Source:
Mémoires concernant Christine, volume 2, Johann Arckenholtz, 1751
The maxims:
1. La longue paix fait tomber insensiblement les Etats dans la foiblesse & dans le mépris.
2. Les grandes armées ne sont qu'un grand amas de foiblesse.
3. La grande quantité de Places fortes consument l'argent & les hommes inutilement.
4. Les petites armées sont de grande dépense, mais les grandes subsistent d'Elles-mêmes.
5. Quand on craint la guerre, l'on ne jouit pas longtems de la paix.
6. La foiblesse & la lâcheté ne sont ni habileté ni prudence.
7. On peut tout acheter au mérite & à la gloire près.
8. Le mérite est un certain assemblage de ces grands talens & de ces belles & grandes qualités qui se trouvent rarement.
9. Les Princes sont puissans par leurs troupes & leur argent.
10. Les Princes sont riches quand leurs sujèts le sont.
11. Quelque vénal que soit un homme, il se rend rarement contre son intérêt.
12. Tous les hommes connoissent leur intérêt, mais les uns le connoissent plûtôt & les autres plus tard.
13. On ne persuade jamais les hommes contre leur intérêt: s'il y a des hommes qui agissent par des motifs plus sublimes, cette manière d'agir est inconnue & n'est qu'un intérêt plus noble & plus fin.
14. La force se fait obéïr & craindre.
15. Les batailles donnent la gloire & l'empire.
16. La gloire que les hommes tirent de la victoire est moins juste qu'éclatante.
17. Quand Dieu donne l'esprit, le courage & la force à un homme il lui donne le droit sur l'univers à proportion de ses talens & de sa fortune.
18. Le monde est à ceux qui ont de quoi l'occuper & le conserver.
19. Il faut prévoir l'avenir, s'y disposer, & n'y mettre jamais d'obstacles.
20. Il y a des artifices qui sont indignes & d'autres qui sont permis.
21. La ruse est d'un grand secours aux foibles & n'est pas toûjours indigne des forts.
22. Dans le Siècle où nous sommes, il n'y a ni paix, ni guerre, tout le monde est armé, l'on s'entremenaçe, l'on se craint réciproquement, personne ne fait, ni ce qu'il voudroit, ni ce qu'il pourroit faire, on ne fait qui a gagné ni perdu, mais on fait assez que tout le Monde craint sans savoir qui, ni pourquoi.
23. Il faut prévenir tous ceux qui menaçent.
24. Les gens heureux iroient trop loin, s'ils savoient profiter des terreurs paniques.
25. Craîndre le Turc n'est pas une terreur panique.
26. Il ne faut ni craindre ni mépriser les ennemis, quelque foible ou quelque fort qu'il soit.
27. Quand on manque de courage, on ne fait jamais rien qui vaille.
28. L'on n'est habile qu'à proportion qu'on a le courage grand.
29. Les hommes se trouvent point de défauts à ceux qu'ils craignent, mais ils en trouvent mille à ceux qu'ils méprisent.
30. Emploïer plus de courage que de prudence est une maxime, dont tous les grands hommes se sont bien trouvés.
31. Il y a des choses dans la vie, qui sont plus terribles que la mort.
32. On peut tout mépriser hors le destin qui nous attend après la mort.
33. Quelque occupé que l'on soit, il faut se ménager des heures de retraite, qui doivent être emploïées pour prendre des mesures avec soi-même, ou plûtôt pour les prendre avec Dieu.
34. On peut vivre dans le grand monde aussi solitaire que dans la Thébaide.
35. Les lettres ne gâtent pas les hommes, ce sont les hommes qui gâtent les lettres.
36. Il n'est pas honteux de ne savoir que les devoirs de son état.
37. Tout homme qui s'acquitte bien de son devoir, de quelque profession qu'il soit, mérite de l'estime & de la récompense.
38. Tous les Arts & tous les métiers se méprisent, & se persécutent.
39. Le métier du Prince est celui de faire fleurer les sçiences & les arts.
40. Un Prince doit favoriser toutes les sçiences, tous les arts, & tous les métiers, dans leur rang.
41. On est toûjours apprentif dans la sçience de la vie.
42. Les sçiences rendent les habiles gens plus habiles & les sots plus sots.
43. Quand les hommes & les choses ne sont pas dans leur rang, c'est le plus grand des malheurs.
44. On peut convenir de ses propres avantages sans blesser la modestie; mais il ne faut s'attribuer rien de faux, & en renvoïer toute la gloire à Dieu.
45. Les sots seroient trop heureux, s'ils pouvoient se déguiser à eux-mêmes.
46. Quand Dieu veut punir, il ne fait que brouiller les rangs.
47. Il y a des Princes qui ne le seroient pas, s'ils méritoient de l'être.
48. Les grands hommes seroient mal-heureux, s'ils ne se reconnoissoient pas.
49. On ne doit jamais être satisfait de soi-même, quelque satisfaits qu'en paroissent les autres.
50. Il faut compter pour rien toute la gloire, qu'on s'est acquise.
51. Il faut tâcher de se surpasser toûjours; cette occupation doit durer autant que la vie.
52. On dit souvent plus de bien & plus de mal des Grands qu'ils ne méritent.
53. Il y a des Gens qu'on ne peut assez louer, & d'autres qu'on ne peut blâmer trop.
54. Pour empêcher les Gens de dire du mal, l'unique secrèt, est de n'en faire pas, mais ce secrèt n'est pas infaillible, quoiqu'il devroit l'être.
55. Il y a peu de vanité à tirer de l'illustre naissance; elle impose de grandes obligations & ne contribue rien à s'en acquitter.
56. Les Turcs estiment trop peu la naissance, & les autres nations, l'estiment trop.
57. La naissance, l'argent & le mérite doivent avoir leur rang & emploi dans l'Etat.
58. Rendre heureux les peuples & les Etats, c'est se rendre glorieux.
59. La Maison Ottomanne travaille depuis quatre siècles au dessein de la Monarchie Universelle, & il y a de grande apparence, que si elle n'y réussit pas, ce dessein doit être chimérique pour tout autre.
60. Si César, Aléxandre & Cyrus se sont rendus en si peu de tems les maitres d'une si grande partie du monde, c'est qu'eux & leurs siècles étoient faits pour y réussir. Les Siècles & les conjonctures ne sont plus les mêmes, & qui ressemble à ces Héros?
61. Les plus grands hommes ont été peu connus & enfin entièrement oubliés.
62. Cette immortalité, cette gloire, qui flatte si agréablement les grands cœurs, n'est que la plus belle de toutes les chiméres.
63. Il faut se former sur les grands originaux du tems passé, il faut travailler jour & nuit, s'exposer à mille travaux, à mille dangers, il faut compter pour rien la vie & la mort; mais il ne faut travailler ainsi, que pour satisfaire à Dieu & à soi-même, sans prétendre rien de plus.
64. Aléxandre avec tous ses défauts a été le plus grand des hommes.
65. Les Caractères d'Aléxander & de César sont différens, mais ils étoient tous deux admirables.
66. Les hommes sont si sots, qu'entre les vertus ils ont donné la préférence à celle, qui est la plus ennemie de leur repos.
67. C'est l'intrépidité qui fait les héros.
68. Gouverner sagement les Etats, les rendre heureux par la Justice, par l'abondance & par la paix, n'est pas une gloire moins grande que celle d'en conquérir; mais ceux, qui ont fait l'un & l'autre méritent cette immortalité, qui ne se trouve pas.
69. Tout ce qui finit mérite le mépris.
70. Quand Dieu a fait un homme Roi, il devroit s'efforcer de mériter son sort.
71. On ne sauroit troubler le repos du monde, qu'aux dépens du sien.
72. Le métier de Conquérant seroit plus beau, s'il ne faisoit pas tant de malheureux.
73. On ne peut se rendre grand qu'aux dépens de quelqu'un.
74. Il n'y a pas moins de peine, de gloire & de plaisir à bien gouverner les Etats, qu'à les conquérir.
75. L'ingratitude d'Auguste envers Cicéron fut indigne de lui; on peut douter si l'Empire du Monde méritoit d'être acheté à ce prix.
76. Les ennemis haïssent toûjours sincérement; mais les amis n'aiment pas toûjours de même.
77. On peut se venger sans haine, mais non pas sans indignation.
78. On haït ceux que l'on craint & l'on a de l'indignation pour ceux qu'on méprise.
79. Les grands cœurs sont capables d'indignation, mais non pas de haine.
80. Quand un Prince est obligé de faire mourir quelqu'un, il faut, que ce soit d'une manière si juste que le Criminel soit forcé d'avouër, qu'il a mérité la mort.
81. Quelquesfois la Clémence rend les Princes aussi coupables que la Cruauté.
82. Les Princes doivent aimer leur grandeur au dessus de tout.
83. Constantin le Grand eut tort d'immoler son fils innocent à la rage de sa femme.
84. Que Philippe II. ait fait mourir son Fils unique, ou par jalousie d'amour, ou par jalousie d'Etat, cette action est d'un grand homme.
85. Il faut compter pour rien les défauts & les crimes des grands hommes, comme les bonnes actions des sots.
86. Les Princes, qui se laissent obséder & enfermer, cessent de l'être.
87. L'action de Sexte Pompée valoit mieux que la bonne fortune de son Père; il en mérita mieux que lui le surnom de Grande.
88. Si Aléxandre pouvoit résusciter, le surnom de Grand, qu'il avoit si bien mérité, lui feroit honte.
89. Sylla, qui avoit fait tant de malheureux, usurpa injustement le surnom d'heureux.
90. Le Grand Sesostris, qui attacha sept Rois malheureux à son char; eut été plus grand s'il eut usé de sa fortune avec moins de faste.
91. L'insolence sied mal à la bonne & à la mauvaise fortune.
92. Il y a dans la nature quelque chose d'ennemi qui s'oppose à la parfaite gloire & félicité des hommes.
93. La Fortune fournit rarement des occasions de se signaler, il faut être fort alerte à la prémière, & n'espérer plus la seconde.
94. On n'a rien à pardonner au grand Cyrus, c'est le suel des hommes extraordinaires sur lesquels il n'y a pas de prise.
95. Aléxandre & César étoient grands & incomparables, mais ils avoient de grands défauts qu'il faut pardonner à leur mérite extraordinaire.
96. Constantin, Théodose & Charlemagne ont bien mérité le surnom de Grand malgré leurs grandes fautes.
97. Almanassor & Tamerlan étoient grands autant qu'aucun autre, mais un peu trop barbares.
98. Le grand Almanassor étoit trop Artisan & trop régulier.
99. Il ne faut compter, que sur soi-même & sur ses propres forces; quand elles ne suffisent pas, rien ne suffit.
100. Un Prince doit agir d'une manière si honnête avec tout le monde, qu'il leur persuade, que c'est se rendre heureux que de se soumettre à lui.
Swedish translation (my own):
1. Den långa freden gör att stater omärkligt faller i svaghet och förakt.
2. Stora arméer är bara en stor hög med svaghet.
3. Det stora antalet fästen konsumerar pengar och män i onödan.
4. Små arméer är kostsamma, men stora lever på egen hand.
5. När man fruktar krig, njuter man inte av fred länge.
6. Svaghet och feghet är varken klokhet eller försiktighet.
7. Allt kan köpas av förtjänst och ära.
8. Förtjänst är en viss sammansättning av dessa stora talanger och de vackra och stora egenskaper som sällan finns.
9. Furstarna är mäktiga genom sina trupper och sina pengar.
10. Furstarna är rika när deras undersåtar är det.
11. Hur besticklig en man än är, ger han sig sällan mot sitt intresse.
12. Alla män känner till sitt intresse, men vissa vet det förr och andra senare.
13. Man övertalar aldrig män mot deras intresse; om det finns män som agerar från mer sublima motiv är detta sätt att agera okänt och är bara ett ädlare och finare intresse.
14. Styrka gör sig själv lydd och fruktad.
15. Strider ger ära och imperium.
16. Äran som män får av seger är mindre än bländande.
17. När Gud ger ande, mod och styrka till en man, ger han honom rätten över universum i proportion till hans talanger och hans fortun.
18. Världen tillhör dem som har medel att ockupera och bevara den.
19. Vi måste förutse framtiden, förbereda oss för den och aldrig lägga hinder i vägen för den.
20. Det finns konstgjorda ting som är ovärdiga och andra som är tillåtna.
21. Slughet är till stor hjälp för de svaga och är inte alltid ovärdig för de starka.
22. I det sekel som vi lever i, finns det varken fred eller krig, alla är beväpnade, vi hotar varandra, vi fruktar varandra ömsesidigt, ingen gör vad han vill eller vad han kunde göra, vi gör inte vem som har vunnit eller förlorat, men vi gör tillräckligt för att alla är rädda utan att veta vem man är rädd för, och inte heller varför.
23. Den som hotar skall varnas.
24. Glada människor skulle gå alltför långt om de visste hur de skulle dra fördel av panikslagna skräck.
25. Att frukta turken är inte ett panikslagen skräck.
26. Fiender bör varken fruktas eller föraktas, hur svaga eller starka de än är.
27. När man saknar mod, gör man aldrig något värdefullt.
28. Man är bara skicklig i proportion till att man har stort mod.
29. Människor finner inga fel hos dem som de fruktar, men de finner tusen hos dem som de föraktar.
30. Att använda mer mod än klokhet är en maxim med vilken alla stora män har funnit sig väl.
31. Det finns saker i livet som är mer fruktansvärda än döden.
32. Vi kan förakta allt utom det öde som väntar oss efter döden.
33. Hur upptagen man än är, måste man avsätta timmar av reträtt, som måste användas för att vidta åtgärder med sig själv, eller snarare att vidta dem med Gud.
34. Man kan leva i den stora världen lika ensam som på en thebansk reträtt.
35. Brev förstör inte män, utan är det män som förstör brev.
36. Det är inte skamligt att bara känna till plikterna i ens stat.
37. Varje man som fullgör sin plikt väl, vilket yrke han än må vara, förtjänar aktning och belöning.
38. Alla konster och alla yrken föraktar varandra och förföljer varandra.
39. Furstens yrke är att få vetenskapen och konsten att blomstra.
40. En furste måste gynna alla vetenskaper, alla konster och alla yrken inom deras rang.
41. Man är alltid en lärling i livets vetenskap.
42. Vetenskaperna gör kloka människor klokare och dårar dummare.
43. När män och saker inte är i sin ordning, är det den största olyckan.
44. Man kan komma överens om sina egna fördelar utan att såra blygsamheten; men vi får inte tillskriva oss själva något falskt och återlämna all ära till Gud.
45. Dårar skulle vara för glada om de kunde dölja sig.
46. När Gud vill straffa, suddar han bara ut linjerna.
47. Det finns furstar som inte skulle vara det, om de förtjänade att vara det.
48. Stora män vore olyckliga om de inte kände igen sig själva.
49. Man skall aldrig vara nöjd med sig själv, hur nöjd andra än kan verka.
50. Man får räkna för ingenting all ära man förvärvat.
51. Vi måste alltid försöka överträffa oss själva; denna sysselsättning måste pågå så länge som livet.
52. Mer bra och mer dåligt sägs ofta om stora män än de förtjänar.
53. Det finns människor som vi inte kan berömma nog, och andra som vi inte kan skylla för mycket på.
54. För att hindra människor från att tala ont är den enda hemligheten att inte göra det, men denna hemlighet är inte ofelbar, även om den borde vara det.
55. Det finns lite fåfänglighet att härledas från berömd börd; den ålägger stora skyldigheter och gör ingenting för att uppfylla dem.
56. Turkarna värderar börden för lite, och andra nationer värderar den alltför mycket.
57. Börd, pengar och meriter måste ha sin rang och anställning i Staten.
58. Att göra folk och stater lyckliga är att göra sig själv härlig.
59. Osmanska huset har arbetat i fyra sekel för utformningen av universell monarki, och det är mycket troligt att om det inte lyckas måste denna dessäng vara chimär för alla andra.
60. Om Caesar, Alexander och Cyrus gjorde sig själva till mästare över en så stor del av världen på så kort tid, är det för att de och deras sekel skapades för att lyckas där. Sekeln och konjunkturer är ju inte längre desamma, och vem liknar dessa hjältar?
61. De största männen har varit föga kända och till slut helt bortglömda.
62. Denna odödlighet, denna härlighet, som så behagligt smickrar stora hjärtan, är bara den finaste av alla chimärer.
63. Man måste formera sig efter det förflutnas stora original, man måste arbeta dag och natt, utsätta sig för tusen möda och tusen faror, man måste räkna liv och död för intet; men man måste arbeta sålunda endast för att tillfredsställa Gud och sig själv, utan att kräva något mer.
64. Alexander, med alla sina fel, var den störste av män.
65. Alexanders och Caesars karaktärer var olika, men de var båda beundransvärda.
66. Människor är så dumma att de bland dygderna har givit företräde åt det som är mest fientligt mot deras fred.
67. Det är orädslan som gör hjältar.
68. Att styra stater klokt, att göra dem lyckliga genom rättvisa, genom överflöd och genom fred, är inte mindre en ära än att erövra dem; men de som har gjort båda förtjänar denna odödlighet, som inte finns.
69. Allt som slutar förtjänar förakt.
70. När Gud har gjort en man till konung, bör han sträva efter att förtjäna sitt öde.
71. Man kan inte störa världens vila annat än på bekostnad av sin egen.
72. Erövraryrket vore större om det inte orsakade så mycket olycka för människor.
73. Man kan bara göra sig själv stor på någon annans bekostnad.
74. Det finns inte mindre smärta, ära och nöje i att styra stater väl än att erövra dem.
75. Augustus' otacksamhet mot Cicero var honom ovärdig; det är tveksamt om världens imperium förtjänade att köpas till detta pris.
76. Fiender hatar alltid uppriktigt; men vänner älskar inte alltid likadant.
77. Man kan hämnas utan hat, men inte utan indignation.
78. Vi hatar dem som vi fruktar och vi har indignation för dem som vi föraktar.
79. Stora hjärtan är kapabla till indignation, men inte till hat.
80. När en furste är skyldig att döda någon, måste det ske så rättvist att brottslingen tvingas erkänna att han har förtjänat döden.
81. Ibland gör nåd furstar lika skyldiga som grymhet.
82. Furstar måste älska sin storhet över allt annat.
83. Konstantin den store hade fel när han brände sin oskyldiga son till sin hustrus raseri.
84. Oavsett om Filip II orsakade sin ende sons död, av avundsjuka på kärlek eller av avundsjuka mot staten, är denna handling en stor mans.
85. Stora mäns fel och brott måste räknas som ingenting, som dårarnas goda gärningar.
86. Furstar som låter sig besatta och fängslas upphöra att vara det.
87. Sextus Pompejus' handling var mer värd än hans fars lycka; han förtjänade binamnet den Store bättre än han gjorde.
88. Om Alexander kunde återupplivas, skulle binamnet den Store, som han hade så väl förtjänat, göra honom på skam.
89. Sylla, som hade gjort så många människor olyckliga, tillskansat sig orättvist binamnet lycklig.
90. Den store Sesostris, som band sju olyckliga konungar till sin vagn, skulle ha varit större om han hade använt sin fortun med mindre prålighet.
91. Fräckhet illa anstår gott och ont.
92. Det finns något fientligt i naturen som motsätter sig människors fullkomliga ära och lycka.
93. Fortunen ger sällan möjligheter att visa upp sig, man måste vara väldigt alert på den första och inte längre hoppas på den andra.
94. Det finns inget att förlåta den store Cyrus, han är den ende av extraordinära män som det inte finns något grepp om.
95. Alexander och Caesar var stora och ojämförliga, men de hade stora fel som måste förlåtas genom deras utomordentliga förtjänst.
96. Konstantin, Theodosius och Karl den Store förtjänade väl binamnet Stor trots sina stora fel.
97. Almanassor och Tamerlane var lika stora som alla andra män, men lite för barbariska.
98. Den store Almanassor var för mycket av en hantverkare och för regelbunden.
99. Man måste bara räkna med sig själv och på sin egen styrka; när de inte räcker till räcker ingenting.
100. En furste måste uppföra sig på ett så ärligt sätt mot alla att han övertalar dem att det är att göra sig glad att underkasta sig honom.
English translation (my own):
1. The long peace makes states fall imperceptibly into weakness and contempt.
2. Great armies are only a great pile of weakness.
3. The large number of strongholds consume money and men unnecessarily.
4. Small armies are of great expense, but large ones subsist on their own.
5. When one fears war, one does not enjoy peace for long.
6. Weakness and cowardice are neither cleverness nor prudence.
7. Everything can be bought by merit and glory.
8. Merit is a certain assemblage of those great talents and those beautiful and great qualities which are seldom found.
9. Princes are powerful through their troops and their money.
10. Princes are rich when their subjects are.
11. However venal a man may be, he rarely surrenders against his interest.
12. All men know their interest, but some know it sooner and others later.
13. One never persuades men against their interest; if there are men who act from more sublime motives, this way of acting is unknown and is only a nobler and finer interest.
14. Strength makes itself obeyed and feared.
15. Battles give glory and empire.
16. The glory which men derive from victory is less just than dazzling.
17. When God gives spirit, courage and strength to a man, He gives him the right over the universe in proportion to his talents and his fortune.
18. The world belongs to those who have the means to occupy and preserve it.
19. We must foresee the future, prepare for it, and never place obstacles in its way.
20. There are artifices which are unworthy and others which are permitted.
21. Cunning is of great help to the weak and is not always unworthy of the strong.
22. In the century in which we live, there is neither peace nor war, everyone is armed, we threaten each other, we fear each other reciprocally, no one does what he wants nor what he could do, we do not do who has won or lost, but we do enough that everyone is afraid without knowing of whom one is afraid, nor why.
23. Anyone who threatens should be warned.
24. Happy people would go too far if they knew how to take advantage of panicked terrors.
25. Fearing the Turk is not a panicked terror.
26. Enemies should neither be feared nor despised, however weak or strong they may be.
27. When one lacks courage, one never does anything worthwhile.
28. One is skillful only in proportion to one having great courage.
29. Men find no faults in those whom they fear, but they find a thousand in those whom they despise.
30. To employ more courage than prudence is a maxim with which all great men have found themselves well.
31. There are things in life that are more terrible than death.
32. We can despise everything except the fate that awaits us after death.
33. However busy one may be, one must set aside hours of retreat, which must be employed in taking measures with oneself, or rather in taking them with God.
34. One can live in the great world as lonely as in a Theban retreat.
35. Letters do not spoil men, it is men who spoil letters.
36. It is not shameful to know only the duties of one's state.
37. Every man who discharges his duty well, whatever profession he may be of, deserves esteem and reward.
38. All the arts and all the trades despise each other and persecute each other.
39. The profession of the prince is that of making the sciences and the arts flourish.
40. A prince must favour all the sciences, all the arts, and all the trades within their rank.
41. One is always an apprentice in the science of life.
42. The sciences make clever people cleverer and fools stupider.
43. When men and things are not in their order, it is the greatest of misfortunes.
44. One can agree on one's own advantages without wounding modesty; but we must not attribute anything false to ourselves, and return all the glory to God.
45. Fools would be too happy if they could disguise themselves.
46. When God wants to punish, He only blurs the lines.
47. There are princes who would not be, if they deserved to be.
48. Great men would be unhappy if they did not recognise themselves.
49. One should never be satisfied with oneself, however satisfied others may appear.
50. One must count for nothing all the glory one has acquired.
51. We must always try to surpass ourselves; this occupation must last as long as life.
52. More good and more bad is often said of great men than they deserve.
53. There are people we cannot praise enough, and others whom we cannot blame too much.
54. To prevent people from speaking evil, the only secret is not to do it, but this secret is not infallible, although it should be.
55. There is little vanity to be derived from illustrious birth; it imposes great obligations and does nothing to fulfill them.
56. The Turks value birth too little, and other nations value it too much.
57. Birth, money and merit must have their rank and employment in the state.
58. To make peoples and states happy is to make oneself glorious.
59. The Ottoman House has been working for four centuries for the design of universal monarchy, and it is very likely that if it does not succeed, this design must be chimerical for any other.
60. If Caesar, Alexander and Cyrus made themselves masters of so large a part of the world in such a short time, it is because they and their centuries were made to succeed there. Centuries and conjunctures are no longer the same, and who resembles these heroes?
61. The greatest men have been little known and in the end entirely forgotten.
62. This immortality, this glory, which so agreeably flatters great hearts, is only the finest of all chimeras.
63. One must form oneself on the great originals of the past, one must work day and night, expose oneself to a thousand labours and a thousand dangers, one must count life and death for nothing; but one must work thus only to satisfy God and oneself, without claiming anything more.
64. Alexander, with all his faults, was the greatest of men.
65. The characters of Alexander and Caesar were different, but they were both admirable.
66. Men are so stupid that among the virtues they have given preference to that which is the most hostile to their peace.
67. It is intrepidity that makes heroes.
68. To govern states wisely, to make them happy by justice, by abundance and by peace, is no less a glory than that of conquering them; but those who have done both deserve this immortality, which is not to be found.
69. Everything that ends deserves contempt.
70. When God has made a man king, he should strive to deserve his fate.
71. One cannot disturb the repose of the world except at the expense of one's own.
72. The profession of conqueror would be greater if it did not cause so much unhappiness to people.
73. One can only make oneself great at someone else's expense.
74. There is no less pain, glory and pleasure in governing states well than in conquering them.
75. Augustus' ingratitude towards Cicero was unworthy of him; it is doubtful whether the empire of the world deserved to be purchased at this price.
76. Enemies always hate sincerely; but friends do not always love alike.
77. One can take revenge without hatred, but not without indignation.
78. We hate those whom we fear and we have indignation for those whom we despise.
79. Great hearts are capable of indignation, but not of hatred.
80. When a prince is obliged to put someone to death, it must be done so justly that the criminal is forced to confess that he has deserved death.
81. Sometimes clemency makes princes as guilty as cruelty.
82. Princes must love their greatness above all else.
83. Constantine the Great was wrong to immolate his innocent son to his wife's rage.
84. Whether Philip II caused the death of his only son, out of jealousy of love or out of jealousy of the State, this action is that of a great man.
85. The faults and crimes of great men must be counted as nothing, like the good deeds of fools.
86. Princes who let themselves be obsessed and imprisoned cease to be so.
87. The action of Sextus Pompey was worth more than the good fortune of his father; he deserved the nickname Great better than he did.
88. If Alexander could be revived, the nickname of Great, which he had so well deserved, would put him to shame.
89. Sylla, who had made so many people unhappy, unjustly usurped the nickname of happy.
90. The great Sesostris, who tied seven unfortunate kings to his chariot, would have been greater if he had used his fortune with less ostentation.
91. Insolence ill befits good and bad fortune.
92. There is something hostile in nature which opposes the perfect glory and happiness of men.
93. Fortune rarely provides opportunities to show off, one must be very alert to the first one and no longer hope for the second one.
94. There is nothing to forgive the great Cyrus, he is the only one of extraordinary men over whom there is no hold.
95. Alexander and Caesar were great and incomparable, but they had great faults which must be pardoned by their extraordinary merit.
96. Constantine, Theodosius and Charlemagne well deserved the nickname Great despite their great faults.
97. Almanassor and Tamerlane were as great as any other men, but a little too barbarous.
98. The great Almanassor was too much of a craftsman and too regular.
99. One must count only on oneself and on one's own strength; when they are not enough, nothing is enough.
100. A prince must act in such an honest manner with everyone that he persuades them that it is to make oneself happy to submit to him.
Above: Kristina.
.jpg)
