Source:
The letter:
Oss äre Eders Kärlighetz bref, dateradhe i Wolgast den 9. och 10. huius, för nogre dagar sedhan sjöledes väll inhändigade vordne, hvaruthaf vij sij, at Eders Kärlighet icke kunde äntå resolvere till een viss dessein af sin marche, förrän Eders Kärlighet rätt viste fiendens contenance, om han och effter all adparence vordo medh hele sin forces gåendes åth Praga, om det till att endsättie. Imidlertidh hade Eders Kärlighet stält rendevous af folcket vidh Havelberg och tänckte holla sigh vidh Elben, at så mycket bättre och säkrare både kunna gåå såväll som correspondere medh generalerne Wittenberg och Königzmarck, och till försäkra den Wästphäliske staten, så och förhindra, at Lamboy icke inbryter i våre quarteer och incommoderar platzarne, hade Eders Kärlighet medh viss instruction derhän affärdat generalmajoren her landgrefven Friedrich af Hessen. Tänckte och vidh sin ankompst, at öfverantvarda Königzmarck sin feltmarskalckslieutenants fullmacht, effter han theraf hafver fådt vettha. Secreteraren Hartwegk hade Eders Kärlighet skickat till Osnabrügg, hoos her Salvium om mehre peningar at anholla. Eders Kärlighet svarar oss och opå vårt bref af then 22. passato om churfursten af Saxen och den dessein feltmarskalcken gerne sågho, Eders Kärlighet medh sin marche motte företaga. Repraesenterar och skählen, hvaraf Eders Kärlighet hafver varit förorsakadh at taga Carll Ruth medh sigh i felt och tänckte på vår ratification i armeen föreställe honom till generalmajor för infanteriedt, efftersom oss Eders Kärlighet hans persohn i bästa motton recommenderar.
Till vänligt svar häropå hafver varit oss kärt förnimme Eders Kärlighetz lykkelige öfverkompst medh beholdne saker och theropå anstälte besökelse till vår käre fru modher i Stettin. Och efftersom Eders Kärlighet varande tädan tilbakar kombne, tänckte den 11. eller 12. huius opbryta medh rästen aff folkket, tagandes och rättandes sin marche på Havelen, ty önske vij och Eders Kärlighet thertill af högden all lycko och välsignelse i Eders Kärlighetz consilier och actioner. Finne och medh Eders Kärlighet för rådsampt och säkrast, at Eders Kärlighet undervägen afmärckiandes fiendens contenance och intagandes beskedh om sakernes tillståndh aff välbemälte generaler och feltmarskalcken fathar resolutionen om sin marche. Och motte vij gerne önska och vettha, hvilket thera consilium fienden lärer taga vidh handen, anten förlåta Beyern, och såsom een begynnelsse giöra till sleppa Donauströhmen och gifva Österrijket öpet; eller och låta Prag i sticket, medh fahra of hele kongerijkets Behmens förlust. I bägge fallen tvifle vij inthet, at Eders Kärlighet ju gåår säkert, att fienden kommande nidh i Behmen, icke må understå sigh Eders Kärlighetz undergifne troupper at förraska. Och dogh på andre sijdan, att vårt krigzväsende i Beyern och Behmen må blifva subleverat, efftersom vij och medh längtan vele öfver hele denne saker vissheten förvänta. Att Eders Kärlighet bär åhuga för then Wästphäliske staten och söker till förekomma, thet Lamboy i thenne alle våre armeers vijda frånvarelsse icke bryter inn emoot eller öfver Wäserströhmen i ertzstifftet Brehmen, beordrandes till den ände her landgrefven, at draga här före ett vakedt öga och bijstå fru landgrefvinnan och Hesserne, at dee må vara så mycket mehra bastant Lamboy, at sustinera och divertera, thet förnimme vij gerne, och väll vara betänckt. Högbemälte fru landgrefvinne hafver strax vidh Eders Kärlighet afresa härifrån hoos oss om succurs genom sin resident här starckt låtet anholla. Och efftersom nogot periculum syntes tå vara in mora, Lamboy Hesserne öfverlägen, och ovist, huru snart Eders Kärlighet kunde komma öfver sjön, ty skrefve vij tå strax till våre plenipotentiarier i Osnabrügg, at dee varande in loco motte öfverläggia, hvadh folck uthur guarnisonerne uthan deres skada kunde mistas, at secundere och förstärckia Hennes Kärlighetz troupper medh, efftersom vij vele förmoda, at dee och sådant Eders Kärlighet hafve vettha låtet. Dee andra Eders Kärlighetz förordningar, serdeles om Königsmarckiske fulmachtens uthantvardning, peningesollicitaturen hoos her Salvium och Carl Ruths förordnande till generalmajor för infanteriedt, the hafve alle sine godh skähl. Och hafver Königzmarck den chargen väll meriteradt, och serdeles genom thenne brafve Pragiske actionen gjordt sigh om oss och chronan märckeligen förtjent. Försij oss här hoos till Eders Kärlighet, at fullmachtens extradition och den chargens förande af honom rätt varder mesnageradt, at genom andres theraf tilläfventyrs tagande jalousie eller offension (then vij dogh icke kunne afsij eller stort befahre) icke tillfoges våre saker nogon otjenst. Kan och her Salvius Eders Kärlighet medh peningar undsättie, hoppas vij, att han giör deri sitt bäste. Så mycket hafve vij elljest från honom och ordinarie ambassadeuren i Paris, Rosenhane, at een deel af subsiderne skole vara remitteradhe till höft, men om denne hafver vexlerne accepteradt, kunne vij icke vist vettha. Vij hafve fördenskuldh åthskillige resor befallat Rosenhanen, at han medh all flijt theropå drifver. Och som vij förnimme, låther han theropå inthet feela. Men den otijdige inhemiske oroon i Franckrijke försätter ther regeringens consilier i nogot annat postür och hindrar i synnerheet, at subsidierne icke äre i rättan tidh praesteradhe.
Carll Ruth förnimme vij länge och väll hafva tjent i kriget och vara een karl, som förstår sitt soldatevärck. Hvarföre äre vij nådigst och väll tillfridz, at Eders Kärlighet honom till generalmajor aff infanteriedt förordnar och föreställer.
Elljest, såsom generalen Königzmarck hafver i Prager entrepricen bekommet een stoor hoop höga och förnemblige ståndzpersoner till fångar, såsom och ett gott antaal stycken eröfrat. Så, emädan vij för visse skähl och orsaker skuldh, och serdeles (emoot Eders Kärlighet at säija) effter konungen i Portugall tillbjuder oss och armeen een anseenligh summa peningar, ther vij kunde befordra och hjelpa hans broder, infanten Eduardum, löös uthur hans fångelse, gerne hade cardinalen af Harack härinne i rijket eller ju vidh sjökanten. Nu endogh generalen Königsmarck hafver hoos oss anhollet, at honom motte efterlåtes hans, cardinalens, rançon, mädan vij lijckväll förmeene honom på annat sätt theruthinnan vara till gratificera, anten medh rançoner för 2 eller 3 andre förnemblige ståndzpersoner eller och medh een viss summa peningar, ty hafve vij thette medh vårt bref till honom excuseradt, som Eders Kärlighet hafver contenta till sij af hoosgående copie, och der hoos befallat honom, at sända cardinalen från sigh nidh till sjökanten. Eders Kärlighet behagade fördenskuldh den förordning göra, at bemälte cardinal Harrack motte säkert och medh förste blifva skickat hijt nideråth, dädan vij sedan kunde låte föra honom hijt öfver.
Vore och nogre rare stycken iblandh dem, som ähre eröfrade och tjente här i vårt och chronans tyghhuus till trofaea och monumenta at förvahra och the elljest kunne mistas dädan, så at icke nogon afsacknadh på stycken må spörjas till Prages defension, tå begäre vij i lijcka motto, att dee motte föres tädan, helst Muldan och Elben uthföre nidh till Mechlenburg, efftersom vij och Königsmarck therom tillskrifvit hafve och Eders Kärlighet thetsamma, jämväll och hvadh vij elljest hafve Königzmarck tilskrifvit, serdeles om archivo, bibliotheken och kunstcammaren vänligen recommendere, at dee ju förr ju heller skaffes nider till sjökanten, at dädan sändas hijt öfver.
PS: Monsieur mon cousin! Je Vous prie de m’excuser de ce que je ne Vous escris pas pour cette foy que peu de mots. Je suis si pressé par l’arivé de la reine, ma mère, que je n’ay point de temps de Vous dire davantage, seulement je Vous prie, mon cousin, de Vous souvenir de l’affaire qui m’a eté dans la teste, que je Vous ay escrit il y a huit jours, nous aura asses [?] plus au long. Aussi je vous prie, de me conserver et m’envoier la bibliothèque et les raretés qui se trouvent à Prag. Vous savés que ce sont les seules choses dont je fais estime entre toutes les delices qu’on aime au monde faites pour ma satisfaction, que je puis avoir tout ce que je trouve des choses semblables.
English translation of the postscript:
Sir, my cousin! I apologise for not writing to you more than these few words. I am put in such a hurry by the arrival of the Queen, my mother, that I have no time to tell you more, only I beg you, my cousin, to remember the affair which was in my mind, of which I wrote to you eight days ago, that will have us [illegible] enough longer. So please remember me and send me the library and the rarities that are in Prague. You know that these are the only things that I esteem among all the delicacies loved in the world made for my satisfaction, that I can have everything that I find similar things.
No comments:
Post a Comment