Kristina's maxims (Ouvrage de loisir), part 12

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 2, published by Johan Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=QUoVAAAAQAAJ&dq=Mémoires+concernant+Christine&source=gbs_book_similarbooks

The maxims:

1. Les bigots sont irréconciliables à ceux qui les connoissent.

2. Les bigots haïssent moins leurs péchés que le plaisir des autres.

3. Les bigots refusent les dignités ordinaires, mais par une délicatesse de consçience admirable, ils font scrupule de refuser les plus sublimes.

4. Trop de gens font vœu de chasteté pour l'observer.

5. Les chastes de profession prétendent, que cette seule vertu convertisse tous leurs autres crimes & sottises en mérite.

6. L'extérieur des hommes impose, il ne faut pas s'y fier.

7. S'il y a une oisiveté, qui ne s'occupe que de Dieu, elle est digne d'envie.

8. Il ne faut pas croire les Religieux des gens inutiles.

9. Il faut avoir de la vénération pour les Religieux qui sont ce qu'ils paroissent, & de la pitié de ceux qui ne le sont pas.

10. Toutes les Religions sont saintes si la sortie étoit libre aux mécontens, il en demeureroit sans doute peu, mais ce qui resteroit seroit saint selon leur règle.

11. De quelque manière que se déguisent les hommes, ils portent leurs foiblesses par tout, & ne s'en dépouillent pas pour changer de figure & d'habit.

12. La meilleure de toutes les règles est celle de faire sans exception ni choix tout ce que Dieu veut.

13. La solitude est l'élément des grands esprits.

14. De l'art de penser dépend toute la félicité des hommes.

15. Le chagrin & l'austérité ne sont pas la vertu.

16. La vertu & l'austérité subsistent à part.

17. On doit faire du bien & s'abstenir du mal uniquement parce que Dieu le veut.

18. La providence a ses martyres aussi bien que la foi, ce martyre fait moins de bruit; il est plus secrèt, mais il n'est pas moins cruel, ni moins glorieux.

19. Quand Dieu ne donneroit pas de si grandes récompenses à la vertu, qu'il en a promis, il faudroit toûjours faire du bien.

20. La consçience nous empêche d'être nos propres flatteurs.

21. La consçience parle aux hommes d'une maniére à se faire écouter malgré eux.

22. Dieu récompense les hommes plus qu'ils ne méritent & les punit moins; il faut l'imiter.

23. Il faut se défier des saints vivans.

24. On est Héros & Saint à bon marché, dans l'opinion des hommes.

25. Il faut être Saint à la mode de Dieu.

26. Dieu hait tout ce qui est faux.

27. Tout ce qui est faux est ridicule.

28. Les bigots croïent donner tout ce qu'ils n'ôtent pas.

29. Les bigots prêchent l'aumône, mais ils ne la donnent jamais.

30. Les aumônes & les libéralités des bigots ne sont que trafic.

31. L'on ne sçauroit faire subsister les grandes Communautés sans leur persuader qu'il faut manger peu & s'habiller mal.

32. Il y a des certaines choses que les sots font aussi bien que les plus habiles.

33. Ceux qui sont nés pour la haine n'aiment guères.

34. Ceux qui sont nés pour l'amour haïssent peu.

35. Il y a des gens qui aiment & haïssent avec violence, mais ils sont rares & dangereux.

36. L'on ressemble en quelque façon à Dieu, en ne disant que la vérité, & en ne faisant que du bien.

37. Otez l'intérêt & la vanité de la dévotion de certaines gens & voïez ce que en reste.

38. La sage & l'héroique antiquité n'adoroit que l'Auteur de la nature sous les diverses figures & noms de leurs Dieux.

39. Le peuple a été superstitieux & sot dans tous les siècles, & le sera toûjours.

40. La plus pardonnable de toutes les Idolatries est celle du Soleil.

41. Le fameux CONNOIS-TOI TOI-MEME, dont on a voulu faire la source de la sagesse humaine, n'est que celle de sa misére.

42. Cet irrévocable décrèt imposa aux hommes la dure nécessité de connoitre leur néant & de ne pouvoir se déguiser à eux-mêmes.

43. Quelque agréable & glorieuse que soit la vie, on seroit très-malheureux, si elle ne finissoit pas.

44. Tout ce qui finit ne mérite, ni l'amour, ni l'attention de la créature raisonnable.

45. La vie seroit peu de chose & la mort ne seroit rien si l'ame n'étoit immortelle.

46. Il n'importe guères de quelle manière l'on passe cette vie qui dure si peu.

47. Ce monde doit être considéré comme une espéce d'auberge où l'on ne passe que peu de momens.

48. On doit emploïer dignement tous les momens de la vie jusqu'au dernier.

49. Quand on craint la mort, on n'est capable de rien.

50. Il n'importe de quelle manière on naisse, mais il importe fort de quelle manière on meurt.

51. La longue vie n'est qu'une longue attente à la mort.

52. Puisqu'enfin il faut mourir, heureux ceux, qui sortent au plûtôt d'affaire.

53. Survivre à soi-même est un malheur, dont il faut se consoler comme du reste.

54. La félicité & la gloire des hommes ne dépendent que du dernier moment de leur vie.

55. C'est dans ce dernier terrible ou heureux moment, que Dieu fera connoître à tous les hommes ce qu'ils seront pour toute l'éternité.

56. La Philosophie ne change ni ne corrige les hommes.

57. La nature & la sagesse sont presque toûjours d'accord.

58. Les hommes vivent d'une maniére à persuader, qu'ils ne croïent rien des grandes vérités dont il n'est pas permis de douter.

59. Ce monde est un grand & magnifique temple, dont la terre, où nous sommes, est le superbe autel, sur lequel le tems & la mort immolent à tous les momens des victimes à l'Auteur de la nature, qui tira du néant cette belle & grande machine, où tout ce qui vit doit mourir; tout y change, mais rien n'y périt.

60. Il faut se soumettre aux éternels décrèts de celui qui seul subsiste de lui-même, par lui-même & en lui-même, qui seul est, & seul doit être.

61. Il faut adorer avec résignation les éternels & justes décrèts de cet Auteur de la nature & ne craindre pas de mourir, puisqu'il est bon.

62. Il faut se préparer à la mort par un entier détachement de toutes les Créatures; il ne suffit pas d'avoir renoncé à ses espérances, à ses désirs, à tous ses amours; il faut encore s'arracher de soi-même, il ne faut pas attendre le dernier moment de la vie pour perdre de vûë tout l'univers qui disparoitra infailliblement aux yeux de tous les hommes, mais il faut prévenir cet abandon & se résoudre à tout quitter.

63. Il faut rester avec Dieu, puisque seul il suffit dans le tems & dans l'éternité.

64. Rien ne périt dans la nature, tout change & se perfectionne pour la gloire de son Auteur.

65. Savoir que Dieu est Dieu, & le sera éternellement, suffit pour vivre & mourir content.

66. On ne fera rien qui vaille sans Dieu, quelque beau raisonnement que l'on fasse & quelque belle résolution que l'on prenne.

Cet ouvrage est de qui ne desire, ni ne craint rien, & qui n'impose aussi rien à Personne.

Swedish translation (my own):

1. Bigotter är oförenliga med dem som känner dem.

2. Bigotter hatar sina synder mindre än andras nöje.

3. Bigotter vägrar vanliga värdigheter, men genom en beundransvärd samvetsskönhet gör de sig en skrupel åt att vägra det mest sublima.

4. Alltför många människor avlägger ett kyskhetslöfte för att iaktta det.

5. De kyska av profession låtsas att denna enda dygd omvandlar alla deras andra brott och dårskap till förtjänst.

6. Människors yttre imponerar, det bör inte litas på.

7. Om det finns en sysslolöshet som bara rör sig om Gud, är den avundsvärd.

8. Religiösa människor skall inte tros vara värdelösa.

9. Vi måste ha vördnad för de religiösa människor som är vad de ser ut och synd om dem som inte är det.

10. Alla religioner är heliga; om utgången var fri för de missnöjda, skulle det utan tvekan finnas kvar få, men det som skulle återstå skulle vara heligt enligt deras regel.

11. På vilket sätt män än förkläder sig, bär de sina svagheter överallt och tar inte av dem för att ändra sitt utseende och sina kläder.

12. Det bästa av alla regler är att göra, utan undantag eller val, vad Gud vill.

13. Ensamhet är elementet i stora sinnen.

14. All mänsklig lycka beror på konsten att tänka.

15. Sorg och åtstramning är inte dygder.

16. Dygd och åtstramning finns till isär.

17. Vi måste göra gott och avstå från det onda enbart för att Gud vill det.

18. Försynen har sina martyrer såväl som tro; detta martyrskap låter mindre, det är mer hemligt, men det är varken mindre grymt eller mindre härligt.

19. När Gud inte skulle ge dygd så stora belöningar som han har lovat, måste vi alltid göra gott.

20. Vårt samvete hindrar oss från att vara våra egna smickrare.

21. Samvetet talar till människorna på ett sådant sätt att det låter sig höras trots dem själva.

22. Gud belönar människor mer än de förtjänar och straffar dem mindre än de förtjänar; vi måste efterlikna honom.

23. Vi måste akta oss för levande helgon.

24. Man är billigt en hjälte och ett helgon enligt mäns uppfattning.

25. Vi måste vara heliga på Guds sätt.

26. Gud hatar allt som är falskt.

27. Allt som är falskt är löjligt.

28. Bigotter tror att de ger allt som de inte tar bort.

29. Bigotter predikar allmosor, men de ger dem aldrig.

30. Bigotternas allmosor och liberaliteter är bara trafik.

31. Man kan inte upprätthålla stora samhällen utan att övertyga dem om att de borde äta lite och klä sig dåligt.

32. Det finns vissa saker som dårar gör lika bra som kloka människor.

33. De som är födda för hat älskar sällan.

34. De som är födda för kärlek hatar lite.

35. Det finns människor som älskar och hatar våldsamt, men de är sällsynta och farliga.

36. Man liknar Gud på något sätt när man bara talar sanning och bara gör gott.

37. Ta bort egenintresset och fåfänga från vissa människors andäktighet och se vad som finns kvar.

38. Den kloka och heroiska antiken avgudade endast naturens författare under deras gudars olika gestalter och namn.

39. Människor har varit vidskepliga och dåraktiga genom tiderna och kommer alltid att vara det.

40. Den mest förlåtliga av alla avgudadyrkan är solens.

41. Den berömda »Känn dig själv«, som man har velat göra till källan till mänsklig visdom, är bara den för ens elände.

42. Detta oåterkalleliga dekret ålade människor den hårda nödvändigheten att känna till deras intighet och att inte kunna dölja sig själva.

43. Hur trevligt och härligt livet än må vara, skulle vi vara mycket olyckliga om det inte tog slut.

44. Allt som slutar förtjänar varken kärleken eller uppmärksamheten från den förnuftiga varelsen.

45. Livet vore en liten sak och döden vore ingenting om själen inte var odödlig.

46. ​​Det spelar ingen roll hur man tillbringar det här livet, som är ju så kort.

47. Denna värld måste betraktas som ett slags värdshus där vi bara tillbringar några ögonblick.

48. Vi måste värdigt använda alla livets ögonblick fram till det sista.

49. När man fruktar döden, är man kapabel till ingenting.

50. Det spelar ingen roll hur man föds, men det spelar stor roll hur man dör.

51. Ett långt liv är bara en lång väntan på döden.

52. Eftersom det i slutändan är nödvändigt att dö, lyckliga är de som tar sig ur affärer förr snarare än senare.

53. Att överleva sig själv är en olycka som man måste trösta sig för som för resten.

54. Människors lycka och ära beror bara på den sista stunden av deras liv.

55. Det är i detta sista fruktansvärda eller lyckliga ögonblick som Gud kommer att göra känt för alla människor vad de skall vara i all evighet.

56. Filosofin varken förändrar eller korrigerar människor.

57. Natur och visdom överensstämmer nästan alltid.

58. Människor lever på ett sätt för att övertyga om att de inte tror något om de stora sanningarna som inte kan betvivlas.

59. Denna värld är ett stort och storartat tempel, av vilket jorden, där vi bor, är det ypperliga altare, på vilket tid och död i alla tider bränner offer för naturens Skapare, som ur ingenting drog denna vackra och stora maskin där allt som lever måste dö; allt förändras där, men ingenting går under.

60. Vi måste underkasta oss de eviga dekreten från honom som ensam lever av sig själv, av sig själv och i sig själv, som är ensam och måste vara ensam.

61. Vi måste med resignation tillbe de eviga och rättvisa dekreten från denne naturs Skapare och inte frukta döden, ty han är god.

62. Vi måste förbereda oss för döden genom fullständig avskildhet från alla varelser; det räcker inte att ha avsagt sig sina förhoppningar, sina önskningar, alla sina kärlekar; vi måste fortfarande slita oss ifrån oss själva, vi måste inte vänta på livets sista stund för att tappa hela universum ur sikte, som ofelbart kommer att försvinna ur alla människors ögon, utan vi måste förhindra detta övergivande och besluta oss för att lämna allt.

63. Vi måste förbli hos Gud, eftersom han ensam är tillräcklig i tid och i evighet.

64. Ingenting dör i naturen, allt förändras och fullkomnar sig till ära för sin Skapare.

65. Att veta att Gud är Gud och alltid kommer att vara är tillräckligt för att leva och dö nöjd.

66. Vi skall aldrig göra något värdefullt utan Gud, vilka vackra resonemang vi än gör och vilket härligt beslut vi än tar.

Det här verk är för dem som varken önskar eller fruktar något och som inte heller påtvingar någon någonting.

English translation (my own):

1. Bigots are irreconcilable to those who know them.

2. Bigots hate their sins less than the pleasure of others.

3. Bigots refuse ordinary dignities, but by an admirable delicacy of conscience, they make a scruple of refusing the most sublime.

4. Too many people take a vow of chastity to observe it.

5. The chaste by profession pretend that this one virtue converts all their other crimes and foolishness into merit.

6. The exterior of men imposes, it should not be trusted.

7. If there is an idleness which concerns itself only with God, it is worthy of envy.

8. Religious people should not be believed to be useless.

9. We must have veneration for the religious people who are what they appear and pity for those who are not.

10. All religions are holy; if the exit were free to the malcontents, there would doubtless remain few, but what would remain would be holy according to their rule.

11. In whatever way men disguise themselves, they wear their weaknesses everywhere, and do not strip them to change their appearance and their clothes.

12. The best of all rules is to do, without exception or choice, whatever God wants.

13. Solitude is the element of great minds.

14. All human happiness depends on the art of thinking.

15. Sorrow and austerity are not virtues.

16. Virtue and austerity subsist apart.

17. We must do good and refrain from evil solely because God wills it.

18. Providence has its martyrs as well as faith; this martyrdom makes less noise, it is more secret, but it is neither less cruel nor less glorious.

19. When God would not give such great rewards to virtue as He has promised, we must always do good.

20. Our conscience prevents us from being our own flatterers.

21. Conscience speaks to men in such a way that it makes itself heard in spite of themselves.

22. God rewards men more than they deserve and punishes them less than they deserve; we must imitate Him.

23. We must beware of living saints.

24. One is cheaply a hero and a saint in the opinion of men.

25. We must be holy in God's fashion.

26. God hates all that is false.

27. All that is false is ridiculous.

28. Bigots think they give everything they don't take away.

29. Bigots preach alms, but they never give them.

30. The alms and liberalities of the bigots are only traffic.

31. One cannot sustain large communities without persuading them that they should eat little and dress badly.

32. There are certain things fools do as well as clever people.

33. Those who are born to hate rarely love.

34. Those who are born for love hate little.

35. There are people who love and hate violently, but they are rare and dangerous.

36. One resembles God in some way when one speaks only the truth and does only good.

37. Take away the self-interest and vanity of some people's devotion and see what remains.

38. Wise and heroic antiquity adored only the author of nature under the various figures and names of their gods.

39. People have been superstitious and foolish throughout the ages and always will be.

40. The most pardonable of all idolatries is that of the sun.

41. The famous "Know thyself", which one has wanted to make the source of human wisdom, is only that of one's misery.

42. This irrevocable decree imposed on men the harsh necessity of knowing their nothingness and of not being able to disguise themselves from themselves.

43. However pleasant and glorious life may be, we would be very unhappy if it did not end.

44. Everything that ends deserves neither the love nor the attention of the reasonable creature.

45. Life would be a small thing and death would be nothing if the soul were not immortal.

46. ​​It matters little how one spends this life, which is so short.

47. This world must be considered as a kind of inn where we spend only a few moments.

48. We must worthily use all the moments of life until the last one.

49. When one fears death, one is capable of nothing.

50. It does not matter how one is born, but it matters very much how one dies.

51. A long life is only a long wait for death.

52. Since in the end it is necessary to die, happy are those who get out of affairs sooner rather than later.

53. Surviving oneself is a misfortune for which one must console oneself as for the rest.

54. The happiness and glory of men only depend on the last moment of their lives.

55. It is in this last terrible or happy moment that God will make known to all men what they will be for all eternity.

56. Philosophy neither changes nor corrects people.

57. Nature and wisdom almost always agree.

58. People live in a way to persuade that they believe nothing of the great truths which cannot be doubted.

59. This world is a great and magnificent temple, of which the earth, where we are, is the superb altar, on which time and death at all times immolate victims to the Author of nature, who pulled out of nothing this beautiful and great machine where everything that lives must die; everything changes there, but nothing perishes.

60. We must submit to the eternal decrees of Him who alone subsists of Himself, by Himself and in Himself, who is alone and must be alone.

61. We must adore with resignation the eternal and just decrees of this Author of nature and not fear death, because He is good.

62. We must prepare for death by complete detachment from all creatures; it is not enough to have renounced one's hopes, one's desires, all one's loves; we must still tear ourselves away from ourselves, we must not wait for the last moment of life to lose sight of the whole universe, which will infallibly disappear from the eyes of all men, but we must prevent this abandon and resolve to leave everything.

63. We must remain with God, since He alone suffices in time and in eternity.

64. Nothing perishes in nature, everything changes and perfects itself for the glory of its Author.

65. Knowing that God is God and always will be is enough to live and die content.

66. We will do nothing worthwhile without God, whatever beautiful reasoning we make and whatever lovely resolution we take.

This work is for those who neither desire nor fear anything, and who also impose nothing on anyone.

Above: Kristina.

Kristina's maxims (Ouvrage de loisir), part 11

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 2, published by Johan Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=QUoVAAAAQAAJ&dq=Mémoires+concernant+Christine&source=gbs_book_similarbooks

The maxims:

1. La véritable gloire & le véritable intérêt sont connus de peu de gens.

2. Le plus grand intérêt & la plus grande gloire consistent à ne faire rien d'indigne d'un homme d'honneur.

3. Combattre & souffrir ses défauts jusqu'à la mort sont les occupations de toute la vie.

4. Il faut se rendre à discrétion, & laisser faire à Dieu.

5. La vertu, qui n'a pas Dieu pour son unique but, n'est que pure vanité.

6. Sans Dieu la vertu & l'honnêteté ne seroient que des Chiméres.

7. Dieu seul est la source de la gloire & de la félicité.

8. Il y a une espéce d'amertume, répandue sur tout ce qui est visible & sensible, que les uns goûtent plûtôt, les autres plus tard.

9. La consçience est cet unique miroir qui ne trompe, ni ne flatte pas.

10. On ne peut se déguiser ni à Dieu ni à soi-même.

11. Le goût de Dieu produit dans l'ame un grand mépris pour elle-même.

12. Le mépris de soi-même est l'unique avantage qu'on tire des péchés.

13. Le péché humilie les hommes encore plus que le néant.

14. L'humilité qui ne procéde pas de la véritable connoissance de son néant est fausse.

15. Il y a des momens où l'on se voit si abimé dans les miséres, qu'on demeure entiérement & heureusement convaincu de son néant.

16. L'on est ravi de savoir que l'on n'est rien & que Dieu est tout.

17. Convertir le mal en bien est le grand art de Dieu.

18. Quelque sublimes & pures idées qu'on se forme de Dieu, il faut craindre de le blasphêmer.

19. Les hommes gâtent tout quand Dieu les laisse faire.

20. Quand on considére que tout ce qu'il y a de plus grand, de plus saint & de plus adorable sur la terre & dans le Ciel, n'est rien en comparaison de Dieu, on est charmé, on est ravi d'être persuadé, que lui seul est uniquement tout; que tout le reste n'est rien que ce qu'il veut; que tout n'est & ne subsiste que par sa pure bonté & par sa puissance; c'est alors qu'on le bénit, qu'on le louë d'une manière très-sublime.

21. La seule & la véritable gloire est celle que Dieu nous a méritée par lui-même.

22. Par quelque porte qu'on entre dans l'heureuse éternité, c'est la Triomphale.

23. Les gens les plus scélérats sont souvent ceux qui font profession d'être les plus gens de bien.

24. Si l'on prénoit autant de soin d'être bon qu'on en prend de le paroître, l'on en viendroit par la grace à bout.

25. La vertu n'a point d'habits ni de couleurs; elle n'affecte pas d'extérieur qui la distingue.

26. L'hipocrisie est ce Protée qui prend mille figures; elle est ce Caméléon qui se teint de mille couleurs.

27. Il faut être le prémier à oublier ce que l'on a jamais fait de bien.

28. Dieu ne récompense pas les hommes à mesure de l'amour qu'ils ont pour lui, parce que cet amour mérite peu; mais il les récompensera à proportion de l'amour qu'il a pour eux qui est infini.

29. Dieu ordonne aux hommes de l'aimer plus qu'eux-mêmes; cela étant, l'amour propre n'est pas si criminel, qu'on le suppose.

30. Ceux qui ont des opinions indignes de Dieu, le blasphément.

31. Si Dieu étoit aussi chagrin, que les hommes, tout seroit perdu.

32. Il ne faut reconnoître qu'à Dieu seul tout ce que l'on est; & n'espérer que de lui tout ce qu'on sera.

33. Les bienheureux dans le Ciel sont incomparablement plus heureux par la gloire & la félicité de Dieu que par la leur.

34. Aimer, adorer & admirer Dieu, s'oublier & se perdre heureusement en lui, sont les occupations des saints dans le tems & dans l'éternité.

35. C'est par un dernier, incompréhensible & ineffable acte qu'on se rend digne de Dieu, pour toute l'éternité; mais ce dernier acte est un don gratuit, si précieux que nulle créature n'a de quoi le mériter.

36. La créature n'est sainte dans ce monde, ni dans l'autre qu'à proportion de l'amour que Dieu a pour elle.

37. La résignation est un effèt du veritable amour.

38. La parfaite résignation est l'effèt du parfait amour, c'est une adoration fine & très-sublime.

39. C'est une grande bassesse que de desirer quelque chose de moins que Dieu.

40. Il faut savoir se passer de tout ce qui n'est pas Dieu.

41. Dieu seul est le mérite & la récompense de l'homme.

42. Les hommes seroient perdus, si leurs vœux étoient toûjours exaucés.

43. Ne demander rien à Dieu que par un esprit de résignation c'est l'adorer plus dignement.

44. Les souhaits & les desirs sont permis, mais ils doivent être réglés par une aveugle résignation.

45. Pour concevoir une haute estime, une grande admiration & un digne étonnement de Dieu, il faut entrer respectueusement avec lui dans cette éternelle solitude si digne de lui-même, qu'il remplissoit seul, avant qu'il donnât l'être à l'univers, c'est-là qu'on se perd heureusement, c'est dans ces profondes ténébres, que l'on est esclave par des lumières dignes d'une ame immortelle, c'est dans cet abime que s'achéve la glorieuse transformation de l'ame en Dieu.

46. Il y a des momens où Dieu se communique à l'ame d'une manière si ineffable & incompréhensible, qu'il fait tout oublier.

47. Le glorieux & secrèt commerce entre Dieu & l'ame étonneroit presque les Anges, si l'entrée de ce sanctuaire leur étoit ouverte.

48. Il s'y fait une si familiére & une si amoureuse union entre Dieu & l'ame, qu'elle y reste glorieusement & heureusement abimée.

49. La foiblesse humaine est incapable de soutenir longtems un tel état; on retourne à ses miseres & on les souffre, parce que Dieu le veut.

50. A mesure qu'on s'approche de Dieu on s'éloigne de la présomption & de la vanité.

51. La vûë de Dieu qui est la suprême félicité humilie plus que toutes les souffrances & toutes les mortifications du monde.

52. L'ame s'élève en se mettant au dessus du tems, elle entre dès cette vie dans l'éternité, où tout ce qui n'est pas Dieu disparoit.

53. Le repentir à l'égard de Dieu seul est juste & nécessaire.

54. La plus digne ambition, c'est celle de plaire à Dieu.

55. On n'oublie jamais ce que l'on aime.

56. La mort console de toutes les miseres & de tous les malheurs.

57. On ne doit pas refuser à son corps les choses nécessaires, & l'on peut lui accorder sans scrupule les superfluës.

58. Dieu a tout fait pour l'homme; il doit jouïr de ses biens mais sans être ingrat envers celui qui lui a tout donné.

59. La Charité n'oblige pas à louer les sottises; tout ce qu'elle peut, c'est de les dissimuler.

60. Tous les siécles ont eu des sottises, qui ont passé pour des mistéres.

61. Savoir que la Providence gouverne le monde avec tant de sagesse & de justice, suffit pour souscrire à tout ce qui arrive.

62. Pour écouter Dieu il faut imposer silence aux créatures.

63. Desabuser les hommes des injustes & fausses opinions qu'ils ont, c'est une charité dangereuse.

64. Les hommes aiment leurs entêtemens plus que la vérité.

65. Il ne faut pas être la duppe des confesseurs ni des directeurs.

66. Les pensées, les paroles & les actions criminelles sont de l'appanage des confesseurs, tout le reste n'est pas de leur ressort.

67. On s'acquitte de toute l'obéïssance qu'on doit aux confesseurs en se convertissant & en faisant la pénitence.

68. Ceux qui ont dessein de n'être connus que de Dieu, n'ont que faire de directeurs.

69. Il y a un langage, qui parle au cœur; ce langage est celui des amans, qui n'est entendu, que de ceux qui s'en servent.

70. Tous les scrupules cessent quand on s'est donné de bonne foi à Dieu.

71. Il faut être persuadé que ce n'est pas toûjours Dieu qui fait parler les confesseurs & les directeurs, quelques saints & détachés qu'ils paroissent.

72. Dieu parle aux hommes par la nature, par la raison & par la vérité.

73. Les scrupules sont des foiblesses & maladies de l'ame.

74. Les Sermons persuadent rarement les gens; ils en sortent la plûpart tels qu'ils y sont entrés.

75. Enflammer les hommes de l'amour de Dieu, est l'unique devoir d'un Prédicateur, mais peu s'en acquittent.

76. L'amour échauffe, il éclaire, il humilie, il purifie, il détache, il unit à son unique objèt: dès qu'on aime tout est fait.

77. Dieu & sa seule volonté rendent toutes les choses agréables.

78. On doit adorer les permissions de Dieu, qui sont incompréhensibles, & les croire justes & dignes de lui.

79. La nature assujettit à deux terribles extrêmités, à la vieillesse, & à la mort.

80. La vieillesse est plus terrible que la mort.

81. Heureux ceux, qui meurent sans vieillir.

82. La vieillesse console les hommes de la mort.

83. On doit haïr les péchés & les crimes puisque Dieu les hait, & les souffrir puisqu'il les souffre.

84. Il faut avoir une grande attention à Dieu, l'admirer, l'adorer, & le laisser faire.

85. Dieu a tout donné, il a le droit de tout ôter.

86. Les hommes sont plus causeurs que les bêtes, mais on peut douter, s'ils sont plus sages.

87. Les hommes s'applaudissent souvent de choses qui devroient les confondre.

88. L'équipage de l'autorité & de l'humilité cache bien de l'orgueil & de la présomption.

89. Rien n'est plus fatiguant qu'une dévotion qui se produit au dehors.

90. Il y a des dévots qui rendent la dévotion ridicule & insupportable.

91. Les dévots de profession sont gens de bagatelle.

92. Les bigots ont un jargon & des grimaces qu'ils apprennent par-cœur, ils y ajoûtent la réforme des habits, & ils jouent si bien leur rôle, qu'ils persuadent aux sots, qu'ils sont plus saints que le reste des hommes.

93. Bien des scélérats passent pour des saints en ce monde.

94. L'hipocrisie déguise mieux que tous les masques du Carnaval.

95. Aimer Dieu & le prochain, c'est la véritable dévotion, tout le reste n'est que grimace.

96. Les bigots s'inquiètent fort des péchés du prochain & ne se mettent guères en peine des leurs.

97. Les bigots ne manquent jamais d'argent ni de femmes.

98. Fier son argent & sa femme aux bigots, c'est s'en défaire.

99. Les bigots haïssent tous ceux, qui ne sont pas leurs duppes.

100. On se rachette des bigots comme des corsaires.

Swedish translation (my own):

1. Sann ära och sant intresse är kända för få.

2. Det största intresset och den största äran består i att inte göra något ovärdigt en hedersman.

3. Att bekämpa och lida sina fel tills döden är allt livs sysselsättning.

4. Vi måste överlämna oss till omdöme och överlåta det till Gud.

5. Dygden, som inte har Gud för sitt enda syfte, är bara fåfänga.

6. Utan Gud skulle dygd och ärlighet inte vara annat än chimärer.

7. Gud ensam är källan till ära och salighet.

8. Det finns ett slags bitterhet, spridd över allt som är synligt och märkbart, som vissa smakar förr, andra senare.

9. Samvete är att en spegel som varken bedrar eller smickrar.

10. Man kan inte maskera sig, varken för Gud eller för sig själv.

11. Smaken för Gud frambringar i själen ett stort förakt för sig själv.

12. Självförakt är den enda nyttan man får av synder.

13. Synd ödmjukar människor ännu mer än ingenting.

14. Ödmjukhet som inte utgår från den sanna kunskapen om ens ingenting är falsk.

15. Det finns tillfällen då man ser sig själv så förlorad i elände att man förblir helt och lyckligt övertygad om sin intighet.

16. Man är glad över att veta att man är ingenting och att Gud är allt.

17. Att omvandla dåligt till gott är Guds stora konst.

18. Vilka sublima och rena idéer vi än formerar om Gud, måste vi frukta att häda honom.

19. Människor förstör allt när Gud tillåter dem.

20. När vi betänker att allt som är störst, heligast och förtjusande på jorden och i himlen inte är något i jämförelse med Gud, så är vi förtjusade, vi är förtjusta i att bli övertygade om att han ensam är unikt allt; att allt annat är ingenting annat än vad han vill; att allt är och består endast av hans rena godhet och av hans kraft; det är då när vi välsignar honom, när vi prisar honom på ett mycket sublimt sätt.

21. Den enda och sanna äran är den som Gud har förtjänat oss av sig själv.

22. Genom vilken dörr man än går in i den lyckliga evigheten, den är triumf.

23. De mest skurkaktiga människorna är ofta de som säger sig vara bäst.

24. Om vi ​​tog lika mycket omsorg för att vara goda som vi tar för att verka så, skulle vi komma till slutet av det av nåd.

25. Dygden har inga kläder eller färger; den påverkar inte det yttre som utmärker den.

26. Hyckleriet är den Proteus som antar tusen figurer; det är denna kameleont som färgar sig med tusen färger.

27. Det är nödvändigt att vara den första att glömma vad man någonsin har gjort bra.

28. Gud belönar inte människor efter den kärlek de har till honom, eftersom denna kärlek förtjänar lite; men han skall belöna dem i proportion till den kärlek han har till dem, som är oändlig.

29. Gud befaller människorna att älska honom mer än sig själva; såsom det är sådant, är självkärlek inte så kriminellt som man tror.

30. De som har åsikter som är ovärdiga Gud hädar honom.

31. Om Gud var lika sorgsen som människorna, skulle allt gå förlorat.

32. Vi måste erkänna endast Gud för allt vi är; och vi måste bara hoppas från honom på allt som vi skall vara.

33. De välsignade i himlen är ojämförligt mer välsignade av Guds härlighet och salighet än av sin egen.

34. Att älska, tillbe och beundra Gud, att glömma sig själv och lyckligt förlora sig själv i honom, är de heligas sysselsättning, i tid och i evighet.

35. Det är genom en sista, obegriplig och outsäglig handling som man gör sig värdig Gud i all evighet; men denna sista handling är en gratis gåva, så dyrbar att ingen varelse har något att förtjäna det.

36. Varelsen är bara helig i denna värld, eller i nästa, i proportion till den kärlek som Gud har till den.

37. Resignation är en effekt av sann kärlek.

38. Perfekt resignation är effekten av perfekt kärlek, den är en fin och mycket sublim tillbedjan.

39. Det är en stor elakhet att önska något mindre än Gud.

40. Vi måste veta hur vi skall klara oss utan allt som inte är Gud.

41. Endast Gud är människans förtjänst och belöning.

42. Män skulle gå förlorade om deras önskemål alltid uppfylldes.

43. Att inte begära något av Gud förutom genom en ande av resignation är att dyrka honom mer värdigt.

44. Önskningar och begäran är tillåtna, men de måste regleras genom blind resignation.

45. För att få en hög aktning, en stor beundran och en värdig förvåning av Gud, är det nödvändigt att respektfullt gå in med honom i denna eviga ensamhet som är så värdig honom, som han ensam fyllde innan han gav universum tillvaron. Det är där man glatt tappar bort sig själv. Det är i detta djupa mörker som man är en slav av ljus värdig en odödlig själ. Det är i denna avgrund som man avslutar den härliga förvandlingen av själen till Gud.

46. ​​Det finns tillfällen då Gud kommunicerar sig själv till själen på ett så outsägligt och obegripligt sätt att han får oss att glömma allt.

47. Den härliga och hemliga handeln mellan Gud och själen skulle nästan förvåna änglarna om ingången till denna helgedom var öppen för dem.

48. Det finns en sådan välbekant förening och en sådan kärleksfull förening mellan Gud och själen att den förblir där härligt och lyckligt upptagen däri.

49. Mänsklig svaghet är oförmögen att upprätthålla ett sådant tillstånd länge; vi återvänder till vårt elände och lider det för att Gud vill det.

50. När man närmar sig Gud, rör man sig bort från förmätenhet och fåfänga.

51. Guds syn, som är den högsta lyckan, ödmjukar en mer än alla världens lidanden och alla dödsfall.

52. Själen reser sig genom att sätta sig över tiden, den går från detta liv in i evigheten, där allt som inte är Gud försvinner.

53. Enbart omvändelse till Gud är rättvis och nödvändig.

54. Den mest värdiga ambitionen är att behaga Gud.

55. Vi glömmer aldrig vad vi älskar.

56. Döden tröstar alla elände och olyckor.

57. Man får inte vägra sin kropp de nödvändiga sakerna, och man kan ge det det överflödiga utan skrupler.

58. Gud har gjort allt för människan; han måste njuta av sina ägodelar, men utan att vara otacksam mot honom som gav honom allt.

59. Välgörenheten tvingar oss inte att prisa dårskaper; allt den kan göra är att dölja dem.

60. Alla seklerna har haft dumheter som har passerat för mysterier.

61. Att veta att Försynen styr världen med så mycket visdom och rättvisa är tillräckligt för att underteckna allt som händer.

62. För att lyssna på Gud är det nödvändigt att påtvinga varelser tystnad.

63. Att ta män ur de orättvisa och falska åsikter de har är en farlig välgörenhet.

64. Män älskar sin envishet mer än sanningen.

65. Man får inte vara duper av biktfader eller direktörer.

66. Tankar, ord och kriminella handlingar är en förutsättning för biktfader, allt annat är inte deras ansvar.

67. Man uppfyller all lydnad man är skyldig till biktfader genom att omvända sig och göra bot.

68. De som avser att bli kända endast för Gud har ingen nytta av direktörer.

69. Det finns ett språk som talar till hjärtat; detta språk är älskarnas språk, som bara förstås av dem som använder det.

70. Alla skrupler upphör när man har givit sig själv i god tro till Gud.

71. Vi måste vara övertygade om att det inte alltid är Gud som får biktfader och direktörer att tala, hur heliga och avskilda de än framstår.

72. Gud talar till människorna av naturen, av förnuftet och av sanningen.

73. Skrupler är svagheter och sjukdomar i själen.

74. Predikningar övertygar sällan människor; de flesta av dem går med samma känslorna varmed de kom in.

75. Att uppflamma människor med Guds kärlek är en predikants enda plikt, men få utför den.

76. Kärleken värmer, den upplyser, den ödmjukar, den renar, den lösgör sig, den förenar sig till sitt enda föremål; såfort man älskar är allt gjort.

77. Gud och hans vilja allena gör allt behagligt.

78. Vi måste älska Guds tillåtelser, som är obegripliga, och tro att de är rättvisa och värda honom.

79. Naturen utsätter oss för två fruktansvärda extremiteter: ålderdomen och döden.

80. Ålderdomen är fruktansvärdare än döden.

81. Lyckliga är de som dör utan att åldras.

82. Ålderdomen tröstar män från döden.

83. Vi måste hata synder och brott som Gud hatar dem, och vi måste lida dem som han lider dem.

84. Vi måste ägna stor uppmärksamhet åt Gud, beundra honom, dyrka honom och låta honom vara.

85. Gud har givit allt, han har rätt att ta bort allt.

86. Människor är mer pratsamma än djur, men det är tveksamt om de är klokare.

87. Män applåderar ofta sig själva för saker som borde förvirra dem.

88. Ekipaget av auktoritet och ödmjukhet döljer väl stolthet och övermod.

89. Ingenting är mer tröttsamt än en andaktsövingar som äger rum utanför.

90. Det finns andäktiga människor som gör andäktigheten löjlig och outhärdlig.

91. Människor som är andäktiga till profession är människor av bagateller.

92. Bigotterna har en jargong och grimaser som de lär sig utantill; de lägger till reformen av kläderna, och de spelar sin roll så väl att de övertygar dårar att de är heligare än alla andra människor.

93. Många skurkar passera för helgon i denna värld.

94. Hyckleriet döljer sig bättre än alla karnevalsmasker.

95. Att älska Gud och sin nästa är sann hängivenhet, allt annat är en grimas.

96. Bigotterna oroar sig mycket för sin nästas synder och bekymrar sig inte en dugg om sina egna.

97. Bigotterna saknar aldrig pengar eller kvinnor.

98. Att anförtro sina pengar och sin hustru åt en bigott är att förlora dem.

99. Bigotter hatar alla som inte är deras duper.

100. Vi löser ut oss från bigotter som pirater.

English translation (my own):

1. True glory and true interest are known to few.

2. The greatest interest and the greatest glory consists of doing nothing unworthy of a man of honour.

3. Fighting and suffering one's faults until death are the occupations of all life.

4. We must surrender to discretion and leave it to God.

5. Virtue, which does not have God for its sole purpose, is mere vanity.

6. Without God, virtue and honesty would be nothing but chimeras.

7. God alone is the source of glory and bliss.

8. There is a kind of bitterness, spread over all that is visible and perceptible, which some taste sooner, others later.

9. Conscience is that one mirror that neither deceives nor flatters.

10. One cannot disguise oneself, neither to God nor to oneself.

11. The taste for God produces in the soul a great contempt for itself.

12. Self-contempt is the only benefit one derives from sins.

13. Sin humbles men even more than nothingness.

14. Humility which does not proceed from the true knowledge of one's nothingness is false.

15. There are times when one sees oneself so lost in misery that one remains entirely and happily convinced of one's nothingness.

16. One is delighted to know that one is nothing and that God is everything.

17. Converting bad into good is God's great art.

18. Whatever sublime and pure ideas we form of God, we must fear to blaspheme Him.

19. Men spoil everything when God lets them.

20. When we consider that all that is greatest, holiest and most adorable on earth and in Heaven, is nothing in comparison with God, we are charmed, we are delighted with to be persuaded, that He alone is uniquely everything; that everything else is nothing but what He wants; that all is and subsists only by His pure goodness and by His power; it is then that we bless Him, that we praise Him in a very sublime way.

21. The only and true glory is that which God has merited for us by Himself.

22. By whichever door one enters into happy eternity, it is triumphal.

23. The most villainous people are often those who profess to be most good.

24. If we took as much care to be good as we take to appear so, we would come to the end of it by grace.

25. Virtue has no clothes or colours; it does not affect the exterior which distinguishes it.

26. Hypocrisy is that Proteus who assumes a thousand figures; it is this chameleon that tints itself with a thousand colors.

27. It is necessary to be the first to forget what one has ever done well.

28. God does not reward men according to the love they have for Him, because this love deserves little; but He will reward them in proportion to the love He has for them, which is infinite.

29. God commands men to love Him more than themselves; this being so, self-love is not so criminal as one supposes.

30. Those who have opinions unworthy of God blaspheme Him.

31. If God were as mournful as men, all would be lost.

32. We must recognise only God alone for all that we are; and we must hope only from Him for all that we will be.

33. The blessed in Heaven are incomparably more blessed by the glory and bliss of God than by their own.

34. To love, adore and admire God, to forget oneself and lose oneself happily in Him, are the occupations of the Saints, in time and in eternity.

35. It is by a last, incomprehensible and ineffable act that one makes oneself worthy of God for all eternity; but this last act is a free gift, so precious that no creature has anything to deserve it.

36. The creature is only holy in this world, or in the next, in proportion to the love that God has for it.

37. Resignation is an effect of true love.

38. Perfect resignation is the effect of perfect love, it is a fine and very sublime adoration.

39. It is a great baseness to desire anything less than God.

40. We must know how to do without everything that is not God.

41. God alone is man's merit and reward.

42. Men would be lost if their wishes were always granted.

43. To ask nothing of God except by a spirit of resignation is to adore Him more worthily.

44. Wishes and desires are permitted, but they must be regulated by blind resignation.

45. In order to conceive a high esteem, a great admiration and a worthy astonishment of God, it is necessary to enter respectfully with Him into this eternal solitude so worthy of Himself, which He alone filled before He gave being to the universe. It is there that one happily loses oneself. It is in this deep darkness that one is a slave by lights worthy of an immortal soul. It is in this abyss that one ends the glorious transformation of the soul into God.

46. ​​There are times when God communicates Himself to the soul in such an ineffable and incomprehensible manner that He makes us forget everything.

47. The glorious and secret commerce between God and the soul would almost astonish the angels if the entrance to this sanctuary were open to them.

48. There is such a familiar union and such a loving union between God and the soul that it remains there gloriously and happily absorbed therein.

49. Human weakness is incapable of sustaining such a state for long; we return to our miseries and suffer them because God wills it.

50. As one approaches God, one moves away from presumption and vanity.

51. The sight of God, which is the supreme felicity, humbles one more than all the sufferings and all the mortifications of the world.

52. The soul rises by putting itself above time, it enters from this life into eternity, where all that is not God disappears.

53. Repentance to God alone is just and necessary.

54. The most worthy ambition is that of pleasing God.

55. We never forget what we love.

56. Death consoles all miseries and misfortunes.

57. One must not refuse one's body the necessary things, and one can grant it the superfluous without scruple.

58. God has done everything for man; he must enjoy his possessions, but without being ungrateful towards Him who gave him everything.

59. Charity does not oblige us to praise foolishness; all it can do is hide them.

60. All the centuries have had stupidities which have passed for mysteries.

61. To know that Providence governs the world with so much wisdom and justice is enough to subscribe to everything that happens.

62. To listen to God, it is necessary to impose silence on creatures.

63. To disabuse men of the unjust and false opinions they hold is a dangerous charity.

64. Men love their stubbornness more than the truth.

65. One must not be the dupe of confessors or directors.

66. Thoughts, words and criminal actions are the prerequisite of confessors, all the rest is not their responsibility.

67. One fulfills all the obedience one owes to confessors by converting and doing penance.

68. Those who intend to be known only to God have no use for directors.

69. There is a language that speaks to the heart; this language is that of lovers, which is understood only by those who use it.

70. All scruples cease when one has given oneself in good faith to God.

71. We must be persuaded that it is not always God who makes confessors and directors speak, however holy and detached they may appear.

72. God speaks to men by nature, by reason and by truth.

73. Scruples are weaknesses and diseases of the soul.

74. Sermons seldom persuade people; most of them leave as they entered.

75. To inflame men with the love of God is the sole duty of a preacher, but few perform it.

76. Love warms, it enlightens, it humbles, it purifies, it detaches, it unites to its only object; as soon as one loves, everything is done.

77. God and His will alone make all things pleasant.

78. We must adore the permissions of God, which are incomprehensible, and believe that they are just and worthy of Him.

79. Nature subjects us to two terrible extremities: to old age and to death.

80. Old age is more terrible than death.

81. Happy are those who die without growing old.

82. Old age consoles men from death.

83. We must hate sins and crimes as God hates them, and we must suffer them as He suffers them.

84. We must pay great attention to God, admire Him, adore Him, and leave Him be.

85. God has given everything, He has the right to take everything away.

86. Men are more talkative than beasts, but it is doubtful whether they are wiser.

87. Men often applaud themselves on things which should confuse them.

88. The equipage of authority and humility hides pride and presumption well.

89. Nothing is more tiring than a devotion that takes place outside.

90. There are devotees who make devotion ridiculous and unbearable.

91. Devotees by profession are people of trifles.

92. Bigots have a jargon and grimaces which they learn by heart; they add to it the reform of clothes, and they play their part so well that they persuade fools that they are holier than all other people.

93. Many scoundrels pass for saints in this world.

94. Hypocrisy disguises better than all Carnaval masks.

95. To love God and one's neighbor is true devotion, all the rest is a grimace.

96. Bigots worry a great deal about the sins of their neighbour and do not trouble themselves about their own.

97. Bigots never lack money or women.

98. To entrust one's money and one's wife to a bigot is to lose them.

99. Bigots hate all who are not their dupes.

100. We redeem ourselves from bigots like pirates.

Above: Kristina.

Kristina's maxims (Ouvrage de loisir), part 10

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 2, published by Johan Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=QUoVAAAAQAAJ&dq=Mémoires+concernant+Christine&source=gbs_book_similarbooks

The maxims:

1. Il faut se rendre invincible, quand on ne craint & qu'on n'espére rien.

2. Il faut païer les services & les bienfaits avec usure.

3. Il faut païer le mal avec le bien, sans faire tort à la justice.

4. Le plus grand profit qu'on tire de l'étude est celui de n'être pas insupportable à soi-même.

5. L'étude donne encore un autre avantage, qui est qu'on n'admire rien.

6. Le repentir efface toutes les fautes passées, mais il n'assûre pas de l'avenir.

7. Si la vie est un bien il faut en jouir avec reconnoissance; si c'est un mal il faut le souffrir avec résignation.

8. Caton & Brutus auroient mieux fait de souffrir tranquillement la domination de César.

9. Brutus traita en mourant la vertu de chimére, d'un vain nom; mais Caton témoigna d'en être charmé jusqu'au dernier moment.

10. Brutus se punit d'avoir tué inutilement le plus grand des hommes.

11. Pétrone, mourant en badinant, traita de bagatelle la plus importante des affaires.

12. Il y auroit quelque chose d'admirable & de grand en ces différentes maniéres d'envisager la mort, s'il n'y avoit rien au de-là.

13. Epictéte né esclave, content & satisfait de son sort, rendit ses fers plus glorieux que bien d'autres n'ont rendu leurs sceptres.

14. La patience d'Epictéte & la brutalité de son maitre sont également insupportables.

15. Il n'y a point de condition, qu'on ne puisse rendre glorieuse, ou par ce que l'on y fait, ou par ce, que l'on y souffre.

16. La patience est la vertu de ceux qui manquent ou de courage ou de force.

17. La patience usurpe tout le mérite de la nécessité.

18. L'on ne souffriroit pas apparemment, si on pouvoit s'en dispenser.

19. La vie & tout ce que s'y passe ne vaut pas les soins que l'on s'en donne.

20. Quand on n'aime rien & que l'on ne craint pas la mort, l'on ne souffre pas impunément.

21. Les hommes cachent leurs maladies comme des crimes.

22. Quand les hommes changent de fortune, tout leur mérite leur devient inutile.

23. Il y a peu de prisonniers plus étroitement gardés que les Princes.

24. Les vertus ont leurs modes comme les habits.

25. Les hommes sont si sots que pour se choisir un maitre, ils ne s'attachent qu'à ceux, qui sont les moins dignes de l'être.

26. La gloire de l'Antiquité est évanouie, celle de notre siécle aura le même sort.

27. Il n'y a point de vertu si pure, ni de mérite si sublime, qui ne souffre comme le soleil ses Eclipses.

28. Les hommes ne savent pas à combien de maux ils s'assujettissent en se soumettrant à un sot.

29. Les scélérats & les Tyrans sont moins à craindre que les sots.

30. La vie est un songe agréable aux uns & fâcheux aux autres.

31. L'heure de la mort est l'heure de la vérité.

32. On doit compter tout le genre humain pour ses parens, & tout l'univers pour sa patrie.

33. Il ne faut se souvenir de sa patrie que lorsqu'il est question de la servir.

34. Les misérables & les malheureux méritent du secours.

35. Il importe plus de jouir que de connoitre.

36. Dieu mérite seul tout l'étonnement & toute l'admiration dont on est capable.

37. Il faut aimer & adorer Dieu sur tout ce qui est visible & invisible.

38. Quand Dieu nous auroit faits exprès pour brûler éternellement dans l'enfer, il ne mériteroit pas moins notre amour & notre adoration.

39. Il faut croire de Dieu tout ce qu'il en sait & tout ce qu'il en veut.

40. Ce que Dieu ne sait ni ne veut pas, ne peut être ni subsister.

41. Dieu seul mérite l'holocauste.

42. Il faut se soumettre aveuglément à l'Eglise Romaine, c'est l'unique oracle par lequel Dieu s'explique.

43. En croire plus, est superstition: en croire moins, c'est infidélité.

44. Il faut se soumettre à l'Eglise parce que Dieu le veut.

45. Il faut croire nos mistéres sans les approfondir.

46. Tout ce que Dieu a fait pour les hommes, tout ce qu'ils en craignent, & tout ce qu'ils en espérent, est bien moins que lui-même.

47. Il ne faut pas moins se confier en la justice qu'en la bonté de Dieu.

48. Il faut anéantir en Dieu tous les crimes & toutes les vertus.

49. On doit s'humilier perpétuellement devant Dieu de tout ce que l'on a fait, & de tout ce que l'on n'a pas fait, & de bien & de mal.

50. Il faut se résigner aveuglément en Dieu pour le tems & pour l'éternité.

51. Aimer ses ennemis est un acte héroique, digne en quelque façon de Dieu qui l'ordonne.

52. On n'est au monde que pour s'y occuper de Dieu: quel bonheur & qu'il est peu connu!

53. La véritable sainteté consiste uniquement en ce qui se passe sans témoins entre Dieu & l'ame.

54. Cet amoureux commerce n'admèt pas un tiers.

55. Il faut se fier à Dieu, il fera tout bien.

56. Il ne faut pas croire tout perdu quand on est tombé en quelque faute.

57. Se réjouir de ce que les crimes & les fautes de toutes les créatures n'ôtent pas à Dieu un atome de sa gloire & de sa félicité éternelle, est un sentiment juste, qui n'obtient pas moins le pardon, que les larmes.

58. Consentir avec amour & résignation à son éternité telle qu'elle puisse être, c'est l'acte le plus héroique que puisse produire une pauvre créature.

59. Dieu pardonne tout pas moins pour être juste que pour être bon.

60. Dieu pardonne sans faire tort à sa justice & il punit sans faire tort à sa bonté.

61. Dieu veut tout ce qu'il veut d'une manière digne de lui.

62. L'on ne sauroit faire un plus grand tort à Dieu que de n'espérer pas en sa bonté & de ne se confier pas en sa toute-puissance.

63. Sans Dieu on ne fait rien qui vaille.

64. Le Rien n'est capable de rien.

65. Puisque Dieu ordonne aux hommes d'espérer, il ne les trompera pas.

66. On ne peut trop espérer en Dieu, ni trop se défier de soi-même.

67. Dieu triomphe de la malice & de l'ingratitude.

68. En demandant pardon à Dieu de nos fautes, il faut le remercier de toutes celles dont sa bonté nous a préservé.

69. Si les hommes étoient bien persuadés de leur néant, leurs péchés & leurs fautes les étonneroient moins.

70. Le désespoir est un orgueil, c'est une présomption secréte & criminelle.

71. Les plus habiles & les plus saints ont sujèt de s'étonner de toutes les fautes & de tous les crimes qu'ils ne font pas.

72. Dieu mérite d'être aimé plus que tout ce qui est visible, & invisible, & plus que tout ce qui est sensible & insensible.

73. Dès que l'on aime Dieu on est innocent.

74. L'amour de Dieu n'est pas moins un devoir indispensable, qu'un mérite.

75. Notre divin & adorable Maitre mérite seul cette aveugle déférence que les sectateurs de Pythagore avoient pour ce Philosophe.

76. Hors de l'Eglise Romaine il n'y a pas de salut, elle est l'unique Oracle qu'il faut consulter.

77. Le mérite de notre foi ne consiste pas moins dans une aveugle résignation pour elle, que dans une ferme persuasion.

78. La raison a de la peine à se persuader les vérités Chrétiennes, il faut que la volonté la range à l'obéissance.

79. Quand on est Catholique, on a la consolation de croire tout ce qu'ont crûs tant de grands génies, qui ont vecû depuis 16 siècles, l'on est heureux de se trouver d'une Religion authorisée par des millions de miracles & par des millions de Martirs qui ont sacrifiés leurs vies aux vérités Catholiques; c'est cette Religion, qui a peuplé les déserts des gens, qui par un martire plus secrèt se sont sacrifiés à Dieu, renonçant au monde & à tous ses charmes; c'est cette Religion si fertile en Vierges admirables, qui ont triomphé de la foiblesse de leur sexe & de leur âge, pour se rendre les glorieuses victimes d'une Religion si inconnue aux hommes, qu'elle ne pouvoit être enseignée que par un Dieu: il faut plaindre tous ceux qui ne se rendent pas à ces grandes vérités.

80. Les hérétiques usurpent en vain le beau tître de Catholique, il ne leur appartient pas.

81. La Souveraine authorité du Pape & son infaillibilité sont les solides & inébranlables fondemens de la Religion Catholique-Romaine.

82. Les Conciles & toutes les Puissances du monde doivent être soumis au Pape, mais le Pape ne doit être soumis qu'à Dieu seul.

83. C'est être Catholique que d'avoir ces sentimens; ôtez ce fondement, il n'y a plus de Religion: comment peut on être Chrêtien sans être Catholique? & comment peut on être Catholique & refuser au Pape l'entiére soumission qui lui est dûë?

84. Les foiblesses, les crimes & les fautes des Papes n'effaçent pas leur sacré Caractére, ni ne détruisent pas leur autorité qui mérite nos respects, quoique souvent leurs personnes ne les méritent pas.

85. Le sac des Bigots a été pour Rome le pire de tout ce qu'elle a souffert.

86. Le plus grand des malheurs c'est de voir régner des Princes, qui ne méritent pas de l'être.

87. C'est être injuste que de haïr ceux, qui sont dans l'erreur, il faut les plaindre sans les persécuter.

88. Il y a des maux bien plus grands pour Rome & pour le Pontificat, que le Népotisme.

89. Rien ne persuade mieux les vérités Catholiques que tout ce qui se passe de pitoïable à présent 1680 à Rome.

90. Dieu qui a fondé sa Monarchie Ecclésiastique, la conserve malgré ceux qui ne travaillent qu'à la perdre sans y réüssir.

91. Cette magnifique promesse, n'a pas encore eu son effèt en la personne d'aucun Pape jusq[u]'au présent Innocent XI. dans lequel apparemment elle ne se vérifiera pas.

92. On ne sait pas quand cette fameuse promesse s'éxécutera, mais il est indubitable, qu'elle ne peut se vérifier en la personne d'aucun Prince séculier Chrêtien, & qu'il faut que ce soit nécessairement en celle d'un Pape avenir qu'elle s'accomplisse.

93. A la volonté de Dieu rien ne résiste; elle s'accomplit dans les bons pour sa gloire & leur bonheur: elle s'accomplit dans les méchans pour sa gloire & leur malheur.

94. Tout ce qu'on peut faire sans Dieu, c'est de se perdre.

95. Il est ordonné aux hommes de croire, mais non pas de connoître.

96. C'est offrir à Dieu les plus digne holocauste, que de lui sacrifier le libre arbitre & son usage.

97. On n'est jamais plus libre que lorsqu'on dépend sans réserve de Dieu.

98. Il n'y a rien de si indigne, ni de si rampant qui n'ait trouvé ses adorateurs.

99. On se forme des Idoles qu'on adore, & on ne les craint que parce qu'on les a forgées.

100. L'intérêt est un Dieu inconnu à bien des gens qui lui sacrifient tout.

Swedish translation (my own):

1. Man måste göra sig själv oövervinnerlig när man fruktar och hoppas på ingenting.

2. Tjänster och förmåner skall betalas med ocker.

3. Vi måste betala ont med gott, utan att skada rättvisan.

4. Den största fördelen man får av att studera är att inte vara outhärdlig för sig själv.

5. Att studera ger ytterligare en fördel, som är att ingenting beundras.

6. Omvändelse raderar alla tidigare fel, men den garanterar inte framtiden.

7. Om livet är något gott, måste det njutas med tacksamhet; om det är något ont, måste det lidas med resignation.

8. Cato och Brutus skulle ha gjort bättre för att i tysthet lida Caesars herravälde.

9. Brutus, i döende, kallade dygden en chimär, ett fåfängt namn; men Cato vittnade om att han var charmerad av den till sista stund.

10. Brutus straffade sig själv för att han värdelöst hade dödat den största av män.

11. Petronius, som dog medan han skämtade, behandlade de viktigaste angelägenheterna som en bagatell.

12. Det vore något beundransvärt och stort i dessa olika sätt att se på döden om det inte fanns något utöver den.

13. Epiktetos, som föddes som slav och var nöjd med sitt öde, gav upp sina järn mer härligt än många andra har givit upp sina sceptrar.

14. Epiktetos tålamod och hans herres brutalitet är lika outhärdligt.

15. Det finns inget villkor som man inte kan göra ärofyllt, vare sig genom vad man gör där eller genom vad man lider där.

16. Tålamod är dygden hos dem som saknar antingen mod eller styrka.

17. Tålamod tillskansar sig all nödvändighet.

18. Tydligen skulle man inte lida om man kunde undvara det.

19. Livet och allt som händer i det är inte värt vården vi ger oss själva.

20. När man inte älskar någonting och inte fruktar döden, lider man inte ostraffat.

21. Män döljer sina sjukdomar som brott.

22. När män förändrar sin fortun, blir alla deras förtjänster värdelösa för dem.

23. Det finns få fångar mer bevakade än furstar.

24. Dygder har sitt mode som kläder.

25. Människor är så dumma att de för att välja en herre bara fäster sig vid dem som är minst värda att vara herre.

26. Forntidens härlighet har försvunnit; vårt sekel kommer att få samma öde.

27. Det finns ingen dygd så ren, inte heller någon förtjänst så sublim, som inte lider sina förmörkelser som solen.

28. Människor vet inte hur många ondska de utsätter sig för genom att underkasta sig en dåre.

29. Skurkar och tyranner är mindre att frukta än dårar.

30. Livet är en dröm, trevlig för vissa och irriterande för andra.

31. Dödens timme är sanningens timme.

32. Vi måste räkna hela mänskligheten för våra föräldrar och hela universum för vårt fosterland.

33. Man skall bara komma ihåg sitt fosterland när det gäller att tjäna det.

34. De eländiga och olyckliga förtjänar hjälp.

35. Det är viktigare att njuta än att veta.

36. Gud ensam förtjänar all häpnad och all beundran som vi är kapabla till.

37. Vi måste älska och tillbe Gud över allt som är synligt och osynligt.

38. Om Gud hade gjort oss med avsikt att brinna för evigt i helvetet, skulle han fortfarande förtjäna vår kärlek och tillbedjan.

39. Vi måste tro på Gud allt han vet och allt han vill.

40. Vad Gud varken vet eller vill kan inte vara eller finnas.

41. Endast Gud förtjänar offer.

42. Vi måste blint underkasta oss den romerska Kyrkan, den är det enda orakel genom vilket Gud förklarar sig.

43. Att tro mer är vidskepelse; att tro mindre är otrohet.

44. Vi måste underordna oss Kyrkan eftersom Gud vill det.

45. Vi måste tro på våra mysterier utan att fördjupa dem.

46. ​​Allt vad Gud har gjort för människorna, allt som de fruktar från honom och allt som de hoppas på från honom, är mycket mindre än han själv.

47. Vi bör lita på rättvisan inte mindre än på Guds godhet.

48. Alla brott och alla dygder måste förintas i Gud.

49. Vi måste ständigt ödmjuka oss inför Gud för allt vi har gjort, för allt vi inte har gjort, på gott och ont.

50. Vi måste blint överlåta oss till Gud för all tid och för all evighet.

51. Att älska sina fiender är en heroisk handling, värdig på något sätt av Gud, som befaller den.

52. Vi finns i världen bara för att bry oss om Gud; vilken lycka och hur lite känt den är!

53. Sann helighet består endast i det som sker utan vittnen mellan Gud och själen.

54. Denna kärleksfulla handel tillåter inte en tredje person in.

55. Vi måste lita på Gud; han skall göra allt bra.

56. Vi får inte tro att allt är förlorat när vi har hamnat i något fel.

57. Att glädja sig över att alla varelsers brott och fel inte berövar Gud en atom av hans härlighet och hans eviga lycka är en rättvis känsla som inte får mindre förlåtelse än tårar.

58. Att samtycka med kärlek och resignation till sin evighet som det kan vara är den mest heroiska handling som en stackars varelse kan utföra.

59. Gud förlåter allting inte mindre för att vara rättvis än att vara god.

60. Gud förlåter utan att skada hans rättvisa, och han straffar utan att skada hans godhet.

61. Gud vill allt han vill på ett sätt som är värdigt honom.

62. Man kunde inte göra något större fel mot Gud än att inte hoppas på hans godhet och att inte lita på hans allmakt.

63. Utan Gud kan vi inte göra något värdefullt.

64. Ingenting är kapabelt till ingenting.

65. Som Gud befaller människor att hoppas, skall han inte lura dem.

66. Man kan inte hoppas för mycket på Gud eller misstro sig själv för mycket.

67. Gud triumferar över ondska och otacksamhet.

68. När vi ber Gud om förlåtelse för våra fel, måste vi tacka honom för alla dem från vilka hans godhet har bevarat oss.

69. Om människorna var väl övertygade om sin intighet, skulle deras synder och fel förvåna dem mindre.

70. Förtvivlan är en stolthet, den är en hemlig och kriminell presumtion.

71. De skickligaste männen och de heligaste männen har anledning att undra över alla fel och alla brott de inte begå.

72. Gud förtjänar att bli älskad mer än allt som är synligt och osynligt, och mer än allt som är märkbart och omärkligt.

73. Så snart vi älskar Gud är vi oskyldiga.
74. Kärlek till Gud är inte mindre en oumbärlig plikt än en förtjänst.

75. Vår gudomlige och tillbedjänsvärde Herre ensam förtjänar denna blinda aktning som Pythagoras anhängare hade för denne filosof.

76. Utanför den romerska Kyrkan finns ingen frälsning, den är det enda oraklet som måste rådfrågas.

77. Vår tros förtjänst består inte mindre i blind resignation inför den än i fast övertygelse.

78. Förnuftet har svårt att övertyga sig om kristna sanningar; viljan måste föra den till lydnad.

79. När man är katolik, har man trösten att tro allt som så många stora genier har trott, som har levt i 16 sekel, är man glad över att finna sig själv i en religion godkänd av miljontals mirakel och av miljontals martyrer som offrade deras liv till katolska sanningar; det är denna religion som befolkade människors öknar, som genom ett högst hemligt martyrskap offrade sig åt Gud och avsade sig världen och all dess charm; det är denna religion så fruktbar hos beundransvärda jungfrur, som har segrat över sitt köns svaghet och sin ålder för att göra sig själva till härliga offer för en religion som är så okänd för människor att den endast kunde läras ut av en Gud. Vi måste tycka synd om alla dem som inte överlämnar sig till dessa stora sanningar.

80. Kättare tillskansar sig förgäves den vackra titeln katolik, den tillhör dem inte.

81. Påvens suveräna auktoritet och hans ofelbarhet är den romersk-katolska religionens solida och orubbliga grundval.

82. Råden och alla världens makter måste underkastas påven, men påven måste endast underkastas Gud.

83. Att vara katolik är att ha dessa känslor; ta bort den grunden och det finns ingen mer religion; hur kan man vara kristen utan att vara katolik? Och hur kan man vara katolik och vägra påven hela underkastelsen till honom?

84. Påvarnas svagheter, brott och fel utplånar inte deras heliga karaktär, och de förstör inte heller deras auktoritet som förtjänar vår respekt, även om deras personer ofta inte förtjänar det.

85. Bigoternas plundring var för Rom den värsta av alla dem hon lidit.

86. Den största olyckan är att se regerande furstar som inte förtjänar att vara det.

87. Det är orättvist att hata dem som har fel; vi måste tycka synd om dem utan att förfölja dem.

88. Det finns mycket större ondska för Rom och för pontifikatet än nepotismen.

89. Ingenting övertygar om katolska sanningar bättre än alla de ynkliga händelserna för närvarande 1680 i Rom.

90. Gud, som grundade sin kyrkliga monarki, bevarar den trots dem som bara arbetar för att förstöra den utan att lyckas.

91. Detta storslagna löfte har ännu inte haft sin effekt i någon påvens person förrän den nuvarande Innocentius XI, i vilken det tydligen inte kommer att verifieras.

92. Vi vet inte när detta berömda löfte kommer att verkställas, men det är otvivelaktigt att det inte kan verifieras i någon sekulär kristen furstes person, och att det nödvändigtvis måste vara i en framtide påve som det fullbordas.

93. Ingenting står emot Guds vilja; det fullbordas till de goda för hans ära och deras lycka; det fullbordas till de ogudaktiga för hans ära och deras olycka.

94. Allt vi kan göra utan Gud är att gå förlorade.

95. Människor är befallda att tro, men att inte veta.

96. Det är att ge till Gud det mest värdiga offret, att offra till honom den fria viljan och dess användning.

97. Man är aldrig friare än när man är helhjärtat beroende av Gud.

98. Det finns inget så ovärdigt eller så skenande som inte har hittat sina tillbedjare.

99. Vi bildar avgudar som vi tillber, och vi fruktar dem bara för att vi har skapat dem.

100. Intresse är en gud okänd för många människor som offrar allt åt honom.

English translation (my own):

1. One must make oneself invincible when one fears and hopes for nothing.

2. Services and benefits must be paid with usury.

3. We must repay evil with good, without harming justice.

4. The greatest benefit one derives from study is that of not being unbearable to oneself.

5. Study gives yet another advantage, which is that nothing is admired.

6. Repentance erases all past faults, but it does not assure the future.

7. If life is a good, it must be enjoyed with gratitude; if it is an evil, it must be suffered with resignation.

8. Cato and Brutus would have done better to suffer quietly the domination of Caesar.

9. Brutus, in dying, called virtue a chimera, a vain name; but Cato testified that he was charmed by it to the last moment.

10. Brutus punished himself for having uselessly killed the greatest of men.

11. Petronius, dying while joking, treated the most important affairs as a trifle.

12. There would be something admirable and great in these different ways of looking at death if there was nothing beyond that.

13. Epictetus, who was born a slave and was content and satisfied with his lot, gave up his irons more gloriously than many others have given up their scepters.

14. Epictetus' patience and his master's brutality are equally unbearable.

15. There is no condition that one cannot make glorious, either by what one does there, or by what one suffers there.

16. Patience is the virtue of those who lack either courage or strength.

17. Patience usurps all the merit of necessity.

18. Apparently one would not suffer if one could dispense with it.

19. Life and everything that happens in it is not worth the care we give ourselves.

20. When one loves nothing and does not fear death, one does not suffer with impunity.

21. Men hide their illnesses like crimes.

22. When men change their fortunes, all their merit becomes useless to them.

23. There are few prisoners more closely guarded than princes.

24. Virtues have their fashions like clothes.

25. Men are so stupid that to choose a master, they attach themselves only to those who are least worthy of being masters.

26. The glory of Antiquity has vanished, that of our century will have the same fate.

27. There is no virtue so pure, nor any merit so sublime, which does not suffer its eclipses like the sun.

28. Men do not know how many evils they subject themselves to by submitting to a fool.

29. Villains and tyrants are less to be feared than fools.

30. Life is a dream, pleasant to some and annoying to others.

31. The hour of death is the hour of truth.

32. We must count the whole human race for our parents, and the whole universe for our fatherland.

33. One should only remember one's homeland when it comes to serving it.

34. The wretched and unfortunate deserve help.

35. It is more important to enjoy than to know.

36. God alone deserves all the astonishment and all the admiration of which we are capable.

37. We must love and adore God over all that is visible and invisible.

38. If God had made us on purpose to burn eternally in hell, He would still deserve our love and adoration.

39. We must believe of God all that He knows and all that He wills.

40. What God neither knows nor wills cannot be nor subsist.

41. God alone deserves sacrifice.

42. We must blindly submit to the Roman Church, it is the only oracle by which God explains Himself.

43. To believe more is superstition; to believe less is infidelity.

44. We must submit to the Church because God wills it.

45. We must believe our mysteries without deepening them.

46. ​​All that God has done for men, all that they fear from Him and all that they hope for from Him, is much less than He Himself.

47. We should trust in the justice no less than in the goodness of God.

48. All crimes and all virtues must be annihilated in God.

49. We must perpetually humble ourselves before God for all that we have done, for all that we have not done, for good and bad.

50. We must blindly resign ourselves to God for all time and for all eternity.

51. To love one's enemies is a heroic act, worthy in some way of God, who commands it.

52. We are in the world only to concern ourselves with God; what a happiness, and how little known it is!

53. True holiness consists only in what happens without witnesses between God and the soul.

54. This amourous trade does not admit a third person.

55. We must trust in God; He will do everything well.

56. We must not believe that all is lost when we have fallen into some fault.

57. To rejoice that the crimes and faults of all creatures do not deprive God of an atom of His glory and of His eternal felicity is a just sentiment which obtains no less forgiveness than tears.

58. To consent with love and resignation to one's eternity such as it may be is the most heroic act that a poor creature can perform.

59. God forgives everything no less to be just than to be good.

60. God forgives without harming His justice, and He punishes without harming His goodness.

61. God wills everything He wills in a way that is worthy of Him.

62. One could not do a greater wrong to God than not to hope in His goodness and not to trust in His omnipotence.

63. Without God, we can do nothing worthwhile.

64. Nothing is capable of nothing.

65. As God commands men to hope, He will not deceive them.

66. One cannot hope too much in God nor distrust oneself too much.

67. God triumphs over malice and ingratitude.

68. In asking forgiveness from God for our faults, we must thank Him for all those from which His goodness has preserved us.

69. If men were well persuaded of their nothingness, their sins and faults would astonish them less.

70. Despair is a pride, it is a secret and criminal presumption.

71. The most skillful men and the holiest men have reason to wonder at all the faults and all the crimes they do not commit.

72. God deserves to be loved more than all that is visible and invisible, and more than all that is perceptible and imperceptible.

73. As soon as we love God, we are innocent.

74. Love for God is no less an indispensable duty than a merit.

75. Our divine and adorable Master alone deserves this blind deference which the followers of Pythagoras had for this philosopher.

76. Outside the Roman Church there is no salvation, it is the only oracle that must be consulted.

77. The merit of our faith consists no less in blind resignation to it than in firm persuasion.

78. Reason finds it difficult to persuade itself of Christian truths; the will must bring it to obedience.

79. When one is Catholic, one has the consolation of believing all that so many great geniuses have believed, who have lived for 16 centuries, one is happy to find oneself of a religion authorised by millions of miracles and by millions of martyrs who sacrificed their lives to Catholic truths; it is this religion which peopled the deserts of people, who by a most secret martyrdom, sacrificed themselves to God, renouncing the world and all its charms; it is this religion so fertile in admirable virgins, who have triumphed over the weakness of their sex and their age to make themselves the glorious victims of a religion so unknown to men that it could only be taught by a God. We must pity all those who do not surrender to these great truths.

80. Heretics usurp in vain the beautiful title of Catholic, it does not belong to them.

81. The sovereign authority of the Pope and his infallibility are the solid and unshakeable foundations of the Roman Catholic religion.

82. The councils and all the powers of the world must be subject to the Pope, but the Pope must be subject only to God alone.

83. To be Catholic to have these feelings; take away that foundation and there is no more religion; how can one be Christian without being Catholic? And how can one be a Catholic and refuse the Pope the entire submission due to him?

84. The weaknesses, the crimes and the faults of the popes do not erase their sacred character, nor do they destroy their authority which deserves our respect, although their persons often do not deserve it.

85. The sack by the bigots was for Rome the worst of all those she has suffered.

86. The greatest of misfortunes is to see reigning princes who do not deserve to be.

87. It is unjust to hate those who are in error; we must pity them without persecuting them.

88. There are far greater evils for Rome and for the pontificate than nepotism.

89. Nothing persuades of Catholic truths better than all the pitiful happenings at present in 1680 in Rome.

90. God, who founded His ecclesiastical monarchy, preserves it in spite of those who work only to destroy it without succeeding.

91. This magnificent promise has not yet had its effect in the person of any pope until the present Innocent XI, in whom apparently it will not be verified.

92. We do not know when this famous promise will be executed, but it is indubitable that it cannot be verified in the person of any secular Christian prince, and that it must necessarily be in that of a future Pope that it be accomplished.

93. Nothing resists the will of God; it is accomplished to the good for His glory and their happiness; it is accomplished to the wicked for His glory and their misfortune.

94. All we can do without God is be lost.

95. Men are commanded to believe, but not to know.

96. It is to offer to God the most worthy sacrifice to sacrifice to Him free will and its use.

97. One is never freer than when one depends wholeheartedly on God.

98. There is nothing so unworthy nor so rampant that has not found its worshippers.

99. We form idols which we adore, and we only fear them because we have forged them.

100. Interest is a god unknown to many people who sacrifice everything to him.

Above: Kristina.