Thursday, January 13, 2022

Kristina's letter to King Jan III Sobieski of Poland, dated October 13/23 (New Style), 1683

Sources:

Copy of the letter, pages 70 to 71 in Barb. lat. 6599, Vatican Library


Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Manuscrits de la reine Christine; Lettere della regina a principi; Lettere al re di Polonia; Lettres à Jean III Sobiesky; Christine de Suède à Jean III Sobiesky, [s. l.], 23 octobre 1683 (digitisation page 155-156r)


Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Manuscrits de la reine Christine : Lettere della regina a principi, 1601-1700.

The Foli@ online digital heritage library is here:


Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258).

Mémoires concernant Christine, volume 2, page 219, Johan Arckenholtz, 1751


The Sibyl of the North: The Tale of Christina, Queen of Sweden, page 250, by Faith Compton Mackenzie, 1931




The letter (printed):

Un grande, e raro spettacolo diede al Mondo la MAESTA' VOSTRA in quel memorabil, e vittorioso giorno del Soccorso di Vienna, per il quale deve tanto à lei la Santa Fede, ed il Mondo tutto, che l'applauder alle sue glorie pare obligo d'ogni Christiano, che confessa il suo nel comun giubilo: In quel fortunato giorno VOSTRA MAESTA' si rese degna non solo della Corona di Polonia, alla quale Iddio già l'haveva inalzata; mà si meritò l'Imperio del Mondo, quando ad un solo Monarca fosse destinato dal Cielo. Io vorrei saper esprimere à VOSTRA MAESTA' li miei sentimenti particolari, e son certa ch'ella conoscerebbe che niuno più di me fa giustizia alla gloria, ed al merito suo. Io mi vanto di conoscere quanto ogn'altro il pregio, e l'importanza dell'Insigne Vittoria da VOSTRA MAESTA' riportata sopra il Monarca dell'Asia, havendo io conosciuto più d'ogn'altro il nostro pericolo, e più temuta la rovina, e l'esterminio minacciatoci da quella sì formidabil Potenza, della quale Iddio hà voluto trionfare per mezzo dell'Heroico Valore di VOSTRA MAESTA' à cui da quì avanti tutti, gl'altri Rè devono, dopo Dio, la conservazione de loro Regni; Mà io che Regni più non hò, le devo la conservazione della mia independenza, e della mia quiete, ch'io stimo più, che tutti li Regni del Mondo; E pure bisogna che io confessi l'ingratitudine mia verso d'un sì Gran Rè, quale è VOSTRA MAESTA' mentre ch'io le porto un'invidia, la quale m'è tanto più insopportabile, quanto più m'è nuovo quest'affetto: A nissun vivente portai io invidia già mai, solo VOSTRA MAESTA' m'hà fatto provare questa per me incognita passione, della quale mi credei fin' hora incapace; Sappia però la MAESTA' VOSTRA che la mia invidia è di quella che fa nascere nel cuore quella somma stima, ed ammirazione, che à VOSTRA MAESTA' sono dovute. Io non le invidio il suo Regno, nè quanti Tesori, e Spoglie si acquistò, Io invidio solo à VOSTRA MAESTA' le sue fatiche, li suoi pericoli; Io l'invidio il Titolo di Liberatore della Christianità, il gusto di dar ogn'hora la Vita, e la Libertà à tanti sfortunati degl'Amici, e Nemici, i quali devono à lei, ò la Vita loro. E però si gloriosa à VOSTRA MAESTA' questa mia invidia, che quasi mi dispiacerebbe il non haverla, e sò che VOSTRA MAESTA' me la perdonerà. Il Signor Iddio, il qual'è l'unico merito, e premio delle attioni heroiche, e grandi, sia quello, che rimuneri la MAESTA' VOSTRA in questo Mondo, e nell'Eternità, poiche solo può ricompensarla degnamente in se stesso. Egli conservi, e prosperi la MAESTA' VOSTRA per la gloria, e per il servizio della Cattolica Chiesa, e la renda sempre trionfante di tutti li suoi Nemici. Intanto gradisca VOSTRA MAESTA' questi miei affettuosi sentimenti, mentr'io resto &c.

With modernised spelling:

Un grande e raro spettacolo diede al mondo la Maestà Vostra in quel memorabil e vittorioso giorno del soccorso di Vienna, per il quale deve tanto a lei la Santa Fede ed il mondo tutto che l'applauder alle sue glorie pare obbligo d'ogni cristiano che confessa il suo nel comun giubilo; in quel fortunato giorno Vostra Maestà si rese degna non solo della Corona di Polonia, alla quale Iddio già l'aveva inalzata, ma si meritò l'imperio del mondo quando ad un solo monarca fosse destinato dal cielo.

Io vorrei saper esprimere a Vostra Maestà li miei sentimenti particolari, e son certa ch'ella conoscerebbe che niuno più di me fa giustizia alla gloria ed al merito suo. Io mi vanto di conoscere quanto ogn'altro il pregio e l'importanza dell'insigne vittoria da Vostra Maestà riportata sopra il monarca dell'Asia, avendo io conosciuto più d'ogn'altro il nostro pericolo e più temuta la rovina e l'esterminio minacciatoci da quella sì formidabil potenza, della quale Iddio ha voluto trionfare per mezzo dell'eroico valore di Vostra Maestà, a cui da qui avanti tutti gl'altri re devono, dopo Dio, la conservazione de loro regni.

Ma io, che regni più non ho, le devo la conservazione della mia independenza e della mia quiete, ch'io stimo più che tutti li regni del Mondo; e pure bisogna che io confessi l'ingratitudine mia verso d'un sì gran re quale è Vostra Maestà mentre ch'io le porto un'invidia, la quale m'è tanto più insopportabile, quanto più m'è nuovo quest'affetto. A nissun vivente portai io invidia giammai, solo Vostra Maestà m'ha fatto provare questa per me incognita passione, della quale mi credei fin'ora incapace. Sappia però la Maestà Vostra che la mia invidia è di quella che fa nascere nel cuore quella somma stima ed ammirazione che a Vostra Maestà sono dovute. Io non le invidio il suo regno, nè quanti tesori e spoglie si acquistò; io invidio solo a Vostra Maestà le sue fatiche, li suoi pericoli. Io l'invidio il titolo di liberatore della cristianità, il gusto di dar ogn'ora la vita e la libertà a tanti sfortunati degl'amici e nemici, i quali devono a lei o la vita loro.

E però si gloriosa a Vostra Maestà questa mia invidia che quasi mi dispiacerebbe il non averla, e so che Vostra Maestà me la perdonerà. Il Signor Iddio, il qual'è l'unico merito, e premio delle azioni eroiche e grandi, sia quello che rimuneri la Maestà Vostra in questo mondo e nell'eternità, poiché solo può ricompensarla degnamente in se stesso. Egli conservi e prosperi la Maestà Vostra per la gloria e per il servigio della cattolica Chiesa e la renda sempre trionfante di tutti li suoi nemici. Intanto gradisca Vostra Maestà questi miei affettuosi sentimenti, mentr'io resto, etc.

Arckenholtz's transcript of the letter:

Un grande e raro spettacolo diede almondo la M. V. in quel' memorabile, e vittorioso giorno del Soccorso di Vienna, per il quale deve tanto a lei, la santa fede, & il mondo tutto, che l'applaudere alle sue glorie pare obligo d'ogni Christiano, che confessi il suo nel commun giubilo. In quel fortunato giorno V. M. si rese degna non solamente della Corona di Polonia, alla quale Iddio già l'haveva inalzata, mà si meritò l'imperio del mondo, quando dal Cielo fosse destinato ad un solo Monarco. Jo vorrei sapere exprimere à V. M. i miei sentimenti particolari, e son' certa, ch' Ella conoscerebbe che niuno più di me fà giustitia alla gloria, & al merito suo. Jo mi vanto di conoscere, quant'ogni altro, il preggio el'importanza dell'insigne vittoria da V. M. riportata sopra il Monarca dell'Asia; havend'io conosciuto piu d'ogn'altro il nostro pericolo, e più temuta la rouina, e l'esterminio minacciatoci da quella si formidabile potenza, della quale Iddio hà voluto trionfare per mezzo dell'Eroico valore di V. M., à cui da qui avanti tutti gli altri Ré devono, doppo Dio, la conservatione de loro Regni, Mà io che regni più non ho, le' devo la conservatione della mia independenza, e della mia quiete, che io piu stimò di tutt' i Regni del mondo. E pure bisogna che io confessi l'ingratitudine mia verso d'un si gran Ré, quale è V. M. mentre io le porto un'invidia, la quale mi à tanto più insopportabile, quanto più mi è nuovo quell'affetto. A nissuno vivento portai io invidia già mài, solo V. M. mi ha fatta provare questa per me incognita passione, della quale mi credèi fin'ad hora incapace. Sappia però la M. V. che la mia invidia è di quella, che fâ nascere nel cuore quella somma stima, & ammiratione che a V. M. sono dovute. Jo non le invidio il suo Regno, ne quanti tesori, e spoglie Ella s'acquistò: Jo invidio solo à V. M. le sue fatiche, i suoi pericoli; io le invidio il bel Titolo di Liberatore della Christianità, il gusto di dar ogni hora la vita, e la libertà a tanti sfortunati, degli amici, e nemici, i quali devono a l'ei, ò la vita loro, ò la libertà. E però si gloriosa à V. M. questa mia invidia, che quasi mi dispiacerebbe il non haverla, e so che V. M. me la perdonnèra. Il Sig:re Iddio, il quale è unico merito, e premio delle attioni Eroiche, e grandi, sia quella che rimuneri la M. V. in questo mondo, e nell'eternità, poiche solo può degnamente ricompensare da se stesso. Egli conservi e prosperi La M. V. per la gloria, e per il servitio della Catholica Chiesa, e la renda sempre trionfante di tutt' i suoi nemici. In tanto gradisca Vostra Maestà questi miei atfettuosi sentimenti, mentre io resto &c. 23. Ott. 1683.
CHRISTINA ALESSANDRA.

French translation (by Arckenholtz):

Votre Majesté vient de donner à tout le monde un grand & rare spectacle par la journée du secours de Vienne, dont la mémoire sera immortelle dans les monumens de la foi Catholique & du Christianisme. La reconnoissance qui en est dûë à V. M. est si universelle, & si singulière tout ensemble, que l'applaudissement à toute la gloire qui l'environne paroit d'obligation indispensable à chaque Chrêtien, qui trouve & confesse sa joïe particuliére dans la générale. Cet heureux événement a rendu V. M. digne non seulement de la Couronne de Pologne à laquelle Dieu l'a déja élevée, mais il y a joint le mérite de l'Empire de tout l'Univers, supposé que Dieu l'eut destiné à un seul Monarque. Je voudrois qu'il me fut possible d'exprimer à V. M. mes sentimens en cette occasion, & je suis certaine qu'elle connoitroit, que personne ne rend plus de justice que moi à son mérite extraordinaire. Je puis me vanter de connoitre mieux qu'aucun autre le prix & l'importance de l'insigne victoire remportée par V. M. sur l'Empereur de l'Asie. Car le danger que nous courrions dans Rome, & la crainte d'une ruine & d'une entière désolation dont cette formidable puissance nous menaçoit, m'ont paru dans une plus grande évidence, qu'à telle pénétration que ce puisse être. Dieu qui a voulu nous en garantir, y a emploïé la valeur héroïque de V. M. en la faisant triompher d'un si redoutable ennemi, dont sa défaite & la suite engagent les autres Rois & Princes à être redevable à V. M. après Dieu de leurs Etats. Mais pour moi, qui n'ai plus de Roïaume, je ne suis pas pour cela dispensée de l'obligation que tous ces Monarques ont à V. M. car je lui dois la sûreté de mon indépendance Roïale, & de mon repos, que je préfére à toutes les dominations de la terre. Il faut néanmoins que j'avouë mon ingratitude envers un si grand Roi que l'est V. M. puisque je lui porte une envie, qui m'est d'autant plus insupportable, qu'il m'est plus nouveau de me soumettre à cette passion. Il n'y a aucune créature vivante qui ait pû l'exciter dans mon cœur. V. M. seule me l'a fait éprouver, puisqu'elle me fut si inconnuë que je me croïois incapable d'en ressentir jamais aucune atteinte. V. M. doit pourtant savoir pour ma justification, que le mouvement dont je suis agitée ne provient pas d'une jalousie envieuse, puisqu'au lieu de supprimer, de déguiser, ou de cacher la justice qui est dûë à V. M. je me sens touchée vivement de la souveraine estime & de l'admiration sans restriction qui lui appartiennent si légitimement. Il n'y a que les périls & les fatigues de V. M. qui eussent excité mes desirs au préjudice de ma tranquillité. Je ne lui envie point son Roïaume, ni tant de trésors, & de dépouillés dont elle a sçu profiter avec tant de valeur, j'envie seulement à V. M. le beau titre de Libérateur de la Chrêtienté & le plaisir de donner à chaque moment la vie ou la liberté à tant de malheureux soit Chrêtiens ou Infidéles, qui ne vivent ou ne sont éxemts de l'esclavage que par l'ordre de V. M. Enfin, l'envie, dans laquelle V. M. m'a engagée, lui est si glorieuse que j'aurois en quelque sorte un grand déplaisir de ne la pas ressentir, & qu'assurément V. M. me la pardonnera. Dieu, le Seigneur Tout-puissant, duquel on doit rechercher la gloire comme l'unique mérite & la récompense des grandes & héroïques actions, veuille récompenser V. M. dans le monde & dans l'éternité, puisqu'il est le seul qui par lui-même le peut faire dignement. Je le prie qu'il la conserve, & continuë ses prospérités pour la gloire & le service de l'Eglise Catholique & qu'il la fasse toûjours triompher de tous ses ennemis. V. M. agréera cependant ces sentimens, qui lui marquent sincérement mon affection & l'assurent que je suis &c. Ce 23. d'Oct. 1683.
CHRISTINE ALEXANDRA.

Swedish translation (my own):

Ers Majestät har rättnu givit alla ett stort och sällsynt spektakel på Wiens biståndsdag, vars minne kommer att vara odödligt i den katolska trons och kristendomens monument. Den tacksamhet som tillkommer Ers Majestät är så allmängiltig, och i det stora hela så sällsynt, att applåderna till all den härlighet som omger Er tycks vara en oumbärlig skyldighet för varje kristen, som finner och bekänner sin speciella glädje i allmänhet. Denna lyckliga händelse har gjort Ers Majestät värdig inte bara Polens krona, till vilken Gud redan hade upphöjt Er, utan Han lagt till den förtjänsten av hela universums kejsardöme, under antagande att Gud hade avsett det för en ensam monark. Jag önskar att det var möjligt för mig att för Ers Majestät uttrycka mina känslor vid detta tillfälle, och jag är säker på att Ni skulle veta att ingen gör mer rättvisa än jag till Era extraordinära förtjänster. Jag kan skryta med att bättre än någon annan veta priset och vikten av den anmärkningsvärda seger som Ers Majestät vunnit över Asiens Kejsare. Ty den fara, som vi skulle löpa i Rom, och rädslan för en ruin och för en hel ödeläggelse, med vilken denna formidabla makt har hotat oss, föreföll mig mer uppenbar än för något genomträngande som den kan vara. Gud, som ville garantera oss från detta, använde Ers Majestäts heroiska tapperhet däri genom att låta Er segra över en så formidabel fiende, vars nederlag och följande förpliktar de andra konungarna och furstarna att stå i skuld till Ers Majestät (efter Gud) för deras stater. Men beträffande mig själv, som ju icke längre har ett rike, så är jag inte befriad från den skyldighet som alla dessa monarker är skyldiga Ers Majestät, ty jag är skyldig Er säkerheten för min kungliga självständighet och min ro, som jag föredrar framför alla herradömena på jorden. Ändå måste jag erkänna att min otacksamhet mot en så stor konung som Ers Majestät beror på att jag avundas Er, vilket är desto mer outhärdligt för mig eftersom det är väl nyare för mig att underkasta mig denna passion. Det finns ingen levande varelse som kunde ha väckt den i mitt hjärta. Ers Majestät ensam har fått mig att känna det, eftersom det var så okänt för mig att jag trodde mig själv oförmögen att någonsin känna någon avundsjukasanfall. Ers Majestät måste dock veta, för min rättfärdigelse, att den rörelse som jag upprörs av inte kommer från en avundsjuk svartsjuka, eftersom jag i stället för att undertrycka, dölja eller dölja den rättvisa som tillkommer Ers Majestät, känner mig starkt berörd av den suveräna aktning och oinskränkta beundran som så rättmätigt tillhör Er. Det är bara Ers Majestäts faror och trötthet som skulle ha väckt mina önskningar, till skada för mitt lugn. Jag avundas Er inte Ert rike, inte heller så många skatter och bortskämda människor som Ni har kunnat dra nytta av med så mycket tapperhet, jag avundas bara Ers Majestät den stora titeln kristenhetens Befriare och nöjet att i varje ögonblick ge liv eller frihet till så många olyckliga kristna eller otrogna, som lever eller är befriade från slaveri endast på befallning av Ers Majestät. Slutligen är den avundsjuka, som Ers Majestät har engagerat mig i, så härlig för Er, att jag på ett sätt skulle ha ett stort missnöje att inte känna det, och att Ers Majestät säkerligen kommer att förlåta mig för det. Må Gud, den Allsmäktige Herren, från vilken äran måste sökas som enda förtjänst och belöning för stora och heroiska gärningar, önska belöna Ers Majestät i världen och i evighet, eftersom han är ju den ende som genom sig själv kan göra det med värdighet. Jag ber att han bevare Er och fortsätter Ert välstånd till den katolska kyrkans ära och tjänst, och att han alltid må låta Er triumfera över alla Era fiender. Emellertid kommer Ers Majestät att hålla med om dessa känslor, som uppriktigt markerar min tillgivenhet för Er och försäkrar Er att jag är, osv. Den 23 oktober 1683.
Kristina Alexandra.

English translation (my own):

Your Majesty has just given everyone a great and rare spectacle on Vienna's day of succour, the memory of which will be immortal in the monuments of the Catholic faith and Christianity. The gratitude which is due to Your Majesty is so universal, and so singular altogether, that the applause to all the glory which surrounds you seems an indispensable obligation to every Christian, who finds and confesses his particular joy in general. This happy event has made Your Majesty worthy not only of the Crown of Poland, to which God had already elevated you, but He has added to it the merit of the Empire of the whole universe, supposing that God had intended it for a sole monarch. I wish it were possible for me to express to Your Majesty my feelings on this occasion, and I am sure that you would know that no one does more justice than I to your extraordinary merit. I can boast of knowing better than anyone else the price and the importance of the remarkable victory won by Your Majesty over the Emperor of Asia. For the danger which we would run in Rome, and the fear of a ruin and of an entire desolation with which this formidable power has threatened us, appeared to me more evident than to any penetration that it may be. God, who wanted to guarantee us from this, employed the heroic valour of Your Majesty therein by letting you triumph over so formidable an enemy, whose defeat and the following commit the other kings and princes to be indebted to Your Majesty (after God) for their states. But as for myself, who no longer has a kingdom, I am not exempted from the obligation which all these monarchs owe to Your Majesty, for I owe to you the security of my royal independence, and of my rest, which I prefer over all the dominions on earth. Nevertheless, I must admit my ingratitude towards such a great king as Your Majesty is because I envy you, which is all the more intolerable to me because it is newer for me to submit to this passion. There is no living creature that could have excited it in my heart. Your Majesty alone has made me feel it, as it was so unknown to me that I believed myself incapable of ever feeling any attack of envy. Your Majesty must know, however, for my justification, that the movement by which I am agitated does not come from an envious jealousy, since instead of suppressing, disguising, or hiding the justice which is due to Your Majesty, I feel touched keenly of the sovereign esteem and unrestricted admiration which so rightfully belong to you. It is only the perils and the fatigues of Your Majesty which would have excited my desires, to the detriment of my tranquility. I do not envy you your kingdom, nor so many treasures, and despoiled people from which you have been able to profit with so much valour, I only envy Your Majesty the great title of Liberator of Christendom and the pleasure of giving at every moment life or freedom to so many unfortunate Christians or infidels, who live or are exempt from slavery only by order of Your Majesty. Finally, the envy in which Your Majesty has engaged me is so glorious to you that I would, in a way, have a great displeasure not to feel it, and that Your Majesty will assuredly forgive me for it. May God, the Almighty Lord, from whom glory must be sought as the sole merit and reward of great and heroic deeds, wish to reward Your Majesty in the world and in eternity, since He is the only one who through himself can do it with dignity. I pray that He preserve you and continue your prosperity for the glory and the service of the Catholic Church, and that He may always let you triumph over all your enemies. In the meantime, Your Majesty will agree with these sentiments, which sincerely mark my affection for you and assure you that I am, etc. October 23, 1683.
Kristina Alexandra.

French translation of the original (my own):

Votre Majesté a donné un grand et rare spectacle en ce jour mémorable et victorieux du secours de Vienne, pour lequel la Sainte Foi et le monde entier la doivent tant qu'applaudir à ses gloires semble être l'obligation de tout chrétien qui confesse la sienne en une jubilation commune. En ce jour fortunée, Votre Majesté s'est rendue digne non seulement de la Couronne de Pologne, à laquelle Dieu l'avait déjà élevée, mais elle a mérité l'empire du monde alors que le ciel le destinait à un seul monarque.

Je voudrais savoir comment exprimer mes sentiments particuliers à Votre Majesté, et je suis sûre qu'elle saurait que personne ne rend plus justice à sa gloire et à son mérite. Je suis fière de connaître autant que quiconque la valeur et l'importance de l'illustre victoire remportée par Votre Majesté sur le monarque d'Asie, ayant connu plus que quiconque notre danger et redoutant davantage la ruine et l'extermination menacées par cette puissance formidable que Dieu a voulu triompher par la valeur héroïque de Votre Majesté, à qui désormais tous les autres rois doivent, après Dieu, la conservation de leurs royaumes.

Mais moi, qui n'ai plus de royaumes, je la dois la conservation de mon indépendance et de ma quiète, que j'estime plus que tous les royaumes du monde; et pourtant je dois avouer mon ingratitude envers un si grand roi comme Votre Majesté, tandis que je la porte une envie qui m'est d'autant plus insupportable que cette affection m'est plus nouvelle. Je n'ai jamais envié aucune personne vivante, seule Votre Majesté m'a fait ressentir cette passion qui m'était inconnue et dont je me croyais incapable jusqu'ici. Votre Majesté doit savoir cependant que mon envie est de celles qui font naître dans mon cœur cette estime et cette admiration suprêmes qui lui sont dues. Je ne l'envie pas son royaume, ni combien de trésors et de dépouilles elle en a acquis; j'envie seulement Votre Majesté ses efforts, ses dangers. Je l'envie le titre de libérateur du christianisme, le plaisir de donner à chaque heure la vie et la liberté à tant d'amis et d'ennemis malheureux qui la doivent la vie.

Aussi cette envie est-elle si glorieuse pour Votre Majesté qu'elle me déplairait presque de ne pas l'avoir, et je sais que Votre Majesté me pardonnera. Que le Seigneur Dieu, qui est l'unique mérite et récompense des actes héroïques et grands, récompense Votre Majesté dans ce monde et dans l'éternité, comme lui seul peut la récompenser dignement en lui-même. Qu'il préserve et prospère Votre Majesté pour la gloire et le service de l'Église catholique et la fasse toujours triompher de tous ses ennemis. Cependant, que Votre Majesté accepte mes sentiments affectueux, pendant que je reste, etc.

Swedish translation of the original (my own):

Ers Majestät har givit ett stort och sällsynt skådespel på den minnesvärda och segerrika dagen för Wiens hjälp, för vilken den Heliga Tron ​​och hela världen är skyldiga Er så mycket att applådera av Era äror verkar vara en skyldighet för varje kristen som bekänner sin gemensamma jubel. Den lyckliga dagen gjorde Ers Majestät Er värdig inte bara Polens krona, till vilken Gud redan hade upphöjt Er, men Ni förtjänade världens imperium när det var avsett av himlen för en enda monark.

Jag skulle vilja veta hur jag uttrycker mina speciella känslor för Ers Majestät, och jag är säker på att Ni skulle veta att ingen gör rättvisa åt Er ära och förtjänster än jag. Jag är stolt över att jag vet lika mycket som alla andra värdet och betydelsen av den lysande seger som Ers Majestät vunnit över monarken i Asien, efter att ha känt mer än någon annan till vår fara och mer fruktade fördärv och utrotning som hotas av den formidabela makt som Gud har velat segra genom Ers Majestäts heroiska tapperhet, vilken från och med nu alla andra konungar är skyldiga, efter Gud, sina rikens bevarande.

Men jag, som ju inte längre har riken, är skyldig Er bevarandet av min självständighet och min lugn och ro, som jag aktar mer än alla världens riken; och likväl måste jag bekänna min otacksamhet mot en så stor konung som Ers Majestät medan jag bär Er en avundsjuka som är så mycket mer outhärdlig för mig, desto mer ny denna tillgivenhet är för mig. Jag har aldrig avundat någon levande människa, bara Ers Majestät har fått mig att känna denna för mig okänd passion, som jag har trott mig vara oförmögen till tills nu. Ers Majestät bör dock veta att min avund är den sorten som föder i mitt hjärta den högsta aktning och beundran som tillkommer Ers Majestät. Jag avundas Er inte Ert rike, inte heller hur många skatter och byte Ni har skaffat Er av det; jag avundas bara Ers Majestät Era ansträngningar, Era faror. Jag avundas Er titeln kristendomens befriare, nöjet att varje timme ge liv och frihet till så många olyckliga vänner och fiender som är skyldiga Er sina liv.

Och så är denna min avund så härlig för Ers Majestät att det nästan skulle misshaga mig att inte ha den, och jag vet att Ers Majestät kommer att förlåta mig. Må Herren Gud, som är den enda förtjänsten och belöningen av hjältedåd och stordåd, belöna Ers Majestät i denna värld och i evighet, som han ensam kan belöna Er värdigt i sig själv. Må han bevara och välsigna Ers Majestät för den katolska Kyrkans ära och tjänst och få Er alltid att triumfera över alla Era fiender. Emellertid, må Ers Majestät acceptera dessa mina tillgivna känslor, medan jag är kvar osv.

English translation of the original (my own):

Your Majesty has given a great and rare spectacle on that memorable and victorious day of the succour of Vienna, for which the Holy Faith and the whole world owe so much to you that applauding your glories seems the obligation of every Christian who confesses his in common jubilation. On that fortunate day Your Majesty made yourself worthy not only of the Crown of Poland, to which God had already raised you, but you deserved the empire of the world when it was destined by Heaven for a single monarch.

I would like to know how to express my particular feelings to Your Majesty, and I am sure that you would know that no one does justice to your glory and merit more than me. I pride myself in knowing as much as anyone else the value and importance of the illustrious victory won by Your Majesty over the monarch of Asia, having known more than anyone else our danger and more feared ruin and extermination threatened by that formidable power, which God has wanted to triumph through the heroic valour of Your Majesty, to whom from now on all other kings owe, after God, the preservation of their kingdoms.

But I, who no longer have kingdoms, owe you the preservation of my independence and my quiet, which I esteem more than all the kingdoms of the world; and yet I must confess my ingratitude towards such a great king as Your Majesty while I bear you an envy, which is all the more unbearable to me, the more new this affection is to me. I have never envied any living person, only Your Majesty has made me feel this passion unknown to me, of which I have believed myself incapable until now. Your Majesty should know, however, that my envy is the kind that gives birth in my heart to that supreme esteem and admiration that is due to Your Majesty. I do not envy you your kingdom, nor how many treasures and spoils you have acquired from it; I only envy Your Majesty your efforts, your dangers. I envy you the title of liberator of Christianity, the pleasure of hourly giving life and freedom to so many unfortunate friends and enemies who owe their lives to you.

And so this envy of mine is so glorious to Your Majesty that it would almost displease me not to have it, and I know that Your Majesty will forgive me. May the Lord God, who is the only merit and reward of heroic and great deeds, reward Your Majesty in this world and in eternity, as He alone can reward you worthily in Himself. May He preserve and prosper Your Majesty for the glory and service of the Catholic Church and make you always triumphant over all your enemies. In the meantime, may Your Majesty accept these my affectionate sentiments, while I remain, etc.


Above: Kristina.


Above: King Jan III Sobieski of Poland.

Note: The Battle of Vienna took place at Kahlenberg Mountain near Vienna, Austria on September 12, 1683 after the city had been besieged by the Ottoman Empire. The battle was fought by the combined forces of Holy Roman Empire and the Polish-Lithuanian Commonwealth, under the command of King Jan III Sobieski of Poland, and the opposing military forces of the Ottoman Empire and its vassal states (the Crimean Khanate, Moldavia, Transylvania, Upper Hungary and Wallachia), under the command of Grand Vizier Merzifonlu Kara Mustafa Paşa. The Ottoman army numbered approximately 90,000 to 300,000 men.

The siege had begun on July 14. Among other units, the Ottoman forces consisted of 60 ortas of 12,000 janissaries — an elite infantry unit whose members were taken as children from Christian families in Albania, Bosnia, Bulgaria, Croatia, Greece, Romania, Serbia and the Ukraine through the devşirme (child levy or blood tax) system — with an observation army of some 70,000 men watching the countryside, hence Kristina's terror that Vienna might as well have already been lost.

The Christian Coalition won the battle, the siege was lifted, the Ottomans of course failed to take Vienna, suffered heavy losses and were severely weakened, and the Coalition established the Holy League under Pope Innocent XI to further push back the Ottomans. The Coalition forces also invaded the Ottoman-occupied territories of Morea (the Peloponnese peninsula in southern Greece), Dalmatia (a historical region of Croatia) and Danubia in Hungary and the Balkans.

Kristina's letter to Ulrika Eleonora, dated May 22, 1683

Sources:

Palmskiöld 42; Uppsala University Library (Uppsala universitetsbibliotek) via the Alvin portal


Mémoires concernant Christine, volume 2, page 219, Johan Arckenholtz, 1751


The letter:

Madame ma Sœur. Je me crois obligée de remercier V. M. de la bonté qu'elle a eu de protéger le Sr. Olivekrans en faveur de mes intérêts, puisque tout ce que V. M. dit dans sa lettre, & tout ce que vous avez fait, est si obligeant, que vous m'avez mis dans l'impatience de vous en témoigner ma reconnoissance. J'ai ordonné dudit Olivekrans d'aller la témoigner à V. M. de la plus forte manière dont il sera capable. Je vous prie de lui donner une entière créance, surtout lorsqu'il vous protestera de ma part, que je n'ai pas d'autre prétention dans ce monde, que celle de jouïr tranquillement du repos que je me suis acheté à un si haut prix. Il me semble que j'ai droit de le prétendre, & que je mérite qu'on s'efforce à me le conserver. Je serai obligée à V. M. de tout ce qu'elle contribuera à cette heureuse tranquillité, qui m'est si chère & si glorieuse, & en revanche j'embrasserai avec joïe les occasions de Vous persuader la sincérité de mon affection par toutes les actions de ma vie: priant Dieu qu'il conserve la votre durant de longues & heureuses années. Je suis de tout mon cœur
Madame ma Sœur
Votre bonne & fidèle Sœur
CHRISTINE ALEXANDRA.
Rome, 22
Mai 1683.

Swedish translation (my own):

Madam min syster,
Jag känner mig skyldig att tacka Ers Majestät för Er vänlighet att skydda Herr Olivekrantz på mina intressens vägnar, eftersom allt Ers Majestät säger i Ert brev, och allt Ni har gjort, är så förpliktande att Ni har gjort mig otålig att betyga min tacksamhet för Er. Jag har befallt ovanbemälte Olivekrantz att gå och betyga det Ers Majestät på det starkaste sätt han kan. Jag ber Er att ge honom full trovärdighet, särskilt när han försäkrar Er på mina vägnar att jag inte har någon annan anspråk i denna värld än att lugnt njuta av den ro som jag köpt till mig själv till ett så högt pris. Det förefaller mig som att jag har rätt att göra anspråk på det, och att jag förtjänar vad man tvingar fram för att behålla det åt mig. Jag kommer att vara skyldig till Ers Majestät för allt som Ni vill bidra till detta glada lugn, som är mig så kärt och så härligt, och å andra sidan kommer jag med glädje att omfamna tillfällena att övertyga Er om uppriktigheten i min tillgivenhet genom alla handlingarna i mitt liv, och ber till Gud att han skall bevara Ert under många långa och lyckliga år. Jag är av hela mitt hjärta,
Madam min syster,
Er goda och trogna syster
Kristina Alexandra.
Rom den 22 maj 1683.

English translation (my own):

Madame my sister,
I feel obliged to thank Your Majesty for your kindness in protecting Lord Olivekrantz on behalf of my interests, since everything Your Majesty says in your letter, and everything you have done, is so obliging that you have made me impatient to testify to you my gratitude. I have ordered said Olivekrantz to go and testify it to Your Majesty in the strongest way he can. I beg you to give him full credence, especially when he assures you on my behalf that I have no other pretension in this world than to enjoy peacefully the rest that I bought for myself at such a high price. It seems to me that I have a right to claim it, and that I deserve what one enforces to keep it for me. I will be obliged to Your Majesty for all that you will contribute to this happy tranquility, which is so dear and so glorious to me, and on the other hand I will embrace with joy the occasions to persuade you of the sincerity of my affection by all the actions of my life, praying to God that He will preserve yours for many long and happy years. I am with all my heart,
Madame my sister,
Your good and faithful sister
Kristina Alexandra.
Rome, May 22, 1683.


Above: Kristina.


Above: Ulrika Eleonora.

Note: In accordance with the nobility's ideals of friendship in the early modern era, kings and queens saw themselves as siblings.

Kristina's letter to the Swedish councilmen, dated February 1, 1682

Sources:

Recherches sur les alliances entre la France & la Suède, page 201, Jean Rousset, 1745


Mémoires concernant Christine, volume 2, page 217, Johan Arckenholtz, 1751


The letter (in French translation by Rousset):

Messieurs. Comme je suis très-bien informé[e] que parmi Mrs. les Sénateurs que j'ai établis Tuteurs de mon cher Fils, le Seigneur Prince Charles, aussi bien qu'entre le reste des Sénateurs, il s'en trouve plusieurs, qui sont entièrement livrés à la France, je ne puis me dispenser de les éxhorter à rester fermement attachés aux alliances que j'ai conclues, les trouvant les plus sûres & les plus avantageuses à la Suède. La France m'a trompé une fois & après y avoir été attrapé[e], je n'y retournerai plus. Je vous conseille de même, Messieurs, de vous tenir en garde contre les intrigues & contre les factions, de rester Suédois, & en recherchant la bienveillance de mon fils, de demeurer attachés à l'intérêt & au bien de la Patrie. C'est à quoi je vous éxhorte tous en général & chacun en particulier, vous priant au nom de Dieu, de ne pas oublier ce dernier avis.

English translation (my own):

Gentlemen,
As I am very well informed that among the senators whom I have made guardians of my dear son, the Lord and Prince Karl, as well as among the rest of the senators, there are several who are entirely delivered to France; I cannot refrain from exhorting them to remain firmly committed to the alliances I have made, finding them the most secure and the most beneficial to Sweden. France cheated me once, and after being trapped there, I won't return there anymore. I advise you in the same way, gentlemen, to beware of intrigues and against factions, to remain Swedish, and, while seeking the benevolence of my son, to remain attached to the interest and the good of the Fatherland. This is what I urge you all in general and to each in particular, begging you in God's name not to forget this last advice.


Above: Kristina.

Note: In Swedish Kristina addressed Karl as her/his/their son. Because Kristina had adopted her cousin Karl Gustav, Karl's father, as her/his/their son in order to make him her/his/their heir, he inherited that title upon his father's death.

Kristina's letter to Johan Olivekrantz, dated May 30, 1682

Sources:

Recherches sur les alliances et les intérets entre la France et la Suede, page 200, by Jean Rousset de Missy, 1745


Mémoires concernant Christine, volume 2, page 216, Johan Arckenholtz, 1751


The letter:

Si vous aimez la Suéde, travaillez de toutes vos forces à rompre le renouvellement d'Alliance qu'on nous fait craindre entre la Suède & la France. Si l'on quitte le parti des Alliez, la Suède va se perdre sans ressource, & souvenez-vous que je l'ai prédit. L'unique moïen de conserver la Suède est de se tenir fermement attaché au Parti de la Hollande & de l'Empire. Si elle le quitte, elle périra infailliblement. Au reste, vous êtes si fort apliquez à mon service, & vous faites si bien tout, que je ne saurois me lasser de vous témoigner la satisfaction que vous me donnez. Continuez à me bien servir, & soïez certain que je ne vous serai pas ingrate.
CHRISTINE ALEXANDRA,

Arckenholtz's transcript of the letter:

Monsieur Olivekrans. Si vous aimez la Suède travaillez de toute votre force à rompre le renouement d'alliance qu'on nous fait craindre entre la Suède & la France. Si l'on quitte le parti des Alliés, la Suède va se perdre sans ressource, & souvenez-vous que je l'ai prédit. L'unique moïen de conserver la Suède est de se tenir ferme dans le parti de la Hollande & de l'Empire, si elle le quitte elle périra infailliblement. Au reste vous êtes si fort appliqué à mon service, & vous faites si bien toutes les choses, que je ne puis me lasser de vous témoigner la satisfaction que vous me donnez. Continuez à me bien servir & soïez certain que je n'en serai pas ingrate. Rome, ce 30 Mai 1682.
CHRISTINE ALEXANDRA.

Swedish translation (my own):

Herr Olivekrantz,
Om Ni älskar Sverige, arbeta med all kraft för att bryta den förnyade alliansen som man fruktar mellan Sverige och Frankrike. Om vi ​​lämnar det allierade partiet kommer Sverige att gå förlorat utan resurs, och kom ihåg att jag förutspådde det. Det enda sättet att behålla Sverige är att stå fast i Hollands och Imperiets parti, om det lämnar det kommer det oundvikligen att gå under. Dessutom är Ni ju så hängiven min tjänst, och Ni gör allt så väl att jag inte kan tröttna på att betyga Er om den tillfredsställelse Ni ger mig. Fortsätt att tjäna mig väl och var säker på att jag skall ej vara otacksam för det. Rom, den 30 maj 1682.
Kristina Alexandra.

English translation (my own):

Lord Olivekrantz,
If you love Sweden, work with all your might to break the renewed alliance that we fear between Sweden and France. If we leave the Allied party, Sweden will be lost without resource, and remember that I predicted it. The only way to keep Sweden is to stand firm in the party of Holland and the Empire, if she leaves it she will inevitably perish. Besides, you are so devoted to my service, and you do all things so well that I cannot tire of testifying to you the satisfaction you give me. Continue to serve me well, and be certain that I will not be ungrateful for it. Rome, May 30, 1682.
Kristina Alexandra.


Above: Kristina.


Above: Johan Olivekrantz.

Kristina's letter to Johan Olivekrantz with a signed list of the conditions of exchange, dated April 18, 1682

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 2, page 215, Johan Arckenholtz, 1751


The letter:

Monsieur Olivekrans. Pour réponse à votre lettre du prémier du passé, je vous dirai touchant l'échange de mes domaines de Poméranie, que je vous ai ordonné de le négocier sur ce que vous me l'avez proposé vous-même dans votre lettre et en parlant, comme d'une affaire traitable, & que le Comte Oxenstierna en avoit écrit de même au Marquis del Monte; mais outre cela il faut considérer non seulement ce que je possède présentement en Poméranie, mais encore ce que je devrois y posséder, qui est un domaine si considérable, qu'il répondra peu s'en faut à ce qui reste en Breme, outre les avantages que la Suède & le Roi en tireront, qui sont d'une importance qui n'est ignorée de personne. Mais si cela ne suffisoit pas je suis prête de donner tout ce que je posséde en Suède, excepté Norköping pour obtenir cet échange, c'est-à-dire Gottlande, & Oesel aussi, pourvu qu'on me cède la Souveraineté entière de cette province, & je suis encore prête à céder à la Couronne le reste de mes prétentions pécuniaires, qu'on ne peut me refuser sans une injustice horrible, & je n'en prétendrai jamais plus rien. Ainsi par une telle offre je prétends d'avoir acheté le Duché de Breme plus qu'il ne vaut. Si vous pouvez me négocier cet échange, vous me rendrez le plus important service, que je puisse reçevoir d'homme au monde, & je n'en serai pas ingrate envers vous.

Pour l'affaire du Sécrétaire & du Camerier, je vous accorde tout ce que vous desirez. Mais je n'ai pas assez de dureté pour ôter le pain à des gens, qui ne l'ont pas mérite, & je veux toutefois leur continuer leur pension jusqu'à ce qu'ils aïent trouvé dequoi vivre ailleurs. Pour la charge du Camerier je la tient tout à fait inutile, puisque je veux tout affermer, & celui que vous choisirez pour Sécrétaire pourroit en tout cas faire l'une & l'autre.

Les Brobergen sont d'une famille qui m'a longtems servie. C'est pourquoi je ne puis me résoudre à les abandonner tous. J'assigne donc leur pension sur la gabelle de Barsunt, aussi bien que vos gages. Mais souvenez-vous que par des gages que vous me ferez païer au double, vous serez obligé envers moi de me faire assez profiter mes revenus pour que je n'en sois pas trop incommodée, & à cette condition je consens à tout ce que vous voulez, afin qu'il ne vous reste plus d'excuse pour me bien servir. Au reste soïez persuadé, que j'ai pour vous toute l'estime & toute la confiance, dont je suis capable, espérant que vous répondrez, comme vous y êtes obligé en homme d'honneur, à mon attente & avec tout le zéle & toute la fidélité que je me promèts de vous. Dieu vous fasse prospérer. Rome, ce 18 Avril 1682.
CHRISTINE ALEXANDRA.

Apostille. Je pense m'être assez expliquée. C'est à vous de ménager le tout à mon avantage. Je ne vous oblige pas à l'impossible, mais il me semble que ce que je propose au Roi, lui est si avantageux qu'on devroit condescendre à cet échange, & je suis prête à le faire, quand il me coûteroit Norköping même avec tout le reste.

CONDITIONS DE L'ECHANGE.
1. J'offre au Roi tout ce que je possède & tout ce que je dois posséder en Poméranie, en échange du Duché de Breme.

2. Je lui offre encore Gottlande & Oesel pour le même échange.

3. Je lui offre aussi toutes mes justes prétentions pécuniaires pour cet échange.

Pourvû qu'on m'accorde la souveraineté entiére de la dite Province de Breme.

Je crois avoir assez expliqué mes intentions là-dessus, & acheté Breme au double de ce qu'il vaut. Mais n'importe, je serai contente pourvû que cette affaire réussisse.
CHRISTINE ALEXANDRA.
L'Abbé Santini.

Swedish translation (my own):

Herr Olivekrantz,
Som svar på Ert brev av den första i förra månaden, vill jag säga Er, angående utbytet av mina pommerska gods, att jag har beordrat Er att förhandla det om vad Ni själv föreslagit mig i Ert brev och under talande, från och med en hanterbar sak, och att greve Oxenstierna hade skrivit detsamma till markisen del Monte; men därutöver måste man betänka icke blott vad jag för närvarande äger i Pommern, utan även vad jag där bör hava, vilket är ett område så ansenligt att det ej kommer att motsvara det som återstår i Bremen, förutom de fördelar, som Sverige och Konungen vill få därifrån, som är av en betydelse som inte förbises av någon. Men om det inte räckte, så är jag beredd att ge allt jag har i Sverige (utom Norrköping) för att få detta utbyte, det vill säga Gotland, och även Ösel, förutsatt att jag får hela suveräniteten i detta land, och jag är fortfarande beredd att till Kronan avstå resten av mina penningfordringar, som inte kan vägras utan en fruktansvärd orättvisa, och jag kommer aldrig att göra anspråk på fler av dem. Så genom ett sådant erbjudande hävdar jag att jag har köpt hertigdömet Bremen för mer än det är värt. Om Ni kan förhandla om detta utbyte för mig, så skall Ni göra mig den viktigaste tjänst som jag kan få av någon man som helst i världen, och jag skall ej vara otacksam mot Er.

Vad gäller affären med sekreteraren och kammarherren, så ger jag Er allt Ni önskar. Men jag har ju icke tillräckligt med hårdhet för att ta bröd från människor som inte förtjänar det, och ändå vill jag fortsätta med deras pension tills de finner något att leva på någon annanstans. Vad kammarherreschargen anbelangar, anser jag det vara ganska värdelöst, då jag vill säkra allt, och den Ni väljer som sekreterare skulle i alla fall väl kunna göra både.

Brobergen kommer från en familj som har tjänat mig länge. Det är därför jag ej kan förmå mig att överge dem alla. Jag avsätter därför deras pension till Barsunds saltskatt, samt Er lön. Men kom ihåg att genom panter som Ni skall få mig att betala dubbelt så mycket, så skall Ni vara skyldig mig att ge mig tillräckligt med förmån av min inkomst så att jag inte blir alltför besvärad, och på detta villkor samtycker jag till allt Ni vill, så att Ni har inga fler ursäkter för att tjäna mig väl. Bortsett från detta, var övertygad om att jag har all aktning och allt förtroende jag kan till Er, i hopp om att Ni skall svara, eftersom Ni är skyldig som en hedersman, på mina förväntningar och med all iver och allt den trohet som jag lovar Er. Gud välsigne Er. Rom, den 18 april 1682.
Kristina Alexandra.

P. S. Jag tycker att jag har förklarat mig tillräckligt. Det är upp till Er att hantera allt till min fördel. Jag förpliktar Er inte till det omöjliga, men det förefaller mig, att det jag föreslår Konungen är så fördelaktigt för honom att man bör nedlåta sig till detta utbyte, och jag är beredd att göra det när det skulle kosta mig Norrköping samt till och med allt annat.

VILLKOR FÖR BYTE.
1. Jag erbjuder Konungen allt jag äger och allt jag måste ha i Pommern, i utbyte mot hertigdömet Bremen.

2. Jag erbjuder honom Gotland och Ösel igen för samma byte.

3. Jag erbjuder honom också alla mina berättigade penningkrav för detta utbyte.

Förutsatt att jag tillerkänns hela suveräniteten i ovannämnda provins Bremen.

Jag tror att jag har förklarat mina avsikter tillräckligt med detta och köpte Bremen för dubbelt vad det är värt. Men vad som än händer kommer jag att vara nöjd så länge den här affären lyckas.
Kristina Alexandra.
Abbot Santini.

English translation (my own):

Lord Olivekrantz,
In response to your letter from the first of last month, I will tell you, concerning the exchange of my Pomeranian estates, that I have ordered you to negotiate it on what you yourself proposed to me in your letter and while speaking, as of a treatable matter, and that Count Oxenstierna had written the same to the Marquis del Monte; but besides that one must consider not only what I own at present in Pomerania, but also what I should have there, which is an area so considerable that it will not correspond to what remains in Bremen, besides the advantages which Sweden and the King will derive from it, which are of an importance which is not overlooked by anyone. But if that was not enough, I am ready to give everything I have in Sweden (except Norrköping) to obtain this exchange, that is to say Gotland, and Ösel too, provided that I am given the entire sovereignty of this province, and I am still ready to cede to the Crown the remainder of my pecuniary claims, which cannot be refused without a horrible injustice, and I will never claim any more of them. So by such an offer I claim to have bought the Duchy of Bremen for more than it is worth. If you can negotiate this exchange for me, you will do me the most important service that I can receive from any man in the world, and I will not be ungrateful to you.

As for the affair of the secretary and the chamberlain, I grant you everything you want. But I do not have enough harshness to take bread from people who don't deserve it, and yet I want to continue their pension until they find something to live on elsewhere. As for the charge of chamberlain, I consider it quite useless, as I want to secure everything, and the one you choose as secretary could in any case do both.

The Brobergs come from a family that has served me for a long time. This is why I cannot bring myself to abandon them all. I therefore assign their pension to the Barsund salt tax, as well as your wages. But remember that by pledges which you will make me pay twice as much, you will be obliged to me to give me enough benefit from my income so that I am not too inconvenienced, and on this condition I consent to everything you want, so that you have no more excuses to serve me well. Aside from this, be persuaded that I have all the esteem for and all the confidence I am capable of in you, hoping that you will respond, as you are obliged as a man of honour, to my expectations and with all the zeal and all the fidelity that I promise to you. God bless you. Rome, April 18, 1682.
Kristina Alexandra.

P. S. I think I have explained myself enough. It is up to you to manage everything to my advantage. I do not oblige you to the impossible, but it seems to me that what I propose to the King is so advantageous to him that one should condescend to this exchange, and I am ready to do it, when it would cost me Norrköping even with everything else.

CONDITIONS OF EXCHANGE.
1. I offer to the King everything I own and everything I must have in Pomerania, in exchange for the Duchy of Bremen.

2. I offer him Gotland and Ösel again for the same exchange.

3. I also offer him all my just pecuniary claims for this exchange.

Provided that I am granted the entire sovereignty of the said province of Bremen.

I believe I have explained my intentions sufficiently on this, and bought Bremen at double what it is worth. But no matter what, I will be content as long as this affair succeeds.
Kristina Alexandra.
Abbot Santini.


Above: Kristina.


Above: Johan Olivekrantz.

Kristina's letter to Johan Cederkrantz, with a postscript in her own handwriting, dated January 21, 1679

Source:

Bref och handlingar hörande till Drottning Christinas historia efter originalerna utgifne, page 41, E. S. Bring, 1832


Mémoires concernant Christine, volume 2, page 180, Johan Arckenholtz, 1751


The letter:

Rom d. 21 Januarij 1679.
M:r CederCrantz; Öfwer edert af d. 16, och nu seent ankomne breef af d. 18/28 Decemb, fuller för denne gången, och till deß Konungens fullmacht för Ambassadeurerne framkommer, föga till swar; doch kan Jag eder ej obemahlt låta Mitt nöije öfwer Ambassadeurernes reflection, öfwer Mine allt för wisse remarquer; men önskar der hoos, att dee, till att utreeda sig af de arglistige desseiner, som förehafwas till Sweriges undergång och ruin, ännu nogare öfwerwäga och betrachta wille, de wällgrundade och med tiden besannade åthwarningar Jag af en oförlijknelig kiärleek till Konungens interest och Swerikes Rijkes nytta och wällstånd auancerar; och tillgrijpa de medell Jag wijd handen gifwit och icke underlåta skall att bestödia till förmodelig lyckelig uthgång, så frampt man med een nödig och tijdig handrächning Mig bijfaller, och icke alt för mycket wijdhänger andras Specieuse, men lijtet giällande försäkringar, imedler tijd willen i gifwa noga acht på alt hwad passerar, och uthi deß rapporterande stadigt, som hijt intill, till Min Satisfaction skedt är, continuera; J måste ochså Sollicitera H:r Noncen med behörig discretion att skynda sig att sättia med det aldra första Mine pretentioner på bahnee, ty Jag fruchtar att Tyska Freeden i hastigheet lärer slutas för än Man om Mig talar, det Mig till en stor prejudice lända skulle. Churfursten af Brandenburg haar den 11/21 Decemb genom sin Minister låtit taga i Possess Mine underhåldz länder i Pommeren och uthkräfia af Mine betiente och undersåtare huld- och trooheets Eed, oachtad att Jag uthi kriget intet interesserat warit, eij heller wijd des påstående, det alldra ringaste förnimma låtit mot Romiska Rijket eller deß Ständer, hwar af man kunde fatta någon pretension på Mine reseruerade Domaines, och oansedt, förmedelst Osnabrügiske freedz fördragit, man är förbunden att guarantera Mig wijd deß faste och beständige besittning; Jag hoppas een gång finna tijd och tillfälle att resentera Mig. Jag förnimmer giärna att i föruthan Min Recommendation till Texeira, genom egne tillkomne medell uthur Swerige kunnen uthärda mot de oundwikelige bekostningar som der på ohrten tarfwas, och will efter eder underdånige begiäran wara omtänkt om deß wederlag uthan eder minste skade eller afsachnad, wäll wetande att arbetaren är sin lohn wärd. Af de acter som härifrån, och från Hamburg eder tillställas, kunnen i inhämpta Mine pretensioner och skadestånd, på hwilka eder befalles i sijnom tijd refusion och ersättning sökia, och Jag befaller eder uthi Gudz beskydd nådeligen.

Je sui rauy de voir que vous aye tasche dourir les yeux a Mess. les suedois, pleut a Dieu quil meusse creu plustot ils ne seroit pas dan lestat pitoiable ou ils son presentement, mais Dieu a voulu punir lingratitude de la suede, & me peches, Jespere encore un jour destre asse heureuse pour pououir me uanger par de nouueaux bienfaits de leur ingratitude & leur faire aduouer que ie meritois deux un meillieure traitement que ie nais receu, ueillies a mes affaires & ne perde pas du temps sil se peut mais consulte surtout Mons. le Nonce au quel ie feray sauoir mes sentiment par Monsr. le Cardinal.
André Galdenblad.

With modernised spelling:

Rom den 21 januari 1679.
Monsieur Cederkrantz,
Över Edert av den 16, och nu sent ankomna brev av den 18/28 december, fuller för denna gången, och till dess Konungens fullmakt för ambassadörerna framkommer, föga till svar, dock kan jag Eder ej obemält låta mitt nöje över ambassadörernas reflektion över mina alltför vissa remarker. Men [jag] önskar därhos att de, till att utreda sig av de arglistiga dessänger som förehavas till Sveriges undergång och ruin, ännu nogare överväga och betrakta ville, de välgrundade och med tiden besannade åtvarningar jag av en oförliknelig kärlek till Konungens intérêt och Sverikes Rikes nytta och välstånd avancerar, och tillgripa de medell jag vid handen givit och icke underlåta skall att bestödja till förmodlig lycklig utgång, så framt man med en nödig och tidig handräckning mig bifaller, och icke alltför mycket vidhänger andras spetiösa men lite gällande försäkringar. Imedlertid villen I giva noga akt på allt vad passerar, och uti dess rapporterande stadigt, som hit intill, till min satisfaktion skett är, kontinuera. I måste också sollicitera herr nuntien med behörig diskretion att skynda sig att sätta med det allraförsta mina pretensioner på bane, ty jag fruktar att tyska freden i hastighet lär slutas förrän man om mig talar, det mig till en stor prejudis lända skulle. Kurfursten av Brandenburg har den 11/21 december genom sin minister låtit taga i possess mina underhållsländer i Pommern och utkräva av mina betjänte och undersåtare huld- och trohetsed, oaktat att jag uti kriget inte intresserat varit, ej heller vid dess påstående det allraringaste, förnimma låtit mot Romiska Riket eller dess Ständer, varav man kunde fatta någon pretension på mina reserverade domaines, och oansett, förmedelst osnabrügska fredsfördraget, man är förbunden att garantera mig vid dess fasta och beständiga besittning. Jag hoppas en gång finna tid och tillfälle att ressentera mig. Jag förnimmer gärna att I förutan min rekommendation till Texeira, genom egna tillkomna medell utur Sverige, kunnen uthärda mot de oundvikliga bekostningar som där på orten tarvas, och vill efter Eder underdåniga begäran vara omtänkt om dess vederlag utan Eder minsta skada eller avsaknad, väl vetande att arbetaren är sin lön värd. Av de akter som härifrån och från Hamburg Eder tillställas, kunnen I inhämta mina pretensioner och skadestånd, på vilka Eder befallas i sinom tid refusion och ersättning söka, och jag befaller Eder uti Guds beskydd nådeligen.

Je suis ravie de voir que vous ayez tâché d'ouvrir les yeux à messieurs les Suédois; plût à Dieu qu'ils m'eussent cru plutôt ils ne seraient pas dans l'état pitoyable ou ils sont présentement, mais Dieu a voulu punir l'ingratitude de la Suède, et mes péchés. J'espère encore un jour d'être assez heureuse pour pouvoir me venger par des nouveaux bienfaits de leur ingratitude et leur faire avouer que je méritais d'eux un meilleure traitement que je n'aie reçu. Veilliez à mes affaires, et ne perdez pas du temps s'il se peut, mais consultez surtout monsieur le nonce, auquel je ferai savoir mes sentiments par Monsieur le cardinal.
André Galdenblad.

Arckenholtz's transcript of the postscript:

Je suis ravie de voir que vous aïez tâché d'ouvrir les yeux à Mrs. les Suédois. Plût à Dieu qu'ils m'eussent crû plûtôt; ils ne seroient pas dans l'état pitoïable où ils sont présentement. Mais Dieu a voulu punir l'ingratitude de la Suède, & mes péchés. J'espère encore un jour d'être assez heureuse pour pouvoir me vanger par de nouveaux bienfaits de leur ingratitude, & leur faire avouër que je méritois d'eux un meilleur traitement que je n'ai reçû. Veillez à mes affaires & ne perdez pas de tems, s'il se peut. Mais consultez surtout le Nonce, à qui je ferai savoir mes sentimens par le Cardinal. Rome, ce 21. Janvier, 1679.

Swedish translation of the postscript:

Det glädjer mig att se att Ni har försökt öppna svenskarnas ögon; behagade det Gud att de hade trott mig, då vore de inte i det ynkliga tillstånd de för närvarande är i, men Gud ville straffa Sveriges otacksamhet och mina synder. Jag hoppas fortfarande att en dag vara lycklig att kunna hämnas mig på de nya fördelarna med deras otacksamhet och få dem att erkänna att jag förtjänade bättre behandling av dem än jag har fått. Vakta mina affärer, och slösa inte tiden bort om det är möjligt, utan konsultera framför allt nuntien, som jag kommer att meddela mina känslor genom kardinalen.

English translation (my own):

Rome, January 21, 1679.
Mr. Cederkrantz,
To your letter of the 16th, and the now late-arrived letters of the 18/28 December, there is little to answer, certainly for this time, and until the King's authorisation for the ambassadors appears, but I cannot leave unsaid to you my pleasure in the ambassadors' reflection on my much too certain remarks. But I wish, in order to inquire into the grim designs which are being carried towards the downfall and ruin of Sweden, that they wanted to consider and weigh even more carefully the well-founded and with time fulfilled warnings I advance out of an incomparable love for the King's interest and Sweden's usefulness and prosperity, and resort to the means I have at hand, and shall not fail to endure to a presumably happy outcome, as long as one approves of me with a necessary and early written assurance, and I do not cling too much to the speculative but somewhat valid assurances of others. In the meantime, you will pay close attention to everything that passes, and do its reporting steadily, as has been the case so far, to my satisfaction. You must also solicit the nuncio, with due discretion, to hasten to put my pretensions first, for I fear that the German peace will be hastily concluded before I am spoken of, which would land me in great prejudice. On December 11/21, the Elector of Brandenburg, through his minister, ordered the possession of my maintenance lands in Pomerania and demanded from my servants and subjects the oath of allegiance and fidelity, notwithstanding that I was not involved in the war, nor even in its claim in the purest sense, against the Roman Empire or its Estates, of which one could make any pretension on my reserved domains, and, unseen and by means of the Osnabrück peace treaty, one is bound to guarantee me by its firm and permanent possession. I hope one day to find the time and opportunity to suffer it. I would like to learn that you, in addition to my recommendation to Texeira, through your own additional funds from Sweden, can endure the inevitable costs that are needed there in the place, and at your humble request I would like to be concerned about its consideration without the slightest harm or detriment to you, knowing that the worker is worth his wages. From the acts sent to you from here and from Hamburg, you can obtain my pretensions and damages, on which you are ordered in due time to seek reimbursement and compensation, and I graciously commend you to God's protection.

I am delighted to see that you have tried to open the Swedes' eyes; would to God that they had believed me, then they would not be in the pitiful state they are presently in, but God wanted to punish Sweden's ingratitude, and my sins. I still hope one day to be fortunate enough to be able to avenge myself by the new benefits of their ingratitude and make them confess that I deserved better treatment from them than I have received. Take care of my affairs, and do not waste time if possible, but above all consult the nuncio, whom I will let know my feelings via the cardinal.
Andreas Galdenblad.


Above: Kristina.

Kristina's letter making Arnold Johan Messenius her historiographer, dated February 24/March 6 (Old Style), 1645

Sources:

Riksarkivet, images 359 to 360/page 360 to 361 in Januari-Mars 1645; Riksregistraturet


Den swenska fatburen, volumes 1-2, page 179, Peter Hesselberg, 1768





The letter:

Christina etc.
Wij Christina etc. Göre witterligitt att Wij Hafue förordnadt och tillbetrodt, effter som Wij Här medh förordne och tillbetroo denne Wår troo Tiänare och Vndersåte, Oß Elskeligh, Ehrligh och Förståndigh Arnoldt Johan Messenius att wara Wår Historiographus till [att] fullborda och förfärdiga dett historiske arbetet, som Han nu vnder Händer Hafuer och Honom för detta pålagdt är eller framdeles påleggias Kan, Och såsom Han skall wara förplichtadt, att wara Oß och Sueriges Chrono Huldh, trogen och rättrådigh, i alla måtto, Wårt och Rijcksens gagn och bästa alltijdh troligen sökia, fordra och befrämia, skada och förderf, där Han förnimmer wara å färde, i tijdh tillKenna gifua, och effter ÿtterste förmögenheet Hielpa till [att] afwäria, i sÿnnerheet skall Han Vthi dette sitt ombetrodde arbete förblifua Vthan all wäldh och passion widh een funderat och oförfalskat Historisk Sanning, doch tagandes der Hoos granneligen och noga i acht, att Wår och Rijksens Stats rätt och Högheet icke derigenom Vthi någon måtto præiudicerat blifuer, Och skall Han sin vnderrättelße, så wijda den till detta Hans arbetes förfärdigande Kan beHöfuas, taga och anamma af Rijksens der till tiänlige documenter, Hvilke Custos och Secreteraren Vthi Riksens Archivo Honom widh påfordran Copialiter skola meddela och föllia låte. Men der emoth skall Han vnder sin troheetz plicht, och medh Wår Högsta onåde tillgörandes wara förbunden inge Copier der aff att vthgifua eller medh någon, som icke wederböör, communicera, Vthan Hålla alt Vthi en godh förwahring och tillbörligh tÿstheet, till deß sielfue publicationen af trÿcket af Oß Honom anbefallt blifuer, då Han till wåre egne Händer samme sitt fullbordade arbete först lefwerera och tillstella skall, Och sedan Wår nådige Censur, Correction och willie der öfuer wijdare anamma och förnimma; Såsom och alle documenter Handlingar och Copier till Rijksens Cantzlij tillbaka lefwerera, Och der af inga förKomma låta, eij Heller vthi sine privat[e] och enskÿlte gömmar behålla, Och der Han eliest till sinn Vnderrättelße och bättre information Vthi detta sitt föreHafuande Historiske arbete Kunde till äfuentÿrs Hoos een och annan af Wåre Vndersåtare Här i Rijket någre acter och Handlingar, som der till tienlige woro opspana och beKomma, wele Wij sådant emot dem medh all Konungzligh gunst och nåde tillbörligen erKienna, som sigh Härvthinnan emot Honom willige bewijsandes warde. Och skall Han så i detta som alt annat Wårt Käre Fäderneslandz, Sueriges Rijkes, sampt deß framfarne Laghlige Konungars och rätta Regenters, såsom och alle rättsinnige trogneß och wällförtienteß Vndersåtares och patrioters goda nampn, loffordh och berömm främia och befordra; Jn Summa vthi detta sitt ombetrodde Kall sigh således tee och förHolla, som een trogen tienare och rättsinnig Historiographum ägnar och anstår, Och Han thet in för Gudh, Oß, och Huar ehrligh man Kan trÿggeligen till suars wara, och effter som Han förmedelst sin eedh och gifne revers sigh förplichtat Hafuer. Och på dedh Han dette sitt Embete deste bättre må Kunna förrätta och föreslå; Dÿ Hafue Wij af gunst och nåde Vndt och effterlåtit, effter som Wij Här medh vnne och bestå Honom dhen Löhn och vnderHoldh att niuta och beKomma, som Honom och tvenne Hans vnderHafuande Skrifuare nu i Staten påfördt är, eller framdeles påföras Kan. Här Wåre CammerRådh och alle andre som wederböör sigh Hafue fullKombligen att effterrätta, icke giörandes eller göra låtandes mehrbe:te Messenio Här emot Hinder, mehn eller förfångh i någon måtto. Till ÿttermehre wißo etc.
Christina /:

With modernised spelling:

Kristina, etc.
Vi Kristina, etc., göre vetterligt att Vi have förordnat och tillbetrott, eftersom Vi härmed förordne och tillbetro denne Vår tro tjänare och undersåte, Oss älsklig, ärlig och förståndig Arnold Johan Messenius, att vara Vår historiographus till [att] fullborda och förfärdiga det historiska arbetet som han nu under händer haver och honom förr detta pålagt är eller framdeles påläggas kan; och såsom han skall vara förpliktad att vara Oss och Sveriges Krono huld, trogen och rättrådig i alla måtto, Vårt och Riksens gagn och bästa alltid troligen söka, fordra och befrämja; skada och fördärv, där han förnimmer vara å färde, i tid tillkännagiva och efter yttersta förmögenhet hjälpa till [att] avvärja.

I synnerhet skall han uti detta sitt ombetrodda arbete förbliva utan all väld och passion vid en funderad och oförfalskad historisk sanning, dock tagandes därhos granneligen och noga i akt att Vår och Riksens stats rätt och höghet icke därigenom uti någon måtto prejudicerad bliver, och skall han sin underrättelse, såvida den till detta hans arbetes förfärdigande kan behövas, taga och anamma av Riksens därtill tjänliga dokumenter, vilka custos och sekreteraren uti Riksens archivo honom vid påfordran copialiter skola meddela och följa låte. Men däremot skall han under sin trohetsplikt och med Vår högste onåde tillgörandes vara förbunden inga kopior därav att utgiva eller med någon som icke vederbör kommunicera, utan hålla allt uti en god förvaring och tillbörlig tysthet till dess själva publikationen av trycket av Oss honom anbefallt bliver, då han till Våra egna händer samma sitt fullbordade arbete först leverera och tillställa skall, och sedan Vår nådiga censur, korrektion och vilje däröver vidare anamma och förnimma, såsom ock alla dokumenter, handlingar och kopior till Riksens Kansli tillbaka leverera och därav inga förkomma låta, ej heller uti sina privat[a] och enskilda gömmor behålla.

Och där han eljest till sin underrättelse och bättre information uti detta sitt förehavande historiska arbete kunde till äventyrs hos en och annan av Våra undersåtare här i Riket några akter och Handlingar som därtill tjänliga vore uppspana och bekomma, vele Vi sådant emot dem med all konungslig gunst och nåde tillbörligen erkänna som sig härutinnan emot honom villiga bevisandes varde. Och skall han så i detta som allt annat Vårt kära Fäderneslands, Sveriges Rikes, samt dess framfarna lagliga konungars och rätta regenters, såsom ock alla rättsinniga trognas och välförtjäntes undersåtares och patrioters goda namn, lovord och beröm främja och befordra — in summa, uti detta sitt ombetrodde kall sig således te och förhålla som en trogen tjänare och rättsinnig historiographum ägnar och anstår, och han det inför Gud, Oss och var ärlig man kan tryggeligen till svars vara; och eftersom han förmedelst sin ed och givna revers sig förpliktat haver.

Och på det han detta sitt ämbete desto bättre må kunna förrätta och föreslå, ty have Vi av gunst och nåde unt och efterlåtit, eftersom Vi härmed unne och bestå honom den lön och underhåll att njuta och bekomma, som honom och tvenne hans underhavande skrivare nu i staten påförd är, eller framdeles påföras kan. Här Våra Kammarråd och alla andra som vederbör sig hava fullkomligen att efterrätta, icke görandes eller göra låtandes merbemälte Messenio häremot hinder, men eller förfång i någon måtto. Till yttermera visso, etc.
Kristina.

Hesselberg's transcript of the letter:

Wi Christina etc. etc. göre witterligt, at Wi hafwe förordnat och tilbetrodt, efter som Wi härmed förordne och tilbetro denna Wår Tro-Tjänare och undersåte, oß älskelig, årlig och förståndig Arnold Joh. Meßenius, at wara wår Historiographus, til at fullborda och förfärdiga det Historiska Arbetet, som han nu under händer hafwer, och honom för detta pålagdt är eller framdeles påläggas kan: såsom han ock skal wara förpliktad, at wara oß och Kronan huld, trogen och rättrådig i alla måtto, Wårt och Rikets gagn och bästa altid troligen söka, fordra och befrämja, men skada och fördärf efter yttersta förmögenhet hjälpa til at afwärja; i synnerhet skal han uti detta sitt ombetrodde Arbete förblifwa utan all weld och passion wid en funderad och oförfalskad Historisk Sanning; dock tagande derhos granneligen och noga i akt, at Wår och Rikets Stats Rätt och Höghet icke derigenom uti någon måtto prejudicerad blifwer: Och skal han sin underrättelse, så wida den til detta hans Arbetes förfärdigande kan behöfwas, taga och anamma af Riksens dertil tjänlige Documenter, hwilka Custos och Secreteraren uti Riksens Archivo honom, wid påfordran, copialiter skola meddela och affölga låta. Men deremot skal han under sin trohetsplikt, och wid Wår högsta onåde til görandes, wara förbunden inga Copier deraf at utgifwa, eller med någon, som icke wederbör, communicera, utan hålla alt uti en god förwaring och tilbörlig tysthet, til des sielfwa Publicationen af Trycket af Oß honom anbefallt blifwer; då han til Wåra egna händer samma sitt fullbordade Arbete först lefwerera och tilställa skal, och sedan Wår nådiga Censur, Correction och Wilja deröfwer widare annamma och förnimma; såsom ock alla Documenter, Handlingar och Copier til Riksens Cancellie tilbaka lefwerera, och deraf inga förkomma låta, ej eller uti sina priwate och enskildta gömmor behålla: Och der han eljest, til sin underrättelse och bättre information uti detta sitt förehafwande historiska Arbete, kunde til äfwentyrs hos en och annan af Wåra Undersåtare här i Riket några Acter och Handlingar, som dertil tjänlige woro, upspana och bekomma, wele Wi sådant emot dem med all Konglig gunst och nåde tilbörligen erkänna, som sig härutinnan emot honom willige bewisande warda. Och skal han så i detta, som alt annat, Wårt kära Fäderneslands, Sweriges Rikes, samt des framfarne Laglige Konungars och rätta Regenters, såsom ock alla rättsinniga trogna och wälförtjänta Undersåtares och Patrioters goda namn, låford och beröm främja och befordra: In summa, uti detta sitt ombetrodda kall sig således te och förehålla, som en trogen Tjänare och rättsinnig Historiographus ägnar och anstår, och han det inför GUD, Oß, och hwar ärlig Mann kan tryggeligen til swars wara, och efter som han förmedelst sin Ed och gifne Rewers sig förpliktat hafwer: Och på det han detta sitt Ämbete desto bättre må kunna föreslå, ty hafwe Wi af gunst och nåde unnt och efterlåtit, efter som Wi härmed unne och bestå honom den Lön och underhåld at njuta och bekomma, som honom och twänne hans underhafwande Skrifware nu i Staten påfördt är, eller framdeles påföras kan; der wåre Kammar-Råd, och alle andre som wederbör, sig hafwe fullkomligen at efterrätta, icke görande eller låtande göra merbemälte Meßenio häremot hinder, mehn eller förfång i någon måtto. Til yttermera wißo etc. etc.
CHRISTINA.

French translation (my own):

Christine, etc.
Nous Christine, etc., faisons savoir que Nous avons nommé et chargé, comme Nous le nommons et lui confions par la présente, Notre fidèle serviteur et sujet, Notre bien-aimé, honnête et sensé Arnaud-Jean Messénius, d'être Notre historiographe et d'achever le travail historique qu'il a actuellement entre les mains et qui lui a été imposé auparavant ou pourra lui être imposé à l'avenir; et comme il sera obligé d'être fidèle à Nous et à la Couronne de Suède, fidèle et droit dans toutes les mesures, de toujours fidèlement rechercher, exiger et promouvoir Notre bénéfice et Notre bien et ceux du Royaume, exiger et promouvoir; d'annoncer des dommages et des destructions, s'il en aperçoit, en temps opportun et d'aider à les éviter au mieux de ses capacités.

En particulier, dans son travail confié, il doit rester sans tout pouvoir et sans passion pour une vérité historique fondée et non falsifiée, cependant, en prenant soigneusement en compte que l'état de Nos droits et de Notre dignité et ceux du Royaume ne sont en aucun cas préjudiciés, et il doit prendre et adopter ses informations dans les documents pertinents du Royaume, dans la mesure où cela peut être nécessaire à l'achèvement de son travail, que les conservateurs et le secrétaire des Archives nationales devront, sur demande, informer et suivre. Mais d'autre part, par devoir de loyauté et à Notre plus grande disgrâce, il sera tenu de n'en publier aucune copie ni de la communiquer à quiconque n'y est pas autorisé, mais de tout garder sous bonne garde et dans le silence jusqu'à ce que Nous lui recommandons la publication effective de l'imprimé, lorsqu'il remettra d'abord et remettra entre Nos mains son œuvre achevée, puis il adoptera et apercevra ensuite Notre gracieuse censure et correction, ainsi que la remise de tous les actes, documents et copies à la Chancellerie du Royaume et qu'aucun d'entre eux ne s'échappe et qu'il ne les conserve dans ses cachettes privées et individuelles.

Et si, pour sa meilleure information dans ce travail historique qu'il entreprend, il pouvait accidentellement découvrir et obtenir de l'un ou l'autre de Nos sujets ici dans le Royaume des actes et des documents qui lui seraient utiles à cet effet, Nous tenons à le remercier gracieusement de toute la faveur royale de telles choses à ceux qui lui prouveront volontiers cela. Et il devra, en cela comme en tout le reste, promouvoir la bonne réputation, les louanges et la renommée de Notre chère Patrie, le Royaume de Suède, ainsi que de ses éminents rois légitimes et dirigeants légitimes, ainsi que de tous les sujets et patriotes justes, loyaux et bien-mérités — in summa, dans le cadre de cet appel confié, il se comportera ainsi d'une manière qui est appropriée et digne d'un serviteur fidèle et d'un historiographe juste, et il pourra en toute sécurité rendre compte devant Dieu, Nous et tout homme honnête; et parce qu'il s'y est lié par son serment et a donné son renversement.

Et afin qu'il puisse mieux remplir et proposer cette charge, Nous lui avons donc, par faveur et par grâce, accordé, comme Nous lui accordons par la présente, le salaire et l'entretien pour en jouir et l'obtenir, comme cela est maintenant imposé ou peut dans l'avenir lui sera imposé, ainsi qu'à deux de ses souscripteurs dans l'état. Que Notre Conseil de la Chambre et tous ceux qui sont concernés se conforment pleinement aux présentes, en ne faisant pas ou en ne permettant pas que soit fait une entrave, ou un préjudice à ledit Messénius de quelque manière que ce soit. En foi de quoi, etc.
Christine.

English translation (my own):

Kristina, etc.
We Kristina, etc., make known that We have appointed and entrusted, as We hereby appoint and entrust this Our faithful servant and subject, Our well-beloved, honest and sensible Arnold Johan Messenius, to be Our historiographer and to complete the historical work which he now has under his hands and which was previously imposed on him or may be imposed in the future; and as he shall be obliged to be loyal to Us and the Crown of Sweden, faithful and upright in all measures, to always faithfully seek, demand and promote Our and the Kingdom's benefit and good, demand and promote; to announce damage and destruction, if he perceives any to be afoot, in a timely manner and to help avert it to the utmost of his ability.

In particular, in this his entrusted work, he must remain without all power and passion for a grounded and unfalsified historical truth, however, carefully taking into account that the state of Our and the Realm's right and dignity are not thereby prejudiced in any measure, and he must take and adopt his information from the Kingdom's relevant documents, as far as it may be necessary for the completion of his work, which the custodians and the secretary in the National Archives shall, upon request, inform and follow. But on the other hand, under his duty of loyalty and to Our utmost disgrace, he shall be bound not to publish any copies thereof or to communicate it with anyone who is not authorised, but to keep everything in good custody and due silence until the actual publication of the print is recommended by us to him, when he shall first deliver and deliver to Our own hands his completed work, and then he will further adopt and perceive Our gracious censorship and correction, as well as deliver all documents, documents and copies back to the Chancellery of the Realm and let none of them escape, nor shall he keep them in his private and individual hiding places.

And if, for his better information in this historical work he is undertaking, he might accidentally discover and obtain from one or another of Our subjects here in the Realm some acts and documents that would be useful for that purpose, We wish to graciously acknowledge with all royal favour such things to those who will willingly prove to him herein. And he shall, in this as in everything else, promote the good name, praise and fame of Our dear Fatherland, the Kingdom of Sweden, as well as its distinguished lawful kings and rightful rulers, as well as all righteous, loyal and well-merited subjects and patriots — in sum, in this his entrusted call he shall thus conduct himself in a way that is appropriate and befitting of a faithful servant and righteous historiographer, and he can safely stand to account before God, Us and every honest man; and because he has bound himself thereto by his oath and given reversal.

And so that he may be better able to perform and propose this his office, We have therefore, out of favour and grace, granted, as We hereby grant him the salary and maintenance to enjoy and obtain, as is now imposed or may in the future be imposed on him and two of his underwriters in the state. May Our Council of the Chamber and all others who are concerned completely comply herewith, not doing or allowing to be done hindrance, harm or prejudice to the aforesaid Messenius in any measure. For further assurance, etc.
Kristina.


Above: Kristina.