Tuesday, April 13, 2021

Kristina's letter to Prince Gheorghe Ștefan of Moldavia, dated March 5/15 (New Style), 1667

Sources (Montpellier identifies the Prince of Moldavia as Iliaș III Alexandru (1635-1675)):

Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; VI: Lettere a principi d'altezza e d'eccellenza; Lettere a principi d'altezza; Lettres à l'électeur palatin et à toute sa maison; Lettre 226  Christine de Suède au prince de Moldavie, [s. l.], 15 mars 1667 (digitisation page 192v-193r)


Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine : Lettere della regina a principi, 1601-1700.
[En ligne sur https://folia.scdi-montpellier.fr/recherche-folia/3644] (consulté le 13/12/2025 03:22).

The Foli@ online digital heritage library is here:


Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).

Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, pages 276 to 277, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759; original at the National Library of Naples (Biblioteca Nazionale Vittorio Emanuele III)



"La Reine avertit ensuite le Chevalier de Terlon, Ambassadeur de France auprès du Roi de Dannemarc, qu'en attendant la saison pour se rendre en Suède, elle se flatte de le voir en passant, comme il l'avoit desiré. ...

Ce fut le même jour [le 8. Mars 1667.] qu'elle écrivit au Baron Pierre Sparre & au Comte Pontus de la Gardie, qu'elle avoit appris avec joye que le Roi les avoit choisis pour la recevoir sur les confins du Royaume, & qu'elle s'y rendroit sitôt que la saison seroit plus commode. ...

Peu de jours après, elle écrivit une Lettre au Prince de Moldavie à Stettin, lequel elle avoit fait mettre en possession de quelques Biens en Poméranie. Elle lui dit (Lettere a' suoi Ministri. p. 82.)..."

"The Queen then informed the Chevalier de Terlon, the ambassador of France to the King of Denmark, that, while awaiting the appropriate season to travel to Sweden, she hoped to see him in passing, as he had desired. ...

It was on the same day [March 8, 1667] that she wrote to Baron Per Sparre and to Count Pontus de la Gardie, saying that she had learned with joy that the King had chosen them to receive her on the borders of the kingdom, and that she would go there as soon as the season was more convenient. ...

A few days later, she wrote a letter to the Prince of Moldavia in Stettin, whom she had had put in possession of some goods in Pomerania. She told him (Lettere ai suoi ministri, p. 82.)..."

The letter:

au Prince de Moldavie a Stetin[.]
Mon Cousin, Je Vous remercie des expressions, que Vous me faites dans vos Lettres pour l'execution, que mon Gouuerneur de Pomeranie a donne à mes ordres en vostre aduantage en Vous mettant en possession des Biens enuers Vous.; et l'attendant icy de iour en iour Je ne manqueray pas de luy ordonner de Vous rendre aussi Satisfait Sur les autres particularitèz, que Vous desirèz, Cependant Je Vous prie d'estre persuadè que comme ma volontè, et mon estime Vous est Sont entierement acquises, aussy Je tascheray de Vous les tesmoigner de plus en plus par des effects, priant Dieu &c.

With modernised spelling:

Au prince de Moldavie, à Stetin.
Mon Cousin,
Je vous remercie des expressions que vous me faites dans vos lettres pour l'exécution que mon gouverneur de Poméranie a donné à mes ordres en vous mettant en possession des biens; et, l'attendant ici de jour en jour, je ne manquerai pas de lui ordonner de vous rendre aussi satisfait sur les autres particularités que vous désirés. Cependant, je vous prie d'être persuadé que, comme ma volonté et mon estime vous sont entièrement acquises, aussi je tâcherai de vous les témoigner de plus en plus par des effets, priant Dieu, etc.

Arckenholtz's transcript of the letter:

Hambourg le 15 Mars 1667.
Mon Cousin, je vous remercie de m'avoir mandé dans vos Lettres, que mon Gouverneur de Poméranie a exécuté mes ordres en vous mettant en possession des Biens; & comme je l'attends ici de jour en jour, je ne manquerai pas de lui ordonner de vous satisfaire aussi sur les autres choses que vous desirez. Cependant je vous prie d'être persuadé, que comme ma volonté & mon estime vous sont entiérement acquises, aussi je tâcherai de vous les témoigner de plus en plus par des effets, priant Dieu &c.

Romanian translation (my own):

Hamburg, 15 martie 1667.
Vărul meu,
Dumneavoastră mulțumesc că mi-aveți spus în scrisorile voastre că guvernatorul meu din Pomerania mi-a îndeplinit ordinele punându-dumneavoastră în posesia moșiilor; si cum il astept aici de la o zi la alta, nu voi lipsi sa-i ordon sa dumneavoastră satisfaca si pe celelalte lucruri pe care le doriți. Între timp, dumneavoastră rog să dumneavoastră persuadați că, întrucât voința și stima mea sunt în întregime ale voastre, de asemenea voi încerca să dumneavoastră mărturisesc tot mai mult prin efecte, rugându-mă lui Dumnezeu etc.

Swedish translation (my own):

Hamburg, den 15 mars 1667.
Min Kusin,
Jag tackar Er för att Ni i Era brev berättat att min guvernör i Pommern har utfört mina order genom att sätta Er i besittning av godsen; och när jag väntar på honom här från dag till dag, kommer jag inte att underlåta att beordra honom att tillfredsställa Er även på det andra som Ni önskar. Emellertid ber jag Er att vara övertygad om att, eftersom min vilja och min aktning helt och hållet är för Er, även jag kommer att försöka betyga dem för Er mer och mer genom effekter, bedjande till Gud, etc.

English translation (my own):

Hamburg, March 15, 1667.
My Cousin,
I thank you for having told me in your letters that my Governor of Pomerania has carried out my orders by putting you in possession of the estates; and as I wait for him here from day to day, I will not fail to order him to satisfy you also on the other things that you wish. Meanwhile, I ask you to be persuaded that, as my will and my esteem are entirely yours, also I will try to testify them to you more and more by effects, praying to God, etc.

Romanian translation of the original (my own):

Către principele Moldovei, la Stettin.
Vărul meu,
Vă mulțumesc pentru mesajele pe care mi le adresați în scrisorile dumneavoastră pentru executarea ordinelor mele de către guvernatorul meu al Pomeraniei de a vă pune în posesia proprietăților; și, așteptându-l aici în orice zi, nu voi ezita să-i ordon să vă satisfacă la fel de bine și cu celelalte detalii pe care le doriți. Între timp, vă rog să fiți siguri că, întrucât voința și stima mea sunt pe deplin dobândite de dumneavoastră, voi încerca să vi le dovedesc din ce în ce mai mult prin acțiunile mele, rugându-mă lui Dumnezeu etc.

Swedish translation of the original (my own):

Till prinsen av Moldavien, i Stettin.
Min Kusin,
Jag tackar Er för de uttalanden Ni gör till mig i Era brev för att min guvernör i Pommern skall utföra mina befallning genom att ge Er besittning av godsen; och eftersom jag väntar honom här vilken dag som helst, kommer jag inte att underlåta att beordra honom att tillfredsställa Er i de andra detaljer som Ni önskar. Under tiden ber jag Er att vara försäkrad om att, eftersom min vilja och min aktning helt och hållet förvärvas av Er, kommer jag att försöka betyga dem för Er mer och mer genom effekter, bedjande till Gud osv.

English translation of the original (my own):

To the Prince of Moldavia, in Stettin.
My Cousin,
I thank you for the expressions you make to me in your letters for the execution of my orders by my governor of Pomerania in putting you in possession of the estates; and, expecting him here any day now, I will not fail to order him to make you as satisfied on the other particularities that you desire. In the meantime, I beg you to be assured that, as my will and my esteem are entirely acquired by you, I shall try to testify them to you more and more by effects, praying to God, etc.


Above: Kristina.


Above: Prince Gheorghe Ștefan of Moldavia.

Notes: Stettin is the German name for the city of Szczecin in what is now the West Pomeranian Voivodeship in Poland.

In accordance with the nobility's ideals in the early modern era, kings and queens considered themselves siblings; when talking to someone of a lower rank than their own, they would refer to that person as "my cousin", regardless of whether or not they were related.

Moldavia is a historical region and former principality in Central and Eastern Europe, corresponding to the territory between the Eastern Carpathians and the Dniester River. An initially independent and autonomous state, it existed from the 14th century to 1859, when it united with Wallachia. From 1618 until 1859 it was a vassal state of the Ottoman Empire (for the third time), with its capital being Iași in what is now Romania. The western half of Moldavia now belongs to Romania, the eastern side belongs to the Republic of Moldova, and the northern and southeastern parts, Chernivtsi Oblast and Budjak, are territories of the Ukraine.

Kristina and the regency council's letter, dated January 3/13 (Old Style), 1635

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 1, page 27 (footnotes), Johan Arckenholtz, 1751


The letter:

Nos Christina, Dei gratia Suecorum, Gothorum & Vandalorum Regina &c. Notum testatumque facimus, nos illustrissimum nobis sincerè dilectum ac fidelem nostrum Regnique nostri Senatorem & Cancellarium Dnum Axelium Oxenstierna, Lib. Baronem in Kimitho, in Fyholm & Tidoen, Equitem Auratum, apud omnes Germaniæ Ordines & Status, necnon vicinas Reges, Principes ac Res publicas, Amicos & Inimicos, sicuti & quoscunque in Germania constitutos nostros ac Regni Sueciæ exercitus, Legatum cum plena & absoluta potestate constituisse sicuti etiam vigore harum Eundem in Legatum nostrum ac Regni Sueciæ consilia Belli ac Pacis dirigat ne regat. Exercituum omnium nobis Regnoque Sueciæ additorum Generalibus ac Officialibus, ut & Gubernatoribus, Præfectis, Legatis, Commissariis, Agentibus & quibuscunque Ministris, cum summa autoritate præsit: omnes Expeditiones bellicas ordinet, pacem, inducias, fœdera, sive ipse, sive per Commissarios suos ineat ac statuat: deque iis omnibus, quæ nostræ Regnique Sueciæ conservationi ac securitati commodoque publico conducunt pro discretione ac judicio suo agat, decernat ac concludat: quæ nos omnia ac singula, omni mellori modo, rata grataque sumus habituræ, inque iis ut dicto nostro Regnique Sueciæ Legato, fides ac [respective] obsequium præstetur, ab omnibus & singulis hasco visuris, uti par est, rogamus ac requirimus. Quas in majoram fidem &c.
Dat. Holmiæ 1635. die 3 Januarii.


Above: Kristina.

Sunday, April 11, 2021

Kristina's letter to Azzolino, dated October 6, 1666

Sources:



The Sibyl of the North: The Tale of Christina, Queen of Sweden, page 208, by Faith Compton Mackenzie, 1931





Kristina wrote this letter to Cardinal Decio Azzolino on October 6, 1666.

The letter, with Kristina's spellings:

Vint neuiesme lestre de Ambur le 6 ottb. 1666 —
Jl me seroit doux de Croire ce que Vous me dittes dans Vostre treissieme lestre du 11 du passe touchant le deplaisir que Vous santez du delay de mon retour mais si Vous me lavez fait autrefois a Croire cestoit sur la foix de tesmoins qui auroit abbuse de plus fins que moy. a present nos affaire son en vn estat quil faudroit estre enCore plus sotte que ie ne suis pour oser vous Croire. Rome me fait trop dhoneur de me desirer ie ne Vaux pas asse pour y estre souhaitte, mais enfin ie masseure quelle se Consolera ausi bien que Vous quant elle saura que peut estre elle ne me reverra iamais. Je ne say Comment Je vous le puis dire sen mourir. Jy suis Casi resolue mais enfin iay enCore beaucoup a Combattre et plus a Vaincre en cette resolution. Jespere pourtant den venir a bout, et Je Vous feray part de ma derniere resolution ausitost quelle sera prise.

Je ne vous ay pas parle du Compliment de Vrangel quil me fist de la part du roy quoy quil soit tel quon Vous la dit Car ie say ce que Vaut laune dune telle marchandise et nen fait pas Grandt Cas, outre que ie suis asse orguellieuse pour Croire que tout mest deue. Je pansois pour tan Vous en avoir parle mais puisque cela nest pas Je Vous demande pardon de ma negligence.

Adamy part demain pour la Suede et cest tout ce que ie puis Vous repondre au reste de Vostre lestre nous avons trouve ycy un homme qui Veut prendre touts mes biens de pommeranie en ferme, et Cela ce Conclura au plus tost voila tout ce que je say.

Joubliois de vous dire par ma derniere que Vous avez fait celon Vostre prudence en faisant faire le discours a lAmbassadeur de france que le Cardl. Rez luy a fait. tout ce que Vous faittes est admirablement immagine et Vous ne pouvez que mobliger tousiour par Vostre prudence et Vostre Conduitte admirable.

Je Commence a esperer quon fera enCore cette anne ou du moins ce printemps vne diette en Suede Car Je Crois que les affaires dAlemange les y forceront, quoy que ie sois dopinion quon la differera iusques a mon depart et iay fait Courir le bruit expres en Suede et icy que ie ny Veux plus aller a fin de leur faciliter la resolution de convoquer la diette.

Je uous envoy la lestre de reponse que iay fait au Roy sur lestrange propositions quon ma fait de sa part Je lay escrit en francois par ce quJl ny a que moy qui puisse repondre a cette lestre et pour la rendre intelligible a Vous et aux austre nations en Cas de besoin outre quil me seroit impossible de le faire en suedois ny dexpliquer en daustre lange mes sentiments avec cette force que iay en francois et quoy que iescrive tres mal en francois Cet neamoins la seule lange que ie says escrire passablement bien pour en faire vn lestre supportable Vous la trouverez peut estre vn peu trop espanolle ou Gascone, mais Jay Creu ne pouvoir en Cette Occasion tesmoinger moins de fierete ny plus de moderation avec honneur. Je seray fort satisfaitte et de ma lestre et de moy si elle a le bien de Vous plaire.

le petit roy a panse mourir dune violante maladie on la tenu for segrette cette maladie for segrette mais Jl est Certani quil a este en danger et ie le sais dune tres bonne et segrette part, mais se sont de ces nouvelles que Vous ne trovuerez pas dans les gacettes. On le Croit hor de danger a present et a lheure que ie Vous parle ie le tiens gery.

lon parle dun Combat naval entre larme dAgleterre et de france mais ne voiant pas gran fondement a Cette nouvelle ie ne Vous lasseure pas par le prochain Vous en sauray la verite Cepandant Ryter nest pas mort de sa bessure et Jl est en mer lon dist quil a ordre dattaquer la flotte dAngleterre dans ce ports le temps nous apprendera la Verite des tout cela lembasement de londres est enCore plus grandt quon ne la publie du commencement.

les affaires dAlemange sembroullie fort. les actes dhostiletes entre les luneburgois et les suedois sont Commences par la prohibition des Vivres que ses ducs on fait en tout leurs pay des les laisser achetter au Suedois leurs trouppes sassemble lon parle diversement de leur intention Cepandt Jl on empeche les passages par leur pay au troupes de Suede qui Venoit de pomeranie et se sont declare de ne Vouloir plus donner passage. la diette de ratisbonne a donne un decret Contre la Couronne en faveur de la Ville de Breme et lon a donne ordre aux prince de lempire et du Cercles de la secourir reellement Voyla le veritable estat de la Chose le temps nous apprendra ce que tout cela produira.

pour moy ie suis dans vn estat quil mest malaise de Vous faire Comprendre et Vous ne devez pas Vous estonner si ie ne Vous repon pas a Vos Chiffres Car Je Car Je Crois qve mon silence me fera mieux entendre et Vous Jmportvnera moins adieu.

English translation (my own):

29th letter from Hamburg, October 6, 1666 —
It would be sweet to believe that you tell me in your thirteenth letter, of the 11th of last month, touching the displeasure that you feel about the delay of my return, but if you made me believe it in the past, it was on the faith of witnesses who would have abused finer than me. Now our affairs are in such a state that we should be even more foolish than I am to dare to believe you. Rome does me too much honour to desire me. I am not worthy enough to be desired, but finally I make sure that she will console herself as well as you, when she will know that perhaps she will never see me again. I don't know how I can tell you without dying. I am almost resolved, but finally I still have a lot to fight and more to overcome in this resolution. I hope, however, to get to the end of it, and I will inform you of my latest resolution as soon as it is adopted.

I did not speak to you about Wrangel's compliment, which he made me on behalf of the king, whatever it is as you were told, because I know what is worth the yardstick of such a commodity and don't make much of it, besides being proud enough to believe that everything is due to me. I thought I told you about it, but since I did not, I beg your pardon for my negligence.

Adami is leaving for Sweden tomorrow, and that's all I can tell you about the rest of your letter. We have found here a man who wants to take all my Pomeranian goods on an estate, and this will be concluded as soon as possible. That's all I know.

I forgot to tell you in my last letter, that you did according to your prudence by having the ambassador of France make the speech that Cardinal de Retz made to him. Everything you do is beautifully imagined, and you can only oblige me always with your prudence and your admirable conduct.

I'm beginning to hope that there will be another Diet this year, or at least this spring, in Sweden, because I believe that German affairs will force them to do so, although I am of the opinion that it will be postponed until my departure; and I have made the rumour expressly, in Sweden and here, that I no longer want to go there, in order to facilitate their resolution to convene the Riksdag.

I am sending you the response letter that I made to the King on the strange proposal that was made to me from him. I wrote it in French, because it is only I who can answer this letter, and to make it intelligible to you and to the other nations in case of need; besides that it would be impossible for me to do it in Swedish, nor to explain my feelings in another language with this power that I have in French, and although I write very badly in French, it is nevertheless the only language in which I can write quite well enough to make it a bearable letter. You may find it a little too Spanish or Gascon, but I thought I could not, on this occasion, show less pride or more moderation with honour. I will be very satisfied with my letter and with me if it has the good to please you.

The little king was thought to be dying of a violent illness. This illness has been kept very secret; but it is certain that he was in danger, and I know it from a very good and secret part; but it is news that you will not find in the gazettes. He is believed to be out of danger now, and, as I speak to you, I gather he's recovered.

There is talk of a naval combat between the armies of England and France, but, not seeing great foundation for this news, I do not assure you of it. By the next letter, you will know the truth. However, Ruyter did not die from his wound, and he is at sea. It is said that he has orders to attack the fleet of England in its ports. Time will teach us the truth of all this. The conflagration in London* is even greater than what is said in what was published at the start.

German affairs are getting very mixed up. The acts of hostilities between the Luneburgers and the Swedes began with the prohibition of the supplies that these dukes made in all their country to let them buy from the Swedes. Their troops are assembling. There is various talk of their intention. However, they prevented the passages by their country to the troops of Sweden which came from Pomerania, and declared themselves not to want to give more passage. The Diet of Regensburg issued a decree against the Crown in favour of the city of Bremen, and orders were given to the princes of the Empire and the circle to actually rescue it. This is the real state of affairs. Time will tell us what all of this will do.

As for me, I am in such a state that it is difficult for me to make you understand, and you should not be surprised if I do not answer your ciphers, because I believe that my silence will make me hear better and will annoy you less. Farewell.


Above: Kristina.


Above: Cardinal Decio Azzolino.


Above: Carl Gustaf Wrangel.


Above: King Louis XIV of France.


Above: King Karl XI of Sweden.

Note: The conflagration in London = The Great Fire of London, which burned in early October 1666 and is one of the worst natural disasters in English history.

Kristina's letter to Count Palatine Johan Kasimir, dated April 3/13 (Old Style), 1641

Sources:

Mémoires concernant Christine, volume 1, pages 35 to 37, Johan Arckenholtz, 1751; original at the National Library of the Netherlands (Koninklijke Bibliotheek)


Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, page 98, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760; courtesy of the Swedish Royal Library (Kungliga biblioteket) via Litteraturbanken.se


Christina of Sweden, pages 23 to 25, by Ida Ashworth Taylor, 1909; original at the University of Toronto



Queen Christina, pages 59 to 60, by Georgina Masson, 1968 (1974 edition)

Christina, Queen of Sweden: The Restless Life of a European Eccentric, page 59, by Veronica Buckley, 2004

"... L'an 1641. s'agissant au Sénat de substituer quelqu'un à la place d'un des Tuteurs de Christine, qui venoit de mourir, on y délibèra, si on en laisseroit la nomination à la Reine même, qui pourroit choisir le Prince Charles-Gustave son Cousin. Voici ce qu'elle en écrivit à son Oncle...

Le Sujèt de cette Lettre de Christine, qui sans doute part uniquement de sa plume, est assez délicat. Le Tuteur qui venoit de mourir, étoit le Baron Gabriel Oxenstierna Gustafson, prémier Sénateur & Drotset de Suède. Celui qui lui succeda fut le Comte Pierre Brahé. Il y parvint par la décision du sort, que la Reine avoit proposé elle-même.

On voit assez par cette lettre de Christine les grands égards que le Sénat avoit pour une jeune Reine, qui approchoit de l'âge de majorité, où elle prendroit elle-même les rènes du Gouvernement. D'un autre côté, on voit les raisons solides, qu'elle marque à son Oncle pour dissuader son fils le Prince Charles-Gustave, Cousin germain de Christine, de penser à devenir un de ses Tuteurs, bien qu'il paroisse que le Père de ce jeune Prince le souhaitoit. Elle tâche de se tirer adroitement de ce pas glissant, en faisant pourtant comprendre, qu'elle donnoit la préférence à Oxenstierna même, pour gagner sa confiance. Ce fut aussi par l'avis de ce Chancelier, qu'on lui donna l'entrèe dans le Sénat l'année d'après, qui étoit la Seizieme de son âge, afin, comme le dit un Historien (Hiob Ludolph, Schaubühne, 1701, pag. 998), de l'accoutumer à délibèrer sur les affaires publiques, & à ne pas s'en raporter uniquement à ses Ministres & autres Officiers."

"... In the year 1641, when it came to the Senate to replace someone in the place of one of Kristina's guardians who had just died, it was deliberated whether the appointment would be left to the Queen herself, who could choose Prince Karl Gustav, her cousin. Here is what she wrote to her uncle...

The subject of this letter from Kristina, which undoubtedly comes solely from her pen, is quite delicate. The guardian who had just died was Baron Gabriel Oxenstierna Gustafsson, first senator and steward of Sweden. The one who succeeded him was Count Per Brahe. He achieved this by the decision of fate, which the Queen herself had proposed.

We can clearly see from this Kristina's letter the great respect that the Senate had for a young queen who was approaching the age of majority, when she herself would take the reins of the government. On the other hand, we see the solid reasons that she gives to her uncle to dissuade his son Prince Karl Gustav, Kristina's first cousin, from thinking of becoming one of her guardians, although it seems that the father of this young prince wanted it. She tries to adroitly get out of this slippery step while making it clear that she herself gave preference to Oxenstierna, to gain his trust. It was also by the advice of this Chancellor that she was given entry into the Senate the following year, which was the sixteenth of her age, in order, as a historian says (Hiob Ludolph, Schau-Bühne, 1701, page 998), to accustom her to deliberate on public affairs, and not to report only to her ministers and other officers."

The letter:

HOchgebohrner Fürst hertzlieber Vetter. E. L. dis mal mit mein schreiben zu besuchen hat mir der gestrige discours anleitung zu gegeben, welches E. L. zu referiren ich dis mal bereit bin. Gestern ist mein Præceptor von Herren Carel gefordert worden, wo auch Sr. Johan Sckytte gewesen, da er nun hinkommen war, sagte er, es ist in disen tagen consultiret worden, wem man in S. Gabriels stete nemen solte, aber noch nichts concludiret; hat auch die regirung um der selbige sache mich fragen wollen, wen ich am liebsten wolte dazu haben, aber sie stunden noch in zweiffel ob sie mich gewisse Personen fürsetzen wolten auf dass ich eine von denen erwehlen möchte, oder auch dass ich einen solte von mich selber nennen? Sie sagten, dass sie gerne sehen, dass ich S. C. nente, haten auch dass er wolte mir solches sagen. Da ich es vernahm, lies ich antworten, das ich aus ihren rath wohl spühren könte die treue affection gegen mir, in dem sie einen mir so nahen anverwanten dar zu haben wolten; hilte es aber nicht rathsam dass ich mich undt ihn auch in solchen pericel setzen solte, wuste auch wol, das E. L. das nicht zulassen würde. Was aber das andere belanget, hab mich resolviret alzo zu antworten, dass mir nicht so viel zustünde mir selber ein Vormunder zu setzen (wo sie mir keinen nenneten) oder auch ich will sagen, das wo man den Canceler aus seinem Collegio missen könte, so wäre er am besten darzu geschikt, auf das ich mir favor bey ihm erlangen könte: wo sie aber mich einen nenneten, will ich sagen, es sind meriterte personen, meinete derenthalben, man solte loss darum werffen. Mit dieser antwort waren sie wol zufrieden und haten dass ich E. L. darum zuschreiben wolte. Ich bitte E. L. wollen das vorige um Sgr. Carel consideriren, und meine meinung hören; wan ich ihm nennen wolte, so würde die regirung meinen, das ich darum thut, das ich alles mögte vernemen was da geschiet, zum andern mögte man ihm wol ................. auf dass man ihm bald wegkriegen könte. Sie meinen es wol von hertzen gut, aber sie bedenken sich nicht recht. Ich bitte E. L. wollen mich hier auf ihre meinung wieder schreiben. Ich verbleibe
E. L.
Getreue bas bis im todt
Christina.
Stockholm den 3.
April 1641.

With modernised spelling:

Hochgeborner Fürst,
Herzlieber Vetter,
Eure Liebden diesmal mit mein Schreiben zu besuchen hat mir der gestrige Diskurs Anleitung zu gegeben, welches Eure Liebden zu referieren ich diesmal bereit bin.

Gestern ist mein Präzeptor von Herren Karl gefordert worden, wo auch seigneur Johann Skytte gewesen, da er nun hinkommen war. Sagte er, es ist in diesen Tagen konsultiert worden, wem man in seigneur Gabriels Stätte nehmen sollte, aber noch nichts konkludiert; hat auch die Regierung um derselbige Sache mich fragen wollen, wenn ich am liebsten wollte dazu haben. Aber sie stunden noch in Zweifel ob sie mich gewisse Personen vorsetzen wollten, auf dass ich eine von denen erwählen möchte, oder auch dass ich einen sollte von mich selber nennen.

Sie sagten, dass sie gerne sehen, dass ich seigneur Karl nennte; hatten auch, dass er wollte mir solches sagen. Da ich es vernahm, ließ ich antworten, dass ich aus ihren Rat wohl spüren könnte die treue Affektion gegen mir, indem sie einen mir so nahen Anverwanten dazu haben wollten; hielte es aber nicht ratsam, dass ich mich und ihn auch in solchen Perikel setzen sollte; wusste auch wohl, dass Eure Liebden das nicht zulassen würde.

Was aber das Andere belangt, habe mich resolviert also zu antworten, dass mir nicht so viel zustünde, mir selber ein Vormunder zu setzen (wo sie mir keinen nennten), oder auch ich will sagen, dass wo man den Kanzler aus seinem Collegio missen könnte, so wäre er am Besten dazu geschickt, auf dass ich mir Favor bei ihm erlangen könnte. Wo sie aber mich einen nennten, will ich sagen, es sind meritierte Personen; meinte derenthalben, man sollte Los darum werfen.

Mit dieser Antwort waren sie wohl zufrieden und hatten, dass ich Eure Liebden darum zuschreiben wollte. Ich bitte Eure Liebden wollen das Vorige um seigneur Karl konsiderieren, und meine Meinung hören. Wann ich ihm nennen wollte, so würde die Regierung meinen, dass ich darum tut, dass ich alles möchte vernehmen was da geschieht; zum Andern möchte man ihm wohl [...], auf dass man ihm bald wegkriegen könnte. Sie meinen es wohl von Herzen gut, aber sie bedenken sich nicht recht. Ich bitte Eure Liebden wollen mich hierauf ihre Meinung wieder schreiben. Ich verbleibe
Eure Liebden
getreue Base bis im Tod
Christina.
Stockholm, den 3. April 1641.

Swedish translation (by Gjörwell):

Högborne Förste, Kärälskelige Frände.
Eders Kärlighet at denna gången med min skrifwelse besöka, har jag fått anledning af et samtal i går, hwilket at Eders Kärlighet berätta jag nu ärnar. I går blef min Präceptor efterskickad af Herr Carl då ock Herr Joh. Skytte war närwarande. Då han kom dit, sade han, huru man deßa dagar rådslagit, hwilken man skulle taga i Hr. Gabriels ställe, men ännu ingen ting afslutit; Regeringen hade ock welat fråga mig i den saken, hwilken jag hälst wille hafwa dertil. Men de stodo i twifwelsmål, om de skulle föreslå mig wißa personer, på det jag kunde utwälja en, eller om jag skulle af mig sjelf utnämna någon. De sade, at de gerna sågo, at jag utnämnde Herr Carl, budo ock, at han wille mig sådant låta weta. Då jag det förnam, lät jag swara, at jag af deras rådslag wäl kunde förmärka deras trogna affection emot mig, emedan de, wille dertil hafwa en min så nära Frände, men at jag ej hölle det för rådeligt, at sätta mig och honom i en sådan perikel, wälwetande, at Eders Kärlighet det ej skulle tillåta. Men hwad det andra angår, har jag resolverat at derpå swara, at det mig ingalunda tilkomme, at sätta mig sjelf en Förmyndare (Så framt de ej utnämnde någon); eller ock wil jag säga, at om man kunde mista Cancelleren utur sit Collegio, så wore han bäst dertil skickelig, på det jag må kunna winna hans favor; men om de utnämna någon, wil jag säga, här äro meriterade Personer, menar fördenskull, man kunde kasta lott derom. Med detta swar woro de wäl nögde, och budo, at jag wille härom tilskrifwa Eders Kärlighet. Jag beder, at Eders Kärlighet wille taga det förra, om Hr. Carl, i consideration och höra min mening; ty om jag skulle nämna honom, så skulle Regeringen mena, at jag derföre gjör det, för at få weta alt hwad som där sker, och för det andra torde man - - -, för at blifwa snart utaf med honom. De menat af hjertat wäl, men betänka sig ej rätt. Jag beder, at Eders Kärlighet wille återskrifwa mig sin tanka härom. Jag förblifwer
Eders Kärlighets
in i döden trogna Systerdoter
CHRISTINA.
Stockholm, d. 3 April 1641.

French translation (by Arckenholtz):

Sérénissime Prince & très-cher Oncle. Le discours d'hier, dont je vais vous faire part, me donne cette fois occasion d'écrire à Votre Dilection. Hier mon Précepteur fut appellé par le Seigneur Charles chez lui, où étoit le Sieur Skytte. Y étant venu, il lui dit, qu'on avoit délibèré au Sénat ces jours passés, sur le sujèt qu'on nommeroit à la place du Sieur Gabriel: mais cette affaire n'a pas encore été décidée. La Régence avoit aussi voulu me demander là-dessus mon sentiment & qui je souhaiterois le plus d'avoir. Mais ils ont encore balancé, s'ils me proposeroient des Sujèts pour en choisir un, ou si j'en nommerois quelqu'un moi-même? Ils ont dit, qu'ils verroient volontiers que je nommesse le Seigneur Charles, ajoutant même, qu'il n'avoit qu'à me le dire. En aïant été informée je leur fis répondre, que j'avois bien remarqué, par leur avis, leur affection fidelle envers moi, en ce qu'ils vouloient avoir un de mes proches parens: mais que je n'étois pas d'avis de courir avec lui ce hazard, sachant bien que V. D. ne le voudroit pas permettre. Quant à l'autre point, je resolus de leur répondre, qu'il ne m'appartenoit pas de me nommer à moi-même un Tuteur: s'ils ne me nommoient point des sujèts pour cette charge: ou bien de dire, qu'en cas que l'on pût se passer du Chancelier dans leur Conseil, il seroit le plus propre pour cela, afin de gagner par-là sa faveur. Mais s'ils me nommoient quelques uns, de répondre, qu'ils étoient tous gens de mérite, & que le mieux à ce qu'il me sembloit, c'étoit de laisser au fort la decision de la chose. Ils ont été fort contens de cette réponse & m'ont prié d'en écrire à V. D. Je la prie donc de vouloir considérer tout ceci, au sujèt du Seigneur Charles & de se prêter à mon sentiment. Si je le nomme, la Régence croira, que je le fais pour apprendre tout ce qui s'y passe, & en second lieu, on pourra, pour se défaire bientôt de lui, lui ................. Votre intention est la meilleure du monde, mais vous n'y reflechissez pas assez. Je prie V. D. de me faire connoître son sentiment là-dessus par écrit. Je suis de
V. D.
La fidelle Niece jusqu'au tombeau
CHRISTINE.
Stockholm ce 3.
April 1641.

English translation (my own):

Most Serene Prince and beloved Uncle.
Yesterday's discourse, which I am going to share with you, this time gives me the opportunity to write to Your Lovingness. Yesterday my tutor was called by Sir Karl to him, where Lord Skytte was. Having come there, he told him that it had been deliberated in the Senate these past days on the subject that would be appointed in place of Lord Gabriel, but this affair has not yet been decided. The Regency also wanted to ask me about my feelings on this and who I would most like to have. But they still swayed: would they offer me subjects to choose one, or would I name someone myself? They said that they would gladly see that I name Sir Karl, even adding that he only had to tell me. Having been informed, I responded to them that I had clearly noticed by their opinion their faithful affection towards me, in that they wanted to have one of my close relatives, but that I did not agree that they should run this hazard with him, knowing full well that Your Lovingness would not allow it. As to the other point, I resolved to answer them that it was not for me to appoint myself a regent, if they did not appoint me subjects for this office; or else to say that in the event that one could do without the Chancellor in their Council, he would be the most suitable for that, in order to gain his favour thereby. But if they named a few for me, to answer that they were all people of merit, and the best thing, as it seemed to me, was to leave the decision of the matter to the strong. They were very pleased with this answer and asked me to write to Your Lovingness. So I ask you to be willing to consider all this, about Sir Karl and to lend yourself to my feeling. If I name him, the Regency will believe that I am doing it to find out everything that is going on there, and secondly, one can, to get rid of him soon, ................. Their intention is the best in the world, but they do not think about it enough. I beg Your Lovingness to let me know your feelings on this in writing. I remain
Your Lovingness'
niece, faithful unto death,
Kristina.
Stockholm, April 3, 1641.

French translation (my own):

Noble Prince,
Mon très cher Oncle,
Le discours d'hier m'a donné l'occasion de rendre visite à Votre Dilection cette fois-ci avec ma lettre, dont je suis maintenant prête à lui faire part.

Hier, mon précepteur a été convoqué par le seigneur Charles, où le seigneur Jean Skytte était également présent, car il venait d'arriver. Il m'a dit qu'une consultation avait eu lieu ces derniers jours pour déterminer qui devait être nommé à la place de seigneur Gabriel, mais que rien n'avait encore été décidé. La régence souhaitait également m'interroger sur le même sujet, et savoir qui j'y préférerais voir parmi eux. Mais elle hésitait encore: fallait-il me présenter certaines personnes pour que je puisse en choisir une, ou bien en nommer une moi-même?

Ils dirent qu'ils seraient ravis de me voir nommer le seigneur Charles; ils pensaient d'ailleurs qu'il me le dirait. En entendant cela, je répondis que je sentais bien, d'après leurs conseils, l'affection qu'ils me portaient, car ils souhaitaient avoir un proche parent comme le mien là-bas; mais je ne jugeais pas opportun de m'exposer, ni lui, à un tel danger; et je savais très bien aussi que Votre Dilection ne le permettrait pas.

Quant à l'autre point, je décidai de répondre qu'il ne m'appartenait pas de me désigner un tuteur (si personne n'en avait été désigné), ou que si le chancelier pouvait être dispensé de son Collège, il serait le mieux placé pour le faire, afin que je puisse gagner sa faveur. Mais puisqu'ils m'en ont désigné un, je dis qu'ils sont méritants; j'ai donc pensé qu'ils devaient le tirer au sort.

Ils furent très satisfaits de cette réponse et me demandèrent d'en écrire à Votre Dilection. Je prie Votre Dilection de bien vouloir prendre en considération ce qui précède concernant le seigneur Charles et de connaître mon avis. Si je le lui mentionnais, la régence penserait que je le fais pour savoir ce qui se passe; d'un autre côté, on aimerait [...], afin de pouvoir se débarrasser de lui rapidement. Ils sont bien intentionnés, de tout leur cœur, mais ils ne raisonnent pas correctement. Je prie Votre Dilection de m'écrire à nouveau pour me faire part de son avis sur cette question. Je demeure
de Votre Dilection
la fidèle nièce jusqu'à la mort
Christine.
Stockholm, le 3 avril 1641.

Swedish translation (my own):

Högborne Furste,
Hjärtanskäre Frände,
Gårdagens diskurs har givit mig anledning att besöka Ers Kärlighet denna gång med min skrivelse, vilken jag nu är beredd att berätta för Ers Kärlighet om.

Igår fordrades min preceptor till sig av herr Karl, där herr Johan Skytte också hade befunnit sig, ty han just hade anlänt. Han sade att man under de senaste dagarna hade rådfrågat om vem som skulle utses till herr Gabriels ämbete, men ingenting var ännu avgjort. Regeringen ville också fråga mig om samma sak, vem jag helst skulle ha där. Men de stod ännu i tvivel om huruvida de ville ställa vissa personer framför mig så att jag kunde välja en av dem, eller om jag skulle nämna en själv.

De sade att de gärna skulle se mig nämna herr Karl; de trodde också att han skulle säga det till mig. När jag förnam detta svarade jag att jag mycket väl kunde känna av deras råd den tillgivenhet de kände för mig, eftersom de ville ha en så nära släkting som min egen därtill; men jag höll det inte rådligt för mig att utsätta mig själv och honom för en sådan fara; och jag visste också mycket väl att Ers Kärlighet inte skulle tillåta det.

Vad gäller den andra frågan, bestämde jag mig för att svara att det inte var min sak att utse en förmyndare för mig själv (om de inte nämnde någon), eller att jag skulle säga att om kanslern kunde skonas från sitt Kollegium, skulle han vara den bästa att göra det, så att jag kunde vinna hans gunst. Men eftersom de nämnde en åt mig, skulle jag säga att de är förtjänstfulla personer; därför tyckte jag att de borde kasta lott om det.

De var helt tillfreds med detta svar och ville att jag skulle skriva till Ers Kärlighet om det. Jag ber Ers Kärlighet att överväga ovanstående beträffande herr Karl och höra min mening. Om jag skulle nämna det för honom, skulle regeringen tro att jag gjorde det för att förnimma allt som sker; å andra sidan skulle man vilja [...], så att man snart kunde bli av med honom. De menar visserligen av hjärtat väl, men de tänker inte rätt. Jag ber Ers Kärlighet att skriva till mig igen med Er mening härpå. Jag förblir
Ers Kärlighets
trogna brorsdotter in till döden
Kristina.
Stockholm, den 3 april 1641.

English translation (my own; based on the original German):

High-Born Prince,
Dearly beloved Uncle,
Yesterday's discourse has given me cause to visit Your Lovingness this time with my letter, which I am now prepared to tell Your Lovingness about.

Yesterday my preceptor was summoned by Lord Karl, where Lord Johan Skytte had also been, as he had just arrived. He said that one had consulted in recent days about who should be appointed to Lord Gabriel's position, but nothing had yet been decided. The regency also wanted to ask me about the same matter, whom I would most preferably have there. But they were still in doubt as to whether they wanted to set certain people before me so that I could choose one of them, or whether I should nominate one by myself.

They said they would gladly see me nominate Lord Karl; they also thought he would tell me so. When I heard this, I replied that I could well sense from their advice the affection they felt for me, as they wanted to have such a close relative as my own there; but I did not hold it advisable for me to place myself and him too in such a hazard; and I knew well too that Your Lovingness would not allow it.

As for the other matter, I decided to reply that it was not for me to appoint a guardian for myself (if they named none), or I would say that if the Chancellor could be spared from his College, he would be the best person to do it, so that I could gain favour with him. But because they did name one to me, I would say they are meritorious people; therefore, I thought they should cast lots for it.

They were quite satisfied with this answer and wanted me to write to Your Lovingness about it. I beg Your Lovingness to consider the above with regard to Lord Karl and to hear my opinion. If I were to mention it to him, the regency would think that I was doing so in order to find out everything that was happening; on the other hand, one would like to [...], so that one could get rid of him soon. They do mean well, with all their hearts, but they are not thinking right. I beg Your Lovingness to write to me again with your opinion on this matter. I remain
Your Lovingness's
faithful niece until death
Kristina.
Stockholm, April 3, 1641.


Above: Kristina.


Above: Johan Kasimir.


Above: Karl Gustav.

Gustav II Adolf's letter to Axel Oxenstierna entrusting him to watch over Maria Eleonora and Kristina in the event of his death, dated December 4/14 (Old Style), 1630

Sources:

Konung Gustaf II Adolfs skrifter, page 544, P. A. Norstedt & Söner, 1861


Tal och skrifter av Konung Gustav II Adolf, page 123, Carl Hallendorff, P. A. Norstedt & Söner, 1915


Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 172 to 174, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760; courtesy of the Swedish Royal Library (Kungliga biblioteket) via Litteraturbanken.se


Mémoires concernant Christine, volume 1, page 16, Johan Arckenholtz, 1751


Christina, Königinn von Schweden, und ihr Hof, volume 1, page 19, by Wilhelm Heinrich Grauert, 1837


Christina of Sweden, page 9, by Ida Ashworth Taylor, 1909; original at the University of Toronto


Vi Christina med Guds nåde, page 27, by Py Sörman, 1942

Från stoicism till mystik: Studier i drottning Kristinas maximer, page 60, by Sven Stolpe, 1959

Queen Christina, pages 23 to 24; page 39, by Georgina Masson, 1968 (1974 edition)

The letter:

Min gunstige helssan, sampt hwad mehra nådh jagh förmår medh Gudh Alzmechtigh altijdh tilförene. Jag hafver bekommet Edert Rådhslagh på tillkommande åhrs öhrligh. Jagh seer ther aff eder troheet emoth migh och fädernes landet; then ther lefwer, warder seendes sakernes framgång och effterkommanderne warde prijsandes edert roos, serdeles om i eder hälssosamme rådh tillfogen eder wanlige flijt och ifwer, sakerne att igenom drijfwa. Det wore att önska att flere funnes som medh samme beskedenheet, troheet och wett, saaken handterade och meente, twifwels fritt wore dett, att Rijksens tienst och alles wåres wählfärdh säkrare stodhe: Men som Gudh åthskilligt sina gofwor uthdeelar, så är och för syndenes skuldh hoos menniskior åthskillige feel, hwilka iagh hoos een partt i Rijkzens saaker så stoora befinner, att iag offta måtte förtwifla opå saakernes godhe uthgång, om icke Gudh aff himmelen gåfwe vnder tiden rådh, ther man eliest inge seer. Giörer fördenskull wähl och tröttas icke weder att arbeta till min och Rijkzens tienst, serdeles att fulborda eder rådh uti kornhandelen ty iag heller aff eder ähn andras flijt, min wählfärdh låter tillijta. Jagh hadhe öfwergifwit the tanckar, aff sådant medell någon hielp att wenta, icke förty att iagh icke wiste, hwadh thet båtnade, men för ty iagh ingen wiste, som icke sielf skulle ätta miölet och spijsa migh medh agnarna. Men sedan i eder tillbetro sådant opå Eder att taga, glädies iag och hoppas ett stoort stödzell under denne tunga bördan som iag nu bära måste. Gudh som alt i werigie hafwer, hielpe oss winteren wähl igenom gåå, så förmodar iagh att igenom eder flijt och sorgfälligheet, sommaren lättare fallandes warder. Gudh som här till hafwer låtit oss icke vthan omak hafwa framgångh, förlähna nåden, att wåhr rättwijsa saak må triumphera och tagha een godh vthgångh hans aldraheligste nampn till ähra hans helige kyrkio till rooligheet oss till timmeligh och ewigh saligheet. Wårt tillståndh skulle iag eder wähl förklara, men min handh som aff dhe Dirschowische slengiarne är styf worden låther thet eij wähl till, doch wetter att fienden ähr swagh aff Infanterie och lijka i Cavallerie, hafwer stoor fördeel i quarteer, ty heela Tysklandh ähr hans roof vnderkastat fram för oss: Jagh samblar mitt folck här wed Strömen, och haar i meningh snart wapnen och qwarteren medh Fienden att skiffta, och än doch saaken ähr godh och rättwijs, så ähr doch krijgetz uthgång för syndenes skulldh owiss såsom och menniskiones lijfzlengdh, ty förmanar iag eder och beder för Christi skulldh, att om icke alt ginge effter wåhr willia att doch i icke släppa modet. Wår åminnelse och de minas wälferdh, låther eder till dett bästa wara befallat, och att i så giöra hoos migh och dhe mine, som i welen att Gudh emoth eder och edra giörandes warder, som iagh och giöra will emot eder och dhe edra, om iagh effter Gudz willia lembnades så länge att i mig behöfde på sådant sätt, betrachtandes migh som then ther nu på Tiugunde åhret medh mycken möda (doch Gudi skee låff) medh mycken heeder wårt Fädernes land förestådt hafwer then ther och fädernes landet och alle dess trogne inbyggiare, älskat, ährat och för thess ähra, lijff godz och gode dagar wanwyrdat hafwer; then ther och i wärden ingen annan skatt söcht hafwer, än att giöra tillfyllest mitt ståndz plicht, der uti migh Gudh hafwer låtit födas. The mine äro för min skuldh, (om migh något wedh kommer) och eliest i mången måtto, medhynckan wärde, äre qwinkön, Modren rådhlöös och dotteren öfwermaga jungfru, älendigh, om the få rådha och i fahra, om andra öfwer dem råda fåhr. Στοργή naturalis trycker desse linier uthur pennan, och brukar them mot edher, som ett Instrument migh aff Gudi gifwit många tunga saker igenom att lychta, rätt att bereda till dett som henda kan och migh i werden tyngest beswärar, och doch detta så wähl som lijff och siähl och alt thet Gudh hafwer migh gifwit befaller iagh uti hans helige wåldh, otwifwelachteligen hoppandes i wärden det besta, effter detta lijfwet frijdh frögdh och Sahligheet, thet samma önskar iag och Eder i sinom tijdh och timma. Jagh blifwer edher så lenge iagh lefwer altidh gunstigh och wäl affectionerad.
Gustavus Adolphus.
I Golnou d. 4 Decemb. A:o 1630.

With slightly modernised spelling (Hallendorff's transcript):

Min gunstige hälsan samt hvad mera nåd jag förmår med Gud allsmäktig alltid tillförene. Jag hafver bekommet edert rådslag på tillkommande års örlig. Jag ser däraf eder trohet emot mig och fäderneslandet. Den där lefver, varder seendes sakernes framgång och efterkommanderne varde prisandes edert ros, särdeles om I eder hälsosamme råd tillfogen eder vanlige flit och ifver sakerne att igenomdrifva. Det vore att önska, att flere funnes, som med samme betvifvelsfritt vore det, att riksens tjänst och alles våres välfärd säkrare stode. Men som Gud åtskilligt sina gåfvor utdelar, så är ock för syndenes skull hos människor åtskillige fel, hvilka jag hos en part i riksens saker så stora befinner, att jag ofta måtte förtvifla oppå sakernes gode utgång, om icke Gud af himmelen gåfve under tiden råd, där man eljest inge ser. Görer fördenskull väl och tröttas icke veder att arbeta till min och riksens tjänst, särdeles att fullborda eder råd uti kornhandelen, ty jag heller af eder än andras flit min välfärd låter tillita. Jag hade öfvergifvit de tankar af sådant medel någon hjälp att vänta, icke förty att jag icke visste, hvad det båtnade, men förty jag ingen visste, som icke själf skulle äta mjölet och spisa mig med agnarna. Men sedan I eder tillbetro sådant oppå eder att taga, glädjes jag och hoppas ett stort stödsel under denne tunga bördan, som jag nu bära måste. Gud, som allt i värje hafver, hjälpe oss vinteren väl igenomgå, så förmodar jag, att igenom eder flit och sorgfällighet sommaren lättare fallandes varder. Gud, som härtill hafver låtit oss icke utan omak hafva framgång, förläna nåden, att vår rättvisa sak må triumfera och taga en god utgång, hans aldraheligste namn till ära, hans helige kyrkjo till rolighet, oss till timmelig och evig salighet! Vårt tillstånd skulle jag eder väl förklara, men min hand, som af de Dirschoviske slängjarne är styf vorden, låter det ej väl till. Dock veter, att fienden är svag af infanteri och lika i kavalleri, hafver stor fördel i kvarter, ty hela Tyskland är hans rof underkastadt, framför oss. Jag samlar mitt folk här ved strömmen och har i mening snart vapnen och kvarteren med fienden att skifta, och ändock saken är god och rättvis, så är dock krigets utgång för syndenes skuld oviss såsom ock människones lifslängd. Ty förmanar jag eder och beder för Kristi skuld, att om icke allt ginge efter vår vilja, att dock I icke släppa modet. Vår åminnelse och de minas välfärd låter eder till det bästa vara befallat, och att I så göra hos mig och de mine, som I velen att Gud emot eder och edra görandes varder, som jag ock göra vill emot eder och de edra, om jag efter Guds vilja lämnades så länge, att I mig behöfde på sådant sätt, betraktandes mig som den där nu på tjugunde året med mycken möda, dock — Gudi ske lof — med mycken heder vårt fädernesland förestått hafver; den där ock fäderneslandet och alle dess trogne inbyggjare älskat, ärat och för dess ära, lif, gods och gode dagar vanvyrdat hafver; den där ock i världen ingen annan skatt sökt hafver än att göra till fyllest mitt stånds plikt, däruti mig Gud hafver låtit födas. De mine äro för min skuld (om mig något vedkommer) och eljest i mången måtto medynkan värde, äre kvinnkön, modren rådlös och dotteren öfvermaga jungfru; eländig, om de få råda, och i fara, om andra öfver dem råda får. Storge naturalis trycker desse linjer utur pennan och brukar dem mot eder — som ett instrument, mig af Gudi gifvit, många tunga saker igenom att lykta — rätt att bereda till det, som hända kan och mig i världen tyngest besvärar. Och dock detta såväll som lif och själ och allt, det Gud hafver mig gifvit, befaller jag uti hans helige våld, otvifvelakteligen hoppandes i världen det bästa, efter detta lifvet frid, fröjd och salighet. Det samma önskar jag ock eder i sinom tid och timma. Jag blifver eder, så länge jag lefver, alltid gunstig och väl affektionerad.
Gustavus Adolphus.
I Golnou d. 4 Decemb. a:o 1630.

Gjörwell's transcript of the letter:

Min gunstiga hälsan med hwad mera nåd jag förmår af Gud Alsmäcktig, som tilförene. Jag hafwer bekommit Edert bref och rådslag på tilkommande åhrs örlig, ser deraf Eder trohet och flit emot mig och Fäderneslandet; den der lefwer, warder seendes sakernas framgång, och efterkommanderna warda prisandes Edert råd, särdeles om I till Edert hälsosamma råd tilfogen Eder wanliga flit och ifwer, saken at igenomdrifwa. Det wore tilönskandes at flere funnos, som med sådan beskedelighet, trohet och wett saken hanterade och mente, twifwelsfritt wore det, at Riksens tjenst och alles wår wälfärd säkrare stode; men som Gud åtskilligt sina gåfwor utdelar, så finnas ock för syndernas skuld hos menniskjor många fel, hwilka jag hos en part i Rikzens saker så stora befinner, at jag ofta måtte förtwifla på sakernas goda utgång, om icke Gud af himmelen gåfwe undertiden råd, där man eljest inga ser. Gjören fördenskull wäl och tröttens intet wid at arbeta til min och Riksens tjenst, särdeles til at fullborda Edert råd uti Kornhandeln, ty jag häldre af Eder, än af andras flit min wälfärd låter tillita. Jag hade öfwergifwit de tankar, af sådant medel någon hjelp at wänta, icke förty, at jag icke wiste hwad det båtade, utan förty, at jag ingen wiste, som icke sjelf skulle äta mjölet och spisa mig med agnarna. Men sedan I tiltron Eder at sådant på Eder taga, gläds jag och hoppas därigenom en stor stödsel, under denna tunga bördan, som jag nu bära måste. Gud, som alt i hwarjo hafwer hjelpt oß winteren wäl igenomgå, så förmodar jag, at igenom Eder flit och sorgfällighet sommaren oß lättare fallandes warder. Gud som härtill hafwer låtit oß utan omak hafwa god framgång, Han förläne nåden at wår rättwisa sak må triumphera och taga en god utgång, Hans Aldraheligste namn til ära, Hans heliga Kyrcka til rolighet och oß til timelig och ewig salighet. Wårt tilstånd skulle jag wäl Eder förklara, men min hand, som af de Lifländska slängar är styf worden, låter det ej wäl til; dock weten at fienden är swag af Infanterie, men lika i Cavallerie, hafwer stor fördel i qwarteren (ty hela Tyskland är hans rof underkastadt) framför oß; Jag samlar mitt folk här wid strömen och har i mening, snart wapn och qwartern med fienden at skifta. Och ändock saken i sig sjelf är god och rättwis, så är dock krigsens utgång för syndernas skull owiß: owiß är ock menniskjones lifslängd; ty förmanar jag Eder och beder Eder för Christi skull, om icke alt ginge efter wår wilja, at I dock ej släppen modet; min åminnelse och de minas wälfärd låter Eder til det bästa wara befallad, och at I så gjören hos mig och de mina, som I welen, at Gud emot Eder och de Edra gjörandes warder, som jag ock gjöra wil med Eder och de Edra, om jag efter Guds wilja lefwer så länge at I mig behöfwen på sådant sätt; betracktande mig, som den där nu på 20:de året med mycken möda, dock Gud ske lof med mycken heder, wårt kiära Fädernesland förestådt hafwer, som den där Fäderneslandet och des trogna inbyggare älskadt, äradt och för deras lif och gods goda dagar wanwyrdadt hafwer, som den där i wärlden ingen annan skatt sökt hafwer, än allenast tilfyllest gjöra mitt stånds plikt, deruti Gud hafwer låtit mig födas. De mina äro för min skull, om mig någodt widkommer, och eljest i mång måtto, medömkan wärde. Modren är rådlös, Dottren öfwermaga Jungfru, eländiga om de få råda och äfwen om andre öfwer dem råda få. Στοργη naturalis trycker deße linier utur pennan, och brukar dem Eder til nytta, som et instrument mig af Gudi gifwit, många tunga saker igenom at lyfta, rätt at wända til det, som hända kan och migh i wärlden tyngst beswärar. Dock detta, såwäl som lif och själ och alt det Gud hafwer mig gifwit, befaller jag uti Hans heliga wåld, otwifwelakteligen förhoppandes i wärlden det bästa och efter detta lifwet frid, frögd och salighet. Det samma önskar jag ock Eder i sinom tid och tima, och jag förblifwer Eder Gunstig och Wälaffectionerad
GUSTAVUS ADOLPHUS.
Golnov, d. 4 Decemb.
1630.

French translation (by Arckenholtz):

Bien aimé Chancelier, &c. Grace & faveur spéciale! J'ai reçu vos avis sur les opérations de la guerre pour l'année prochaine, qui m'ont été autant de marques de votre fidélité envers moi & la Patrie. Celui qui vivra, verra le succès des affaires & la posterité chantera vos louanges, si à vos avis salutaires vous joignéz votre diligence & votre zèle ordinaires à mettre les choses en éxécution. Il seroit à souhaiter qu'il s'en trouvât plusieurs qui entendissent & maniassent les affaires avec la même dexterité, le même esprit & la même fidélité que vous le faites. Sans doute le service du Roïaume & le salut commun de nous tous se trouveroient alors mieux affermis. Mais comme le Tout-puissant distribue ses dons d'une manière fort différente, & que les hommes à cause du péché, sont sujèts à plusieurs fautes; j'en remarque de si grandes en quelques uns de nos Officiers, dans le manîment des affaires publiques, que j'ai souvent lieu de douter de leur bonne issuë, à moins que Dieu ne nous assiste merveilleusement dans le besoin, où l'on ne voit aucune aide humaine. Continuez donc à bien faire, & ne vous lassez point de travailler à mon service & à celui du Roïaume, surtout en perfectionnant votre projèt au sujèt du commerce de blé: car je me repose plûtôt sur vos avis, que sur ceux d'aucun autre. J'avois abandonné l'idée de tirer quelques secours de ce blé, non que je n'eusse compris les avantages, qui en pourroient provenir, mais parce que je ne connoissois personne, qui ne voulût manger la farine & m'en laisser le son. Or comprenant, que vous voulez prendre cette tâche sur vous, je m'en réjoüis & j'espère de trouver en vous un grand soutien, pour m'aider à porter le pesant fardeau, dont je suis chargé.

Que le Tout-puissant nous fasse passer l'hiver heureusement, je me promèts, que moiennant votre savoir-faire & vos soins, l'été ira mieux! Je prie Dieu, qui jusques ici nous a fait prospérer, quoique non sans peine, qu'il veuille nous accorder la grace, de faire triompher notre juste cause, & qu'elle prenne une bonne fin, à la gloire de son très saint nom, au repos de sa sainte Eglise, & à notre salut temporel & éternel!

Je vous détaillerois notre état, mais ma main, qui est encore roide des coups reçus près de Dirschau, ne me le permèt pas. Sachez pourtant, que l'ennemi est foible en infanterie, aussi bien qu'en cavalerie. Il ne laisse pas d'avoir de grands avantages dans ses quartiers par dessus nous, car toute l'Allemagne lui est ouverte pour proye. Je rassemble ici mes troupes près de la rivière, dans l'intention de l'attaquer bien-tôt, & de lui enlever les quartiers. Et quoique la cause soit bonne & juste, l'issuë de la guerre est neanmoins incertaine à cause du péché. On ne peut pas non plus compter sur la vie de l'homme: c'est pourquoi je vous exhorte, & vous prie pour l'amour de Christ, que si tout ne nous réussit pas à souhait, vous ne perdiez pas pour cela courage. Je vous conjure d'avoir en recommendation mon souvenir & le bien de ma Famille, & de faire envers moi & les miens ce que vous voudriez que Dieu fit envers vous & les vôtres, & que je ferois envers vous & les vôtres en pareil cas, s'il lui plait, que je vous survive, & que les vôtres aïent besoin de moi. Je me considère, comme aïant déja depuis vingt années gouverné notre Patrie, quoique non sans bien des soucis, mais Dieu soit loüé, avec beaucoup de gloire, chérissant & honorant la Patrie & tous ses fidéles sujèts, & aïant sacrifié, pour leur réputation, ma vie, mes biens, & mes commodités: n'aïant cherché dans ce monde-ci nul autre trésor, que de remplir les devoirs de l'état, dans lequel Dieu m'a fait naître.

S'il m'arrive quelque chose d'humain, les miens sont dignes de compassion, à cause de moi, & par plusieurs autres considérations. Ce ne sont que des personnes du Sexe: la Mère, sans conseil: la Fille, jeune Dame en bas âge: Infortunées si elles gouvernent elles-mêmes, & en péril, si d'autres les gouvernent. L'affection & la tendresse naturelle, (storgè naturalis) fait sortir ces lignes de ma plume, de laquelle je me sers auprès de vous, vous, dis-je, qui êtes un instrument, que Dieu m'a acordé, non seulement pour m'aider à soutenir plusieurs grandes affaires, mais aussi pour les bien préparer, contre tout ce qui peut arriver, & en tout ce qui me tient le plus à cœur dans ce monde-ci. Néanmoins je le remèts tout à sa sainte volonté, comme aussi ma vie & tout, ce qu'il m'a donné, comptant sur le mieux dans ce monde & espérant après cette vie le repos, la joïe, & le salut éternel. C'est aussi ce que je vous souhaite en son tems & à son heure! Je reste & je resterai tant que je vivrai
Toûjours votre gracieux & bien affectionné.
Gustave-Adolphe.
Goldnau le 4. Décembre 1630.

English translation (my own):

Beloved Chancellor, etc.
Our grace and special favour! I have received your opinions on the operations of the war for the next year, which have been so many marks of your loyalty to me and to the Fatherland. He who will live will see the success of affairs, and posterity will sing your praises, if in your salutary opinions you join your ordinary diligence and zeal in putting things into execution. It would be to be hoped that there were several who understood and handled affairs with the same dexterity, the same spirit and the same fidelity as you do. No doubt the service of the Kingdom and the common salvation of us all would then be better established. But as the Almighty distributes His gifts in a very different way, and men, because of sin, are subject to many faults, I notice such great things in some of our officers in the management of public affairs that I often have reason to doubt their good outcome, unless God helps us wonderfully in need, where we are sees no human help. So continue to do well, and do not tire of working in my service and that of the Kingdom, especially by perfecting your project on the subject of the wheat trade, because I rely more on your advice than on those of any other. I had given up the idea of ​​getting some help from this wheat, not that I did not understand the advantages that could come from it, but because I did not know anyone who did not want to take the flour and leave it to me. Now understanding that you want to take this task upon yourself, I am delighted and I hope to find in you a great support to help me to carry the heavy burden with which I am charged.

May the Almighty make us spend the winter happily; I promise myself that, with your know-how and your care, the summer will be better! I pray to God, who has so far made us prosper, although not without difficulty, that He will grant us grace to make our just cause triumph, and that it may come to a good end, to the glory of His most holy name, to the rest of His holy Church, and to our temporal and eternal salvation!

I will give you details of our condition, but my hand, which is still stiff from the blows received near Dirschau, does not allow me to do so. Know, however, that the enemy is weak in infantry, as well as in cavalry. It does not stop having great advantages in its quarters over us, because all of Germany is open to it for profit. I am assembling my troops here near the river, with the intention of attacking it soon, and taking away its quarters. And although the cause is good and just, the outcome of the war is nonetheless uncertain because of sin. One cannot count on human life either. That is why I urge you, and pray for Christ's sake, that if everything does not work out as one wishes, you do not lose heart for it. I implore you to recommend my remembrance and the good of my family, and to do to me and mine what you would have God do to you and yours, and that I would do to you and yours in such a case, if it pleases Him, that I survive you, and that yours have need of me. I consider myself, as having already for twenty years governed our Fatherland, although not without many worries, but God be praised, with much glory, cherishing and honouring the Fatherland and all its faithful subjects, and having sacrificed, for their reputation, my life, my goods, and my conveniences, having sought in this world no other treasure than to fulfill the duties of the state in which God let me be born.

If something human happens to me, mine are worthy of compassion, because of me and by many other considerations. They are only women: the mother, without counsel; the daughter, a young lady in infancy — unfortunate if they govern themselves, and in danger if others govern them. Affection and natural tenderness bring out these lines from my pen, which I use with you — you, I say, who are an instrument, which God has granted me, not only to help me support several great affairs, but also to prepare them well, against everything that can happen, and in everything that is most important to me in this world. Nevertheless, I surrender everything to His holy will, as also my life and everything, what He has given me, counting on the best in this world and hoping after this life for rest, joy, and eternal salvation. This is also what I wish you in due time! I remain and I will remain, as long as I live,
Always your gracious and affectionate
Gustav Adolf.
Goldnau, December 4, 1630.


Above: Gustav Adolf.


Above: Axel Oxenstierna.


Above: Maria Eleonora.


Above: Kristina.

Sunday, April 4, 2021

Hugo Grotius's letter to Kristina congratulating her on her coronation that actually did not happen for five years, dated January 4/14, 1645

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 1, page 77 (footnotes), Johan Arckenholtz, 1751


The letter:

Serenissima ac Potentissima Regina, Domina clementissima. Per tot maria ac terras fama huc venit de corona regia imposita Augusto Capiti Majestatis Tuæ more Majorum in signum consolidati regiminis cum jure regnandi. Sit hoc Majestati Tuæ regnoque felix fortunatumque? Si tot coronæ ex lauru impontrentur Majestati Tuæ, quod non dicam victorias, sed illustres victorias obtinuit, non effet locus ubi ponerentur. Duas adhuc speramus videre aut audire, alteram ex myrto, alteram ex oliva: nom ultima, id est coelestis, quam divina bonitas Imitatrici juæ iargietur, sicut Majestati Tuæ nunquam veniet nimis cito, ita, quamquam diuitissime dilata, nunquam non nimis cito populis imperii Maj. Tuæ: quibus permittere debet Majestas Tua, ut hac una in re voto faciant Majestatis Tuæ votis contraria. Eorum vota & Ego
Serenissima ac Potentissima Regina, Domina clementissima subsigno, uspote
Augustæ Majestatis Tuæ
obedientissimus subditus
H. GROTIUS.


Above: Kristina.


Above: Hugo Grotius.