienster som af Eder bewiste äre; och önskar af hiertat at den högste täcktes förhielpa Eder den styrckan att kunna adsistera wåre med Edra Consilia; Efter som iag för min person bär til Eder det förtroende at J uti desse beswärlige tider icke warda mig undfallandes, så mycket Edra krafter det Eder tillåta, medan iag lefwer i den förhoppning, at de nåder som Eder af min sahlige Herr fader i så mångfallig måtto bewiste äro, ännu i så friskt minne äro, at de Eder skola påminna den plicht J mig skyldige äre, emedan Gud så har skickat at iag den är, som numera endast lefwer efter hans död, hwilken J äre obligerade at bewisa Eder skyldige tro och tacksamhet, hwar med J obligera mig at continuera emot Eder den nåd som J alltid af min Herr fader niutit hafwer, och hela werlden at convincera i den fattade opinion om Eder, som den ther hafwer af begynnelsen bara sökt efter at tråda den rätta och sanna, doch af få trampade wägen til en solide och ren dygd. Jag hoppas at den admonition är hos Eder öfwerflödig, såsom den det wäl tillförende hafwer betänkt: wet doch lickwäl at han icke skal löpa utan frucht af, utan winna hos Eder det rum som hennes liker hos hwar ärlig swensk man finnandes warder; hwad angår de solicitationer som Lillieström hafwer haft på Edra wägnar at andraga, hafwer iag mästedels upskutit till Edre lyckelige hemkomst, hwilken iag af hiertat önskar snart hända. Det som iag hos mig hafwer resolwerat, hoppas iag skall giöra Eder godt contentement: hwad härutinnan för ringa skedt är, det skall om Gud will, ärsättias wid Eder hemkomst, med meliorerande af Eder condition och stånd, så och andre märckelige beneficier och all particular nådes och estimes betygning uti alla före fallande occasioner. Jag för min Person begierer at j wille framhärda uti den underdånige devotion som iag tiltror Eder hafwa för min tienst och bästa, och befaller Eder här med i then högstas milda bekierm och förblifwer Eder altjd nådige
Christina.
Stockholm den 10. May 1646.

Gjörwell's transcript of the letter:

Wälborne, Högtärade Herr Fält-Marskalk.
Ehuruwäl jag hade högt åstundat, at Edre krafter hade efterlåtit Eder, at continuera kriget, och utföra detta wäsendet, som nu en rund tid förmedelst Eder försigtige conduite och stora valeur, med så stora, lyckeliga och miraculeuse progresser har warit af den Högste comblerat; men medan jag nogsamt har kunnat döma, så wäl af Edre skrifwelser, såsom andras berättelser, hwad ynkeligt tilstånd de stora travailler, utståndne i min Sal. Herr Faders, min och Fäderneslandsens tjenst, hafwa nu mera bragt Eder uti, så hafwer jag för denna gång icke längre kunnat neka Eder den längst begärde Dimission, och såsom den där med högste skäl och fog därtil har kunnat pretendera, och hwilken utan injustice ej hade kunnat utslås; derföre, på det at I härmed skulle beneficeras, hafwer jag affärdat Lillieström til Eder, med Eder fullkomliga Dimission, och Resolution på alla de saker, han in publicis haft at andraga: Wil förmoda, at alt til Eder contentement skal wara skedt. Detta bref hafwer jag fogat därhos, til en nådig taksägelse för de långliga trogna och flitiga tjenster, som af Eder bewiste äro, och önskar af hjertat, at den Högste täktes förhjelpa Eder med godt tilstånd hem i Fäderneslandet igen, och gifwa Eder den styrkan, at kunna assistera Wåre med Edra consilia; eftersom jag, för min Person, bär til Eder det förtroende, at I uti deßa beswärliga tider icke warden mig unfallande, så mycket Edra krafter det Eder tillåta, medan jag lefwer i den förhopning, at de Nåder, som Eder, af min Sal. Herr Fader, i så mångfaldig måtto bewiste äro, ännu i så friskt minne äro, at de Eder skola påminna den pligt, I mig skyldig ären, emedan Gud så har skickat, at jag den är, som nu mera endast lefwer efter hans död, hwilken I ären obligerad, at bewisa Eder skyldiga tro och taksamhet, hwarmed I obligeren mig, at continuera emot Eder den nåd, som I altid af min Herr Fader njutit hafwen, och hela werlden at convincera i den fattade opinion om Eder, som den där hafwer af begynnelsen bara sökt efter, at träda den rätta och sanna, dock af så trampade wägen til en solid och ren dygd. Jag hoppas, at den admonition är hos Eder öfwerflödig, såsom den det wäl tilförene hafwer betänkt; wet dock likwäl, at han icke skal löpa utan frugt af, utan winna hos Eder det rum, som hennes liker hos hwar ärlig Swensk Man finnande warder. Hwad angår de solicitationer, som Lillieström hafwer haft på Edra wägnar, at andraga, hafwer jag mästadels upskutit til Eder lyckeliga hemkomst, hwilken jag af hjertat önskar. Det, som jag hos mig hafwer resolverat, hoppas jag skal gjöra Eder god contentement; hwad häruti för ringa skedt är, det skal, om Gud wil, ärsättas wid Eder hemkomst med meliorerande af Eder condition och stånd, så ock andre märkeliga beneficier och al particular nådes och estimes betygning uti alla förefallande occasioner. Jag för min Person begärer, at I willen framhärda uti den underdåniga devotion, som jag tiltror Eder hafwa för min tjenst och bästa, och befaller Eder härmed i den Högstes milda beskärm, och förblifwer
Eder
altid nådiga
CHRISTINA.
Stockholm, d. 10 Maj 1646.

With modernised spelling:

Välborne högtärade herr fältmarskalk,
Ehuruväl jag hade högt åstundat att Edra krafter hade efterlåtit Eder att kontinuera kriget och utföra detta väsendet, som nu en rum tid förmedelst Eder försiktiga konduit och stora valör med så stora, lyckliga och mirakulösa progresser har varit av den Högste komblerat, men medan jag nogsamt har kunnat döma såväl av Edra skrivelser såsom andras berättelser vad ynkligt tillstånd de stora travaljer utståndna uti min salige herrfaders, min och Fäderneslandsens tjänst hava numera bragt Eder uti, så haver jag för denna gång icke längre kunnat neka Eder den längst begärda dimission.

Och, såsom den där med högsta skäl och fog därtill har kunnat pretendera och vilken utan injustis detta ej hade kunnat utslås, därföre, på det att I härmed skulle beneficeras, haver jag avfärdat Lillieström till Eder med Eder fullkomliga dimission och resolution på alla de saker han in publicis haver haft att andraga.

Vill förmoda att allt till Edert kontentement skall vara skett, detta brev haver jag fogat därhos till en nådig tacksägelse för de långliga, trogna och flitiga tjänster som av Eder bevista äro och önskar av hjärtat att den Högste täcktes förhjälpa Eder den styrkan att kunna assistera Våra med Edra consilia, eftersom jag för min person bär till Eder det förtroende att I uti dessa besvärliga tider icke varda mig undfallandes (så mycket Edra krafter det Eder tillåta) medan jag lever i den förhoppning att de nåder som Eder av min salige herrfader i så mångfaldig måtto bevista äro ännu i så friskt minne äro att de Eder skola påminna den plikt I mig skyldige äro, emedan Gud så har skickat att jag den är som numera endast lever efter hans död, vilken I äro obligerade att bevisa Eder skyldiga tro och tacksamhet, varmed I obligera mig att kontinuera emot Eder den nåd som I alltid av min herrfader njutit haver och hela världen att konvincera i den fattade opinion om Eder, som den där haver av begynnelsen bara sökt efter att träda den rätta och sanna — dock av få trampade — vägen till en solid och ren dygd.

Jag hoppas att den admonition är hos Eder överflödig, såsom den det väl tillförne haver betänkt; vet dock likväl att han icke skall löpa utan frukt av, utan vinna hos Eder det rum som hennes liker hos var ärlig svensk man finnandes varder.

Vad angår de sollicitationer som Lillieström haver haft på Edra vägnar att andraga, haver jag mestadels uppskjutit till Edra lyckliga hemkomst, vilken jag av hjärtat önskar snart hända. Det som jag hos mig haver resolverat, hoppas jag skall göra Eder gott kontentement. Vad härutinnan för ringa skett är, det skall, om Gud vill, ersättas vid Eder hemkomst med meliorerande av Eder kondition och stånd, så ock andra märkliga beneficier och all partikulär nådes- och estimsbetygning uti alla förra fallande ockasioner. Jag för min person begär att I ville framhärda uti den underdåniga devotion som jag tilltror Eder hava för min tjänst och bästa och befaller Eder härmed i den Högstes milda beskärm och förbliver
Eder alltid nådiga
Kristina.
Stockholm, den 10 maj 1646.

Modernised Swedish translation (my own; I tried my best):

Välborne högtärade Herr Feltmarskalk,
Fastän jag hade högt önskat att Er styrka skulle ha låtit Er fortsätta kriget och att utföra detta väsen, på grund av Ert försiktiga befäl och Er stora förmåga, med så stora, lyckliga och vidunderliga framgångar som nu i en rum tid har välsignats av den Högste, har jag dock nogsamt kunnat bedöma, såväl av Era skrivelser såsom av andras berättelser, vilket ynkligt tillstånd de stora besvär som uthärdats i min salige herr fars, min och fäderneslandets tjänst då förde Er i, har jag denna gång icke längre kunnat neka Er Ert längst begärda avsked. Och såsom Ni har kunnat göra anspråk därpå med högsta skäl och billighet, så kunde jag inte längre ha vägrat att ge det till Er utan orättvisa. Därför, så att Ni härmed skulle få beneficier, har jag expedierat herr Lillieström med detta fullkomliga avsked och den resolution angående alla de saker som han har haft at anföra offentligt; jag vill förmoda att allt skall vara skett till Er belåtenhet. Jag har fogat detta brev därhos för att ge en nådig tacksägelse för de långvariga och trogna tjänster som har bevisats av Er, och önskar jag med hela mitt hjärta att den Högste ville täckas att ge Er den styrkan att kunna hjälpa oss med Ert råd, eftersom jag for min del har det förtroende för Er, att Ni vill icke överge mig i dessa så besvärliga tider, så mycket Er styrcka tillåter detta, medan jag lever i förhoppningen att nåderna som bevisats till Er av min salige herr far i så många måtto, som är ännu så friskt i minnet, kommer att påminna Er om Er plikt gentemot mig. Dock Gud så har velat att jag är den som endast nu lever efter hans död, till vilken Ni är förpliktad att bevisa Er trohet och tacksamhet; varmed Ni förpliktar mig att fortsätta den nåd emot Er som Ni alltid njutit av min salige herr far, och att övertyga hela världen i den goda uppfattningen att Ni har strävat från tidens begynnelsen att tråda den rätta och sanna (dock sällan vandrade) väg av säker och ren dygd. Jag hoppas att denna förmaning är Er överflödig, såsom Ni har redan väl betänkt den. Jag vet ändå att den skall icke gå bort utan frukt, utan den skall vinna den plats inutom Er som någon ärlig svensk man inte kunde förneka. När det gäller de ansökningar som Lillieström har meddelat på Era vägnar, har jag mästedels uppskjutit dem till Er lyckliga hemkomst som jag önskar med hela mitt hjärta skall hända. Jag hoppas att det som jag har beslutat i mig kommer att tillfredsställa Er. Vad som häri är ringa skett, det skall, om Gud vill, ersättas vid Er hemkomst, med Ert tillstånds förbättring och din förmögenhet, och med andra märkliga beneficier och all speciella betygningar av min nåd och uppskattning såväl som i alla förefallande tillfälle. För min del begärar jag att Ni vill framhärda i den underdåniga undergivenhet som jag tilltror Ni har för min tjänst och bästa, och jag befaller Er härmed i den Högstes milda beskydd, och jag förblir Er alltid nådiga
Kristina
Stockholm den 10 maj 1646.

French translation (by Arckenholtz):

Noble & très-honoré Mr. le Felt-maréchal. Quoique j'eusse fort souhaité, que votre santé eût permis de garder le commandement des troupes & de continuer à pousser vigoureusement, jusqu'à la fin le grand ouvrage, que Dieu à béni, par le passé, de progrès si heureux & merveilleux, en se servant pour cela de votre sage conduite & de votre valeur extraordinaire: néanmoins, pouvant juger, tant par vos propres lettres, que par le rapport d'autres personnes, dans quel état pitoïable les grands travaux que vous avez supportés dans le service de feu Seigneur mon Père, aussi bien que dans le mien & celui de la Patrie, vous ont à la fin réduit: je ne puis me dispenser plus longtems de vous accorder la démission que vous m'avez demandée, & je vous l'accorde comme à une personne qui pouvoit y prétendre de bon droit & par de justes raisons, & à qui elle ne pouvoit qu'injustement être plus long-tems refusée. Je vous envoie donc Lillieström avec cette démission pleine & entière & une résolution sur tous les points qu'il a eu à produire en public. Présumant que le tout sera expédié à votre contentement, j'ai voulu y joindre cette lettre de ma main pour vous remercier gracieusement des longs, fidéles & assidus services que vous m'avez rendus, souhaitant de bon cœur que le Tout-puissant veuille vous ramener heureusement dans la Patrie & vous accorder des forces suffisantes pour assister nos conseils des vôtres, parceque j'ai cette confiance en vous, que vous ne voudriez pas vous en dispenser dans des conjonctures si délicates, autant que votre santé le pourra permettre. J'espére que les graces, que feu le Seigneur mon Père a répanduës si abondamment sur vous, auront fait sur votre cœur de si fortes impressions, qu'elles vous feront ressouvenir de votre devoir envers moi, puisque Dieu a voulu, qu'après sa mort je fusse l'unique à qui vous fussiez obligé de témoigner votre fidélité & votre gratitude. C'est aussi ce qui me portera à vous continuer la grace & les bienfaits du Roi Mon Père, & à confirmer tout le monde dans la bonne opinion qu'il a conçuë de vous, que vous avez de tout tems tâché de marcher dans le bon & le vrai sentier, quoique si peu batu, de la vertu pure & solide. Je crois que vous n'avez pas besoin de cette remontrance, connoissant déja par vous-même la justice & l'importance de tout ce qu'elle renferme. Elle ne sera pourtant sans pas fruit, & vous lui donnerez dans votre cœur la place que tout honnête Suédois ne pourroit lui refuser.

Quant aux sollicitations, dont Lillieström a eu commission de votre part en particulier, j'ai différé l'effèt de la plûpart jusqu'à votre heureuse arrivée, que j'attends avec impatience. J'espére que ce que j'ai résolu en moi-même, Vous contentera. Ce qu'il y manquera, sera ajouté à Votre retour par l'ammélioration de Votre condition & état, comme aussi par d'autres bienfaits éclatants & par le témoignage de mon estime toute particulière pour vous, quand les occasions s'en présenteront. Pour moi je ne vous demande que de continuer dans le devouëment très-humble que vous avez eu jusques ici pour mon service & pour mes intérêts: priant au reste le Tout-puissant qu'il vous ait dans sa sainte garde. Je suis toujours
Votre gracieuse
CHRISTINE.
à Stockholm, ce 10.
Mai 1646.

English translation (my own):

Well-Born and Highly Honoured Lord Field Marshal,
Although I would have strongly wished that your health would have made permitted you to keep command of the troops and to continue to push vigourously, until the end, the great work that God has blessed in the past with such happy and wonderful progress in making use of your wise conduct and your extraordinary valour for this purpose; nevertheless, being able to judge both by your own letters and by the report of other people in what pitiful state the great labours which you endured in the service of my late lord father, as well as in mine and that of the Fatherland have reduced you to in the end. I cannot dispense myself any longer from according you the dismissal that you have requested of me, and I accord it to you as to a person who could claim it with a good right and for just reasons, and to whom it could only unjustly be refused any longer.

I therefore send you Lillieström with this full and complete dismissal and a resolution on all the points that he has had to produce in public. Presuming that everything will be expedited to your contentment, I have wanted to attach this letter in my own hand to thank you graciously for the long, faithful and assiduous services that you have rendered to me, wishing with all my heart that the Almighty bring you back happily to the Fatherland and give you sufficient strength to assist Our advice from yours, because I have this confidence in you that you would not want to dispense with it in such delicate conjunctures, as much as your health will allow. I hope that the graces which my late lord father poured out so abundantly on you will have made such strong impressions on your heart that they will make you remember your duty towards me, as God has willed that, after his death, I was the only one to whom you were obliged to show your loyalty and gratitude. This is also what will lead me to continue the grace and benefits of the King my father to you, and to confirm everyone in the good opinion he had conceived of you, that you have always tried to walk the good and the true path, although so little beaten, of pure and solid virtue. I believe that you do not need this admonition, already knowing for yourself the justice and the importance of everything it contains. However, it will not be without fruit, and you will give it the place in your heart that no honest Swede could refuse it.

As for the solicitations which Lillieström has received from you in particular, I have deferred the effect of most of them until your happy arrival, which I await with impatience. I hope that what I have resolved within myself will content you. What is missing will be added to your return by the amelioration of your condition and state, as well as by other striking benefits and by the testimony of my very particular esteem for you, when the opportunities present themselves.  For myself, I only ask that you continue in the very humble devotion you have had up to now for my service and for my interests, praying to the Almighty that He have you in His holy guard. I am always
your gracious
Kristina.
Stockholm, May 10, 1646.

French translation (my own):

Bien-né, très honoré feldmaréchal,
Bien que j'eusse vivement souhaité que vos forces vous permettent de poursuivre la guerre et de mener à bien cette affaire qui, depuis longtemps déjà, grâce à votre conduite prudente et à votre grande valeur, a été comblée par le Très-Haut de progrès si grands, si heureux et si miraculeux, mais comme j'ai pu juger, tant par vos lettres que par les récits d'autrui, dans quel état pitoyable vous ont plongé les terribles travails que vous avez endurées au service de mon feu père, de moi-même et de la Patrie, je n'ai plus pu, pour cette fois, vous refuser votre démission tant sollicitée.

Et, comme celle qui avec la plus haute raison et justification a pu prétendre à cela et qui n'aurait pas pu le nier sans injustice, afin que vous en soyez bénéficiaire, j'ai donc envoyé Lillieström vers vous avec votre complète démission et résolution de toutes les questions qu'il a dû présenter en public.

Je veux supposer que tout aura été fait pour votre satisfaction. J'ai joint à cette lettre un gracieux remerciement pour les longs, fidèles et diligents services rendus par vous, et je souhaite de tout mon cœur qu'il plaise au Très-Haut de vous accorder la force de pouvoir assister les Nôtres de vos conseils, comme moi, pour ma personne, j'ai confiance en vous que dans ces moments difficiles vous ne me ferez pas défaut (autant que vos forces vous le permettent), car je vis dans l'espérance que les grâces que mon feu père vous a accordées d'une manière si multiple sont encore dans une mémoire si fraîche qu'elles vous rappelleront le devoir que vous me devez, puisque Dieu a voulu que je sois la seule qui vive maintenant après sa mort à qui vous êtes obligé de prouver votre fidélité et votre gratitude dues, par lesquelles vous m'obligez à continuer envers vous la grâce dont vous avez toujours bénéficié de mon père et à convaincre le monde entier de l'opinion que je me suis formée de vous, qui êtes celui qui depuis le début n'a cherché qu'à parcourir le chemin droit et vrai — bien que foulé par peu — vers une vertu solide et pure.

J'espère que cette admonition vous sera superflue, à vous qui l'avez jusqu'ici bien considéré; cependant, je sais qu'elle ne restera pas sans fruit, mais qu'elle gagnera auprès de vous la place que ses semblables méritent de trouver auprès de tout honnête Suédois.

Quant aux sollicitations que Lillieström a dû présenter en votre faveur, je les ai pour la plupart différées jusqu'à votre heureux retour au pays, que je souhaite sincèrement et de tout mon cœur. Quant à ce que j'ai résolu, j'espère qu'il vous donnera entière satisfaction. Le peu de progrès accompli jusqu'à présent sera, si Dieu le veut, compensé à votre retour par une mélioration de votre condition et de votre prestige, ainsi que par d'autres bienfaits remarquables et des témoignages particuliers de grâce et d'estime pour toutes les occasions précédentes. Pour ma part, je désire que vous persévériez dans le dévouement soumis que je vous accorde pour mon service et mon bien, et je vous recommande par la présente à la protection du Très-Haut et demeure
votre toujours gracieuse
Christine.
Stockholm, le 10 mai 1646.

English translation (my own, based on the original Swedish):

Well-born, highly honoured Field Marshal,
Although I had greatly desired that your forces had allowed you to continue the war and carry out this affair which for a long time now, through your careful conduct and great valour, has been showered by the Most High with such great, happy and miraculous progresses, but as I have quite been able to judge both from your letters and the stories of others what a pitiful state the great travails endured by you in the service of my late lord father, myself and the Fatherland have now brought you into, I have for this time no longer been able to deny you your most long-requested dimission.

And, as the one who with the highest reason and justification has been able to pretend thereto and who could not have denied this without injustice, in order that you would be benefited thereby, I have therefore sent Lillieström to you with your complete dimission and resolution of all the matters he has had to present in public.

I want to assume that everything will have been done to your contentment. I have added to this letter a gracious thanks for the long, faithful and diligent services rendered by you, and I wish from my heart that it will please the Most High to grant you the strength to be able to assist Ours with your counsels, as I, for my person, have the confidence in you that in these difficult times you will not fail me (as much as your powers allow you), for I live in the hope that the graces that my late lord father bestowed on you in such a manifold way are still in such fresh memory that they will remind you of the duty you owe me, since God has so willed that I be the only one who now lives after his death to whom you are obliged to prove your due fidelity and gratitude, whereby you oblige me to continue towards you the grace that you have always enjoyed from my lord father and to convince the whole world of the opinion that I have formed about you, who are the one who from the beginning has only sought to tread the right and true — though trodden by few — path to a solid and pure virtue.

I hope that this admonition is superfluous to you, as the one who has heretofore considered it well; however, I know that it will not run away without fruit, but will gain with you the place that its likes deserve to find with every honest Swedish man.

As for the solicitations that Lillieström has had to present on your behalf, I have mostly postponed them until your happy return home, which I sincerely wish from my heart to happen soon. As for what I have resolved with myself, I hope it will give you good satisfaction. What little has happened heretofore will, if God wills it, be replaced upon your return with a melioration in your condition and standing, as well as other remarkable benefits and all particular testimonies of grace and esteem on all previous occasions. I for my person desire that you persevere in the submissive devotion that I trust you have for my service and good, and I hereby commend you to the good protection of the Most High and remain
your always gracious
Kristina.
Stockholm, May 10, 1646.


Above: Kristina.


Above: General Lennart Torstensson.
Posted by at No comments:
Labels: , , , , , , , ,

Kristina's letters to Princess Hedvig Sofia and Prince Karl of Sweden, dated January 31/February 1 (Old Style), 1688

Sources:

Konung Carl den XII:tes historia, volume 1, page 5, Jöran Andersson Nordberg, 1740


Mémoires concernant Christine, volume 2, page 275, Johann Arckenholtz, 1751


The letters:

Ma chère Niéce,
La Reine votre Mère ne pouvoit me faire une amitié plus agréable que celle de me donner des marques de son souvenir par la charmante lettre, qu'elle vous a commandé de m'écrire. Je vous prie de l'assurer, que ma tendresse pour elle & pour vous ne céde pas à la sienne ni à la vôtre, & que je suis de tout mon cœur, ma chère Niéce,
Votre bonne Tante
CHRISTINE ALEXANDRA.
Rome 31. Jan. 1688.

...

Mon cher Neveu,
Je vous remercie de l'obligeante lettre que vous m'avez écrite, & suis ravie d'apprendre que vous promettez beaucoup de bonheur & de gloire à la Suède, par les beaux talens que Dieu a mis en votre personne. Je souhaite qu'il vous conserve, qu'il vous fasse croitre en vertu, en sagesse & en valeur pour vous rendre toûjours plus digne du Trône où vous êtes destiné, & que je puisse avoir un jour la joïe de vous voir & de vous embrasser, pour vous assurer que je suis avec beaucoup de sincérité & de tendresse, mon cher Neveu
Votre bonne Tante
CHRISTINE ALEXANDRA.
Rome 31. Jan. 1688.

Nordberg's transcript of the letter to Prince Karl (Arckenholtz had corrected Kristina's spelling):

MON CHER NEVEU.
Je vous remercie de l'obligeante lettre, que vous m'avez escrite, & suis rauie d'apprendre, que Vous promettez beaucoup de bonheur & de glorie à la Suede, par les beaux talents, que Dieu a mis en Votre personne. Je souhaitte qu'il Vous conserve, qu'il Vous fasse croître en Vertu, en sagesse, & en Valeur, pour Vous rendre toûjours plus digne du Throne où Vous êtes destiné, & que je puisse avoir un jour la joye de Vous voir & de Vous embrasser, pour Vous assûrer, que je suis avec beaucoup de sincerité & de tendresse
MON CHER NEVEU
Votre bonne Tante
CHRISTINE ALEXANDRE.
Rome d. 31. Ian.
1688

With modernised spelling:

Mon cher neveu,
Je vous remercie de l'obligeante lettre que vous m'avez écrite, et suis ravie d'apprendre que vous promettez beaucoup de bonheur et de gloire à la Suède par les beaux talents que Dieu a mis en votre personne. Je souhaite qu'il vous conserve, qu'il vous fasse croître en vertu, en sagesse, et en valeur, pour vous rendre toujours plus digne du trône où vous êtes destiné, et que je puisse avoir un jour la joie de vous voir et de vous embrasser, pour vous assurer que je suis avec beaucoup de sincérité et de tendresse,
mon cher neveu,
votre bonne tante
Christine Alexandre.
Rome, [le] 31 janvier 1688.

Swedish translations (my own):

Min kära niece,
Er mor drottningen kunde inte göra mig en behagligare vänskapsbetygelse än att ge mig märken av hennes minne genom det charmerande brev som hon beordrade Er att skriva till mig. Jag ber Er att försäkra henne att min ömhet för henne och för Er inte ger efter till henne eller Er, och att jag är av hela mitt hjärta, min kära niece,
Er goda tante
Kristina Alexandra.
Rom, den 31 januari 1688.

...

Min käre nevö,
Jag tackar Er för det vänliga brev som Ni skrev till mig, och jag är mycket glad att få veta att Ni lovar mycket glädje och ära till Sverige genom de vackra talanger som Gud har lagt i Er person. Jag hoppas att han bevarar Er, att han kommer att få Er att växa i dygd, i visdom och djärvhet för att göra Er värdigare av tronen där Ni är avsett, och att jag en dag får glädjen att se Er och att kyssa Er, för att försäkra Er att jag är med mycket uppriktighet och ömhet, min käre nevö,
Er goda tante
Kristina Alexandra.
Rom, den 31 januari 1688.

English translations (my own):

My dear niece,
The Queen your mother could not make me a more pleasant friendship than that of giving me marks of her memory by the charming letter which she ordered you to write to me. I beg you to assure her that my tenderness for her and for you does not yield to hers or yours, and that I am, with all my heart, my dear niece,
Your good aunt,
Kristina Alexandra
Rome, January 31, 1688

...

My dear nephew,
I thank you for the obliging letter which you wrote to me, and I am delighted to learn that you promise much happiness and glory to Sweden, by the beautiful talents that God has put in your person. I hope that He will keep you, that He will make you grow in virtue, in wisdom and in valour to make you always more worthy of the throne to which you are destined, and that I may one day have the joy of seeing you and kissing you, to assure you that I am, with much sincerity and tenderness, my dear nephew,
Your good aunt,
Kristina Alexandra
Rome, January 31, 1688.


Above: Kristina.


Above: Prince Karl and Princess Hedvig Sofia.


Above: The children's mother, Queen Ulrika Eleonora.
Posted by at No comments:
Labels: , , , , , , , ,

Kristina's letter to Count Palatine Johan Kasimir, dated February 25/March 7 (Old Style), 1639

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 4, Johan Arckenholtz, 1760, page 202


"Dès l'an 1638 (le 24. Octobre) Christine avertit la Reine sa Mére que sa Gouvernante demandoit à être déchargée de son emploi, à cause de son âge avancé. Elle pria donc la Reine d'en nommer une autre à sa place, persuadée que la Régence se conformeroit à son avis & à sa volonté. Environ deux mois après la Princesse Palatine sa Tante étant venue à mourir, Christine écrivit là dessus des Lettres de condoléance, tant à sa Mére, qu'à son Oncle le Prince Jean Casimir, Epoux de la Princesse défunte. Dans ses Lettres à celui-ci elle lui promettoit & à ses Enfans, tous les bons offices qui dépendoient d'elle, en considération de ceux que la défunte Princesse lui avoit rendus en véritable Mére. Elle lui disoit aussi qu'elle étoit d'avis que le Prince Charles son Fils retournât en Suède, de crainte qu'on ne fût impliqué dans la guerre avec le Dannemarc. Voici une de ces Lettres."

"From the year 1638 (October 24) Kristina warned the Queen her mother that her governess requested to be relieved of her employ because of her advanced age. She therefore asked the Queen to appoint another in her place, convinced that the regency would conform to her opinion and her will. About two months after the Princess Palatine, her aunt, died, Kristina wrote letters of condolence, both to her mother and to her uncle Prince Johan Kasimir, husband of the deceased princess. In her letters to him she promised him and his children all the good offices that depended on her, in consideration of those that the late princess had rendered to her as a true mother. She also told him that she was of the opinion that Prince Karl, his son, should return to Sweden, for fear of getting involved in the war with Denmark. Here is one of these letters." - Arckenholtz

Kristina wrote this letter to her uncle, Count Palatine Johan Kasimir, to condole him on the death of his wife and Kristina's aunt, Princess Katarina, who had died in December 1638.

The letter:

Westerås 25. Febr. 1639.
Hochgeborner Fürst, Hochgëehrter hertzlieber Vetter,
Ew. Liebd. schreiben habe ich mit freuden bekommen, woraus vernehme Ew. L. gesundheit. Ich molestire Ew. L. gewiss all zu oft: jedoch habe ich nicht können unterlassen Ew. L. mit diesem meinen schreiben zu erkennen geben, dass ob ich schon weit von E. L. jetzo bin, so soll doch allezeit bey E. L. mein hertz seyn. Hoffe auch dass ich es nicht allein mit Worten, sondern auch mit Werken, mit der zeit, wills Gott, spüren lassen, und der treu und liebe, so meine, nunmehr in Gott ruhende, hertzliebe Base, an mir in ihr Tod bewiesen hat, an Ew. L. und euren vielgeliebten kindern will spüren lassen, und in der that verhoffe beweisen, dass ich diejenige bin, die Ew. L. beide um Ew. L. eigener tugenden halber, so wohl auch um meiner, nunmehr in Ruhe der Seeligen hochlöblicher gedächtnis lieber Basen willen, liebe und ehre. Ich kan Ew. L. nicht genugsam die grose treu und dienste vergelten, so Ew. L. seelige in Gott ruhende hertzliebe Gemahlin mir bewiesen hat, als eine rechte Vater-Schwester: nicht dass ich sage allein Vater-Schwester, sondern als eine natürliche Mutter. Derenthalber erbiete ich mich auf das höchste gegen Ew. L. sammt Ew. L. hertzvielgeliebte Kinder, und so viel mir möglich Ew. L. wiederum nicht zu vergessen.

Ew. L. schreiben mir dass H. C. in vierzehn tage nicht hat das fieber gehaht, welches mir von hertzen lieb ist. Gott erhalte ihn ferner in dieser betrübten gelegenheit, und dernach dem Vaterlande zum beistand. Ich vernehme auch aus Ew. L. schreiben, dass Ew. L. gerne wollen ihn bald zu sich kommen lassen, welches mir deucht ein guter rath zu seyn, dieweil mir gewisslich deucht, dass wir cum Rege Dano bellum gessuri sumus: welches wo es geschiehet, so wird es sicherlich gefahr seyn, dass er den so bald herkommen kan.

Der Hofmeister und Meister Benedictus Baaz haben eine reine controversia zusammen. Ich glaube nicht dass es etwas auf sich haben soll; doch kan es besser compescirt werden, wenn Ew. L. selber gegenwärtig seyn. Ich molestire Ew. L. all zu oft und will Ew. L. Gott dem allmächtigen befehlen. Ich versichere Ew. L. dass ich bin und allezeit bleibe, wie ich gewesen bin
Ew. Liebd.
Getreue Baas im todt
Christina Regina Sueciæ.

With modernised spelling:

Västerås, 25. februarii 1639.
Hochgeborner Fürst,
Hochgeehrter herzlieber Vetter,
Eure Liebden Schreiben habe ich mit Freuden bekommen, woraus vernehme Eure Liebden Gesundheit. Ich molestiere Eure Liebden gewiss allzu oft; jedoch habe ich nicht können unterlassen, Eure Liebden mit diesem meinen Schreiben zu erkennen geben, dass ob ich schon weit von Eurem Liebden jetzo bin, so soll doch allzeit bei Eurem Liebden mein Herz sein. Hoffe auch, dass ich es nicht allein mit Worten, sondern auch mit Werken, mit der Zeit, will's Gott, spüren lassen, und der Treu und Liebe, so meine (nunmehr in Gott ruhende) herzliebe Base, an mir in ihr Tod bewiesen hat, an Eure Liebden und Euren vielgeliebten Kindern will spüren lassen, und in der Tat verhoffe beweisen, dass ich diejenige bin, die Eure Liebden beide um Eure Liebden eigener Tugenden halber, so wohl auch um meiner (nunmehr in Ruhe der seligen hochlöblicher Gedächtnis) lieber Basen willen, Liebe und Ehre.

Ich kann Eure Liebden nicht genugsam die große Treu und Dienste vergelten, so Eure Liebden (selige in Gott ruhende) herzliebe Gemahlin mir bewiesen hat, als eine rechte Vaterschwester — nicht dass ich sage allein Vaterschwester, sondern als eine natürliche Mutter. Derenthalber erbiete ich mich auf das höchste gegen Eure Liebden samt Eure Liebden herzvielgeliebte Kinder, und so viel mir möglich Eure Liebden wiederum nicht zu vergessen.

Eure Liebden schreiben mir, dass Herr K. in vierzehn Tage nicht hat das Fieber gehat, welches mir von Herzen lieb ist. Gott erhalte ihn ferner in dieser betrübten Gelegenheit, und danach dem Vaterlande zum Beistand!

Ich vernehme auch aus Eure Liebden Schreiben, dass Eure Liebden gerne wollen ihn bald zu sich kommen lassen, welches mir [ge]deucht ein guter Rat zu sein, dieweil mir gewisslich [ge]deucht, dass wir cum rege dano bellum gessuri sumus — welches, wo es geschieht, so wird es sicherlich Gefahr sein, dass er denn so bald herkommen kann.

Der Hofmeister und Meister Benedictus Baaz haben eine reine controversia zusammen. Ich glaube nicht, dass es etwas auf sich haben soll; doch kann es besser kompensiert werden, wenn Eure Liebden selber gegenwärtig sein. Ich molestiere Eure Liebden allzu oft und will Eure Liebden Gott dem Allmächtigen befehlen. Ich versicher Eure Liebden, dass ich bin und allzeit bleibe, wie ich gewesen bin,
Eure Liebden
getreue Base im Tod
Christina, regina Sueciæ.

English translation (my own):

Västerås, February 25, 1639.
Well-Born Prince, Highly Honoured beloved Cousin,
I was delighted to receive Your Lovingness's letter, from which I presume Your Lovingness's health. I certainly do bother Your Lovingness too often; however, I could not refrain from showing Your Lovingness with this my letter that I am far from Your Lovingness now, so my heart should always be with Your Lovingness. I hope also that I don't do it alone with words, but also with works, with time, God willing, and the faithfulness and love that my dearly beloved aunt, now resting in God, has shown me unto her death, I want to let Your Lovingness and your beloved children feel, and indeed I hope to prove that I am the one who both loves and honours Your Lovingness for the sake of your own virtues, as well as for my sake, now in the calm of spiritual, highly praiseworthy memory. I cannot give Your Lovingness enough to reward the great loyalty and service that Your Lovingness has proved to me a dearly beloved wife, resting in God, as a true aunt; not that I only say aunt, but as a natural mother. Therefore I offer myself in the highest to Your Lovingness and Your Lovingness's dearly beloved children, and not to forget Your Lovingness as much as possible.

Your Lovingness writes to me that Duke Karl has not had the fever in fourteen days, which is dear to my heart. God preserve him too in this depressing situation, and thus to assist the Fatherland. I also suppose from Your Lovingness's letter that Your Lovingness would like to let him come here soon, which seems to me to be a good advice, while I surely think that we are waging war with the King of Denmark; whichever happens, it will certainly be a risk that he can come here soon.

The Court Steward and Master Benedictus Baaz are having a real quarrel together. I don't think there should be anything; but it can be better made up for if Your Lovingness yourself is present. I bother Your Lovingness all too often and commend Your Lovingness to God Almighty. I assure Your Lovingness that I am and always remain as I have been
faithful to Your Lovingness unto death
Kristina, Queen of Sweden.

French translation (my own):

Västerås, le 25 février 1639.
Très Noble Prince,
Très honoré et très cher Oncle,
J'ai reçu avec joie la lettre de Votre Dilection, qui m'informe de sa bonne santé. Je ne peux certes que trop souvent importuner Votre Dilection; cependant, je ne pouvais manquer de lui faire savoir par cette lettre que, bien que je sois désormais loin de Votre Dilection, mon cœur sera toujours près d'elle. J'espère aussi qu'avec le temps, si Dieu le veut, je le ferai sentir non seulement par des paroles, mais aussi par des actes, et que la fidélité et l'amour que ma tante bien-aimée (qui repose maintenant en Dieu) m'a témoignés jusqu'à sa mort seront ressentis par Votre Dilection et ses très chers enfants. J'espère prouver par les faits que je suis celle qui, tant pour les vertus de Votre Dilection que pour le bien de ma très chère tante (qui repose maintenant en paix dans la mémoire bénie et hautement louable), vous apportera amour et honneur.

Je ne saurais suffisamment remercier Votre Dilection pour la grande fidélité et le service dont sa chère épouse (que Dieu lui accorde sa paix) m'a témoigné, en véritable tante — non pas seulement en tant que tante, mais en tant que mère naturelle. Je m'offre donc avec le plus grand respect à Votre Dilection et à ses très chers enfants et, autant que possible, à ne pas l'oublier.

Votre Dilection m'écrit que le sieur C. n'a plus de fièvre depuis quatorze jours, ce qui me tient à cœur. Que Dieu continue de le protéger en cette triste conjoncture, et qu'il vienne ensuite en aide à sa Patrie!

J'apprends aussi par la lettre de Votre Dilection qu'elle désire beaucoup qu'il vienne bientôt à vous, ce qui m'a semblé être un bon conseil, car il m'a certainement semblé que nous allons faire la guerre au roi des Danois — et si cela se produit, il y aura certainement un danger qu'il puisse venir ici si tôt.

Le maître de la cour et le maître Benoît Baaz ont une véritable controverse. Je ne pense pas que ce soit grave; néanmoins, la situation serait mieux réglée si Votre Dilection même était présente. Je l'importune bien trop souvent et je tiens à la recommander à Dieu Tout-Puissant. Je vous assure que je suis et resterai toujours, comme je l'ai été,
de Votre Dilection
la fidèle nièce jusqu'à la mort
Christine, reine de Suède.

Swedish translation (my own):

Västerås, den 25 februari 1639.
Högborne Furste,
min högtärade och hjärtanskäre Frände,
Jag har med glädje fått Ers Kärlighets skrivelse, varav jag förnimmer Ers Kärlighets goda hälsa. Jag molesterar verkligen Ers Kärlighet alltför ofta; dock kunde jag inte låta bli att med detta brev låta Ers Kärlighet veta att även om jag nu är långt borta från Ers Kärlighet, så skall mitt hjärta alltid vara hos Er. Jag hoppas också att jag med tiden, om Gud vill, kommer att låta det kännas inte bara med ord, utan också med gärningar, och att den trohet och kärlek som min hjärtanskära faster (nu vilande hos Gud) visade mig tills hennes död kommer att kännas av Ers Kärlighet och Era mycket kära barn, och jag hoppas kunna bevisa i handling att jag är den som både för Ers Kärlighets egna dygder och ock för min hjärtanskära fasters skull (nu i ro i saliga, höglovliga åminnelse) kommer att bringa Er kärlek och ära.

Jag kan inte på ett tillfredsställande sätt återgälda Ers Kärlighet för den stora trohet och tjänst som Ers Kärlighets hjärtanskära gemålinna (salig i Guds ro) visade mig, som en sann faster — inte för att jag bara säger faster, utan som en naturlig moder. Jag erbjuder mig därför på det högsta till Ers Kärlighet och Era mycket hjärtanskära barn och, så mycket som möjligt för mig, att inte glömma Ers Kärlighet.

Ers Kärlighet skriver till mig att herr K. inte har haft feber på fjorton dagar, vilket är mig av hjärtat kärt. Må Gud fortsätta att skydda honom i detta bedrövliga lägenhet, och efteråt, må Gud ge hans Fädernesland bistånd!

Jag förnimmer också av Ers Kärlighets skrivelse att Ni gärna vill att han snart skall komma till Er, vilket tyckt mig vara ett gott råd, då det visserligen tyckt mig att vi skall föra krig med danskarnas konung — vilket, om så sker, säkerligen kommer att vara en fara att han så snart kan komma hit.

Hovmästaren och mästaren Bengt Baaz har en ren kontrovers tillsammans. Jag tycker inte att det är något allvarligt; ändå skulle det kunna lösas bättre om Ers Kärlighet var själv närvarande. Jag molesterar Ers Kärlighet alltför ofta och vill befalla Ers Kärlighet till Gud Allsmäktige. Jag försäkrar Ers Höghet att jag är och alltid förblir, som jag har varit,
Ers Kärlighets
trogna brorsdotter till döden
Kristina, Sveriges drottning.

Better English translation (my own; from the original German):

Västerås, February 25, 1639.
High-Born Prince,
my highly honoured and dearly beloved Uncle,
I have received Your Lovingness's letter with joy, from which I learn of Your Lovingness's good health. I certainly bother Your Lovingness far too often; however, I could not fail to let Your Lovingness know with this letter that although I am now far away from Your Lovingness, my heart shall always be near you. I also hope that in time, God willing, I will let it be felt not only with words, but also with deeds, and that the fidelity and love that my dearly beloved Aunt (who now rests in God) showed me until her death will be felt by Your Lovingness and your much beloved children, and I hope to prove in deed that I am the one who, both for Your Lovingness's own virtues and also for the sake of my dearly beloved Aunt (now at peace in the blessed, highly praiseworthy memory), will bring love and honour to you.

I cannot adequately repay Your Lovingness for the great fidelity and service which Your Lovingness's dearly beloved consort (blessed in God's peace) showed me, as a true aunt — not that I say only aunt, but as a natural mother. I therefore most highly offer myself to Your Lovingness and your dearly beloved children and, as much as is possible for me, not to forget Your Lovingness.

Your Highness writes to me that Lord K. has not had a fever for fourteen days, which is dear to me from my heart. May God continue to protect him in this sad occasion, and afterward, may God help his Fatherland!

I also learn from Your Lovingness's letter that you gladly want him to come to you soon, which has seemed to me to be good advice, as it has certainly seemed to me that we are going to wage war with the King of the Danes — which, if that happens, there will certainly be danger that he can come here so soon.

The court master and master Benedictus Baaz are having a pure controversy together. I don't think it's anything serious; still, it could be better resolved if Your Lovingness were yourself present. I bother Your Lovingness far too often and want to commend Your Lovingness to God Almighty. I assure Your Lovingness that I am and will always remain, as I have been,
Your Lovingness's
faithful niece unto death
Kristina, Queen of Sweden.


Above: Kristina.


Above: Johan Kasimir.


Above: Princess Katarina.
Posted by at No comments:
Labels: , , , , , , , , , , , ,

Kristina's memories of her father

Sources:

Mémoires concernant Christine, volume 3 (La vie de la Reine Christine faite par elle-meme; dediée a Dieu, chapter 5), Johan Arckenholtz, 1759


Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, page 35, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760


Kristina: Brev och skrifter, edited by Marie Louise Renata Rodén, translated by Cecilia Huldt and Viveca Melander, published by Svenska Akademien, 2006


Drottning Christina: en biografi, page 50, by Marie-Louise Rodén, 2008

Although she was not yet six when Gustav Adolf was killed, Kristina still had some memories of him, and years later in her unfinished autobiography, and with supplemental details from the adults that were told to her growing up, she wrote down these few memories of the father she barely knew. Uploaded in honour of Father's Day 2020.

Kristina's memories:

Les prèmieres années de mon enfance n'eurent rien de remarquable, sinon une maladie mortelle, qui me vint pendant un voyage que le Roi fit aux Mines. On lui expédia un Courier pour lui apprendre mon mal. Il fit une diligence si extraordinaire pour se rendre auprès de moi, qu'il arriva en vingt-quatre heures; ce qu'un Courier n'a jamais fait. Il me trouva aux abois, et en parut inconsolable; mais enfin je guéris, et il en témoigna une joye proportionnée à sa douleur. Il en fit chanter le Te Deum.

Depuis, le Roi me mena dans son voyage avec lui jusques à Calmar, où il arriver, et me mit à une petite épreuve, qui augmenta fort son amitié pour moi. Je n'avois pas encore deux ans quand il arriva à Calmar. On douta s'il falloit faire les salves de la garnison et des canons de la Forteresse pour le saluer selon la coutume, à cause que l'on craignoit de faire peur à un Enfant de l'importance dont j'étois; et pour ne manquer en rien, le Gouverneur de la Place lui demanda l'ordre. Le Roi, après avoir balancé un peu, dit faites, tirez; elle est fille d'un soldat, il faut qu'elle s'y accoutume. Cela fut fait, on fit la salve dans les formes. J'étois avec la Reine dans son carosse, et au-lieu d'un être épouvantée, comme sont les autres enfans à un âge si tendre, je riois et battois des mains; et ne sachant pas encore parler, je témoignois, comme je pouvois, ma joye par toutes les marques que pouvoit donner un enfant de mon âge, ordonnant à ma mode qu'on tirât encore davantage. Cette petite rencontre augmenta beaucoup la tendresse du Roi pour moi; car il espéra que j'étois née intrépide comme lui.

Depuis, il me menoit toujours avec lui pour voir ses revues quand il les faisoit de ses troupes, et par-tout je lui donnois des marques de courage, telles qu'en un âge si tendre il pouvoit exiger d'un Enfant qui ne parloit encore qu'avec peine. Il prenoit plaisir à badiner avec moi, il me disoit: Allez, laissez-moi faire: je vous menerai un jour en des lieux où vous aurez contentement. Mais pour mon malheur la mort l'empêcha de me tenir parole, et je n'eus pas le bonheur de faire mon apprentissage sous un si bon Maître.

Quand il partit, j'étois un peu plus grande, et on m'avoit appris un petit compliment qui je devois lui réciter; mais comme il étoit si occupé qu'il ne pouvoit s'amuser à moi, voyant qu'il ne me donnoit pas audience, je le tirai par son buffle et le fis tourner vers moi. Quand il m'apperçut, il me prit entre ses bras et m'embrassa, et ne put retenir ses larmes, à ce que m'ont dit les personnes qui s'y trouverent présentes. Ils m'ont assuré aussi que lorsqu'il partit, je pleurai si fort durant trois jours entiers sans interruption, que cela me causa un si grand mal d'yeux, que je faillis d'en perdre la vue que j'avois extrêmement foible, aussi-bien que le Roi mon Pere. On prit mes larmes pour de mauvais augures, d'autant plus que naturellement je pleurois peu et rarement.

Swedish translation (by Gjörwell):

De första åren af min barndom woro af intet märkwärdiga, om ej en dödelig sjukdom, som jag fick under det, Konungen gjorde en resa til Bergslagen. Man affärdade genast härom en enspännare til Konungen, som med en så owanlig skyndsamhet for tilbaka, för at råka mig, at han återkom inom et dygn, hwilket en enspännare aldrig gjort. Han fant mig på det yttersta och syntes deröfwer otröstelig; men änteligen så frisknade jag igen, och han betygade då en glädje, som war lika så stor, som hans nyß föregående sorg. Han lät ock sjunga derföre: O GUD! wi lofwe Dig. Sedan tog Konungen mig med sig på en resa ända til Calmar, dit han ankom och satte mig på et litet prof, som förökade mycket hans wänskap för mig. Jag hade ej ännu fyllt mina twå år, då han kom til Calmar, och man war i owißhet, huruwida man borde låta besätningen gifwa salfwor utur handgewären och loßa styckeskott från Slottet, för at efter wanligheten lyckönska Konungens ankomst, efter man befarade, at skräma et barn af den angelägenhet, som jag war. För at intet begå något fel härutinnan, begärde Ståthållaren at få befallning, hwad han skulle gjöra. Konungen, sedan han litet betänkt sig, sade: Låt skjuta, hon är en Soldats Dotter, hon måste wänja sig derwid. Det skedde, och man skjöt på wanligit sätt. Jag war hos Drotningen i hennes wagn, och i stället för at blifwa rädd, som andra barn wid den späda ålder, skrattade jag och slog ihop händerna; och, kunnande ännu intet tala, betygade jag min glädje med alla de tekn, som et barn wid mina år kunde gifwa, och befalte på mit lilla sätt, at man skulle skjuta om igen. Denna lilla händelsen ökade mycket Konungens kärlek för mig, ty han hoppades, at jag war född så oförskräkt, som han. Ifrån den tiden tog han mig altid med sig på sina mönstringar, och allestädes wiste jag de tekn til mod och hurtighet, som han kunde begära af et barn, som ej ännu talade utan swårighet. Det roade honom at leka med mig, och sade han: Låt mig få råda, jag skal wäl en gång föra Dig på de ställen, hwarest Du skal blifwa förnögd. Men til min olycka hindrade döden honom, at hålla ord, och jag hade ej den lyckan, at lära krigskonsten af en så stor Mästare. När han reste bort, hade jag blifwit något större, och man hade lärt mig några ord, hwarmed jag skulle taga afsked utaf honom; men som han war så syßelsatt, at han ej hade tid med mig, och jag såg, at han intet wille höra på mig, tog jag honom i köllerten och wände honom om til mig. Då han blef mig warse, tog han mig up i famnen och kunde intet hålla sig ifrån tårar, såsom de personer berättat mig, hwilka då woro tilstädes. De hafwa också försäkrat mig, at när han reste bort, gret jag så häftigt i tre hela dagar, och fick derutaf så ondt i ögonen, at jag så när förlorat synen, hwilken jag, äfwen som Konungen, min Fader, hade ganska swag. Man ansåg mina tårar så mycket mera för elaka tekn, som jag af mig sjelf gret litet och sällan.

Swedish translations (by Celia Huldt):

Under de första åren av min barndom inträffade ingenting anmärkningsvärt förutom att jag drabbades av en dödlig sjukdom medan kungen var på resa i Bergslagen. Man sände ett särskilt bud efter kungen för att underrätta honom om min sjukdom. Han fick så bråttom tillbaka att han var framme på ett dygn, vilket någon kurir aldrig har klarat. Där fann han mig på mitt yttersta och syntes otröstlig. Men jag tillfrisknade till slut, och då var hans glädje lika stor som sorgen hade varit. Som tack lät han framföra Te Deum.

Därefter tog kungen mig med på sin resa till Kalmar. Vid ankomsten utsatte han mig för ett litet prov som mycket stärkte hans kärlek till mig. Jag hade ännu inte fyllt två år när han anlände till Kalmar. Man tvekade om det lämpliga i att skjuta salut från garnisonen och från kanonerna på slottet för att hälsa honom på sedvanligt vis, eftersom man var rädd att skrämma ett barn som var så betydelsefullt som jag. För att inte begå något misstag bad landshövdingen om order. Kungen svarade efter att ha funderat: »Gör så, skjut. Hon är dotter till en soldat, hon måste vänja sig.« Så skedde också, man sköt regelrätt salut. Jag satt med drottningen i hennes vagn. I stället för att bli skrämd som andra barn i så späd ålder skrattade jag och klappade i händerna, och eftersom jag ännu inte kunde tala visade jag min glädje efter förmåga, med alla de medel som ett barn i min ålder har tillgång till, och befallde på mitt eget sätt att skjutandet skulle fortsätta. Denna lilla händelse ökade mycket kungens ömhet för mig, ty han hoppades att jag var född orädd som han.

Därefter tog han mig alltid med sig när han inspekterade sina trupper, och överallt visade jag så mycket mod som han kunde kräva av ett litet barn som ännu knappt kunde tala. Han brukade skämta med mig och säga: »Seså, kom nu, en dag skall jag ta dig med till ställen som du kommer att tycka om.« Men till min olycka hindrade döden honom från att hålla sitt ord till mig, och jag fick inte lyckan att gå i lära hos en så stor mästare.

När han reste var jag något äldre. Jag hade övat in ett litet tal som jag skulle framföra, men eftersom han var så upptagen att han inte hade tid att leka med mig och jag såg att han inte ägnade mig någon uppmärksamhet, ryckte jag honom i vapenrocken så att han måste vända sig mot mig. När han upptäckte mig tog han mig i famnen och kysste mig utan att kunna hålla tårarna tillbaka, enligt vad som har berättats mig av personer som var med. De har också försäkrat att jag, när han hade rest, oavbrutet grät så häftigt i tre hela dagar utan avbrott att jag fick svåra problem med ögonen och höll på att förlora synen. Jag hade redan mycket dålig syn, precis som min far kungen. Man uppfattade mina tårar som ett dåligt förebud, i synnerhet som jag vanligtvis grät litet och sällan.

English translations (my own):

The first years of my childhood were nothing remarkable except a deadly illness that came to me during a trip the King made to see the mines. A courier was sent to him to tell him of my illness. He was so diligent in coming to see me that he arrived within a day, which a courier has never done. He found me at my last hour, and seemed inconsolable; but at last I recovered, and he showed a joy equal in proportion to his pain. He had a Te Deum sung.

Then the King took me with him on his trip to Kalmar. Upon arrival, he subjected me to a little test which greatly strengthened his love for me. I was not yet two years old when we went to Kalmar. One man was hesitant about shooting the salute from the garrison and from the cannons at the castle to greet him in the usual way, as he was afraid of frightenimg a child as important as I was. To make no mistake, the governor asked for the orders. After thinking, the King answered: "Go on, shoot. She is the daughter of a soldier and she must get used to it." I was with the Queen in her carriage, and instead of being frightened like any other child, I laughed and clapped my hands; not being able as yet to speak, I expressed my joy as well as I could in my fashion, gesturing that they should fire again. This little event increased the King's tenderness for me; he hoped I was born as intrepid as himself.

Since then, he always took me with him to review the troops, and everywhere I gave him marks of courage, such that at such a tender age he could expect from a child who did not yet speak and still with difficulty. He took pleasure in playing with me, he said to me: "Someday I will take you to places that will delight you." But, to my misfortune, death prevented him from keeping his word, and I never had the good fortune to study under such a good master.

When he left, I was a little older, and I was taught a little compliment to recite to him; but he was so busy that he did not notice me. Seeing that he was not giving me his attention, I pulled on his buffcoat and made him turn towards me. When he saw me, he took me in his arms and kissed me, and could not restrain his tears, as I was told by the people who were present. They also told me that when he left, I cried so hard for three whole days without stopping that it caused me problems with my eyes, and I almost lost my eyesight, which was very weak as well as that of the King, my father. My tears were taken as a bad omen, especially since I usually cried little and rarely.


Above: Kristina as a toddler with Gustav Adolf, painted together by Jakob Heinrich Elbfas in circa 1632.
Posted by at No comments:
Labels: , , , , , , , , ,
Subscribe to: Posts (Atom)