Sources:
A journal of the Swedish ambassy, volume 2, pages 116 to 120, by Bulstrode Whitelocke, published in 1772
Bulstr. Whitelockes Dag-Bok Öfver Dess Ambassade til Sverige, pages 602 to 605, translated by Johan Edman, 1777
The diary entry:
... Whitelocke waited on the queen, and gave her an account of the signing and sealing of his articles; wheruppon she said,
Qu. "I am glad that this buisnes is done to your satisfaction."
Wh. "There remaines only your majesty's sealing your letters of full power to your commissioners, who treated with me."
Qu. "I sealed them this morning."
Wh. "Then my humble suit is, that your majesty would appoint a day for my audience to take my leave."
Qu. "This is Saturday, butt if you desire it you may have it on Friday next."
Wh. "Would your majesty's leisure permit to give me audience on Tuesday or Wednesday next, they being no holydayes?"
Qu. "The assembly is to sit on Tuesday, and att their first meeting I shall have a great deale of buisnes with them, which will hinder me from any other affayres."
Wh. "I humbly pray your majesty to appoint it, as soon as your own leisure will permit, for I shall have many buisnesses and ceremonies after it to performe, before my going away."
Qu. "On Monday next I will appoint a day; and touching the secret article, about which I formerly discoursed with you, I have now altered my opinion, and am resolved to follow the advice that you and Mons. Woolfeldt have given me; I will write a letter under my own hand to the protector, to the effect you advised, and deliver it to you to be presented to him."
Wh. "This will be much the better way."
Qu. "I desire you to be carefull of the letter; and, before I seale it, I will show it to you for your advice in it."
Wh. "Madame, I shall have a speciall care of it, and to procure an answear of it from the protector, I hope, to your majesty's contentment, that you may make use of it if there shall be occasion; and I believe the protector will be a firme friend to your majesty."
Qu. "I doubt it not, nor your respects to me."
Wh. "I am ingaged, by your many favours, to serve your majesty with all faithfullnes."
Qu. "I had some clothes in a ship comming hither, and the ship is taken, and my clothes detained in England, so that I cannot gett them to weare."
Wh. "If your majesty want clothes, I have a piece of english stuffe att my house, which cost two shillings a yeard; and, if that were not too deare for your majesty's wearing, I would send it to you."
Qu. "Two shillings a yeard is deare enough for me: I pray send your stuffe hither, and I shall willingly accept it, and thanke you for it."
Wh. "Will your majesty be pleased on Monday next to goe into England?"
Qu. "Hardly so soone; yett perhaps I may one day see England: butt what is your meaning in this?"
Wh. "Madame, Monday next is the first day of May, a great day in England; we call it May-day, when the gentlemen use to waite uppon their mistresses abroade, to bid the spring wellcome, and to have some collection or intertainment for them. Now, your majesty being my mistris, if you will doe me the honor, that, after the custome of England, I may waite on you on May-day, and have a little treatment for you after the manner of England: this I call going into England, and shall take it as a very great favour from your majesty."
Qu. "If this be your meaning of going into England, I shall be very willing, as your mistris, to goe with you on Monday next, and to see the english mode."
Lagerfeldt and the master of the ceremonies dining with Whitelocke, he inquired of them, what was to be done by him as to presents to any of the queen's servants or officers, who had done him respect in his buisnes, or being heer; and what other things were requisite to be done by him, according to the usage of ambassadors in this court before their going away, and when he might obtaine his audience to take his leave.
The master of the ceremonies gave him good and chargeable instructions, and Lagerfeldt agreed in most points with him; and uppon Whitelocke's intreaty, undertooke to see that the letters of full power to the queen's commissioners, and the re-credentialls to Whitelocke, should be perfected and brought to him, and a day of audience appointed.
Lagerfeldt told Whitelocke, that the queen was willing to present him with some of this countrey commodities, as copper, to carry with him into England, if it would be as acceptable to him as other presents of diamonds and the like; and, he said, he hoped there was no order of the common-wealth of England to forbid the receiving of such presents by their publique ministers.
He said, that formerly he asked of Mons. Chanut, the french ambassador heer, if he would accept a present of copper; and he willingly accepted it, and carryed it with him, saying, that he rather desired copper then diamonds or jewells, bicause he could better fell the copper then jewells, and make money of it.
Whitelocke said, that whatsoever her majesty pleased to bestow on him, should be wellcom to him, and that he liked the commodities of this countrey as well as those of the Indies, and that for Chanut's reason.
He said, that the protector had not forbid him to receive any testimonies of the queen's respect to him, as she used to doe to all publique ministers; that the order of the common-wealth, forbidding guifts or presents to publique ministers, was not now in force; that he thought her majesty's bountey to him, and his justification of the acceptance of it, might be the more from such valuable presents, as her majesty had done him the honor to receive from him, and his intention to bestow all his horses uppon her, and such as she would appoint, which, for the honor of the common-wealth, he would not sell.
With modernised spelling:
... Whitelocke waited on the Queen and gave her an account of the signing and sealing of his articles, whereupon she said:
Queen: "I am glad that this business is done to your satisfaction."
Whitelocke: "There remains only Your Majesty's sealing your letters of full power to your commissioners, who treated with me."
Queen: "I sealed them this morning."
Whitelocke: "Then my humble suit is that Your Majesty would appoint a day for my audience to take my leave."
Queen: "This is Saturday, but if you desire it, you may have it on Friday next."
Whitelocke: "Would Your Majesty's leisure permit to give me audience on Tuesday or Wednesday next, they being no holidays?"
Queen: "The assembly is to sit on Tuesday, and at their first meeting I shall have a great deal of business with them, which will hinder me from any other affairs."
Whitelocke: "I humbly pray Your Majesty to appoint it as soon as your own leisure will permit, for I shall have many businesses and ceremonies after it to perform before my going away."
Queen: "On Monday next I will appoint a day; and touching the secret article, about which I formerly discoursed with you, I have now altered my opinion and am resolved to follow the advice that you and Monsieur Ulfeldt have given me. I will write a letter under my own hand to the Protector, to the effect you advised, and deliver it to you to be presented to him."
Whitelocke: "This will be much the better way."
Queen: "I desire you to be careful of the letter, and before I seal it, I will show it to you for your advice in it."
Whitelocke: "Madame, I shall have a special care of it and to procure an answer of it from the Protector, I hope, to Your Majesty's contentment, that you may make use of it if there shall be occasion; and I believe the Protector will be a firm friend to Your Majesty."
Queen: "I doubt it not, nor your respects to me."
Whitelocke: "I am engaged by your many favours to serve Your Majesty with all faithfulness."
Queen: "I had some clothes in a ship coming hither, and the ship is taken and my clothes detained in England, so that I cannot get them to wear."
Whitelocke: "If Your Majesty want clothes, I have a piece of English stuff at my house which cost two shillings a yard; and, if that were not too dear for Your Majesty's wearing, I would send it to you."
Queen: "Two shillings a yard is dear enough for me. I pray send your stuff hither and I shall willingly accept it, and thank you for it."
Whitelocke: "Will Your Majesty be pleased on Monday next to go into England?"
Queen: "Hardly so soon, yet perhaps I may one day see England; but what is your meaning in this?"
Whitelocke: "Madame, Monday next is the first day of May, a great day in England; we call it May Day, when the gentlemen use to wait upon their mistresses abroad, to bid the spring welcome, and to have some collection or entertainment for them. Now, Your Majesty being my mistress, if you will do me the honour that, after the custom of England, I may wait on you on May Day and have a little treatment for you after the manner of England, this I call going into England and shall take it as a very great favour from Your Majesty."
Queen: "If this be your meaning of going into England, I shall be very willing, as your mistress, to go with you on Monday next and to see the English mode."
Lagerfeldt and the master of the ceremonies dining with Whitelocke, he inquired of them what was to be done by him as to presents to any of the Queen's servants or officers who had done him respect in his business or being here, and what other things were requisite to be done by him, according to the usage of ambassadors in this court before their going away, and when he might obtain his audience to take his leave.
The master of the ceremonies gave him good and chargeable instructions, and Lagerfeldt agreed in most points with him and, upon Whitelocke's entreaty, undertook to see that the letters of full power to the Queen's commissioners and the recredentials to Whitelocke should be perfected and brought to him, and a day of audience appointed.
Lagerfeldt told Whitelocke that the Queen was willing to present him with some of this country commodities, as copper, to carry with him into England if it would be as acceptable to him as other presents of diamonds and the like; and he said he hoped there was no order of the Commonwealth of England to forbid the receiving of such presents by their public ministers.
He said that formerly he asked of Monsieur Chanut, the French ambassador here, if he would accept a present of copper; and he willingly accepted it and carried it with him, saying that he rather desired copper then diamonds or jewels because he could better fell the copper then jewels and make money of it.
Whitelocke said that whatsoever Her Majesty pleased to bestow on him should be welcome to him, and that he liked the commodities of this country as well as those of the Indies, and that for Chanut's reason.
He said that the Protector had not forbid him to receive any testimonies of the Queen's respect to him, as she used to do to all public ministers; that the order of the Commonwealth, forbidding gifts or presents to public ministers, was not now in force; that he thought Her Majesty's bounty to him and his justification of the acceptance of it might be the more from such valuable presents, as Her Majesty had done him the honour to receive from him, and his intention to bestow all his horses upon her, and such as she would appoint, which, for the honour of the Commonwealth, he would not sell.
Approximate reconstruction of the conversation as it was in French (my own translation):
Christine: «Je suis heureuse que cette affaire soit réglée à votre satisfaction.»
Whitelocke: «Il ne reste plus qu'à Votre Majesté de sceller vos lettres de plein pouvoir à vos commissaires, qui ont traité avec moi.»
Christine: «Je les ai scellés ce matin.»
Whitelocke: «Alors mon humble demande est que Votre Majesté fixe un jour pour que mon audience prenne congé.»
Christine: «C'est samedi, mais si vous le désirez, vous pourrez l'avoir vendredi prochain.»
Whitelocke: «Les loisirs de Votre Majesté permettraient-ils de me donner audience mardi ou mercredi prochain, car ce ne sont pas des fêtes?»
Christine: «L'assemblée doit siéger mardi, et lors de leur première réunion, j'aurai avec eux beaucoup d'affaires, ce qui m'empêchera de toute autre affaire.»
Whitelocke: «Je prie humblement Votre Majesté de le nommer dès que vos loisirs le permettront, car j'aurai de nombreuses affaires et cérémonies à accomplir après cela avant mon départ.»
Christine: «Lundi prochain, je fixerai un jour; et concernant l'article secret, dont j'ai autrefois discuté avec vous, j'ai maintenant changé d'avis et je suis résolue à suivre les conseils que vous et M. Ulfeldt m'avez donnés. Je l'écrirai de ma main une lettre au protecteur, dans le sens que vous lui avez conseillé, et vous la remettre pour qu'elle lui soit présentée.»
Whitelocke: «Ce sera de loin la meilleure manière.»
Christine: «Je désire que vous usiez prudence avec la lettre, et avant de la sceller, je vous la montrerai pour obtenir votre conseil.»
Whitelocke: «Madame, j'en prendrai un soin particulier et j'en obtiendrai une réponse du protecteur, j'espère, au contentement de Votre Majesté, afin que vous puissiez en faire usage s'il y a lieu; et je crois que le protecteur sera un ami fidèle de Votre Majesté.»
Christine: «Je n'en doute pas, ni vos respects pour moi.»
Whitelocke: «Je suis engagé par vos nombreuses faveurs à servir Votre Majesté en toute fidélité.»
Christine: «J'avais des vêtements dans un vaisseau qui venait ici, et le vaisseau a été pris et mes vêtements retenus en Angleterre, de sorte que je ne peux pas les obtenir pour les porter.»
Whitelocke: «Si Votre Majesté manque de vêtements, j'ai chez moi un vêtement anglais qui coûte deux shillings le mètre; et, si ce n'est pas trop cher pour que Votre Majesté le porte, je vous l'enverrai.»
Christine: «Deux shillings le mètre me coûtent assez cher. Je vous en prie, envoyez vos affaires ici et je les accepterai volontiers, et je vous en remercie.»
Whitelocke: «Plaîtrait-il à Votre Majesté lundi prochain d'aller en Angleterre?»
Christine: «A peine si tôt, mais peut-être pourrai-je un jour voir l'Angleterre; mais que voulez-vous dire par là?»
Whitelocke: «Madame, lundi prochain est le premier jour de mai, un grand jour en Angleterre; nous l'appelons May Day, lorsque les messieurs attendent souvent leurs maîtresses à l'étranger pour souhaiter la bienvenue au printemps et organiser une collecte ou un divertissement pour maintenant, Votre Majesté étant ma maîtresse, si vous voulez me faire l'honneur de pouvoir, selon la coutume de l'Angleterre, vous attendre le 1er mai et vous faire un petit traitement à la manière de l'Angleterre; c'est ce que j'appelle aller en Angleterre, et je le prendrai comme une très grande faveur de Votre Majesté.»
Christine: «Si tel est votre intention d'aller en Angleterre, je serai tout à fait disposée, en tant que votre maîtresse, à vous accompagner lundi prochain et à voir la mode anglaise.»
Swedish translation of the conversation (by Edman):
Drottn. »Jag är glad at Edart ärende efter önskan blifvit afslutadt.«
Wh. »Nu återstår intet, utom Edar Maj:ts underskrift och sigill på dess Ombuds fullmagter.«
Drottn. »Det är redan i dag expedieradt.«
Wh. »Då får jag endast i underdånighet anhålla, at Edar Maj:t i nåder täckes utsätta dag för at lemna mig afskeds audience.«
Drottn. »Nu är Lördag, och kan jag, om J så åstundar, därtil utsätta nästa Fredag.«
Wh. »Skulle Edar Maj:t hafva lägligt, önskade jag at det nästa Måndag eller Tisdag kunde låta sig göra, emedan då icke är någon Helgedag.«
Drottn. »Ständerne mötas om Tisdag, och är jag i början mycket med dem sysslosatt, samt därigenom från andra affairer hindrad.«
Wh. »Jag anhåller underdånigst, at Edar Maj:t må utsätta dag därtil, så snart det faller lägligt, ju förr dess häller, emedan jag sedan har hvarjehanda förrättningar innan afresan.«
Drottn. »Nästa Måndag skall jag utsätta dag, och rörande den hemliga artiklen, hvarom jag talt vid Eder, har jag nu ändrat min tanka, och beslutit at följa Edart och ULFELDS råd. Jag skall skrifva et egenhändigt bref til Protector, på det sätt J föreslagit, och vil lemna det i Edra händer, för at vid tilfälle til egaren öfverlemna.«
Wh. »Jag tror sannerligen at detta förslag är det bästa.«
Drottn. »Jag pålägger Eder at om detta bref vara aktsam, och vil jag, innan det förseglas, visa det för Eder, för at därom höra Edra tankar.«
Wh. »Jag skall därpå taga besynnerlig akt, och hoppas at kunna ifrån Protector skaffa et svar därpå, som skall vara til Edar Maj:ts nöje, hvaraf Edar Maj:t vid tilfälle torde kunna sig betjena; förmodande äfven Protectors vänskap och tilgifvenhet för Edar Maj:t ej blifva mindre upriktig än fast.«
Drottn. »Jag tviflar icke, hvarken om Protectors vänskap eller Edar tilgifvenhet för mig.«
Wh. »Jag är förbunden at med all trohet tjena Edar Maj:t för den myckna ynnest Edar Maj:t ständigt behagat visa mig.«
Drottn. »Nu är åter et skepp upbragt til England, som hade för mig några kläder om bord, och som de blifvit qvarhållne, går jag utaf dem i mistning.«
Wh. »Om Edar Maj:t behöfver kläde, har jag et stycke godt Engelskt, til 2 schilling alnen, hvilket jag vil sända, i fall Edar Maj:t ej finner det för dyrt.«
Drottn. »Två schilling alnen är för mig nog; jag tackar Eder för anbudet, och är nögd at emottaga det.«
Wh. »Skulle det icke behaga Edar Maj:t at nästa Måndag resa til England?«
Drottn. »Näppeligen så snart, ehuru det framdeles torde ske; men hvad kan vara Edar mening därmed?«
Wh. »Nästa Måndag är första Maji, hvilken dag vi i England på utmärkt sätt fire och kalla Majidag, då våre Cavalierer pläga bjuda ut Fruntimmer, och i synnerhet sina Valentiner, til något vackert ställe, samt där fägna dem och betyga sin glädje öfver den återkomna våren. Som Edar Maj:t nu visat mig den nåden, at blifva min Valentine, så skulle jag önska at, efter Engelsk sed, med en välsignad efter Engelske smaken, så upvakta Edar Maj:t, och kallar jag detta, at resa till England, hvilket jag skulle räkna för en besynnerlig stor ynnest och heder.«
Drottn. »Menar J icke annat än detta med at resa til England, så är jag färdig at såsom Edar kärasta nästa Måndag helsa på Eder, och se denna Engelske rolighet.«
Contemporary Swedish translation of the conversation (my own):
Kristina: »Jag är glad att den här affären görs till Er belåtenhet.«
Whitelocke: »Det återstår bara att Ers Majestät skall försegla Era brev med fullmakt till Era kommissarier, som behandlade med mig.«
Kristina: »Jag förseglade dem i morse.«
Whitelocke: »Då är min ödmjukhet att Ers Majestät skulle utse en dag för min publik att ta min avsked.«
Kristina: »Detta är lördag, men om Ni önskar det kan Ni ha det på nästa fredag.«
Whitelocke: »Skulle Ers Majestäts fritid tillåta att ge mig audiens på tisdag eller onsdag nästa, eftersom de inte är helgdagar?«
Kristina: »Ständerna skall sitta på tisdag, och vid deras första möte skall jag ha en hel del affärer med dem, vilket kommer att hindra mig från alla andra angelägenheter.«
Whitelocke: »Jag ber ödmjukt Ers Majestät att utse den så snart som Era egna lediga stunder tillåter det, för jag kommer att ha många affärer och ceremonier efter det att utföra innan jag går bort.«
Kristina: »På måndag nästa kommer jag att bestämma en dag; och rörande den hemliga artikel, om vilken jag förut talade med Er, har jag nu ändrat min uppfattning och är besluten att följa det råd som Ni och herr Ulfeldt har gett mig. Jag kommer att skriva ett brev under min egen hand till protektorn, med den verkan Ni gav Rådet, och överlämna det till Er för att presenteras för honom.«
Whitelocke: »Det här kommer att bli mycket bättre sätt.«
Kristina: »Jag önskar att Ni skall vara försiktig med brevet, och innan jag förseglar det, skall jag visa det för Er för Ert råd i det.«
Whitelocke: »Madam, jag skall ha en särskild omsorg om det och att få ett svar på det från protektorn, hoppas jag, till Ers Majestäts belåtenhet, så att Ni kan använda det om det blir tillfälle; och jag tror att protektorn kommer att vara en fast vän till Ers Majestät.«
Kristina: »Jag tvivlar inte på det, inte heller på Er respekt för mig.«
Whitelocke: »Jag är engagerad av Era många tjänster för att tjäna Ers Majestät med all trohet.«
Kristina: »Jag hade några kläder i ett skepp som kom hit, och skeppet tas och mina kläder kvarhålls i England, så att jag inte kan få dem så att jag kan bära dem.«
Whitelocke: »Om Ers Majestät saknar kläder, har jag en bit engelska prylar hemma hos mig som kostar två shilling alnen, och om det inte är för dyrt för Ers Majestäts bärande, skulle jag skicka det till Er.«
Kristina: »Två shilling alnen är dyrt nog för mig. Jag ber Er, skicka Era saker hit och jag skall villigt ta emot det, och jag tackar Er för det.«
Whitelocke: »Skulle det behaga Ers Majestät nästa måndag att resa till England?«
Drottning: »Knappt så snart, men kanske kan jag en dag se England, men vad är Er mening med detta?«
Whitelocke: »Madam, nästa måndag är den första dagen i maj, en stor dag i England; vi kallar det May Day, då herrarna ofta väntar på sina fruar utomlands, för att hälsa våren välkommen och ha lite samling eller underhållning för dem. Nu, eftersom Ers Majestät är ju min härskarinna, om Ni vill göra mig den äran att jag efter Englands sed kan vänta på Er på första maj och få en liten behandling för Er efter Englands sätt; detta kallar jag att resa till England, och jag skall ta det som en mycket stor tjänst från Ers Majestät.«
Kristina: »Om detta är Er mening med att resa till England, så kommer jag att vara mycket villig, som Er härskarinna, att följa med Er nästa måndag och se den engelska sedvänja.«
Above: Kristina.
Above: Bulstrode Whitelocke.
,%20by%20S%C3%A9bastien%20Bourdon.JPG)
.jpg)
_-_Livrustkammaren_-_91525.tif.jpg)
_-_Nationalmuseum_-_39839.tif.jpg)
%20Christina,%20Queen%20of%20Sweden%20Alexandra%20Maria%20Vasa%20(1626-1689)%20as%20Diana.jpg)
.tif.jpg)