Source:
Riksarkivet, page 25 in K 87; Handlingar rörande drottning Maria Eleonoras levnadsförhållanden och egendom; Maria Eleonora; Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv
The conversation:
Sannfärdig Berättelse om mit Samtal med Drottningen, i Götheborg den 23. Augusti.
»Stormägtigste Högborna Furstinna och Fru! AllerNådigste Drottning! Eders May:ts Höga, Kjäresta och Gude Dotter min Allernådigsta Drottning låter til Eder[s] May:t förmäla Sin tjenstwillige och hörsamme hälsning, hwarjemte han beder och anhåller at det måtte han icki den swåra Sjukdom som den Högste henne ålagt, warda hugnad med Eders May:ts dess hennes af hjertat älskade Fru Moders besök.«
»Likaledes låter ock den Höge Kongl. Regeringen på det underdånigste hälsa Eder[s] May:t med tjenstlig begjäran det wille Eder[s] May:t dock af moderlig Kjärlek låta sig derhit bewekas och ike afslå denne Dess Dotters bön på hon uti hen hennes tilstånd [...] Hemlängtan ey måtte blifwa ännu swagare. Äfwen enskyllar sig beder den Kongl. Regeringen på det underdånigste at som Han icke wetat ey heller af någon blifwit averterad at Eder[s] May:t företagit Sig ett så swår och lång resa, det måtte se täcktes vill beder Regeringen och [...] Eder[s] May:t ursäkta Regeringen i fall Eder[s] May:t icke på wederbörligit sätt kunnat blifwa på wägen emottagen, betjent och med det nådige försedd [därnäst utlofwa] den Kongl. Regeringen, lofwar såsom det mig äfwen blifwit anbefallt, at hädanefter så mycket möyeligit låta enligit Regeringens skyldighet förse Eder[s] May:t med all nödtorft och icke låta något lägga i wägen för resan hindra fortsättjandet af resan, på det Wår Allernådigste Drottning genom Eders May:ts ankomst, (om Eder[s] M:t behagar) måtte uti sin sjukdom warda wederqweckt.«
Drottningen Swarade:
Gud förlåte honom som berättade mig min Dotters siukdom hade intet at betyda, eljest hade jag snart wändt om, ty som efter han sade så hade at han sedt min Dotter sittja til bords, mente [...] jag at jag kunde fullända min resa, emedan jag hade stor lust at bese denne orten: men nu fruktar jag at jag torde wara man beljugit hos med min dotter såsom wille jag öfwergifwa henne i hennes sjukdom, hälst emedan hon så mycket längtar efter mig. Derföre beware Oss Christus. Jag måste wäl se mig före, ty somlige unna mig häldre ondt än godt.«
Mit Swar
»Sådant är wore långt ifrån dem som med genom Edr pligt äro förbundne Eder[s] May:t til all trohet förbundne.«
Drottningen.
»Ja jag säger intet det om alla. Dock jag hoppas at Gud lärer straffa dem för det at de bedröfwa Enkor och faderlösa barn. De Kunna Gudi lof, intet säga något ondt på min bak om mig ey heller derom öfwertyga mig. Jag har på det högsta älskat och ärat deras Konung och med hos honom utstådt mycket ondt och nu måste jag lida tåla at de misstro tiltro mig om alt ondt och lär svärda misstro mig tenka såsom wore jag derföre inkommen i Landet för at inlåta mig i hemlig hender at afhandla något med undersåtarne då likwäl alla Ståthållare skola wittna med mig at jag ey welat åhöra något andragande ey heller emottaga något klagomål utan hänwist alt til min Dotter och Regeringen.«
Mit Swar.
»Sådant will jag för Gud och hela werlden bedyra aldrig wara kommit uti Herrarnes tanka, utan se de af hjertat gjärna at någon agreement kunde wederfaras Eder[s] May:t under dess resa genom landet: Dock see dem som Eder[s] May:t sådant intala och gjöra Herrarne misstänkte, som äro benägne willige och bewisa Eders May:t alla trogne och skyldige tjenster.«
Drottningen.
»Ja det wet jag at de tro mig om alt ondt, dock icke alla, och om de wisste at rätt umgås med mig, så wille jag lägga mig för dem på jorden och wara mera underdånig än den aldraringaste, men då jag ärat och älskat deras Konung och de ey Kunna öfwerbewisa mig at hafwa gjordt något som skulle Kunna wara stridande emot Min Dotters och Rikets Rätt, så Kunde de wäl ännu erkjänna mig för deras Drottning och ey så ofta bedröfwa mig som de gjöra ty det som jag har hag til det förbjuda de mig och hwad de wilja det måste jag gjöra. De Ni wet wäl w hwad de [genom Herr Axel Banér] låtit säga mig öfwer denne min resa och jag will just säga Er, Mörner, sanningen rent ut: De misstrodde mig som at wilja resa bort ifrån dem, ty de wisste wäl huru ofta de bedröfwade mig, men nu har jag wisat dem at jag ey will det gjöra det och at [...] de för Gud och werlden gjöra mig orätt, ty jag will intet förlora min frihet: jag har ey derföre Kom, mit in i Riket.«
Mit Swar.
»Gud gåfwe hjelpe Eder[s] May:t at ärkjänna at hon af Gud och Menniskjor är kallad at wara Drot detta Landets Drottning at i Sit Kall älskar sine undersåtare och följa trogne tjenares råd, ehur om än dett nu wore något wederwärdigt och icke så aldeles behageligit, så skulle Eder[s] May:t dock likwäl med tiden finna sig wäl deraf.«
Drottningen.
»Gud wet, Mörner, jag har endast 2ne som falla mig swårast och det ena är jag mig ännu af den Salig Konungen anbefalld recommenderat.«
Mit Swar:
»Gud gifwe at Eder[s] May:t wille förtro mig hwad ondt Eder[s] May:t af dem måste ärfara.«
Drottningen.
»Det Alt hwad jag wet, är, at det förtryter dem at jag sagt, at Tyske furstarne icke lära låta Commendera sig af de Swenske Adelsmännen, och det säger jag ännu om än det skulle Kosta mit lif.«
Mit Swar.
»Jag håller före at det kan wara lika mycket hwem som Commenderas och är giordt bekym̃er; allenast at Eders May:ts Land och Folck blifwa förswarade emot fienden.«
Drottningen.
»Ni må säga mig hwad Ni will, jag Kjänner dem bättre än Ni och wet wäl hwad de unna mig.«
Mit Swar.
»Det förekommer mig besynnerligit förundrar mig at de gode Herrarne Kunna til nöyes tjena hela Riket och derigenom att de förwärfwar sig allas deras Kjärlek och nöga Klening, och endast skola finnas ogöne[n] emot Eder[s] May:t, såsom Rikets utkorade Drottning.«
Drottningen.
»På det Ni intet måtte gjöra uprota min Dotter emot widrigt sinnad emot mig, så will jag gjöra mig färdig at resa up; will Ni endast wara betänkt utskaka marche ranter och beställa hästar.«
Då wi woro på resan sade Hon til mig.
»Mörner, skulle Ni intet Kunna weta om jag hwad Regeringen Kunde Komma til, byter mig bort Gefle och Örebro Hos Län och åker, bekomma Wadstena och Ärneberg. Jag skulle up fråga efter om jag g Komme at gifwa något mer derföre, allenast jag Kunde ha få det efter til mit tyske nöye, ty jag är sinnad at låta bygga och jag Kan ey Dertil finna något tjenligit ställe i mit Lifgeding. När jag lät RiksCantzleren se Ritningen på min tilämnade Byggnad ty lät han sig densamme wäl behaga, men han mente at jag wäl skulle låta anlägga trägården och Dammarne men kan twiflade at jag warde fullbordande Husets byggnad. Om jag nu Kunde få Ärneberg, så Kunde hade jag nog sken och menar at det skulle gå an blifwa mig lättare at äfwen upföra Huset; Altsammans Komme dock en gång min Dotter en gång til godo.«
Mit Swar.
»Gifwe Gud Eder[s] May:t wore redan i Stockholm. Jag wet wisst at de Kjäre Herrarne lära råda och gjöra Eder[s] May:t alt til det bästa.«
No comments:
Post a Comment