Sources:
Konung Gustaf II Adolfs skrifter, page 544, P. A. Norstedt & Söner, 1861
Tal och skrifter av Konung Gustav II Adolf, page 123, Carl Hallendorff, P. A. Norstedt & Söner, 1915
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 172 to 174, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760
Mémoires concernant Christine, volume 1, page 16, Johan Arckenholtz, 1751
The letter:
Min gunstige helssan, sampt hwad mehra nådh jagh förmår medh Gudh Alzmechtigh altijdh tilförene. Jag hafver bekommet Edert Rådhslagh på tillkommande åhrs öhrligh. Jagh seer ther aff eder troheet emoth migh och fädernes landet; then ther lefwer, warder seendes sakernes framgång och effterkommanderne warde prijsandes edert roos, serdeles om i eder hälssosamme rådh tillfogen eder wanlige flijt och ifwer, sakerne att igenom drijfwa. Det wore att önska att flere funnes som medh samme beskedenheet, troheet och wett, saaken handterade och meente, twifwels fritt wore dett, att Rijksens tienst och alles wåres wählfärdh säkrare stodhe: Men som Gudh åthskilligt sina gofwor uthdeelar, så är och för syndenes skuldh hoos menniskior åthskillige feel, hwilka iagh hoos een partt i Rijkzens saaker så stoora befinner, att iag offta måtte förtwifla opå saakernes godhe uthgång, om icke Gudh aff himmelen gåfwe vnder tiden rådh, ther man eliest inge seer. Giörer fördenskull wähl och tröttas icke weder att arbeta till min och Rijkzens tienst, serdeles att fulborda eder rådh uti kornhandelen ty iag heller aff eder ähn andras flijt, min wählfärdh låter tillijta. Jagh hadhe öfwergifwit the tanckar, aff sådant medell någon hielp att wenta, icke förty att iagh icke wiste, hwadh thet båtnade, men för ty iagh ingen wiste, som icke sielf skulle ätta miölet och spijsa migh medh agnarna. Men sedan i eder tillbetro sådant opå Eder att taga, glädies iag och hoppas ett stoort stödzell under denne tunga bördan som iag nu bära måste. Gudh som alt i werigie hafwer, hielpe oss winteren wähl igenom gåå, så förmodar iagh att igenom eder flijt och sorgfälligheet, sommaren lättare fallandes warder. Gudh som här till hafwer låtit oss icke vthan omak hafwa framgångh, förlähna nåden, att wåhr rättwijsa saak må triumphera och tagha een godh vthgångh hans aldraheligste nampn till ähra hans helige kyrkio till rooligheet oss till timmeligh och ewigh saligheet. Wårt tillståndh skulle iag eder wähl förklara, men min handh som aff dhe Dirschowische slengiarne är styf worden låther thet eij wähl till, doch wetter att fienden ähr swagh aff Infanterie och lijka i Cavallerie, hafwer stoor fördeel i quarteer, ty heela Tysklandh ähr hans roof vnderkastat fram för oss: Jagh samblar mitt folck här wed Strömen, och haar i meningh snart wapnen och qwarteren medh Fienden att skiffta, och än doch saaken ähr godh och rättwijs, så ähr doch krijgetz uthgång för syndenes skulldh owiss såsom och menniskiones lijfzlengdh, ty förmanar iag eder och beder för Christi skulldh, att om icke alt ginge effter wåhr willia att doch i icke släppa modet. Wår åminnelse och de minas wälferdh, låther eder till dett bästa wara befallat, och att i så giöra hoos migh och dhe mine, som i welen att Gudh emoth eder och edra giörandes warder, som iagh och giöra will emot eder och dhe edra, om iagh effter Gudz willia lembnades så länge att i mig behöfde på sådant sätt, betrachtandes migh som then ther nu på Tiugunde åhret medh mycken möda (doch Gudi skee låff) medh mycken heeder wårt Fädernes land förestådt hafwer then ther och fädernes landet och alle dess trogne inbyggiare, älskat, ährat och för thess ähra, lijff godz och gode dagar wanwyrdat hafwer; then ther och i wärden ingen annan skatt söcht hafwer, än att giöra tillfyllest mitt ståndz plicht, der uti migh Gudh hafwer låtit födas. The mine äro för min skuldh, (om migh något wedh kommer) och eliest i mången måtto, medhynckan wärde, äre qwinkön, Modren rådhlöös och dotteren öfwermaga jungfru, älendigh, om the få rådha och i fahra, om andra öfwer dem råda fåhr. Στοργή naturalis trycker desse linier uthur pennan, och brukar them mot edher, som ett Instrument migh aff Gudi gifwit många tunga saker igenom att lychta, rätt att bereda till dett som henda kan och migh i werden tyngest beswärar, och doch detta så wähl som lijff och siähl och alt thet Gudh hafwer migh gifwit befaller iagh uti hans helige wåldh, otwifwelachteligen hoppandes i wärden det besta, effter detta lijfwet frijdh frögdh och Sahligheet, thet samma önskar iag och Eder i sinom tijdh och timma. Jagh blifwer edher så lenge iagh lefwer altidh gunstigh och wäl affectionerad.
Gustavus Adolphus.
I Golnou d. 4 Decemb. A:o 1630.
With slightly modernised spelling:
Min gunstige hälsan samt hvad mera nåd jag förmår med Gud allsmäktig alltid tillförene. Jag hafver bekommet edert rådslag på tillkommande års örlig. Jag ser däraf eder trohet emot mig och fäderneslandet. Den där lefver, varder seendes sakernes framgång och efterkommanderne varde prisandes edert ros, särdeles om I eder hälsosamme råd tillfogen eder vanlige flit och ifver sakerne att igenomdrifva. Det vore att önska, att flere funnes, som med samme betvifvelsfritt vore det, att riksens tjänst och alles våres välfärd säkrare stode. Men som Gud åtskilligt sina gåfvor utdelar, så är ock för syndenes skull hos människor åtskillige fel, hvilka jag hos en part i riksens saker så stora befinner, att jag ofta måtte förtvifla oppå sakernes gode utgång, om icke Gud af himmelen gåfve under tiden råd, där man eljest inge ser. Görer fördenskull väl och tröttas icke veder att arbeta till min och riksens tjänst, särdeles att fullborda eder råd uti kornhandelen, ty jag heller af eder än andras flit min välfärd låter tillita. Jag hade öfvergifvit de tankar af sådant medel någon hjälp att vänta, icke förty att jag icke visste, hvad det båtnade, men förty jag ingen visste, som icke själf skulle äta mjölet och spisa mig med agnarna. Men sedan I eder tillbetro sådant oppå eder att taga, glädjes jag och hoppas ett stort stödsel under denne tunga bördan, som jag nu bära måste. Gud, som allt i värje hafver, hjälpe oss vinteren väl igenomgå, så förmodar jag, att igenom eder flit och sorgfällighet sommaren lättare fallandes varder. Gud, som härtill hafver låtit oss icke utan omak hafva framgång, förläna nåden, att vår rättvisa sak må triumfera och taga en god utgång, hans aldraheligste namn till ära, hans helige kyrkjo till rolighet, oss till timmelig och evig salighet! Vårt tillstånd skulle jag eder väl förklara, men min hand, som af de Dirschoviske slängjarne är styf vorden, låter det ej väl till. Dock veter, att fienden är svag af infanteri och lika i kavalleri, hafver stor fördel i kvarter, ty hela Tyskland är hans rof underkastadt, framför oss. Jag samlar mitt folk här ved strömmen och har i mening snart vapnen och kvarteren med fienden att skifta, och ändock saken är god och rättvis, så är dock krigets utgång för syndenes skuld oviss såsom ock människones lifslängd. Ty förmanar jag eder och beder för Kristi skuld, att om icke allt ginge efter vår vilja, att dock I icke släppa modet. Vår åminnelse och de minas välfärd låter eder till det bästa vara befallat, och att I så göra hos mig och de mine, som I velen att Gud emot eder och edra görandes varder, som jag ock göra vill emot eder och de edra, om jag efter Guds vilja lämnades så länge, att I mig behöfde på sådant sätt, betraktandes mig som den där nu på tjugunde året med mycken möda, dock — Gudi ske lof — med mycken heder vårt fädernesland förestått hafver; den där ock fäderneslandet och alle dess trogne inbyggjare älskat, ärat och för dess ära, lif, gods och gode dagar vanvyrdat hafver; den där ock i världen ingen annan skatt sökt hafver än att göra till fyllest mitt stånds plikt, däruti mig Gud hafver låtit födas. De mine äro för min skuld (om mig något vedkommer) och eljest i mången måtto medynkan värde, äre kvinnkön, modren rådlös och dotteren öfvermaga jungfru; eländig, om de få råda, och i fara, om andra öfver dem råda får. Storge naturalis trycker desse linjer utur pennan och brukar dem mot eder — som ett instrument, mig af Gudi gifvit, många tunga saker igenom att lykta — rätt att bereda till det, som hända kan och mig i världen tyngest besvärar. Och dock detta såväll som lif och själ och allt, det Gud hafver mig gifvit, befaller jag uti hans helige våld, otvifvelakteligen hoppandes i världen det bästa, efter detta lifvet frid, fröjd och salighet. Det samma önskar jag ock eder i sinom tid och timma. Jag blifver eder, så länge jag lefver, alltid gunstig och väl affektionerad.
Gustavus Adolphus.
I Golnou d. 4 Decemb. a:o 1630.
Gjörwell's transcript of the letter:
Min gunstiga hälsan med hwad mera nåd jag förmår af Gud Alsmäcktig, som tilförene. Jag hafwer bekommit Edert bref och rådslag på tilkommande åhrs örlig, ser deraf Eder trohet och flit emot mig och Fäderneslandet; den der lefwer, warder seendes sakernas framgång, och efterkommanderna warda prisandes Edert råd, särdeles om I till Edert hälsosamma råd tilfogen Eder wanliga flit och ifwer, saken at igenomdrifwa. Det wore tilönskandes at flere funnos, som med sådan beskedelighet, trohet och wett saken hanterade och mente, twifwelsfritt wore det, at Riksens tjenst och alles wår wälfärd säkrare stode; men som Gud åtskilligt sina gåfwor utdelar, så finnas ock för syndernas skuld hos menniskjor många fel, hwilka jag hos en part i Rikzens saker så stora befinner, at jag ofta måtte förtwifla på sakernas goda utgång, om icke Gud af himmelen gåfwe undertiden råd, där man eljest inga ser. Gjören fördenskull wäl och tröttens intet wid at arbeta til min och Riksens tjenst, särdeles til at fullborda Edert råd uti Kornhandeln, ty jag häldre af Eder, än af andras flit min wälfärd låter tillita. Jag hade öfwergifwit de tankar, af sådant medel någon hjelp at wänta, icke förty, at jag icke wiste hwad det båtade, utan förty, at jag ingen wiste, som icke sjelf skulle äta mjölet och spisa mig med agnarna. Men sedan I tiltron Eder at sådant på Eder taga, gläds jag och hoppas därigenom en stor stödsel, under denna tunga bördan, som jag nu bära måste. Gud, som alt i hwarjo hafwer hjelpt oß winteren wäl igenomgå, så förmodar jag, at igenom Eder flit och sorgfällighet sommaren oß lättare fallandes warder. Gud som härtill hafwer låtit oß utan omak hafwa god framgång, Han förläne nåden at wår rättwisa sak må triumphera och taga en god utgång, Hans Aldraheligste namn til ära, Hans heliga Kyrcka til rolighet och oß til timelig och ewig salighet. Wårt tilstånd skulle jag wäl Eder förklara, men min hand, som af de Lifländska slängar är styf worden, låter det ej wäl til; dock weten at fienden är swag af Infanterie, men lika i Cavallerie, hafwer stor fördel i qwarteren (ty hela Tyskland är hans rof underkastadt) framför oß; Jag samlar mitt folk här wid strömen och har i mening, snart wapn och qwartern med fienden at skifta. Och ändock saken i sig sjelf är god och rättwis, så är dock krigsens utgång för syndernas skull owiß: owiß är ock menniskjones lifslängd; ty förmanar jag Eder och beder Eder för Christi skull, om icke alt ginge efter wår wilja, at I dock ej släppen modet; min åminnelse och de minas wälfärd låter Eder til det bästa wara befallad, och at I så gjören hos mig och de mina, som I welen, at Gud emot Eder och de Edra gjörandes warder, som jag ock gjöra wil med Eder och de Edra, om jag efter Guds wilja lefwer så länge at I mig behöfwen på sådant sätt; betracktande mig, som den där nu på 20:de året med mycken möda, dock Gud ske lof med mycken heder, wårt kiära Fädernesland förestådt hafwer, som den där Fäderneslandet och des trogna inbyggare älskadt, äradt och för deras lif och gods goda dagar wanwyrdadt hafwer, som den där i wärlden ingen annan skatt sökt hafwer, än allenast tilfyllest gjöra mitt stånds plikt, deruti Gud hafwer låtit mig födas. De mina äro för min skull, om mig någodt widkommer, och eljest i mång måtto, medömkan wärde. Modren är rådlös, Dottren öfwermaga Jungfru, eländiga om de få råda och äfwen om andre öfwer dem råda få. Στοργη naturalis trycker deße linier utur pennan, och brukar dem Eder til nytta, som et instrument mig af Gudi gifwit, många tunga saker igenom at lyfta, rätt at wända til det, som hända kan och migh i wärlden tyngst beswärar. Dock detta, såwäl som lif och själ och alt det Gud hafwer mig gifwit, befaller jag uti Hans heliga wåld, otwifwelakteligen förhoppandes i wärlden det bästa och efter detta lifwet frid, frögd och salighet. Det samma önskar jag ock Eder i sinom tid och tima, och jag förblifwer Eder Gunstig och Wälaffectionerad
GUSTAVUS ADOLPHUS.
Golnov, d. 4 Decemb.
1630.
French translation (by Arckenholtz):
Bien aimé Chancelier, &c. Grace & faveur spéciale! J'ai reçu vos avis sur les opérations de la guerre pour l'année prochaine, qui m'ont été autant de marques de votre fidélité envers moi & la Patrie. Celui qui vivra, verra le succès des affaires & la posterité chantera vos louanges, si à vos avis salutaires vous joignéz votre diligence & votre zèle ordinaires à mettre les choses en éxécution. Il seroit à souhaiter qu'il s'en trouvât plusieurs qui entendissent & maniassent les affaires avec la même dexterité, le même esprit & la même fidélité que vous le faites. Sans doute le service du Roïaume & le salut commun de nous tous se trouveroient alors mieux affermis. Mais comme le Tout-puissant distribue ses dons d'une manière fort différente, & que les hommes à cause du péché, sont sujèts à plusieurs fautes; j'en remarque de si grandes en quelques uns de nos Officiers, dans le manîment des affaires publiques, que j'ai souvent lieu de douter de leur bonne issuë, à moins que Dieu ne nous assiste merveilleusement dans le besoin, où l'on ne voit aucune aide humaine. Continuez donc à bien faire, & ne vous lassez point de travailler à mon service & à celui du Roïaume, surtout en perfectionnant votre projèt au sujèt du commerce de blé: car je me repose plûtôt sur vos avis, que sur ceux d'aucun autre. J'avois abandonné l'idée de tirer quelques secours de ce blé, non que je n'eusse compris les avantages, qui en pourroient provenir, mais parce que je ne connoissois personne, qui ne voulût manger la farine & m'en laisser le son. Or comprenant, que vous voulez prendre cette tâche sur vous, je m'en réjoüis & j'espère de trouver en vous un grand soutien, pour m'aider à porter le pesant fardeau, dont je suis chargé.
Que le Tout-puissant nous fasse passer l'hiver heureusement, je me promèts, que moiennant votre savoir-faire & vos soins, l'été ira mieux! Je prie Dieu, qui jusques ici nous a fait prospérer, quoique non sans peine, qu'il veuille nous accorder la grace, de faire triompher notre juste cause, & qu'elle prenne une bonne fin, à la gloire de son très saint nom, au repos de sa sainte Eglise, & à notre salut temporel & éternel!
Je vous détaillerois notre état, mais ma main, qui est encore roide des coups reçus près de Dirschau, ne me le permèt pas. Sachez pourtant, que l'ennemi est foible en infanterie, aussi bien qu'en cavalerie. Il ne laisse pas d'avoir de grands avantages dans ses quartiers par dessus nous, car toute l'Allemagne lui est ouverte pour proye. Je rassemble ici mes troupes près de la rivière, dans l'intention de l'attaquer bien-tôt, & de lui enlever les quartiers. Et quoique la cause soit bonne & juste, l'issuë de la guerre est neanmoins incertaine à cause du péché. On ne peut pas non plus compter sur la vie de l'homme: c'est pourquoi je vous exhorte, & vous prie pour l'amour de Christ, que si tout ne nous réussit pas à souhait, vous ne perdiez pas pour cela courage. Je vous conjure d'avoir en recommendation mon souvenir & le bien de ma Famille, & de faire envers moi & les miens ce que vous voudriez que Dieu fit envers vous & les vôtres, & que je ferois envers vous & les vôtres en pareil cas, s'il lui plait, que je vous survive, & que les vôtres aïent besoin de moi. Je me considère, comme aïant déja depuis vingt années gouverné notre Patrie, quoique non sans bien des soucis, mais Dieu soit loüé, avec beaucoup de gloire, chérissant & honorant la Patrie & tous ses fidéles sujèts, & aïant sacrifié, pour leur réputation, ma vie, mes biens, & mes commodités: n'aïant cherché dans ce monde-ci nul autre trésor, que de remplir les devoirs de l'état, dans lequel Dieu m'a fait naître.
S'il m'arrive quelque chose d'humain, les miens sont dignes de compassion, à cause de moi, & par plusieurs autres considérations. Ce ne sont que des personnes du Sexe: la Mère, sans conseil: la Fille, jeune Dame en bas âge: Infortunées si elles gouvernent elles-mêmes, & en péril, si d'autres les gouvernent. L'affection & la tendresse naturelle, (storgè naturalis) fait sortir ces lignes de ma plume, de laquelle je me sers auprès de vous, vous, dis-je, qui êtes un instrument, que Dieu m'a acordé, non seulement pour m'aider à soutenir plusieurs grandes affaires, mais aussi pour les bien préparer, contre tout ce qui peut arriver, & en tout ce qui me tient le plus à cœur dans ce monde-ci. Néanmoins je le remèts tout à sa sainte volonté, comme aussi ma vie & tout, ce qu'il m'a donné, comptant sur le mieux dans ce monde & espérant après cette vie le repos, la joïe, & le salut éternel. C'est aussi ce que je vous souhaite en son tems & à son heure! Je reste & je resterai tant que je vivrai
Toûjours votre gracieux & bien affectionné.
Gustave-Adolphe.
Goldnau le 4. Décembre 1630.
English translation (my own):
Beloved Chancellor, etc. Our grace and special favour! I have received your opinions on the operations of the war for the next year, which have been so many marks of your loyalty to me and to the Fatherland. He who will live will see the success of affairs, and posterity will sing your praises, if in your salutary opinions you join your ordinary diligence and zeal in putting things into execution. It would be to be hoped that there were several who understood and handled affairs with the same dexterity, the same spirit and the same fidelity as you do. No doubt the service of the Kingdom and the common salvation of us all would then be better established. But as the Almighty distributes His gifts in a very different way, and men, because of sin, are subject to many faults, I notice such great things in some of our officers in the management of public affairs that I often have reason to doubt their good outcome, unless God helps us wonderfully in need, where we are sees no human help. So continue to do well, and do not tire of working in my service and that of the Kingdom, especially by perfecting your project on the subject of the wheat trade, because I rely more on your advice than on those of any other. I had given up the idea of getting some help from this wheat, not that I did not understand the advantages that could come from it, but because I did not know anyone who did not want to take the flour and leave it to me. Now understanding that you want to take this task upon yourself, I am delighted and I hope to find in you a great support to help me to carry the heavy burden with which I am charged.
May the Almighty make us spend the winter happily; I promise myself that, with your know-how and your care, the summer will be better! I pray to God, who has so far made us prosper, although not without difficulty, that He will grant us grace to make our just cause triumph, and that it may come to a good end, to the glory of His most holy name, to the rest of His holy Church, and to our temporal and eternal salvation!
I will give you details of our condition, but my hand, which is still stiff from the blows received near Dirschau, does not allow me to do so. Know, however, that the enemy is weak in infantry, as well as in cavalry. It does not stop having great advantages in its quarters over us, because all of Germany is open to it for profit. I am assembling my troops here near the river, with the intention of attacking it soon, and taking away its quarters. And although the cause is good and just, the outcome of the war is nonetheless uncertain because of sin. One cannot count on human life either. That is why I urge you, and pray for Christ's sake, that if everything does not work out as one wishes, you do not lose heart for it. I implore you to recommend my remembrance and the good of my family, and to do to me and mine what you would have God do to you and yours, and that I would do to you and yours in such a case, if it pleases Him, that I survive you, and that yours have need of me. I consider myself, as having already for twenty years governed our Fatherland, although not without many worries, but God be praised, with much glory, cherishing and honouring the Fatherland and all its faithful subjects, and having sacrificed, for their reputation, my life, my goods, and my conveniences, having sought in this world no other treasure than to fulfill the duties of the state in which God let me be born.
If something human happens to me, mine are worthy of compassion, because of me and by many other considerations. They are only women: the mother, without counsel; the daughter, a young lady in infancy — unfortunate if they govern themselves, and in danger if others govern them. Affection and natural tenderness bring out these lines from my pen, which I use with you — you, I say, who are an instrument, which God has granted me, not only to help me support several great affairs, but also to prepare them well, against everything that can happen, and in everything that is most important to me in this world. Nevertheless, I surrender everything to His holy will, as also my life and everything, what He has given me, counting on the best in this world and hoping after this life for rest, joy, and eternal salvation. This is also what I wish you in due time! I remain and I will remain, as long as I live,
Always your gracious and affectionate
Gustav Adolf.
Goldnau, December 4, 1630.
Above: Gustav Adolf.
Above: Axel Oxenstierna.
Above: Maria Eleonora.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment