Sources:
Historiska Samlingar, part 1, page 318, Johan A. Carlbohm, 1793
Svenska riksrådets protokoll 1651-1653, page 210, published by Severin Bergh, 1920
The interrogation:
Den 14 Decemb. 1651 hades den vnge Messenius före j RådCammaren, effter K. Maij:tz befallning, Præsentib. Secret. Nils Tungell, Johan Sölfwerstierna, And. Gyldenklow, Joh. Stiernhöök, Pet. Coijedt, Olof Wallenstedt och Gust. Taubenfelt.
Inkallades den vnge Messenius Arnold, och förehöltz honom, hwadh han j går bekände oppe för H. K. Maij:tt sielff; och effter som han då inthet fullkomligen, wille vth medh sanningen, hafwer K. M:tt befalat Secretererne taga honom före, och förmanan att bekänna denne saken rent vth.
Messenius swarade sigh dagen tillförende, af häppenheet och räddhåga, inthet hafwa kunnat få fullkomligen bekännat för K. M:tt; han wille det nu vthi Secreterernes närwaru gärna göra; dy han wiste sigh wäl ändå medh denne sin gärning hafwa förskyldt döden.
Han tillfrågades om sin ålder?
Swarade sigh wara 22 åhr gammal.
Quær. Om han hade Studeradt?
Resp. Neij inthet, vthan sedan han är kommen vthur H. K. Högh:s och Hertig Adolphs tiänster, hafwer han warit hoos sin Fadher den äldre Messenium, hafft hans Acter vnder händer och der vthi studeradt.
Honom frågades, Effter han inthet hadhe studerat, hwar af han då hade historien om Actæone?
R. Han hafwer hört sigh den berättas af Historien.
Han tillspordes, huru Historien war?
R. »Actæon hafwer warit en Jägare« &c. repeterar så korteligen Historien; och bekänner sigh den hafwa intagit, deels af berättelsser, deels sedt den afmålat på Wäggebonar.
Q. När han är kommen vthi H. K. Högh:s tiänst?
R. Straxt effter Grefwe Magni Bröllop, kom han till H. K. H. vthi - - - Fölgde så H. K. H. der ifrån till Leipzig, der blef han recommenderadt H. F. N:de Hertigh Adolph, vthur huilkens tiänst han sedan kom in Julio nästförledne. Hafwer ock af H. K. Höghet sitt Pass och afskedh, och är at H. K. H. j nästförledne Winter worden beneficeradt medh 400 R:drs Stipendio, på 2 åhrs tijdh, doch har der opå än inthet bekommit.
Han tillspordes, hwarest han sedan hade hållit till?
R. Hoos sin fadher, och der hafft hans acter vnder händer, som förr bekändt är; hans fadher hadhe elliest in Augusto nästförledne handlat och contraheradt medh Hedræo i Vpsala, om att lähra honom, Sonen, fortificatoriam, hwar till han befan sig hafua inclination.
Q. Om han nyligen hafwer warit på landet medh sin Fadher?
R. »Ja icke längesedan på hans gårdh.«
Q. Hwadh acter hans Fadher då hade dijt vth medh sigh?
R. Andre inthet, än någre rättegångz acta, hwilke wore moot hans bönder, och nu äre förwarade hemma vthi Steenhuset.
Q. Effter han hade tagit opå sigh och bekändt, det han hadhe skrifwit det bewuste pasquillet, tillspordes han, hwadh honom hade bewekt det till att göra och sedan vthskicka?
R. Hafwer det inthet giort af någon argheet emoot sitt Fädherneslandh; vthan att der medh optäckia H. K. H. den tillstundande fahra, som Rijket syntes willia öfwerhängia, och der medh, såsom en Swänsk, huilken dee sakerne förstodh, och inthet wille sitt pund nedgrafwa, salvera sitt Samwet; sade sigh der på hafua resolverat, att willia hazardera till anten lefwa eller döö.
Han tillspordes, om någor hafwer der om warit medh honom i Rådh?
Swarade kort »Neij«; Men något vthaf materien hadhe han af sin Fadher, något ock af andre, såsom är en Prästman, Hr Christopher i Forss ben:d, huilken aldraförst här på siste Rijkzdag hade discurreradt medh honom, 1:0 om den optagne Wasen aff Borggården, och myckit förundrat sigh derpå. 2:0 Sagt, att Doct. Johan Matthiæ hade styrkt H. K. M:t till, att heller regera absolute, än att inträda Ächtenskap. 3:0 Att Grefwe Magnus war wållande der till, att K. M:t icke wille gifwa sig i ächtenskap, som ock 4:0 Att Gewähren aff krigzfolcket å landet wore optagne.
Frågades, hwar Presten hade sitt herberg här j Staden, vthi Chröningen?
R. »På Mallmen hoos en kleensmedh.«
Q. Om samme Prest offta besökte hans Fadher?
R. Allenest om en affton, då ock twenne Hans K. H:s tiänare, widh nampn Thebis och Josias wore medh; war der en tijma eller twå, så ock till Måltijdh.
Q. Om han sådane discurser widh sitt Samwet seija.
Sedan, på tillfrågan, bekände han, sin Fadher honom hafwa sagt, det H. E. Rijkz Cantzleren hade warit orsaken till hans och hans Fadhers, Gamble Johannis Messenii fängelsse; der af kommit, att R. Cantzleren ena reso skulle hafua sagt G. Johan Messenio här på Slottet: »Jagh troor Messeni, det J wele blifwa Rijkz Cantzler vthi Swerige j förtijdh«; der på Messenius skall hafua swarat, att Rijkz Cantzleren hafwa kastat haat på honom och Sonen, som sedan förorsakade deres fängelsse.
Han tillspordes, hwadh han mente medh det han skref om Stockholms Stadh, dess förmån i Seglatzen och mehra?
R. Han hade hört af sin Fadher, att R. Cantzleren sådant hade anstifftat, på det dee der kunde taga Konungen widh hufwudet när dee wille.
Än förmantes han, att bekänna Sanningen, hwadh han hadhe af fadren.
R. Hwadh han skrifwer om Consilierne som passerade äre, det bekände han sig hafwa af fadren, huilkens mening war, att hwadh R. Cantzleren wille hafua fram, det communicerades först H. E. Fältherren, af honom sedan G. Magno, huilken det sedan insinuerade hoos H. K. M:t: Men hwadh han elliest om Rijkzens Rådh förmähler, det hafuer han af sig sielff.
Q. Huru många Exemplar han der af hade skrifwit?
R. Inthet mehra än Conceptet och Ett Exemplar, Conceptet war j förstone ofulkomligit; sedan wille han, widh omskrifningen, dissimulera och wända sin styhl.
Q. Hwij han sende det till H. K. Högheet?
R. Derföre, att han hade honom tiänt, och elliest, till att warna H. K. M., såsom en Swänsk, emoot det tillkommande onda, huilcket war: Fädherneslandzens förtryck, och H. K. H:ts förföllielsse af Adelen, j 1. och 2. Classen.
Af hwem han det hade?
R. Af ingen annan, än först, af sin Persson, sädan Fadhren och Prästen Hr Christopher.
Han tillspordes, om den konst han tillmäter H:s Exc. Fältherrens Grefwinna?
R. Hr Christopher hade berättat, att rådeligit wore, det Hans Kongl. Höghet j Chröningen inthet skulle resa till Jacobsdaal; det hade han ock hört af sin fadher, om han mintes rätt.
Han tillspordes, hwadh han mente med H. K. H:ts förföllielsse af den 1. och 2. Classen?
R. Dee twenne Classer berättades af Presten och Fadhren, att hafwa [varit] oenige widh H. K. Högheetz wahl.
Q. Jgenom hwadh tillfällen han sådant hade förnummit af sin Fadher?
R. Hade gått till sin Fadher affton och mårgon och sådant erfahrit. Elliest giorde han Fadhren heelt frij, att han inthet wiste aff det som skrifwit war. Dessföruthan sade han, Fadhren offta hafwa talat och quidt öfwer godzens bortgifwande.
Honom swarades, att ock han för sin Person inthet hadhe erhållit ringa beneficier j godz.
Messenius: Mente det wara såsom wederlag emoot annat gammalt frälsse, han afstått hade.
Än bekände Messenius, att Fadhren har medh Sonen warit j den Mening, som skrifften innehåller, men af bem:te Skrifft inthet wetat; vthan den tager Sonen på sigh allena, refererandes sigh på K. Carls acter, der af han sådant skall hafwa tagit.
Honom swarades, att sådane saker der vthi inthet wore att finna.
Han tillspordes, om han wiste hwadh saker som hans fader till sådan malitieux discurs hade moveradt?
R. Det att godzen gofwos bort, och att Herrerne således sielfwe wille draga sigh till Regementet; lijka som skedde medh dee herrar, som miste hufwuden i Linköping.
Q. Af hwem han hade det, som han moverade j skrifften om Doct. Johan Matthiæ?
R. Hans Fadher hafwer sagt, Doctor Johan inthet hafwa rätt informeradt K. M:t effter Sweriges Lag, Arfföreningen och K. Gustafs Testamente; vthan effter R. Cantzlerens mening. Item att Hr Christophers ord hafwa warit, det K. M:t widh Chröningen skulle hafwa sagt, sigh aldrig hafwa sedt Arfföreningen eller K. Gustafs Testamente.
Han tillspordes om H. K. M:tz titul: VTHKÅRADE, hwadh han der medh mente?
R. Konung Sigismundus hade inthet fört den titelen; men det Konung Carl skref sigh vthkårad, skedde för den Nye Arfföreningen, som han medh Ständerne ingick; hadhe ock meent, att herrerne inthet wille vnna K. M:t annan titel; sådant sade han sigh ock hafwa aff sin fadher.
Q. Det han rörer om Stockholms Stadh, af hwem han det hade?
R. Aff sin fadher, hwilken discurrerade medh honom der om vnder resan till hans godz, widh det tillfälle, att Öregrundz Borgerskap klagade, sigh ingen seglation hafwa.
Frågades, hwadan han det hade, som han skrifwer om Adelens multiplication?
R. Aff sigh sielff.
Q. Hwem honom den mening, om Böndernes skilliande ifrån Rijkzdagar hadhe ingifwit?
R. Hadhe det dömdt af detta Möthett, effter som till det inge bönder hijtkomne wore.
Q. Hwadan han det hade, som han moverar om Consilierne?
R. Det alt hafwer han af sin Fadher.
Han tillspordes, om det han omröret K. M:ts Gifftermåhl medh Hertigen, hwadan det wore?
R. Det hade han hört af sin fader och Hr Christopher.
Q. Af hwem han hade hört om diversionen af K. M:ts tanckar ifrån Gifftermåhl, igenom Fältherrens Grefwinnas konst?
R. Det hade han deels af Presten, deels ock af sigh sielff.
Tillfrågades om Grefwens Contrafey, och af hwem han hade det han der om skreff?
R. Aff sin Fadher; Men af Hr Christopher hade han, att H. K. Höghet i Chröningen inthet skulle resa till Jacobsdal.
Messenius tillspordes ännu, af hwem han hade hört talas om Grefwinnans konst?
R. Aff sin Fadher.
Sedan förmantes han, att bekiänna, hwem hade ingifwit honom det han skref om Arfföreningen, och RijkzAmmiralens taal i Pryssen?
R. Det hade han af sin Fadher.
Q. Hwadh han mente medh Capitulationens och Conditionernes, som H. K. Höghet gifne äre, strängheet?
R. Inthet annat, vthan det, som hans Fader, Hr Christopher och flere tychte, nembl. att dee wore alt för swåre och stränge.
Frågades, om hans Fadher, i Chröningen, inthet hade hafft vmgänge medh någre flere då här warande?
R. Neij inthet, vndantagandes Doct. Jöns Elai, den hans Fadher en gång skall hafwa gått till; Elliest kunde han inthet så der om förnimma, för sin tiänst skuldh, den han opwachta skulle.
Sadhe elliest, att hans fadher fuller i Upsala ena reso hafwa warit hoos Archiebispen, så ock till Måltijdz hoos Hedræum, der ock en annan Präst medh warit hade, Men huadh der war passeradt, wiste han inthet, effter han wart quar i herberget.
På tillfrågan refererade han ock, det fadren, vnder resandet på landet, plägade gästa hoos Hr Per i Lunda, deels i Hökhufwud S. Hoos den ena logerade han en natt, hoos den andre war han till Måltijdz.
Q. Om Fadhren hade något vmgänge medh Rijkzdagzfolcket i Chröningen, Allmogen eller andre?
Sonen swarade, Fadren hafwa berättat, det Bönderne i siste Rijkzdagh skola hafwa begärt honom till deres Secreterare; Men han hade der till inthet welat bejaka, vthan med dhe wilckor, om K. M:t det effterlåta wille.
Än frågades, hwem hade talat medh honom, om det optagne Gewähret af Krigzfolcket å landet?
R. Hadhe der om hört af Hr Christopher; Af honom hade han ock först om Wasens optagande af Borggården, der på Prästen sigh myckit hade förundrat.
Än tillspordes Messenius, hwar han hade det tagit, som han skrifwer om Grefwernes och Frijherrernes förökning, och Grefwe Magni intention och practiker derigenom?
R. Hafwer sådant intagit af sin Fadher, så wäl som om Gifftermåletz afslag af K. M:t.
Repeterades Meningen af Kongl. Maij:tz afträdande från Regementet; och frågades huadh han der med förstodh?
R. Af fadhren hade han, att Hans K. Höghet skulle hafwa warit förlofwat medh K. Maij:t, när H. K. H:t reste förste resan vth till Tysklandh, Men sådant sedan wara förstördt af Doct. Johan Matthiæ och H. E. Fältherrens Grefwinna.
Q. Om hans faders Skrifware Mårthen har sedt något af denne skrifften?
R. Neij intet medh hans, Messenii, wetskap, han har thet altijdh wäl förwarat.
Q. Om Skrifwaren som vthskrifften skref, wiste där af?
R. »Neij.«
Frågades hwem hade sagt honom, det Kongl. Maij:t wille twinga Borgemestaren Nils Nilsson adelskap oppå, och moveran ifrån denne tiänsten till vice præsidentskapet i Åboo?
R. Det hafwer han af sin fadher.
Q. Om dee begge vmgås medh hwar annan, och hwem hans fader sådant skulle hafwa sagt?
R. Har fuller talat medh hans fader och twifwels uthan honom sådant sagt.
Ähn taltes om Staden Stockholm, och det han om honom skrifwer, iämwäl hwem där till war dichtaren?
R. Af fadren hafwer han sådant, det hafwer och Sonens meningh warit, att Staden altijdh hafwer en Ståthållare, som ähr hans man och på Borgerskapets sijda, och där Konungen wille främia otillbörlig willia, hade han Staden emoth sigh, och war altså denne Nils Nilsson myckit tiänlig på denne orthen.
Q. Om hans fader hade någre acter vthe på landet?
R. Intet som han weeth.
Frågades om någre acter wore i Orksta Sochn på Lundby?
R. »Neij.«
Han frågades om dee åthskillige Stylar i pasquillet wore?
R. Han hafwer sielf skrefwit tree stylar, hwilke han lärt hafwer af dee åthskillige som honom uthi skrifwande hafwe informerat.
Han tillspordes om hans faders handh på conceptet, der medh han någre bönders nambn hade noterat.
R. Samme papper som fadren således hade noterat böndernes nampn oppå, det togh han, Sonen, vthe på landet i fadrens handlingar, och skref där oppå detta pasquillet, effter som han intedh annat papper hade, men fadren hade thet intet sedan sedt.
Q. Hwarföre han fan nödigt att oppenbara och tillskicka Hans Kongl. Högheet sådant, och hwadh han der medh intenderade?
R. Hans fader skulle hafwa sagt det wara yttersta consilium, att Hans Kongl. H:t kunde der medh draga folcket tillhopa och vindicera sin rätt och Ständernes förlohrade frijheter.
Frågades hwadh han meente medh frijheters förlohrande?
Der till swarade han intedh.
Q. Hwadh han förstodh vnder Kong. Magni Smeks måltijdh?
R. Hafwer ingen wist meent der medh, vthan om dee intedh annars skulle blifwa af medh Hans Kongl. Höghet, måtte thet till äfwentyrs skee på det sättet.
Frågades hwadh han tänckte medh det Tyska kriget som Hans Kongl. H:t sigh skulle wachta före?
R. Om han skulle vthrijkes till något krigh, skulle han der medh förhindras att formera staten hemma.
Q. Hwilke han förstodh medh det ordet »skabbige fåår«?
R. Att det hafwer altijdh warit hans faders ordstäfwe.
Q. Än medh det ordet Grefwe-Creatur, huilke han der vnder förstodh?
R. Dee som wille blifwa Grefwar.
Q. Ähn Penninge Gudar?
R. Hafwer meent dem som hade månge penningar.
Q. Hwarföre hans fader och han, sonen, intedh giorde eden på Chröningen?
Swarade sigh wara vngh och då intet tillstädz; Men fadren hafwa warit siuk och begärt att Gyllenax wille honom excusera.
Tillspordes om han hade fullkombligen welat j detta hazardera lijfwet och döden, som han först sade?
R. »Ja«, hafwer intet bätter förståt thet, hafwer der medh welat salvera sitt samweeth, att han Hans Kongl. Högheet för det tillkommande onda wille warna.
Q. Hwarföre han det hade giort i form af pasquil?
Messenius tegh der widh.
Tillspordes hwarföre han gick neder i Cantzlijt till att låta skrifwa vthskrifften där oppå?
R. På det att thet skulle gåå så myckit fortare, befrijade elliest heelt och hållit den som vthanskrifften skrifwit hade.
Bekände elliest, att hwadh meningarne widkommer som där i wore, dem hade fadren sagt honom, Men intet skrifwit pasquillet eller wettat der af. Sade och, på tillfrågan, sigh intet hafwa wettat att pasquillet skulle wara interciperadt. Würtz hafwer skrefwit hans fader till, att en sådan skrifft neder till Ölandh war ankommen, och wordo kommandes Hennes Kongl. Maij:t i händer. Bekände där hooss, sigh hafwa lefrerat en Nils Christophersson benämd, conceptet och det ena exemplaret förr, än thet andra hijt igen oppkom.
Frågades hwar fadrens correspondentz-breef ähre?
R. Weeth intet honom hafwa någon correspondence, uthan allenast stundom medh en Fougde, widh nampn Christopher Christophersson i Smålandh på hans förlähning.
Han frågades hwar dee brefwen af dee gamble herrar wore?
R. »Dee måste wara i korgarne, där ähre någre ihopknippade acter.«
Han tillspordes om den applicationen, som han giör om deres Excell:r Feltherren och Cantzleren, iämwäl och om Sahl. Rijkz Ammiralen och Her Bengt Skytte.
R. Att han det hade af sin faders berättelse, om RijkzAmmiralens taal om ächtenskapet emillan Hennes Kongl. Maij:t och Hans Kongl. H:t och att Her Bengt Skytte styrckte till H. Kongl. H:ts Rätt.
Q. Om hans fader hafwer styrckt honom till sådan skriffts componerande?
R. »Neij«, hafwer thet intet giort, och ingen weeth han participera där j, hwarken hans fader eller någon annan, vthan fadren hafwer altijdh styrckt honom tjäna den Öfwerheet, som han tiänte, i troo.
Q. Hwem han meente wara sin Öfwerheet?
R. Hans Kongl. Högheet för tiänsten och Stipendium skull.
Tillspordes huarföre han kallar Kongl. Maij:t ett took?
Swarade uthi samme skrifft fuller wara flere ordh som intet dåga.
Q. Om han har någon förr hört nämbna sådan ordh?
Han swarade fadren fuller hafwa esom offtast sagt Kongl. Maij:ts Regemente intet wara wijst.
Sedan bekände han och sade att det exemplar som Hans Kongl. Högheet ähr sändt, war det första.
Han förmantes än att bekänna sanningen.
Han swarade sigh hafwa bekänt så mycket han wiste; Men sade än ingen weetta der af, att han samme skrifft hafwer skrifwit.
Om Prästen bekände han, sigh att hafwa af honom hört, det han intet hafwer warit tillfredz medh detta Regementet, och skylt D. Johan Matthiæ derföre. Men intet hafwer han taalt på Hennes Kongl. Maij:ts persohn.
Han tillspordes om protesten, som inlades j sidste Rijkzdagh, hwar han den hafwer öfwerkommit?
R. Af sin fader att skrifwa där uthur een deel.
Q. Om han wiste hwar fadren den fått hade?
R. »Neij.«
Badh sedan Hrr Secreterarne om ett gått ordz fällande för hans persohn hooss Kongl. Maij:t. Han weeth nu intet mehra för denne gång att bekänna, men kommer han mehra ihogh, will han gärna bekänna, bediandes sigh vndan tortur.
Q. Hwadh Religion han, vnge Messenius hade?
R. Rijkzens religion, som wahnlig ähr, bekände elliest att åthskillige catholiske böcker wore uthi hans faders innersta Cammar.
Han förmaantes än att bekänna, om han wiste någre flere wara interesserade; anstifftandet till oenigheet Kongl. Maij:t och Hans Kongl. Högheet emillan?
R. Will betänckia sigh, weeth han något och kan sigh det påminna, will han det bekänna.
Befaltes därpå att taga afträde.
Än inkommande tillfrågades om han sigh mehra hafwer påmint, och hwar så wore, förmantes han det att bekänna, skedde thet intet medh godo, då war Kongl. Maij:ts befallningh, att han till morgon klåckan 8. skulle wara beredd till torturen.
R. Kunde sigh intet mehra påminna än det han hafwer sagt; repeterade elliest det, att han materien hade supit in af sin fader och Her Christopher, och ingen annan. Men styliserandet war af honom sielf.
Han tillspordes om brefwet, som Würtz har skrifwit, och hwadh fadren honom sade, när han honom thet wijste?
Han swarade, fadren widh præsenterandet af brefwet, hafwa frågat honom, om han wille see något nytt, och wijste honom få brefwet. Der till han swarade och frågade hwadh det skulle wara; Men fadren sade sigh det intet weetta.
Elliest togh han på sin Siäls saligheet, det alt wara sant, som han bekänt hade.
Togh dermedh afträde.
With modernised spelling:
Den 14 decembris 1651 hades den unge Messenius före i Rådkammaren efter Kungliga Majestäts befallning, præsentibus: sekreterare Nils Tungel, Johan Silfverstierna, Anders Gyldenklou, Johan Stiernhöök, Peter Coyet, Olof Wallenstedt och Gustaf Taubenfeldt.
Inkallades den unge Messenius Arnold, och förehöllts honom vad han igår bekände uppe för Hennes Kungliga Majestät själv; och eftersom han då inte fullkomligen ville ut med sanningen, haver Kungliga Majestät befallat sekreterarna taga honom före och förmanan att bekänna denne saken rentut.
Messenius svarade sig dagen tillförne av häpenhet och räddhåga inte hava kunnat få fullkomligen bekännat för Kungliga Majestät; han ville det nu uti sekreterarnas närvaro gärna göra, ty han visste sig väl ändå med denna sin gärning hava förskyllt döden.
Han tillfrågades om sin ålder.
Svarade sig vara 22 år gammal.
Quæritur om han hade studerat.
Respondit: Nej inte, utan sedan han är kommen utur Hans Kungliga Höghets och hertig Adolfs tjänster, haver han varit hos sin fader den äldre Messenium, haft hans akter under händer och däruti studerat.
Honom frågades, efter han inte hade studerat, varav han då hade historien om Actæone.
Respondit: Han haver hört sig den berättas av historien.
Han tillspordes huru historien var.
Respondit: »Actæon haver varit en jägare«, etc.; repeterar så kortligen historien och bekänner sig den hava intagit, dels av berättelser, dels sett den avmålad på väggbonader.
Quæritur när han är kommen uti Hans Kungliga Höghets tjänst.
Respondit: Strax efter greve Magni bröllop, kom han till Hans Kungliga Höghet uti [Prag]. Följde så Hans Kungliga Höghet därifrån till Leipzig, där blev han rekommenderad Hans Furstliga Nåde hertig Adolf, utur vilkens tjänst han sedan kom in julio nästförledna. Haver ock av Hans Kungliga Höghet sitt pass och avsked och är att Hans Kungliga Höghet i nästförledna vinter vorden beneficerad med 400 riksdalers stipendio på 2 års tid, dock har däruppå än intet bekommit.
Han tillspordes varest han sedan hade hållit till?
Respondit: Hos sin fader och där haft hans akter under händer, som förr bekänt är; hans fader hade eljest in augusto nästförledna handlat och kontraherat med Hedræo i Uppsala om att lära honom, sonen, fortificatoriam, vartill han befann sig hava inklination.
Quæritur om han nyligen haver varit på landet med sin fader.
Respondit: »Ja, icke länge sedan på hans gård.«
Quæritur vad akter hans fader då hade dit ut med sig.
Respondit: Andra intet än några rättegångsakta, vilka voro mot hans bönder och nu äro förvarade hemma uti Stenhuset.
Quæritur efter han hade tagit uppå sig och bekänt det han hade skrivit det bevusta paskillet, tillspordes han vad honom hade bevekt det till att göra och sedan utskicka.
Respondit: Haver det inte gjort av någon arghet emot sitt Fädernesland, utan att därmed upptäcka Hans Kungliga Höghet den tillstundande fara som Riket syntes vilja överhänga och därmed, såsom en svensk, vilken de sakerna förstod och inte ville sitt pund nedgrava, salvera sitt samvete; sade sig därpå hava resolverat att vilja hasardera till anten leva eller dö.
Han tillspordes om någor haver därom varit med honom i råd.
Svarade kort »nej«, men något utav materien hade han av sin fader, något ock av andra, såsom är en prästman, herr Christoffer i Fors benämnd, vilken allraförst här på sista Riksdag hade diskurrerat med honom:
1. om den upptagna vasen av borggården och mycket förundrat sig därpå.
2. Sagt att doktor Johan Matthiæ hade styrkt Hennes Kungliga Majestät till att heller regera absolute än att inträda äktenskap.
3. Att greve Magnus var vållande därtill att Kungliga Majestät icke ville giva sig i äktenskap, som ock
4. att gevären av krigsfolket å landet voro upptagna.
Frågades var prästen hade sitt härbärg här i staden uti kröningen.
Respondit: »På Malmen hos en klensmed.«
Quæritur om samme präst ofta besökte hans fader.
Respondit: Allenast om en afton då ock tvenne Hans Kungliga Höghets tjänare vid namn Thebis och Josias voro med; var där en timma eller två, så ock till måltid.
Quæritur om han sådana diskurser vid sitt samvete säga.
Sedan, på tillfrågan, bekände han sin fader honom hava sagt det Hans Eminens Rikskanslern hade varit orsaken till hans och hans faders gamle Johannis Messenii fängelse; därav kommit att Rikskanslern ena reso skulle hava sagt gamle Johan Messenio här på slottet: »Jag tror, Messeni, det I ville bliva Rikskansler uti Sverige i förtid.«
Därpå Messenius skall hava svarat att Rikskanslern hava kastat hat på honom och sonen, som sedan förorsakade deras fängelse.
Han tillspordes vad han mente med det han skrev om Stockholms stad, dess förmån i seglatsen och mera.
Respondit: Han hade hört av sin fader att Rikskanslern sådant hade anstiftat på det de där kunde taga konungen vid huvudet när de ville.
Än förmantes han att bekänna sanningen vad han hade av fadern.
Respondit: Vad han skriver om konsilierna som passerade äro, det bekände han sig hava av fadern, vilkens mening var att vad Rikskanslern ville hava fram, det kommunicerades först Hans Excellens fältherren, av honom sedan greve Magno, vilken det sedan insinuerade hos Hennes Kungliga Majestät. Men vad han eljest om Riksens Råd förmäler, det haver han av sig själv.
Quæritur huru många exemplar han därav hade skrivit.
Respondit: Intet mera än konceptet och ett exemplar. Konceptet var i förstone ofullkomligt; sedan ville han vid omskrivningen dissimulera och vända sin stil.
Quæritur vi han sände det till Hans Kungliga Höghet.
Respondit: Därför att han hade honom tjänt och eljest till att varna Hennes Kungliga Majestät, såsom en svensk, emot det tillkommande onda, vilket var Fäderneslandsens förtryck och Hans Kungliga Höghets förföljelse av adeln i 1 och 2 klassen.
Av vem han det hade?
Respondit: Av ingen annan än först av sin person, sedan fadern och prästen herr Christoffer.
Han tillspordes om den konst han tillmäter Hans Excellens fältherrens grevinna.
Respondit: Herr Christoffer hade berättat att [det] rådligt vore det Hans Kungliga Höghet i kröningen inte skulle resa till Jakobsdal; det hade han ock hört av sin fader, om han mindes rätt.
Han tillspordes vad han mente med Hans Kungliga Höghets förföljelse av den 1 och 2 klassen.
Respondit: De tvenne klasser berättades av prästen och fadern att hava [varit] oeniga vid Hans Kungliga Höghets val.
Quæritur igenom vad tillfällen han sådant hade förnummit av sin fader.
Respondit: Hade gått till sin fader afton och morgon och sådant erfarit. Eljest gjorde han fadern helt fri, att han inte visste av det som skrevet var. Dessförutan sade han fadern ofta hava talat och kvidt över godsens bortgivande.
Honom svarades att ock han för sin person inte hade erhållit ringa beneficier i gods.
Messenius mente det vara såsom vederlag emot annat gammalt frälse han avstått hade.
Än bekände Messenius att fadern har med sonen varit i den mening som skriften innehåller, men av bemälte skrift inte vetat, utan den tager sonen på sig allena, refererandes sig på kung Karls akter, därav han sådant skall hava tagit.
Honom svarades att sådana saker däruti inte voro att finna.
Han tillspordes om han visste vad saker som hans fader till sådan maliciös diskurs hade moverat.
Respondit: Det att godsen gåvos bort, och att herrarna således själva ville draga sig till regementet, lika som skedde med de herrar som miste huvuden i Linköping.
Quæritur av vem han hade det som han moverade i skriften om doktor Johan Matthiæ.
Respondit: Hans fader haver sagt doktor Johan inte hava rätt informerat Kungliga Majestät efter Sveriges lag, Arvföreningen och konung Gustavs testament, utan efter Rikskanslerns mening. Item att herr Christoffers ord hava varit det Kungliga Majestät vid kröningen skulle hava sagt sig aldrig hava sett Arvföreningen eller konung Gustavs testament.
Han tillspordes om Hennes Kungliga Majestäts titel »utkorade«, vad han därmed mente.
Respondit: Konung Sigismundus hade inte fört den titeln, men det konung Karl skrev sig utkorad skedde förr den nya Arvföreningen som han med Ständerna ingick; hade ock ment att herrarna inte ville unna Kungliga Majestät annan titel; sådant sade han sig ock hava av sin fader.
Quæritur det han rör om Stockholms stad, av vem han det hade.
Respondit: Av sin fader, vilken diskurrerade med honom därom under resan till hans gods, vid det tillfälle att Öregrunds borgerskap klagade sig ingen seglation hava.
Frågades vadan han det hade som han skriver om adelns multiplikation.
Respondit: Av sig själv.
Quæritur vem honom den mening om böndernas skiljande ifrån Riksdagar hade ingivit.
Respondit: Hade det dömt av detta mötet eftersom till det inga bönder hitkomna voro.
Quæritur vadan han det hade som han moverar om konsilierna.
Respondit: Det allt haver han av sin fader.
Han tillspordes om det han omrört Kungliga Majestäts giftermål med hertigen, vadan det vore?
Respondit: Det hade han hört av sin fader och herr Christoffer.
Quæritur av vem han hade hört om diversionen av Kungliga Majestäts tankar ifrån giftermål, igenom fältherrens grevinnas konst.
Respondit: Det hade han dels av prästen, dels ock av sig själv.
Tillfrågades om grevens konterfej och av vem han hade det han därom skrev.
Respondit: Av sin fader, men av herr Christoffer hade han att Hans Kungliga Höghet i kröningen inte skulle resa till Jakobsdal.
Messenius tillspordes ännu av vem han hade hört talas om grevinnans konst.
Respondit: Av sin fader.
Sedan förmantes han att bekänna vem hade ingivit honom det han skrev om Arvföreningen och Riksamiralens tal i Pryssen.
Respondit: Det hade han av sin fader.
Quæritur vad han mente med kapitulationens och konditionernas, som Hans Kungliga Höghet givna äro, stränghet.
Respondit: Intet annat utan det som hans fader, herr Christoffer och flera tyckte nämligen att de voro alltför svåra och stränga.
Frågades om hans fader i kröningen inte hade haft umgänge med några flera då härvarande.
Respondit: Nej intet, undantagandes doktor Jöns Elai, den hans fader en gång skall hava gått till; eljest kunde han inte så därom förnimma, för sin tjänsts skull, den han uppvakta skulle.
Sade eljest att hans fader fuller i Uppsala ena reso hava varit hos ärkebispen, så ock till måltids hos Hedræum, där ock en annan präst med varit hade; men vad där var passerat, visste han inte, efter han vart kvar i härbärget.
På tillfrågan refererade han ock det fadern, under resandet på landet, plägade gästa hos herr Per i Lunda, dels i Hökhuvuds socken; hos den ena logerade han en natt, hos den andre var han till måltids.
Quæritur om fadern hade något umgänge med riksdagsfolket i kröningen, allmogen eller andra.
Sonen svarade fadern hava berättat det bönderna i sista Riksdag skola hava begärt honom till deras sekreterare, men han hade därtill inte velat bejaka, utan med de villkor om Kungliga Majestät det efterlåta ville.
Än frågades vem hade talat med honom om det upptagna geväret av krigsfolket å landet.
Respondit: Hade därom hört av herr Christoffer; av honom hade han ock först om vasens upptagande av borggården, därpå prästen sig mycket hade förundrat.
Än tillspordes Messenius var han hade det tagit som han skriver om grevernas och friherrarnas förökning och greve Magni intention och praktiker därigenom.
Respondit: Haver sådant intagit av sin fader, såväl som om giftermålets avslag av Kungliga Majestät.
Repeterades meningen av Kungliga Majestäts avträdande från regementet och frågades vad han därmed förstod.
Respondit: Av fadern hade han att Hans Kungliga Höghet skulle hava varit förlovad med Kungliga Majestät när Hans Kungliga Höghet reste förste resan ut till Tyskland, men sådant sedan vara förstörd av doktor Johan Matthiæ och Hans Excellens fältherrens grevinna.
Quæritur om hans faders skrivare Mårten har sett något av denna skriften.
Respondit: Nej, inte med hans, Messenii, vetskap, han har det alltid väl förvarat.
Quæritur om skrivaren som utskriften skrev visste därav.
Respondit: »Nej.«
Frågades vem hade sagt honom det Kungliga Majestät ville tvinga borgmästaren Nils Nilsson adelskap uppå och moveran ifrån denna tjänsten till vicepresidentskapet i Åbo.
Respondit: Det haver han av sin fader.
Quæritur om de bägge umgås med varannan och vem hans fader sådant skulle hava sagt.
Respondit: Har fuller talat med hans fader och tvivelsutan honom sådant sagt.
Än taltes om staden Stockholm och det han om honom skriver, jämväl vem därtill var diktaren.
Respondit: Av fadern haver han sådant, det haver ock sonens mening varit, att staden alltid haver en ståthållare som är hans man och på borgerskapets sida, och där konungen ville främja otillbörlig vilja, hade han staden emot sig och var alltså denne Nils Nilsson mycket tjänlig på denna orten.
Quæritur om hans fader hade några akter ute på landet.
Respondit: Intet som han vet.
Frågades om några akter voro i Orkesta socken på Lundby.
Respondit: »Nej.«
Han frågades om de åtskilliga stilar i paskillet voro.
Respondit: Han haver själv skrivit tre stilar, vilka han lärt haver av de åtskilliga som honom uti skrivande hava informerat.
Han tillspordes om hans faders hand på konceptet, därmed han några bönders namn hade noterat.
Respondit: Samma papper som fadern således hade noterat böndernas namn uppå, det tog han, sonen, ute på landet i faderns handlingar och skrev däruppå detta paskillet eftersom han intet annat papper hade, men fadern hade det inte sedan sett.
Quæritur varför han fann nödigt att uppenbara och tillskicka Hans Kungliga Höghet sådant, och vad han därmed intenderade.
Respondit: Hans fader skulle hava sagt det vara yttersta konsilium att Hans Kungliga Höghet kunde därmed draga folket tillhopa och vindicera sin rätt och Ständernas förlorade friheter.
Frågades vad han mente med friheters förlorande.
Därtill svarade han intet.
Quæritur vad han förstod under kung Magni smeks måltid.
Respondit: Haver ingen visst ment därmed, utan om de intet annars skulle bliva av med Hans Kungliga Höghet, måtte det till äventyrs ske på det sättet.
Frågades vad han tänkte med det tyska kriget som Hans Kungliga Höghet sig skulle vakta före.
Respondit: Om han skulle utrikes till något krig, skulle han därmed förhindras att formera staten hemma.
Quæritur vilka han förstod med det ordet »skabbiga får.«
Respondit: Att det haver alltid varit hans faders ordstäve.
Quæritur än med det ordet grevekreatur, vilka han därunder förstod.
Respondit: De som ville bliva grevar.
Quæritur än penningegudar.
Respondit: Haver ment dem som hade många penningar.
Quæritur varför hans fader och han, sonen, inte gjorde eden på kröningen.
Svarade sig vara ung och då inte tillstädes, men fadern hava varit sjuk och begärt att Gyllenax ville honom exkysera.
Tillspordes om han hade fullkomligen velat i detta hasardera livet och döden som han först sade.
Respondit: »Ja«, haver inte bättre förstått det, haver därmed velat salvera sitt samvete att han, Hans Kungliga Höghet, för det tillkommande onda ville varna.
Quæritur varför han det hade gjort i form av paskill.
Messenius teg därvid.
Tillspordes varför han gick neder i kansliet till att låta skriva utskriften däruppå.
Respondit: På det att det skulle gå så mycket fortare, befriade eljest helt och hållet den som utanskriften skrivit hade.
Bekände eljest att vad meningarna vidkommer som däri voro, dem hade fadern sagt honom, men inte skrivit paskillet eller vetat därav. Sade ock på tillfrågan sig inte hava vetat att paskillet skulle vara interciperat. Würtz haver skrivit hans fader till att en sådan skrift neder till Öland var ankommen och vorde kommandes Hennes Kungliga Majestät i händer. Bekände därhos sig hava levererat en Nils Christoffersson benämd konceptet och det ena exemplaret förrän det andra hit igen uppkom.
Frågades var faderns korrespondensbrev äro.
Respondit: Vet inte honom hava någon korrespondens, utan allenast stundom med en fogde vid namn Christoffer Christoffersson i Småland på hans förläning.
Han frågades var de breven av de gamla herrar voro.
Respondit: »De måste vara i korgarna, där äro några ihopknippade akter.«
Han tillspordes om den applikationen som han gör om Deras Excellenser fältherren och kanslern, jämväl ock om salige Riksamiralen och herr Bengt Skytte.
Respondit: Att han det hade av sin faders berättelse om Riksamiralens tal om äktenskapet emellan Hennes Kungliga Majestät och Hans Kungliga Höghet och att herr Bengt Skytte styrkte till Hans Kungliga Höghets rätt.
Quæritur om hans fader haver styrkt honom till sådan skrifts komponerande.
Respondit: »Nej«, haver det inte gjort, och ingen vet han participera däri, varken hans fader eller någon annan, utan fadren haver alltid styrkt honom tjäna den överhet som han tjänte i tro.
Quæritur vem han mente vara sin överhet.
Respondit: Hans Kungliga Höghet för tjänstens och stipendiums skull.
Tillspordes varför han kallar Kungliga Majestät ett tok.
Svarade uti samma skrift fuller vara flera ord som inte duga.
Quæritur om han har någon förr hört nämna sådan ord.
Han svarade fadern fuller hava esomoftast sagt Kungliga Majestäts regement inte vara visst.
Sedan bekände han och sade att det exemplar som Hans Kungliga Höghet är sänt var det första.
Han förmantes än att bekänna sanningen.
Han svarade sig hava bekänt så mycket han visste, men sade än ingen veta därav att han samma skrift haver skrivit.
Om prästen bekände han sig att hava av honom hört, det han inte haver varit tillfreds med detta regementet och skyllt doktor Johan Matthiæ därför. Men inte haver han talt på Hennes Kungliga Majestäts person.
Han tillspordes om protesten som inlades i siste Riksdag, var han den haver överkommit.
Respondit: Av sin fader att skriva därutur en del.
Quæritur om han visste var fadern den fått hade.
Respondit: »Nej.«
Bad sedan herrar sekreterarna om ett gott ords fällande för hans person hos Kungliga Majestät. Han vet nu intet mera för denna gång att bekänna, men kommer han mera ihåg, vill han gärna bekänna, bedjandes sig undan tortyr.
Quæritur vad religion han, unge Messenius, hade.
Respondit: Riksens religion, som vanlig är, bekände eljest att åtskilliga katolska böcker voro uti hans faders innersta kammar.
Han förmantes än att bekänna om han visste några flera vara intresserade; anstiftandet till oenighet Kungliga Majestät och Hans Kungliga Höghet emellan.
Respondit: Vill betänka sig, vet han något och kan sig det påminna, vill han det bekänna.
Befaltes därpå att taga avträde.
Än inkommande tillfrågades om han sig mera haver påmint, och var så voro, förmantes han det att bekänna; skedde det inte med godo, då var Kungliga Majestäts befallning att han till morgon klockan 8 skulle vara beredd till tortyren.
Respondit: Kunde sig intet mera påminna än det han haver sagt; repeterade eljest det att han materien hade supit in av sin fader och herr Christoffer, och ingen annan. Men styliserandet var av honom själv.
Han tillspordes om brevet som Würtz har skrivit och vad fadern honom sade när han honom det viste.
Han svarade fadern vid presenterandet av brevet hava frågat honom om han ville se något nytt och visste honom få brevet. Därtill han svarade och frågade vad det skulle vara, men fadern sade sig det inte veta.
Eljest tog han på sin själs salighet det allt vara sant, som han bekänt hade.
Tog därmed avträde.
French translation (my own):
Le 14 décembre 1651, le jeune Messenius fut amené devant la Chambre du Conseil par ordre de la Majesté Royale, en présence du secrétaire Nils Tungel, Jean Silfverstierna, André Gyldenklou, Jean Stiernhöök, Pierre Coyet, Olof Wallenstedt et Gustave Taubenfeldt.
Le jeune Messenius, Arnaud, fut appelé, et on lui présenta ce qu'il a avoué hier devant Sa Majesté Royale elle-même; et comme il ne voulait pas tout à fait révéler la vérité, Sa Majesté Royale ordonna aux secrétaires de l'amener devant eux et de l'exhorter à avouer cette affaire sans équivoque.
Messenius répondit que la veille, il n'avait pas pu se confesser pleinement à la Majesté Royale, par étonnement et peur; il voulait maintenant le faire en présence des secrétaires, parce qu'il savait bien que par cet acte de sa part il avait causé sa propre mort.
On lui demanda son âge.
Il répondit qu'il avait 22 ans.
On lui demanda s'il avait étudié.
Il répondit: Non, il ne l'avait pas fait, mais depuis qu'il est sorti des services de Son Altesse Royale et du duc Adolphe, il a été chez son père l'aîné Messenius, a eu ses actes sous ses mains et y a étudié.
On lui a demandé, puisqu'il n'avait pas étudié, où avait-il entendu l'histoire d'Actéon.
Il répondit: Il l'a entendu raconter dans une histoire.
On lui demanda de quoi parlait l'histoire.
Il répondit: «Actéon était un chasseur», etc.; puis il a brièvement répété l'histoire et a avoué l'avoir prise en partie à partir d'histoires et en partie en la voyant représentée sur des tentures murales.
On lui demanda quand il est entré au service de Son Altesse Royale.
Il répondit: Peu de temps après le mariage du comte Magnus, il est venu à Son Altesse Royale à Prague. Puis il suivit Son Altesse Royale de là à Leipsick, où il fut recommandé à Sa Grâce le duc Adolphe, au service duquel il entra ensuite au mois de juillet suivant. Il a aussi reçu de Son Altesse Royale son passeport et son congé et a été bénéficié d'une allocation de 400 riksdalers pendant 2 ans l'hiver dernier, mais il n'en a encore rien reçu.
On lui demanda où il se trouvait alors.
Il répondit: Chez son père, et là il avait ses actes sous la main, comme il l'avait déjà avoué; en août dernier, son père avait déjà agi et contracté avec Hedræus à Upsale pour lui apprendre, le fils, la fortification, à laquelle il se trouvait enclin.
On lui demanda s'il avait récemment été à la campagne avec son père.
Il répondit: «Oui, il n'y a pas longtemps dans son état.»
On lui demanda quels actes son père avait alors commis avec lui.
Il répondit: Rien d'autre que quelques actes de justice, qui étaient contre ses paysans et qui sont maintenant gardés chez eux à Stenhuset.
On lui demanda, après l'avoir pris sur lui et avoué, ce qu'il avait écrit dans le pasquil connu; on lui demanda ce qui l'avait poussé à faire cela, puis à l'envoyer.
Il répondit qu'il ne l'avait pas fait par colère contre sa Patrie, mais pour découvrir ainsi à Son Altesse Royale le danger imminent qui semblait planer sur le Royaume, et donc, en tant que Suédois qui comprenait ces choses et ne voulait pas enterrer sa fourrière, pour sauver sa conscience; puis il dit qu'il avait résolu de vouloir hasarder de vivre ou de mourir.
On lui demanda si quelqu'un avait été avec lui au conseil.
Il répondit brièvement «non», mais il avait une partie du matériel de son père, une partie d'autres aussi, en tant que prêtre, nommé M. Christophe de Fors, qui avait d'abord discuté avec lui ici lors de la dernière Diète:
1. sur les gerbes de céréales occupées du manoir et il s'en émerveillait beaucoup.
2. Il dit que le docteur Jean Matthiæ avait fortifié Sa Majesté Royale plutôt pour régner absolument que pour se marier.
3. Que le comte Magnus était responsable du fait que Sa Majesté Royale ne voulait pas se marier, ainsi
4. que les armes à feu des hommes de guerre dans le pays étaient occupées.
On lui demanda où le prêtre avait son abri ici dans la ville pendant le couronnement.
Il répondit: «Au Malm chez un forgeron.»
On lui demanda si le même prêtre rendait souvent visite à son père.
Il répondit: Seulement un soir où deux serviteurs de Son Altesse Royale, nommés Thébis et Josias, étaient aussi présents; il était là pour une heure ou deux, puis aussi pour un repas.
On lui demanda s'il prononçait de tels discours dans sa conscience.
Puis, interrogé, il avoua que son père lui avait dit que Son Eminence le grand chancelier avait été la cause de son emprisonnement et de celui de son père, le vieux Jean Messenius; il en est résulté que le grand chancelier aurait dit au vieux Jean Messenius ici au château: «Je crois, Messenius, que vous voulez devenir grand chancelier de Suède prématurément.»
On dit que Messenius a répondu que le grand chancelier avait lancé de la haine sur lui et son fils, ce qui a ensuite provoqué leur emprisonnement.
On lui demanda ce qu'il entendait par ce qu'il écrivait sur la ville de Stockholm, ses avantages en matière de navigation et plus encore.
Il répondit: Il avait entendu de son père que le grand chancelier avait incité à une telle chose qu'ils pouvaient prendre le roi par la tête quand ils le voulaient.
Pourtant, il fut exhorté à avouer la vérité sur ce qu'il tenait du père.
Il répondit: Ce qu'il écrit sur les conseils qui ont passé, il a avoué qu'il l'avait de son père, dont l'opinion était celle que le grand chancelier voulait faire valoir, il a été communiqué d'abord à Son Excellence le maréchal, par lui ensuite au comte Magnus, qui l'a ensuite insinué auprès de Sa Majesté Royale. Mais ce qu'il dit d'autre sur le Conseil du Royaume, il le tient de lui-même.
On lui demanda combien d'exemplaires il en avait écrits.
Il répondit: Rien de plus que le concept et une copie. Au début, le concept était imparfait; puis en le réécrivant, il a voulu dissimuler et renverser son style.
On lui demanda pourquoi il l'avait envoyé à Son Altesse Royale.
Il répondit: Parce qu'il l'avait servi et aussi pour avertir Sa Majesté Royale, en tant que Suédois, contre le mal à venir, qui était l'oppression de la Patrie et la persécution par Son Altesse Royale de la noblesse dans les 1ère et 2ème classes.
De qui l'a-t-il obtenu?
Il répondit: De nul autre que d'abord par sa personne, puis son père et le prêtre, M. Christopher.
Il fut interrogé sur l'art qu'il a ajouté à la comtesse de Son Excellence le feltmaréchal.
Il répondit: M. Christopher avait dit qu'il serait souhaitable que Son Altesse Royale ne se rende pas à Jakobsdal pendant le couronnement; il avait aussi entendu ça de son père, s'il se souvenait bien.
On lui demanda ce qu'il entendait par la persécution par Son Altesse Royale des 1re et 2e classes.
Il répondit: Les deux classes ont été informées par le prêtre et le père qu'ils n'étaient pas d'accord lors de l'élection de Son Altesse Royale.
On lui demanda à quelles occasions il avait appris de telles choses de son père.
Il répondit: Il était allé chez son père soir et matin et avait vécu de telles choses. Au reste, il a rendu son père complètement libre, dont il ne savait pas ce qui était écrit. Avant cela, il a dit que son père avait souvent parlé et s'était plaint de la cession du domaine.
On lui répondit que lui non plus n'avait pas reçu de petits bénéfices en propriété pour sa personne.
Messenius pensait que c'était une compensation pour l'autre ancienne exemption à laquelle il avait renoncé.
Messenius avoua encore que le père a été avec le fils dans l'opinion que contient l'écriture, mais qu'il n'était pas au courant de ladite écriture, mais le fils l'assume seul, se référant aux actes du roi Charles, à partir desquels il doit avoir pris de telles choses.
On lui répondit que de telles choses ne s'y trouvaient pas.
On lui demanda s'il savait ce que son père avait déplacé à un tel discours malicieux.
Il répondit: Le fait que l'état a été donné, et que les messieurs voulaient donc eux-mêmes rejoindre le règne, tout comme cela s'est produit avec les messieurs qui ont perdu la tête à Linköping.
On lui demanda qui il avait appris ce qu'il avait mû en écrivant sur le docteur Jean Matthiæ?
Il répondit que son père avait déclaré que le docteur Jean n'avait pas correctement informé Sa Majesté Royale conformément à la loi suédoise, à l'Union de l'Héritage et à le testament du roi Gustave, mais selon l'opinion du grand chancelier. Aussi que la parole de M. Christopher avait été que, lors de son couronnement, Sa Majesté Royale aurait dit qu'elle n'avait jamais vu l'Union de l'Héritage ou le testament du roi Gustave.
Il fut interrogé sur le titre «élue» de Sa Majesté Royale, ce qu'il entendait par là.
Il répondit: Le roi Sigismond n'avait pas détenu ce titre, mais le roi Charles s'est écrit comme élu avant même la nouvelle Union de l'Héritage qu'il a conclue avec les États; il avait aussi pensé que ces messieurs ne voulaient pas traiter Sa Majesté Royale d'un autre titre; il a aussi dit qu'il apprit cela de son père.
On lui demanda ce qu'il raconte de la ville de Stockholm, de qui il l'a apprise.
Il répondit: De son père, qui en a discuté avec lui pendant le voyage vers son domaine, à l'occasion que la bourgeoisie d'Öregrund s'est plainte de l'absence de navigation.
On lui demanda ce qu'il pensait qu'il écrivait sur la multiplication de la noblesse.
Il répondit: Par lui-même.
On lui demanda qui lui avait donné son avis sur la séparation des paysans des Diètes.
Il répondit que cela avait été décidé par cette réunion parce qu'aucun paysan n'y était venu.
On lui demandit où il avait appris ce qu'il mouvait au sujet des conseils.
Il répondit qu'il avait tout appris de son père.
On lui demanda ce qu'il avait évoqué concernant le mariage de Sa Majesté Royale avec le duc, d'où cela proviendrait-il?
Il répondit qu'il avait entendu cela de son père et de M. Christopher.
On lui demanda de qui avait-il entendu parler du détournement des pensées de Sa Majesté Royale du mariage, par l'art de la comtesse du feltmaréchal.
Il répondit qu'il avait appris cela en partie du prêtre, en partie aussi de lui-même.
Il fut interrogé sur le portrait du comte et de qui il a appris ce qu'il a écrit à ce sujet.
Il répondit: De son père, mais de M. Christopher, il a appris que Son Altesse Royale ne se rendrait pas à Jakobsdal pour le couronnement.
On demanda en outre à Messenius de qui il avait entendu parler de l'art de la comtesse.
Il répondit: De son père.
Puis il fut exhorté d'avouer qui lui avait donné ce qu'il avait écrit sur l'Union de l'Héritage et le discours du Grand Amiral en Prusse.
Il répondit: Il a appris cela de son père.
On lui demanda ce qu'il entendait par la sévérité de la capitulation et les conditions données à Son Altesse Royale.
Il répondit: Rien excepté ce que son père, M. Christopher et d'autres pensaient qu'elles étaient trop difficiles et strictes.
On lui demanda si son père lors du couronnement ne s'était pas associé à plusieurs autres personnes présentes à l'époque.
Il répondit: Non, rien, à l'exception du docteur Jean Elai, chez qui son père serait allé une fois; autrement, il ne pourrait pas ainsi apprendre, pour le bien de son service, de qui il devait servir.
Il dit aussi que son père avait certainement été à Upsal lors d'un voyage chez l'archevêque, et aussi à un repas chez Hedræus, où un autre prêtre avait également été avec lui; mais ce qui s'y était passé, il ne le savait pas, car il était resté à l'abri.
Lorsqu'on lui demanda, il dit aussi que son père, lors d'un voyage dans le pays, avait l'habitude de rester avec M. Pierre à Lunda, en partie dans la paroisse de Hökhuvud; avec l'un il logeait pour une nuit, avec l'autre il dînait.
On lui demanda si le père avait une association avec les gens de la Diète lors du couronnement, les gens ordinaires ou d'autres.
Le fils répondit que son père lui avait dit que les paysans de la dernière Diète lui auraient demandé d'être leur secrétaire, mais il n'avait pas voulu accepter cela, mais aux conditions que Sa Majesté Royale voulait permettre.
On lui demanda à nouveau qui lui avait parlé des armes à feu prises aux hommes de guerre dans les campagnes.
Il répondit qu'il en avait entendu parler par M. Christopher; il apprit aussi de lui pour la première fois l'occupation des gerbes de céréales du manoir, ce sur quoi le curé fut très surpris.
On demanda en outre à Messenius où il avait appris ce qu'il écrivait sur la multiplication des comtes et des barons et sur l'intention et les pratiques du comte Magnus.
Il répondit qu'il l'avait appris de son père, ainsi que du refus de mariage de Sa Majesté Royale.
L'avis de la démission de Sa Majesté Royale du pouvoir fut répété, et on lui demanda ce qu'il entendait par là.
Il répondit qu'il avait appris de son père que Son Altesse Royale aurait été fiancée à Sa Majesté Royale lorsque Son Altesse Royale s'est rendue pour la première fois en Allemagne, mais que cela a ensuite été détruit par le docteur Jean Matthiæ et la comtesse de Son Excellence le maréchal.
On lui demanda si le scribe de son père, Mårten, avait vu une partie de cette écriture.
Il répondit: Non, pas avec son savoir de Messenius, il l'a toujours bien gardé.
On lui demanda si le scribe qui avait écrit la transcription était au courant.
Il répondit: «Non.»
On lui demanda qui lui avait dit que Sa Majesté Royale voulait imposer la noblesse au bourgemaître Nils Nilsson et le déplacer de cela à la vice-présidence d'Åbo.
Il répondit qu'il l'avait appris de son père.
On lui demanda s'ils s'associaient tous les deux et à qui son père aurait dit une telle chose.
Il répondit qu'il avait certainement parlé à son père et le lui avait sans doute dit.
On parla encore de la ville de Stockholm et de ce qu'il en écrivait, ainsi que de qui était le poète.
Il répondit qu'il l'avait appris de son père, c'était aussi l'avis du fils que la ville devait toujours avoir un gouverneur qui soit son homme et du côté de la bourgeoisie, et là où le Roi voulait favoriser les volontés répréhensibles, il avait la ville contre lui, et donc ce Nils Nilsson était très utile dans cette localité.
On lui demanda si son père avait eu des actes dans le pays.
Il répondit: Pas qu'il sache.
On lui demanda s'il y avait des actes dans la paroisse d'Orkesta à Lundby.
Il répondit: «Non.»
On lui demanda s'il y avait plusieurs styles dans le pasquil.
Il répondit qu'il a lui-même écrit trois styles, qu'il a appris des nombreux qui l'ont informé par écrit.
Il fut interrogé sur l'écriture de son père sur le concept, il avait donc noté des noms de paysans.
Il répondit: Le même papier sur lequel le père avait ainsi noté les noms des paysans, lui, le fils, le sortit à la campagne dans les papiers de son père et y écrivit ce pasquil car il n'avait pas d'autre papier, mais son père ne les avait pas revu depuis.
On lui demanda pourquoi il jugeait nécessaire de révéler et d'envoyer de telles choses à Son Altesse Royale, et ce qu'il avait l'intention de faire.
Il répondit que son père avait dit que c'était le conseil ultime que Son Altesse Royale pourrait ainsi rassembler le peuple et faire valoir son droit et les libertés perdues des États.
On lui demanda ce qu'il entendait par la perte des libertés.
A cela il ne répondit rien.
On lui demanda ce qu'il avait compris pendant le repas du roi Magnus le Caresseur.
Il répondit: Il n'a pas d'opinion certaine à ce sujet, mais s'ils voulaient autrement se débarrasser de Son Altesse Royale, cela devait se passer de cette façon.
On lui demanda ce qu'il pensait de la guerre allemande contre laquelle Son Altesse Royale devait se prémunir.
Il répondit: S'il devait aller à l'étranger pour une guerre, il serait ainsi empêché de former l'État chez lui.
On lui demanda ce qu'il entendait par ce mot «mouton galeux».
Il répondit que cela avait toujours été le dicton de son père.
On l'interrogea sur le mot comte-créatures, et ce qu'il entendait par là.
Il répondit: Ceux qui voulaient devenir comtes.
Il fut interrogé sur les dieux de l'argent.
Il répondit qu'il parlait de ceux qui avaient beaucoup d'argent.
On lui demanda pourquoi son père et lui, le fils, n'avaient pas prêté serment lors du couronnement.
Il répondit qu'il était jeune et alors absent, mais que son père avait été malade et demanda à Gyllenax de l'excuser.
On lui demanda s'il avait complètement voulu hasarder la vie et la mort comme il l'avait d'abord dit.
Il répondit: «Oui», il ne l'a pas mieux compris et a donc voulu sauver sa conscience en l'avertissant, Son Altesse Royale, du mal à venir.
On lui demanda pourquoi il l'avait fait sous la forme d'une pasquille.
Messenius garda le silence.
On lui demanda pourquoi il était descendu à la Chancellerie pour y faire inscrire l'adresse.
Il répondit: Pour que ça aille tellement plus vite, sinon il a complètement libéré celui qui avait écrit l'adresse.
Il avoua aussi qu'en ce qui concernait les opinions qu'il contenait, son père lui en avait parlé, mais il n'avait pas écrit la pasquille ni ne le savait. Il déclara aussi, lorsqu'on lui a demandé, qu'il ne savait pas que le pasquil serait intercepté. Würtz avait écrit à son père qu'une telle lettre était arrivée à Ölande et devait être remise entre les mains de Sa Majesté Royale. Il y a avoué avoir livré un Nils Christophersson appelé le concept et un exemplaire jusqu'à ce que l'autre apparaisse ici à nouveau.
On lui demanda où se trouvaient les lettres de correspondance de son père.
Il répondit qu'il ne le connaissait pas pour avoir de correspondance, mais seulement de temps en temps avec un bailli de son domaine à Smalande, nommé Christopher Christophersson.
On lui demanda où étaient ces lettres des vieux messieurs.
Il répondit: «Ils doivent être dans les paniers, il y a des actes groupés là-bas.»
Il fut interrogé sur la demande qu'il fait au sujet de Leurs Excellences le feltmaréchal et le grand chancelier, ainsi que sur feu le grand amiral et M. Benoît Skytte.
Il répondit qu'il l'avait tiré de l'histoire de son père sur le discours du grand amiral sur le mariage entre Sa Majesté Royale et Son Altesse Royale et que M. Benoît Skytte avait confirmé le droit de Son Altesse Royale.
On lui demanda si son père l'avait autorisé à composer de tels écrits.
Il répondit: «Non», il ne l'a pas fait, et personne de sa connaissance n'y participe, ni son père ni personne d'autre, mais le père l'a toujours fortifié pour servir l'autorité qu'il servait dans la foi.
On lui demanda qui il croyait être son autorité.
Il répondit: Son Altesse Royale, pour le service et l'allocation.
On lui demanda pourquoi il traitait Sa Majesté Royale d'imbécile.
Il répondit que dans le même script il y a plusieurs mots qui ne suffisent pas.
On lui demanda s'il avait déjà entendu quelqu'un prononcer un tel mot auparavant.
Il répondit que son père avait certainement souvent dit que le règne de Sa Majesté Royale n'était pas certain.
Puis il avoua et dit que la copie envoyée à Son Altesse Royale était la première.
Il fut averti d'avouer la vérité.
Il répondit qu'il avait avoué autant qu'il savait, mais a dit que personne ne savait qu'il avait écrit la même écriture.
Au sujet du prêtre, il avoua avoir entendu de lui qu'il n'avait pas été satisfait de ce règne et en a reproché au docteur Jean Matthiæ. Mais il ne pas parla de la personne de Sa Majesté Royale.
Il fut interrogé sur la protestation qui a été déposée au dernier Riksdag, où elle lui était parvenue.
Il répondit: De la part de son père, pour en écrire une partie.
On lui demanda s'il savait où son père l'avait eu.
Il répondit: «Non.»
Puis il demanda aux Messieurs les secrétaires de dire un bon mot pour sa personne à Sa Majesté Royale. Il ne sait plus rien à avouer pour cette fois, mais s'il se souvient de plus, il aimerait avouer, suppliant d'être épargné de la torture.
On demanda au jeune Messenius quelle religion il avait.
Il répondit: La religion du Royaume, comme il est d'usage, pour le reste il a avoué que plusieurs livres catholiques se trouvaient dans les chambres intimes de son père.
Il fut averti de ne pas avouer s'il savait plus être impliqué; l'incitation à la discorde entre Sa Majesté Royale et Son Altesse Royale.
Il répondit: Il veut y réfléchir, s'il sait quelque chose et peut s'en souvenir, il l'avouera.
Il reçut alors l'ordre de partir.
En entrant, on lui demanda s'il s'en souvenait davantage, et si oui, il a été exhorté à avouer; si cela ne se passait pas bien, alors l'ordre de Sa Majesté Royale était qu'il soit prêt pour la torture demain à 8 heures.
Il répondit qu'il ne se souvenait de rien de plus que ce qu'il avait dit; au reste, il répéta qu'il avait appris l'affaire de son père et de M. Christopher, et de personne d'autre. Mais la stylisation était de lui-même.
Il fut interrogé sur la lettre que Würtz avait écrite et sur ce que son père lui avait dit lorsqu'il la lui avait montrée.
Il répondit que le père, en présentant la lettre, lui avait demandé s'il voulait voir quelque chose de nouveau et savait qu'il avait reçu la lettre. A quoi il répondit et a demandé ce que ce serait, mais le père a dit qu'il ne savait pas.
Au reste, il jura sur son âme que tout ce qu'il avait avoué était vrai.
Il est donc parti.
English translation (my own):
On December 14, 1651, the young Messenius was brought before the Council Chamber by Royal Majesty's command, in the presence of Secretary Nils Tungel, Johan Silfverstierna, Anders Gyldenklou, Johan Stiernhöök, Peter Coyet, Olof Wallenstedt and Gustaf Taubenfeldt.
The young Messenius, Arnold, was summoned, and one presented to him what he confessed yesterday before Her Royal Majesty herself; and as he then did not quite want to come out with the truth, Her Royal Majesty ordered the secretaries to bring him before themselves and exhort him to confess this matter unequivocally.
Messenius replied that the day before, he was not able to fully confess to the Royal Majesty, out of astonishment and fear; he now wanted to do it in the presence of the secretaries, because he knew well that by this act of his he had caused his own death.
He was asked his age.
He replied that he was 22 years old.
He was asked if he had studied.
He responded: No, he had not, but since he came out of the services of His Royal Highness and Duke Adolf, he has been with his father the elder Messenius, had his acts under his hands and studied there.
He was asked, since he had not studied, where had he heard the story of Actæon.
He responded: He has heard it told in a story.
He was asked what the story was about.
He responded: "Actæon was a hunter", etc.; then he briefly repeated the story and confessed to have taken it in partly from stories and partly from seeing it depicted on wall hangings.
He was asked when he entered His Royal Highness's service.
He responded: Shortly after Count Magnus' wedding, he came to His Royal Highness in Prague. Then he followed His Royal Highness from there to Leipzig, where he was recommended to His Princely Grace Duke Adolf, into whose service he then entered the following July. He also has from His Royal Highness his passport and leave and was beneficed by His Royal Highness was beneficed with a 400 riksdaler stipend for 2 years last winter, but he has not yet received anything of it.
He was asked where he had then been.
He responded: At his father's, and there had his acts under his hands, as he had already confessed; last August, his father had already acted and contracted with Hedræus in Uppsala to teach him, the son, fortification, to which he found himself inclined.
He was asked if he had recently been in the country with his father?
He replied: "Yes, not long ago, at his estate."
He was asked what acts his father then had out there with him.
He responded: Nothing other than some court acts, which were against his peasants and are now kept at home at Stenhuset.
He was asked, after he had taken it upon himself and confessed, what he had written in the known pasquil; he was asked what had prompted him to do that and then send it out.
He responded that he did not do it out of any anger against his Fatherland, but to thereby discover to His Royal Highness the imminent danger that seemed to hang over the Realm, and thus, as a Swede who understood those things and did not want to bury his pound, to salvage his conscience; then he said he had resolved on it to want to hazard to either live or die.
He was asked if anyone had been with him in council.
He briefly replied "no", but he had some of the material from his father, some from others as well, as a priest, named Mr. Christoffer of Fors, who had first of all discussed with him here during the last Riksdag:
1. about the occupied sheaves of grain of the manor house and he greatly marveled at it.
2. He said that Doctor Johan Matthiæ had strengthened Her Royal Majesty rather to reign absolutely than to enter into marriage.
3. That Count Magnus was responsible for Her Royal Majesty not wanting to marry, as also
4. that the firearms of the men of war in the countryside were occupied.
He was asked where the priest had his shelter here in the city during the coronation.
He replied: "At the Malm with a blacksmith."
He was asked if the same priest often visited his father.
He responded: Only on one evening when two servants of His Royal Highness, named Thebis and Josias, were also present; he was there for an hour or two, then also for a meal.
He was asked if he says such discourses in his conscience.
Then, upon being asked, he confessed that his father had told him that His Eminence the Grand Chancellor had been the cause of the imprisonment of himself and his father, the old Johan Messenius; it came from this that the Grand Chancellor is supposed have said to old Johan Messenius here at the castle: "I believe, Messenius, that you want to become Grand Chancellor of Sweden prematurely."
Messenius is said to have replied that the Grand Chancellor had thrown hatred at him and his son, which then caused their imprisonment.
He was asked what he meant by what he wrote about the city of Stockholm, its advantage in seafaring and more.
He responded that he had heard from his father that the Grand Chancellor had instigated such a thing that they could take the King by the head whenever they wanted to.
Still he was admonished to confess the truth about what he had from the father.
He responded: What he writes about the councils that passed, he confessed that he had it from his father, whose opinion was that which the Grand Chancellor wanted to bring forward, it was communicated first to His Excellency the Field Marshal, by him then to Count Magnus, who then insinuated it with Her Royal Majesty. But what else he says about the Council of the Realm, he has it from himself.
He was asked how many copies of it he had written.
He responded: Nothing more than the concept and a copy. At first the concept was imperfect; then in rewriting it, he wanted to dissimulate and reverse his style.
He was asked why he sent it to His Royal Highness.
He responded: Because he had served him and also to warn Her Royal Majesty, as a Swede, against the coming evil, which was the oppression of the Fatherland and His Royal Highness' persecution of the nobility in the 1st and 2nd classes.
Who did he get it from?
He responded: From no one other than first by his person, then his father and the priest, Mr. Christoffer.
He was asked about the art he was added to His Excellency the Field Marshal's countess.
He responded: Mr. Christoffer had said that it would be advisable for His Royal Highness not to travel to Jakobsdal during the coronation; he had also heard that from his father, if he remembered correctly.
He was asked what he meant by His Royal Highness' persecution of the 1st and 2nd classes.
He responded: The two classes were told by the priest and the father that they had disagreed at His Royal Highness's election.
He was asked through what occasions he had learned such things from his father.
He responded that he had gone to his father evening and morning and experienced such things. For the rest, he made his father completely free, that he did not know what was written. Before that, he said that his father had often spoken and complained about the giving away of the estate.
He was answered that he, too, had not received small benefits in property for his person.
Messenius thought it to be a compensation for the other old exemption he had given up.
Messenius still confessed that the father has been with the son in the opinion which the writing contains, but that he did not know of the aforementioned writing, but the son takes it upon himself alone, referring to King Karl's acts, from which he must have taken such things.
He was answered that such things were not to be found in it.
He was asked if he knew what things his father had moved to such malicious discourse.
He responded: The fact that the estate was given away, and that the gentlemen thus themselves wanted to join the reign, just as happened with the gentlemen who lost their heads in Linköping.
He was asked from whom he learned what he moved in the writing about Doctor Johan Matthiæ.
He responded that his father said that Doctor Johan had not correctly informed Her Royal Majesty according to Swedish law, the Inheritance Union and King Gustav's will, but according to the Chancellor's opinion. Also that Mr. Christoffer's word had been that, at her coronation, Her Royal Majesty would have said she had never seen the Inheritance Union or King Gustav's will.
He was prompted about Her Royal Majesty's title "elected", what he meant by that.
He responded: King Sigismund had not held that title, but King Karl wrote himself as elected even before the new Inheritance Union which he entered into with the Estates; he had also thought that the gentlemen did not wish to treat Her Royal Majesty to another title; he also said he had that from his father.
He was asked what he relates about the city of Stockholm, from whom he learned of it.
He responded: From his father, who discussed it with him during the journey to his estate, on the occasion that Öregrund's bourgeoisie complained of there being no seafaring.
He was asked what he felt that he writes about the multiplication of the nobility.
He responded: by himself.
He was asked who had given him the opinion about the peasants' separation from the Riksdags.
He responded that it had been decided by this meeting because no peasants had come to it.
He was asked where he learned what he moves about the councils.
He responded that he learned all of it from his father.
He was asked about what he had touched on Her Royal Majesty's marriage to the Duke, where would it be from?
He responded that had heard that from his father and Mr. Christoffer.
He was asked from whom had he heard of the diversion of Her Royal Majesty's thoughts from marriage, through the art of the Field Marshal's countess.
He responded that he learned that partly from the priest, partly also from himself.
He was asked about the Count's portrait and from whom he learned what he wrote about it.
He responded: From his father, but from Mr. Christoffer he learned that His Royal Highness would not travel to Jakobsdal for the coronation.
Messenius was further asked from whom he had heard of the Countess's art.
He responded: From his father.
Then he was admonished to confess who had given him what he wrote about the Inheritance Union and the Grand Admiral's speech in Prussia.
He responded: He learned that from his father.
He was asked what he meant by the strictness of the capitulation and the conditions given to His Royal Highness.
He responded: Nothing but that his father, Mr. Christoffer and others thought they were too difficult and strict.
He was asked if his father at the coronation had not associated with several others present at the time.
He responded: No, nothing, with the exception of Doctor Jöns Elai, to whom his father is said to have once gone; otherwise, he could not thus learn, for the sake of his service, of which one he was to serve.
He also said that his father had certainly been in Uppsala on one trip to the Archbishop, and also to a meal at Hedræus' house, where another priest had also been with him; but what had passed there, he did not know, as he had remained in the shelter.
When asked, he also told that his father, while traveling in the country, used to stay with Lord Per in Lunda, partly in Hökhuvud Parish; with one he lodged for a night, with the other he dined.
He was asked if the father had any association with the people of the Riksdag at the coronation, the common people or others.
The son replied that his father had told him that the peasants in the last Riksdag would have asked him to be their secretary, but he had not wanted to agree to that, but on the terms that Her Royal Majesty wanted to allow.
He was asked again who had spoken to him about the firearms taken from the men of war in the countryside.
He responded that he had heard about it from Mr. Christoffer; he also first heard from him about the occupation of the sheaves of grain at the manor house, whereupon the priest was very surprised.
Messenius was further asked where he had learned what he writes about the multiplication of the counts and barons and Count Magnus' intention and practices thereby.
He responded that he learned it from his father, as well as about Her Royal Majesty's refusal of marriage.
The opinion of Her Royal Majesty's resignation from ruling was repeated, and he was asked what he understood by that.
He responded that he learned from his father that His Royal Highness would have been engaged to Her Royal Majesty when His Royal Highness first traveled out to Germany, but that this was then destroyed by Doctor Johan Matthiæ and His Excellency the Field Marshal's countess.
He was asked if his father's scribe Mårten has seen some of this writing.
He responded: No, not with his, Messenius', knowledge, he has always kept it well.
He was asked if the scribe who wrote the transcript knew of it.
He responded: "No."
He was asked who had told him that Her Royal Majesty wanted to force nobility on the mayor Nils Nilsson and move him from this to the vice-presidency in Åbo.
He responded that he learned it from his father.
He was asked if they both associate with each other and to whom his father would have said such a thing.
He responded that he has certainly spoken to his father and doubtless told him so.
There was still talk about the city of Stockholm and what he writes about it, as well as who the poet was.
He responded that he learned it from his father, it was also the son's opinion that the city should always have a governor who is his man and on the side of the bourgeoisie, and where the King wanted to promote improper will, he had the city against him, and thus this Nils Nilsson was very serviceable in this locality.
He was asked if his father had some acts out in the country.
He responded: Not that he knows of.
He was asked if any acts were in Orkesta parish in Lundby.
He responded: "No."
He was asked if there were several styles in the pasquil.
He responded that he himself wrote three styles, which he learned from the many who have informed him in writing.
He was asked about his father's handwriting on the concept, thus he had noted some peasants' names.
He responded: The same paper on which the father had thus noted the peasants' names, he, the son, took it out in the country in his father's documents and wrote on it this pasquil because he had no other paper, but his father had not seen it since.
He was asked why he found it necessary to reveal and send such things to His Royal Highness, and what he intended thereby.
He responded that his father said it was the ultimate council that His Royal Highness could thereby draw the people together and vindicate his right and the lost liberties of the Estates.
He was asked what he meant by the loss of freedoms.
To that he answered nothing.
He was asked what he understood during King Magnus the Caresser's meal.
He responded: He has no certain opinion by that, but if they would otherwise get rid of His Royal Highness, it had to happen in that way.
He was asked what he thought of the German war which His Royal Highness was to guard against.
He responded: If he were to go abroad to some war, he would thereby be prevented from forming the state at home.
He was asked what he understood by that word "mangy sheep."
He responded that it had always been his father's saying.
He was asked about the word count-creatures, and what he understood by that.
He responded: Those who wanted to become counts.
He was asked about the money gods.
He responded that he meant those who had a lot of money.
He was asked why his father and he, the son, did not take the oath at the coronation.
He replied that he was young and then not present, but that his father had been ill and requested that Gyllenax would excuse him.
He was asked if he had completely wanted to hazard life and death in this as he first said.
He replied: "Yes", he did not understand it better and thus wanted to salvage his conscience in warning him, His Royal Highness, of the coming evil.
He was asked why he had done it in the form of a pasquil.
Messenius kept silent at that.
He was asked why he went down to the Chancellery to have the address written on it.
He responded: So that it would go so much faster, otherwise he completely freed the one who had written the address.
He also confessed that, as far as the opinions in it were concerned, his father had told him about them, but he did not write the pasquil or know about it. He also said when asked that he did not know that the pasquil would be intercepted. Würtz had written to his father that such a letter had arrived down in Öland and was to be delivered into Her Royal Majesty's hands. He confessed there to having delivered a Nils Christoffersson called the concept and one copy until the other appeared here again.
He was asked where his father's correspondence letters are.
He responded that he does not know him to have any correspondence, but only occasionally with a bailiff on his estate in Småland, named Christoffer Christoffersson.
He was asked where those letters of the old gentlemen were.
He replied: "They must be in the baskets, there are some bundled acts there."
He was asked about the application he makes about Their Excellencies the Field Marshal and the Grand Chancellor, as well as about the late Grand Admiral and Lord Bengt Skytte.
He responded that he had it from his father's story about the Grand Admiral's speech about the marriage between Her Royal Majesty and His Royal Highness and that Lord Bengt Skytte confirmed His Royal Highness's right.
He was asked if his father has authorised him to compose such writings.
He replied: "No", he has not done so, and no one he knows participates in it, neither his father nor anyone else, but the father has always strengthened him to serve the authority which he served in faith.
He was asked whom he believed to be his authority.
He responded: His Royal Highness, for the sake of the service and the stipend.
He was asked why he calls Her Royal Majesty a fool.
He answered that in the same script there are several words that are not enough.
He was asked if he had heard someone mention such a word before.
He replied that his father had certainly often said that Her Royal Majesty's reign was not certain.
Then he confessed and said that the copy sent to His Royal Highness was the first one.
He was warned to confess the truth.
He answered that he had confessed as much as he knew, but said that no one knew that he had written the same writing.
About the priest he confessed that he had heard from him that he had not been satisfied with this reign and blamed Doctor Johan Matthiæ for it. But he did not speak about Her Royal Majesty's person.
He was asked about the protest that was filed in the last Riksdag, where it had come over to him.
He responded: From his father, to write some of it.
He was asked if he knew where his father had got it.
He replied: "No."
Then he asked the Lords Secretaries to put in a good word for his person with Her Royal Majesty. He now knows nothing more to confess for this time, but if he remembers more, he would like to confess, begging to be spared torture.
The young Messenius was asked what religion he had.
He responded: The religion of the Realm, as is usual, for the rest he confessed that several Catholic books were in his father's inmost chambers.
He was warned not to confess if he knew any more to be involved; the instigation of discord between His Royal Majesty and His Royal Highness.
He responded: He wants to think about it, if he knows something and can recall it, he will confess it.
He was then ordered to leave.
On entering, he was asked if he had remembered more, and if so, he was admonished to confess; if it did not go well, then Her Royal Majesty's command was that he should be ready for the torture by 8 o'clock tomorrow.
He responded that he could not remember anything more than what he had said; for the rest, he repeated that he had learned the matter from his father and Mr. Christoffer, and no one else. But the stylisation was of himself.
He was asked about the letter that Würtz had written and what his father said to him when he showed it to him.
He replied that the father, upon presenting the letter, had asked him if he wanted to see something new and knew that he received the letter. To which he answered and asked what it would be, but the father said he did not know.
For the rest, he swore on his soul that all that he had confessed was true.
He thus left.
No comments:
Post a Comment