Välborne, vyrdigste, edle och välbördige, ärevyrdige, vällärde, achtade, vise, ehrlige, gode herrar och män, trogne undersåter. Jagh hade icke befunnit rådigt och erachtadt skäligt eder med något möte och sammankomst att besvära, hvar icke någre vichtige ärender migh der till hade orsakadt, som hafve syntz fordra edert, I gode herrar och män, välmente rådh och trolige betänkiande. Framfarne Konungars och mine förfäders
hafva och syntz migh der till försäkra, att såsom I hafve dem, som redelige herrar och män all god huldskap och trooheet bevisat, så bär och jagh den förhopning till eder, att I anse migh medh sådane ögon och så godt förtroende som dem. Och beror fäderneslandet i den
till vår opkomst och tillvext, att vij hafve högh orsak att tacka Gudh, som hafver här till dagz hägnat och beskyddat våre grentzer, att vij nu i godan säkerheet kunne här komma tillsammans att öfverläggia Gudz huus ähra och fäderneslandzens välfärdh och roo. Den gode Guden hafver techts förläna oss Gudz ordh rent och oförfalskat, der hoos fredh och roligheet inom våre grentzer, så och alt
i önskeligh stat och välgång. För desse höge lyckor och välgerningar äre vij skyldige honom heembära tack, lof och beröm, att han hafver bevisat oss den nåden att föra sitt värk sigh till ähra och oss alle till godo och välfärdh. Sådant är först och för all tingh Gudz ogrundelige godheet att tillskrifva och sedan de gode herrar, så bårte- som närvarande, hvilke för detta medh sitt store och höge beröm hafve fört verket. Vij vete oss påminna, att när vår sidste Herredagh var för hender, då månde dedh danske kriget stå oss för ögonen. Nu hafver Gudh dedh så utfördt, att dedh är utslagit till een godh, säker,
fredh. Hvadh dedh tyske kriget anlangar, huru dedh nu står, och huru vida der med är gånget, varde I strax hörandes af min skreftelige
. Man vill förmoda, att den högste Gudh än som här till dagz oss
och gör oss ett faderligit bijståndh, att alt må afgå hans gudomlige nampn till lof och prijs, oss och federneslandet till styrkio och bästa. Allenast är af nöden, att hvar och een efter medel, förståndh och
af ett godt hierta hvadh hans förmögenheet kan åstadh komma. Jagh påminner migh vidh denne
, hvart och ett ståndh efter sin lägenheet. Dedh hafver nu vunnit een godh och önskeligh
fredh. Jagh beder eder I drage eder detta
till sinnes och nu som tillförne rijkzens och fäderneslandzens tarfver merkeligen
, dem I på bäste sättet vele läta eder vara befalat. Jagh skal så eder benägenheet bruka och
, att hvar icke alle, doch hvar och een ehrligh och redeligh svensk man, som verket förstår, skal der med vara
, mitt och edert bästa sielf synes fordra. Tackar eder för eder hörsame sammankomst och önskar migh få
att läta eder see, dedh jagh är och förblifver eder samt- och synnerligen nådige, gunstige och väl
Drotning.
With modernised spelling:
Välborna, vördigsta, ädla och välbördiga, ärevördiga, vällärde, aktade, visa, ärliga, goda herrar och män, trogna undersåter. Jag hade icke befunnit rådigt och eraktat skäligt eder med något möte och sammankomst att besvära, var icke några viktiga ärender mig därtill hade orsakat som hava synts fordra edert, I goda herrar och män, välmente råd och troliga betänkande. Framfarna konungars och mina förfäders exempel hava ock synts mig därtill försäkra att såsom I hava dem som redeliga herrar och män all god huldskap och trohet bevisat, så bär ock jag den förhoppning till eder att I anse mig med sådana ögon och så gott förtroende som dem.
Och beror Fäderneslandet i den stat till vår uppkomst och tillväxt att vi have hög orsak att tacka Gud, som haver härtilldags hägnat och beskyddat våra gränser, att vi nu i godan säkerhet kunne här komma tillsammans att överlägga Guds hus' ära och Fäderneslandsens välfärd och ro. Den gode Guden haver täckts förläna oss Guds ord rent och oförfalskat därhos fred och rolighet inom våra gränser, så ock allt konserverat i önsklig stat och välgång.
För dessa höga lyckor och välgärningar äro vi skyldiga honom hembära tack, lov och beröm, att han haver bevisat oss den nåden att föra sitt värk sig till ära och oss alla till godo och välfärd. Sådant är först och för all ting Guds ogrundliga godhet att tillskriva och sedan de goda herrar, så borte- som närvarande, vilka förr detta med sitt stora och höga beröm hava fört verket. Vi vete oss påminna att när vår siste herredag var för händer, då månde det danske kriget stå oss för ögonen. Nu haver Gud det så utfört att det är utslagit till en god, säker, reputerlig och avantagiös fred.
Vad det tyska kriget anlangar, huru det nu står, och huruvida därmed är gånget, varde I strax hörandes av min skriftliga proposition. Man vill förmoda att den högste Gud än som härtilldags oss sekunderar och gör oss ett faderligt bistånd, att allt må avgå hans gudomliga namn till lov och pris, oss och Fäderneslandet till styrko och bästa. Allenast är av nöden att var och en efter medel, förstånd och stat kontribuerar av ett gott hjärta vad hans förmögenhet kan åstadkomma.
Jag påminner mig vid denna ockasion eder benägenhet och godvillighet på siste herredag, då I fast ansenligen kontribuerade, vart och ett stånd efter sin lägenhet. Det haver nu vunnit en god och önsklig effekt, vi have förmedelst Guds nåde erhållit en ärlig, säker och avantagiös fred. Jag beder eder I drage eder detta exempel till sinnes; och nu som tillförne Riksens och Fäderneslandsens tarver märkeligen sekundera, dem I på bästa sättet vela låta eder vara befallad. Jag skall så eder benägenhet bruka och emplojera, att var icke alla, dock var och en ärlig och redelig svensk man som verket förstår, skall därmed vara kontent, förmodandes I rekommendere eder Fäderneslandsens välfärd och resolvere eder på min propositions punkter, som eder trohet, affektion, mitt och edert bästa själv synes fordra.
Tackar eder för eder hörsamma sammankomst och önskar mig få ockasion att låta eder se det jag är och förbliver eder samt- och synnerligen nådiga, gunstiga och välaffektionerade Drottning.
French translation (my own):
Bien nés, très respectables, nobles et vertueux, vénérables, savants, estimés, sages, honnêtes, bons messieurs et hommes, mes fidèles sujets. Je n'aurais pas trouvé opportun et considéré comme raisonnable de vous déranger avec une réunion et un rassemblement si ce n'était pour des questions importantes qui m'avaient poussé à le faire et qui semblaient exiger des conseils bien intentionnés et une considération digne de confiance de votre part, bons messieurs et hommes. Les exemples des rois passés et de mes ancêtres m'ont également semblé m'assurer que, tout comme vous, en tant qu'honnêtes messieurs et hommes, leur avez montré à tous une bonne loyauté et fidélité, j'ai aussi l'espoir que vous me regarderez avec de tels yeux et aussi bonne confiance qu'eux.
Et tout comme la Patrie dans cet État le doit à notre origine et à notre croissance, nous avons une grande raison de remercier Dieu, qui a jusqu'à présent clôturé et protégé nos frontières, afin que nous puissions maintenant venir ici en toute sécurité pour discuter de l'honneur de la maison de Dieu et le bien-être et la paix de la Patrie. Le bon Dieu s'est plu à nous accorder, par sa parole, une paix et une tranquillité pures et sans mélange à l'intérieur de nos frontières, comme aussi tout est conservé dans un état et une prospérité désirables.
Pour ces grands bonheurs et bienfaits, nous lui devons des remerciements, des louanges, car il nous a montré la grâce de travailler pour sa propre gloire et pour le bien et le bien-être de nous tous. Une telle chose doit d'abord et avant tout être attribuée à l'insondable bonté de Dieu, puis aux bons messieurs, présents et absents, qui, avec leur grande et haute louange, ont poursuivi l'œuvre. Rappelons-nous qu'à l'approche de notre dernière Diète, la guerre danoise se déroulait alors sous nos yeux. Maintenant, Dieu l'a fait de telle manière qu'il en est résulté une paix bonne, sûre, digne de confiance et avantageuse.
En ce qui concerne la guerre allemande, comment elle se présente maintenant et si c'est la fin de celle-ci, vous avez immédiatement entendu ma proposition écrite. On veux croire que le Dieu le plus haut, encore aujourd'hui, nous seconde et nous donne son assistance paternelle, pour que tout se passe, à la louange de son nom divin, à la force et au bien de la Patrie et de nous. Seulement il est nécessaire que chacun, selon ses moyens, son intelligence et son état, apporte de bon cœur ce que sa fortune peut accomplir.
Je me rappelle à cette occasion votre inclination et votre bienveillance lors de la dernière Diète, où vous avez considérablement contribué, chaque État selon son opportunité. Ç'a maintenant produit un effet bon et désirable: nous avons, par la grâce de Dieu, obtenu une paix honnête, sûre et avantageuse. Je vous demande de garder cet exemple à l'esprit; et maintenant, pour seconder sensiblement les besoins du Royaume et de la Patrie, vous les laisserez vous recommander de la meilleure façon possible. J'utiliserai et emploierai votre inclination de telle sorte que tout le monde, mais tout Suédois honnête et décent qui comprend la question, s'en contentera, en supposant que vous recommandez le bien-être de la patrie et que vous vous résolvez sur les points de ma proposition, comme votre loyauté, l'affection semble exiger le meilleur de vous-même et le mien.
Je vous remercie de votre obéissante assemblée, et je souhaite avoir l'occasion de vous faire voir que je suis et reste, en particulier et en général, votre gracieuse, favorable et bien-affectionnée Reine.
English translation (my own):
Well-born, most respectable, noble and virtuous, venerable, well-learned, esteemed, wise, honest, good lords and men, my faithful subjects. I would not have found it advisable and considered reasonable to bother you with any meeting and gathering were it not for some important matters that had caused me to do so which seemed to require well-meant advice and trustworthy consideration from you good lords and men. The examples of past kings and my ancestors have also seemed to me to assure me that just as you, as honest gentlemen and men, have shown them all good loyalty and fidelity, so I also have the hope that you will regard me with such eyes and as good trust as them.
And just as the Fatherland in that state owes it to our origin and growth, so we have great reason to thank God, who has until now fenced and protected our borders, so that we could now come here in good security to discuss the honour of God's house and the welfare and peace of the Fatherland. The good God has been pleased to grant us, by His word, a pure and unadulterated therewith peace and tranquility within our borders, as also everything is preserved in desirable state and prosperity.
For these great happinesses and benefactions, we owe Him thanks, laud and praise, that He has shown us the grace to work for his own glory and for the good and well-being of us all. Such a thing is first and foremost to be attributed to God's unfathomable goodness, and then to the good gentlemen, both present and absent, who, with their great and high praise, have carried on the work. We remind ourselves that when our last Riksdag was at hand, the Danish war was then going on before our eyes. Now God has made it in such a way that it has resulted in a good, safe, reputable and advantageous peace.
As far as the German war is concerned, how it stands now, and whether this is the end of it, you have immediately heard from my written proposal. One will suppose that the most high God even to this day seconds us and gives us His paternal assistance, that everything may go off, to His divine name's laud and praise, and to the strength and good of the Fatherland and us. Only it is of necessity that each man, according to his means, understanding, and state, contributes with a good heart what his fortune can accomplish.
I remind myself on this occasion of your inclination and benevolence on the last Riksdag, when you contributed considerably, each Estate according to its opportunity. It has now won a good and desirable effect: we have, by the grace of God, obtained an honest, secure and advantageous peace. I ask you to keep this example in mind; and now, to noticeably second the needs of the Realm and the Fatherland, you will allow them to be recommended to you in the best way possible. I will so use and employ your inclination, that where not everyone, but every honest and decent Swedish man who understands the matter, will be content with it, assuming that you recommend the welfare of the Fatherland and resolve yourselves on the points of my proposition, such as your loyalty, affection seems to demand for your best and mine.
I thank you for your obedient gathering, and I wish to have an opportunity to let you see that I am and remain, in particular and in general, your gracious, favourable and well-affectionate Queen.
Above: Kristina.
