Sunday, January 26, 2025

Andreas Galdenblad's petition to Kristina concerning one of his brothers (Lars Galdenblad) and Erik Ljungberg, year 1683

Sources:

Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; XI: Diverse scritture della regina sopra la religione; Diverse lettere concernenti la religione in Suezia; 28: Pétition d'André Galdenblad, [s. l.], [s. d.] (digitisation page 20v-21r)


Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine : Diverse scritture della regina sopra la religione, 1601-1700.

The Foli@ online digital heritage library is here:


Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).

Galdenblad, släkt, article written by Erik Grill for Svenskt biografiskt lexikon: Band 16, page 740, 1964-1966

https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14652, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2025-01-25.

Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, pages 264 to 265, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759; original at the National Library of Naples (Biblioteca Nazionale Vittorio Emanuele III)



"C'est ici où Galdenblad entre plus avant dans le détail des conversions qu'il avoit facilitées. Il s'estime heureux d'avoir su tirer de Suède ses deux Fréres Laurent & Jean, contre la volonté de son Pére & de sa Mére, & de les avoir ramenés à sa croyance. L'abjuration du premier, dit-il, ne s'est pu faire si secrettement à Rome, qu'elle ne fût sue en Suède. L'ainé avoit donc écrit à ses Parens, que s'ils vouloient que Laurent (qu'il avoit dejà envoyé à ses fraix en Hongrie contre le Turc) revînt en Suède, ils n'avoient qu'à lui envoyer son Frére cadet Jean à Rome, pour le conduire. Ce tour de Jésuite lui réussit, & le cadet, quoiqu'avec bien de la répugnance, embrassa la Religion Catholique avec un Liunberg, & deux autres Suédois, qui semblent avoir eu quelque commission pour la Reine (Miscell. Polit. p. 3-6. & 35.).

André Galdenblad ne laissa pas de faire part à la Reine des progrès des conversions qu'il faisoit. Il loue fort la joie & la satisfaction que Christine en avoit témoignée. Mais quand il lui voulut excroquer des sommes pour des Néophytes, elle lui répondit tout simplement: «Vous pouvez les assurer tous de ma protection, pourvu qu'il ne me coûte rien; car je n'ai point d'argent présentement.» Une autre fois la Reine lui dit: «Je vous promets ma protection autant que ma pauvreté pourra y fournir.» Par bonheur les finances de Christine étoient très-délabrées en ce tems-là, sans quoi il est à croire que Galdenblad auroit attiré à lui un plus grand nombre de Suédois. Le Pape avoit fait des dépenses énormes à la réception de la Reine à Rome, dans l'intention que plusieurs grandes Familles en Suède & en Allemagne suivroient l'exemple de Christine, & se feroient Catholiques (V. Mém. de Christine T. I. p. 514. & T. II. p. 83-110.). Ces deux sources étant si fort épuisées, ne laissérent que peu de reste pour être employé aux nouveaux Convertis, qui se réduisoient à peu de personnes."

"It is here that Galdenblad goes into greater detail about the conversions he facilitated. He considers himself fortunate to have been able to bring his two brothers, Lars and Johan, from Sweden against the wishes of his father and mother, and to have brought them back to his faith. The abjuration of the former, he says, could not have been carried out so secretly in Rome that it would not have been known in Sweden. The elder brother had therefore written to his parents that if they wanted Lars (whom he had already sent at his own expense to Hungary against the Turks) to return to Sweden, they only had to send his younger brother, Johan, to Rome to escort him. This Jesuit trick worked for him, and the younger brother, although with much repugnance, embraced the Catholic religion with a Ljungberg and two other Swedes, who seem to have had some commission for the Queen (Miscellanea politica, pages 3-6 and 35.).

Andreas Galdenblad kept the Queen informed of the progress of his conversions. He greatly praised the joy and satisfaction that Kristina had shown him. But when he tried to extort money from her for the neophytes, she simply replied: 'You can assure them all of my protection, provided it costs me nothing; for I have no money at present.'

On another occasion, the Queen told him: 'I promise you my protection as much as my poverty allows.'

Fortunately, Kristina's finances were very precarious at that time; otherwise, it is likely that Galdenblad would have attracted a greater number of Swedes to his cause. The Pope had spent enormous sums on the Queen's reception in Rome, hoping that several prominent families in Sweden and Germany would follow Kristina's example and become Catholic (See Mémoires de Christine, volume I, page 514, and volume II, pages 83-110.). These two sources being so thoroughly exhausted, little remained to be used for the new converts, who numbered only a few."

The letter (with Kristina's handwritten comments in italics and parentheses):

Allernådigste Drottning.
Såsom Eders Kongl. Maij:tt wijd min broders hijtKomst, icke allenast benådat honom att Komma för dess Kongl. ansichte, vthan och då tillijka allernådigst behagat åtwarna honom att intet wara obstinat emoot den Catholiske Sanningen; Och iag i Sielfwe wärket befunnit, huru mÿcket det Samma Eders Kongl. Maij:ttz nådige tilltalande, har förmått till att bringa een willfarande till rätta Salighetenes wäg, Så är både min och hans plickt, att näst den Aldrahögstes mïlda medwärkiande, tillskrijfwa Eders Kongl. Maij:tt denne Siäls omwändelse, Som nu, Gudi loff, intet högre åstundar än förmedelst een Secret profession blifwa een rätt Ledemot uthi Gudz rätta Kÿrckia (jen Suis ravie); Det Skulle Allernådi[g]ste Drottning all[a]reda warit Skiedt, om iag icke för wåre Swänskas och Sÿnnerlig Mr. Liungbergz Skull, hade hållet något der med tillbaka, på det det icke måtte blifwa vppenbart, och min broder altså förhindrat att Komma tillbaka till Swerige att förrätta bägges wår intention där hemma; Men iag hoppas Så framt Eders Kongl. [Maij:tt] allernådigst wille tillåta bem:te Mr. Liungberg att dröija här något lijtet, efter Som hans expedition intet Sÿnnerlig presserar, att (quil demeure tan[t] quil uoudra pourueu quil ne me Couste rien car ie nai pa[s] de largent presentement) och han, ehuruwäll här tills öfwermåttan obstinat, Snart Skall gifwa Gud ähran och Sig för öfwerwunnen; han är all[a]reda Kommen i största twifwelsmåhl om Sin lära, och befinner vthi Sig Sielf ingen roo innan han wijdare efftersöckt hwarvthi Sanningen består, och Som han Sielf önskar att Kunna anwända någon lijten tijd allenast till dän ända (ien suis raui[e]), Så beder Eders Kongl. Maij:tt iag allervnderdånigst att han ännu något må Kunna Sin reesa upskiuta. Om icke, är hans depeche alt färdig.

With modernised spelling:

Allernådigste Drottning,
Såsom Eders Kungliga Majestät vid min broders hitkomst icke allenast benådat honom att komma för dess kungliga ansikte, utan ock då tillika allernådigst behagat åtvarna honom att inte vara obstinat emot den katolska sanningen och jag i själva verket befunnit huru mycket detsamma Eders Kungliga Majestäts nådiga tilltalande har förmått till att bringa en villfarande till rätta salighetens väg, så är både min och hans plikt att, näst den Allrahögstes milda medverkande, tillskriva Eders Kungliga Majestät denna själs omvändelse, som nu, Gudi lov, intet högre åstundar än förmedelst en sekret profession bliva en rätt ledamot uti Guds rätta Kyrka (J'en suis ravie!).

Det skulle, Allernådigste Drottning, all[a]reda varit skett om jag icke för våra svenskas och synnerlig monsieur Ljungbergs skull hade hållit något därmed tillbaka, på det det icke måtte bliva uppenbart och min broder alltså förhindrad att komma tillbaka till Sverige att förrätta bägges vår intention där hemma; men jag hoppas, såframt Eders Kungliga [Majestät] allernådigst ville tillåta bemmälte monsieur Ljungberg att dröja här något litet, eftersom hans expedition inte synnerlig presserar att (Qu'il demeure tan[t] qu'il voudra, pourvu qu'il ne me coûte rien, car je n'ai pa[s] de largent présentement.) ock han, ehuruväl härtills övermåttan obstinat, snart skall giva Gud äran och sig för övervunnen. Han är all[a]reda kommen i största tvivelsmål om sin lära och befinner uti sig själv ingen ro innan han vidare eftersökt varuti sanningen består; och som han själv önskar att kunna använda någon liten tid allenast till den ända (J'en suis ravi[e]!), så beder Eders Kungliga Majestät jag allerunderdånigst att han ännu något må kunna sin resa uppskjuta. Om icke, är hans depesch allt färdig.

French translation (my own):

Très Gracieuse Reine,
Comme Votre Majesté Royale, à l'arrivée de mon frère ici, lui a non seulement accordé la permission de paraître devant son visage royale, mais elle l'a aussi très gracieusement averti de ne pas s'obstiner contre la vérité catholique, et j'ai en effet constaté combien la gracieuse réprimande de Votre Majesté Royale a réussi à ramener un homme errant sur le droit chemin du salut, ainsi il est à la fois mon devoir et le sien d'attribuer, à côté de la bonne coopération du Très-Haut, à Votre Majesté Royale la conversion de cette âme, qui maintenant, grâce à Dieu, ne désire rien de plus que de devenir un véritable membre de la véritable Église de Dieu au moyen d'une profession secrète (J'en suis ravie!).

Cela serait déjà arrivé, Très Gracieuse Reine, si je n'avais pas gardé quelque chose pour nos Suédois et surtout pour M. Ljungberg, afin que cela ne devienne pas évident et que mon frère ne soit pas empêché de retourner en Suède pour y réaliser notre projets, tous les deux; mais j'espère que si Votre Majesté Royale veut bien permettre à ce M. Ljungberg de rester ici un peu, car son expédition n'est pas particulièrement pressante (Qu'il demeure tant qu'il voudra, pourvu qu'il ne me coûte rien, car je n'ai pas de largent présentement.) lui aussi, bien que jusqu'ici excessivement obstiné, rendra bientôt gloire à Dieu et se considérera comme conquis. Il est déjà entré dans les plus grands doutes sur sa doctrine et ne trouvera pas de paix intérieure tant qu'il n'aura pas cherché plus loin où se trouve la vérité; et comme il désire lui-même pouvoir employer un peu de temps uniquement à cette fin (J'en suis ravie!), je prie très humblement Votre Majesté Royale de lui permettre de retarder encore un peu son voyage. Sinon, sa dépêche est toute prête.

English translation (my own):

Most Gracious Queen,
As Your Royal Majesty, upon my brother's arrival here, has not only granted him permission to appear before your royal face, but you have also most graciously warned him not to be obstinate against the Catholic truth, and I have in fact found how much Your Royal Majesty's gracious reprimand has succeeded in bringing an erring man to the right path of salvation, so it is both my duty and his to, next to the good cooperation of the Most High, attribute to Your Royal Majesty the conversion of this soul, which now, praise be to God, desires nothing higher than to become a true member of God's true Church by means of a secret profession (Why, I'm delighted!).

It would have already happened, Most Gracious Queen, if I had not held something back for the sake of our Swedes and especially Mr. Ljungberg, so that it might not become obvious and my brother would thus be prevented from returning to Sweden to carry out both our intentions there; but I hope, if Your Royal Majesty would most graciously allow the said Mr. Ljungberg to tarry here a little, as his expedition is not particularly pressing that (Let him stay as long as he wants, provided it doesn't cost me anything, because I have no money at present.) he too, although hitherto excessively obstinate, will soon give God the glory and consider himself won over. He has already come into the greatest doubts about his doctrine and will find no inner peace until he has further sought where the truth consists; and as he himself wishes to be able to use some little time solely for that purpose (I'm delighted!), so I most humbly beg Your Royal Majesty that he may be able to delay his journey a little longer. If not, his despatch is all ready.


Above: Kristina.

Note: Andreas Galdenblad was very active in converting travelling Swedes to Catholicism and succeeded — against his parents' wishes — in attracting his two younger brothers, Lars and Johan, to Rome; they converted in 1683 and 1685 respectively. Andreas himself had converted in Namur in 1671, changing his last name from Browald to Galdenblad, and in 1674 he arrived in Rome and became Kristina's secretary for her Swedish correspondence from 1677 until her death in 1689. Andreas died in 1698.

No comments:

Post a Comment