Saturday, July 17, 2021

Axel Oxenstierna's letter to Kristina on Count Magnus de la Gardie being in disgrace, dated December 22, 1653/January 1, 1654 (Old Style)

Sources:

Riksarkivet, Axel Oxenstiernas skrifter och brev


Mémoires concernant Christine, volume 1, page 371, Johan Arckenholtz, 1751





The letter:

Stormechtigste Drotning, AllerNådigste Frw:
E K Mtts allerNådigste handbreff ähr mig wäl inleffreratt Och Jag des Jempte Copiens aff deß schrijffwelse till Greff Magnum de la gardie Jnneholdh vnderdånigst och wäl förstått. E. K Mttz nåder att Communicera mig dette ährende medh egen hand öka mina desförvthan starka Och flithige obligationer, Serdeles efter E. K. Mtt åstundar mina ringa tanckar att förnimma däröfr ehuru incapabel iag mig och därtill finna kan. Men på ded E. K. Mttz nådigste befalning Jag hörsambligen efterkommer, Och heller felar J förstonded, ähn wilian och min skÿldigheet, Så kan Jag fuller icke annars ähn för hans G. M. föräldrars och förfäders skuldh, Med hwilka Jag och de mina en fast och stadig wenskap och Correspondence haffwe hafft och fördt till E. K Mtts S. Herfaders, högstberömblig J åminnelse, och E. K Mttz egen tiänst och wälstondh vthij en longan tijdh, Draga medh honom medlijdande, att han des gunst och Nåder icke bettre och försichteligare skall haffwa tagett J achtt, och Wist att niuta och Observera till E K Mtts tiänst åthnöije och reputation, så och sitt egett stadige wälstondh, Och där migh anstode, vthan E K. Mtts ogunst och mishag, att med min ringa intercession komma, honom och hans tilhörige till hielp, Skulle Jag ded för månge Orsaker skuldh intz nödigtt heller ogärna göra. Men hwadh saken wedkommer, så wijdha Jag den först Vthur ett gemeentt rÿchte, Sedhan Vthur en hans egen schrijffwelse till mig, enkannerlig[en] Vthur E. K Mtts migh Communicerade egen schrijffwelses Copie till honom sielff kan sij och afftaga, Och medh andra omstendigheter Comparera och öffrläggia, Så finner Jag Jntz Vthi deße E. K. Mtts konunglige och Generose rådh och actioner att taga ifrån eller läggia till, Vthan önskar aff hiärtatt att ded på Greffwe Magni sijdha medh sådan modestie och försichtigheett till E. K. Mtts och Rijksens tiänst motte brukatt och nutett Worded, som skääl Kräfr och des Nåde och gunst emott honom hafr waritt, icke allenast honom sielff kunnig Vthan och nepligen någon annan till hoffwa owetterligt. Ståår alttså altt Vthi E. K. Mts nådigste dijiudication ded ena heller ded andra mest gilla, Och Nådhen heller Onådhen öfrwäga latha; Jag stÿrker gärna till nådhen för månge orsaker skuldh, Och skall altidh bedia Gudh att dirigera E K Mttz rådslagh och resolutioner till sitt nampns ähra, E K Mts reputation och Odödelige Nampn, Och till des trogne Vndersåters wälferdh. Beder därJempte ödmiukeligst att E K Mt icke wille taga mig till Onåder, att Jag icke annorlundha kan schrijffwa, ähn Jag ded hoos migh finner, Och där någott feler, att sådant mitt Oförstondh och Ålder motte tilschrijffwas, och med nåder vthtydas. Och will härmed haffwa E K Mtt Vnderdånigst befalatt J Gudz mildhe beskÿd, till all stadig godhe helsa, lÿcklig Regering, helsesame rådh och behagelig Wälmåge, Och mig J deß allerNådigste bewågenheett, som Jag ähr och blijffr så länge Jag lefr
E. K Mttz
Vnderdånigste trogne och
hörsame tiänare
A. O.
datum Stockholm den
22 Decemb An 1653.

The Riksarkivet website's transcript of the letter:

Stormechtigste Drotning, Allernådigste Fröken.
E. K. M:tts allernådigste handbreff ähr mig väl inleffvereratt och jag des jempte copiens aff dess schrijffvelse till greff Magnum de la Gardie inneholdh underdånigst och väl förstått. E. K. M:ttz nåder att communicera mig dette ährende medh egen hand öka mina desföruthan starka och flithige obligationer, serdeles efter E. K. M:tt åstundar mina ringa tanckar att förnimma däröfver ehuru incapabel iag mig och därtill finna kan. Men på ded E. K. M:ttz nådigste befalning jag hörsamblingen efterkommer och heller felar i förstonded ähn vilian och min skyldigheet, så kan jag fuller icke annars ähn för hans G M föräldrars och förfäders skuldh, med hvilka jag och de mina en fast och stadig venskap och correspondence haffve hafft och fördt till E. K. M:tts s herfaders högstberömblig i åminnelse och E. K. M:ttz egen tiänst och välstondh uthij en longan tijdh, draga medh honom medlijdande att han des gunst och nåder icke bettre och försichteligare skall haffva tagett i achtt och vist att niuta och observera till E. K. M:tts tiänst, åthnöije och reputation så och sitt egett stadige välstondh, och där migh anstode uthan E. K. M:tts ogunst och mishag att med min ringa intercession komma honom och hans tilhörige till hielp, skulle jag ded för månge orsaker skuldh intet nödigtt heller ogärna göra. Men hvadh saken vedkommer så vijdha jag den först uthur ett gemeentt rychte, sedhan uthur en hans egen schrijffvelse till mig, enkannerligen uthur E. K. M:tts migh communicerade egen schrijffvelses copie till honom sielff kan sij och afftaga och medh andra omstendigheter comparera och öffverläggia, så finner jag intet uthi desse E. K. M:tts konunglige och generose rådh och actioner att taga ifrån eller läggia till, uthan önskar aff hiärtatt att ded på greffve Magni sijdha medh sådan modestie och försichtigheett till E. K. M:tts och rijksens tiänst motte brukatt och nutett vorded, som skääl kräfver och des nåde och gunst emott honom hafver varitt icke allenast honom sielff kunnig uthan och nepligen någon annan till hoffva ovetterligt. Ståår alttså altt uthi E. K. M:ts nådigste dijiudication ded ena heller ded andra mest gilla och nådhen heller onådhen öfverväga latha. Jag styrker gärna till nådhen för månge orsaker skuldh och skall altidh bedia gudh att dirigera E. K. M:ttz rådslagh och resolutioner till sitt nampns ähra, E. K. M:ts reputation och odödelige nampn och till des trogne undersåters välferdh. Beder därjempte ödmiukeligst att E. K. M:t icke ville taga mig till onåder att jag icke annorlundha kan schrijffva ähn jag ded hoos migh finner och där någott feler att sådant mitt oförstondh och ålder motte tilschrijffvas och med nåder uthtydas. Och vill härmed haffva E. K. M:tt underdånigst befalatt i gudz mildhe beskyd till all stadig godhe helsa, lycklig regering, helsesame rådh och behagelig välmåge och mig i dess allernådigste bevågenheett som jag ähr och blijffver så länge jag lefver
E. K. M:ttz
underdånigste, trogne och hörsame tiänare
A. O.
Datum Stockholm den 22 december anno 1653.

With modernised spelling:

Stormäktigste Drottning, Allernådigste Fröken.
Eders Kungliga Majestäts allernådigste handbrev är mig väl inlevererat och jag dess jämte kopians av dess skrivelse till greve Magnum de la Gardie innehåll underdånigst och väl förstått. Eders Kungliga Majestäts nåder att kommunicera mig detta ärende med egen hand öka mina dessförutan starka och flitiga obligationer, särdeles efter Eders Kungliga Majestät åstundar mina ringa tankar att förnimma däröver, ehuru inkapabel jag mig ock därtill finna kan.

Men på det Eders Kungliga Majestäts nådigste befallning jag hörsamligen efterkommer och heller felar i förståndet än viljan och min skyldighet, så kan jag fuller icke annars än för hans greve Magni föräldrars och förfäders skull, med vilka jag och de mina en fast och stadig vänskap och korrespondens have haft och fört till Eders Kungliga Majestäts salige herrfaders (högstberömlig i åminnelse) och Eders Kungliga Majestäts egen tjänst och välstånd uti en långan tid, draga med honom medlidande att han dess gunst och nåder icke bättre och försiktligare skall hava tagit i akt och visst att njuta och observera till Eders Kungliga Majestäts tjänst, åtnöje och reputation så ock sitt eget stadiga välstånd; och där mig anstode utan Eders Kungliga Majestäts ogunst och misshag att med min ringa intercession komma honom och hans tillhöriga till hjälp, skulle jag det för många orsakers skull inte nödigt eller ogärna göra.

Men vad saken vidkommer, såvida jag den först utur ett gement rykte sedan utur en hans egen skrivelse till mig, enkannerligen utur Eders Kungliga Majestäts mig kommunicerade egen skrivelses kopia till honom, själv kan se och avtaga och med andra omständigheter komparera och överlägga, så finner jag intet uti dessa Eders Kungliga Majestäts konungliga och generösa råd och aktioner att taga ifrån eller lägga till, utan önskar av hjärtat att det på greve Magni sida med sådan modesti och försiktighet till Eders Kungliga Majestäts och Riksens tjänst måtte brukat och njutet vordet, som skäl kräver och dess nåde och gunst emot honom haver varit icke allenast honom själv kunnig, utan ock näppligen någon annan till hova ovetterligt.

Står alltså allt uti Eders Kungliga Majestäts nådigste dijudikation det ena eller det andra mest gilla och nåden eller onåden överväga låta. Jag styrker gärna till nåden för många orsakers skull och skall alltid bedja Gud att dirigera Eders Kungliga Majestäts rådslag och resolutioner till sitt namns ähra, Eders Kungliga Majestäts reputation och odödliga namn och till dess trogna undersåters välfärd.

Beder därjämte ödmjukligst att Eders Kungliga Majestät icke ville taga mig till onåder att jag icke annorlunda kan skriva än jag det hos mig finner och där något feler att sådant mitt oförstånd och ålder motte tillskrivas och med nåder uttydas. Och vill härmed hava Eders Kungliga Majestät underdånigst befallat i Guds milda beskydd till all stadig goda hälsa, lycklig regering, hälsosamma råd och behaglig välmågo och mig i dess allernådigste bevågenhet som jag är och bliver så länge jag lever
Eders Kungliga Majestäts
underdånigste, trogne och hörsamme tjänare
A. O.
Datum Stockholm, den 22 december anno 1653.

French translation (by Arckenholtz):

Très-puissante & très-gracieuse Reine.
La très-gracieuse lettre de vôtre Majesté Roïale m'a bien été remise: de laquelle aussi bien que de la copie de sa lettre au Comte Magnus de la Gardie, j'ai compris en toute humilité le contenu. La grace, que V. M. m'a fait de m'avoir communiqué cette affaire par une lettre de sa propre main, augmente les grandes obligations qui m'attachent selon mon devoir très-respectueusement à V. M. surtout lui aïant plû d'apprendre mes petites pensées là-dessus, quelle que soit mon incapacité. Mais pour obéir aux ordres gracieux de V. M. en manquant plûtôt de jugement, que de volonté & à mon devoir, je ne puis m'empêcher de compâtir au malheur du Comte, de n'avoir pas fait plus d'attention à la faveur & à la grace de V. M. & de n'avoir pas sû en jouir plus prudemment à la satisfaction, au service & à la gloire de V. M. aussi bien qu'à son bonheur propre & permanent. Et s'il m'étoit permis, sans encourir le déplaisir & la disgrace de V. M. de l'assister & ceux qui lui appartiennent, de ma foible intercession, je le ferois sans contrainte & volontairement, tant en considération de l'amitié & de la correspondance constante & non interrompuë, que moi & les miens avons euë avec les Parens & Ayeux du Comte Magnus depuis très-longtems, qu'à l'égard du service & du bien de V. M. & du Seigneur son Père de bien heureuse & glorieuse mémoire.

Mais quant à l'affaire même, autant que je l'ai pû comprendre non seulement par un bruit commun & par une lettre qu'il m'en a écrite lui-même, mais particulièrement par la copie de la propre lettre que V. M. lui a écrite, & en comparant tout cela avec d'autres circonstances; je ne trouve rien dans ces sentimens Roïaux & ces actions généreuses de V. M. qui en pût être diminué ou y être ajouté. Je souhaiterois seulement de tout mon cœur, que le Comte Magnus de son côté s'en fut servi & en eut joui avec autant de modestie & de prudence pour le service de V. M. & du Roïaume, que de raison; vû surtout que non seulement la faveur & la grace de V. M. envers lui, lui étoient connuës, mais pas même ignorées à la Cour de qui que ce fut; desorte, que tout dépend de la gracieuse détermination de Votre Majesté entre la grace ou la disgrace, & à faire prévaloir l'une ou l'autre. Pour moi, je panche volontiers pour la grace par plusieurs raisons, & je prierai toûjours Dieu, qu'il veuille diriger les conseils & les résolutions de V. M. à la gloire de son saint nom, à la réputation & à l'honneur immortel de V. M. & au bonheur de ses fidéles Sujèts.

Au reste je supplie V. M. de vouloir bien m'excuser de ce que je ne puis pas écrire sur cette affaire autrement que je ne l'envisage: & au cas que j'aïe manqué là-dessus en quoi que ce soit, de le vouloir attribuer à mon peu de pénétration & à ma vieillesse, en interpretant le tout gracieusement. Je recommande V. M. à la protection Divine en toute humilité, & je suis, avec le plus profond respect & la plus parfaite soumission.
AXEL OXENSTIERNA.

English translation (my own):

Most mighty Queen and most gracious Lady,
Your Royal Majesty's most gracious letter has been delivered to me, wherefrom, as well as from the copy of your letter to Count Magnus de la Gardie, I have understood in all humility the contents. The grace which Your Majesty has bestowed upon me for having communicated this affair to me by a letter of your own hand increases the great obligations which attach me, according to my duty, very respectfully to Your Majesty, especially having pleased you to learn of my thoughts on this, regardless how incapacitated I am. But to obey the gracious orders of Your Majesty, rather lacking in judgment than in will and in my duty, I cannot help having compassion for the Count's misfortune, not having paid more attention Your Majesty's grace and favour, and for not having known how to enjoy it more prudently to Your Majesty's satisfaction, service and glory, as well as to your own and permanent happiness. And if it were permitted to me, without incurring Your Majesty's displeasure and disgrace, to assist him and those who belong to him, with my feeble intercession, I would do so without constraint and voluntarily, both in consideration of friendship and of the constant and uninterrupted correspondence which I and mine have had with the parents and ancestors of Count Magnus for a very long time, that with regard to the service and the good of Your Majesty and of your father of blessed and glorious memory.

But as to the affair itself, as far as I have been able to understand not only from a common rumour and from a letter which he himself wrote to me, but particularly by the copy of your own letter which Your Majesty wrote to him, and comparing all this with other circumstances, I find nothing in these Your Majesty's royal sentiments and generous actions that could be diminished or added to them. I would only wish with all my heart that Count Magnus on his side had used it and enjoyed it with as much modesty and prudence for the service of Your Majesty and of the realm as of reason; especially considering that not only Your Majesty's favour and the grace of towards him were known to him, but not even ignored at the court of whom it was, that everything depends on the Your Majesty's gracious determination between grace or disgrace, and to make one or the other prevail. For myself, I gladly sin for grace for several reasons, and I will always pray to God that He will direct Your Majesty's counsels and resolutions to the glory of His holy name, to the reputation and immortal name of Your Majesty, and to the happiness of your loyal subjects.

For the rest, I beg Your Majesty to excuse me for not being able to write on this affair other than I consider it, and in case I missed anything on that, to attribute it to my lack of penetration and my old age, interpreting everything graciously. I commend Your Majesty to divine protection, a happy reign and sound advice in all humility, and I am, with the deepest respect and the most perfect submission,
Your Majesty's most submissive, faithful and obedient servant
Axel Oxenstierna.


Above: Kristina.


Above: Axel Oxenstierna.

No comments:

Post a Comment